Datasets:

Riksarkivet

/

cleaned_Diachronic_swe

like 0

Follow

AI Riksarkivet / AIRA 24

Väl hade det finska folket nämnda förhållanden, huruvida redan tidigare kommit till ett visst han likafullt blifvit den store skald medvetande om sig själft, och han är. Försynen har många möjnationalitetsidén hade väckts till ligheter och utvägar, och hans lif inom det finska fosterlandet. fosterlandskänsla hade kunnat väcMen den inre hos folket verkande kas på annat sätt, men utan den lifskraften slumrade ännu. Det omedelbara och grundliga bekantvar som om i skilsmässans stund skap han gjorde med inlandets det svenska moderlandet hade benatur och dess befolkning samt hållit dotterlandets hjärta och hug det personliga umgänge han hade och som om en trånande hemlängmed krigare från 1808, kan man tans tårfyllda öga hade från de icke se huru hans fosterlandskänstusen sjöarnas djup blickat vemola skulle erhållit den omfattning digt bort öfver h af vet. Det var och den lefvande kraft, med hvili denna stund resignationens ödsken den nu verkar ur hans skaliga känsla, som spred sin kyla pelser. Äfven i formellt hänseeni det finska folkets barm, och det de finnas i hans skaldskap drag, behöfde en tid af dådlös begrunsom utan en sådan beröring knapdan, innan det varsnade att det past vore förklarliga. » var sig själft nog. Det hjälpte RUNEBERGS GARD I BORGA, DAR SKALDEN UTARBETAT DE FLESTA AF SINA ej att en och annan ädel ande ODÖDLIGA VERK. Det är uppenbart att Runebergs sökte med entusiasmens trollmakt intima kontakt med sitt lands väcka sina landsmäns slumrande själfkänsla. Det fanns en tid, då detta folk ej fattade genuint finska befolkning gifvit hans diktning Den utifrån kommande kraften betydde insjälft, att det ägde rätt till en själfständig dess nationella prägel och gjort honom till den tet, då den ej kunde göra sig till ett uttryck tillvaro, att det ägde sin uppgift att fylla i finska fosterlandskänslans skald. » Hos ingen för folkets säregna lif. nationernas medvetna lif. Dess långa förtid af föregångarne (inom den finsk-svenska litteraMan har i Sverige icke kunnat undgå att se de finska dragen i hans sångmös anlete.

" Jak Olaff Haralsson, vnderlagman i Vplandom, kænnes føre allum och betyger thet medh thesso mino opno breffue att ahreno effter Gudz byrdh tusanda ahrom, fyrahundrada ahrom ok a fiærda ahreno, næsta tisdagen effter sancte Sigfridz dag, ta iak lagmansting hølt i Akerby i Funbo sochn ok Rassbo hundare, i herra Jønissa Sigmundsons riddara ok Magnus Iserelsons knapa nærwaru, ta stod ther framme a satto hundaretz tinge Niclis Botolphsson i Lunde ok Ingridh Magnusadotter, hans hustru, ok Magnus Olaffson henna son ok kændes Vppenbarlika, att the medh alla thera frænda ok winna ia ok samtyckio giorde ett iordaskipte medh wælbornom man, herra Gøstaue Lekzson riddara, i swa matto at the vnthe ok vplato till ewerdelig ægo then føre: de herra Gøstaue ok hans arffwum ett marklandh iord i Lunda, i sydra enda akrenom, i Funbo sokn ok i Rassbo hundare, medh allom thess tillagum nær by och fiærre, i wato ok tørro, ængo thy vndan takno, som thy markland iord kan tillhøra a rætz wægna, ock therføre togo the ett halfft markland iord i Østra Ekeby och ett halft markland iord i Løstom i samma sokn ok samma hundare och medh allom tillagom ok swasom thera breff ytermer vthwysar, ok thy effter som iak them hørde alla thera ia ok godwillia ok the sielff ther biddess, ta wmskilde iak thera mellan effter thy ther tilbordhe medh fastom, ther her effter næmpnas: Jacob i Slauistum, Anund i Green, Liffstene i Jædrum, Olauer i Sundby, Jacob Liffstensson i Akerby, Olauer Niclisson i Garnistom, Erich i Walby, Erich i Yristom, Ingewaller i Akerby, Ingewar i Løstom, Laurens i Westra Walby ok Jønise i Digrawretom, ok alla hundareno widerwaro ok Serdeles herra Ærland i Rassbo ok Lydiko Stralendorp till widerwaru mæn; ok till thess ytermere wisso ok bættre bewaring lather iak thetta mitt breff læsas widh thera opit breff medh mino hængiandhe insigle till witnesbyrdh.

Men det fRr REGERINGENS framhöll även det illusoriska i den hjöip p3 tio miljoner kronor till Statsslag de andra makterna skiita om. hc. tällningar för försvaret, Vilket tillF tjusas av den. M~~ tjusas av stilens på en gang latta och strarna flykt, man fängslas av den inträngande oci, skickligt gjorda ana] ysen, o c h man gripes in i hjärterötterna av denna intellektuella ungdoms höga och rena kamp mot egen inre svaghet, av dess allvar och dess tapp r h e t inför livsproblemen. ~~~~~t psicharis redan legendariska hjältegestalt inleder samfingen, A~ största intresse ä r o de följande essayema, vad det ä r de bleka kreolerna med de Den taktik som vi nu följa att vräka granna halsdukarna tala om. Den frligan lit vapen och ammunition At folken Över ä r lätt att svara på. De tala om krig. Om hela jordklotet är j U inte ens rimlig ur de inte diskutera Bolivias väntade Iiiftanren, rb vinstsynpunkt. AV detta kan ända fall p i Asuncion, Paraguays huvudstad, inte bli mer än en tillfällig konjunktiir Pa sa diskutera de krigsförberedelserna i vilken ett fruktansvärt bakslag måste fölPeru och Columbia. Kanske har också ja. Om Europa ocil Förenta Staterna någon amerikansk eller europeisk överplanmässigt och med användahde av anste, en a v de snygga vapenfabrikernas ständiga affärsmetoder sökte tillmöteJ @ snygga handelsresande i mord och förSydamerikas verkliga behov, skulle de. ödelse sällat sig till de bleka kreolerna som initierade personer j w t nu i samoch försöker övertyga herrarna i gathörband med vapenskandalen papekat, fa en net om att m m mördar mera, bättre och väldig och säker marknad för alla slags billigare med vapen friln hans firma än maskiner. Sydamerika behöver som sagt fr8n konkurrenternas. Eller ger han stravattenledningar, men ocksa vägar, järntegiska rad p i köpet ... det finns sa.

Då du satt i salongen och grät, Agda, då fattade jag det beslutet att du skulle få heder af mig och att jag skulle sluta att dricka; ty det ger en människa kraft, ser du, att någon finner det löna mödan att offra sig för henne. " " Var det, medan du härniade mig, du tänkte så ', utbrast Agda. " Härniade jag dig, det vet jag ej om. Det gjorde jag ofrivilligt. Mina tankar vor0 på annat håll. Men jag ville ej, att du skulle veta något deroni, förr än jag sett, om det skulle lyckas för mig, och jag har ej druckit se ' n dessu Han smålog och nickade bekräftande. " Det satt åt, må du tro. Men jag var så lycklig, då jag märkte att det såg ut att gå; och du förstod det nog också, Agda, ty du började bli vänlig mot mig. Gjorde du ej det? " Agda bara nickade. Hon höll pA att yväfvas. " Ja, ser du, jag tänkte nog äfven att jag retade dig med mina upptåg ombord; men jag kunde ej låta bli, jag tyckte då att hela verlden var så härlig. Nu är, jag mycket allvarsammare; jag har nog med upptåg om qvällarna. Emellertid var det nog bra också, ty min dystre gentleman, du vet, han såg hvad jag dugde till; han rådde mig till att bli clown. Ja, du tycker inte riktigt om det, Agda, men man förtjenar dugtigt med pengar på det, du. Nå, hvar var jag nu? Jo, (] et skulle jag också säga dig, att när den der norska fröken såg så otreflig ut med sina många askar, så hittade jag p i att du var en förklädd karl, en kassör, som rymt med kassan och att jag var en detek 137 tiv, soni skulle gripa dig i New York. På det sättet blef du af med henne. ' Agda satt och hörde på honom med många sällsamina tankar. All hennes oro hade således varit onödig, den sista tidens qval vor0 helt själfförvållade.

Det var vagnarnas ständiga afvikelser från den rätta vägen Man skulle nästan varit frestad att säga att han skapat dem efter sitt beläte – nej, efter det beläte Signhild var så vänlig att påstå att alla Rosario-bor kunde förvåna världen med. En af dagarne skulle de resa till La Plata och gå på museet. Längre fram på dagen händer det att vi säga hvarandra otroligt bittra saker, tillvaron och jag, och i skymningen, i skymningen – det är själamässor När det är mörkt och lampan är tänd, bli vi ofta goda vänner igen, men inte som om morgnarne. Som jag hade den äran att säga – bara därför. Det var mycket länge sedan han såg señoritan, han hade nästan uppgifvit hoppet att få träffa henne – Señoran smålog, men det var med ansträngning. Hon hade en egendom icke långt från republikens andra stad och där, señora, där Hon hade lämnat ungdomen långt bakom sig och ordet smärt hade ingen tillämpning på henne, men hon var klädd i så ljusa, glada färger som årstiden medgaf, och när hon reste sig upp och lämnade rummet, tycktes luften fylld af lätta parfymångor. Öfver hennes lilla och tankfulla ansikte for stundom en skälfning. Ja, señora Ledesma föreställde sig kanske att hon öfverdref, men det gjorde hon visst inte Man kan bli så innerligt oförskämd, om man lägger en enda liten stafvelse till ett ord. Hon behöfde bara läsa namnet i ett gathörn För öfrigt var hon inte den enda, som blifvit förvånad. Det hade lidit så långt ut på eftermiddagen att man började tända det elektriska ljuset i de stora butikerna vid Calle Cordoba, och den långe, ljuse señor, som varit inne och tagit en absinth i Café Riche, såg ganska belåten ut då han öppnade sitt cigarrfodral. Sexus sequior – den värdesättningen fick kvinnan väl nöja sig med, men det var eget i alla fall hvilket behof mannen hade att känna och njuta sin öfverlägsenhet. » Du pratar så mycket dumhet », sade den lilla ljusa. Den djäfvulen, som rådde om El Ombu, hade bara skrattat, när han fick höra att hon väntade sig en liten ängel och den andre var ju i staden. Här var allting fakta och för en nordbo blef det litet väl påtagligt.

Sedan min otålighet i morse har Adventslutet kommit (Du har öfverskattat den!) G. af G. K. Vänl. Kontraktet återgår! bref! Tack! Hastl. Nu är allt i gång! August Strindberg.

I allmänhet plägar man ju anse, att opartiskhet är den egenskap, som kanske mer än någon annan är nödvändig för en kritiker, och de flesta bland dem, som utöfva kritisk verksamhet, försöka väl att i så hög grad som möjligt vid sitt bedömande eliminera sina rent personliga symoch antipatier, om det också måste erkännas, att detta naturligtvis aldrig helt och hållet kan lyckas. Men i principen är man i alla fall ense. Emellertid finnes det — och har alltid funnits — kritici, som långt ifrån att hylla denna åsikt tvärt om låtit hela sitt kritiska skriftställarskap taga färg af deras individuella uppfattningssätt och sålunda kombinerat den estetiska kritiken med en mer eller mindre direkt polemik i politiska, sociala och religiösa frågor. En typisk representant för denna form af kritik hade vår litteratur i Wirsén, hvilken hela sitt lif igenom med energi och konsekvens arbetade i hvad han ansåg vara de religiösa och konservativa idéernas tjänst. I våra dagar, då partiorganisationen blifvit en rent af lagbunden institution i vårt offentliga lif och gränserna de olika fraktionerna emellan blifvit uppdragna med större skärpa än någonsin förr är det emellertid ej tillräckligt att en verklig partikritiker endast gör sig till representant för en viss allmän åskådning, öfverensstämmande med uppfattningen inom den politiska grupp han tillhör: han måste numera gå ännu längre och försöka etablera ett icke alltför lösligt samband mellan sin konstnärliga åskådning och partiets program, samtidigt som han i sin kritik måste lägga in en » skön nyttig undervisning » i den godtagna partidoktrinens anda. Detta är naturligtvis icke lätt, och man kan nog förstå, att uppgiften skall synas mången helt och hållet olöslig. Men nöden har ingen lag, och partiintressets kraf få icke negligeras. Så fast i tron är väl knappast någon kritiker, att han utan vidare är i stånd att bedöma litteratur från politiska synpunkter; men att de partipolitiska åsikterna likväl kunna spela en viss roll i en kritikers verksamhet, det är något som man ej sällan kan iakttaga. Ur denna synpunkt har det sitt intresse att studera en nyutkommen essaysamling af d: r Erik Hedén, bekant icke blott som partiagitator utan äfven som klassisk filolog och litteraturkritiker i den socialdemokratiska pressen (Eros och Polemos. Litterära hyllningsoch stridsartiklar. Sthlm, Frams förlag, pris kr.

Helst till ett ännu varmare ställe. Lennstrand och Verner Rydén har nog gjort sitt, men Marken för Rydén var ju kultiverad, men skräddaren Palm började på fäladsmarken och mången arbetare Förstod ej då nyttan af Palms arbete. Sockerbetsodlingen gjorde arbetaren mera själfStändig, fattigdomen blef körd på porten, ty nu Kunde kvinna och barn förtjäna många kr till hjälp Och ett allmänt bättre välstånd uppstod. Ädlingarna kunde nu ej längre godsförvisa (blockera) Hofveridrängar och statkarlar, ty de kunde ju ta sig På något tld betor, och i värsta fall få något i förskott Så att ädlingarna kunde ej längre genom svält och Vräkning tvinga arbetaren på knä. Nu kunna ädlingarna icke buda pigorna att med sylHacka och järnskodd träskofvel hvarken att jämna Rörgropar barsärkade, ej heller med dessa skoflar Buda pigorna att komma och kasta snö, ej heller att Köra äcker (famnar bränsle) från branta ofarbara Skogsbackar och till staden med dessa lassen i köld Och snö, utan kalsonger på. Ädlingarnas "hejdukar" Ladufogdar och förvaltare kan nu ej gå öfver från Man till man och prygla 30 statkarlar på en gård, Som en af dessa hejdukar kunde förr. De vågar ej slå någon piga numera, så att hon får i Sex uger gå och bära handen (armen) i list, för det

sovet rusen ut vil de måtte se den sannFor det første har parlamentarisk prakhet i øinene a t tilltross for Partiets over sis i Norge hittil uten undtagelse vært all forventning store fremgang ved dette a t den sittende regjering uansett valgets iblandt et så halsbrekkende eksperiment som utstedelse av moratorium for gjeld som hviler på hjem, jord, hesetning og redskaper. manøvre. Men denne manifestasjon har allikevel sine meget alvorlige sider. Ved så uttrykkelig å understreke at det ikke anser det nødvendig å støtte sig til noget nem» Arbeiderbladet » hevder i den anledflertall i stortinget, har centralstyret ning at i Sverige var situasjonen nogenlig gjort det meget vanskelig f o r de øvIunde den samme ifjor. De svenske sorige portier å la arbeiderpartiet slippe til i det hele tatt, også efter stortingets sammentreden i januar. Det synes ialfald høist påkrevet at stortingsflertallet innen de eventuellt overlater arbeiderpartiet regjeringsmakten, må forlange meget sterke garantier for at det vil respektere konstitusjonen og grundloven. endast av ondo? Ur denna återgives här nedan i översättning och sammandrag de partier som direkt behandla arbetslöshePrövar man vad som ligger bakom de åsikter som sålunda uttalas är det ofta en instinktiv känsla av moralisk art som ungefär kan uttryckas i det gamla ordspråket, att den som icke vill a r b e t a skall icke heller äta. han problem. som här läggas fram tens Man är naturligtvis medveten om att på detta spörsmål, tyckas oss vara i högdenna sats icke utan vidare kan använ-.

Som bevis på ståndets förtroende blef hr Meurman emellertid vald till bank-fullmäktig, hvarigenom hans verksamhet förflyttades från provinsen till hufvudstaden, samt utsågs dessutom till bondeståndets representant vid tzarens kröning i Moskwa. Insig-ten om det olämpliga i att ståndet icke skulle representeras af en verklig allmogeman framträdde dock så oförtydbart i ståndet, att hr Meurman föranleddes att afsäga sig hela representantskapet vid kröningen, för hvilket fall ståndet uttryckligen valt tvänne suppleanter, bägge verklige bönder. Men när tiden för kröningen närmade sig, blef förmodligen frestelsen att se all den ståt, hvarom tidningarna redan på förhand talade, för stor för hr Meurman. Ehuru den allmänna opinionen ansåg hans afsägelse för definitiv och af-görande, beslöt han icke dess mindre att resa till Moskwa. Beslutet blef äfven verklighet. Hr Meurman afreste, åtföljd af tidningarnas ironiska lyckönskningar. Jag vet icke hvilka syner mötte honom på färden till “ Rysslands hjerta “ eller hvilka intryck den stora kröningen gjorde på hans sinne. Kanhända harmades han djupt öf-ver att se Finlands representanter inmängda bland de ryska guvernementsstädernas deputerade, utan att ens å landets vägnar få framföra någon särskild lyckönskan, eller kände han sig sårad öfver att ej i likhet med sin föregångare vid ' Alexander II: s kröning få blifva förestäld för tronföljaren. Man har gissat så väl hit som dit. Säkert är att man trodde sig kunna konstatera en förändring med hr Meurman efter # den resan. De häftiga och hänsynslösa artiklarna i Morgonbladet upphörde med ens, och det berättas att förf. efter återkomsten under inflytelsen af sina reseintryck yttrat tillnågon eller några af sina härvarande vänner: “ nu kan det vara tid för partierna i Finland att sluta fred. “ Öppnar man den broschyr, som förf. nu utsändt efter en lång tystnad, så kan man i sjelfva verket finna en bekräftelse på dessa ord. På tal om det berättigade i partiernas tillvaro och deras nödvändighet för utvecklingens gång, säger förf. “ Men om också slitningen mellan partier hör till utvecklingens gång, så kan den dock, utan tvifvel. leda äfven till förderf.

Lät se din hand, hvar ådra blå och trinder Ligger så sväld och fuktig som i bad; Handen är svettig och ådrorna stela. Knäpp nu och spela; Töm ur din flaska, sjung och drick, var glad. Himmel! du dör, din hosta mig förskräcker; Tomhet och klang, inälfvorna ge ljud; Tungan är hvit, det rädda hjertat kläcker; Mjuk som en svamp är sena märg och hud. Andas. – Fy tusand! hvad dunst ur din aska. Län mig din flaska. Movitz, Gutår! Skål! Sjung om vinets Gud. Utur hans kärl din död i droppar flutit Helt oförmärkt med löje, sång och ro. Ja detta glas bedröfligt inneslutit Glödande maskar, vil du Movitz tro. Alt är förtärdt, dina ögon de rinna, V:cllo. Tarmarna brinna. Orkar du ropa än gutår? – Jo jo. Nå så gutår! dig Bacchus afsked bjuder, Från Fröjas tron du sista vinken får. Ömt til dess lof det lilla blodet sjuder, Som nu med våld ur dina ådror går. Sjung, läs och glöm, tänk, begråt och begrunda V:cllo. Skull ' du åstunda Ännu en fälsup? Vill du dö? – Nej, Gutår! FREDMANS EPISTEL, Öfver Movitz, då han blef uppiskad på gatan, för det Qvinten sprang på Basfiolen, en sommar Afton 1769. Ob solum punctum caruit Robertus asello. Se Movitz, hvi står du och gråter Så blodig och svullen och stinn? Dörrn up, nå välkommen nu åter! Si här har du farstun, stig in. Än lefva ju dina patroner; Förglöm den förtret du har rönt. Pong pongtuli pongtuli. Skönt Du slår dina toner. Gutår på en halfpart min broder; Se här tag en sup, räck ut hand. Vårt bränvin med guld och klenoder Förgyller båd ' tunga och tand. Men har du ej feber? – Hvad mera? – Då är en sup finkel ej sundt! – Pong pongtuli pongtuli. Strunt!

Om man julnatten vid 12-tiden går ensam kring 2 moderkyrkor 3 gånger, får man se något underbart. En hade sett ett par Möss komma dragandes med ett stort hölass. Om nyår sprang man omkring med bloss och Skramlor liksom när man slår katten ur tunnan. Nyårsafton Gick man med stjärnan. Först gick 3 st med bloss, sen kom Stjärnan: Ett stort vitt stycke med stjärnor på, en stor och en Massa små. Därefter jungfru Maria med barnet och herdar Med stavar. Man sjöng också. Det blev förbjudet sen, men Annars var det mycket högtidligt. Östberg, f d fjärdingsman. Ven, 70 år. Om hur Ven kom till finns det två sägner. Enligt den ena Skulle jätten Finn bära jord i en säck från Hildesborgs dalar Till Danmark. Men påsen sprack och jorden rann ut. Enligt Den andra skulle fru Grimmel på Hammarslott vid Haken Bära jord i sitt förkläde från Danmark till Hildesborgs dalar. Men förklädet sprack. Fru Grimmel bodde på Haken. Hennes slott kallades Grimhilds eller Hammar slott. Hon hade två bröder. Den ene brodern ägde ett slott söderut på Ven, Sönderborg, den andre ett annat mot norr, Norreborg. Dessa två bröder hade råkat i delo med sin syster, som Var mycket hämndfull och ville förgöra dem på ett Eller annat sätt. Hon visste att de voro stora slagskämpar Och inbjöd dem därför till tornering. Om de föllo på knä På hennes gård, skulle de låta hugga ner sig. Bröderna Gingo in härpå och kommo till henne trots alla varningar De fått. För att få sin vilja fram, strödde fru Grimmel ut En massa ärter på gården. Den ene brodern föll strax. Den andre var säkrare, men föll dock till sist. ­ Den ene Brodern var emellertid gift och hade en son. Modern Rymde med sitt barn och fostrade upp honom till att Hämnas på sin far. Han reste och hälsade på sin faster, Och stängde henne med trolldomsbesvärjelse in i slottet Och kastade ut nycklarna i Hammarsdjup, där slottet sen Sjönk ner. Enligt ett annat vittnesbörd skulle hon ha Kommit ut igen, ty här fanns en grav som kallades "fru Grimhilds grav" och som Ireus (prästen) dräng jämnade Med marken.

Ring kom in med det rätta barnet och ryckte till sig Bortbytingen, under det hon sade: "Så illa hade jag Ändå inte tänkt göra med ditt barn!". Modern blev Naturligtvis mycket glad över att ha fått sitt barn tillBaka, och oroades från den dagen aldrig mera av Trollen. För att skydda barnen från att bliwa bortbytta, bruKade man förr alltid lägga vitlök, ett psalmboksblad Eller "våastål", dvs stål som av våda slagits från en Yxa eller dyl, i lindan. Så länge detta fanns hade trolLen ingen makt med barnet. Även modern måste akta sig för trollen, innan hon Hunnit bliva kyrktagen. För den skull bar även hon Alltid vitlökeller våastål på sig. Man måste även iaktTaga en del försiktighetsåtgärder gent emot barnSängskvinnan för att skydda henne från trollen. Alltså Fick man ej kasta ut vattnet varmed man hade tvättat Henne eller barnet, under bar himmel. Ävenledes Måste man mycket noga tillvarataga allt som avgick Från modern efter nerkomsten, för att sedan bränna Upp det i en vänsterträsko. Iakttog man ej detta, kunDe hon aldrig vara säker för trollen. Skulle man möjligen ändock bliva förföljd av trollen, Var det säkrast att taga några eldbränder och kasta Efter dem, när de voro i dörren. Sedan var deras makt Fullkomligt bruten. Publicerat i Blekinge Länstidning

Som Hans Höggref [velig] e Excellens och Hoffcancellern woro förhindrade [och] Landzhöfdingen Hr Lovisin först inkom kl. 5, ty oppskiötz denne gång sessionen. Hans Höggref [velig] e Excellens, Kongel. Rådet och Gouverneurn G [refve] Lindsköld. Landzhöfdingen Hr Lovisin. Secreterarn Ehrenhielm. Assessor Hassel. Secreter. Leijonmark. Borgmäst. Törne. Assessor Lilliemark. Rådman Brunell. Hr Hoffcancellern uhrsächtar sig för det ärendet han med Tiärecompagniet hafver. Lagman Hr Gripenhielm och Sneckenberg på landet. Borgmästar Cameen siuk. Hans Höggrefvel [ige] Excells föredrog, huru såssom någre unge personer hafwe sig her anmält och sökia att blifwa här copister uti Brunjohans ställe, som sig till militien gifwit under Hr Vellings regemente. Opnemdes een, som Borgmäst: r Cameen har recommenderat Ekeström och Rudolphin copister antagne. och föreslagit, wid nampn Villman; jemwähl hafver Studiosus Ekeström sin supplique derom till Kongel. Commission gifwit; den tridie är och een Studiosus, som för Landzhöfdingens Hr Lovisins elste son är Præceptor, Rudolphin wid nampn, hwilke begge för sine studier recommenderades. Och som desse begge senare förnamns mehr af honeste intention och åhoga, än [ɔ: samt för? ] sin information sökia att få tillstånd Commissionens conférence åhöra, än elliest för nogon annan särdeles orsaak, warandes den Kongel. Commissionen eij oangenämt, att som [copister antaga?

”Herrn får lov att skaffa någon, som förestår huset”, sade jag. – ”Hur skulle han ha råd att ge lön åt en husförestånderska?” sade köksan. ”Det är nätt och jämnt, att han kan löna oss två.” Ja, det var inte mer med detta. Jag var ju tvungen att lämna barnet. Då jag kom hem, talade jag om för Lilly vad jungfrurna hade sagt, och jag berättade också för henne hur ett par av barnen, som jag hade sett i köket, hade sett ut. De hade stora hål på strumporna och voro svarta i synen som sotare. Men det var, som om hon inte ville höra på mig. Jag kunde inte härda ut att se henne så likgiltig och liksom glad att vara ifrån alltihop, utan jag gick in till mig. Och jag visste inte vem jag var mest förargad på, om det var på Cornell eller på Lilly eller på mig själv, som alltid skall invagga mig i förhoppningar. Jag satt och väntade på att Lilly skulle komma in till mig. Jag satt och väntade, att rådman Cornell skulle komma och säga, att han hade ångrat sig och att barnet fick stanna på stiftelsen. Jag satt och väntade allt möjligt och omöjligt, men det var alldeles stilla omkring mig. Det hände ingenting. Till sist tog jag och rullade ihop broderiet till den stora länstolen och stoppade ner det djupt i lådan. Jag stod inte ut med att se det. I dag har jag inte talat med Lilly. Hon gick hemifrån strax efter frukosten. Hon skall väl gå på visit till någon av sina fina vänner nu, sedan hon har blivit ledig. Men vad är hon för en människa, som kan låta barnet ryckas ifrån sig, utan att hon säger ett ord. Hon kan ju begripa, att pojken skall bli vanskött, men det frågar hon inte efter. Jag skulle inte vilja låta den fjortonåriga sköta om min docka en gång, men Lilly låter henne få överta det där barnet, som var så fästat vid henne. Det måtte ändå vara något, som fattas henne. Det känns svårt, att jag inte får syster hit, men det känns också svårt, att jag har missräknat mig på en människa. Systers bedrövade Agathe. Cornellska stiftelsen 20 april 1900. Älskade Fredrique! Så snart som jag hade slutat systers brev, gick jag på posten med det, och sedan tittade jag upp hos Liljedals.

Redan 1853 fick fru S. ett primadonnaparti inom opéra-comique, Martha, och, trots Julie Berwald föregått henne, skördade hon här stort bifall, » tecknade själsstriden under duon utmärkt », fick bissera folkvisan o. s. v. I Nanoys parti, som hon sedan öfvertog, var hon dock onekligen mer hemma, ehuru de låga alttonerna ej ville lyckas henne så väl som för fröknarna Boye och Bournonville. Zulma, Susanna, Elizetta och Zerlina i Fra Diavolo höra jemte Martha till de större på samma gång känslofulla som pikanta partier fru S. utfört, Susanna redan 1853, der hon tog revanche för ett mindre lyckadt uppträdande som Cherubin, deri sångerskan likväl, trots konkurrensen med s& vackra och farliga rivaler som fVk. Boye, Hilda Sällström, MinaGelhaar och sist sin egen köttsliga dotter Anna, tid efter annan varierande med Susanna, firade stora triumfer ända till fir 1874, då hon öfvergaf både flickan och pojken och egnat sig åt gumman Marcellina. Pojkroler intaga en särskild plats inom fru S: s repertoir: Cherubin, Jemmy, Siebel, Carlo, Urbano, Stephano. Om också den svåraste af dessa Cherubin brast något i poesi och lyftning, så gafs rolen i öfrigt med öfverlägsen qvickhet och eld, Carlo med öfverraskande god koloratur, Urbano litet vräkigt och bla-seradt elegant, som sig borde, Siebel och Jemmy känslofullt, men aldrig sentimentalt — den väl afvägda blandningen af känsla och ysterhet skänkte i allmänhet åt dessa pojkar rikt konstnärligt intresse, som i förening med en käck, liflig ton, ett lämpligt, skalkande och täckt minspel, en förförisk apparation skall verka — fasligt för fru S: s efterträderskor i långa tider.

Det var ett effektivt sätt att undvika smittkoppsepidemierna, säger Per Axelsson. Då skulle varor säljas och skatter betalas. Det kan dessutom vara svårt att avgöra om en person ska betraktas som same eller nybyggare då ganska många samer tog upp nybyggen. De svenska nybyggarna däremot intog en mer fatalistisk inställning ” Gud har skickat smittkopporna på oss och nu får vi vackert ta den här smällen ”, säger Per Axelsson som tillsammans med Peter Sköld vid Centrum för Samisk forskning (CeSam) och Centrum för befolkningsstudier (CBS) i Umeå inlett ett forskningsprojekt om kulturella och demografiska förklaringar till mortalitetsutvecklingen i Sápmi 1750 – 1900. Samerna själva lämnade inget skriftligt material efter sig. – Att en befolkning flyttar in hos en annan är något som skett – och sker – på en otrolig mängd ställen runtom i världen. Det blir heller inte mindre intressant om man vet att mortaliteten generellt var högre bland samer än bland svenskar. Samer är ingen enhetlig befolkningsgrupp av renägare och nomader, i kyrkoboksmaterialet görs inte alltid åtskillnad mellan till exempel fiskesamer och skogssamer. (En flytt till Norrland gav skattefrihet i 15 år och man slapp militärtjänstgöring.) Sjukdomen stod under den perioden för 25 procent av den totala dödligheten och nästan 70 procent av barnadödligheten. Samerna såg sjukdomar som onda andar på resande fot, sådana kunde man råka ut för, men också lura, förhandla med – och undvika. – Längst upp i norr var en väldigt stor del av den samiska befolkningen nomader vid den här tiden, det var inget problem för dem att med kort varsel bege sig över kölen. Projektet kan hjälpa oss att komma fram till en mer grundad teoribildning av kolonisationsprocesser. För samerna var det ju ändå en form av beprövad erfarenhet: om de flydde slapp de sjukdomen, oavsett bevekelsegrunder. Den stora skillnaden ligger i hur samerna kulturellt uppfattade sjukdomen. – Vid en första titt i kyrkoboksmaterialet för de här områdena tror man inte att det har varit några epidemier. Riskerade dödsstraff Präster registrerade Etnologiska studier visar att samer uppfattade sjukdomen som en ” sueje ”, en fruktad sjukdomsande. – Smittkoppor uppfattades som lönlösa att förhandla med, det enda som gällde var flykt.

I dag står blomman skön Och sprider sina blad i tusend färgors skiften, I morgon bryts hon af, och stjelken, varm och grön, Bortkallnar i sin mull – likså var sista lön Är griften. Sjunger. Vänskap till ära drickom och tralla, Falleralla ralla! Fluidum skönt skall fragga och svalla, Hå hå hå – hå hå! Musikanterna stämma sina instrumenter i förstugan. Hvad nu – hvad är för sorl? Nej, aldrig uti frid Man får en enda stund i enslighet förnöta! Du spinner du, min söta, Hvad du lär tycka om fiolers gnäll och gnid! Befall dem gå sin väg och andra sysslor sköta, Nu har jag intet tid. Tag hit avisorna, re ' n tiden börjar lida – Hå hå, det blir därvid! Fiken bär fram avisorna. Hvad godt och ljufligt nytt i dag med Posten? – Bida: Från London hörs ej något nytt, Från Petersburg, at Turken flytt, At i Sju-tornens hvalf har Bulgakof sin sida, At Ali Bey sitt svärd har stuckit uti skida. Men vändom bladet om – hvad nytt? – jo, så till vida, Hör, lilla Vän, At Holl – Holl – Holl – det kan jag intet läsa – Må ske Holländaren? Nej, ändtlig får jag låf at läsa om igen; Glasögonen Ej passa denna näsa Till denna tidningen – Holl – Holl – Holl – ändren – hvad för änder? De där, som squalpa i vår sjö Bland ankorna på Lidingö, Som flocktals lägra sig bort vid de heta stränder Mot Nordens yr och tö? Aha – nu vet jag – hör – hör, Fiken, slå i glaset! Holländarn, kära Barn, som nyss betalt kalaset, H-a-r – har nu – f-ått – en släng. Orange-blomman rår, och Gubbarna med spjuten, Med randiga bantler och målade gehäng, Som kring Prinsessans säng Moustachen ströko upp och med en buss i truten Såg ut hvar en så sträng … Men, Fiken, hvad tumult, hvad kling-klang här vid knuten? Se efter, om de slås, och slagsmål undan-vik!

Romarbacken såg begrundande ut. Han strök sig öfver håret, där det låg som glesast framme i pannan, stödde armbågarna mot knäna och vred fingrarna. »Doktorn, som är van vid sjön, borde inte förundra sig.» »Säger du det, styrman?» »Sjöfolk känner till så’nt där. Det följer med sjön.» »Och du talar rama allvaret?» »Visst gör jag det.» »Men annars brukar du stå med fötterna stadigt på marken.» »Här på landbacken, ja. Men till sjöss, doktorn ... jag menar så där riktigt långt, långt ute, där det finns liksom vidöppna, stora djup åt alla håll, både öfver och under en ... eller hur jag ska’ säga ... där får man allt lof att hala in på förundran, till och med om somt inte alltid skulle gå så särdeles bekant och lättfattligt till. För där händer det ibland, att en och annan får varsel om hvad som inte syns, men som kommer. Ja, det är kändt. Och har man en gång upplefvat något i den vägen, så blir det till ett slags anlag med tiden, tänker jag. Antingen man vet af det eller inte.» »Men nu i dag, till exempel? Och jag har märkt det förr oss emellan.» »Jag kan förstå det, doktorn. Det visar bara att sinnet finns. Och det följer med sjön.» Indal höll god min — »Eller med åskvädret, styrman ... tänk, om hela trolldomen ligger i åskvädret? Den här gången. Och du är elektrisk, tro mig, vadmaln är som kattskinn — är den inte?» Det märktes tydligt, att Romarbacken kände sig osäker ett ögonblick. Tog han ett samtal allvarligt, och det hade han fallenhet för, så var skämt icke riktigt efter hans art. Därför svarade han endast: »Ja, ja, eftersom doktorn säger det.» »Jag bara undrar, jag.» »Nå, då är det väl på det viset.» Utanför slog regnet i gatan med stor häftighet. Blixtarna hade upphört. Men en vindpust fyllde gardinerna, så att de buktade sig.

– Grefvinnan Mörner har äfven utdelat » efter min förteckning, till följande personer: Fru Jöns » son, enka efter major Jönsson vid arméens flotta, 25; » majorskan Avalos 6; fru Dermensdorff 4; gumman Gill » berg 2; gumman Sjögren 2; förre hingstridaren Volters » enka 3; flickan Glosberg (har en ofärdig arm) 2; en » skräddare-enka, namnet vet jag ej, 3; gesällen Meyer » (har endast en arm) 2; korporal Sten vid Uplands re » gemente (till öfverste Lagerbring) 2. Gustaf III förtjente » hennes kärlek och ägde hvad han förtjent. Men köld är långt ifrån detsamma som fiendskap, och Axel Fersen var i alla fall en för ädel fiende att hämnas med en illgerning: en gräslig misstanka, hvilken 1809 års män sedermera, för sina ändamål, med berådt mod, läto inplanta hos det med rätta djupt sörjande svenska folket. » Han kommer att hålla packet i styr! » ropade de privilegierade. – » Riksföreståndare! Maj:t för sjelfva hufvudstaden nådigst lärer besörja, bör vinna all den trygghet, som i närvarande vådliga ställning kan förväntas. » Något dylikt skall ej hända hvarken mig eller er Nu tillbaka till ändamålet med ert besök. » Min kära bror! En karl, med ett utseende så vämjeligt, att han, utan masque, kunnat öfvertaga Qvasimodos roll uti » Ringaren i Notre Dame », vände sig hastigt till en närstående på gatan och hväste till honom frågan: » Känner ni Fersen? » – » Icke vidare än till utseendet. » – » Godt! Mer och mer blef hennes lefnadssätt indraget och hennes umgängeskrets inskränkt. det är då tid på att krigaren handlar. » Konung Gustaf IV Adolphs sednaste regeringsår. Det är Er, Sverige får att tacka för sin poli » tiska tillvaro; ty den prins, Ni valt, var den ende » i stånd att återgifva Ert land sin fordna glans. Vore det ej bäst, att vi hädanefter kallade landet ett hertigdöme, och läto styra det af en hertig eller riksföreståndare? »

dast i peimingar, underl~~llsskyldigl~eten arendet till pi:övn.ing. Vanlig. ' domstol. f~illgöres även gen&11 arbete, i lzenihet. ' 51- harvid laga forum. Det. torde saHar ' liustr~in icke förinögenhet eller försom ett önskemal .f; ft-and4ll&, att en tillskapas liarf för, en .. värvsarbete, ä r hennes arbete inom hemsärskild instit~~tioiz institution som kunde f i sig anförtrodd met en f ullstäncli ' g ~ii1herl1ålls~restati6n. F ~ & kvinnoI samtliga akte~iskapsnial. Hustrtin ä r ej. langre den försöi-j da,. 11~11 har tidigare betonats önskvärdheten inannen försörjaren. Svårigheter kunna ' visserligen tippst5 a v. siclana. ej kunnat framlägga något det penningebelopp i~ialie skäligen skall tillskjuta .. Makarna äro emellertid. enförslag i detta syfte, vilket val närmast. Pr5steii ar alltid medlare. Dessutom andra de upplysningar rörande sina eko-. nomiska forl-iall ' anclei~, son1 erfordras kan p2 begiiran domare utse särskilda för bedömande av varderas underhålls111edIai-e, stiiiidiga s5dana utses av vissa plikt, och man torde kunna säga att det niync1.igheter. Utses s2luilda n~edlare,. förutsätter ' att mikarna träff a avtal 11äiskola bade ii~aii och kvinnor förordnas. I f raga oin förmynderskapet tiller-, om med varandra. ' Enligt särskilt stadkäi-iiies cletsan~n~a at fadei-n, med ute-. gande k a n sadant avtal av rätten jäm' kas ' o h det ar uppenbart obilligt eller slutancle av vodern. Detta a r en av de i L piinkter, vari likställighet makarna ändring paliallas av förändrade förinö- I P emellin icke ar genomförd.

Därför kom arbetet, inte minst från svensk sida, att inrikta sig på att reorganisera den psykiatriska vården i stort i både Republika Srpska och Bosnien-Hercegovina. Ett antal läkare, psykologer och sköterskor har intresserat sig särskilt för barnoch ungdomspsykiatriska problem och fått en del utbildning under och efter kriget. Psykiatri och neurologi har sedan gammalt varit en gemensam disciplin, kallad neuropsykiatri, och många psykiatrer har alltså en dubbelspecialitet. Tuzla kanton är ett sådant exempel, som enligt vår uppfattning utvecklas snabbare än de övriga. Under 1999 har vi satsat på utbildning av handledare i socialt arbete, experter i bedömningar av barns situation och organisatörer av arbete med äldre. Den psykiatriska vården organiserad i tre nivåer Ett annat problem är ekonomin. * Behoven inom hälsosektorn och det sociala området är enorma i Bosnien-Hercegovina. Finansieringssystemen som är stabila över tid och som garanterar finansieringen av enheterna för öppenvårdspsykiatri. Ett stort problem är dock att många av cheferna för Dom Zdravljas inte är särskilt intresserade av att få in psykiatrin i sina lokaler eller under sitt ansvar. Det har på många håll bromsat utvecklingen. Det senaste året har Östeuropakommittén också inrättat en särskild beredningsgrupp för Nordkalottsamarbete, som är placerad i Luleå. Ordförande är förre generaldirektören Claes Örtendahl och vice ordförande Eva Fernvall från Vårdförbundet. En av författarna (LJ) har deltagit som adjungerad till den expertgrupp som hälsovårdsministeriet bildat för detta arbete. De liknar i viss mån våra landsting. Utbyggnaden av organisationen för öppenvårdspsykiatri har gått ganska trögt, framför allt vad gäller bemanningen. Försök med » community based strategies » gjordes i liten skala redan under kriget [7]. Den tredje nivån är specialistklinikerna med sina sjukhusplatser. * Ett stort antal svenska experter har deltagit som lärare och delvis med frivilliga insatser. Kommittén har sju beredningsgrupper: för psykiatri, infektionssjukdomar, handikapp, mödraoch barnavård, tandvård, omvårdnad och en grupp för Bosnien-Hercegovina. Under 1999 har vi inte funnit något konstruktivt sätt att utveckla gemensamma projekt rörande öppenpsykiatri och socialtjänst. Lagstiftning ett viktigt område Federationen Bosnien-Hercegovina är uppdelad i tio kantoner, som alla har en betydande självständighet med egna ministerier för socialtjänst respektive hälsooch sjukvård.

– Tänk om jag skulle ha funnit den, du? – Tala inte om’et bara, så gör det ingenting. Akta dej för dårhuset! – Eller det andra stället. – Se opp, gosse! Se mej i vitögat! Bättre! Opp me korpgluggarna! Vad är det för griller du har i skallen? – Ja, säg det! Men nu kan det vara min tur. – För all del, joo då, var så god! Det har det varit länge, tycker jag. – För resten får du nog se i tidningarna, vad jag tänker göra, ha ha, hm! – Gräsligt. Mycket gräsligt. Stor fet rubrik – vad ska vi säga? Mord? Passar det? Många underrubriker – till exempel: gärningsmannen en organiserad, socialdemokratisk arbetare, det låter inte illa. Och sedan ord för flera, flera kronor. – En liten handling också. – Lycka till då, min gosse, lycka till! Men det var en sak jag tänkte fråga dig om, innan du löper din väg igen. Har du din revolver kvar? Eller har du den på stampen? Pelle kände med häpnad, att just nu började han att rodna. Förtroendemannen släppte inte taget med ögonen – en underlig rodnad, det där? Inte röd, men brun som gammal ärgig brons – och Pelles ögon! Vilda, stora, vidöppna, flammande av gröna eldar – gossen darrade på rösten. – Vad vill du med den? – Ville låna’n ett tag. Jag är trött på det här. Jag tänker ge tidningarna något att skriva om. Nu kan det vara min tur. Jag har löst världsgåtan och blivit anarkist. Jag ska ut och skjuta ka-pi-ta-lister! Pelle trodde faktiskt, att han var den ende unge man i världen, som hade fått den tanken. Men här var han utan vidare genomskådad. Här stod en karl och drev med honom för det, som skulle bli hans mannagärning! Förtroendemannen fortfor: – Eller kanske revolvern är upptagen för ögonblicket? Du kan ju vika’n åt mig, när han blir ledig. Så får jag tills vidare nöja mig med en sar-din-låda! Han drog ut ordet ungefär som om det hade varit en bit tugg-gummi i hans mun.

Eller har du läst det nånstans? Men vi kan väl pröva och se? Dessutom innebar det här med att skriva maskin tydligen inga som helst problem för henne. Det blir så tjatigt. Men jag skulle bli glad om du gjorde det. Hon bytte då till en annan grupp med en kvinnlig terapeut, det gick något bättre men långifrån bra. På vilket sätt då menar du? Du kan väl för fan inte begära att jag ska riskera synen bara för att du ska få din vilja fram. Det begriper du väl att jag inte gör. Vi var kåta båda två och så ville vi ha varann på en gång. Du ska ställa upp i kampen mot överklassen, det är det enda rätta! Nej. Lillemor funderade mycket över detta som hon kallade antingen för syn eller röst eller en kombination av bådadera. Hon hade blivit glad över att " den där Sulan hade gett med sig " och hon hade förklarat sig vara införstådd med de villkor jag ställt. Nej. Går man och bär på en fullkomligt ohanterlig ängslan, en obeskrivlig osäkerhet på sig själv och på allting annat, så har man jävlar i mig inte så mycket mer att tänka på, och du ska inte sitta och inbilla dig att det är dom som gör politiska revolutioner! Ja? Först tänkte jag att det kanske pågick någon sorts flygövning mitt i natten, de ska väl spana och bomba när de inte ser också. Och så kommer hon väl med nåt nytt förslag. Det skulle senare visa sig att hennes första intryck av mig blev mycket negativt. Du menar att det skulle bli som om jag skrev dagbok då? Det var en ganska vanlig åtbörd när hon började komma i affekt, och den följdes av en lång paus som jag inte gärna ville göra någonting åt. Men jag frågade igen: Dom var översittare helt enkelt! Därför att jag ska på fest till Annastina och Lasse ikväll och då orkar jag nog inte gå i morgon. Det menade jag ingenting med, jag känner ju inte honom. Inte så mycket. Ingenting säger jag ju! Nej. Inte för nåt särskilt. Förresten så vet du vem det var! Men jag föresatte mig att absolut inte ta emot några nya och jag räknade med att kunna påskynda avslutningsfasen med flera stycken som nu gick under min behandling. Den sista sommaren var torr och solig och mamma kom nästan inte ut på sandbanken förrän vi strax skulle bryta upp och fara hem. Hon hade spelat teater bara för att se hur jag skulle reagera och jag hade alltså gått i ett slags fälla, menade hon.

Här ryckes barnet nudan inflytandet af föräldrars olyckor och fel för att be varas å t sainhiillet och fostras till dess gsgii. Tyst framgår siiledes det moderligas iiialrt för att uppfostra ett nytt m ' 1.i.- Predrilra Bremer befann sig helt visst vid de~.ina tid på liöjdpuiilrteii så vii1 af sitt rykte soiii af sin skriftställarebaiia och sia arbetsf ÖrmELga. Redm 1 S 44 hade Svenska & acleiiiien f ör andra gtLngen iitiniirkt henne, deiina gång med sin stora medalj i guld såsom erk %iinaucl e af en. taslang, hvilken » nied snillets och hjiirtats egenskaper f öreilade skönhet i fiamstiilliiingssiit£ ' och renhet i tämkesätt, och befriimjat den svenslm vitterhetens iiarnnkuiiiiighet i främmaiicle länder. D Ofta hade Fredrika i sina seiiare bref oiniiämiit, att 11011. ville slrrifvcz blott en romcm till, och i den ville hon liiggie in d l t hvad heiiixes .j51rtal varmast kiinde och heii.iies rättskä~.sln fordrade för Sveriges kviiinor. Så skrifver hon kort efter att hnfvs slutat siua amerilrabref: - » Nu vill jag åter ut på, diktens fält, flera iiiiin.e.ii vinka, men. intet vill rätt draga sianet, intet rait bemiilrtiga sig min ande. - Närmast mitt hjiirta ligger mitt eget 1iö11~ iitvecliliïig i tankeoch mbetslif, och på, ett eller almat satt miste jag verka därför. Den nya kviniiau f ostrm deii nye mminen och slaktets upphöjelse f örutsiitter lieiilies. Det fiiiiies en smii och adel ödmjukhet; det fiimes ock en usel och förakhmsvärd. o!

Manne Lundgren från SMF, som ofta mötte Bokangue under den aktuella tiden, bekräftade att denne inte var så intresserad och insatt i ideologi och politiskt detaljprogram, utan främst såg sig som representant för befolkningen i Ouessoregionen. Hur kunde de, som gick emot all tyranni och förespråkade frihet och jämlikhet, bygga upp ett kolonialvälde där motsatsen rådde? I de specifika sammanhangen har synsätten varierat bland dem som har sett processens riktning som nödvändig eller möjligen bara oundviklig. Sex fallstudier av en ecklesial baspraktik inom svensk frikyrklighet fram till 1960-talet. 1968 Churches at the Grass-roots. Keller t Grimald 21.8.1952. Den sågs inte enbart i relation till sådana som praktiserade den traditionella afrikanska religionen. Svensk baptistmission under 50 år i ord och bild. Evangeliserande missionärer måste då för en tid bli lärare. Några av dem var kontroversiella, såsom bejakandet av kvinnors engagemang i den kristna förkunnelsen. Samma dag, årets sista, bestämde de sig för att acceptera. 1949 uteslöts han ur församlingen. It is used to boil down the process of transformation from foreign missions ’ pioneer work with a church planting purpose (through primarily missionary-controlled organizations and successively increasing participation from the local Christians) to independent local denominations. Från 1957 blev de representerade i kommittén, som därmed började använda det franska språket. Det var utvecklingen av evangelistmissionen som beredde marken. I en kommentar till en tidningsnotis om hans anföranden vid konferensen framhöll han att kvinnor enligt hans mening » ej finge blifva församlingsföreståndare«, alltså samma ståndpunkt som Gordon förfäktade.89 Att ÖM beslöt att » endast se Gud i händerna« för ekonomiska medel uttrycker en grundsyn hos Ongman. Syftet med det mötet var, enligt mötets ordförande John Hilberth, dels att ge Magnusson en uppfattning om ledarförmågorna i församlingarna, dels att knyta ett starkare band mellan församlingarna och väcka dem till större ansvar. Förändringarna av innebörden i den svenska missionens namn på franska har viss ecklesiologisk laddning och noteras därför särskilt. Se kap 4 och 5.

vatten är allt intresse åt sådana uppgifter, som Man har haft blicken på tidningar­ dan vi förstå, att de dömt rätt, som vari naturskönhet och kultur, nutid dant att de som med sin närvaro som behövs kunna falla inom kärleksverksamhe­ nas annonsspalter och vid där synliga anse Göteborgs jubileumsutställning och historia, fantasi och verklighet för veckans hedrat vår fäst, kunna lämna oss tvätt. tens område, såsom diakoniverksam­ platserbjudanden i utlandet satt sig såsom en av de vackraste och mest trolskt och eggande sammanblandas. med idel ljusa, vackra och värmande heten, vilken till stor del genom hen­ i förbindelse med de utländska sys­ storstilade, en enskild stad någonsin Man upplever 300 år i sammandrag minnen! nes stöd och insats fått en perma­ terföreningarna för att med deras arrangerat. inom dess murar och hinner likväl Den stolta hymn som kärleken till hjälp undersöka, om bakom annon­ nent anstalt i vår stad samt Röda ej att tröttas. Man känner sig en­ Över ett hav av grus och bråte re­ serna någon fara lurat. Intet av de staden skapat där uppe vid Göta­ kors-verksamheten. Även skolkö­ undersökta fallen har emellertid gi­ ser sig i imponerande skönhet en arbart förvånad, när man efter ett par platsen förtjänar en sådan pietet och kens arbete skänkte hon ett hängi­ vit stöd för en sådan farhåga. Det kipel av fästliga med guld och sym­ timmars kringströvande och en genklang i medborgarnes hjärtan. vet stöd och intresse. I egenskap av vill synas, som om " Vaksamhets " boler smyckade arkitektoniska ska­ mängd av upplevelser går ut genom mångårig ordförande i Fruntimmersunder många år på detta område be­ pelser. Vad man än drömt — detta en port vid Tivolit och upptäcker, att drivna övervakande verksamhet haft föreningens skola utövade hon med Det är onödigt att koka kläderna det synnerligen goda och glädjande överträffar i såväl proportion som man inom det avbalkade utställ­ sina framstående personliga egen­ resultatet, att " vita slavhandlarne " idérikedom alla föreställningar. Det ningsområdet, som förtar varje lokalom man använder Rinso.

rt » vä Rotat i s till kötträtter C 11 Titta noga på detta Troll Monte Carlo. 4 KVINNORNAS TIDNING Holger Bille Tånk så lått aluminiumkärlen återfå sin silverglänsande yta, då de poléras med TANDKLINIK " Zelos Aluminiumputs ". Vitieltsplatsen 1 B. Tel. 19340. Göteborg (litt emot Engelska kyrkan). Mottagningstid värd. Spécialité: Löständer alla slag. Guld­ arbeten, guldbryggor och guldstifttänder. Resande kunna erhålla sina arbeten pä dagen. Av Ragna Peters. Från kvinnovärlden. Pris Kr 14:50 Hon kommer hem till sitt för­ hyrda rum • efter dagens arbete — trött och missmodig och nedstämd intill döden. Vilken dag! Häll­ regn på morgonen, trassel på kon­ toret, eländigare mat än vanligt på mathålet, idel förtretligheter från början till slut. Och nu ligger kvällen blank och tom och inne-. hållslös framför henne! Hon kastar uttröttad av sig hatt och kappa och ser sig flyktigt i spe­ geln. Så hon ser ut! Håret hänger ii raka testar, ansiktet bär spår av häftiga sinnesrörelser och är blekt efter den vattniga middagen. Och kring denna sorgliga skepnad slu­ ter sig rummet som en värdig ram — detta trista rum som hon hyrt, därför att det ej fanns något över­ komligt annat att hyra, och som hon vanligen försonar sig med, men i dag avskyr. Avskyr emedan hon är arg — arrg — arrrg! Bara den där piedestalen med lampan. Var­ för skulle en lampa stå på en pie­ destal! Och de där gamla randiga överdragen, som komma igen varje påsk och tagas bort varje jul. Pre­ cis som om en sådan där fläckig hemsk gammal möbel skulle vara något att spara på! Och den flot­ tiga schaggduken, det blekta bevä- ringskortet på väggen, spetstrasen på toaletten — allt sorgliga påmin­ nelser om att hon såsom självför­ sörjande ramlat åtskilliga trappsteg ned från den kulturnivå, det hem stod på, varur hon utgått. Hon retar upp sig mer och mer, gör jämförelser och börjar slutli gen gråta och önska sig döden.

Bonaparte var i utmärkt humör. Han talade med Junot om vinterfälttåget mot Österrike, hvartill allt var förberedt och i ordning nu. I början af Frimaire, beräknade han, att fientligheterna kunde öppnas. Med sin värja tecknade han på golfvet strategiska utkast af de fem härarnes ställning, och hvilka operationer, han tänkte sig, att Moreau skulle göra vid Isar. — Vore det jag sjelf, sade han, ginge jag annorlunda till verks, men Moreau och Brune förstår sig icke på snabbhet. De äro säkra — men satans försigtiga! Det har jag också baserat kampagnen på. Han teg litet, så sade han med ett leende, som Junot icke begrep — Nej, i vinter har jag icke tid att vara med! Han reste sig upp och tillade allvarligare: — Man riskerar att intrigerna från Prairial börjar igen. För ögonblicket är det vigtigare att hålla Tuilerierna än både Ulm och Mantua. — Apropos Tuilerierna! Jag har ett ärende från Madame Bonaparte till din hustru. Är hon uppstigen, den lilla Madame Loulou? Förmodligen — han knep skrattande Junot i örat — när du är det. — Min hustru är i sin salong — hon har besök af en väninna, Mademoiselle de La Feuillade. När Junot nämde Edmées namn, kunde han ej låta bli att se rätt skarpt på Förste Konsuln. Bonaparte förändrade icke en min. Han hade icke lust att ha några förtrogna i sina intimaste affärer, och trots det han visste, att Junot — som kände honom så väl — af hans uppförande på balen hade dragit vissa slutsatser, och att han, för öfrigt, i allt fullständigt kunde lita på denne ungdomsvän, föll det honom dock icke in att inviga honom i denna sak. Han sade lugnt: — Så mycket bättre! Mademoiselle de La Feuillade är en dam, som jag alltid har lust att träffa — hon är förtjusande! Jag tror också, att hon kan vara mig nyttig. Hon har stått i beröring med de flesta Vendéer och kan, utan att ens sjelf ana det, ge mig vigtiga upplysningar. Fouché tror ju jämt — men det är väl hans onda samvete, som slår honom — att faran skall komma från den kanten.

"Ja, guldfilspån eller hammarslagg, väl smått och grannt rifvet, så att man det näppeligen känna kan, och spildt i ögonen, styrker synen. Men man dricker det ock emot hjertats affecter och stor rörelse, och skall jag deraf gerna tillreda och högborna herrskapet dermed förse, till framtida behof." Hebla kunde ej motstå sin lust att skratta, men fru Ebba sade: "Du yrhätta, allting skrattar du åt, du som ännu ej pröfvat verlden. Väl kunde mången gång behöfvas ett medel mot hjerteve; men om dertill just guld är lämpligt, vet jag ej. Kära mina unga flickor alla, väl kommer för er, hvar och en, den tid, då J önskaden äga en guldtinktur emot sorgen." De unga hade blifvit allvarsamma, tillochmed Heblas lilla finurliga fysionomi hade lagt sig till ett helt högtidligt uttryck. Nu återkom herr Klas och medförde, äfven nu, en gäst. Denne var yngre än mäster Sigfrid, hans drägt var ytterst fin och gjord efter nyaste mode. "Se", sade herr Klas, "hvad jag mötte derute i slottsporten! Jag bad honom komma opp. Men ni kan inte se honom riktigt", och dermed tog herr Klas den lille mannen och lyfte honom, med ett tag, på det massifva bordet, mellan ljusstakarne. "Nej se på Daniel bara! Sammetsärmar! kan ni räkna silfverknapparne i tröjan, än alla snörena sen! Sickna vida, pösiga, välska hosor och brändt hår och långa lockar, som falla på Hollandskragen och grannt passement kring tröjan! Nej ser man bara!" Daniel Hjort, studenten, stod röd af vrede och raseri på bordet, der Fleming obarmhertigt fasthöll honom. Heblas lilla ansigte krusades i alla fasoner af svårigheten att emotstå skrattlusten. Peder, som stod vid spiseln, väntande på Hebla, skrattade helt obesväradt. Äfven på Karins läppar sväfvade lätt ett undertryckt leende, men fru Ebba lade vänligt sin hand på Flemings arm och sade: "herr Klas, du retas ju med Daniel, som om han vore ett litet barn, han blir ju helt ledsen."

Från morokkanska kaféet hördes enformiga trumslag, svenska flaggan fladdrade från Handarbetets vänners lilla smakoch stilfulla annex, den ofantliga vattenkonsten brusade, de sex förgylda bestarna deromkring grinade, och öfver dem höjde sig sjelfva palatsets ståtliga halfcirkel. Ja, det hade han visserligen, men – – Vet ni hvad? » Vi ska spisa hos Vefour, högtiden och detta glada möte till ära, efter det är så långt till Hasselbacken – eller hvad tycka ni, mina herrar? » föreslog målaren. Nu talade man om annat. Hans hufvud hade sjunkit ned mot ryggstödet, på mattan nedanför låg revolvern, som han så många år öfvat sig att skjuta till måls med. Du sade ju sjelf, att du inte hade något att göra under sommaren, – och måla gör du här lika bra som någon annanstädes. » Upp med ett fönster, här är så rökigt! Och han diktade i sitt hufvud en idyll, sådan som du också har diktat någon gång Han glömde allt, sig sjelf, sina fel, sin framtid och lefde för en stund i en solljus, lycklig verld, ur hvilken han slutligen väcktes af röster från gatan. Han kunde omöjligt lära sig sin roll, han kom af sig oupphörligt och hviskade till sufflören: » hvad skall jag säga, » och när han fick veta det, sa han: » tackar! » – Jo, det var en aktör! » Adjö! » Hvad drar du mig i rocken för, märgborstare. Man stängde dörrarna efter dem och sköt för reglarna, stationsinspektoren rullade i hop sin röda flagga och gick hem till sig, en yrvaken flicka samlade in ölglasen och släckte lampan, en karl höll med en skottkärra nedanför trappan, och qvasten började sitt morgonarbete i förstugan. Vagnen for utefter Seinen, passerade förbi Hippodromen, nedanför Champs-Elysées och svängde in på den minnesrika Place de la Concorde, återgifven otaliga gånger med penna, ritstift och trognast med de Nittis ’ pensel. – Huh! » Jag har ingenting. »

Det fordras verkligen lugn å mamsells sida, ty jag har en sorglig händelse att berätta; en händelse, som jag gerna skulle velat hafva ogjord; men som jag för rättvisans skull var tvuugen att verkställa. “ J hören ännu de sårades jemmerrop omkring eder. „Det är sjelfva generalen för packet Omringen honom binden honom han skall pinas för hela sällskapet. “ Svenskarna äro i grund slagna vid Lund, der man har stridt hela dagen, och der danskarna ännu hålla på med att nedgöra återstoden. Gubben insöp med fulla andedrag det helsosamma doftet, och blickade med hänförelse ned på den vackra naturtafla, som utbredde sig för hans blickar. Aldrig skall den öppnas för någon annan qvinna än dig, du min första kärlek! “ „Stackars Blenda! “ yttrade Göthe. Jag är den lyckligaste menniska på jorden. Stenar och träd hafva öron i våra dagar. “ Som murkna träden, I skogens snår, för stormen braka, Så smällde skott. Hon fann det tråkigt och kallt i norden, men hon härdade likväl ut i tolf långa år, innan hon tynade bort och dog. Jag har mina tankar om saken. Dagen var likväl nära tillända, utan att den väntade låtit höra af sig. Hjertat vidgade sig, andedrägten blef lättare, och blicken glänste som vanligt. När jag först kom riktigt under fund med. De språkade sedan ytterligare om snapphanarna, hvarvid Drake öppet omtalade sitt förhållande till Björnson. Blenda bugade sig och gick. Men blif inte ond, lilla, go ’ a mamsell. Jag har pröfvat mången blodig dust med detta röfvarpack, som jag hatar värre än döden. „Behåll dem, herr grefve, “ sade den stolte Wrangel. Klockan är inte mer än sex, så att du kan godt hinna fram och åter, medan dagen är. Carl harmades i sitt sinne, och satte sig sjelf i spetsen för en mindre truppstyrka, i ändamål att rensa skogen. „Det var roligt att höra farbror tala i den tonarten, “ sade Göthe, „emedan här går ett rykte i orten, som förmäler, att farbror skulle hålla med danskarne, och derföre beskyddar snapphanarne.

sistorium förena sig hwad denne påläggias skal. 12. Talte M. Rector om att Gothlandi begära någon inspectorem nationis suse, och falla på Prof. Arrhenium. Prof. Arrhenius sade sig förr hafwa Roslagios, intet gärna hinna med flera, men effter Gothlandi så flitigt honom begärt både publice och privatim, wille han antaga inspectionen öfwer dhem och på någon tijdh. 13. Talte M. Rector om, att wid distingen skeer gemenligen någre abuser på slottet med comoedie spel och sådant, frågandes om det skulle tillåtas om någon af ungdomen kommer och begärer der hålla comoedier? Klagandes och att de skämma Academien med sina actioner, effter det stundom illa hänger tillhopa det de tala skole, 2. läsa de det illa uthan, stå och recitera af paperet, blanda och stundom en hoop obscoena in Academien till dehoneur. Professores tyckte intet skada, att ungdomen i tienlige argumenter sig stundom på detta sättet öfwade, allenast det skeer måtteligen och tienligen. Resolutio. Skal intet tillåtas på slottet agera, om icke någon Professor igenomläser deras comoedier eller tragoedier, och tillhåller dem, att tillbörligen och höfligen sig ställa, så att Academien icke tager der af någon wanähra, och de sielfwe icke otijdigt sådant occupera sin tijdh wid Academien. 14. Proponerade Rector, att ett missio är ifrån Wittenbergz senatu academico an­ kommet till Consistorium, der i Academien här görs en tacksäyelse för adsistence i Körlingens skuld, med en copia af M. Körlingz mesterbref, som och twenne Kor­ lingens egne bref till Prof. Georgium Casp. Kirckmajerum, sampt twenne vidimerade copier of Doct. Edenii, och Conringii testimoniis om Körlingens lefwerne.

Strängare åtgärder än nöden kräver böra givetvis aldrig tillgripas. Det engelska receptet med först frivilliga och sedan tvingande anstalter är ganska långt efterföljansvärt även i neutrala länder. Men därmed är problemet ej löst. Analogier med världskrigets erfarenheter kunna icke lämna någon egentlig vägledning om vad som påfordras under det totala krigets tid. Att stirra sig blind på England torde icke heller vara tillrådligt: den engelska organisationsförmågan åtnjöt varken under världskriget eller har därefter åtnjutit anseende för att vara oöverträffad. Man måste göra klart för sig, att den frivilliga arbetsplikten under vissa förhållanden snart kan visa sig otillräcklig, åtminstone på vissa områden eller i vissa trakter, t. ex. när det gäller inbärgandet av skörden. Man måste vidare sätta sig in i, att vissa problem delvis av mycket grannlaga personlig natur svårligen kunna lösas utan arbetsplikt. Man måste ytterligare förstå, att blotta förhandenvaron av en tjänstepliktslag kan underlätta för myndigheterna att frivilligt utfå arbetskraft, ty redan lagens existens bör utgöra ett kategoriskt imperativ, och dess inneboende hot kommer säkerligen icke att bli verkningslöst, framför allt med tanke på risken av att den frivilligentusiasm, som under första tiden lätt kan uppflamma, snart kan mojna. Alldeles oavsett graden av det nödtvång, som läget i den ena eller andra situationen kräver, kan man sålunda aldrig komma förbi svårigheten att utan en tjänsteplikt placera de rätta personerna i de för dem mest passande sysselsättningarna. En f. d. metallarbetare, som kanske hellre vill gå till något annat arbete, eller personer, som förut sysslat med jordbruk eller vuxit upp i bondehem men sedan lämnat näringen, kunna eljest icke alltid sättas i det krigstidsarbete, för vilket de äro de mest lämpliga. Man måste med andra ord säkerligen räkna med en benägenhet hos många att icke frivilligt söka sig till sådant arbete, för vilket just deras arbetskraft vore behövlig. En lag om arbetsplikt kan därför erfordras åtminstone som en supplerande åtgärd för att i olika lägen rationellt mobilisera och fördela arbetskraften. Vidare måste man betänka, att en faktisk arbetsplikt alltid föreligger för dem, som genom eget arbete måste försörja sig, medan däremot bättre situerade kunna undandraga sig sin samhällsplikt.

M ay.t icke kunnat bew illia h en n e lifztijdz frijh eet på Flogstad praebende, som hon begärat så m å h on behålla Flogstad praebende till d es h on fatt sin satisfaction för d en skade hon der tagit på den tijd d et legat ö d e , eller och fa så ob illigh , att hon sådant begiärat, och att A cad. in tet w ore plichtig till re­ intet. Parterne afträdde. Sententia. Ericus H ed b ergh b öter för e tt sparkande, en örfijl, och ett skufw ande 6. m k sm t hwart. 2. för 2. sk ielsord h 6. m k sm t hwart. 3. plichtar han m ed 4 0 . m k sm t för giord hem gång. 4. betalar han kruset so m han sönderslagit, m ed 6. m k kopp^rm t. W achtm ästarens hustru begärade något widare till sin mans uppehälle. B erättades att C ursor tagit ett ÅhrstrÖms skrijn, skall till ÅhrstrÖms fadher, d et han subm inistrerar något till karlens u p p e­ hälle. d er m ed nögd, uthan begärar saken m åtte nu afd öm w es, och att han kienner g o d t alt hwad hans stifm od er här uthinnan g iö r och låter, så unnes h on om hans begäran, och saken företagas och afd öm es, så snart sk ie kan, o ch hon skaffat sig någon fullm ächtigh. M . Julius M icrander, J. Arrheniz/i Secret. b lefw en . Swarades at ingen har angif:t saken h o o s R ect. hw arföre och R ect. som nu är bortrest, ick e w ettat der af. Slöts att b ref skola gå till hh:r landzhöfdingarne att han motte effter slås, och at en wachtdrängh skall reesa

I detsamma hörde de ett flåsande bredvid dem. Det var Josef Wahlbom som plötsligt dök upp. Frideborg blev litet blek om kinderna. Hon visste ju att Josef kände till hennes historia. Hon hade ju själv berättat den för honom den där gången hon så lydigt följt med honom upp på hans rum. Tvehågsen och litet flämtande stod hon mellan dessa två män som båda ägt henne, och hon slog ned ögonen. Men under de långa ögonhåren sipprade blicken fram. Hon såg deras händer skälva. De ville nog ha henne igen. Hon märkte tydligt att hon väckte deras begär på nytt. Nu hörde hon Stellans röst därborta. Han som om några timmar skulle vara hennes brudgum hade ännu inte röjt minsta tecken till att vilja göra anspråk på henne. Kanske skulle han aldrig ta henne! Hon tilltrodde honom knappast så mycket. Hon darrade till litet. Brösten lyftes under den tunna sidenblusen som hon skaffat sig för Bernards pengar. De båda männens blickar hängde vid henne. Hon tänkte med tindrande ögon: I morgon kväll när bröllopsnatten inbryter går jag kanske till Bernard och gör om vår midsommarafton. Frideborg såg upp och mötte Bernards blick. Det var en fågel som ropat så underligt längtansfullt där i skogarna kring Ösa den där förtjusande midsommaraftonen. Hon tyckte sig höra den igen. Bernard — han tyckte allt han varit god och ordnat det bra för henne, när han själv inte ville gifta sig med henne! Hon anade, och träffade väl rätt, att denna idé som runnit upp hos honom var en lek med tankar, ett löjligt experiment som det roade honom att genomföra för att visa sin och penningens makt över sådana varelser som Frideborg och Stellan. Men hon hade också lust att visa sin makt. En gång, en gång skulle han få erfara det! — Det är ett allvarligt steg Frideborg står i begrepp att taga, sade Josef högtidligt.

C, med hufvudsäte i New Albany, Bradford Co., Pa., i de Förenade Staterna i Nordamerika, har ett nytt och värdefullt medel, uppfunnet af en apotekare i Cincinnati, att tacka för sin utomordentliga hårväxt. Följande det gifna erbjudandet att gratis fä sig tillsändt ett prof af preparatet, begagnade fru Weed medlet, och oaktadt hon var Öfver 50 år gammal, vid hvilken ålder skallighet i allmänhet anses obotlig, växte hennes hår på nytt fram med förvånansvärd yppighet till hennes stora öfverraskning och glädje. Fru Weed har välvilligt gilvit tillåtelse till reproduktion af sitt fotografi, ett taget någon tid i ' - K ^VFTJXS? W&F förväg, då hon ännu vår skallig * .a ILSILLL / ^ * ^ " ~ - W f och ett nyligen, hvilket sista visar det vackra resultatet af detta erkända härförnyande medel. Medlet botar äfven kläda och mjäll i hufvudsvålen, säkra tecken till en annalkande skallighet samt håller hufvudsvålen frisk och kraftig. Det återger äfven grått hår dess ursprungliga färg och frambringar täta och vackra ögonhår och ögonFru I. S. bryn. Mot insändande af namn Amatörfotografer. och adress nll Altenheim Medical Dispensary 5142, Butterfield Building, Cincinnati, Ohio, U S. A. jämte ett 10-öres frimärke till omkostnaderna, sändes gratis ett prof2 stativkameror 12 x 16 ' / a paket af detta märkvärdiga medel. — • Observera att portot till Amerika är 20 öre. 1 Handkamera 9 x 12 Skrif namnet mycket tydligt och uppgif noggrann adress, så att ingen felaktighet må samtliga något begagnade, säljas billigt. uppstå vid expedieringen. — Vi bedja få fäsla uppmärksamheten på, att deäktaAlten1 Grafofon med rekorder och 30 rullar äfvenledes billigt heimer hårmedlen endast kunna fås genom direkt hänvändande till oss, då vi ej hafva några agenter. (Eftertryck förbjudes.) Vidare genom Arvid W. Myhrman. Rottneros.

Lacedemoniske maat-kryddor. Dionysius Tyrann i Sicilien lät inkom hämta en Lacedemonisk kock, ok befalte honom bereda sig den brune soppan. Hwilket när däd war beställt, smakade Tyrannen der på, män behagade hänne inte. Då sade kocken, at ded feeltes krydder ti från Lacedemone. Dionysius frågade huru de hette? Då swarade kocken, Arbete, Hunger, Törst. War inte mörkrädd. De brukade inge facklor om nättren, til at vänia sig intet blij mörckrädde; utan til at gå friskt ok frijmodigt (kan ske okså at huar ok en måtte få gå osedd, hwart han wille, ty Lycurgus war libhaber åf 3. ting, Krijg, Kärlek ok Jackt. Bonde-Philosophi, hoos de Lacedemonier. Deras Barn lärde wara hörige sin Öfwerhet, ok härdige i arbete; ok i strijd, winna eller dö. Somlige skrifwa lell, at de haa lärdt sine barn läsa ok skrifwa. Men de Athenienser klefwe högre upp i Studier. En klänning om åhret.

Och de hörde först ett jämmerligt fint pip i det alra högsta registret, ett riktigt dödspip, och ett prassel som af dödsryckningar Så hörde de ett gröfre surr, det lät både ångestfullt och argt – det var Sungsung Och just när de väntade att alt skulle bli tyst och att han skulle komma fladdrande blek och eländig, med vingarna hängande som sorgflor, hörde de hans röst på nytt – men vad hade den nu för klang – den lät ju nästan glad – kunde det värkligen vara möjligt Tjinona stod oberörd och kall, utan att ens vinka med yttersta svansspetsen. – Hu, här är ruggigt, tyckte en tredje. Men att så ingalunda är fallet skall ni klarligen skönja, om ni en morgon följer mig på en skidtur genom markerna. Vi ha väl rättighet att bli lika röda och granna som de andra, skulle jag tro! Jo – där skönjde han åtminstone en svart punkt. Han rycker till och lyssnar, när fiolmusiken närmar sig; han kastar sig ut i fria luften och söker härma de brusande ackorden, när han i orolig, liksom raglande flykt sväfvar bort öfver vidderna. Hönorna slå till i strandens tallar, men tupparna slå ned på isen, en efter en. Men solen går ned, och luften skymmer; de röda skyarna blekna, och det mörknar öfver dalen. En lefvande höna äller hare kunde vara något att anstränga sig för. Bäst bibehållen var fru Ran, yppig och mjuk som förr, och med en ännu hetare eld i de grönlysande ögonen. De åldrades båda; han blef en senig, hårbevuksen man, hon en fullmogen kvinna. Och han efter, tjohej vad det gick. Han stannar på stranden af en skogstjärn nedanför klinten; den sofver under tjock vit is, alarna stå svartbruna på stranden och alt är tyst. – Det är också ett trollslott, upplyste infödingen. Nu sjka det vid alla jordens Järgar bli bröllopp! Jag fick se henne därutifrån genom fönstret, när jag flög förbi, och jag såg tvärt att det var henne jag skulle ha. Det var alt någon som tog från dem tråden.

Täckningsgraden är en viktig kvalitetsaspekt, och patientregistret är naturligtvis mycket ofullständigt avseende de diagnoser där en stor andel av patienterna helt sköts i öppen vård. Den vanliga kritiken mot bristande diagnostisk kvalitet i patientregistret höll inte längre som allmän kritik, utan blev i stället en utmaning till förbättring. I kvalitetsarbete är kontroll och förbättring av diagnostiken ofta en viktig del i kvalitetsutvecklingen. Hälsodatakommittén diskuterade om dessa också skulle föras in under hälsodataregistrens mantel, men kom fram till att de tills vidare borde kvarstå som vanliga personregister inom landstingen, och regleras av Datalagen (sedermera Personuppgiftslagen) på vanligt sätt. På ett föredömligt tydligt och pedagogiskt sätt kompletterar de nu listan. De kan förvisso sägas vara en » guldgruva », men guldet måste vaskas fram med omsorg, rensas från skräp och förädlas till användbara produkter. Registrens kvalitet All insamling till Socialstyrelsens patientregister stoppades.

N. Miklucho-Maklaja AN SSSR – 50 let. Ry. prioritet materinstva). nebo). Dolgich tycks också ha lyckats förstöra visst bevismaterial under utredningen av ärendet. Sovetskaja etnografija 1961: 2, s. Tankegången bygger på den evolutionistiska teorin som, i sin specifika marxistiska form, är grundläggande för sovjetisk etnografi. SOVJETISK RELIGIONSETNOGRAFISK FORSKNING 141 fullt ut klarlagda tidiga moment i de arkaiska människornas världsåskådningar.189 Men det var först vid mitten av 1970-talet som vissa av de frågor Popov dryftade kom att lyftas upp i den sovjetiska etnografin igen. I vissa fall kunde en sådan satü utgöra en ” moder-kojk ” och åtföljas av en hel familj av figurer (döttrar, 465 Gratjeva 1977: 219 ff. Gratjeva 1977: 220, 225; Gratjeva 1983: 45, 54. Moskva Choseda-Chard 3. Därefter tvangs amuke ned under jorden. På samma sätt kan den stabilitet och kontinuitet i den muntliga traditionen som Lambert menar går att spåra i sina egna, Popovs, Dolgichs och Gratjevas uppteckningar, vara ett uttryck för de omständigheter som rådde vid just deras fältstudier. Jag menar att teknisk term är en bra översättning av det engelskspråkiga begreppet etic term. Die “ Kuojka ”, Familienund Sippenschutzgeister bei den Nganasanen. Samtidigt menade majoriteten av Simtjenkos informanter att kunskapen om världsalltets allra första början hörde till ” schamanernas ” förborgade kunskaper, och att det inte kom an på vanliga människor att bedöma den. Insamlingarna på Tajmyr under 1920- och 1930-talen resulterade i boken Legendy i skazki nganasanov (’ Nganasanernas legender och sagor ’), utgiven 1938. I denna berättelse framställs de två kontrahenterna som två vildrensvajor, en svart (M u-n ’ emy) och en vit (Syr ð - n ’ emy). Oxford: Blackwell Publishers.

Ja sannerligen! Där kom en polis travande utför backen, han hade bråttom, höll i kasken med handen för att inte tappa den. – Nu, jäklar! sade Kvisslan. – Äsch, de ä ju bara Jerker, upplyste Sotare-Olle, som kände massor av folk, både människor och poliser. Efter en kort stund stannade polismannen vid Dalmans lag. Kort och gott mötte Pelle: – Vad är det om? – Jo, svarade den stackars konstapeln, som såg alldeles förbryllad ut, jag undrar, om någon av er skulle vilja hjälpa mig? – Tjänare, Jerker, sade Sotare-Olle, varsågo å sitt på våra bord å bänkar, ta för dej en skorpa å ät dej mätt, de ä Dalman som bjuder, å eftersom man får’et gratis, så får de väl duga! Men Dalman lade huvudet på sned där han satt, kisade på polismannen, som verkligen såg ut som om något vore på tok. Dalman drog upp mustascherna, så att tänderna lyste, och frågade: – Hjälpa? Va ä de fråga om då? – Jo – det – Han kastade en skygg blick på kvinnfolken. – Det är just ingenting för fruntimmer, förstår ni! Det lät allvarligt. Karlarna började resa på sig, och kvinnorna drogo sig undan. – Nå? – Det är en, som legat och dött därborta, sade konstapeln och pekade uppåt backen. – Dött? – Ja, han tycks ha legat där flera dagar. Om man bara kunde få ner honom till gatan, så finge man lägga’n på en kärra och köra i väg’en. Det är ju en tjänst, som ingen människa nekar en död. Ingen vet vad som väntar. När som helst kan man själv behöva samma hjälp för att bli förd i jorden på ett anständigt sätt. Hela skaran av män satte sig genast i rörelse efter konstapeln, som visade vägen. Gumman Dalman satte de båda gubbarna att vakta kaffepannan och följde sedan efter karlarna i sällskap med Anna. De kvinnor, som inte vilja hjälpa en död till rätta, äro underligt skapade. I en lång rad ringlade skaran uppför berget, polisen i spetsen, kvinnfolken sist. Natten började ljusna allt mer. Slutligen stannade alla vid ett busksnår, gingo ändå närmare och sågo knappast någonting i alla fall.

R. med nedanstående, direkt från verk­ ligheten avskrivna episoder, vilka ju Pellerins Margarin Att giva eller icKe giva ... Korsgatan 15 svarar sig själv. = Då jag i nr 4 av Eder tidning läste att fransmännen blivit neurasteniska just genom ekonomiskt betryck och fruktan, så ber jag få framställa en fråga. Hur kan ett folk, som lider av sådan fattigdom ha råd att upp­ ställa en här på f. n. 750,000 man med allt vad som hör till deras full­ ständiga utrustning?, hur få de pen­ gar till att låta bygga 1,952 aeroplan, större än några hittills använ­ da, och hur räcker inkomsterna till för att kunna förfärdiga miljoner bomber, också de så mycket större än hittills brukade, att de, när de ka­ stas ned från ovannämnda aeroplan, kunna krossa i ett slag en stor del av en fientlig armé? Yad kosta dessa förberedelser till ett nytt världskrig för att Frankrike skall få hegemo­ nien över Europa? För att den ro­ manska rasen och Frankrike i synner­ het med sin yttre polityr och nuva­ rande negercivilisation och inre rut­ tenhet skall kunna bekämpa och ku­ va den germanska? De kosta så mån­ ga miljarder att om de användes till fredliga värv med hjälp av måttliga summor från Tyskland tills det bli­ vit i stånd att betala mer och mer, in­ gen neurasteni behöft uppstå. Och de miljarder som Tyskland måste be­ tala för ockupationstrupperna skulle, om de fått tjäna till betalning för Tysklands skuld, i stället för att sätta en outplånlig skamfläck på Frankrikes namn, också ha tjänat till att minska deras neurasteni. De äl­ ska tydligen att omhulda den och öka den för var dag. Yi behöva nog inte ta den på allvar och jag tror man kan uppställa som axiom att den kapita­ listiska imperialismen inte har några nerver. A. Il — n. Vackra färgäkta Tvättyger. Bomullsflaneller, Ylle-J {lädningstyger, Gardiner, soloch tvättäkta. Möbeltyger, konstvävda och tryckta. Borddukar i litine och bomull.

9. Den tridie, låset tillstädes, spiellet borta, och itt fenster borta. Twert öffwer, låset så när färdigt, nyckelen borta, fenstren tilstädes, doch myckit sunder. 10. Dhen fierdhe, fensteren bådha sunder, spiel inthet, låås sunder, nyckel ingen. På wester sijdan, låås temmeligit, nyck. borta, spiel borta, fensteren myckit sunder. 11. Dhen fämpte haffwer sitt spiel, färdiga fänster, låås färdigt, nyck. borta. På andra sijdan, fenst. sunder, spiel tillstädes, låset ähr och nogorlunda. 12. Dhen siette haffwer fänster mäst heela, inthet spiel, låås tillstädes, och ingen nyckel. 13. Dhen siundhe, itt halfft fänster, låås ofärdigt, ingen nyckel Twer[t] emoot, haff:r färdiga fänster nogorlunda, inthet spiel, låås ofärdigt. ii oktoberi y oktober 14. Dhen ottondhe, inthet låås, fenster inga, inthet spiel. Twert öffwer, itt fänster färdigt, thet andra borta, låset och borta. 15. På norre gafflen ähr itt fänster borta, /: elies plägar altijdh wara itt uthtagit :/ the andra wore färdiga. 16. På södre sijdan ähre gafflefänsteren alla tillstädes, doch nogot sunder. 17. Dören i trappan medh sitt låås och nyckel ähr all färdigh. 18. Nedre kammaren näst trappan haffwer fenstren tillstädes, men nogot sunder, spiellet borta, låset ofärdigt, och nyckelen tilstädes. 19. Kammaren ther näst, som trycket ähr uthi, haffwer färdiga fänster, spiellet ähr behållit, låset och nyckelen färdiga.

Regeringen ville endast framskrida steg för steg, men 1880 triumferade ändt-ligen Fawcetts åsigt Fawcett försvarade öppen täflan om civila embeten några år innan den blef lagstadgad; och om en annan förändring, som han ihärdigt yrkade, uttaxering af valkostnader, ännu icke kommit till stand, så har åtminstone opinionens framåtskridande inskränkt dessa kostnader inom ganska trånga gränser. Fawcett hyste ett lifligt och oafbrutet intresse för postverkets detaljer. Han införde stora reformer under det han stod i spetsen för det samma — postpaketen, telegram för sexpence, postanvisningar och utvidgningen i många olika afseenden af postverkets sparbank. Men Fawcetts verksamhet som geueralpostdirektör kan icke sammanfattas genom att uppräkna de särskilda förändringar han införde. Han bragte postverket i innerligt förhållande till allmänheten. Han fick landet att inse hvilken social kraft existerar i vår långt nående postorganisation. Genom sin personliga verksamhet och genom sitt sympatiska aktgifvande på dess behof väckte och underhöll han energien hos sin talrika stab, och han ingaf sitt departements administration ett alldeles nytt intresse. Under det att Fawcett var generalpostdirektör märkte både allmänheten och postverkets tjenare, att en man, som de kände och till hvilken de kunde vädja med säkerhet om att blifva opartiskt hörda, personligen tog kännedom om hvarje fråga, antingen den gälde något nytt uppslag i postpolitiken eller afskedandet af en simpel brefbärare. Fawcetts framgång som administratör hade verkligen på senare tider hos somliga bragts i glömska hans ställning som statsman. Han gjorde allt som stod i hans makt för att främja sparsamhet, och ingen del af * hans erabets-verksamhet skänkte honom större nöje, än de steg han • kunde taga i denna riktning genom att utvidga postsparbankens operationer. Men äfven för att öka besparingarne ville han icke öfva något tryck uppifrån, så förderfligt an-såg han hvarje försök att inverka på de underlydandes fria vilja. Icke långt före sin död af böjde han ett antal bref-bärares anhållan att påbjuda ett tvångsafdrag på deras af-löning för att åstadkomma pension vid deras afskedstagande.

I den här analysen uteslöt man tre behandlingsstudier (zanamivir) och en profylaxstudie (oseltamivir) som inte var skrivna på engelska. I och med introduktionen av neuraminidashämmarna zanamivir 1999 och oseltamivir 2002 uppstod nya möjligheter att påverka influensa A och B. Detta ger en oddskvot på 0,31 och en absolut riskminskning på 4 procent. Det är inte utan att man instämmer i kommentaren, i samma nummer av BMJ, att de genomförda studierna innehållit otillräckligt med användbara kliniska uppgifter och att de varit väldigt korta - många patienter som haft influensa är ju inte ordentligt besvärsfria förrän flera veckor efter insjuknandet [3]. Studier med minst en relevant händelse togs med. De behandlade patienterna delades upp i tre grupper - barn upp till 12 år, friska vuxna (12-65 år) och vuxna med hög risk (över 65 år med eller utan annan samtidig sjukdom). Uppgifter om sådana komplikationer som inläggningar på sjukhus, dödsfall eller biverkningar, hur angelägna för bedömningen de än anses vara, var mycket sparsamma. För oseltamivir fanns det också uppgifter om något bättre resultat hos äldre, till stor del redan vaccinerade personer. Det insamlade materialets metodologiska kvalitet undersöktes med validerade instrument för bedömning av randomiseringsmetod, skydd av allokeringsschema, maskering av undersökare och patienter samt fullständigheten i uppföljning. Tabell I. I en barnstudie sågs också en viss minskning. I en studie fick 553 individer profylaktisk behandling med zanamivir, 10 mg per dag som inhalation, i fyra veckor.

Frivilligt afstod man icke från sådant – det gjorde ingen kvinna i världen. Om bara Elof inte hade gissat det! Henrik kunde inte låta bli att undra på, om Hellwer verkligen alltid ägnade sina patienter så mycken tid och skötsel, som han bestod Anton Nilssons Ida. Hon tänkte inte ens på, att det var underligt, att han inte alls fann henne förändrad, som Elof strax hade gjort. » Nå, Malin » – Henrik stod i skjortärmarna och drog upp sin klocka, hans hustru kom i peignoir och med bara fötter in från barnkammaren. Han tordes inte gå vidare. Hon kunde höra hans lugna, manligt dämpade röst med dess skånska brytning, som hon tyckte lät så hemvan, trygg och förtroendeingifvande. Jag är inte så pretentiös, jag försäkrar dig Jag tror till och med, att jag skulle funnit det helt naturligt, om du hade rest din väg igen, utan att någonsin traska ut till Rue de Vaugirard » » Jag! Hon kände på sig, att när hon var i rummet, visste han, till och med om han ej följde henne med ögonen, allt hvad hon företog sig, och hon hade ett par gånger gifvit akt på, att han afbröt och kom af sig i samtal, då han oförmodadt hörde hennes röst – om det så bara var till pigorna eller barnen hon talade. Han fick det intrycket, att hon undvek att se på honom. » Nej, snälla du Inte för allt i världen. » – Hon tryckte ännu engång tacksamt Marys behagligt kyliga hand upp emot sin heta panna. » Tror du? » sade Henrik skeptiskt. Hon hade slagit sig ned på ett af trappstegen till den låga bibliotekstrappan och höll sig fast i den snidade ledstången, medan hon pratade. » Det är en förnärmelse, » mumlade Malin lika sakta. Just nu kände han så starkt blodsbandet emellan dem, som om hon varit hans syster. » Nå, Malin – tror du att Mary kan trifvas här? » Det föll henne inte in att neka.

benny.stahlberg@slf.se Modeller för närsjukvård utvecklas, och man försöker att på olika sätt förstärka vården utanför sjukhuset. Med ett fungerande familjeläkarsystem får man dessutom ökad tillgänglighet i den övriga sjukvården. En viktig utgångspunkt är att alla invånare skall ha tillgång till en fast läkarkontakt. I Protos, som är en del av Läkarförbundets sjukvårdspolitiska program, beskrivs hur familjeläkarna kan organiseras. De flesta landsting och regioner har idag förslag och idéer om hur den öppna vården skall fungera. Inom den kommunala sjukvården förblir familjeläkarna fortsatt ansvariga för » sina « patienter. Organisationen får inte styra hur teamen skall se ut, utan det är patientens behov som styr detta. Det innebär att systemet behöver förstärkas med ca 2 000 allmänläkare. Tankar och planer för vård närmare patienterna tas fram. De olika närsjukvårdsmodellerna fallerar idag på grund av brist på familjeläkare. Läkarförbundets sjukvårdspolitiska program beskriver hur familjeläkarens arbete kan organiseras i olika primärvårdsoch närsjukvårdsmodeller. Teamen skall vara funktionella och inte organisatoriska. Ett avgränsat uppdrag där en heltidsarbetande allmänläkare svarar för högst 1 500 invånare skulle ge tillgänglighet och trygghet för befolkningen. I sak innebär detta ett ansvar för att få till stånd en fungerande vårdkedja mellan de olika nivåerna. Vårt förslag innebär inte att alla patientproblem skall handhas av familjeläkaren själv, utan andra yrkesgrupper skall fortsatt arbeta självständigt inom sina kunskapsområden. Det är tryggt för den enskilde och kostnadseffektivt för samhället. Områdesansvar blandas med aktiv listning av patienter. Ett nationellt familjeläkarsystem ger en förutsättning för att team med andra yrkeskompetenser inom primärvård / närsjukvård skall fungera optimalt. En självskriven kompetens i sammanhanget är distriktssköterskan, som liksom hittills kan handlägga åtskilliga av patienternas problem och dessutom göra hembesök. En nära samverkan med andra yrkesgrupper underlättas om familjeläkarna arbetar i gruppmottagningar. Familjeläkarna utgör i detta system grundbulten i den » nära « sjukvården. Detta är positivt, och Läkarförbundet stödjer principerna i dessa planer, men för att vården nära invånarna skall fungera optimalt krävs att alla medborgare har en familjeläkare. Erfarenheterna från det » fastlegesystem « som infördes i Norge år 2001 visar att nationella familjeläkarsystem snabbt kan öka rekryteringen av allmänläkare.

Nu lupo en mängd menniskor till, och alla förundrade sig och blefvo glada öfver barnets underbara räddning, allramest föräldrarna, som kommo springande med dödsångest i hjertat och andan i halsen. Den lilla flickan hade icke lidit någon väsentlig skada, armen blef snart läkt och hon fullkomligt rask igen och kallades till minne af luftfärden Geier-Anni (Örn-Anna) i all sin dar samt är känd af allt folket i Berner Oberland, der händelsen tilldrog sig och står antecknad i kyrkboken. Se här en annan dvlik händelse, som timat på närmare håll; den handlar också om en örn och en liten flicka, men hon hette Falk och var dubbelt så gammal som lilla Annerli samt hemma i Laxarfve i Boge. Då hon en afton på sina föräldrars befallning skulle begifva sig ned i en mot Bogevik gränsande hage för att derifrån hemjaga några lam, blef hon varse en på en sten sittande ovanligt stor fågel, hvilken, i samma ögonblick han fick syn på flickan, kom efter henne, flåsande som en ilsken varg. Flickan, utom sig af förskräckelse, uppgaf höga ångestskri och började springa åt hemmet allt hvad hon förmådde, förföljd af den hväsande örnen. Slutligen fattade hon dock mod, vände sig om och upptog en sten för att förjaga den oförskämde besten, hvilket lyckades så väl, att örnen, träffad af stenen, föll baklänges på rygg. Nu uppstod en strid på lif och död. Efter åtskilliga stenkastningar, riktade mot örnens hufvud, släpade hon sin nu nästan döde förföljare till ett vattenhål, i hvilket han fick utandas sin sista suck, hvarefter hon, med stor segerfröjd begaf sig åt hemmet med örnen släpande efter sig. Samma örn hade dagen förut suttit på taket på gårdsmannens boningshus, hvarifrån han blef bortjagad, samt senare på eftermiddagen skjuten på, utan att träffas. Följande örnhistoria har äfven sin märkvärdighet:

— - 1er käjsardömet rådde ett stort makt och materiellt välstånd, vil­ ningshavarna än till de manliga. fördärv. Hovet var mycket last­ ken är en nödvändig förutsättning Vår namnstämpel å bart — hur ofta har du inte sagt för samhällsfreden. Den ryska na­ Blir däremot likställighetsprinci­ Den tyske konduktören: — Inte det, far! De unga männen i den tionen, nu i smältdegeln, skall, när pen i fråga om statliga tjänster och får ni dra en stor koffert med er förmögna klassen voro lättjefulla finnes endast å garanterat omvandlingsprocessen är fullbor­ lön erkänd och förd ut i praktiken, högsta kvalitet. in i kupén! och levde i lyx. De arbetade aldrig. dad, framstå som ett nytt lyckliga­ skall den, därom råder ej tvivel, ef­ JUVELERAREFIRMAN Den svenske resenären: — Kof­ Vi unga, som stannat kvar i Ryss­ re folk. — Nadias och den bildade ter hand komma att godtagas även J. MARTIN JOHANSSON fert? — Koffert?!? Det är ju min land, hava lärt att aribeta och att ryska ungdomens tro skall helt sä- av kommunerna och de enskilda ar­ 20 Torggatan 20. portmonnä. gråta. V i hava hungrat med fol­ ert icke komma på skam. betsgivarna. Tandläkare flnne-HariE tleijde MATSILVER Förebilden. Vår viktigaste kvinno­ fråga inför nästa riksdag. r ~ VARJE SVENSKT HF.M i Suensh Teleiontidning. läser man numera GÖTEBORGS HANDELSocn SJÖFARTS-TIDIG Kobbs Thé är alltjämt marknadens förnämsta Kerstin Lindahls BLOMSTERAFFÄR Telefon 8462 Rekommenderas! Det gäller därför för de självför­ sörjande kvinnorna att medels en gemensam kraftansträngning brin­ ga behörighetslagen i hamn. Lat oss dryfta frågan inom mindre kret­ sar, inom våra föreningar, låt oss anordna möten med föredrag diskussioner, låt oss fatta résolu tioner, i vilka vi kräva reformens genomförande, låt oss offra och in samla pengar till en kraftig pr°P a ganda! Låt oss göra allt detta snart, ofördröj ligen!

Allt detta gör att nybörjaren blir litet yr i hufvudet, helst det är med största svårighet förenadt att få någon, som kan gifva pålitliga upplysningar. Messinas förstäder ville aldrig taga slut och med stor otålighet väntade vi att komma på landet, hvaraf vi ej ännu sett en skymt. De förra utgöras af helt unga flickor om 12 – 14 år, hvilka äro utstyrda i hattar efter fransyska modet och hvilka onekligen äro de vackraste, ty redan innan 20-talet börjar här i allmänhet en stark embonpoint som skadar figuren; de senare åter eller de sittande damerna, äldre och yngre, äro deremot klädda efter spanska bruket i svart, med bart hår och mantilla eller slöja. En vacker militärmusik gick före tåget under det regementets egen säckpiparekorps overksam följde med sina instrument på ryggen. Doktor Lundberg bodde med sin familj uti » Fonda de Londres » vid Alamedan, der äfven en annan svensk familj, krigsrådet Dahlqvist med fru och en fröken Axelson, var etablerad. Sedan jag länge vandrat bland folkmassan, roade jag mig att uppifrån grafbackarna betrakta hvimlet nedanför mig. Den 24 februari – 2 mars. Med högtidlighet ikläddes han en hvit drägt. Hvem kan se Etna utan att tänka på möjligheten att komma upp på dess spets och se de under som der erbjudas! Jag företog en promenad utåt landet och fann i stadens närmaste omgifningar en vacker vegetation och stor rikedom på blommor i trädgårdarne. Midt i denna svarta ödsliga nejd kommer man in i Nicolosi utan att märka det, ty dess hus äro alldeles svarta liksom den omgifvande nejden. Efter en stund höjer sig vägen, marken blir sandig och man inkommer bland de beryktade vinkullarne vid Xeres. Under mohrernas tid ansågs denna moské för den heligaste i Islam, näst Mekkas, och vallfärder dit räknades lika tillfyllestgörande som till sistnämnda ställe. Jag vill ej trötta med förnyade skildringar af hvad jag njöt under en hel förmiddags promenad på dessa ljufliga vägar; jag kan dock ej undertrycka följande omdöme. Ända från Alfvestad hade jag märkt en liten man uti en komisk kappa, som såg utomordentligt belåten ut med hela verlden och i synnerhet med sin kappa.

En ökad känslighet i magen och tarmen - en visceral hypersensitivitet - kan påvisas hos många patienter med funktionell tarmsjukdom [5]. Orsaken är att psykosociala faktorer har med sökbeteendet att göra och inte förekommer som avvikande faktor hos dem som har symtom men som inte söker sjukvård. På svenska finns inget riktigt bra uttryck för detta tillstånd. - smärteller obehagsdebuten har samband med en förändring av avföringens form (utseende). Under 1980-talet utarbetades de s k Romkriterierna, baserade på konsensus [2]. Funktionell mag-tarmsjukdom inom pediatriken fick en egen, motsvarande klassifikation (G). Även om det betonas att kontrollerade behandlingsstudier vid IBS är få, rekommenderas fibertillskott vid förstoppning, loperamid vid diarré och antikolinergika eller antispasmodika eller tricykliska antidepressiva vid smärtor. Man rekommenderar tjocktarmsundersökning för att utesluta strukturella förändringar. Psykologiska eller beteendebaserade behandlingar kan hjälpa en del patienter. En eventuell inflammation i tarmmukosan eller i neurala plexa kan vara en orsak till den förändrade känsligheten. - Dokumentet och alla kommentarer sändes till den koordinerande kommittén, som granskade hela materialet kritiskt och skickade tillbaka eventuella kritiska synpunkter till författarna. I samband med fastställandet av Rom II-kriterierna har man också dokumenterat en konsensus vad gäller fysiologi och interaktion med CNS vid funktionell mag-tarmsjukdom. En relativt vanlig klinisk iakttagelse är att patienter upplever symtom efter födointag. I övrigt har man inte gett några rekommendationer till utredning av denna patientgrupp. Arbetsprocessen steg för steg Hittills har framför allt patienter med IBS studerats. Eventuella samband mellan IBS och flera andra tillstånd såsom fibromyalgi [10], panikångest, kroniskt trötthetssyndrom, laktosintolerans och andra födoämnesintoleranser har inte ansetts relevanta i diagnostiken. Däremot har man allmänna rekommendationer vad gäller behandling. Funktionella mag-tarmsjukdomar har följande undergrupper härledda med utgångspunkt i anatomisk lokalisation: esofageala (A), gastroduodenala (B), tarm (C), funktionell buksmärta (D), biliära (E) och anorektala (F). Det kan naturligtvis diskuteras om en så detaljerad indelning kommer att vara praktiskt användbar. Det är också inom detta område som utvecklingen av nya läkemedel pågår.

Jag rasade. En sill till bete, skulle härvid icke förslå, inte ens en hel tunna, på kroken vid en ketting, med därtill hörande ångvinch! Ty här togos både ” polhöjden ” och ” längd ” graderna i bägarne, tills man såg ” botten ” i dem många gånger om, hvilket ju ock var i sin ordning på hafskungens fest, hur ledsamt det än är, när en skeppare går till ” botten ” med sin skuta i Ægirs stora bassäng! – Ja, svarade han, vi ha fått en makalös utrustning med oss! Jorden däremot, fortfarande blott kring – solen. Och så väl gubben som brudparet och gästerna, som vittnen, försökte under akten, att se så allvarsamma och högtidliga ut som möjligt, hvarefter följde festens ” piece de resistance ”, eller den stora bröllopsfestmiddagen! ” Silfret ” började nu rinna om fingrarne på mig! ADOLF JOHNSONS FÖRLAG. – Jag blir välkom nad och bjuden på grogg. – Kanske är det ” Storsjöodjuret ”, det kan ingen veta! – Ni har tråkigt på vakten, min fröken och jag undrar inte därpå. – Ty detta var det ” fräckaste ” jag hört! Jag bockade mig vördsamt, och presentationen var därmed undanstökad. ” Maja ” var också, som en mor för dem och skötte dem förträffligt! På Grönland finnas väl inga ormar? Dunderguden såg på mig fundersamt. Jag tummade på min lasso, men ta ’ dem i rännsnara var nog icke så lätt, och troligtvis skulle jag blifvit förr trött än mätt, om jag försökt ” den maaden ”. – Isbjörnar, som sjömän. Stort nöje bereddes ock alla genom att med ” ” Ki nematograf framställa ” lefvande ” scener och typer från de civiliserade länderna. – Recognoscering af vår flytande

# 404 vm sidhe hördhis diäfulsins röst j världinne som är höghfärdhin hulkin som tedhe världina rikedoma ok kötlikin lusta Ok tha vändo the sik vm til hans röst nar the gafwo höghfärdinne sin godhuilia ok samthykkio for hulka the lagdho aff sina hiälma nar the fulkompnadho ondan vilia mz gerningene ok hiollo värlzlik thing värdhoghare ok gäfware än andelik thing Sidhan the hafdho aflaght gudhelix vilia hiälma ok dygdhanna vakn tha formatte höghfärdhin sua mykyt j thom ok giordhe thom swa mykyt sik skyllugha ok vndirdanogha at the vilia gerna synda alt til ytarsta timan Ok gerna vildin the äuerdhelica liua ther til at the matten äuerdhelica synda ok thässin höghfärdhin giordhe thom ämuäl sua blinda at hiälmborona ther the skullo see ginom sta j nakkanom ok myrkin j änlitene Än huat tekna hiälmborona vtan komaskolande thinga forsyn ok näruarandä thinga sniäl vmkring skodhan Ginom försto borona skuldin the skodha äuerdhelik lön huru lustelik the äru ok gudz doma huru hardhe ok rädhelike the äru Ginom andra borona skuldin the skodha huat gudh hawir budhit älla for budhit ok huru mykyt the haua bort gangit aff gudz budhordhom ok huru the skullin bätra sik Än thässe boro sta j nakkanom huar änkte sees, Thy at himerikis thinga skodhan är komin j glömsko Gudz älskoghe kolnadhe ok världina älskoghe skodhas oc aktas ok vndfaas swa sötelica at han ledhe thom swa som väl smort hiwl til alt thz han vil Tho at huarro mine vini seande min vanhedhir ok siälanna fal ok diäfulsins herradöme ropa the daghlica for

Vetandets portar äro i m upplåtna äfven för oss kvinnor. Äfven vi få numera ingå i dess tempel och fröjda oss i dess ljus. Men må vi aldrig glömma, att samhällsbyggnaden, bur härlig den än ter sig i hvalfbågar, spiror och ornament, dock aldrig kan bestå utan en fast grand, på hvilken den hvilar. Civilisationens frakter, vetenskap, konst och industri, äro de ögonen fröjdande sköna hvalfbågarna och spirorna, men gudsfruktan och de fasta rättsbegreppen utgöra den nödvändiga granden, förutan hvilken allt störtar samman. Medföljer Idun enligt Kungl. Generalpoststyrelsens medgifvande. En fast punkt. Ur Svenska JVykterhetssällslcapets » / j u est la femme? » » Hvar hafva vi kvinnan? » Så lyda de bevingade ord, vi så ofta använda om någon uppseendeväckande tilldragelse, och hvilka tvifvelsutan innebära en djup sanning. I våra dagar talas och skrifves tidt och ofta om kvinnans höga begåfning, om hennes uppgifter äfven i det offentliga lifvet, om hennes rättigheter och skyldigheter så i socialt som ekonomiskt afseende. Man kan hoppas att dessa frågor alltfort må få stå på dagordningen till ytterligare gagn för båda könen; men här är ej stället för deras utredande. Det finnes däremot en annan sida af hennes individualitet, hennes förhållande till samhället, som mera sällan afhandlas, men som icke förty är af allra största vikt för det hela, nämligen kvinnans karaktärsbildande inflytande såsom maka, moder, syster, dotter. Hon har såsom sådan en makt långt större än de flesta ana. Denna makt utöfvas i det tysta, men är därför ej mindre betydelsefull, och det är på den vi här vilja fästa uppmärksamheten. » Hvad stort sker, det sker tyst. » Kvinnans ifrågavarande makt är djupt ansvarsfull, ty den kan lika lätt brukas i låga som i höga och heliga syften; och dock är det en makt, för hvars missbruk man ej kan ställas till rätta. Vi måste därför se till, huru vi förvalta detta oss anförtrodda pund. Måhända finnes intet, som så ofta förspiller välsignelsen af det kvinnliga inflytandet som världssinne och småsinne.

herberge, och lofvade han skulle aldrig glömma sin tro emot henne. Derefter begynte han vandra stigen fram, och kom till lands-vägen rätt som hans begge bröder redo förbi i all sin ståt; men prinsarne voro så höga i sinnet, att de låtsade som de icke blifvit honom varse. När nu alla tre bröderna kommit hem, lät konungen deras fader kalla dem inför sig, och sporde huru deras färd hade aflupit. Straxt togo de begge äldste prinsarne fram hvar sin väf som deras kärestor hade väfvit, och var väfnaden både jemn och fin, så att ingen kunde annat än berömma den. »Nå än du, Aske-pjesk!» sade konungen. »Huru har det gått för dig? Har du ingen väf att visa ifrån din käresta?» ’Jo,’ svarade prinsen, ’väl har jag det, fast hon annars icke kan vara så fullkomlig i allt som mina bröders.’ Genast voro de begge äldste konunga-sönerna åter färdiga med sitt gäckeri, och sade: »har man väl nå’nsin hört? Aske-pjeskens fästemö har också väft en väf! Den lärer väl vara efter som både brud och brudgum äro till.» Men prinsen lät sig icke bekomma, utan gick dristeligen fram och räckte sin fader en liten val-nöt. Nu fingo bröderna, min sann, se på annat; ty när konungen öppnade val-nöten, låg deruti en hassel-nöt, och i hassel-nöten en körsbärs-kärna, och i den lilla körsbärs-kärnan gömdes en väf, som var hvitare än den hvitaste snö och finare än det finaste spindel-garn, och så sid och vid, att den räckte öfver hela konunga-salen. Alla kommo nu öfverens att maken till väfnad inte var att finna, om man ock letade öfver sju konunga-riken; och de begge äldste prinsarne fingo stå der med skammen för alla sina stora ord. Men de sväljde sin förtret så godt de kunde, och menade tro på, att om Aske-pjeskens fästemö också kunde både baka och väfva, vore hon likväl i allting annat sämre än deras kärestor.

Det börjar skratta åt sin Hainisch varit banbryterska för kvinnoår i hjälpaktionernas tjänst. alls ej något skrimmande, - som proförtvivlade moder. saken, arbetat lika oförtrutet, skördat Hennes politiska intresse är ännu livfessor Reyer skriver om henne: » Hon ost, smör Ägg Men då tar modem barnet i armen glädje och sorg, förhoppning och missligt. S ä r jag nyligen var hos henne, är en tapper stridsman, hon hälsar med och agar det, t y hon vet inte, var hon räkning; med samma stilla väsen fört försökte just en ung man (en av hensamma mod lidandet. döden, och det köper Ni alltid högsta skall få middag ifrån, och det är ingen— samma omutliga kamp mot hart när nes barnbarns vänner) att övertala henhärliga, kraftfulla livet. » *) kvalité till lägsta pris ting a t t skratta åt. oöverstigliga svårigheter. Jag tror, att ne att dock välja med de klerikala. HenWien nov. Ditt stygga barn! säger hon. Men fru Hainisch i det gamla reaktionära nes parti (det borgerligt demokratiska Elsa Björkman-Goldschmidt. Hamrins Charkuteriaffär det sannigsägandet barnet lättar sitt kejsarriket haft en ännu hårdare jordarbetarpartiet) hade ju dock ingen utObservatoriegatan 4 hjärta med en ful grimas och säger: mån att plöja än Fredrika Bremer i ikt att slå igenom. » Men hur skall *) Översatt: » So ist sie ein tapperer (hornet av Vegagatan) — Det finns inga stygga barn! vårt fria, mera demokratiska Sverige. g kunna gå med på, ett program, som Streiter, ein grüsst das Lei und den Tod Tel. Vasa 9 5 6 9 Hennes första mål var en flickskola. reaktionärt och intolerant », frågade und das schöne, kraftvolle Leben. » I DET SANNING= SÄGANDE BARNET han, mrs Brodrick, Atholl, lady Baxter,. om, Nu i - solsken och godhet, en värld där allt går om. Hon talar med det om oskyldiga - I -. MÖTESPLATSEN. Husmö dr ar! & - ' EMILIA FOGELKLOU. Tidssjukdomen.

hans kuvert intill sitt, när hon med egna händer dukade fram det på bordet. Alla de friska blommorna kommo plötsligt att stå som en kedja hedersvakt omkring hans beständigt fylda tallrik, och medan Klara ideligen uppmanade honom att äta, som hade han nyss räddats från en uthungrad och öde kust, gaf hon sig knappast tid att sjelf förtära en enda munsbit .. Oupphörligen lade hon sin gaffel i från sid och lät händerna sjunka ned i knäet för att med glänsande ögon endast betrakta brodern vid sin sida. » Ja, vore det icke din egen köttsliga bror, skulle jag bli fruktansvärdt svartsjuk », skämtade Fritz, hvars ögon och lynne äfven spelade af oförställd glädje. Det var som en flägt från gamla ungdomsdagar, från ett kärt konstnärslif i mycket arbete och möda, men ock i mycken oförgätlig gamman. Och dessa herrliga minnen voro väl värda det bästa vinet: Fritz var sjelf ned i sin källares » allra heligaste » och kom upp med den spindelväfsomflätade Tokayern och en Constantia, gristrande som rubin. Långt in i den blekljusa förnatten sutto de gamla vännerna qvar vid sitt ständigt fyllda glas. Den öfriga servisen röjdes af bordet, endast skålen med drufvor, vinet och blommorna blefvo åter. Och Klara var hela tiden med; att deltaga i deras glädje, att höra och sjelf passa upp dem. Gångna dagar togo på nytt gestalt i deras historier och till sist ljöd — o, under — ännu en gång ur friska strupar den gamla visan om prinsessan och ungersvennen långt ut öfver den den nattysta fjärden. Intill dess hade Ruth, i stillhet lyssnande, suttit med vid bordets nedersta ända. Men nu reste hon sig och gick, med sänkt hufvud, långsamt in till sig. Frida N. N. Osötad lingoneller blåbärssaft. m. Frida N. N. Köket. Dana. Dana. granit, till speglar. Stassan. Drycker. Lalage. Klädedräg-ten. Eft bepröfvadt medel mot mal är terpentinsprit. Dana. Jäst. Frida N. N. Stassan. Billigt men godt smörgåsbröd.] fogas.

Då uppenbara sig min känslas drömmar I en romans om hjertats barndomshopp. Jag sjunger ej om stadens slott och fäste, Som trona högt i fjerrans dunkla blå; Nej! mera tjusar siskans lilla näste, Som kärleken har byggt af löf och strå. På klara spegelfloden flyr min julle Bland hvita svanor, smekt af vestans dans, Och skimrande, bland lindar på en kulle, Mitt hydda ler i morgonsolens glans. Hvem bor derinne? Hulda Echo! svara, Hvem väntar mig i detta låga tjäll? Just den, som kan mitt hjertas dikt förklara Och bilda verkligheten lika säll. MITT BÄSTA POEM. Jag ett poem till skänks har fått, För mig det skönaste på jorden, Och ingen får det läsa, blott Min kärlek, som dess tolk är vorden. Hvart ord deri jag tyda vet; Ty stilen har en lycklig blandning Af ren och hjertlig enkelhet, Af lugn besinning, kraft och sanning. Och hvad den store Auktorn skref, I spegeln af ett ädelt sinne, Jag läser som ett öppet bref Ifrån det godas verld derinne. När glädjens ros jag ögna får, Som vårfrisk i hvar tanka brinner, Från moll min luta öfvergår I dur, och sorgens suck försvinner. Af mitt poem jag gjort ett val, Som aldrig väcker hjertats ånger; Jag sjunger om det, i min dal Och i min hydda, tusen gånger. Dock alltid vexlande det är: I ständigt nya variationer, Dess rika thema innebär Ett lyckligt hjertas alla toner. Min egen lefnads melodi Har Hymen satt till detta stycke, Och både ord och sång deri Fått af hvarannan syskontycke. Så lifvas bådas phantasi, Att till ett helt sig sammangjuta. Hvem tyder min allegori? Du, Wilhelm, själen af min luta! DIN KÄRLEK. Din Kärlek är, — då vårens härold svingar Att tolka glädjens himmelska befäl, Den ljusalf, som min tankas flygt bevingar, Det enda ljud, som herrskar i min själ. Din Kärlek är, — då daggens perlor falla På sippans kind, som huld mot ljuset ler, Den enda ros, bland lifvets blommor alla,

Till skillnad från Cochrane Reviews tar de även upp hälsoekonomiska, etiska och sociala aspekter. Cochrane Collaboration. Biblioteket består av sju databaser med sammanställningar av det aktuella kunskapsläget inom medicinsk forskning. Den viktigaste databasen i Cochranebiblioteket är den som innehåller reviews, systematiska översikter gjorda av grupper inom Cochrane Collaboration, ofta med grafiskt presenterade metaanalyser. - Men det kommer mer och mer. För den som inte haft egen prenumeration har biblioteket tidigare funnits tillgängligt via universitetsbiblioteken och inom ett tiotal landsting, men nu har SBU sett till att biblioteket blivit allmänt och gratis tillgängligt i hela Sverige genom en nationell prenumeration. - Det är omöjligt för en kliniker idag att själv hålla sig uppdaterad om allt som skrivs och att granska det. Många andra länder, bland andra Norge, Danmark och Finland, har redan nationella prenumerationer, medan Sverige har släpat efter. Elisabet Ohlin elisabet.ohlin@lakartidningen.se I HTA (Health Technology Assessment Database) samlas sammanfattningar av rapporter och systematiska översikter gjorda av SBU och andra länders motsvarande myndigheter. Översikterna är antingen » kompletta « och uppdateras kontinuerligt eller ännu inte färdiga, så kallade protocols. Här är grovjobbet redan gjort, eftersom Cochranebiblioteket består av sammanställningar av publicerade artiklar. Att överföra Cochranes sammanställningar av medicinska behandlingars effekter till det praktiska vardagsarbetet fordrar viss vana. Lotta Frank, chef för Sociomedicinska biblioteket vid institutionen för hälsovetenskap i Boden, undervisar i medicinsk informationssökning och är väldigt nöjd med att biblioteket blivit allmänt tillgängligt. De praktiska söktips som Lotta Frank tidigare spridit måste nu revideras, eftersom Cochrane Library sedan årsskiftet ligger på en annan plats på Internet och sökningen rent praktiskt fungerar något annorlunda. Att läkare använder sig av Cochrane Library är inte så vanligt, gissar hon mot bakgrund av de erfarenheter hon har av att undervisa läkare i Norrbottens läns landsting. Den fortsatta finansieringen ska SBU diskutera med Socialdepartementet, Landstingsförbundet med flera. Varken prenumeration eller lösenord krävs längre. DARE sammanställs av en grupp vid universitetet i York som väljer ut och granskar översikterna. Men även DARE och HTA är intressanta databaser, enligt Lotta Frank. Det beror också på hur mycket biblioteket kommer att utnyttjas. (Database of Abstracts of Reviews of Effects) samlas abstrakt av systematiska översikter gjorda av andra än

De landstego vid en liten udde, drogo upp båten och gingo uppåt ön. Hon såg alltid bedjande ut, men det hjälpte inte. » Guvernanten » blef icke trött, han smågnolade för sig själf och gick på tills det blef blött i högra kängans häl. Karin begärde ordet. Detta hade doktorn ordinerat. – Och ekot svarade: N:o 22 lefde dock trygg, omgifven af sina beundrarinnor, tills plötsligt en dag något hände: han blef kär i en rik flicka och beslöt att förlofva sig. Herr Vitt gifter sig i morr ’ n – han behöfver inte den här affären längre. 22 det var chefen – ingen sa ’ hr Vitt, hela affären sa ’ 22. I damafdelningen tala flickorna hviskande vid hvarandra om anskaffandet af kaffe och bakelser och på toiletten sysselsätter sig hr Nilsson med att medels » ringar i klockan » reglera sina liktornar efter de senaste väderlekstelegrammen. Har M. ” Guvernanten ”. Alla slocknade. Just nu få vi veta, att Medevi kommit före. Klockan blef 7 och man kunde inte styra sig längre. Alla sutto tysta och sögo på sparrisknopp, då jag plötsligt kom ihåg en historia, en af de lustigaste jag hört. Han kom till en stad och svalt. Artisten tackade för rådet, borrade på morgonen ett hål och kom sent hem på kvällen. – Vill Ni vara snäll och väcka de andra och be dem sofva ett par timmar till – jag är så trött. i belöning. Det förvånar mig högeligen att han icke gaf ut någon filosofisk afhandling om sig själf eller höll ett föredrag i Ventenskapsakademien. Där stod en flaska champagne. – Sjung ut, människa – här har du en chocoladecigarrett under tiden. Han blef nog tillfrågad om den saken af komministern, men blott jag och stadsbudet svarade – detta gillande och jakande – å pysens vägnar. Om du visste hvad han såg lömsk ut och hvad slaktarekäringen svor. Maria gick sin väg rätt fort och min vän berättade sin sista historia Det är en söndag, solen skiner och allting ler. Den som ligger i den befinner sig på ett helt annat ställe. – Af me ’ dej – det är min vagn.

Kammarpigan flög nerför trappan och hämtade upp Hennes Nåd, som i största hast följde henne. Friherrinnan Koskull var klädd i en dufgrå sidenklädning och såg mycket älsklig ut. Men hon hade inte sparat på tårarne, det syntes på ögonen. Hon ursäktade sig också för dottern. – Jag gråter ju alltid på bröllop, det vet du väl. Det är en gammal vana. Jag har gråtit på alla bröllop utom mitt eget. Friherrinnan knäppte med darrande hand juvelhalsbandet om dotterns hals. – Du, mamma, behöfde sannerligen inte gråta på din bröllopsdag, som fick din hjärtans kär! Fäst slöjan med de här juvelnålarna! Det var bra aimabelt af Christine Wachtmeister att skänka mig dem, de äro gudomliga. Friherrinnan fäste spetsslöjan på dotterns lockiga hår. – Nej, jag grät inte på min bröllopsdag, jag har gråtit sedan. Om du har gråtit i dag, mitt barn, så kanske du slipper göra det i framtiden. John Hall kommer säkerligen aldrig att gifva dig anledning till jalousie. Constance höjde på axlarna. – Nej, om detta skulle vara enda orsaken för mig att fälla tårar, så sluppe jag visserligen att gjuta dem. Den, som fått sin hjärtans kär, har minsann ingenting att gråta för. Sedan behöfver man ju endast hålla honom kvar, och det är inte svårt. Man skall bara aldrig låta honom komma till vett och sansning. Det skulle jag aldrig låtit honom göra. Han skulle alltjämt varit lika tjusad och bedårad. – Hur skulle han det kunnat vara? – Kors, därför att jag alltjämt skulle vara lika tjusande och bedårande. Han skulle aldrig kunna få se någon kvinna, som kunde vara mera bedårande än jag. – Du förblir inte alltid sjutton år, min stackars Constance. – Var så beskedlig och sätt kronan högre! Så här! Constance lyfte upp de runda armarne och placerade kronan, så som hon ville hafva den. – Det vore detsamma, om jag ock blefve fyrti, fortsatte hon.

— O låt mig vara, låt mig vara! Förstår du inte Herre gud, vi vet ju ingenting ännu! Helmer — Men låt oss strunta i att veta då! Det är ju det jag vill! Änkan — Nej — nej, jag måste — Åh, om det bara vore över — om det bara vore över snart! Och livet kunde fortsätta. Som förut. Eller på annat sätt! En skarp ringning på tamburklockan. Båda två rycker till, men bli stående på sina platser, handfallna. Modern kommer efter ett ögonblick ut från köket. Hon ser undrande på de andra. Modern — Varför öppnar ingen av er? Det är naturligtvis kära svägerskan går till halldörren, och ropar — Jaa — stig in! Svägerskan in; hon går med forcerad hjärtlighet rakt på Modern och omfamnar henne översvallande — Kära, älskade Maria! Modern som liksom vrider sig i omfamningen — Ja, ja, Elsa, det är bra, det är bra. Jag vet vad du menar Svägerskan — Nej, nej, det kan du inte! Ingen kan förstå vilket förskräckligt slag det här varit för mig! Jag saknar ord för att uttrycka det! Modern avlägsnar sig; halvt likgiltigt — Ja, det gör vi alla. Och ändå talar vi. Svägerskan — Vad ska man göra då? Man är ju så gränslöst hjälplös! Man känner sig förlamad i hela kroppen! som om hon nu först får syn på de andra — Åh, god dag, kära, kära vänner! Jag visste att ni skulle vara här! Ja, ja, Helmer sa mig ju att han skulle det. Men jag visste att ni också, fru Henrich, måste komma hit! I nöd och fara måste man ju vara tillsammans, man måste söka stöd hos varann Änkan — Vet ni om det hänt något nytt — därute, fröken Hall? Svägerskan samlar sig så att hon börjar bli naturligare — Det kom ut extrablad alldeles nyss. Jag köpte ett med mig. Jag tänkte har knäppt upp sin stora handväska, och tar nu fram ett tunt tidningsblad — Ja, här är det. Man har ingen säkerhet för att lyckas med räddningsarbetet ännu, men man gör allt som kan tänkas breder ut bladet, varvid såväl Änkan som Helmer närmar sig och ivrigt börjar läsa, medan däremot Modern håller sig på avstånd, ehuru även hon har en spänd hållning

Bland våra övriga ca 2 000 RA-patienter som inte behandlats med TNF-blockad noterade vi under samma tid endast två patienter med svår lungfibros, varav ett dödsfall, men ingen tuberkulos. Age above 60 years and previous lung fibrosis appear to be risk factors for developing fibrosing alveolitis in RA patients treated with TNF-blockade. Vid intagningen var patienten subfebril. Att vi funnit så många allvarliga lungbiverkningar vid TNF-blockad har sannolikt flera orsaker, dels en mycket väl sammanhållen vårdkedja för RA-patienter, med nära kontakt med övrig högspecialiserad vård, dels ökande observans efter det första fallet och slutligen att vi när preparaten blev allmänt tillgängliga givit dessa även till äldre patienter. Denna kombinationsbehandling hade god effekt på inflammationen. Antinukleära antikroppar (ANA) var negativa. HRCT i samband med RA-debuten visade spridd fibros men inga ground glass-förändringar. Lungröntgen visade progredierande förtätningar och HRCT interstitiell pneumonit med utbredda ground glass-förändringar. Även om det rör sig om få fall anser vi att RA-patienter över 60 år med lungfibros är en riskgrupp för allvarlig lungbiverkan av TNF-blockad. Metotrexat och infliximab sattes ut, och patienten behandlades med ökad dos prednisolon och cyklofosfamid, 750 mg intravenöst / månad i sex månader. En vecka efter den tredje infusionen fick hon emellertid feber och uttalad dyspné, varför hon togs in i sluten vård. Patienten förblev kroniskt syrgasberoende men kunde vårdas i hemmet tills hon avled efter drygt ett och ett halvt år. Våra tre patienter hade behandlats med metotrexat tidigare utan biverkningar, och övriga tre hade inte metotrexat, varför vi vill tillskriva TNF-blockaden den accelererande interstitiella lungsjukdomen. Hämning av TNF skulle kunna medföra en omreglering mot TH-2-svar, vilket hos flera av våra patienter dokumenterats genom ökad ANA-titer och därmed ökad risk för lungfibros. HRCT visade oförändrad bild och BAL inga tecken på inflammation.

Det är möjligt att de familjekonflikter som förekom till följd av bl.a. det överbelastade undantagssystemets brister laddade generationsmotiven med social energi, för att låna ett uttryck av Stephen Greenblatt. Exemplet antyder också att det inte främst är någon kontemplativ transcendens i dödens närhet eller utarbetad ars moriendi som Runeberg avser när han lyfter fram dödens betydelse insikt och handling. 473 Som framgått saknas inte heller symboler knutna till dygnets skiften i Geijers dikter från åren efter avfallet. Hos Grubb förekommer ordet i flera ordspråk, bl.a. i samband med maktutövning: ” Genom wijssheet regeras Folk och Land ”. - Ljuva karnival! 77 Nathan Söderblom, ” Tegnér och religionen ”, Ord och Bild, Första häftet, 1911, s. Ett av de mer originella minnena handlar dock om hur en ” fånig gammal flicka ” i Uleåborg tinar upp en av de stupade svenska soldaterna och får så mycket liv i den ” döde ” att de båda flyttar till Västerbotten och gifter sig. Å andra sidan ser hon inget accepterande av åldrandets realitet i avfallet. Ålderdom är därför – vid sidan av dess biologiska och psykiska innebörd för varje individ – ett viktigt och varierat semiotiskt system som måste beaktas för förståelsen av litterära verk. Marusarz, s. Det är inte bara avskedsordet, den darrande handen och den skumma blicken som sägs vara diktjagets. De förebyggande insatserna förmedlade intryck från den internationella litteraturen, med Hufeland som ett viktigt namn, men länge också ekon från Ciceros bok om ålderdomen. 5.2.4 De äldre som grupp Statistik och demografi I takt med att åldrandet blev en del av livet ökade intresset av att kvantifiera och organisera det, i Sverige liksom i andra delar av Västeuropa. Per Stam: Krapula. För henne handlar visheten enbart om individuella uppfattningar och upplevelser. in chief David J. Ekerdt, vol. Dahlstierna, Gunno Eurelius, Samlade dikter, utg. Erik Noreen, del 1 [Svenska författare utg. av Svenska Vitterhetssamfundet 7], 1920 – 1927.

– Tror Lovisa jag skaffar Höglund in i elände, klagar han, så är han snart af med platsen, för förvaltarns pojkar ä di största rackarna. Det ä bara att låta bli å sitta där. Och reta inte Tores sinne, låt bli det, honom ska en ta med lämpa, med ondt får en honom ingen vart. Så’n va’ fadern med. – Åh Gud, ropade Louise utom sig – ett sådant lif! – Gumman hade satt sig rak på främre halfvan af en trästol vid spiseln och sög på en sillstjärt. Duken gled nedom nacken och ögonen blinkade fort och klokt. – Hvad gaf hon sig in i det för? – Åh, ni otacksamma, bröt Louise ut besinningslöst, – jag som stått på er sida, offrat mig helt och hållet för folket, för den stora jämlikhetstanken ! – inte bara att jag hemma umgicks med handtverkare som med mina gelikar – utan jag gifte mig med en arbetarson – – Prat – afbröt gumman försmädligt, Louise är väl skapt som andra fruntimmer och ville väl gifta sig, och hon var till åren med, så en grann gosse som Tore växte väl inte på trä’, tänker jag ... För resten går det ingen nöd på ’na, här är ju så händigt, så en bara har att gapa och svälja – brunn har en inpå näsan och sofvel kör di upp till dörrn med, – arbete har karlen hennes och hon får väl hålla sig i skinnet och vara folk. Louise satt slö och hopsjunken utan att svara. Framåt sextiden rådde brådska i alla längorna omkring Strettons järnbruk. Tvål, handdukar och stora skålar sattes för karlarnes räkning ut på bakgårdarna vid pumpen, och spislarna i bislagen brunno lusteliga. Kvinnorna refvo papiljotterna ur håret och slängde på sig rena klädningar med puffar och krus. God bastant föda bestods i alla engelsktalande arbetarfamiljer, rostbiff, grönsaker, té och starka soppor. Endast misses Envall lagade vanlig svensk arbetarkost. Aldrig ett ord engelska hade hon lärt sig, och hur hon tog sig fram var en gåta, men hennes sätt imponerade till den grad på inackorderingarna, att de aldrig kommo sig för att flytta, och slaktarens eller mjölkkarlens små försök att lura henne misslyckades fullständigt.

Hon använde sig ju av honom för att lura Majsan och nu har hon tydligen hittat på någon ny plan. Stallet ser riktigt prydligt ut sen Staffan och jag målade det i somras. Vi lyder gärna. Vet du, säger hon sen. Så i stället för att avslöja var jag är, anstränger jag hörseln allt jag kan. Majsan manar på Ludde och han fattar motvilligt galopp. Du tigger ju för sjutton värre än Tjabo. Stolt skulle han ha varit. Vänta här. Inte i dag och kanske inte i morgon heller. Jag har kryckor också, men det är så jobbigt att hoppa hela tiden. Majsan är tvungen att ligga kvar på sjukhuset i minst en vecka och hon sa att jag måste ringa och berätta det för dig så fort som möjligt. Efter bara några minuter känns Sally mycket piggare och mer intresserad. Mina fingertoppar snuddar vid hans kind. undrar Jonathan. Nu ska vi hoppa, viskar jag till Sally. Vi ser på varandra och ler. Vilket jobb? Tack och lov för att jag hann hem i tid från stallet så att jag slipper få reda på det redan i morgon. Snart kommer hennes pratsjuka mamma och henne vill jag absolut inte träffa. väser Kajsa och sparkar till Majsan på benet. Eller, jag vet inte. Sa jag något dumt, eller? Mirjam och Amanda stönar demonstrativt bakom mig. Självklart är det ingen som svarar. Det skulle kunna vara en slump, men det är det inte. Du ser väl att hon är gladare än på länge? viskar pappa till mig när mamma vänder ryggen till. Min fina lilla häst, viskar jag och smeker henne på halsen. Hem till Staffan har jag cyklat så många gånger att jag skulle hitta även om jag blundade. Jonathan går fram till staketet och sträcker fram handen. Vad har du med det att göra? Mår han bra? Inte går Sally med böjd hals och svikt i steget så som hon gjorde när Jonathan red honom. Jag lutar pannan mot hans bröst och han stryker mig över håret gång på gång. Det vet du, va? Där ser du, säger Jonathan nöjt. Tänk att du vågade sparka tillbaka! Det är han redan, påpekar jag. Hur ska jag kunna förklara att jag inte kan tänka när Mirjam och Amanda finns i närheten? Om han menar det han säger, kanske han känner sig lika ensam som jag. Mina kinder hettar och handen Jonathan håller i känns plötsligt blöt av svett.

Hvad man lifligt kan sympatisera med är försöket att få till stånd en unionslagstiftning om aktiebolag, afsedd att förhindra det nuvarande oskicket, att de flesta åtgärder emot bolagsmissbruk förlamas genom att en enda liten stat — New Jersey — bereder bolagen en fristad hos sig för att få beskatta dem. Men hufvudmedlet ligger för ögonen och begagnas ej. Trusterna äro ekonomiska organisationer och måste regleras med statens ekonomiska maktmedel. Och sådana finnas — de heta tullar och skatter. Genom en lämplig behandling af tulltariff och skatteväsen kunna monopolföretagen utan att upphöra såsom sådana — ty det är förutsättningen för ett ekonomiskt framåtskridande — blifva vinstproducenter åt det allmänna, och därmed är målet vunnet: hela folket får gagn af det framsteg trust-560 EKONOMISK ÖFVERSIKT bildningen innebär. Hade de amerikanska statsmännen haft förmåga eller vilja att lösa sin tullfråga utan hänsyn till specialintressen, i stället för att skapa den travesti på en tullreform som Payne-Aldrich-tariffen innebar, skulle de antagligen redan vara ett långt stycke på väg med att sätta trustväsendet i dess rätta skick, och det nuvarande Don Quijoteriet hade varit lika öfverflödigt som det är onyttigt. Den amerikanska trustpoliti-ken är alltså att observera, ej att imitera; den visar, hur man icke skall göra, men den visar icke alls, att staten står maktlös inför monopolproblemet, om det angripes från den rätta sidan — genom tulloch skattepolitiken i förening. Den verkliga svårigheten vid lösningen af denna uppgift och den, hvarpå den amerikanska politiken lidit sitt stora skeppsbrott, består i att göra statsmakten till bärare af statsorganisationens och samhällets varaktiga bästa och att icke låta den eröfras af något privatintresse, det må vara fabrikanternas, detaljhandlarnas eller arbetarnas. Man kan på goda grunder hoppas, att då trustfrågan nu blir mera trängande hos oss, vår statsmakt skall visa sig bättre än den amerikanska motsvara detta kraf. Förut har nämnts, att den kanadensiska handelstraktatens misslyckande utgjort presidenten Tafts andra stora motgång. Äfven detta hör till det sista halfårets märkligare händelser. Kanada måste nog anses som framtidslandet i de brittiska koloniernas brokiga skara.

Andra studier talar dessutom för att bakterier i biofilmer kan ha genetiska mekanismer som skyddar mot antibiotika. Försök med antibiotikabehandling kan leda till utläkning i vissa fall men är oftast inte effektivt. För att testa om bakteriella biofilmer också förekommer hos människa utfördes en studie på 26 barn med SOM som skulle genomgå transmyringeal plaströrsinsättning. Antibiotikaresistensen kan också förklaras av att syrgas och näringsämnen kan vara reducerade inne i biofilmen.

Jag låter böckerna gå. Nej, Ni måste tänka på mig Arbetaren först och Kapitalisten sedan! D 7e Nov. De stora teatrarne lägga ner mina pjeser innan de äro utspelta o.s.v. Och skaffa mig 400 Kr! Herr Börjesson, August Strindberg. Vill Ni spekulera i dem, så gör det, men inblanda icke mig och vårt mellanvarande; och reservera ingenting. Uppskjutom Esperanto, men låt manuskriptet ligga hos mig; jag behöfver titta i det då och då! Eder Alla manuskripten får Ni till gåfva för all visad välvilja och offervillighet som visserligen icke kann betalas, men dock kann ha lof att mottaga ett uttryck af erkänsla. Men först och sist Låt böckerna gå! Men kann Ni börja med Separaten af Blå Boken ordnade i fack {str: oläsl}, så har Ni en stor affär, ty folkmassan fick aldrig råd att köpa B.B. Sylva är ingen affär! Och när Ni kan ge Era rika förlagsmän 80,000, så kann Ni ge mig de 400. {struket: oläsligt} ty man har äfven beröfvat mig utkomsten, Falck ger mig icke ett öre och är skyldig 35,000 åt mig. Jag är så ruinerad af organiserade tjufband, att jag bara eger 5 Kronor, utan utsigt till flera. Det mesta är för öfrigt tryckt i Blå Böckerna. Vill Ni icke, så släpp af dem.

Ockluderade vener kan öppnas Den vanligaste lokalisationen för stentning var proximalt i vänster vena iliaca communis (n = 18). Djup venös rekonstruktiv kirurgi är ett tänkbart alternativ för en liten grupp patienter med primär djup venös insufficiens. Dessa är synnerligen lämpliga för screeningundersökningar, och sannolikt kommer liknande utrustningar även att utvecklas för kärldiagnostiska ändamål. Metoden kan detaljerat beskriva den anatomiska utbredningen av en venös klaffinsufficiens, exempelvis hur stor del av vena saphena magna-systemet som har insufficienta klaffar. Det tycks dessutom som om förbättringen av symtomen beror helt och hållet på utbredningen och graden av de posttrombotiska förändringarna i venerna nedanför ocklusionerna. Om resultaten kan bli bestående är oklart. Tabell II. De många frågorna kräver svar i form av klara riktlinjer rörande vilka patienter med venösa bensår som ska remitteras till kärlkirurg. Individualiserad behandling kräver noggrann diagnostik. Med en förfinad teknik är metoden sannolikt möjlig att utveckla för behandling av primär djup venös insufficiens, ett område där nya behandlingsmetoder krävs. En ny teknik har utarbetats (Restore, VNUS Medical Technologies Inc, Sunnyvale, California) varvid en kateter med expanderbara elektroder via en värmegenerator punktformigt värmer upp endotel och underliggande kollagen, vilket i sin tur innebär en krympning av venen. Ingen tromb gav kliniska symtom. Idag finns förutsättningar för att också kroniskt ockluderade vener skall kunna öppnas med hjälp av kateterteknik. Kirurgi kan därför knappast förespråkas som effektiv recidivprofylax för denna patientgrupp, som också måste använda kompressionsstrumpor även efter kirurgisk åtgärd. Inom hjärtdiagnostiken har det under senare år tagits fram små portabla bildgivande ultraljudsapparater, oftast med möjlighet även till någon form av dopplerundersökning. Utveckling av primärvårdens möjligheter att ta hand om bensår torde förbättra det generella omhändertagandet av dessa patienter avsevärt. Viktiga områden där pletysmografi kan få ökad användning är att med denna teknik förutsäga effekten av ett kirurgiskt ingrepp och möjligheten att tidigt identifiera patienter som löper risk att i framtiden utveckla bensår. På motsvarande sätt minskade vendiametern från en median på 7,5 mm till en median på 5 mm.

» Sköterskor har ett mindervärdeskomplex som vi borde lagt av med för länge sen. Det är en mognadsoch åldersfråga också. Denna regel frångås dock allt oftare i praktiken. Ska jag ägna min tid åt att tjata och jaga läkarna eller ska patienterna få några mediciner överhuvudtaget? Jag tror att vi sköterskor lider av inbillningssjuka. Apotekspersonal på Malmö Allmänna sjukhus har uppmanat Socialstyrelsen att ta fram ett rikstäckande dokument där alla spädningar finns angivna. På Akademiska sjukhuset har man tagit fram spädningsscheman som gäller för hela sjukhuset. - Varje gång man vill ha en dosering som inte finns i spädningsschemat måste man skriva sitt eget spädningsschema och det tar 15-20 minuter. På en del sjukhus runt om i landet har det tagits fram så kallade spädningsscheman, en lathund som beskriver hur olika läkemedel ska spädas. Men Socialstyrelsen vill inte ta på sig det arbetet utan anser att det är chefsöverläkarna på varje enhet som bär ansvaret för att detta blir gjort. Sjuksköterskan Camilla Reineck har upplevt konflikten för egen del. Medan kvinnliga kolleger sväljer mycket mer innan det rinner över. Kommitténs kommentar Denna konflikt rörande läkemedelslistor förekommer mellan läkare och sköterskor på många sjukhus runt om i landet. Det skulle spara mycket tid jämfört med om alla sjukhus måste ta fram sina egna mallar. Enligt författningen ska nu alla ordinationer anges i både styrka och volym, och vikt om så krävs, för tydlighetens skull, säger Nina Cavalli-Björkman. Enligt sköterskorna är även kvinnliga läkare noggrannare än sina manliga kolleger och fyller i listorna både snabbt och korrekt. Jagade läkare Därför försöker läkare och sjuksköterskor skjuta över ansvaret för listorna på varandra, vilket resulterar i en ständig konflikt mellan parterna. För sköterskor är läkemedelslistan ett arbetsredskap som måste vara riktigt ifyllt för att det ska kunna användas. Men effekten av de ökade kraven har blivit den motsatta: varken läkare eller sjuksköterskor följer riktlinjerna eftersom det saknas tid. - Det är så jobbigt! Nina Cavalli-Björkman är AT-läkare på lasarettet i Enköping men har tidigare vikarierat på onkologen på Akademiska sjukhuset. I manualen påpekas att » Läkare och sjuksköterska samverkar och har gemensamt ansvar för säkerheten i läkemedelshanteringen. » För läkarna är det själva listorna som är problemet. Alice Söderström tycker ändå inte att sköterskorna ska få skriva om listorna. Vårt jobb är att förebygga fel genom att skapa säkra rutiner, svarar Alice Söderström.

Ett sådant tog han och så spände han fast det med ett rep bredvid kärran och resultatet blev det, att när han skulle bromsa med det, när hästen och vagnen och allt det här gled ner, då for spettet upp och slog ihjäl honom. Ann-Charlotte läser högt, talar om vilken väg deska gå och uppmanar ibland Anna att vara aktiv och läsa vad som står. I en setting har lärsituationens idéer formulerats som ett erbjudande om mening. Hanna har två utbildningar bakom sig och har arbetat dels som sjuksköterska och dels som diakon med socialt arbete i en församling. London: Arnold. Hon läser högt vad hon ser där; rester av kläder och päls. Bengt – Fokus på fotografering Bengt berättar i intervjun att han valde motiv som han trodde skulle blibra fotografier. hur olika element i en text har arrangerats för att skapa balans och enmeningsfull struktur i en text, medan informationslänkning handlar omhur texten är uppbyggd av kognitiva länkar (van Leeuwen, 2005: 179ff). Hauptman Wahlgren, Katty & Svanberg, Fredrik (2008). Hon läser och fortsätter sedan nedåt irummet. Bengt säger att några yxor ser roliga ut. Det sättpå vilket ämnesinnehållet gestaltas ger också olika möjligheter för besökaren att skapa mening. Hans Bild 2; Hanna Bild 3 Hanna Bild 4; Hans Bild 3 Hanna går fram till väggtexten direkt till vänster i rummet, där hon läserom familjenormer. Daniel flyttar sig till H2, varpå Disa frågar med utgångspunkt i denskrivna texten: ” Var kom dom ifrån då samerna, varför är inte dom med? ”. Detta kan förklaras genom att olika teckensystem och media bär på olika potentialer ochbegränsningar för meningsskapande (t.ex. Kress, 2010). På golvet finns en mjuk matta med ett mönster av löv och gröna fläckar. Den stora berättelsen ersätts av flera berättelser och tolkningar, när museerna inte längre göranspråk på att presentera absoluta sanningar. Bengt: Åtta är flintyxa. Bengt berättar att han imponerades över hantverksskickligheten hos människorna som levdeförr i tiden och att de kunde göra så fina jobb med vad han antar var begränsade verktyg och hjälpmedel. När det gäller det praktiska arbetet kan vi, isynnerhet i ett internationellt perspektiv, se hur den förändrade funktionen manifesteras genom ny arkitektur men också genom nya sättatt formge utställningar och nya sätt att arbeta publikt.

Påsk Jag bad Er för några år sedan att icke stänga England för mig genom den Auktorisation Er Fru mottagit. Dödsdansen Sekreterarn heter Fred. Då nu England börjar efterfråga mina tragedier, så ber jag Er vara god att sända på Tyska: Frågan står gvar: Är det lojalt att ausbeuten en annans relationer? Alldenstund denna dam eger förbindelser med His Majestys Theatre o. Wheelen. Hastl Vänl. Fadren M. Th. nämnes såsom intresserad, Ellie Schleussner, 130 Jellows Road South Hampstead, London. fl., få vi icke nu begagna hennes relationer för Er Frus öfversättningar. En svensk " Prinsessa Karadsja " hade förut skrifvit mig till att Sekreteraren vid H. M. Theatre intresserade sig för min dramatik, äfven en skådespelare. Was ist Jarnos " Vorrede "? Äfven en Scott Craven vid H. Tillåter Ert samvete: så sänd genast på Engelska en tragedi (ingen smörja) och låt mig veta hvilken, eller hvilka, innan Ni sänder exemplar till M. Schleussner; helst Fadren, Dödsdansen, Påsk eller Drömspelet! Drömspelet (med Förspel) till Mistress (?) När teatrarne öppnats en gång för mig kunna vi se till. Strindberg. Men der finns en invändning! Bäste Herr Schering,

En enda blick på Andreas ’ förskrämda ansikte hade varit nog att förvandla den beklämmande fruktan, hon länge burit på, till full, förkrossande visshet om att olyckan stod för dörren. Då vintern kom, skref Anton in sig i skridskoklubben. Allt var så nytt, så främmande. Det är ej heller vanligt att penningearistokraterna se sina biträden i sitt hus. Att sitta overksam hade blifvit henne en omöjlighet och det hände, att hon ertappade sig med att nicka till på väg att somna. Sågverket gick utan rast eller ro. Springbrunnen utanför byggnaden hade börjat spela och vattenpärlorna stego och föllo som ett gnistrande juvelregn. Det är därför du kommit hit. » Mot slutet af sommaren fick Karin ännu ett bref. Om det vore hon? » Först till staden och sedan till mitt hem. » » Alldeles klar. Af samma ålder som han, storväxt och stark, var hon minst sagdt lika god söm någon pojke, men ändå foglig, så att han fick öfvertaget och kände sin makt. Men är det något i olag, kan herrarne väl förstå, att det inte är jag, utan någon af mina underlydande. » » Skulle du inte vilja ge mig en present? » » När blir polisförhöret? » » Gå ut och gå, » svarade hon bittert, » möta människor. » Var nu inte ledsen, mor, och döm inte efter i afton. Just mig? Skall jag äta ensam? » Det sporrade ooh gjorde, att hon knappast unnade sig någon hvila. På baler och stora fester tog hon sig minst ut. » Än den kärlek och det förtroende, ni skänkt mig, » svarade han vekt. » Du har ju att fordra. » » God afton, mor Karin! » sade baronen och stod framför henne, elegant och förnäm. Intet svar kunde ha gripit honom som detta. Hans plats vid bordet stod också oftast tom. Var det allvar? När jag kommer hem, tänker jag bli min egen, göra skogsaffärer och bli rika karlen. » Är det inte godt nog? » Adjö! » Naturligtvis – men hoppades på utvägar. hvad var det du ville? » » Minsann är det inte Anton! » Väfbuntarna, som tyngt på ryggen, medan hon stått stilla, kändes helt lätta, då hon gick framåt utan att se hvarken till höger eller vänster.

När pojken fortfor att gå framåt, kastade sig en av köpmännen över disken, sprang fatt honom och lade ner framför honom silvertyg och vävda tapeter, som strålade av färger. Pojken kunde inte annat än skratta åt honom. Krämaren måtte väl begripa, att en fattig stackare som han inte kunde köpa sådana saker. Han stannade och höll ut sina två tomma händer, för att de skulle förstå, att han ingenting ägde, och lämna honom i fred. Men köpmannen sträckte upp ett finger och nickade och sköt fram mot honom hela högen av härliga varor. »Kan han mena, att han vill sälja allt detta för ett guldmynt?» undrade pojken. Köpmannen tog fram ett litet, slitet och dåligt mynt, det ringaste man kunde se, och visade det för honom. Och han var så ivrig att få sälja, att han ökade på sin hög med ett par stora, tunga silverbägare. Då började pojken gräva i sina fickor. Han visste nog, att han inte ägde en enda slant, men han kunde inte låta bli att känna efter. Alla de andra köpmännen stodo och försökte att se hur handeln skulle avlöpa, och när de märkte, att pojken började gräva i fickorna, kastade de sig över diskarna, togo händerna fulla av guldoch silversmycken och bjödo ut dem till honom. Och alla visade de honom, att vad de begärde i betalning var bara en enda liten slant. Men pojken vände ut och in på både västoch byxfickor, för att de skulle se, att han ingenting ägde. Då fingo de tårarna i ögonen, alla dessa ståtliga köpmän, som voro så mycket rikare än han. Han blev till sist rörd över att de sågo så ängsliga ut, och han eftersinnade om han inte på något sätt kunde hjälpa dem. Och så kom han att tänka på den ärgiga slanten, som han nyss hade sett på stranden. Han gav sig till att springa framåt gatan, och lyckan var med honom, så att han kom till samma port, som han först hade råkat på. Han rusade genom den och började leta efter den lilla ärggröna kopparslanten, som hade legat på stranden för en stund sedan. Han fann den också mycket riktigt, men när han hade tagit upp den och ville skynda tillbaka inåt staden med den, såg han endast havet framför sig. Ingen stadsmur, ingen port, inga väktare, inga gator, inga hus syntes nu till, utan endast havet.

According to Torgny, however, the issue at stake was not that the king had too much power, but that out of sloth and frivolity, he neglected to exercise that power, instead letting his office-holders run free; a view that was associated with the commoners. ” Prins Karl har övergivit Slotsbergskan, dansös, och uppvaktar för närvarande Eckermanskan, en annan operaflicka. ” Gustava Charlotta Slottsberg (1761 – 1800), dansös vid operan och hertig Karls älskarinna. Scen fem: Riddarna tävlar mot varandra i tre grenar: lopp mot huvuden, ringränning och lopp mot en beväpnad bild av en människa, vilken förtrollats av trollkarlen Arcalaus. Allegorier och symboler förekommer visserligen även i Lanterna Magica, särskilt i den sista bilden (IV:1), men personifiera265 UUB Ihre 132 ” Anmärkning Öfver åtskillige Illuminationer och Sinnebilder, som funnos här i Hufvudstaden anbragte vid Hans Maijts Konungens Intåg d. 346 Kommentarer och ordförklaringar Lanterna Magica tidig anordning för projicering av bilder mot en vägg eller ett lakan rad 3 Drottning L.U. Där möts han av demoner som tagit formen av herdinnor och nymfer, vilka försöker förföra honom genom dans och sång. Larson (1959) föreslår april 1791, men detta förefaller mindre sannolikt. Bilden av befriaren och den tredje Gustaven kombinerades ofta, då paralleller exempelvis kunde dras mellan Gustaf III:s och Gustav Vasas roller som rikets befriare.84 Som synes av exemplet med Gustafs omdefiniering av begreppet ” frihet ” i samband med statskuppen 1772 var han skicklig i att fånga upp laddade politiska slagord och knyta dem till sin egen politik.85 Ett annat exempel är begreppet ” medborgare ”, som under frihetstiden i allt större utsträckning hade kommit att ersätta ordet ” undersåte ”. 382 Odhner III (1905), s.

Vad som väcker ett obehagligt intryck på synsinnet är, att huvudstadens befolkning har ingen uppfattning av färgernas valör och lagarna för deras harmoniska sammanställning. Denna svaghet framträder både hos herrar och damer av alla stånd och åldrar. Hos de förstnämda visar det sig däri, att de företrädesvis älska mörka och obestämda färger, vilka tynga ned deras personligheter, hos de senare, från salongsdamen till butikbiträdet, däri, att de hänsynslöst slösa med färger, som icke alls stämma med deras hy, hår, ögon, hållning och växt. Gång på gång möter man linhårsfröknar i purpurhattar, bleknosiga blodfattiga i skriande grönt, tjocka matroner i storrutiga klänningar. I detta hänseende behövde verkligen hela huvudstaden gå igenom en grundlig kurs, som vore i stånd till att utplåna ett av de simplaste dragen i dess dagliga livsföreteelser. Hittills har jag ju endast klandrande anfört stockholmska egendomligheter, men jag har med avsikt sparat berömmet till sist. Stockholmarna ha en egendomlighet, som sätter dem mycket högt över alla andra huvudstadsbefolkningar: en uppriktig och solid gästfrihet. På andra håll har folket i metropolerna antingen tröttnat på att visa gästfrihet eller också reducerat den till dess allra billigaste former, medan i Stockholm åter den gamla, hederliga svenska gästfriheten ännu glänser med sina mest tilldragande och gedigna egenskaper. Den, som lärt känna och njuta av denna, glömmer vissa små svagheter för att i deras ställe bevara minnena av högst angenäma samkväm, där stockholmare, herrar som damer, med överflödande välvilja och aldrig svikande omtanke om gästers trevnad, till skillnad från alla andra huvudstadsbefolkningars knapphändiga och kringskurna sätt att se umgängeslivet, hålla upp våra förfäders storslagna sed att kring hemmets härd i frikostig undfägnad samla vad bäst fins av tankar och människor. Jag tror, att denna stockholmska ’egendomlighet’ mer än väl uppväger de andra små svagheterna. HUR STOCKHOLM GÅR TILLBAKA

LANGES güütot Fisktorget Innan JulstöKet börjar ocli hela huset står på ända, tänk da på att allt detta " ståhej " vore obe­ hövligt om Ni ägde en Hoover, som icke blott kan användas och göra samma tjänst som en vanlig damm­ sugare, utan dessutom kan vad ingen dammsugare förmår: piska ur den ingrodda smörjan ur mattorna. I) et är därför Ni redan nu skall skaffa Er en A.B. ' UIRffilSrRütAT. Ferd. Lundquist & Co. Äldst & Häst (Eftertryck ej tillåtet). H o o v e r - avd. Tel. 4614 Med ensamrätt plimang, så blev det då högligen upp­ för Sverige. Den piskar, medan den sopar, medan den suger. översatt av Sigyn Frydén. L. W. Ericsons JUL-KAFFE KORSOATAN 8. HOOVER Av K AT H LYN RHODES. Om fötterna ekiperar man sig bäst hos — Nej. jag har väl aldrig sett maken! Jag skulle tro att jag satt inför själva drottningen av Saba, så grant är det. Och hon satte ett finger på don strålande konstellationen och såg mig högtidligt i ögonen. — • Här ligger en förändring, sade hon. En lysande förändring. Och ni tänka redan på det båda två. Där gå de ljusa vägarna till bröllops­ gården. Dcli där ligger Hjärtern, och där ligger ni själv, och där äro pängarna. Det kan inte undvikas, och det, sker snart, mycket snart. Tvätta med flllal) $ vilja. Skandinaviska öummiakfieboiaget. Viskafors. A.-B. FERD. LUNDQUIST & Co. maren, sade hon och betraktade mig med en päjlande blick. Och guld­ vara för han mod sig, fortfor hon ooh tog ett steg med pekfingret ut från långfingret till ett hjärteress. Oeh kär är han, o, så kär! Åtta. nio, tio — nej, jag har väl aldrig sett maken! Det är bäst att rusta till bröllop med detsamma. Hon föll i extas och jag började första att det tydligen var succesnumret som nu gick av stapeln.

»Jaså – nåja, jag med. Bland de andra pojkarna var han höfding, det föll af sig själf, mot mig däremot ytterst underdånig, nästan krypande. En gång misstänkte jag något slags agg, men det förnekade han. Vi följdes åt i stadsskolan, sen skildes han därifrån – det var någonting mycket opassande, naturligtvis, som han låtit komma sig till last. I synnerhet för en prästson ... att vara så tidigt utvecklad lärarna grufvade sig och saken hölls hemlig. Student blef han emellertid, samma år som jag.» »Och sen?» »Sen bodde vi tillsammans de två första terminerna. Mor var mycket emot det, hon.» »Ni skildes väl inte som ovänner?» »Nej. – Jag läste på min rättsexamen, han skulle bli medicinare. Och jag var honom till stor nytta, framdeles också; då sökte han alltid vänligt upp mig, när han behöfde pängar. Så försvann han, kom på slarf, for till sjöss, jag kan inte ge närmare besked – ingen skref något om honom, och själf var jag utomlands. Det gick år efter år, många år, och slutligen hörde jag nämnas, alldeles tillfälligt, att han blifvit en af de plötsligt utvalda ... de heligas samfund, syndernas förlåtelse ... hur det kallas? Och just innan jag reste i höstas, lär han ha kommit tillbaka till sin faders hus. Jag såg honom inte.» I detsamma afbryter han sig tvärt: »Vet din syster af, att jag anländt?» Han tar fram sin pincenez och synar glasen mot lampskenet. Edit spritter till och lyfter oroligt blicken – »Du frågar efter Agneta » hon erinrar sig sitt senaste, pinsamma samtal med systern, och blodet stiger henne till kinderna. »Ja ... inte sant» – han gör ett otåligt kast med hufvudet – »en annan af samfundet? Ha ni inte träffats?» Hon ser oafvändt på honom. »Ånej ... nej, det är mycket länge sen vi träffats.» »Det är ju underligt» – han ämnar fortsätta, men tiger, och stirrar likgiltigt framför sig på mattan.

Det som nu sker karakteriserar Keyserling såsom ett utbrott av de länge tillbakahållna och undertryckta telluriska krafterna i folkens liv. Dessa jordiska, andefientliga krafter ha rest sig med en makt som söker sin like för att avkasta Förutsättningen för att utvecklingen skall ta en så lycklig vändning ä r emellertid att det andliga livets representanter, i stället för att klamra sig fast vid det förflutna och söka sin tillflykt i en döende och steril objektivitet. förmå upptaga och behålla kontakten med tidens mycket efterfrågade. För att under— En huvudorganisation bildades i lätta yrkesval och val av olika tillverkStockholm och inom vart och ett av Sveningar kommer från och med den 1 okriges 24 län bildades underavdelningar, tober i å r en kvinnlig yrkeskonsulent a t t de s. k. Skyddsvänsorganisationerna. Hon står till tjänst med råd spetsen för dessa stå länens landshövoch upplysningar och kommer också a t t dingskor, som i sin tur utse ombud på besöka de olika Iänsorganisationerna, så olika platser inom länet, % k. Skyddsvänfort dessa önska det. Det ä r således en ner. Ett tecken på hur intresset för denannan av årets glädjande nyheter. na sak vuxit, säger fru af Burén, ä r att Fru Buren talar om ett litet exempel medan vi började med sjutton Skyddsvänpå, hur denna strävan att hålla arbetet ner finns det nu omkring niohundra så- i kontakt med utvecklingen på olika omdana i vårt land, alla beredda att med raden ä r genomgående för Arbetsnämnråd och dåd bistå de blinda inom sitt omdens ledning och medarbetare. Så glömråde. mer Hedersordföranden, Kronprinsen, det ok som pålagts dem alltsedan kristendomen rev upp sambandet mellan jordiskhet och andlighet. Denna revolt är i sig själv ett gott: den innebär förnyelse, föryngring, stegrad vitalitet. Se bara på den nya ungdomen, sådan den framträder i de revolutionära länderna, i Ryssland, rörelser. Endast så, endast genom att stä i levande kontakt med händelsernas polära spänning. kan anden göra en skapande insats och injiciera sin levande gnista i de jordbundna makternas lera. SI mynnar denna sällsynt ärliga och fördomsfria uppgörelse ut i en lidelsefull - Arbetsnämndens verksamhet ä r i första hand inriktad på att hjälpa de blinda att hjälpa sig själva, berättar fru Buren vidare. Den omfattar bl.

Låt oss lätta husmoderns arbete på denna punkt, låt oss ge henne andel i den söndagsvila, den rekreation, som vi arbetsmänni­ skor skatta så utomordentligt högt, och som på ett så underbart sätt återställer våra under veokan för­ brukade krafter och ger vårt sinne ny spänstighet! Vi vilja? Ja! Litteratur. Selma Lagerlöf: Troll och Män­ niskor (Bonniers förlag). varje afton kl. 8: En ny bok av Selma Lagerlöf är alltid en angenäm upplevelse. Ingen äger såsom hon nyckeln till det frid­ Opefett i 3 akter av Leo Blech. fulla i människosinnet. Hon kommer, Söndagsmatiné kl. 1,30:. som det synes, i vardaglig dräkt, och Två män om en änka. för oss ut på, som det synes, gamla vardagliga vägar. Och under färden berättar hon med sitt lugna anslag: där ligger den och den gården, där Komedi i 4 akter av Wilhelm Speyer. levde en gång den och den människan ... Och man vet ej huru, men plöts­ ligt står allt så levande och naturligt framför en, landskap, gårdar och människor, man känner luftens vär­ me och rymdens ro, och förnimmer såsom man förnimmer i drömmen det övernaturligas stämning över allt som sker. Då förstår man att det icke är någon vanlig vardagshistoria, som be­ rättas, utan att allt endast, såsom i de Göteborgs största och gamla underbara sagorna, är en ommest popjlära filmteater klädnad för diktens >fé, när hon går Vår Herres utomordentliga ärenden De förnämsta programmen till människorna på jorden. Och man från världens » törsta film­ förvånas icke över att Selma Lager­ institut och alltid den mest löfs sagor och berättelser i detta nu konstnärligt utförda musik läsas över hela världen, dit europeisk kultur nått, ty i samtiden finnes ej hennes like i folklig, djupt gående och fängslande berättarkonst. I hennes senaste bok, Troll och Människor, införes man ånyo i den typiskt Selma Lagerlöfska världen.

En ung nunna böjde sig ned och torkade blodet från hans ögon. »Hur är det nu därute i världen?» frågade hon med en suck. »Dansa de unga ännu kring majstången? Binda de ännu kransar, när de gå över ängen? Sjunger ännu koltrasten, när det dagas långt borta över moarna?» Hon lyfte varsamt hans ansikte och förundrades, ty hon kände igen de klara och öppna dragen på den älskligt undergivna godhet, som låg över dem. Hon kände igen sin barndoms bästa vän, som hade lyft henne över stättan och hjälpt henne att bära den tunga hallonkorgen. Under glittrande löv hade de talat om den gård, som de en gång skulle bygga vid forsen. »Ack, ni bedrägliga minnen från världen, sova ni inte än!» framviskade hon hastigt. »Kalla mig syster Ursila. Jag vet, att du heter Brynolf.» Han spratt till och grep henne om armbågarna. Hans sårade ögon brände ännu efter den kula, som hade snuddat tätt förbi hans ansikte, och han bemödade sig att se genom det töcken, som hade bretts över dem. »För Guds heliga moders skull», viskade hon, »låt ingen ana, att vi känna varandra. Däruppe i klostret står nu abbedissan och hänger ut en lykta genom fönstergluggen. Å, den hårda, hjärtlösa kvinnan! Det är ett tecken till danskarna på slottet i Stockholm, att vi i natt ha många sårade svenskar i vår fromma vård. Och när det så blir mörkt ...» »Jag förstår», inföll han lika sakta. »När det blir mörkt, då smyga de sig hit med sina spjut och ... Kan du inte frälsa de våra?»

Rätt länge har man varit på det klara med att juryn spelat ut sin roll i civilprocessen. Den anlitas allt mera sällan, och då någon part föreslår prövning inför jury är avsikten att fiska i grumligt vatten ofta uppenbar. leke heller brottmålsjuryn väcker entusiasm. Att den många gånger frikänt skyldiga, kan man förlåta den. Men några upprörande mordprocesser, där den på minst sagt osäkra grunder uttalat domen: Skyldig, äro svårare att glömma. Man är också ense om att fredsdomaren icke längre är vuxen uppgiften att skipa rättvisa, ocli om att det blott kan vara en tidsfråga innan hans pittoreska figur för alltid försvinner ur det engelska rättslivet. Även kritiken av County Court domarna förefaller i viss mån berättigad. Den fick ett erkännande, då parlamentet belt nyligen beslöt att höja deras löner för att locka mera kvalificerat folk. Men man får inte tro att de i regel äro inkompetenta. Även framstående jurister ha givit upp jakten efter » glittering prizes » för att skipa rättvisa i » the poor man ' s Court », där många stora mål, som remitterats dit från Higli Courts på grund av parts oförmåga att betala rättegångskostnader, vänta på sitt avgörande. Den, som vid ett besök i London gör sig besväret att söka upp någon av distriktsdomstolarna, kan lätt övertyga sig därom. Kritiken av överrättsdomarna skjuter säkerligen över målet. Alltför många lysande domarnamn borga för det. Den som liksom undertecknad tillbragt någon tid i åhörarbåsen i » Law Courts », erinrar sig nog Lörd Justice Greer som en inkarnation av en domares bästa egenskaper. Han var icke ensam om dem i Court of Appeal, men jag är övertygad om att varje annat land skulle vara stolt över en appellationsdomstol, som kunde uppvisa en hans jämlike. 505Fritz Kai] ser Fullkomligt obevisat är » Barristers » påstående att domarna icke skulle kunna bevara sin opartiskhet i » arbetarmål ». Alltsedan Sidney Webb skrev sin bok om fackföreningsrörelsens historia i England ha radikala skriftställare upprepat denna beskyllning mot domstolarna under hänvisning till deras hållning i de stora fackföreningsmålen vid sekelskiftet 1900.

UNG flicka önskar plats till 1: sta maj hos bildad familj. språkslös och intelligent, kunnig i matInackordering samt Öfhing i främlagn. och sömnad m. m. samt önskar vara till verklig nytta. Svar omgående mande språk. Adr. märkt » Ester 20 år », Målilla p. r. Signorina italiana. En troende flicka, En hushållerska, NURNBERGS = = = = = = = A L L M. = PILSNERDRICKA = = = = = = = R I K S.

Behoven identifierades även utifrån mångårig erfarenhet från församlingsmedarbetare och forskning från bland annat svenska religionssociologiska studier som den tidigare refererade WVS. Det som skiljer DeMarinis ursprungliga studier från hennes studier i en svensk sociokulturell kontext, genomförda på senare tid, är att vi i Sverige inte kan tala om någon homogen inhemsk kultur med tillhörande normativa meningsskapande strukturer. I gruppen mellan 35 54 år uppgav 78 % av de svarande att de ” för det mesta ” eller ” fullständigt ” hade en ” stark personlig tro ”, medan 44 % i denna grupp uppger att de ” för det mesta känner sig delaktiga i en religiös grupp ”. Beträffande den ekologiska hälsodimensionen utgör förundran inför natur och religiösa miljöer det starkaste inslaget och kopplas då till ” förundran över omgivningen ” (SP3). Citat, psykisk hälsodimension ” har jag trängt undan jättemycket som jag inte överhuvudtaget har orkat med ” ” två första depressionerna vart det här att alltså anledningen till att jag ville ta livet av mig var för att jag skulle slippa lida mer ” ” jag måste ha varit i förskräckligt skick ” ” jag kände att det var ändå tillåtet för mig att i alla fall försöka att vara där. <http: / / muse.jhu.edu.ezproxy.its.uu.se / journals / american_ imago / v061 / 61.4formaini.html> [2010-11-16] Freud, S. Det tycks med andra ord som att tilltron till att individens befintliga meningsskapande system skulle ha förmågan att utvecklas, ofta saknas. I den mån kopplingen mellan de andliga frågorna och hälsa har studerats är det framförallt i relation till 78 cancerpatienter, HIV / AIDS sjuka eller människor i livets slutskede och dessa resultat kan inte appliceras på människor utan sjukdom. Till VVV-workshopen kom personer med en öppenhet för att uttrycka sig kreativt och arbeta i grupp. Denna tendens syns något tydligare i den yngre gruppen. Stockholm: Vällingbyförsamling Vällingby församling. Fysisk hälsosfär 4. Forskarna fann en hög grad av korrelation (p = 01) mellan den existentiella hälsodimensionen, som mättes med SRPB frågorna, och summan av de övriga hälsoperspektiven.

Då det gäller kotfrakturer var motsvarande risk 11 procent för kvinnor och 9 procent för män [2]. Kalkoch D-vitamintillskott till äldre uppegående institutionsboende damer har redan vid 1 1 / 2-årsuppföljning lett till en reduktion av höftfrakturförekomsten med 40 procent och övriga frakturers förekomst med 30 procent [20]. Å andra sidan har så gott som alla höftfrakturpatienter osteoporos. Att hjälpa till med att ställa diagnosen genom att mäta bentätheten hos riskindivider kan vara en bra start. I längden blir det ohållbart att nedprioritera denna folksjukdom när såväl diagnostiska metoder som behandlingsmöjligheter finns. » Number needed to treat « Ett mätvärde är och förblir en öppning till motivation för nödvändiga livsstilsförändringar i den befolkning vi tjänar. Att agera passivt och defensivt i denna fråga gagnar varken patienterna eller primärvården. Osteoporos / benskörhet är en grundförutsättning, en nödvändig bidragande orsak, till s k lågenergetiska frakturer eller benskörhetsfrakturer. Höftfrakturerna åtföljs av en mortalitet på uppemot 30 procent redan första året [4, 5]. Man kan fråga sig om den goda viljan saknas, även om säkert viss förståelse finns för den hårda belastningen på vårdpersonalen. Att man beslutat sig för dessa mätställen beror på att dessa lokaler står för de allvarligaste frakturerna och på att det inte föreligger något 100-procentigt samband mellan bentätheten på perifera och centrala mätställen. Värdet av att mäta bentäthet har likställts med värdet av att kontrollera blodtrycket. Vi har att acceptera att det är så vi har det här och nu, och dessa faktorer kan vi inte påverka inom just detta område. använda och 3. Dessa lönar sig ju främst på sikt, i form av hälsovinster som minskad frakturförekomst i befolkningen. Problemen vi står inför är 1. I en studie på kortisonbehandlade kvinnor (> 7,5 mg prednisolon) har man visat en absolut reduktion på hela 6,1 procent (NNT = 16) av risken för kotfraktur redan efter två år (med alendronat) [32].

• Prinsessan Karadja som författarinna. Prinsessan Karadja, som bekant född Smith, en dotter af den kände grosshandlaren L. O. Smith, har uppträdt som författarinna på franska. Den bok, hon utgifvit, utgöres af en samling aforismer, sammanförda under titeln Edacelles (Gnistor). Boken, som är dedicerad till prinsessans man, utmärker sig för en sällsynt vacker utstyrsel och är utgifven af förläggaren Alphonse Lemerre i Paris. Den djärfva engelska upptäcTetsfarerskan mrs Frank Sheldon har nyligen fullbordat en expedition till det inre Afrika. Man skulle ha trott, att hon på denna äfventyrliga färd medförde så litet bagage som möjligt. Men Evas dotter förnekade sig icke. En engelsk tidning berättar, att mrs Sheldon till det mörka fastlandet medförde en elegant baldräkt af hvitt siden med långt släp. Hvarje gång hon uppvaktade någon höfding, iförde hon sig denna skrud. Och mrs Sheldon själf försäkrar, att » höfdingarne voro alldeles förtjusta öfver denna uppmärsamhet, hvilken aldrig förut visats dem af nå- gon. » * En vacker guvernant lön. Konungen a f Siarn vill, att hans döttrar skola uppfostras af en engelsk lärarinna. Han har därför gjort förfrågningar i England efter lämplig person och bjuder verkligt lysande vilkor: 12.000 kronor i årlig lön, fri bostad och fritt vivre i det kungliga palatset samt för öfrigt en massa förmåner. Teater och musik. Kungl. operan. Till omväxling med de mer eller mindre lyckade debutanter, som på senaste tiden framträdt å k. operans scen, har man under den gångna veckan fått höra en verkligt framstående operasångerska a f utländsk extraktion. Förut alldeles okänd här hemma, kom fru Beatrice Véhon-Halvorsen hit, utan att föregås af de vanliga reklamerna. Men redan vid första uppträdandet, som Violetta i i » Den vilseförda », tog bon publiken med storm. Angående detta uppträdande och fru V.-H:s egenskaper som sångerska hänvisa vi till den med det värderade märket H. Q. S. signerade uppsatsen till den ärade sångerskans porträtt.

Och därinne på de mjuka dynorna satt löjtnant Stjernklo och höll i sina armar den unga oskyldiga flickan, som han på så nesligt sätt fångat, och som han nu insöfde i säkerhet genom sin bedårande stämma och de veka tonfall, som han lät falla likt gift i hennes unga sinne. Han skulle ej finna en enda jurist i hufvudstaden, som öppet skulle våga håna det allmänna rättsmedvetandet genom att försvara hans sak. I nästa ögonblick kände han en jättenäfve gripa sig om halsen bakifrån. – Min far och mor äro jn där och om de finge se mig, så blefve jag olycklig. – Jo för att kläda sig till maskeradbalen, genmälte grefven lugnt, som om det varit den naturligaste sak i verlden, att den unga flickan skulle på maskeradbal. I detsamma kommer Judit, Assers hustru in. Astrid Willman och de tre unga männen följdes nu åt upp på det öfverspolade däcket. – Jag tycker, att han ser mycket bra ut, och att han var så treflig. Det upplystes sedan, att Pierre, hvilken tycktes utöfva en viss myndighet i huset åtminstone öfver domestikerna, befallt portvakten att icke öppna för de herrar, som envisades att komma in, så vida han ville behålla sin plats. Ute på gatorna var det fullt med folk, vandrande glada, sorglösa menniskor, som voro ute för att njuta af den vackra skymningen. Haller betraktade den unga flickan från sidan, medan de gingo. – Har du sett något vidrigare, sade han, än de där båda israeliterna? Efter någon timma föreslog en af ädlingarne, att de skulle börja på med ett annat mera rafflande spel, ty ecartén var det så litet omvexling uti. Han och vännen skulle väl vara tillräckligt starka för att skydda den unga flickan för hvarje anfall. – Hur länge tror du, att det här ska ’ gå? – Jag följer med. Vi få se. Jag har ju inte klagat. – Är du galen? Kaptenen svarade icke. – Tänker du verkligen att göra det? Inte är det något att springa för, det är då säkert. Och de fortsatte att förfölja de båda sjömännen, hvilka alltmer påskyndat sina steg.

uthjord, förän h. Lars [Gåse] i rättan tijd är afsagd, och inspp. sampt Quaestor besee, hwilketdera Acad:n nyttigare är, antingen han eller h. Lars ha denne utjorden för afrad. Den 27 Augusti höltz Consistorium majus praesentibus Magnif. Rectore, M. Benzelio, h. Åkerman, D. Hoffwenio, M. Skunk, M. Celsio, M. Aurivillio, h. Norcopense, h. Tersero. 1. Klagade Rector, att poikarne här i staden fara illa fram med kastande på kyrketaket, anatomie huset och annorstädes, frågandes om man icke skulle conferera med stadz magistraten hwad här i är till görandes, antingen man skulle låta lysa på predikstolen, och med någon serdeles plicht undsäya dem, som här med beträdas; eller huru man bäst denne skalkheten styra kunde. Doct. Hoffwenius: jag menar det wara Communitetz gossarne, som kasta på kyrkian, och wore wäl man hade en stock till redz på kyrkegården att sättia dem i. Rector: De sälla sig flera till. Och syntes icke orådeliget, att man publice giorde här om en åthwarning. Doch Resolv. Man geer stadz magistraten part här af. En stock göres och sätties här wid hwalfwet. Och synes godt att det publice först angofwes. 2. Rector hälsade Consistorio af Prof. Scheffer, som begärer att emedan han med inspectione stipp, intet förtror sig kunna för sin ohälsa skull sig befatta, han det små committera sin mågh Prof. Columbo hwilken sådane materier disputerar publice som komma närmast till Schefferi profession. W id detta tilfället påmintes, att Prof. Lundius tilförende är admitterad i stället för Buskagrio att disputera pro inspectione stipp. Hwar med hwarken fac. juridica eller philosophica war tilfridz. Prof. Åkerman

Ett par dagar före den stora sorgeoch afskedsdagen hade fru Mannerstedt, sysselsatt med tillredelserna för matsäcken, mycket att syssla i sitt lilla kök, och Frans att samla tillsamman och ordna sina tillhörigheter. Men allt detta, ehuru fullkomligen obehörigt, hade dock ett sådant sken af verklig välvilja, hvilket det ock var, på fru Widens sätt, att Frans utan allt motstånd lät det passera. Har jag ej talat rätt? ” Vår hjeltinna var nemligen icke det minsta svärmande, utan rätt och slätt en innerligt god och förståndig flicka. Sjelfva praktrummen upplysas! Men hvarföre kunna vi, i alla fall, icke hoppas, att vår gamle, käre vän ännu länge skänker oss sitt sällskap? ” Jag vet huru ni älskade den hädangångna; derföre vet jag äfven huru ni sörjer henne. Densamme. ” Nej, för allt i verlden, ” bad Mannerstedt. Fru Mannerstedt började med fröjdefullt mod sitt ölbryggeri; och se, det lyckades förträffligt! ” Åh jo, något, det tror jag säkert, ” genmälte kaptenen, ” men icke mycket, tyvärr! Denna rörelse var den sista. ” Jag besvarade ju den, ” sade Hilda helt menlöst. ” Lugna dig, i Himlens namn, mitt kära barn! ” sade professorn, och strök smekande den upprörda och uppskrämda flickans blossande kinder. Får man ej träffa henne heller? ” du har väl litet hallonätticka och vatten i ordning? ” Vet du, apropos deraf, hvad jag ernar gifva honom? Hela min varelse darrade. Hon kunde icke förklara den stora rörelse, hon erfor vid den gamles vänliga, förtroliga helsning. Mannerstedts utseende, väsende och hållning gjorde intryck på honom, och med tydlig välvilja framförde han honom till sin hustru. Jag har icke kunnat vägra sådant; ty det måste ju dock komma till en förklaring. har herrskapet hört att kommerserådet Widen gjort cession? ” – Besynnerligt, att tanken på de små styng, hvassa som synålsuddar, hvilka illviljan och skadeglädjen skulle rikta mot henne och hennes hus, sårade djupare och smärtsammare, än sjelfva saken.

Results Space allocated to Mallorca in the newspapers The quantitative analysis of the media space allocated to Mallorca shows that the increase and decrease of news coverage and travel writing tend to coincide. Den allmänna uppfattningen är att resejournalisterna är lätta att samarbeta med, att de flesta tacksamt tar emot praktisk och ekonomisk support när de besöker Mallorca och att det vanligen resulterar i en positiv mediebild. [...] Det handlar om att få en mix och då är det vissa [destinationer] som är givna. Fürsich (2002b) konstaterar emellertid att en utveckling mot allt färre stationerade utrikeskorrespondenter innebär att resereporterns reportageresor blir unika kontakter med de platser som ges medialt utrymme. Turismens mediebilder produceras av en rad olika aktörer, dels aktörer som vanligen definieras som en del av turismindustrin och dels aktörer som anses vara mer eller mindre externa och frikopplade från turismindustrin. Vidare, berättas om hur Josef, fiskaren, " knäcker extra som smugglare ", en verksamhet som beskrivs som " mer eller mindre legitim på Mallorca " och som ett sätt att hålla kvar vid de traditionella näringarna trots att turismindustrin dominerar i allt högre grad. the aim of travel journalism at the newspaper. Kravet på aktualitet är inte lika viktigt som vid nyhetsrapportering, d v s resereportage är inte en färskvara på samma vis som en nyhetstext (Prakke i Hadenius och Weibull, 1999). Analysen visar hur sådana ” yttre faktorer ” existerar på tre nivåer och har avgörande inverkan på turistdestinationens möjlighet att få medial uppmärksamhet. Annorlunda uttryckt kan man se det som att traditionellt seriös journalistik närmar sig resejournalistikens underhållande och okritiska representationer, vilket i sin tur blir en bidragande orsak till att resejournalistiken inte kan ägna sig åt samhällskritiska frågor genom att exempelvis ifrågasätta turismens effekter på lokalsamhället. Historical Perspectives on Modernisation, Rural Policy Regims and Smallholder Poverty – A case from Eastern Zambia. De svenska dotterbolagen har alla sina huvudkontor i Stockholm. Zillinger antog att faktorerna redaktionskultur, ekonomiska aspekter, intentioner att utbilda, personliga preferenser och rumsliga kriterier avseende urvalet av platser och teman har avgörande betydelse vid produktionen av guideböcker.

Komplikationer Fysiska skador, t ex skalltrauma efter fall från hög höjd, finns rapporterade [4]. Sammanställning av 15 epikriser insända till Giftinformationscentralen under 1998. Hälften av patienterna rapporterade mycket ångestfyllda upplevelser, t ex att tarmarna höll på att ramla ur kroppen, att testiklarna hade skurits av, att elektriska ledningar kom ut från väggarna och slingrade sig runt kroppen. » Flashbacks », dvs spontant återkommande episoder med samma symtom som efter intaget av svampen, kan upplevas vid enstaka tillfällen eller återkomma ofta under flera veckor till månader. Två av dessa hade påtagliga besvär av » flashbacks », medan den tredje blivit osäker på att ha plockat rätt svamp och därför ville kontrollera sin njurfunktion. Förgiftningar med hallucinogena svampar har under 1998 ökat i vårt land. Risken för svårare medicinska skadeverkningar vid bruk av psilocybesvampar tycks i akutskedet huvudsakligen begränsa sig till fysiskt trauma till följd av okontrollerat beteende. Under perioden 1 juni - 30 september 1998 genomfördes därför en studie för att belysa omständigheterna kring bruket av dessa svampar. På Internet salufördes under den aktuella perioden dock en annan art, Psilocybe cubensis. Alkohol men även andra droger som hasch, amfetamin, gammahydroxibutyrat (GHB) samt Hawaiian Woodroosefrön fanns med i bilden i ca 50 procent av fallen. (60) minuter efter intaget av svampen. Symtom hos sjukhusvårdade personer som intagit psilocybininnehållande svamp. DISKUSSION Flera arter, varav toppslätskivling (Psilocybe semilanceata) är den vanligaste, kan plockas här i landet. Hälften uppgav att det var första gången de intagit svampen, några hade provat vid tidigare tillfällen, och den som verkade mest erfaren hade ätit svamp för sjätte gången. Ruset når sin höjdpunkt efter ca 1,5 timmar och klingar sedan successivt av. En annan aspekt när det gäller svamp är risken för förväxling med andra arter. Toppslätskivlingen (Psilocybe semilanceata) är den vanligaste hallucinogena svampen i vårt land. Somatisk påverkan såsom illamående, kräkningar, yrsel, huvudvärk, mydriasis, takykardi, hypertension och hyperreflexi förekommer ofta.

• — Så ha dem i antågande så visst som sol­ kritiska sci-nerna nästan ger starkare ligen att hon numera inte köper en arrangera vi senare en pristävlan om ljuset följer på natt. stämning än bilderna själva. enda överflödig sak, men det har, vilken av fruarna som kan berätta Medan han talade hade ett hopp­ strängt taget, min fru aldrig gjort den värsta. fullt uttryck lägrat sig över allas an­ under hela vårt 15-åriga äktenskap ... Några sekunders paus följde på sikten. Man var åter det lyckliga — Men, Ernst. avbröt värdin­ detta äktenskapliga undervattenskrig. middagssällskapet i ett land, elär de nan varnande. — Nåja — upptog värden därefter Fröken Hanna Grönvall och fru onda tiderna mest blivit en konversa­ — Inte sannt — fortfor värden. — ånyo den avbrutna tråden — vittnar Elin. Lindley hava hos Stockholms Du har ju alltid behövt vad du skaf­ nu allt detta om att tiderna verkligen tion på modet. stadsfullmäktige motionerat om inrät­ / — e A — r. fat dig — och det behöva vi ju alla, äro så onda. Det mest beklagansvär­ tande av ett kommunalt ungkarlsho­ då vi köpa oss något. Sedan är det da är ur min synpunkt att vi ingentell för kvinnor i huvudstaden. Motionärerna framhålla att många kvinnor, bl. a. platsbytande tjänarinOch så kom en husjungfru med obehagligt medveten om sill brist på nor, kunna komma att sakna fast bo­ hälsning från mrs Merrington, att logik. Ingen kunde ha så svårt för stad, och om inte sparpengarna räcka att hitta på hållbara ursäkter som teet var färdigt i salongen. till bli de då lätt byte för samvetslösa Nästa morgon vid frukosten sade hon, men av flera olika skäl ville personer och hamna i prostitutionen. Evelyn: hon inte säga rent ut: " Jag tycker Ingen tvekan kan råda om att det inte om att min dotter umgås med " Mamma, kunde inte mademoiselle Av föreligger ett verkligt behov av såda­ och jag köra till Lingford Castle i mrfs Fox och hennes vänner. " LANOE FALCONER. na hem i de större städerna. Man har eftermiddag? " " Man kan aldrig vara nog försik­ emellertid redan tänkt på denna sak Översättning för denna tidning av — e —. " Till Lingford?

Säg yngling hvad önskar du mer. 3 Ja pengar det får du var tionde dag Med dem kan du vandra i stan Och leva så lycklig från sorger och tvång Du bättre kan aldrig det få. 4 Ja kanske man hänförs och fattar beslut Tänk om jag en värvning skall ta Jag är ju en yngling mitt yrke det är Och jag skall nu bli Skånsk husar. 5 Med kamrater i sällskap jag då reste bort Till sköna stan Helsingborg En värvning jag tog där på tre långa år Fast mång gång jag ångra det får. 6 Men aldrig i världen jag glömmer den dag Då jag hit till gardet inkom Uniformen den fick jag så härlig och kär Och kallades nu volontär. 7 Det gick ganska lyckligt di två första år Jag tänkte nu är man snart fri Då reser jag gladligt långt bort härifrån Allt hem till min älskade vän. 8 En dag när kom'derader stallvakt jag var Jag blef oväns med en kamrat Och det blef ett slagsmål kan ni tänka er Jag kan ej beskrifva det mer. 9 Men dagen därefter då blef det förhör För rätten jag då måste stå Men så nästa dagen en krigsrätt här var Och domen den lydde så här. 10 För misshandel och slagsmål vi dömer dig här Att sitta i trettio dar Men för första gången du straffader är Så får du avtjäna det här. 11 Till arresten En vacker Kärleks-visa 1) När jag mig rätt påminner och kommer så ihåg Vartenda ord jag talat har med dig Då röres väl mitt hjärta och allt som är i mig Och sorgen den förökes uti mig För var finner jag väl mig en så huld och trogen vän Som mig af hjärtat älskar med ära och med tro Adjö med lilla vännen så god.

Förordning (2011:124) med instruktion för Myndigheten för kulturanalys Uppgifter 1 § Myndigheten för kulturanalys har till uppgift att, med utgångspunkt i de nationella kulturpolitiska målen, utvärdera, analysera och redovisa effekter av förslag och genomförda åtgärder inom kulturområdet. I uppgiften ingår att analysera utvecklingen både inom detta område och inom andra samhällsområden som har betydelse för kulturlivet. Myndigheten ska inom sitt ansvarsområde bistå regeringen med underlag och rekommendationer som kan ligga till grund för utveckling och omprövning av politiken. 2 § Myndigheten ska särskilt 1. bedriva omvärldsbevakning inom kulturområdet och andra relevanta samhällsområden, såväl nationellt som internationellt, 2. analysera kulturområdets samlade finansiering, 3. bedöma effekterna av den statliga verksamhetsstyrningen och bidragen inom kulturpolitiken, 4. följa forskningen inom kulturområdet, såväl nationellt som internationellt, 5. bedöma utvecklingen när det gäller mångfald, tillgänglighet och jämställdhet inom kulturområdet, 6. löpande utvärdera den modell för samverkan som följer av förordningen (2010:2012) om fördelning av vissa statsbidrag till regional kulturverksamhet och analysera modellens långsiktiga effekter, och 7. ansvara för officiell statistik enligt förordningen (2001:100) om den officiella statistiken. 3 § Myndigheten ska i sin verksamhet integrera ett jämställdhets-, mångfaldsoch barnperspektiv samt ett internationellt och interkulturellt utbyte och samarbete. 4 § Utöver de uppgifter myndigheten har enligt 1 och 2 §§ får den utföra uppdrag inom sitt verksamhetsområde under förutsättning att det inte påverkar förtroendet för myndighetens självständiga ställning. Samverkan 5 § Myndigheten ska sprida kunskap, erfarenheter och resultat från sin verksamhet till andra myndigheter och intressenter. Vidare ska myndigheten främja utvecklingen av utvärderingsoch analysmetoder inom sitt verksamhetsområde. 6 § Myndigheten ska samverka och samråda med berörda myndigheter, institutioner och andra organ. Ledning 7 § Myndigheten leds av en myndighetschef. 8 § Vid myndigheten ska det finnas ett insynsråd som består av högst fem ledamöter. Anställningar och uppdrag 9 § Direktören är myndighetschef. Undantag från myndighetsförordningen 10 § Myndigheten ska inte tillämpa 29 § myndighetsförordningen (2007:515) om ärendeförteckning. Avgifter 11 § För verksamhet som anges i 4 § ska myndigheten ta ut ersättning enligt avgiftsförordningen (1992:191). Avgifternas storlek bestäms av myndigheten, utom i de fall som avses i 15 § avgiftsförordningen. Myndigheten får disponera avgiftsinkomsterna. Rapportering

(1548] 4: BISCUITS och F Ä L L S T O L Chäslong [1784] därför bort edra gamla idéer [1736] (gul eller brun) som äfven kan begagnas som efterfråga hvilken är non plus ultra. Angenäm och vederkvickande hvila efter arbetet erhålles uti N Y A handlande OCH FÖRSÖK PÅ NÄSTA TVÄTTDAG WESTBERGS Den ÖDESDIGRA frågan med DESS SVAR af AGNES STEVENS. Hjalmar Peterson hos herrar Benj. ' BETÄ.NLS: INGEN SKÅLLNING ELLER KOKNING PÅ TVÄTTDAGEN OCLI TVÄTTEN FÄRDIG PÅ HALFVA DEN VANLIGA TIDEN. _] m52] för unga bildade flickor öppnas den 15 nästa augusti. Prospekt för skolan erhålles på begäran af fru Mathilde Hiittling, Alingsås. TEL. 50 89. rekommenderar sitt välsorterade lager af endast äkta utländska VINER och SPIRITUÖSA. Särskildt framhålles: Finare CHAMP.-COGNAC från de förnämsta firmor, flere år här i lagret. BORDEAUX-VINER af välkända firmor, Ännu i ALLM. TEL. 50 89 1889, dels KÖRER, många år här lagrade, samt vår välkända PUNSCH, gammal och god, till flere priser, enligt priskurant, som sändes på begäran. [1759] rödt och guld, dels i blått och guld. Priset 1 kr. 25 är endast öre, som torde insändas i förskott medels postanvisning eller i sparmärken (ej Nilsson l Dahlbock 1 Lager af frimärken!) För porto tillkomma 30 öre. [1359] Iduns Expedition. STOCKHOLM DOCKSKÅPSMÖBLER. Ett större parti (svensk tillverkning) utförsäljes nu genast till billigt pris. CLAESTORPSBODEN, Fredsgalan 26. HOF-LEVERANTÖR. SPECERL-, VIN-OCL MIMESSIAPSI i parti och minut, 38 Drottninggatan Allm. Bell.

Läran om Djihäd, det heliga kriget eller, som Korantexten kallar det, » kriget på Allahs väg », islams utbredande med vapenmakt, utgör en af de viktigaste punkterna i islam. Hela världen indelas enligt muslimiska begrepp i två hufvuddelar, där al-harb och där al-isläm; den första af dessa tvenne termer kan närmast återgifvas med krigsskådeplats, under det att den senare betecknar den del af världen, där islam härskar. För den muslimiska menigheten är det enligt koranens bestämda ord en helig och oeftergiflig plikt att arbeta för att äfven där al-harb bringas in under islams välde, och medlet för detta är djihäd. Djihäd måste ledas af en muslimisk härskare eller en imäm; det folk som de rätttrogna bekämpa skall först fredligt uppmanas att antaga islam, och endast om de bestämdt vägra att ställa sig denna anmaning till efterrättelse böra de anfallas. För den händelse att det folk, mot hvilket djihäd riktar sig, i sista ögonblicket faller till föga, skall man genast upphöra med all krigisk aktion och omedelbart upptaga det i muslimernas heliga gemenskap. Dessa regler gälla emellertid blott för den djihäd, som afser omvändandet af främmande och otrogna folk; annat blir förhållandet om någon muslimisk makt an fälles af de otrogna. I sådant fall kan en imäm kalla hela landets muslimiska befolkning till vapen för att kämpa för trons heliga sak, jå i svåra fall, då omständigheterna äro särdeles ogynnsamma, kan hela den muhammedanska världen uppbådas till skydd för den hotade islam. Hvar och en, som under en sådan strid kämpar och faller i de rättrognas leder, är en helig martyr och kan vara öfvertygad om att paradiset skall blifva hans belöning, under det alt de bland profetens anhängare, som bära vapen mot islams härar, räddningslöst äro hemfallna åt fördömelsen. Under innevarande krig har för första gången på mycket länge en formlig förklaring om djihäd utfärdats. Icke ens Italiens öfverfall på Tripolis och ej heller Balkankriget framkallade något formellt proklamerande af djihäd, men det nuvarande politiska läget har förmått de turkiska myndigheterna att tillgripa äfven detta medel.

» Ugglan är också af gammal adel, » svarade kråkmor. » Tror mor det? » yttrade kråkfröken. » Jag tror inte, jag vet, » sa ' kråkmor. » Så ut med dig och låtsa om ingenting. » Och så flög hon ut för att fortsätta förlofningen och rusta till bröllop. Dufvan var af fin extraktion. Hennes familj ansågs för den förnämsta i skogen. Hon härstammade från det par, som drog Venus ' char; och det var ett mycket eftersökt parti. Men den lilla kråkan, som alltid var sedd öfver axeln af alla de andra, hon trodde knappt sina öron, då hon fick böra, att en så obeskriflig lycka skulle komma på hennes lott; ty från första ögonblicket hon såg dufvan, hade hon älskat honom och tyckte hon kunde aldrig vara nog tacksam, för att han tog henne, som var så fattig och så obetydlig. Men dufvan var belåten, och så stod bröllopet, oeh han förde hem sin brud. Men den lilla turturdufvan brydde sig alls icke om denna rika kråkfröken. I stället blef han helt varm om hjärtat, när han såg på den andras milda, vackra ögon. Ja, hon var grå och. ful, men ett godt hjärta hade hon. Och den natten flög icke turturdufvan bort från kråkmamma. Nej, han stannade kvar, och dagen därpå sade kråkmamma till turturdufvan: » Jag går alltid rakt på saken jag: tag min äldsta dotter, ja, den som jag har äldst nu. Hon har 12 kopparslantar, 4 guldfingerborgar, 1 knappnålsbref och 10 nötskal, förgyllda sedan julgranen på herrgården. » » Jag tackar, » sade den lilla turturdufvan. » Det var rysligt mycket, m e n. » » A h, är ni inte nöjd, så lägger jag till ytterligare en virknål. » » Nej, nej för all del, » yttrade den lilla dufvan, » jag menar icke så, hemgiften är nog tillräcklig. » » Hvad menar ni då, » yttrade kråkan förargad. » Ni ämnar väl inte gå och göra chikan och vända mig ryggen, sedan ni kommit hit? » » O nej, tillåt mig tala, fru kråkmamma, » yttrade dufvan.

MAlaka eller Gyldene Chersonesus är icke allenast et stort land, utan ock en mycket fast stad, hvilken ligger rätt under jemnan dag och nats linien. Portugiserne hafva bygt denna staden; men Holländarne hafva sedan tagit honom in med våld. Landet är mycket fruktsamt, och har en stor ymnoghet på Socker, Ris, Bönor, Kadian, Palmträ, och allahanda annan frukt. Der vexer et serdeles trä, hvilket kallas det sorgelige trädet; emedan det står om dagarna så tort, som det icke hade något lif; men börjar om aftonen, så snart solen gåt neder, at bära sina blommor, hvilka om modnats tiden äro fulblomstrade, och visna småningom bort, efter som natten aftager, så at de ligga alla under trädet, när solen hunnit up öfver landet. Således håller det sig alla nätter hela året igenom. Der finnes, ibland andra, et djur, som heter Efma, hvilket är så stort, som et Års-gammalt svin: ser ut som en hara i munnen, och har framfötter som en Gås; men bakfötter som en Människa. Det har ock hvassa pinnarm som en Igelkot, hvilka äro vid pass en aln långe, hvarmed det kan såra människorna. Tigrar, Krokodiler, Buflar, Elefanter, Apinior, Hjortar, Kaniner, Stenbockar, och Bjurar, äro ock i dettta landet. Bland andra grymma djur, finnes der ock store ormar, väl 10 eller 12 alnar långe. Inbyggarne fånga en stor myckenhet fisk