Datasets:

folkopinion

/

government-interpellation-qa-swedish

like 2

Follow

Folkopinion 3

Vilka åtgärder övervägs eller har diskuterats för att mildra de negativa effekterna på myndighetens förmåga att erbjuda adekvat stöd och möjligheter till sysselsättning för arbetslösa, särskilt de som varit utan arbete under en längre tid?

Jag tackar statsrådet Johan Pehrson för svaret.När Johan Pehrson tillträdde som ansvarigt statsråd för Arbetsmarknadsdepartementet sa han i en intervju till nättidningen Altinget den 20 oktober att han skulle göra allt för att göra Arbetsförmedlingen till en myndighet av toppklass. Efter drygt åtta månader med Johan Pehrson vid rodret ser vi tyvärr att Arbetsförmedlingen är långt ifrån toppklass. Snarare ser vi ett sjunkande skepp. Högern har länge ifrågasatt och kritiserat den aktiva arbetsmarknadspolitiken och den statliga Arbetsförmedlingen. Redan inför valet 2018 drev högerpartierna, inklusive Sverigedemokraterna, på för att avskaffa Arbetsförmedlingen i dess nuvarande form. Som en del av denna strategi genomfördes betydande förändringar inom arbetsmarknadspolitiken år 2019, inte minst när riksdagen antog M-KD-SD-budgeten i slutet av 2018, vilket ledde till en minskning på över 3 miljarder kronor av medlen till Arbetsförmedlingen och de arbetsmarknadspolitiska insatserna.Dessa nedskärningar resulterade i uppsägningar av personal och stängning av flera kontor, vilket drabbade tillgängligheten och närheten till Arbetsförmedlingens tjänster för många människor. Tyvärr har nedskärningarna fortsatt. Riksdagen röstade i november 2021 för en gemensam M-KD-SD-budget för år 2022, där ytterligare nedskärningar genomfördes inom arbetsmarknadspolitiken. Detta inkluderade en minskning av medel för nya arbetsmarknadsutbildningar och borttagande av inte minst extratjänster. Under denna period har Arbetsförmedlingen också haft ansvaret för att hantera pandemins effekter, vilket har lett till ökad arbetslöshet och rekordhöga varseltal. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerTrots dessa utmaningar har Arbetsförmedlingen fått mindre pengar för 2023 och måste nu spara 700 miljoner kronor på grund av regeringens nedskärningar. Johan Pehrson kontrade med att tillföra myndigheten 50 miljoner kronor i vårändringsbudgeten, men det visade sig vara en omfördelning av befintliga pengar - inte några nya medel.I maj varslades Arbetsförmedlingens samtliga 320 beslutshandläggare om uppsägning, vilket innebär att den rollen kommer att försvinna från och med den 1 januari 2024. Detta kommer att leda till ökad arbetsbelastning för dem som ska ta över deras arbetsuppgifter.Nyligen har det även meddelats att 90 nyutbildade arbetsförmedlare kommer att förlora sina jobb på grund av nedskärningar. Dessa personer har genomgått en intern utbildning under månader och kommer nu inte att kunna arbeta på myndigheten. Detta är slöseri med skattepengar och bristfällig planering, vilket innebär förlorad tid för de berörda individerna. Utöver dessa kommer 100 konsulter att sägas upp som en del av sparpaketet. Sammanfattningsvis upplever många medarbetare inom Arbetsförmedlingen en ohållbar arbetssituation med hög arbetsbelastning och stress, vilket även påverkar de arbetslösa som söker hjälp. Köerna för att nå myndigheten är redan långa, och det är svårt att föreställa sig hur situationen kommer att förvärras efter dessa nedskärningar. Arbetslösheten och antalet långtidsarbetslösa förväntas öka, vilket förstärker behovet av tillräckliga resurser för Arbetsförmedlingen att hantera kompetensbristen och inte minst den försämrade arbetsmarknadssituationen.Med allt detta som bakgrund vill jag ställa följande frågor till statsrådet. Vilka konkreta åtgärder och insatser övervägs för att mildra de negativa effekterna av nedskärningarna på Arbetsförmedlingen? Hur avser statsrådet att hantera den ökande arbetsbelastningen och stressnivån hos de anställda vid Arbetsförmedlingen till följd av nedskärningarna? Jag vet att statsrådet har talat om de 10 000 fantastiska medarbetarna på Arbetsförmedlingen, och därför vill jag ha svar på hur statsrådet ser på den ökade arbetsbelastningen. Vilka åtgärder kommer att vidtas för att säkerställa att servicen och tillgängligheten för de arbetslösa som söker hjälp från myndigheten inte påverkas negativt av dessa nedskärningar?

Har ministern samrått med Arbetsförmedlingen om konsekvenserna av resursnedskärningarna?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Serkan Köse har frågat mig om jag har samrått med Arbetsförmedlingen om konsekvenserna av resursnedskärningarna. Han har också frågat vilka åtgärder som övervägs eller har diskuterats för att mildra de negativa effekterna på myndighetens förmåga att erbjuda adekvat stöd och möjligheter till sysselsättning för arbetslösa, särskilt de som varit utan arbete under en längre tid.För att den arbetsmarknadspolitiska verksamheten ska fungera väl behöver Arbetsförmedlingen och de insatser som myndigheten har till sitt förfogande vara effektiva. Regeringen bedömer att det finns utrymme för effektiviseringar av arbetsmarknadspolitiken. Den beräknade minskningen av Arbetsförmedlingens förvaltningsmedel mellan 2023 och 2024 framgick av såväl budgetpropositionen för 2023 som budgetpropositionen för 2022. Att förvaltningsanslaget beräknas minska är alltså inget nytt.Arbetsmarknadsdepartementet har löpande dialog med myndigheten och har bland annat följt upp hur myndigheten avser att anpassa verksamheten till beräknade anslagsmedel i budgetpropositionen för 2023. Nu syns tecken på att läget på arbetsmarknaden börjar svalna. Både antalet varsel och antalet konkurser har varit högre de senaste månaderna och arbetslösheten väntas öka 2023 och 2024. I enlighet med riksdagens beslut om vårändringsbudgeten förstärks Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag med 50 miljoner kronor för att kunna möta den ökade arbetslösheten.Behovet av medel för kommande år ses över inom ramen för arbetet med budgetpropositionen för 2024. Regeringen följer utvecklingen av arbetslösheten noga.

Vilka åtgärder övervägs eller har diskuterats för att mildra de negativa effekterna på myndighetens förmåga att erbjuda adekvat stöd och möjligheter till sysselsättning för arbetslösa, särskilt de som varit utan arbete under en längre tid?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Serkan Köse har frågat mig om jag har samrått med Arbetsförmedlingen om konsekvenserna av resursnedskärningarna. Han har också frågat vilka åtgärder som övervägs eller har diskuterats för att mildra de negativa effekterna på myndighetens förmåga att erbjuda adekvat stöd och möjligheter till sysselsättning för arbetslösa, särskilt de som varit utan arbete under en längre tid.För att den arbetsmarknadspolitiska verksamheten ska fungera väl behöver Arbetsförmedlingen och de insatser som myndigheten har till sitt förfogande vara effektiva. Regeringen bedömer att det finns utrymme för effektiviseringar av arbetsmarknadspolitiken. Den beräknade minskningen av Arbetsförmedlingens förvaltningsmedel mellan 2023 och 2024 framgick av såväl budgetpropositionen för 2023 som budgetpropositionen för 2022. Att förvaltningsanslaget beräknas minska är alltså inget nytt.Arbetsmarknadsdepartementet har löpande dialog med myndigheten och har bland annat följt upp hur myndigheten avser att anpassa verksamheten till beräknade anslagsmedel i budgetpropositionen för 2023. Nu syns tecken på att läget på arbetsmarknaden börjar svalna. Både antalet varsel och antalet konkurser har varit högre de senaste månaderna och arbetslösheten väntas öka 2023 och 2024. I enlighet med riksdagens beslut om vårändringsbudgeten förstärks Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag med 50 miljoner kronor för att kunna möta den ökade arbetslösheten.Behovet av medel för kommande år ses över inom ramen för arbetet med budgetpropositionen för 2024. Regeringen följer utvecklingen av arbetslösheten noga.

Avser ministern att ge i uppdrag till Arbetsförmedlingen att omprioritera insatser till följd av styrningen mot fler deltagare i matchningstjänster och arbetsmarknadsutbildning, och vilka insatser kan då komma i fråga?

Jag känner att jag vill bemöta lite av detta med motorsågar och storsläggor. Det känns som att man ska vara försiktig med att ta till Johan Pehrsons mustiga språk. Man ska ibland hålla igen lite, för det kan träffa lite fel. Det är väldigt svårt att säga att man har tagit fram stora släggor och motorsågar när vi har en samlad arbetsmarknadspolitik av denna volym.Jag vill bara understryka - och jag vill att det är tydligt - att jag önskar att vi behöver ha lite mindre av detta i framtiden. Om vi lyckas med ett företagsklimat och ett entreprenörsklimat så att det blir fler nya jobb kommer det att bli mer skattepengar. Vi ser nu hur SKR kämpar. Socialdemokraterna själva hade väl inte en krona till SKR i vårändringsbudgeten. Rätta mig om jag har fel! Det går bra att nicka eller skaka på huvudet. Jag vet att ni inte hade det.Det är så pengarna rullar in. Det är så välståndet skapas och i grunden en fungerande ungdomsskola och högre utbildning. Det är det som ska göra att människor kommer i arbete, och det är det som gör att vi kan se till att vi får den kompetensförsörjning som behövs. Många av de saker Socialdemokraterna gjorde var kloka, så vi har tagit vid. Det gäller till exempel att man efter åtta år kom fram till att det är bra att dimensionera gymnasieskolan. Tyvärr tog det åtta år. Men det är bättre med år åtta än inget alls. Fler människor söker sig till de utbildningarna, och ungdomarna får ett ärligt svar om var jobben finns i framtiden. Det är dumt att utbilda sig till jobb som inte finns, även i ett land som ger den friheten till alla människor att välja utbildning och kämpa om de platser som finns.Regeringen prioriterar skola och utbildning. Vi har valt att lägga om politiken och öka kontrollerna. Vi jobbar vidare med dessa frågor, men det tar lite tid. Det finns inga färdiga lagförslag, eftersom det var tomt i lådorna när vi tog över från Socialdemokraterna. Ni kommer att få se, och vi kommer att prata mycket om detta.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Har ministern tagit initiativ till en analys av konsekvenserna av regeringens nedskärningarna på anslaget 1:3 på utgiftsområde 14 när det gäller antalet deltagare i arbetsmarknadspolitiska program och insatser, och kan ministern i så fall redogöra för resultatet av analysen?

Jag känner att jag vill bemöta lite av detta med motorsågar och storsläggor. Det känns som att man ska vara försiktig med att ta till Johan Pehrsons mustiga språk. Man ska ibland hålla igen lite, för det kan träffa lite fel. Det är väldigt svårt att säga att man har tagit fram stora släggor och motorsågar när vi har en samlad arbetsmarknadspolitik av denna volym.Jag vill bara understryka - och jag vill att det är tydligt - att jag önskar att vi behöver ha lite mindre av detta i framtiden. Om vi lyckas med ett företagsklimat och ett entreprenörsklimat så att det blir fler nya jobb kommer det att bli mer skattepengar. Vi ser nu hur SKR kämpar. Socialdemokraterna själva hade väl inte en krona till SKR i vårändringsbudgeten. Rätta mig om jag har fel! Det går bra att nicka eller skaka på huvudet. Jag vet att ni inte hade det.Det är så pengarna rullar in. Det är så välståndet skapas och i grunden en fungerande ungdomsskola och högre utbildning. Det är det som ska göra att människor kommer i arbete, och det är det som gör att vi kan se till att vi får den kompetensförsörjning som behövs. Många av de saker Socialdemokraterna gjorde var kloka, så vi har tagit vid. Det gäller till exempel att man efter åtta år kom fram till att det är bra att dimensionera gymnasieskolan. Tyvärr tog det åtta år. Men det är bättre med år åtta än inget alls. Fler människor söker sig till de utbildningarna, och ungdomarna får ett ärligt svar om var jobben finns i framtiden. Det är dumt att utbilda sig till jobb som inte finns, även i ett land som ger den friheten till alla människor att välja utbildning och kämpa om de platser som finns.Regeringen prioriterar skola och utbildning. Vi har valt att lägga om politiken och öka kontrollerna. Vi jobbar vidare med dessa frågor, men det tar lite tid. Det finns inga färdiga lagförslag, eftersom det var tomt i lådorna när vi tog över från Socialdemokraterna. Ni kommer att få se, och vi kommer att prata mycket om detta.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Avser ministern att ge i uppdrag till Arbetsförmedlingen att omprioritera insatser till följd av styrningen mot fler deltagare i matchningstjänster och arbetsmarknadsutbildning, och vilka insatser kan då komma i fråga?

Tack, statsrådet, för svaret! Det blev lite fylligare på slutet. Nu återstår det bara för regeringen att börja leverera i fråga om dessa saker, för fortfarande ekar det rätt tomt. Det har inte trillat ned en massa propositioner eller ens direktiv till utredningar som sedan ska bli propositioner på arbetsmarknadsområdet. Men vi ser fram emot fortsättningen.Jag måste bara få bemöta det arbetsmarknadsministern säger. Han insinuerar att vi socialdemokrater i opposition har mer pengar att röra oss med jämfört med om vi hade suttit i regering och jämfört med den nuvarande regeringen. Men den enkla sanningen är att vi har lika mycket pengar, men vi prioriterar väldigt olika.Regeringen satsade framför allt på en stor skattesänkning för höginkomsttagare, och vi socialdemokrater valde i stället välfärden och jobbpolitiken. Det är bland annat därför vi har mer resurser till arbetsmarknadsinsatserna.Jag ska försöka summera denna debatt, fru talman. Jag kan konstatera att den SD-ledda regeringen inledde mandatperioden med att ta fram motorsågen och storsläggan mot arbetsmarknadspolitiken. Detta sker samtidigt som vi går in i lågkonjunktur.Riksdagens utredningstjänst har som sagt jämfört våra budgetalternativ. Då ser vi skillnaden. Med regeringens politik får ungefär 20 000 färre personer i behov av stöd för att komma i arbete hjälp och insatser jämfört med vår politik. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerArbetsmarknadsministern talar svepande om effektiviseringar, men det verkar i sammanhanget mest vara kodord för billigt och privat. Vad som faktiskt svarar upp mot behovet på arbetsmarknaden verkar inte vara lika viktigt som att spara på arbetsmarknadspolitiken för att ha råd med skattesänkningar.Jag inser att min talartid är slut, så jag får tacka för mig och denna debatt.

Har ministern tagit initiativ till en analys av konsekvenserna av regeringens nedskärningarna på anslaget 1:3 på utgiftsområde 14 när det gäller antalet deltagare i arbetsmarknadspolitiska program och insatser, och kan ministern i så fall redogöra för resultatet av analysen?

Tack, statsrådet, för svaret! Det blev lite fylligare på slutet. Nu återstår det bara för regeringen att börja leverera i fråga om dessa saker, för fortfarande ekar det rätt tomt. Det har inte trillat ned en massa propositioner eller ens direktiv till utredningar som sedan ska bli propositioner på arbetsmarknadsområdet. Men vi ser fram emot fortsättningen.Jag måste bara få bemöta det arbetsmarknadsministern säger. Han insinuerar att vi socialdemokrater i opposition har mer pengar att röra oss med jämfört med om vi hade suttit i regering och jämfört med den nuvarande regeringen. Men den enkla sanningen är att vi har lika mycket pengar, men vi prioriterar väldigt olika.Regeringen satsade framför allt på en stor skattesänkning för höginkomsttagare, och vi socialdemokrater valde i stället välfärden och jobbpolitiken. Det är bland annat därför vi har mer resurser till arbetsmarknadsinsatserna.Jag ska försöka summera denna debatt, fru talman. Jag kan konstatera att den SD-ledda regeringen inledde mandatperioden med att ta fram motorsågen och storsläggan mot arbetsmarknadspolitiken. Detta sker samtidigt som vi går in i lågkonjunktur.Riksdagens utredningstjänst har som sagt jämfört våra budgetalternativ. Då ser vi skillnaden. Med regeringens politik får ungefär 20 000 färre personer i behov av stöd för att komma i arbete hjälp och insatser jämfört med vår politik. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerArbetsmarknadsministern talar svepande om effektiviseringar, men det verkar i sammanhanget mest vara kodord för billigt och privat. Vad som faktiskt svarar upp mot behovet på arbetsmarknaden verkar inte vara lika viktigt som att spara på arbetsmarknadspolitiken för att ha råd med skattesänkningar.Jag inser att min talartid är slut, så jag får tacka för mig och denna debatt.

Avser ministern att ge i uppdrag till Arbetsförmedlingen att omprioritera insatser till följd av styrningen mot fler deltagare i matchningstjänster och arbetsmarknadsutbildning, och vilka insatser kan då komma i fråga?

Vad är jobbpolitiken? Det är väl klart att den är aktiv och effektiv, men Liberalerna tänker aldrig medverka i en regering till en politik där vi gömmer undan människor i olika åtgärder för att bara nå lägre arbetslöshet. Målet ska vara att man ska gå till en egen försörjning, där man kan få den frihet, den möjlighet och den egenmakt som det innebär. Det är kanske det första jobbet, det första riktiga jobbet. Detta måste leda till riktiga jobb. Därför lägger vi om stora delar.Jag vet att Socialdemokraterna älskade extratjänsterna, men det har inte gjorts stora utvärderingar som har visat att de har lett till enorma resultat, till att människor har tagit gigantiska steg in på arbetsmarknaden. Det har inte hänt. Jag väntar gärna på en sådan rapport. Om det kommer sådana rapporter ska jag läsa dem med stort intresse.Jag ska också läsa den sensationella uträkningen från riksdagens utredningstjänst - och den är väl inte så sensationell. Det handlar om hur det blir om man satsar ännu mer pengar. Socialdemokrater har ju en politik när man lägger sin sista budget. När man hamnar i opposition har man en ny politik, där man lägger ännu mer resurser än vad man först hade tänkt göra enligt den budget som gällde det sista året dessförinnan. Men man är inte sämre än att man kan ändra sig. Man kommer med nya förslag. Och nu har ni mer resurser. Jag säger det.Men jag menar att man måste kunna använda 89 miljarder, inklusive a-kassan. Allt det är tänkt att användas. Detta är otroligt svårt, och det tror jag ändå att Socialdemokraterna kan erkänna. Man ser hur detta har flyttats i statsbudgeten från år till år när ni har försökt planera. Det gäller alltså utgifterna. Det är ju inget självändamål att man ska göra av med alla pengar. Den tiden måste väl ändå vara förbi också för interpellanten och meddebattörerna här - att det finns ett självändamål att göra av med alla pengar.Dessa resurser finns. Om de inte används ska man se: Kan vi göra detta effektivare? Kan de användas på något annat område? Kan det bli ännu fler yrkesutbildningar? Kan det bli ännu fler satsningar på annan reguljär utbildning? Ja, det är kanske ännu bättre arbetsmarknadspolitik. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSedan vill jag säga något för protokollet och till dem som lyssnar på denna debatt. Det handlar om att göra om språkundervisningen, skärpa kraven och se till att människor kommer i språkundervisning. Det är ingen idé att någon här inne sitter och tjurar över att ingen har lärt sig svenska på ett, fem eller tio år. Det är väl bättre att de gör det nu, i så fall. Sfi måste reformeras. Det måste in ett helt annat ramverk och helt andra krav. Där räknar jag med Socialdemokraternas stöd, för jag gissar att de åtminstone numera är för krav när det gäller svenska språket.Sedan handlar det om att bekämpa inflationen. Det är viktig jobbpolitik. Bekämpar vi inte inflationen kommer arbetslösheten garanterat att börja öka igen. Nu har man räknat med det, men vi har inte sett det än. Vi måste bekämpa inflationen. Vi måste rusta oss för yttre och inre hot. Det är också arbetsmarknadspolitik, kan jag säga. Det handlar om att människor ska våga investera i Sverige. Vi ser hur investeringarna kommer hit på rad. Jag möter direktörer när det gäller alla möjliga gröna och bra investeringar som undrar: Har du något folk att sätta i arbete? Jajamän, vi håller på för fullt.Varje månad startar kanske 1 000 olika arbetsmarknadsutbildningar. Vi har en yrkeshögskola som har växt väldigt kraftigt och med bibehållen kvalitet. Vi ser till att vi växer och får kvalitet i den högre utbildningen, för vi måste ha några fler ingenjörer i Sverige också. Vi jobbar med ungdomsskola för att minska antalet avhopp. Det handlar om ungar som inte har fått tillräckliga betyg för att gå vidare till gymnasiet. Antalet har vuxit år efter år.Allt detta tillsammans med motkrav när det gäller försörjningsstöd under längre tid är en del i en samlad politik för jobb och för egenmakt åt individer som får äran att försörja sig själva.

Har ministern tagit initiativ till en analys av konsekvenserna av regeringens nedskärningarna på anslaget 1:3 på utgiftsområde 14 när det gäller antalet deltagare i arbetsmarknadspolitiska program och insatser, och kan ministern i så fall redogöra för resultatet av analysen?

Vad är jobbpolitiken? Det är väl klart att den är aktiv och effektiv, men Liberalerna tänker aldrig medverka i en regering till en politik där vi gömmer undan människor i olika åtgärder för att bara nå lägre arbetslöshet. Målet ska vara att man ska gå till en egen försörjning, där man kan få den frihet, den möjlighet och den egenmakt som det innebär. Det är kanske det första jobbet, det första riktiga jobbet. Detta måste leda till riktiga jobb. Därför lägger vi om stora delar.Jag vet att Socialdemokraterna älskade extratjänsterna, men det har inte gjorts stora utvärderingar som har visat att de har lett till enorma resultat, till att människor har tagit gigantiska steg in på arbetsmarknaden. Det har inte hänt. Jag väntar gärna på en sådan rapport. Om det kommer sådana rapporter ska jag läsa dem med stort intresse.Jag ska också läsa den sensationella uträkningen från riksdagens utredningstjänst - och den är väl inte så sensationell. Det handlar om hur det blir om man satsar ännu mer pengar. Socialdemokrater har ju en politik när man lägger sin sista budget. När man hamnar i opposition har man en ny politik, där man lägger ännu mer resurser än vad man först hade tänkt göra enligt den budget som gällde det sista året dessförinnan. Men man är inte sämre än att man kan ändra sig. Man kommer med nya förslag. Och nu har ni mer resurser. Jag säger det.Men jag menar att man måste kunna använda 89 miljarder, inklusive a-kassan. Allt det är tänkt att användas. Detta är otroligt svårt, och det tror jag ändå att Socialdemokraterna kan erkänna. Man ser hur detta har flyttats i statsbudgeten från år till år när ni har försökt planera. Det gäller alltså utgifterna. Det är ju inget självändamål att man ska göra av med alla pengar. Den tiden måste väl ändå vara förbi också för interpellanten och meddebattörerna här - att det finns ett självändamål att göra av med alla pengar.Dessa resurser finns. Om de inte används ska man se: Kan vi göra detta effektivare? Kan de användas på något annat område? Kan det bli ännu fler yrkesutbildningar? Kan det bli ännu fler satsningar på annan reguljär utbildning? Ja, det är kanske ännu bättre arbetsmarknadspolitik. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSedan vill jag säga något för protokollet och till dem som lyssnar på denna debatt. Det handlar om att göra om språkundervisningen, skärpa kraven och se till att människor kommer i språkundervisning. Det är ingen idé att någon här inne sitter och tjurar över att ingen har lärt sig svenska på ett, fem eller tio år. Det är väl bättre att de gör det nu, i så fall. Sfi måste reformeras. Det måste in ett helt annat ramverk och helt andra krav. Där räknar jag med Socialdemokraternas stöd, för jag gissar att de åtminstone numera är för krav när det gäller svenska språket.Sedan handlar det om att bekämpa inflationen. Det är viktig jobbpolitik. Bekämpar vi inte inflationen kommer arbetslösheten garanterat att börja öka igen. Nu har man räknat med det, men vi har inte sett det än. Vi måste bekämpa inflationen. Vi måste rusta oss för yttre och inre hot. Det är också arbetsmarknadspolitik, kan jag säga. Det handlar om att människor ska våga investera i Sverige. Vi ser hur investeringarna kommer hit på rad. Jag möter direktörer när det gäller alla möjliga gröna och bra investeringar som undrar: Har du något folk att sätta i arbete? Jajamän, vi håller på för fullt.Varje månad startar kanske 1 000 olika arbetsmarknadsutbildningar. Vi har en yrkeshögskola som har växt väldigt kraftigt och med bibehållen kvalitet. Vi ser till att vi växer och får kvalitet i den högre utbildningen, för vi måste ha några fler ingenjörer i Sverige också. Vi jobbar med ungdomsskola för att minska antalet avhopp. Det handlar om ungar som inte har fått tillräckliga betyg för att gå vidare till gymnasiet. Antalet har vuxit år efter år.Allt detta tillsammans med motkrav när det gäller försörjningsstöd under längre tid är en del i en samlad politik för jobb och för egenmakt åt individer som får äran att försörja sig själva.

Avser ministern att ge i uppdrag till Arbetsförmedlingen att omprioritera insatser till följd av styrningen mot fler deltagare i matchningstjänster och arbetsmarknadsutbildning, och vilka insatser kan då komma i fråga?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Statsrådet talar många gånger, även i dag, om en effektivare arbetsmarknadspolitik. Nej, det kan man inte vara emot. Men vi socialdemokrater vill ha en aktiv arbetsmarknadspolitik. Vi samlar ihop skattepengar och subventionerar för att vi vill att människor ska jobba. Alla människor som kan jobba ska ju jobba, och då behöver vi ha insatser för att de också ska kunna ta ett jobb. Då tänker jag att dessa pengar också behöver jobba, inte åka till Arbetsförmedlingen, stampa, stå stilla och komma tillbaka medan vi tittar på. Dessa pengar ska vi satsa så att de används på absolut bästa sätt och så att vi stärker och bygger och investerar i individer som också kan bli skattebetalare.Vi vill ha en aktiv arbetsmarknadspolitik. Är det samma sak för statsrådet, att det är en effektiv arbetsmarknadspolitik? Det kan han gärna få utveckla.Jag kan bara konstatera att det är väldigt fumligt av denna regering och av statsrådet att dutta med kaffepengar i en vårändringsbudget. Kommer dessa pengar att användas i år, eller ska de sparas för att sedan användas till det kommande underskottet för att hantera de kommande nedskärningarna? Används dessa pengar, kaffepengarna, 50 miljoner, i år?

Har ministern tagit initiativ till en analys av konsekvenserna av regeringens nedskärningarna på anslaget 1:3 på utgiftsområde 14 när det gäller antalet deltagare i arbetsmarknadspolitiska program och insatser, och kan ministern i så fall redogöra för resultatet av analysen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Statsrådet talar många gånger, även i dag, om en effektivare arbetsmarknadspolitik. Nej, det kan man inte vara emot. Men vi socialdemokrater vill ha en aktiv arbetsmarknadspolitik. Vi samlar ihop skattepengar och subventionerar för att vi vill att människor ska jobba. Alla människor som kan jobba ska ju jobba, och då behöver vi ha insatser för att de också ska kunna ta ett jobb. Då tänker jag att dessa pengar också behöver jobba, inte åka till Arbetsförmedlingen, stampa, stå stilla och komma tillbaka medan vi tittar på. Dessa pengar ska vi satsa så att de används på absolut bästa sätt och så att vi stärker och bygger och investerar i individer som också kan bli skattebetalare.Vi vill ha en aktiv arbetsmarknadspolitik. Är det samma sak för statsrådet, att det är en effektiv arbetsmarknadspolitik? Det kan han gärna få utveckla.Jag kan bara konstatera att det är väldigt fumligt av denna regering och av statsrådet att dutta med kaffepengar i en vårändringsbudget. Kommer dessa pengar att användas i år, eller ska de sparas för att sedan användas till det kommande underskottet för att hantera de kommande nedskärningarna? Används dessa pengar, kaffepengarna, 50 miljoner, i år?

Avser ministern att ge i uppdrag till Arbetsförmedlingen att omprioritera insatser till följd av styrningen mot fler deltagare i matchningstjänster och arbetsmarknadsutbildning, och vilka insatser kan då komma i fråga?

Jag ställde två frågor som problematiserar en diskussion. Jag fick inte något svar på hur statsrådet ser på det faktum att nu när man har fördubblat pengarna till nystartsjobben kommer dessa pengar knappt att användas. Det vill säga att 3 miljarder kronor kommer att skickas tillbaka oanvända till staten. Statsrådet säger att man kommer att komma tillbaka när det gäller budgeten för nästa år. Det vi diskuterar är det som är i dag. Tittar vi på siffrorna i budgeten i dag kan vi konstatera att pengarna inte används. Det är detta som är problemet. Det handlar inte om att vi socialdemokrater vill ha mer pengar till arbetsmarknadspolitiken eller att 89 miljarder ska bli 99 miljarder. Det vi är ute efter är att man ska kunna se till att de här resurserna används klokt. Vi kan titta på anslagen. Av de 89 miljarderna går 38 miljarder till akassan. 6,9 miljarder går till arbetsmarknadspolitiska program och insatser. 7,7 miljarder är Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag, det vill säga personal, kontor, löner och så vidare för att vi ska kunna ha en statlig arbetsmarknadsmyndighet.Låt mig återgå till frågan. Jag skulle gärna vilja höra statsrådet kommentera detta utifrån det vi ser i dag och det som Arbetsförmedlingen har rapporterat in till regeringen. Det är 3 miljarder som inte kommer att användas om vi fullföljer det som Arbetsförmedlingen har rapporterat in till regeringen. Anser statsrådet att dessa pengar kunde användas till exempelvis arbetsmarknadsutbildningar eller till att rusta upp Arbetsförmedlingen, så att vi - inte minst mot bakgrund av vad statsrådet sa om post-pandemi - har en arbetsförmedling som är välrustad för att hantera kriser?

Har ministern tagit initiativ till en analys av konsekvenserna av regeringens nedskärningarna på anslaget 1:3 på utgiftsområde 14 när det gäller antalet deltagare i arbetsmarknadspolitiska program och insatser, och kan ministern i så fall redogöra för resultatet av analysen?

Jag ställde två frågor som problematiserar en diskussion. Jag fick inte något svar på hur statsrådet ser på det faktum att nu när man har fördubblat pengarna till nystartsjobben kommer dessa pengar knappt att användas. Det vill säga att 3 miljarder kronor kommer att skickas tillbaka oanvända till staten. Statsrådet säger att man kommer att komma tillbaka när det gäller budgeten för nästa år. Det vi diskuterar är det som är i dag. Tittar vi på siffrorna i budgeten i dag kan vi konstatera att pengarna inte används. Det är detta som är problemet. Det handlar inte om att vi socialdemokrater vill ha mer pengar till arbetsmarknadspolitiken eller att 89 miljarder ska bli 99 miljarder. Det vi är ute efter är att man ska kunna se till att de här resurserna används klokt. Vi kan titta på anslagen. Av de 89 miljarderna går 38 miljarder till akassan. 6,9 miljarder går till arbetsmarknadspolitiska program och insatser. 7,7 miljarder är Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag, det vill säga personal, kontor, löner och så vidare för att vi ska kunna ha en statlig arbetsmarknadsmyndighet.Låt mig återgå till frågan. Jag skulle gärna vilja höra statsrådet kommentera detta utifrån det vi ser i dag och det som Arbetsförmedlingen har rapporterat in till regeringen. Det är 3 miljarder som inte kommer att användas om vi fullföljer det som Arbetsförmedlingen har rapporterat in till regeringen. Anser statsrådet att dessa pengar kunde användas till exempelvis arbetsmarknadsutbildningar eller till att rusta upp Arbetsförmedlingen, så att vi - inte minst mot bakgrund av vad statsrådet sa om post-pandemi - har en arbetsförmedling som är välrustad för att hantera kriser?

Avser ministern att ge i uppdrag till Arbetsförmedlingen att omprioritera insatser till följd av styrningen mot fler deltagare i matchningstjänster och arbetsmarknadsutbildning, och vilka insatser kan då komma i fråga?

Johan Pehrson inledde sitt inlägg med att försöka vara lite rolig och säga att det finns 89 miljarder ägg i arbetsmarknadskorgen. Han hänvisar då till ungefär hur mycket pengar det finns i den totala arbetsmarknadspolitiken. Men den fråga som vi diskuterar i den här interpellationsdebatten berör ju specifikt insatserna i anslaget 1.3. Där har vi i dag ungefär 7 miljarder, vilket är ungefär 2 miljarder mindre än förra året, för det är detta som regeringen skär ned på. När Johan Pehrson pratade om 89 miljarder inkluderade han exempelvis a-kassan. Så låt oss hålla oss till ämnet. Jag kan ju konstatera att Johan Pehrson så här efter ett halvår som arbetsmarknadsminister inte kan svara klart och tydligt på vad konsekvenserna i praktiken blir av de neddragningar som jag nu ställer frågor om. Det är önsketänkande som vi får höra om. Vi får höra om effektiviseringar. Det är just ett önsketänkande, och det kommer att få konsekvenser. Detta är inte heller första gången som jag ställer frågor om detta, och svaren har ju uteblivit, så också i dag. Därför har jag frågat riksdagens utredningstjänst och bett dem att titta på effekterna av Socialdemokraternas jobbsatsningar i budgeten i förhållande till regeringens. Det visar sig att cirka 20 000 fler skulle få stöd att komma i arbete med vår politik - med bibehållen fördelning mellan de olika insatserna, är väl bäst att tillägga.Medan vi socialdemokrater vill växla upp väljer regeringen att tvärtom skära ned på de insatser som finns för att bryta långtidsarbetslösheten. Att bryta långtidsarbetslösheten är något vi måste göra för att bryta segregationen och öka samhällsgemenskapen. I slutet av förra mandatperioden fick vi också se ett tydligt trendbrott. Trots flyktingkris, pandemi och krig i vårt närområde började faktiskt kurvorna peka åt rätt håll. Långtidsarbetslösheten började sjunka för första gången på mycket länge. Sysselsättningen ökade, och etableringstiden för nyanlända halverades dessutom. Det är denna utveckling som jag nu är rädd kommer att tvärnita med regeringens nedskärningar. Det sista Sverige behöver är ju mer segregation och utanförskap. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJohan Pehrson kanske har en okänd plan för jobben. Vad är regeringens strategi för att bryta långtidsarbetslösheten? Det är inte bara jag själv, vi socialdemokrater eller den samlade oppositionen som undrar detta, utan vi hör också att exempelvis Svenskt Näringsliv undrar vad som egentligen är regeringens jobbpolitik. Än så länge har det varit rätt mycket snack och väldigt lite verkstad, får man säga. Det har varit väldigt mycket prao och väldigt få initiativ, förslag och propositioner. Mycket kan sägas om detta, men för att avsluta kan jag konstatera att arbetsmarknadsministern med envishet håller fast vid påståendet att fler ska kunna få stöd trots att så mycket resurser försvinner från arbetsmarknadsinsatserna. Därför vill jag återigen ställa denna tämligen enkla fråga till arbetsmarknadsministern: Hur ska fler få stöd att komma i arbete när det är färre insatser som erbjuds? Det går ju helt enkelt inte ihop! Jag synar arbetsmarknadsministerns bluff med hjälp av riksdagens utredningstjänst. Med regeringens budget är det i år 20 000 färre som kommer att få insatser för att komma i arbete jämfört med Socialdemokraternas alternativ.

Har ministern tagit initiativ till en analys av konsekvenserna av regeringens nedskärningarna på anslaget 1:3 på utgiftsområde 14 när det gäller antalet deltagare i arbetsmarknadspolitiska program och insatser, och kan ministern i så fall redogöra för resultatet av analysen?

Johan Pehrson inledde sitt inlägg med att försöka vara lite rolig och säga att det finns 89 miljarder ägg i arbetsmarknadskorgen. Han hänvisar då till ungefär hur mycket pengar det finns i den totala arbetsmarknadspolitiken. Men den fråga som vi diskuterar i den här interpellationsdebatten berör ju specifikt insatserna i anslaget 1.3. Där har vi i dag ungefär 7 miljarder, vilket är ungefär 2 miljarder mindre än förra året, för det är detta som regeringen skär ned på. När Johan Pehrson pratade om 89 miljarder inkluderade han exempelvis a-kassan. Så låt oss hålla oss till ämnet. Jag kan ju konstatera att Johan Pehrson så här efter ett halvår som arbetsmarknadsminister inte kan svara klart och tydligt på vad konsekvenserna i praktiken blir av de neddragningar som jag nu ställer frågor om. Det är önsketänkande som vi får höra om. Vi får höra om effektiviseringar. Det är just ett önsketänkande, och det kommer att få konsekvenser. Detta är inte heller första gången som jag ställer frågor om detta, och svaren har ju uteblivit, så också i dag. Därför har jag frågat riksdagens utredningstjänst och bett dem att titta på effekterna av Socialdemokraternas jobbsatsningar i budgeten i förhållande till regeringens. Det visar sig att cirka 20 000 fler skulle få stöd att komma i arbete med vår politik - med bibehållen fördelning mellan de olika insatserna, är väl bäst att tillägga.Medan vi socialdemokrater vill växla upp väljer regeringen att tvärtom skära ned på de insatser som finns för att bryta långtidsarbetslösheten. Att bryta långtidsarbetslösheten är något vi måste göra för att bryta segregationen och öka samhällsgemenskapen. I slutet av förra mandatperioden fick vi också se ett tydligt trendbrott. Trots flyktingkris, pandemi och krig i vårt närområde började faktiskt kurvorna peka åt rätt håll. Långtidsarbetslösheten började sjunka för första gången på mycket länge. Sysselsättningen ökade, och etableringstiden för nyanlända halverades dessutom. Det är denna utveckling som jag nu är rädd kommer att tvärnita med regeringens nedskärningar. Det sista Sverige behöver är ju mer segregation och utanförskap. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJohan Pehrson kanske har en okänd plan för jobben. Vad är regeringens strategi för att bryta långtidsarbetslösheten? Det är inte bara jag själv, vi socialdemokrater eller den samlade oppositionen som undrar detta, utan vi hör också att exempelvis Svenskt Näringsliv undrar vad som egentligen är regeringens jobbpolitik. Än så länge har det varit rätt mycket snack och väldigt lite verkstad, får man säga. Det har varit väldigt mycket prao och väldigt få initiativ, förslag och propositioner. Mycket kan sägas om detta, men för att avsluta kan jag konstatera att arbetsmarknadsministern med envishet håller fast vid påståendet att fler ska kunna få stöd trots att så mycket resurser försvinner från arbetsmarknadsinsatserna. Därför vill jag återigen ställa denna tämligen enkla fråga till arbetsmarknadsministern: Hur ska fler få stöd att komma i arbete när det är färre insatser som erbjuds? Det går ju helt enkelt inte ihop! Jag synar arbetsmarknadsministerns bluff med hjälp av riksdagens utredningstjänst. Med regeringens budget är det i år 20 000 färre som kommer att få insatser för att komma i arbete jämfört med Socialdemokraternas alternativ.

Avser ministern att ge i uppdrag till Arbetsförmedlingen att omprioritera insatser till följd av styrningen mot fler deltagare i matchningstjänster och arbetsmarknadsutbildning, och vilka insatser kan då komma i fråga?

Tack för inläggen i denna interpellationsdebatt, som faktiskt handlar om 89 miljarder ägg. Det är den summa som en majoritet i riksdagen har ställt sig bakom och som vi brett satsar på detta område. Jag hör här inne att det finns de som vill satsa ännu mer, som tycker att 89 miljarder är för lite.Vi jobbar intensivt för att se till att vi hushållar med dessa 89 miljarder på absolut bästa sätt.Vi noterar att andra partier drar ned på nystartsjobben och satsar på andra saker. Att det är få nystartsjobb kan bero på att vi har en förvånansvärt, ska vi ärligt säga, positiv utveckling på arbetsmarknaden trots det bistra läget. Vi ska komma ihåg att vi lever i en krigsekonomi. Vi bor granne med ett krig. Vi har hög inflation. Vi har genomlidit en pandemi, och vi vet inte vad den kommande vintern kommer att bjuda. Jag vill påminna alla här inne om att det är sex månader till julafton - ja, mindre än det, faktiskt. Då kommer vi återigen att möta en energisituation i det här landet som gör det svårt. Men ändå ser vi en rätt stark arbetsmarknad. Vi planerar och är beredda på att det kan bli kärvare tider. Det är svårt att sia. Därför ska man se att vi då återkommer i en vårändringsbudget. Vi kommer snart att återkomma med nya prognoser. Allt som interpellanten och deltagarna i debatten i övrigt för fram kommer ju att vägas in i den budget som vi lägger på riksdagens bord i höst men också i eventuella ytterligare justeringar i den så kallade höständringsbudgeten, om det är aktuellt. Jag ser och hör det ni säger. Under de senaste 10, 20 eller 30 åren har man flyttat runt anslag på Arbetsmarknadsdepartementet - just nu är det 89 miljarder - för att maximera insatserna och nå dem som är långt från arbetsmarknaden, dem som är medellångt från arbetsmarknaden och dem som befinner sig närmare arbetsmarknaden. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag kan inte just nu ge mer svar om vad vi planerar i höstens budget. Vi kommer att återkomma, och då är jag helt säker på att de fyra riksdagsledamöter som är här i kammaren nu kommer att återkomma med vad de anser vara bättre förslag. Jag gissar att det då kommer att handla om att man ska ha ännu mer resurser.Vi tror att man hushållar bäst genom att hela tiden försöka söka effektivisering. Det kan man säga när som helst. Effektivare arbetsmarknadspolitik är det svårt att vara emot. Man kan ju inte vara för en ineffektiv arbetsmarknadspolitik. Men vi har detta i en tid då Arbetsförmedlingen och andra aktörer har varit föremål för stora omställningar på arbetsmarknaden. Vi har nu också att hantera det fantastiska omställningsstödet, som adderar ytterligare stöd till människor för att de ska kunna omskola sig själva mer offensivt eller ha resurser och ytterligare stöd i händelse av arbetslöshet utöver det som vi nu pratar om. Jag kan inte ge mycket mer än så, men vi försöker med resurser i vårändringsbudgeten att parera detta. Slutligen görs också stora satsningar post-pandemi på utbildningar inom yrkeshögskola och yrkesvux.

Har ministern tagit initiativ till en analys av konsekvenserna av regeringens nedskärningarna på anslaget 1:3 på utgiftsområde 14 när det gäller antalet deltagare i arbetsmarknadspolitiska program och insatser, och kan ministern i så fall redogöra för resultatet av analysen?

Tack för inläggen i denna interpellationsdebatt, som faktiskt handlar om 89 miljarder ägg. Det är den summa som en majoritet i riksdagen har ställt sig bakom och som vi brett satsar på detta område. Jag hör här inne att det finns de som vill satsa ännu mer, som tycker att 89 miljarder är för lite.Vi jobbar intensivt för att se till att vi hushållar med dessa 89 miljarder på absolut bästa sätt.Vi noterar att andra partier drar ned på nystartsjobben och satsar på andra saker. Att det är få nystartsjobb kan bero på att vi har en förvånansvärt, ska vi ärligt säga, positiv utveckling på arbetsmarknaden trots det bistra läget. Vi ska komma ihåg att vi lever i en krigsekonomi. Vi bor granne med ett krig. Vi har hög inflation. Vi har genomlidit en pandemi, och vi vet inte vad den kommande vintern kommer att bjuda. Jag vill påminna alla här inne om att det är sex månader till julafton - ja, mindre än det, faktiskt. Då kommer vi återigen att möta en energisituation i det här landet som gör det svårt. Men ändå ser vi en rätt stark arbetsmarknad. Vi planerar och är beredda på att det kan bli kärvare tider. Det är svårt att sia. Därför ska man se att vi då återkommer i en vårändringsbudget. Vi kommer snart att återkomma med nya prognoser. Allt som interpellanten och deltagarna i debatten i övrigt för fram kommer ju att vägas in i den budget som vi lägger på riksdagens bord i höst men också i eventuella ytterligare justeringar i den så kallade höständringsbudgeten, om det är aktuellt. Jag ser och hör det ni säger. Under de senaste 10, 20 eller 30 åren har man flyttat runt anslag på Arbetsmarknadsdepartementet - just nu är det 89 miljarder - för att maximera insatserna och nå dem som är långt från arbetsmarknaden, dem som är medellångt från arbetsmarknaden och dem som befinner sig närmare arbetsmarknaden. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag kan inte just nu ge mer svar om vad vi planerar i höstens budget. Vi kommer att återkomma, och då är jag helt säker på att de fyra riksdagsledamöter som är här i kammaren nu kommer att återkomma med vad de anser vara bättre förslag. Jag gissar att det då kommer att handla om att man ska ha ännu mer resurser.Vi tror att man hushållar bäst genom att hela tiden försöka söka effektivisering. Det kan man säga när som helst. Effektivare arbetsmarknadspolitik är det svårt att vara emot. Man kan ju inte vara för en ineffektiv arbetsmarknadspolitik. Men vi har detta i en tid då Arbetsförmedlingen och andra aktörer har varit föremål för stora omställningar på arbetsmarknaden. Vi har nu också att hantera det fantastiska omställningsstödet, som adderar ytterligare stöd till människor för att de ska kunna omskola sig själva mer offensivt eller ha resurser och ytterligare stöd i händelse av arbetslöshet utöver det som vi nu pratar om. Jag kan inte ge mycket mer än så, men vi försöker med resurser i vårändringsbudgeten att parera detta. Slutligen görs också stora satsningar post-pandemi på utbildningar inom yrkeshögskola och yrkesvux.

Avser ministern att ge i uppdrag till Arbetsförmedlingen att omprioritera insatser till följd av styrningen mot fler deltagare i matchningstjänster och arbetsmarknadsutbildning, och vilka insatser kan då komma i fråga?

Tack till mina kollegor och till interpellanten samt till statsrådet, som är här och ger oss svar på de interpellationer vi ska debattera i dag.Jag kommer i denna interpellationsdebatt att ha fokus på de personalresurser som dessa 50 miljoner kronor, som inte fanns med i höstens budget men fanns med nu i vårbudgeten, skulle möjliggöra för att möta den ökade arbetslösheten - alltså, som jag ser det, för att klara av Arbetsförmedlingens ordinarie arbetsuppgifter. Dessa 50 miljoner kronor, är det kaffepengar? Det kanske blir en kaka till också. Men mer är det inte, i dessa sammanhang.Pehrson talar sig varm för att människor ska gå från bidrag till jobb. Men då kan man inte skära ned på utbudet av insatser, vilket den här regeringen har gjort. Människor som står nära eller långt från arbetsmarknaden är individer som behöver olika typer av insatser. Någon behöver en mindre insats, och vissa behöver fler, större insatser över tid för att till slut landa och vara inne på arbetsmarknaden. Då kan man inte smalna av och säga: Nu ser vi till att utbudet blir mindre och alternativen färre. Arbetsförmedlingen säger själva att vi behöver fler olika varianter av insatser för att människor ska komma i jobb, inte färre. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerI stället lägger regeringen många av sina ägg i nystartsjobbskorgen. Nystartsjobben riktar sig till dem som står ganska nära arbetsmarknaden. I ganska hög grad skulle de kunna komma i arbete utan dessa riktade insatser.Samtidigt ser vi ett stort utnyttjande, och fusk, från företag som använder sig av nystartsjobb. Det är inte kaffepengar som blöder från staten i samband med detta utnyttjande och fusk. Men där ser vi inga krafttag alls från regeringen för att se till att de pengarna går till de riktade insatserna.Dessutom har majoriteten av nystartsjobben historiskt sett inte riktat sig till kvinnor utan till män. Samtidigt ser vi att många kvinnor är långtidsarbetslösa och behöver komma in på arbetsmarknaden.Statsrådet brukar säga att man ska vara rädd om skattebetalarnas pengar, och jag kan inte annat än hålla med till hundra procent. Men jag tycker inte att det är ansvarsfullt att tillåta att företag utnyttjar systemet och att dessa pengar går till oseriösa företag - att det inte finns tillräckligt med resurser för att kontrollera och följa upp.Jag tycker att man ska investera i människor och att det är det viktigaste och bästa sättet att använda skattemedlen. Min fråga till statsrådet är därför: Varför finns det utrymme i programmedlen? Varför lägger man inte sitt största engagemang och sin kraft på att se till att alla dessa programmedel faktiskt jobbar? Skattepengar ska jobba, och de ska jobba genom att vi investerar i människor så att de kommer ut på arbetsmarknaden.

Har ministern tagit initiativ till en analys av konsekvenserna av regeringens nedskärningarna på anslaget 1:3 på utgiftsområde 14 när det gäller antalet deltagare i arbetsmarknadspolitiska program och insatser, och kan ministern i så fall redogöra för resultatet av analysen?

Tack till mina kollegor och till interpellanten samt till statsrådet, som är här och ger oss svar på de interpellationer vi ska debattera i dag.Jag kommer i denna interpellationsdebatt att ha fokus på de personalresurser som dessa 50 miljoner kronor, som inte fanns med i höstens budget men fanns med nu i vårbudgeten, skulle möjliggöra för att möta den ökade arbetslösheten - alltså, som jag ser det, för att klara av Arbetsförmedlingens ordinarie arbetsuppgifter. Dessa 50 miljoner kronor, är det kaffepengar? Det kanske blir en kaka till också. Men mer är det inte, i dessa sammanhang.Pehrson talar sig varm för att människor ska gå från bidrag till jobb. Men då kan man inte skära ned på utbudet av insatser, vilket den här regeringen har gjort. Människor som står nära eller långt från arbetsmarknaden är individer som behöver olika typer av insatser. Någon behöver en mindre insats, och vissa behöver fler, större insatser över tid för att till slut landa och vara inne på arbetsmarknaden. Då kan man inte smalna av och säga: Nu ser vi till att utbudet blir mindre och alternativen färre. Arbetsförmedlingen säger själva att vi behöver fler olika varianter av insatser för att människor ska komma i jobb, inte färre. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerI stället lägger regeringen många av sina ägg i nystartsjobbskorgen. Nystartsjobben riktar sig till dem som står ganska nära arbetsmarknaden. I ganska hög grad skulle de kunna komma i arbete utan dessa riktade insatser.Samtidigt ser vi ett stort utnyttjande, och fusk, från företag som använder sig av nystartsjobb. Det är inte kaffepengar som blöder från staten i samband med detta utnyttjande och fusk. Men där ser vi inga krafttag alls från regeringen för att se till att de pengarna går till de riktade insatserna.Dessutom har majoriteten av nystartsjobben historiskt sett inte riktat sig till kvinnor utan till män. Samtidigt ser vi att många kvinnor är långtidsarbetslösa och behöver komma in på arbetsmarknaden.Statsrådet brukar säga att man ska vara rädd om skattebetalarnas pengar, och jag kan inte annat än hålla med till hundra procent. Men jag tycker inte att det är ansvarsfullt att tillåta att företag utnyttjar systemet och att dessa pengar går till oseriösa företag - att det inte finns tillräckligt med resurser för att kontrollera och följa upp.Jag tycker att man ska investera i människor och att det är det viktigaste och bästa sättet att använda skattemedlen. Min fråga till statsrådet är därför: Varför finns det utrymme i programmedlen? Varför lägger man inte sitt största engagemang och sin kraft på att se till att alla dessa programmedel faktiskt jobbar? Skattepengar ska jobba, och de ska jobba genom att vi investerar i människor så att de kommer ut på arbetsmarknaden.

Avser ministern att ge i uppdrag till Arbetsförmedlingen att omprioritera insatser till följd av styrningen mot fler deltagare i matchningstjänster och arbetsmarknadsutbildning, och vilka insatser kan då komma i fråga?

Jag vill börja med att tacka min kollega Teresa Carvalho för denna viktiga fråga och möjligheten att få debattera den.Jag vill också understryka att vi i dag har enorma behov på svensk arbetsmarknad. Det är därför ett stort problem att resurser avsatta för arbetsmarknadspolitiska insatser inte utnyttjas utan lämnas tillbaka, år efter år. Denna diskussion och debatt har vi också haft med arbetsmarknadsministern flera gånger. Det är särskilt problematiskt eftersom behoven på arbetsmarknaden är jättestora i dag.I budgetpropositionen för 2023 beslutade regeringen att budgetanslaget för nystartsjobben ska uppgå till 8,1 miljarder kronor, en fördubbling jämfört med 2022. Vi har tidigare som sagt, både i kammaren och i debattartiklar, varnat för risken för att medel avsatta för nystartsjobb inte kommer att utnyttjas utan att miljardbelopp kommer att lämnas tillbaka vid årets slut.Detta är som sagt särskilt oroande eftersom nystartsjobben bygger på en rättighetslag, vilket innebär att det är troligt att medlen inte kommer att utnyttjas fullt ut när den ekonomiska aktiviteten minskar. Detta innebär att regeringens och Sverigedemokraternas beslut kan leda till en situation där medlen för arbetsmarknadspolitiska insatser och Arbetsförmedlingens verksamhet inte kommer att räcka till, samtidigt som vi kommer att se medel för nystartsjobb lämnas tillbaka. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVi har som sagt tidigare påpekat att detta kan få förödande konsekvenser för arbetsmarknadspolitiken men också för legitimiteten för den politiken. Regeringen valde att inte lyssna på oss då. Jag hoppas att regeringen kan lyssna på oss i dag.När jag tittar på Arbetsförmedlingens återrapportering till regeringen fram till maj 2023 ser jag att endast 26 procent av de avsatta 7,5 miljarder kronorna för nystartsjobb har använts, det vill säga 1,98 miljarder kronor. Med den nuvarande förbrukningstakten för året kommer troligen mindre än 5 miljarder kronor att användas. Närmare bestämt är det 4,8 miljarder kronor som vi tror kommer att utnyttjas. Dessutom vet vi att aktiviteten minskar under sommarmånaderna, vilket innebär att sannolikheten ökar för att vi kommer att hamna någonstans runt 4,5 miljarder kronor.Med andra ord verkar våra tidigare varningar slå in, och risken är nu att 3 miljarder kronor som är avsatta för nystartsjobb inte kommer att användas. Dessa pengar skulle som sagt kunna användas till arbetsmarknadsutbildning och till att förstärka Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag så att fler kan anställas på Arbetsförmedlingen. Men inget av detta har regeringen valt att prioritera.Med anledning av Arbetsförmedlingens återrapportering till regeringen vill jag fråga statsrådet hur han motiverar att medel som är avsatta för arbetsmarknadspolitiska insatser och inte minst för Arbetsförmedlingens organisation inte motsvaras av tillräckligt med resurser. Myndigheten börjar redan nu skära ned på personalkostnaderna, vilket vi kommer att debattera lite senare. Samtidigt kommer Arbetsförmedlingen att skicka tillbaka 3 miljarder kronor till regeringen och staten.Jag vill också fråga vilka åtgärder statsrådet tänker vidta för att säkerställa en effektiv och optimal användning av dessa medel för att bekämpa arbetslösheten, inte minst den långtidsarbetslöshet vi har i dag, samt hur vi ska främja sysselsättningen och hantera kompetensförsörjningen i Sverige.

Har ministern tagit initiativ till en analys av konsekvenserna av regeringens nedskärningarna på anslaget 1:3 på utgiftsområde 14 när det gäller antalet deltagare i arbetsmarknadspolitiska program och insatser, och kan ministern i så fall redogöra för resultatet av analysen?

Jag vill börja med att tacka min kollega Teresa Carvalho för denna viktiga fråga och möjligheten att få debattera den.Jag vill också understryka att vi i dag har enorma behov på svensk arbetsmarknad. Det är därför ett stort problem att resurser avsatta för arbetsmarknadspolitiska insatser inte utnyttjas utan lämnas tillbaka, år efter år. Denna diskussion och debatt har vi också haft med arbetsmarknadsministern flera gånger. Det är särskilt problematiskt eftersom behoven på arbetsmarknaden är jättestora i dag.I budgetpropositionen för 2023 beslutade regeringen att budgetanslaget för nystartsjobben ska uppgå till 8,1 miljarder kronor, en fördubbling jämfört med 2022. Vi har tidigare som sagt, både i kammaren och i debattartiklar, varnat för risken för att medel avsatta för nystartsjobb inte kommer att utnyttjas utan att miljardbelopp kommer att lämnas tillbaka vid årets slut.Detta är som sagt särskilt oroande eftersom nystartsjobben bygger på en rättighetslag, vilket innebär att det är troligt att medlen inte kommer att utnyttjas fullt ut när den ekonomiska aktiviteten minskar. Detta innebär att regeringens och Sverigedemokraternas beslut kan leda till en situation där medlen för arbetsmarknadspolitiska insatser och Arbetsförmedlingens verksamhet inte kommer att räcka till, samtidigt som vi kommer att se medel för nystartsjobb lämnas tillbaka. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVi har som sagt tidigare påpekat att detta kan få förödande konsekvenser för arbetsmarknadspolitiken men också för legitimiteten för den politiken. Regeringen valde att inte lyssna på oss då. Jag hoppas att regeringen kan lyssna på oss i dag.När jag tittar på Arbetsförmedlingens återrapportering till regeringen fram till maj 2023 ser jag att endast 26 procent av de avsatta 7,5 miljarder kronorna för nystartsjobb har använts, det vill säga 1,98 miljarder kronor. Med den nuvarande förbrukningstakten för året kommer troligen mindre än 5 miljarder kronor att användas. Närmare bestämt är det 4,8 miljarder kronor som vi tror kommer att utnyttjas. Dessutom vet vi att aktiviteten minskar under sommarmånaderna, vilket innebär att sannolikheten ökar för att vi kommer att hamna någonstans runt 4,5 miljarder kronor.Med andra ord verkar våra tidigare varningar slå in, och risken är nu att 3 miljarder kronor som är avsatta för nystartsjobb inte kommer att användas. Dessa pengar skulle som sagt kunna användas till arbetsmarknadsutbildning och till att förstärka Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag så att fler kan anställas på Arbetsförmedlingen. Men inget av detta har regeringen valt att prioritera.Med anledning av Arbetsförmedlingens återrapportering till regeringen vill jag fråga statsrådet hur han motiverar att medel som är avsatta för arbetsmarknadspolitiska insatser och inte minst för Arbetsförmedlingens organisation inte motsvaras av tillräckligt med resurser. Myndigheten börjar redan nu skära ned på personalkostnaderna, vilket vi kommer att debattera lite senare. Samtidigt kommer Arbetsförmedlingen att skicka tillbaka 3 miljarder kronor till regeringen och staten.Jag vill också fråga vilka åtgärder statsrådet tänker vidta för att säkerställa en effektiv och optimal användning av dessa medel för att bekämpa arbetslösheten, inte minst den långtidsarbetslöshet vi har i dag, samt hur vi ska främja sysselsättningen och hantera kompetensförsörjningen i Sverige.

Avser ministern att ge i uppdrag till Arbetsförmedlingen att omprioritera insatser till följd av styrningen mot fler deltagare i matchningstjänster och arbetsmarknadsutbildning, och vilka insatser kan då komma i fråga?

Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret, även om jag väl inte anser att jag fick ett tillräckligt heltäckande svar på mina frågor. Det ska vi förhoppningsvis lösa här under debattens gång.Det jag ställt frågor om är kort och gott vad konsekvenserna för arbetsmarknadsinsatserna blir av regeringens budget, som ju innehåller en nedskärning med miljardbelopp på anslaget för den aktiva arbetsmarknadspolitiken samtidigt som vi går in i lågkonjunktur.Regeringen har tidigare, liksom i svaret vi fick höra här från arbetsmarknadsministern, varit tydlig med att neddragningarna inte ska leda till färre platser i arbetsmarknadsutbildning eller de privata matchningstjänsterna. Tydligen ska det rent av bli fler som får stöd. Nu när halva året har gått vill jag helt enkelt veta om regeringen fortfarande gör bedömningen att det här kommer att uppnås. Vilka insatser är det då som färre ska kunna ta del av? I logikens namn måste ju någonting påverkas när miljardbelopp försvinner. Jag kan tillstå att rätt utformade kan de privata matchningstjänsterna säkert hjälpa vissa grupper av arbetssökande. Men mycket tyder på att det är fel åtgärd för de långtidsarbetslösa som framför allt är i behov av mer omfattande och rustande insatser.Många långtidsarbetslösa saknar utbildning. Det var anledningen till att vi socialdemokrater byggde ut Kunskapslyftet under vår tid i regering, inte minst med vuxenutbildningsplatser. Det är också anledningen till att vi inom arbetsmarknadspolitiken vill satsa mer på kortare arbetsmarknadsutbildningar, som faktiskt efterfrågas på arbetsmarknaden. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerFörutom att det behövs fler utbildningsplatser förstår vi socialdemokrater att många långtidsarbetslösa som saknar utbildning och kanske därtill har bristfälliga språkkunskaper och kort arbetslivserfarenhet kan behöva förberedande insatser för att i nästa steg vara bättre rustade att tillgodogöra sig en utbildning. Men det är precis det som Johan Pehrson blundar för. Det är precis det han skär ned på. I stället tror han att långtidsarbetslösheten beror på att det är för fett att vara arbetslös.Vi är helt överens om att det ska ställas höga krav på arbetssökande att göra sig anställbara. Men kraven måste ackompanjeras av stöd som rustar människor med de kompetenser som arbetsgivarna efterfrågar. Där är vi mindre överens; det ser vi i den budget som gäller för det här året.Jag kan också påminna om skillnaderna mot budgeten förra året, det vill säga året då Liberalerna inte satt i regeringsställning utan lade fram en egen budget här i riksdagen. Då föreslog Liberalerna en ganska kraftig neddragning på arbetsmarknadsutbildningarna specifikt. Så det är ändå legitimt att ifrågasätta hur viktigt det egentligen är för Johan Pehrson, när han nu säger sig vilja freda arbetsmarknadsutbildningarna från regeringens neddragningar på den övriga arbetsmarknadspolitiken.Men det kanske är en genuin omsvängning från Liberalernas sida, och det är ju bra i så fall. Jag oroas dock fortfarande av att regeringens politik i praktiken ändå kan leda till att färre får möjligheten, eftersom man skär ned så kraftigt på det anslag som finansierar större delen av arbetsmarknadsinsatserna, inklusive arbetsmarknadsutbildningarna.Jag hoppas som sagt att ministern vill utveckla sitt svar om vilka insatser det dras in på det här året. Han får gärna också säga något om hur många färre totalt som kommer att få stöd för att komma i arbete.

Har ministern tagit initiativ till en analys av konsekvenserna av regeringens nedskärningarna på anslaget 1:3 på utgiftsområde 14 när det gäller antalet deltagare i arbetsmarknadspolitiska program och insatser, och kan ministern i så fall redogöra för resultatet av analysen?

Jag vill börja med att tacka statsrådet för svaret, även om jag väl inte anser att jag fick ett tillräckligt heltäckande svar på mina frågor. Det ska vi förhoppningsvis lösa här under debattens gång.Det jag ställt frågor om är kort och gott vad konsekvenserna för arbetsmarknadsinsatserna blir av regeringens budget, som ju innehåller en nedskärning med miljardbelopp på anslaget för den aktiva arbetsmarknadspolitiken samtidigt som vi går in i lågkonjunktur.Regeringen har tidigare, liksom i svaret vi fick höra här från arbetsmarknadsministern, varit tydlig med att neddragningarna inte ska leda till färre platser i arbetsmarknadsutbildning eller de privata matchningstjänsterna. Tydligen ska det rent av bli fler som får stöd. Nu när halva året har gått vill jag helt enkelt veta om regeringen fortfarande gör bedömningen att det här kommer att uppnås. Vilka insatser är det då som färre ska kunna ta del av? I logikens namn måste ju någonting påverkas när miljardbelopp försvinner. Jag kan tillstå att rätt utformade kan de privata matchningstjänsterna säkert hjälpa vissa grupper av arbetssökande. Men mycket tyder på att det är fel åtgärd för de långtidsarbetslösa som framför allt är i behov av mer omfattande och rustande insatser.Många långtidsarbetslösa saknar utbildning. Det var anledningen till att vi socialdemokrater byggde ut Kunskapslyftet under vår tid i regering, inte minst med vuxenutbildningsplatser. Det är också anledningen till att vi inom arbetsmarknadspolitiken vill satsa mer på kortare arbetsmarknadsutbildningar, som faktiskt efterfrågas på arbetsmarknaden. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerFörutom att det behövs fler utbildningsplatser förstår vi socialdemokrater att många långtidsarbetslösa som saknar utbildning och kanske därtill har bristfälliga språkkunskaper och kort arbetslivserfarenhet kan behöva förberedande insatser för att i nästa steg vara bättre rustade att tillgodogöra sig en utbildning. Men det är precis det som Johan Pehrson blundar för. Det är precis det han skär ned på. I stället tror han att långtidsarbetslösheten beror på att det är för fett att vara arbetslös.Vi är helt överens om att det ska ställas höga krav på arbetssökande att göra sig anställbara. Men kraven måste ackompanjeras av stöd som rustar människor med de kompetenser som arbetsgivarna efterfrågar. Där är vi mindre överens; det ser vi i den budget som gäller för det här året.Jag kan också påminna om skillnaderna mot budgeten förra året, det vill säga året då Liberalerna inte satt i regeringsställning utan lade fram en egen budget här i riksdagen. Då föreslog Liberalerna en ganska kraftig neddragning på arbetsmarknadsutbildningarna specifikt. Så det är ändå legitimt att ifrågasätta hur viktigt det egentligen är för Johan Pehrson, när han nu säger sig vilja freda arbetsmarknadsutbildningarna från regeringens neddragningar på den övriga arbetsmarknadspolitiken.Men det kanske är en genuin omsvängning från Liberalernas sida, och det är ju bra i så fall. Jag oroas dock fortfarande av att regeringens politik i praktiken ändå kan leda till att färre får möjligheten, eftersom man skär ned så kraftigt på det anslag som finansierar större delen av arbetsmarknadsinsatserna, inklusive arbetsmarknadsutbildningarna.Jag hoppas som sagt att ministern vill utveckla sitt svar om vilka insatser det dras in på det här året. Han får gärna också säga något om hur många färre totalt som kommer att få stöd för att komma i arbete.

Avser ministern att ge i uppdrag till Arbetsförmedlingen att omprioritera insatser till följd av styrningen mot fler deltagare i matchningstjänster och arbetsmarknadsutbildning, och vilka insatser kan då komma i fråga?

Teresa Carvalho har frågat mig om jag avser att ge i uppdrag till Arbetsförmedlingen att omprioritera insatser till följd av styrningen mot fler deltagare i matchningstjänster och arbetsmarknadsutbildning och vilka insatser som då kan komma i fråga. Vidare frågar hon om jag tagit initiativ till en analys av konsekvenserna av regeringens nedskärningar på anslaget 1:3 på utgiftsområde 14 när det gäller antalet deltagare i arbetsmarknadspolitiska program och insatser och om jag i så fall kan redogöra för resultatet av analysen.Regeringen aviserade i budgetpropositionen för 2023 en effektivare arbetsmarknadspolitik genom att prioritera kostnadseffektiva insatser som är arbetsplatsnära och som bidrar till en hög sökaktivitet. Arbetsförmedlingen fick därför i regleringsbrevet för 2023 ett uppdrag att bland annat öka antalet deltagare i arbetspraktik, arbetsmarknadsutbildning, lönebidrag och andra subventionerade anställningar. Ett fortsatt högt antal deltagare i matchningstjänster kan också bidra till fler kontakter med arbetsgivare och bättre möta arbetsgivares kompetensförsörjningsbehov. I budgetpropositionen för 2023 föreslog regeringen också extra medel för att öka antalet praktikplatser. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerI enlighet med riksdagens beslut om vårändringsbudgeten förstärks Arbetsförmedlingens personalresurser med 50 miljoner kronor för att kunna möta den ökade arbetslösheten. Även om detta finansieras genom motsvarande minskning av programmedel finns det fortfarande ett utrymme för en ökning av insatser i förhållande till nuvarande nivåer som svarar mot utmaningarna på arbetsmarknaden.Arbetslösa som inte kan få ett arbete kan behöva utbildning. I enlighet med riksdagens beslut om vårändringsbudgeten satsas över 700 miljoner kronor för att skapa 8 350 fler platser inom yrkesutbildningen för vuxna i hela landet.Vidare har partierna i Tidöavtalet enats om att under mandatperioden genomföra en bidragsreform och sänka skatten på arbetsinkomster så att det lönar sig bättre att gå från bidrag till jobb. Det kommer också att ställas tydligare aktivitetskrav på den som är arbetslös.Arbetsförmedlingen har fått i uppdrag att förbättra den geografiska och yrkesmässiga rörligheten bland arbetslösa. Den som står utan arbete måste vara beredd att omskola sig eller söka jobb i en annan kommun.Arbetslinjen ska återupprättas, och alla som kan arbeta ska arbeta. Det ska löna sig att gå från bidrag till jobb och ställas höga krav på den som söker jobb kombinerat med att arbetslösa erbjuds rätt stöd och insatser. Det ska också finnas tydliga aktivitetskrav för att få bidrag.Detta är en arbetsmarknadspolitik med kostnadseffektiva insatser utformade så att fler kommer i arbete.

Har ministern tagit initiativ till en analys av konsekvenserna av regeringens nedskärningarna på anslaget 1:3 på utgiftsområde 14 när det gäller antalet deltagare i arbetsmarknadspolitiska program och insatser, och kan ministern i så fall redogöra för resultatet av analysen?

Teresa Carvalho har frågat mig om jag avser att ge i uppdrag till Arbetsförmedlingen att omprioritera insatser till följd av styrningen mot fler deltagare i matchningstjänster och arbetsmarknadsutbildning och vilka insatser som då kan komma i fråga. Vidare frågar hon om jag tagit initiativ till en analys av konsekvenserna av regeringens nedskärningar på anslaget 1:3 på utgiftsområde 14 när det gäller antalet deltagare i arbetsmarknadspolitiska program och insatser och om jag i så fall kan redogöra för resultatet av analysen.Regeringen aviserade i budgetpropositionen för 2023 en effektivare arbetsmarknadspolitik genom att prioritera kostnadseffektiva insatser som är arbetsplatsnära och som bidrar till en hög sökaktivitet. Arbetsförmedlingen fick därför i regleringsbrevet för 2023 ett uppdrag att bland annat öka antalet deltagare i arbetspraktik, arbetsmarknadsutbildning, lönebidrag och andra subventionerade anställningar. Ett fortsatt högt antal deltagare i matchningstjänster kan också bidra till fler kontakter med arbetsgivare och bättre möta arbetsgivares kompetensförsörjningsbehov. I budgetpropositionen för 2023 föreslog regeringen också extra medel för att öka antalet praktikplatser. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerI enlighet med riksdagens beslut om vårändringsbudgeten förstärks Arbetsförmedlingens personalresurser med 50 miljoner kronor för att kunna möta den ökade arbetslösheten. Även om detta finansieras genom motsvarande minskning av programmedel finns det fortfarande ett utrymme för en ökning av insatser i förhållande till nuvarande nivåer som svarar mot utmaningarna på arbetsmarknaden.Arbetslösa som inte kan få ett arbete kan behöva utbildning. I enlighet med riksdagens beslut om vårändringsbudgeten satsas över 700 miljoner kronor för att skapa 8 350 fler platser inom yrkesutbildningen för vuxna i hela landet.Vidare har partierna i Tidöavtalet enats om att under mandatperioden genomföra en bidragsreform och sänka skatten på arbetsinkomster så att det lönar sig bättre att gå från bidrag till jobb. Det kommer också att ställas tydligare aktivitetskrav på den som är arbetslös.Arbetsförmedlingen har fått i uppdrag att förbättra den geografiska och yrkesmässiga rörligheten bland arbetslösa. Den som står utan arbete måste vara beredd att omskola sig eller söka jobb i en annan kommun.Arbetslinjen ska återupprättas, och alla som kan arbeta ska arbeta. Det ska löna sig att gå från bidrag till jobb och ställas höga krav på den som söker jobb kombinerat med att arbetslösa erbjuds rätt stöd och insatser. Det ska också finnas tydliga aktivitetskrav för att få bidrag.Detta är en arbetsmarknadspolitik med kostnadseffektiva insatser utformade så att fler kommer i arbete.

Anser ministern att Kronofogden har tillräckligt med resurser och verktyg för att jobba med sitt uppdrag rörande överskuldsättning och om så inte är fallet, avser ministern att vidta några åtgärder?

Nöjd är jag definitivt inte. Jag kommer inte att vara nöjd förrän inflationen är nere på låga nivåer. Jag kommer inte att vara nöjd förrän vi får en stabil utveckling vad gäller inflationen och vi ser att kostnadstrycket på svenska hushåll, löntagare, pensionärer och företag dämpas.Det är ett väldigt besvärligt ekonomiskt läge, och precis som interpellanten beskriver det drabbar det dem med minst marginaler. Risken finns att de och andra - fler - nu fastnar i överskuldsättning. Vi behöver alltså jobba på många fronter, med myndigheter, budget och andra organisationer, för att försvåra överskuldsättning och underlätta en sund egen ekonomi.Jag tar frågan på stort allvar, herr talman, och jag vet att det är många här i kammaren som gör det. Jag tackar för debatten och diskussionen. Vi kommer att återkomma i frågan med de förslag som utredningen jobbar med. Regeringen tar frågan på största allvar, och vi ska göra allt i vår makt för att färre ska fastna i den här typen av skulder, för den som har gjort det är sannerligen inte fri.Jag önskar också talmanspresidiet, interpellanten och debattören en riktigt trevlig sommar. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerInterpellationsdebatten var härmed avslutad.

Ser ministern ett behov av att utöka Kronofogdens samarbete med andra myndigheter för att på ett bättre sätt kunna genomföra sitt uppdrag rörande överskuldsättning och om så är fallet, avser ministern att vidta några åtgärder?

Nöjd är jag definitivt inte. Jag kommer inte att vara nöjd förrän inflationen är nere på låga nivåer. Jag kommer inte att vara nöjd förrän vi får en stabil utveckling vad gäller inflationen och vi ser att kostnadstrycket på svenska hushåll, löntagare, pensionärer och företag dämpas.Det är ett väldigt besvärligt ekonomiskt läge, och precis som interpellanten beskriver det drabbar det dem med minst marginaler. Risken finns att de och andra - fler - nu fastnar i överskuldsättning. Vi behöver alltså jobba på många fronter, med myndigheter, budget och andra organisationer, för att försvåra överskuldsättning och underlätta en sund egen ekonomi.Jag tar frågan på stort allvar, herr talman, och jag vet att det är många här i kammaren som gör det. Jag tackar för debatten och diskussionen. Vi kommer att återkomma i frågan med de förslag som utredningen jobbar med. Regeringen tar frågan på största allvar, och vi ska göra allt i vår makt för att färre ska fastna i den här typen av skulder, för den som har gjort det är sannerligen inte fri.Jag önskar också talmanspresidiet, interpellanten och debattören en riktigt trevlig sommar. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerInterpellationsdebatten var härmed avslutad.

Anser ministern att Kronofogden har tillräckligt med resurser och verktyg för att jobba med sitt uppdrag rörande överskuldsättning och om så inte är fallet, avser ministern att vidta några åtgärder?

Hur välmenande finansministern än är i sitt engagemang mot överskuldsättning är det ett faktum att den politik som regeringen driver har fått motsatt effekt. När kommunerna nu ska hantera välfärdskrisen och fortfarande saknar besked från regeringen om ekonomiska tillskott kommer kommunerna att tvingas spara, och risken är uppenbar att skuldrådgivningen inte kommer att vara högst prioriterad.Sommaren har bara börjat, och många njuter av sol och bad men har redan en klump i magen inför de veckor som ligger framför oss. Många kommer att få en tuff sommar. Det handlar om kommuner som inte har resurser att satsa på fritidsaktiviteter och föräldrar som inte har råd att åka på semester med sina barn och kanske inte ens råd med fickpengar till en glass.I Socialdemokraternas Sverige möter vi svåra tider tillsammans. Vi håller ihop, och vi ser till att klyftorna inte ökar. Men regeringens politiska agenda och krishantering riskerar tvärtom att öka splittringen. Risken är också att de här problemen kommer att öka när följderna av inflationen och de höjda räntorna slår igenom fullt ut. Då duger det faktiskt inte att regeringen sitter nöjd och inte ger besked om finansieringen till vare sig kronofogden eller välfärden. Fler insatser behövs.Avslutningsvis vill jag önska talmannen, finansministern, Hanna Westerén och övriga som har lyssnat på den här debatten en riktigt trevlig sommar.(Applåder)

Ser ministern ett behov av att utöka Kronofogdens samarbete med andra myndigheter för att på ett bättre sätt kunna genomföra sitt uppdrag rörande överskuldsättning och om så är fallet, avser ministern att vidta några åtgärder?

Hur välmenande finansministern än är i sitt engagemang mot överskuldsättning är det ett faktum att den politik som regeringen driver har fått motsatt effekt. När kommunerna nu ska hantera välfärdskrisen och fortfarande saknar besked från regeringen om ekonomiska tillskott kommer kommunerna att tvingas spara, och risken är uppenbar att skuldrådgivningen inte kommer att vara högst prioriterad.Sommaren har bara börjat, och många njuter av sol och bad men har redan en klump i magen inför de veckor som ligger framför oss. Många kommer att få en tuff sommar. Det handlar om kommuner som inte har resurser att satsa på fritidsaktiviteter och föräldrar som inte har råd att åka på semester med sina barn och kanske inte ens råd med fickpengar till en glass.I Socialdemokraternas Sverige möter vi svåra tider tillsammans. Vi håller ihop, och vi ser till att klyftorna inte ökar. Men regeringens politiska agenda och krishantering riskerar tvärtom att öka splittringen. Risken är också att de här problemen kommer att öka när följderna av inflationen och de höjda räntorna slår igenom fullt ut. Då duger det faktiskt inte att regeringen sitter nöjd och inte ger besked om finansieringen till vare sig kronofogden eller välfärden. Fler insatser behövs.Avslutningsvis vill jag önska talmannen, finansministern, Hanna Westerén och övriga som har lyssnat på den här debatten en riktigt trevlig sommar.(Applåder)

Anser ministern att Kronofogden har tillräckligt med resurser och verktyg för att jobba med sitt uppdrag rörande överskuldsättning och om så inte är fallet, avser ministern att vidta några åtgärder?

Det är många som kämpar och har väldigt små marginaler. Det är många som får avstå från sommarlovsaktiviteter och annat eftersom man inte har råd.Därför var det viktigt att vi i vårändringsbudgeten, som riksdagen röstade om i går, både höjde det förstärkta bostadsbidraget till barnfamiljer med 40 procent och förlängde med ett halvår. Det träffar dem som har allra mest behov. 60 procent av dem är ensamstående mammor. Jag tror att 10 eller 11 procent är ensamstående pappor. De kämpar allra mest. Men många har det tufft just nu.Det är också därför som det allra viktigaste vi gör är att bekämpa inflation samtidigt som vi stöttar hushåll och utsatta och också ser till att till exempel drivmedelspriset sänks och reseavdraget förändras. Allt detta gör skillnad för dem som har små marginaler.Tillbaka till interpellationen! Jag vill bara bekräfta interpellantens problembild. Det är många som kämpar, och man bör inte behöva komma till Kronofogdemyndigheten. Det är ju det allra bästa om man inte gör det. Därför är det viktigt med samarbeten och att Kronofogdemyndigheten har bra information som man sprider till andra.Jag vet att interpellanten vet att det finns många uppgifter som kronofogden gör för att sprida information och underlätta för andra att i sin tur sprida information till barn, elever och så vidare. Det här är alltså ett arbete som pågår på många olika områden - även politikområden - men som även utförs av andra organisationer än de offentliga, det vill säga kommun och stat.Jag delar också bilden av att de kommunala budget- och skuldrådgivarna är väldigt viktiga runt om i Sverige. Kommuner och regioner har fått 12 miljarder i år i generella och riktade statsbidrag, och jag är övertygad om att många av dem kommer att prioritera uppgiften eftersom den är så viktig för hushållen i den kommun de bor i. I övrigt tänker jag att vi behöver göra inkörsportarna till överskuldsättning smalare. Jag tror att Ida Ekeroth Clausson och jag är helt överens om att det ska bli svårare att hamna där. Hur kan vi göra då, förutom att prata om ekonomi och budget som är otroligt viktigt? Interpellationen handlar också om vägen in. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag hoppas mycket på den utredning som kommer om bara en vecka. Jag vet att de jobbar med konkreta förslag och tar steg i rätt riktning så att man faktiskt kan förebygga den här typen av skuldsättning. Det handlar naturligtvis också om, herr talman, att hjälpa dem som har fastnat i den här spiralen att bryta sig fria.

Ser ministern ett behov av att utöka Kronofogdens samarbete med andra myndigheter för att på ett bättre sätt kunna genomföra sitt uppdrag rörande överskuldsättning och om så är fallet, avser ministern att vidta några åtgärder?

Det är många som kämpar och har väldigt små marginaler. Det är många som får avstå från sommarlovsaktiviteter och annat eftersom man inte har råd.Därför var det viktigt att vi i vårändringsbudgeten, som riksdagen röstade om i går, både höjde det förstärkta bostadsbidraget till barnfamiljer med 40 procent och förlängde med ett halvår. Det träffar dem som har allra mest behov. 60 procent av dem är ensamstående mammor. Jag tror att 10 eller 11 procent är ensamstående pappor. De kämpar allra mest. Men många har det tufft just nu.Det är också därför som det allra viktigaste vi gör är att bekämpa inflation samtidigt som vi stöttar hushåll och utsatta och också ser till att till exempel drivmedelspriset sänks och reseavdraget förändras. Allt detta gör skillnad för dem som har små marginaler.Tillbaka till interpellationen! Jag vill bara bekräfta interpellantens problembild. Det är många som kämpar, och man bör inte behöva komma till Kronofogdemyndigheten. Det är ju det allra bästa om man inte gör det. Därför är det viktigt med samarbeten och att Kronofogdemyndigheten har bra information som man sprider till andra.Jag vet att interpellanten vet att det finns många uppgifter som kronofogden gör för att sprida information och underlätta för andra att i sin tur sprida information till barn, elever och så vidare. Det här är alltså ett arbete som pågår på många olika områden - även politikområden - men som även utförs av andra organisationer än de offentliga, det vill säga kommun och stat.Jag delar också bilden av att de kommunala budget- och skuldrådgivarna är väldigt viktiga runt om i Sverige. Kommuner och regioner har fått 12 miljarder i år i generella och riktade statsbidrag, och jag är övertygad om att många av dem kommer att prioritera uppgiften eftersom den är så viktig för hushållen i den kommun de bor i. I övrigt tänker jag att vi behöver göra inkörsportarna till överskuldsättning smalare. Jag tror att Ida Ekeroth Clausson och jag är helt överens om att det ska bli svårare att hamna där. Hur kan vi göra då, förutom att prata om ekonomi och budget som är otroligt viktigt? Interpellationen handlar också om vägen in. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag hoppas mycket på den utredning som kommer om bara en vecka. Jag vet att de jobbar med konkreta förslag och tar steg i rätt riktning så att man faktiskt kan förebygga den här typen av skuldsättning. Det handlar naturligtvis också om, herr talman, att hjälpa dem som har fastnat i den här spiralen att bryta sig fria.

Anser ministern att Kronofogden har tillräckligt med resurser och verktyg för att jobba med sitt uppdrag rörande överskuldsättning och om så inte är fallet, avser ministern att vidta några åtgärder?

Detta är klargörande. Jag finner det lite förvånande att engagemanget för frågan tydligen finns hos finansministern. Det får vi höra här i dag. Ändå saknas det verkstad i ett väldigt svårt läge.Jag förstår att ansvaret faller tungt på finansministern att bekämpa inflationen. Det är fullständigt givet. Men det faller också tungt på finansministern att även i övrigt värna svenska hushåll under krisen.Många svenska hushåll har en otroligt svår situation i dag. De lider. Finansministern och hennes regering har konsekvent sagt nej till saker som skulle underlätta för svenska barnfamiljer, som höjt barnbidrag eller kostnadsfria sommarlovsaktiviteter för barn. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Med det vid handen tänker jag att det ändå vore lämpligt att åtminstone engagera sig lite mer för att färre ska hamna i skuldfällor. Men svaret blir ändå nej eller möjligtvis nja, trots 100 miljarder skäl för att göra mer.Finansminister Svantesson nämner själv förebyggande insatser för att förhindra att fler hamnar i skuldfällor. Jag välkomnar verkligen att man begränsar marknadsföringen av krediter. Där efterfrågar jag, liksom min kollega Ida Ekeroth Clausson, konkreta förslag. Skuldsättningen ökar. Då borde också tempot för att bekämpa skuldsättningen öka lika mycket.Jag tänker också att skuldsatta föräldrar har barn som lever i svårigheter. Det faller tungt på finansministern att se till att färre barn växer upp i skuldsatta hushåll. Jag skulle vilja höra en reflektion från finansministern om det.

Ser ministern ett behov av att utöka Kronofogdens samarbete med andra myndigheter för att på ett bättre sätt kunna genomföra sitt uppdrag rörande överskuldsättning och om så är fallet, avser ministern att vidta några åtgärder?

Detta är klargörande. Jag finner det lite förvånande att engagemanget för frågan tydligen finns hos finansministern. Det får vi höra här i dag. Ändå saknas det verkstad i ett väldigt svårt läge.Jag förstår att ansvaret faller tungt på finansministern att bekämpa inflationen. Det är fullständigt givet. Men det faller också tungt på finansministern att även i övrigt värna svenska hushåll under krisen.Många svenska hushåll har en otroligt svår situation i dag. De lider. Finansministern och hennes regering har konsekvent sagt nej till saker som skulle underlätta för svenska barnfamiljer, som höjt barnbidrag eller kostnadsfria sommarlovsaktiviteter för barn. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Med det vid handen tänker jag att det ändå vore lämpligt att åtminstone engagera sig lite mer för att färre ska hamna i skuldfällor. Men svaret blir ändå nej eller möjligtvis nja, trots 100 miljarder skäl för att göra mer.Finansminister Svantesson nämner själv förebyggande insatser för att förhindra att fler hamnar i skuldfällor. Jag välkomnar verkligen att man begränsar marknadsföringen av krediter. Där efterfrågar jag, liksom min kollega Ida Ekeroth Clausson, konkreta förslag. Skuldsättningen ökar. Då borde också tempot för att bekämpa skuldsättningen öka lika mycket.Jag tänker också att skuldsatta föräldrar har barn som lever i svårigheter. Det faller tungt på finansministern att se till att färre barn växer upp i skuldsatta hushåll. Jag skulle vilja höra en reflektion från finansministern om det.

Anser ministern att Kronofogden har tillräckligt med resurser och verktyg för att jobba med sitt uppdrag rörande överskuldsättning och om så inte är fallet, avser ministern att vidta några åtgärder?

Finansministern har förstås rätt i att det effektivaste är om åtgärder mot överskuldsättning sätts in i ett tidigt skede. Kommunerna har enligt lag ansvar för att hjälpa människor som har problem med att betala sina skulder. De senaste veckorna har jag besökt ett antal kommuners skuldrådgivare i mitt hemdistrikt. Flera av dem jag pratat med vittnar om att det är viktigt att få bort skammen. Det är bättre att be om hjälp och att inte ta ytterligare lån för att betala av på de skulder man inte längre kan betala. Känslan av tabu, skam och skuld stjälper i stället för hjälper i ett känsligt läge.Jag uppskattar därför att finansministern sa att vem som helst kan hamna i överskuldsättning.En skuldrådgivare jag varit i kontakt med säger att vissa låntagare försöker in absurdum att få sin ekonomi att gå ihop. De betalar för att inte hamna hos kronofogden och tar dyra lån för att täcka det första.En ny kartläggning från Konsumentverket visar dock att väntetiden kan bli lång för dem som behöver kommunernas stöd. Konsumentverkets rekommendation är att väntetiden som längst ska vara fyra veckor. Allra längst får man dock vänta i Falköping, hela 24 veckor. Näst längst väntetid har Gullspång och min hemkommun Mariestad. Där får man vänta uppemot 20 veckor. Att väntetiderna blir långa är inte konstigt när antalet ärenden ökar. Bara i Mariestad har man sett en ökning med 33 procent sedan förra året.Socialdemokraterna ville satsa 100 miljoner kronor i vårbudgeten för att kommunerna skulle kunna arbeta mer aktivt med konsumentvägledning. Med ett extra tillskott skulle kommunerna kunna agera mer aktivt med konsumentvägledning och nå ut till de mest utsatta konsumenterna. Men vad gjorde regeringen och Sverigedemokraterna? De röstade ned förslaget.Jag vill därför fråga ministern hur regeringen avser att stödja Sveriges kommuner för att de ska ha möjlighet att prioritera konsumentvägledning och skuldrådgivning i detta svåra ekonomiska läge.

Ser ministern ett behov av att utöka Kronofogdens samarbete med andra myndigheter för att på ett bättre sätt kunna genomföra sitt uppdrag rörande överskuldsättning och om så är fallet, avser ministern att vidta några åtgärder?

Finansministern har förstås rätt i att det effektivaste är om åtgärder mot överskuldsättning sätts in i ett tidigt skede. Kommunerna har enligt lag ansvar för att hjälpa människor som har problem med att betala sina skulder. De senaste veckorna har jag besökt ett antal kommuners skuldrådgivare i mitt hemdistrikt. Flera av dem jag pratat med vittnar om att det är viktigt att få bort skammen. Det är bättre att be om hjälp och att inte ta ytterligare lån för att betala av på de skulder man inte längre kan betala. Känslan av tabu, skam och skuld stjälper i stället för hjälper i ett känsligt läge.Jag uppskattar därför att finansministern sa att vem som helst kan hamna i överskuldsättning.En skuldrådgivare jag varit i kontakt med säger att vissa låntagare försöker in absurdum att få sin ekonomi att gå ihop. De betalar för att inte hamna hos kronofogden och tar dyra lån för att täcka det första.En ny kartläggning från Konsumentverket visar dock att väntetiden kan bli lång för dem som behöver kommunernas stöd. Konsumentverkets rekommendation är att väntetiden som längst ska vara fyra veckor. Allra längst får man dock vänta i Falköping, hela 24 veckor. Näst längst väntetid har Gullspång och min hemkommun Mariestad. Där får man vänta uppemot 20 veckor. Att väntetiderna blir långa är inte konstigt när antalet ärenden ökar. Bara i Mariestad har man sett en ökning med 33 procent sedan förra året.Socialdemokraterna ville satsa 100 miljoner kronor i vårbudgeten för att kommunerna skulle kunna arbeta mer aktivt med konsumentvägledning. Med ett extra tillskott skulle kommunerna kunna agera mer aktivt med konsumentvägledning och nå ut till de mest utsatta konsumenterna. Men vad gjorde regeringen och Sverigedemokraterna? De röstade ned förslaget.Jag vill därför fråga ministern hur regeringen avser att stödja Sveriges kommuner för att de ska ha möjlighet att prioritera konsumentvägledning och skuldrådgivning i detta svåra ekonomiska läge.

Anser ministern att Kronofogden har tillräckligt med resurser och verktyg för att jobba med sitt uppdrag rörande överskuldsättning och om så inte är fallet, avser ministern att vidta några åtgärder?

Jag vill återigen tacka interpellanten, Ida Ekeroth Clausson, för en viktig fråga.Kanske blir detta delvis två parallella debatter. Men de hänger självklart ihop. Vi har diskuterat Kronofogdemyndigheten tidigare i kammaren. Olika myndigheter har olika roller. Jag har fått en interpellation om just Kronofogden. Därför har jag också svarat om just det.Det finns två delar i detta. Just nu har väldigt många människor det tufft. Inte alla känner av den höga inflationen så att de blir pressade och måste vända på varje krona. Men väldigt många hushåll gör det. Det är viktigt att få sagt.Att arbeta för att bekämpa inflationen och stötta de mest utsatta hushållen är en viktig fråga som regeringen nu arbetar med, bland annat i den budget som vi lade fram för det här året men också i vårändringsbudgeten.Överskuldsättning - om vi stannar vid den fråga som interpellationen ändå handlar om - är ett enormt stort problem. Totalt 100 miljarder kronor har konsumenter i skulder hos inkassobolag, herr talman. Det har mer än fördubblats sedan 2008. Under förra året ökade också privatpersoners skulder hos Kronofogdemyndigheten med 8 procentenheter. Det är tufft för väldigt många.Många kanske tänker att man själv inte kommer att hamna i den situationen. Men vi som har träffat människor som är överskuldsatta vet att vem som helst kan drabbas. Det kan handla om en sjukdom eller en olycka. Ett felaktigt beslut för länge sedan kan få katastrofala konsekvenser. Därför är det viktigt att lyfta fram och prata om överskuldsättning. Jag uppskattar att interpellanten gör det.Själva frågan var om Kronofogdemyndigheten behöver andra uppdrag. Min poäng är att olika organisationer och olika myndigheter har olika roller här. Men det är, precis som interpellanten är inne på, viktigt att man samarbetar och gör det tillsammans. Det gör också Kronofogdemyndigheten hela tiden. Det tror jag att interpellanten vet, eftersom interpellanten och ledamoten sitter i insynsrådet för Kronofogdemyndigheten.När det gäller det förebyggande och hur man kan förhindra att människor hamnar i överskuldsättning presenterar Överskuldsättningsutredningen sitt betänkande om bara någon vecka. Den har granskat marknaden för konsumentkrediter och kommer att föreslå flera olika åtgärder för att säkerställa att lån inte ges till konsumenter som inte har ekonomiska förutsättningar att betala tillbaka. Det är otroligt viktigt att vi får de förslagen på bordet och kan jobba vidare med dem.Utredningen har också analyserat hur man kan ge dem som redan fastnat i överskuldsättning bättre förutsättningar att betala tillbaka sina skulder och bryta den onda spiralen en gång för alla. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerMin bild är att myndigheten fungerar väl och att det huvuduppdrag man har fungerar väl. Man gör många olika saker också tillsammans med andra genom att man har så mycket information som andra har nytta av och som andra kan använda i arbetet med att hjälpa människor att inte fastna i överskuldsättning.

Ser ministern ett behov av att utöka Kronofogdens samarbete med andra myndigheter för att på ett bättre sätt kunna genomföra sitt uppdrag rörande överskuldsättning och om så är fallet, avser ministern att vidta några åtgärder?

Jag vill återigen tacka interpellanten, Ida Ekeroth Clausson, för en viktig fråga.Kanske blir detta delvis två parallella debatter. Men de hänger självklart ihop. Vi har diskuterat Kronofogdemyndigheten tidigare i kammaren. Olika myndigheter har olika roller. Jag har fått en interpellation om just Kronofogden. Därför har jag också svarat om just det.Det finns två delar i detta. Just nu har väldigt många människor det tufft. Inte alla känner av den höga inflationen så att de blir pressade och måste vända på varje krona. Men väldigt många hushåll gör det. Det är viktigt att få sagt.Att arbeta för att bekämpa inflationen och stötta de mest utsatta hushållen är en viktig fråga som regeringen nu arbetar med, bland annat i den budget som vi lade fram för det här året men också i vårändringsbudgeten.Överskuldsättning - om vi stannar vid den fråga som interpellationen ändå handlar om - är ett enormt stort problem. Totalt 100 miljarder kronor har konsumenter i skulder hos inkassobolag, herr talman. Det har mer än fördubblats sedan 2008. Under förra året ökade också privatpersoners skulder hos Kronofogdemyndigheten med 8 procentenheter. Det är tufft för väldigt många.Många kanske tänker att man själv inte kommer att hamna i den situationen. Men vi som har träffat människor som är överskuldsatta vet att vem som helst kan drabbas. Det kan handla om en sjukdom eller en olycka. Ett felaktigt beslut för länge sedan kan få katastrofala konsekvenser. Därför är det viktigt att lyfta fram och prata om överskuldsättning. Jag uppskattar att interpellanten gör det.Själva frågan var om Kronofogdemyndigheten behöver andra uppdrag. Min poäng är att olika organisationer och olika myndigheter har olika roller här. Men det är, precis som interpellanten är inne på, viktigt att man samarbetar och gör det tillsammans. Det gör också Kronofogdemyndigheten hela tiden. Det tror jag att interpellanten vet, eftersom interpellanten och ledamoten sitter i insynsrådet för Kronofogdemyndigheten.När det gäller det förebyggande och hur man kan förhindra att människor hamnar i överskuldsättning presenterar Överskuldsättningsutredningen sitt betänkande om bara någon vecka. Den har granskat marknaden för konsumentkrediter och kommer att föreslå flera olika åtgärder för att säkerställa att lån inte ges till konsumenter som inte har ekonomiska förutsättningar att betala tillbaka. Det är otroligt viktigt att vi får de förslagen på bordet och kan jobba vidare med dem.Utredningen har också analyserat hur man kan ge dem som redan fastnat i överskuldsättning bättre förutsättningar att betala tillbaka sina skulder och bryta den onda spiralen en gång för alla. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerMin bild är att myndigheten fungerar väl och att det huvuduppdrag man har fungerar väl. Man gör många olika saker också tillsammans med andra genom att man har så mycket information som andra har nytta av och som andra kan använda i arbetet med att hjälpa människor att inte fastna i överskuldsättning.

Anser ministern att Kronofogden har tillräckligt med resurser och verktyg för att jobba med sitt uppdrag rörande överskuldsättning och om så inte är fallet, avser ministern att vidta några åtgärder?

Många svenska hushåll har det i dag oerhört svårt. Trots att man har ett jobb att gå till är det väldigt mycket månad kvar i slutet av lönen. Priserna har gått upp på i stort sett allt, och antalet skuldsatta ökar, precis som min kollega Ida Ekeroth Clausson just redogjorde för.I min valkrets - jag kommer från Gotland - lever vart elfte barn i ett skuldsatt hushåll. Det är alltså strax under tusen barn bara hemma hos mig på Gotland. Jag tror att vi alla kan sätta oss in i - en del av oss kanske har varit där - hur det är att växa upp i ett skuldsatt hem. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Vi vet att vårt samhälle börjar och slutar med barnen. Därför måste jag beklaga detta något lama svar från finansminister Elisabeth Svantesson. Vi lever just nu i en smått extrem tid. Den där inflationen, som finansministern jobbar hårt för att bekämpa, gröper trots allt stora hål i våra plånböcker och driver allt fler svenskar in i skuldfällor. Att då svara som finansminister Elisabeth Svantesson gör - att det nog räcker ungefär så här - känns smått apart. Finns det verkligen inte mer att göra för att minska överskuldsättningen i en för många svenska hushåll oerhört utmanande tid?

Ser ministern ett behov av att utöka Kronofogdens samarbete med andra myndigheter för att på ett bättre sätt kunna genomföra sitt uppdrag rörande överskuldsättning och om så är fallet, avser ministern att vidta några åtgärder?

Många svenska hushåll har det i dag oerhört svårt. Trots att man har ett jobb att gå till är det väldigt mycket månad kvar i slutet av lönen. Priserna har gått upp på i stort sett allt, och antalet skuldsatta ökar, precis som min kollega Ida Ekeroth Clausson just redogjorde för.I min valkrets - jag kommer från Gotland - lever vart elfte barn i ett skuldsatt hushåll. Det är alltså strax under tusen barn bara hemma hos mig på Gotland. Jag tror att vi alla kan sätta oss in i - en del av oss kanske har varit där - hur det är att växa upp i ett skuldsatt hem. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Vi vet att vårt samhälle börjar och slutar med barnen. Därför måste jag beklaga detta något lama svar från finansminister Elisabeth Svantesson. Vi lever just nu i en smått extrem tid. Den där inflationen, som finansministern jobbar hårt för att bekämpa, gröper trots allt stora hål i våra plånböcker och driver allt fler svenskar in i skuldfällor. Att då svara som finansminister Elisabeth Svantesson gör - att det nog räcker ungefär så här - känns smått apart. Finns det verkligen inte mer att göra för att minska överskuldsättningen i en för många svenska hushåll oerhört utmanande tid?

Anser ministern att Kronofogden har tillräckligt med resurser och verktyg för att jobba med sitt uppdrag rörande överskuldsättning och om så inte är fallet, avser ministern att vidta några åtgärder?

Jag tackar finansministern för svaret.Jag noterar att ministern verkar vara tillfreds, detta trots alla oroande rapporter om ökade skulder i samhället. Tyvärr är ju verkligheten den att det blir allt svårare för hushåll att få sin ekonomi att gå ihop. Hushållens motståndskraft börjar ta slut efter den långa och tuffa vintern. De buffertar som man sparade ihop under de goda åren är slut. Nu är det helt vanliga familjer som lånar för att ha råd att betala räkningarna. För vissa går det så långt att man får sin el avstängd därför att man inte har råd att betala räkningen i tid. I det här läget tvingas allt fler ta blankolån eller köpa sina varor på avbetalning.Hushållens totala skuldbelopp ökade med flera miljarder förra året. I början av året kom det in fler ärenden om skuldsanering än någonsin tidigare. Det är tydligt att hushållen behöver akut hjälp. Väldigt många riskerar att hamna i svåra skuldfällor som det kan ta många år att komma ur, och ärendena till Kronofogden ökar. Men det verkar som att regeringen och Sverigedemokraterna vägrar att ta in att verkligheten ser ut så här.Många är rapporterna om oseriösa kreditgivningsföretag som är redo att utnyttja situationen. Samhället måste kunna skydda människor från de värsta genom att skärpa villkoren. I dagsläget kan kreditföretag ta ut ockerräntor på 42 procent utan fullgjord kreditprövning. Sedan blir det upp till Kronofogden att ta in skulderna, och kreditföretagen får fortsätta.För att komma till rätta med de höga skulderna behövs en mix av åtgärder. Vi socialdemokrater vill vara tuffare mot kreditgivningsföretagen, och vi behöver införa ett skuldregister. Ett nationellt register skulle säkerställa att de som beviljas lån också har möjlighet att betala.Det är i dag svårt att få en helhetsbild av privatpersoners skuldbörda eftersom de svenska skuldregistren inte samverkar. Därför går det att låna pengar trots att man har höga skulder, vilket kan leda till ytterligare överskuldsättning och allvarliga ekonomiska problem. Det pågår en utredning som tillsattes av den förra S-ledda regeringen som svar på att tidigare åtgärder inte varit tillräckliga. Jag ser fram emot att senast i slutet av månaden få läsa resultatet av utredningen.Finansministern säger i sitt svar att det mest effektiva är att eventuella åtgärder mot överskuldsättning sätts in långt innan en skuld kommer till Kronofogdemyndigheten, ofta redan i marknadsföringen av krediter. Här undrar jag om finansministern har något konkret förslag på hur det ska gå till.

Ser ministern ett behov av att utöka Kronofogdens samarbete med andra myndigheter för att på ett bättre sätt kunna genomföra sitt uppdrag rörande överskuldsättning och om så är fallet, avser ministern att vidta några åtgärder?

Jag tackar finansministern för svaret.Jag noterar att ministern verkar vara tillfreds, detta trots alla oroande rapporter om ökade skulder i samhället. Tyvärr är ju verkligheten den att det blir allt svårare för hushåll att få sin ekonomi att gå ihop. Hushållens motståndskraft börjar ta slut efter den långa och tuffa vintern. De buffertar som man sparade ihop under de goda åren är slut. Nu är det helt vanliga familjer som lånar för att ha råd att betala räkningarna. För vissa går det så långt att man får sin el avstängd därför att man inte har råd att betala räkningen i tid. I det här läget tvingas allt fler ta blankolån eller köpa sina varor på avbetalning.Hushållens totala skuldbelopp ökade med flera miljarder förra året. I början av året kom det in fler ärenden om skuldsanering än någonsin tidigare. Det är tydligt att hushållen behöver akut hjälp. Väldigt många riskerar att hamna i svåra skuldfällor som det kan ta många år att komma ur, och ärendena till Kronofogden ökar. Men det verkar som att regeringen och Sverigedemokraterna vägrar att ta in att verkligheten ser ut så här.Många är rapporterna om oseriösa kreditgivningsföretag som är redo att utnyttja situationen. Samhället måste kunna skydda människor från de värsta genom att skärpa villkoren. I dagsläget kan kreditföretag ta ut ockerräntor på 42 procent utan fullgjord kreditprövning. Sedan blir det upp till Kronofogden att ta in skulderna, och kreditföretagen får fortsätta.För att komma till rätta med de höga skulderna behövs en mix av åtgärder. Vi socialdemokrater vill vara tuffare mot kreditgivningsföretagen, och vi behöver införa ett skuldregister. Ett nationellt register skulle säkerställa att de som beviljas lån också har möjlighet att betala.Det är i dag svårt att få en helhetsbild av privatpersoners skuldbörda eftersom de svenska skuldregistren inte samverkar. Därför går det att låna pengar trots att man har höga skulder, vilket kan leda till ytterligare överskuldsättning och allvarliga ekonomiska problem. Det pågår en utredning som tillsattes av den förra S-ledda regeringen som svar på att tidigare åtgärder inte varit tillräckliga. Jag ser fram emot att senast i slutet av månaden få läsa resultatet av utredningen.Finansministern säger i sitt svar att det mest effektiva är att eventuella åtgärder mot överskuldsättning sätts in långt innan en skuld kommer till Kronofogdemyndigheten, ofta redan i marknadsföringen av krediter. Här undrar jag om finansministern har något konkret förslag på hur det ska gå till.

Anser ministern att Kronofogden har tillräckligt med resurser och verktyg för att jobba med sitt uppdrag rörande överskuldsättning och om så inte är fallet, avser ministern att vidta några åtgärder?

Ida Ekeroth Clausson har frågat mig om jag anser att Kronofogden har tillräckligt med resurser och verktyg för att jobba med sitt uppdrag rörande överskuldsättning och, om så inte är fallet, om jag avser att vidta några åtgärder. Ida Ekeroth Clausson har också frågat om jag ser ett behov av att utöka Kronofogdens samarbete med andra myndigheter för att Kronofogden på ett bättre sätt ska kunna genomföra sitt uppdrag rörande överskuldsättning och, om så är fallet, om jag avser att vidta några åtgärder.Om en person inte betalar sina skulder kan den som ska få betalt vända sig till Kronofogdemyndigheten för att få hjälp med att driva in skulden. Kronofogdemyndighetens uppgift som den verkställande myndighet som kommer in sist i kedjan när en skuld inte betalas innebär att myndigheten har förutsättningar att följa och analysera utvecklingen av obetalda skulder.Med sina goda kunskaper om vad det är för skulder som hamnar hos Kronofogdemyndigheten och vad det är för omständigheter som ligger bakom dem har Kronofogdemyndigheten även en viktig roll för att verka förebyggande mot överskuldsättning. Det gör myndigheten på ett bra sätt i dag genom att belysa och informera om hur skuldutvecklingen ser ut när det gäller skulder som ska verkställas av myndigheten.Arbetet förutsätter samarbete med andra, både myndigheter och organisationer. Samarbete behövs för att kunna öka kunskapen i samhället om överskuldsättning och peka på motåtgärder som kan vara effektiva. Det är mest effektivt att eventuella åtgärder mot överskuldsättning sätts in långt innan en skuld kommer till Kronofogdemyndigheten, ofta redan i marknadsföringen av krediter.Som jag nyss nämnde samarbetar Kronofogdemyndigheten med flera andra myndigheter, till exempel Folkhälsomyndigheten och Spelinspektionen, samt genomför informationsinsatser till olika målgrupper. Kronofogdemyndigheten har kompetens att utifrån sin uppgift avgöra med vem och på vilket sätt samarbete ska genomföras för att nå så många som möjligt med information om överskuldsättning. Regeringen ser därför inte i nuläget något behov av att ge ytterligare uppdrag till Kronofogdemyndigheten om hur eller med vem myndigheten ska samarbeta. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVad gäller resurser till Kronofogdemyndigheten återkommer regeringen till det i höstbudgeten.

Ser ministern ett behov av att utöka Kronofogdens samarbete med andra myndigheter för att på ett bättre sätt kunna genomföra sitt uppdrag rörande överskuldsättning och om så är fallet, avser ministern att vidta några åtgärder?

Ida Ekeroth Clausson har frågat mig om jag anser att Kronofogden har tillräckligt med resurser och verktyg för att jobba med sitt uppdrag rörande överskuldsättning och, om så inte är fallet, om jag avser att vidta några åtgärder. Ida Ekeroth Clausson har också frågat om jag ser ett behov av att utöka Kronofogdens samarbete med andra myndigheter för att Kronofogden på ett bättre sätt ska kunna genomföra sitt uppdrag rörande överskuldsättning och, om så är fallet, om jag avser att vidta några åtgärder.Om en person inte betalar sina skulder kan den som ska få betalt vända sig till Kronofogdemyndigheten för att få hjälp med att driva in skulden. Kronofogdemyndighetens uppgift som den verkställande myndighet som kommer in sist i kedjan när en skuld inte betalas innebär att myndigheten har förutsättningar att följa och analysera utvecklingen av obetalda skulder.Med sina goda kunskaper om vad det är för skulder som hamnar hos Kronofogdemyndigheten och vad det är för omständigheter som ligger bakom dem har Kronofogdemyndigheten även en viktig roll för att verka förebyggande mot överskuldsättning. Det gör myndigheten på ett bra sätt i dag genom att belysa och informera om hur skuldutvecklingen ser ut när det gäller skulder som ska verkställas av myndigheten.Arbetet förutsätter samarbete med andra, både myndigheter och organisationer. Samarbete behövs för att kunna öka kunskapen i samhället om överskuldsättning och peka på motåtgärder som kan vara effektiva. Det är mest effektivt att eventuella åtgärder mot överskuldsättning sätts in långt innan en skuld kommer till Kronofogdemyndigheten, ofta redan i marknadsföringen av krediter.Som jag nyss nämnde samarbetar Kronofogdemyndigheten med flera andra myndigheter, till exempel Folkhälsomyndigheten och Spelinspektionen, samt genomför informationsinsatser till olika målgrupper. Kronofogdemyndigheten har kompetens att utifrån sin uppgift avgöra med vem och på vilket sätt samarbete ska genomföras för att nå så många som möjligt med information om överskuldsättning. Regeringen ser därför inte i nuläget något behov av att ge ytterligare uppdrag till Kronofogdemyndigheten om hur eller med vem myndigheten ska samarbeta. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVad gäller resurser till Kronofogdemyndigheten återkommer regeringen till det i höstbudgeten.

Vad är regeringens plan för att säkra de långsiktiga investeringar som gjorts i svensk industri både av näringslivet och med offentliga medel?

Jag uppfattade att jag fick en fråga från ledamoten om jag var intresserad av dialog och samarbete. Därför försökte jag svara på den, och svaret är ja. Jag försökte inte måla upp att ni i Socialdemokraterna på något sätt inte skulle vara öppna för det, utan jag försökte vara service-minded och svara på frågan som jag uppfattade var mycket tydlig i ledamotens förra inlägg. Därför lyfte jag upp det.En del nyheter har kanske gått förbi. Jag förstår att det kan vara lätt att missa; det finns ju mycket på riksdagens bord. Dels hade vi bjudit in till att aktivt och tydligt ta ställning för 100 procent fossilfritt i kammaren i går. Det valde man att inte göra, och jag beklagar det. Men jag ser ändå rörelser i rätt riktning, vilket är positivt. Dels har vi bjudit in alla partier i Sveriges riksdag för att vara med och påverka den kommande energipropositionen och göra det tillsammans med branschen och aktuella företag. Det är en nyhet som vi har gått ut med externt, och vi har tidigare aviserat att vi är öppna för det. Nu gör vi det också konkret.Så sent som i dag träffade jag en kollega till Vencu Velasquez Castro, Fredrik Olovsson som är ledare för oppositionen i näringsutskottet, för att diskutera hur vi kan samarbeta kring en del av energifrågorna.Det är bara att titta på Tidöavtalet: Klimatarbetet ska vara effektivt och ambitiöst. Det är alla fyra samarbetspartier överens om. Jag har återkommande varje vecka, om inte nästan varje dag, direkt kontakt med tunga företrädare för industrin men även delar av facket, som ser att det inte finns några frågetecken kring regeringens ambitioner för klimatomställningen, den gröna omställningen eller nödvändigheten att knyta det till konkurrenskraft. Där samarbetar jag gärna vidare och är glad över att det finns en delad önskan om det. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerInterpellationsdebatten var härmed avslutad.

Kommer regeringen att vidta ytterligare åtgärder för att stötta industrin och bidra till en snabbare omställning?

Jag uppfattade att jag fick en fråga från ledamoten om jag var intresserad av dialog och samarbete. Därför försökte jag svara på den, och svaret är ja. Jag försökte inte måla upp att ni i Socialdemokraterna på något sätt inte skulle vara öppna för det, utan jag försökte vara service-minded och svara på frågan som jag uppfattade var mycket tydlig i ledamotens förra inlägg. Därför lyfte jag upp det.En del nyheter har kanske gått förbi. Jag förstår att det kan vara lätt att missa; det finns ju mycket på riksdagens bord. Dels hade vi bjudit in till att aktivt och tydligt ta ställning för 100 procent fossilfritt i kammaren i går. Det valde man att inte göra, och jag beklagar det. Men jag ser ändå rörelser i rätt riktning, vilket är positivt. Dels har vi bjudit in alla partier i Sveriges riksdag för att vara med och påverka den kommande energipropositionen och göra det tillsammans med branschen och aktuella företag. Det är en nyhet som vi har gått ut med externt, och vi har tidigare aviserat att vi är öppna för det. Nu gör vi det också konkret.Så sent som i dag träffade jag en kollega till Vencu Velasquez Castro, Fredrik Olovsson som är ledare för oppositionen i näringsutskottet, för att diskutera hur vi kan samarbeta kring en del av energifrågorna.Det är bara att titta på Tidöavtalet: Klimatarbetet ska vara effektivt och ambitiöst. Det är alla fyra samarbetspartier överens om. Jag har återkommande varje vecka, om inte nästan varje dag, direkt kontakt med tunga företrädare för industrin men även delar av facket, som ser att det inte finns några frågetecken kring regeringens ambitioner för klimatomställningen, den gröna omställningen eller nödvändigheten att knyta det till konkurrenskraft. Där samarbetar jag gärna vidare och är glad över att det finns en delad önskan om det. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerInterpellationsdebatten var härmed avslutad.

Planerar regeringen att möjliggöra stöd för fler projekt enligt IPCEI-regelverket som klassas som gemensamt europiskt intresse?

Jag uppfattade att jag fick en fråga från ledamoten om jag var intresserad av dialog och samarbete. Därför försökte jag svara på den, och svaret är ja. Jag försökte inte måla upp att ni i Socialdemokraterna på något sätt inte skulle vara öppna för det, utan jag försökte vara service-minded och svara på frågan som jag uppfattade var mycket tydlig i ledamotens förra inlägg. Därför lyfte jag upp det.En del nyheter har kanske gått förbi. Jag förstår att det kan vara lätt att missa; det finns ju mycket på riksdagens bord. Dels hade vi bjudit in till att aktivt och tydligt ta ställning för 100 procent fossilfritt i kammaren i går. Det valde man att inte göra, och jag beklagar det. Men jag ser ändå rörelser i rätt riktning, vilket är positivt. Dels har vi bjudit in alla partier i Sveriges riksdag för att vara med och påverka den kommande energipropositionen och göra det tillsammans med branschen och aktuella företag. Det är en nyhet som vi har gått ut med externt, och vi har tidigare aviserat att vi är öppna för det. Nu gör vi det också konkret.Så sent som i dag träffade jag en kollega till Vencu Velasquez Castro, Fredrik Olovsson som är ledare för oppositionen i näringsutskottet, för att diskutera hur vi kan samarbeta kring en del av energifrågorna.Det är bara att titta på Tidöavtalet: Klimatarbetet ska vara effektivt och ambitiöst. Det är alla fyra samarbetspartier överens om. Jag har återkommande varje vecka, om inte nästan varje dag, direkt kontakt med tunga företrädare för industrin men även delar av facket, som ser att det inte finns några frågetecken kring regeringens ambitioner för klimatomställningen, den gröna omställningen eller nödvändigheten att knyta det till konkurrenskraft. Där samarbetar jag gärna vidare och är glad över att det finns en delad önskan om det. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerInterpellationsdebatten var härmed avslutad.

Vad är regeringens plan för att säkra de långsiktiga investeringar som gjorts i svensk industri både av näringslivet och med offentliga medel?

Apropå svaret om enskilda företrädare för Sverigedemokraterna: Ska vi alltså inte ta den ekonomisk-politiska talespersonen på allvar? Ska vi inte ta Sverigedemokraternas partiledare på allvar? Ska vi inte ta ordföranden för näringsutskottet på allvar? Är det vad statsrådet säger? Det gör mig orolig när ministern framstår som likgiltig inför de hot mot industrin som kommer från Sverigedemokraterna.I Sverige har vi en tradition av att samarbeta kring svåra och komplexa frågor för att klara de utmaningar vi står inför tillsammans. Det är svårt för ett litet land som Sverige att annars konkurrera på en global marknad. Både vi och industrin behöver långsiktighet, och därför behöver vi samarbeta. Det har vi i det här landet gjort i decennier, så det är inte främmande, Ebba Busch. Regeringen kan inte sitta på sina händer medan hela världen ställer om. EU klassar svenska innovationer som något som är av gemensamt europeiskt intresse. Ändå kan vi inte ens lämna besked om vi ska lista fler projekt enligt IPCEI-regelverket eller om det kommer mer pengar till industrin. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet behöver göras för det skapar jobb, stärker konkurrenskraften och gör Sverige till ett bättre land. Men det gör också att vi får pengar till vår välfärd och infrastruktur och att fler människor kommer i arbete. Det gör också Sverige till en nation med hög sysselsättning och starka välfärdssystem.Kommuner och regioner får inte ökade statliga medel från regeringen. Man har valt att svälta välfärden. Nu är det oklart vad regeringen vill med industrin, som kan skapa det välstånd vi alla söker för Sverige. Det blir en dubbelsmäll för hela Sveriges befolkning.Nu är det dags för regeringen att visa handlingskraft. Ebba Busch vet att vi socialdemokrater gärna har en dialog. Det blir en onödig konflikt att måla upp att vi inte vill föra en dialog med statsrådet. Det är hög tid att Ebba Busch bjuder in till samtal i sådana fall, för välfärden, jobben, infrastrukturen, ja hela det svenska samhället är i behov av att Sverige genomför och leder den gröna omställningen. Det är hög tid att Ebba Busch tar ansvar och bjuder in till sådana samtal om hon menar allvar med att vi ska vara ledande i den gröna industriella revolutionen.(Applåder)

Kommer regeringen att vidta ytterligare åtgärder för att stötta industrin och bidra till en snabbare omställning?

Apropå svaret om enskilda företrädare för Sverigedemokraterna: Ska vi alltså inte ta den ekonomisk-politiska talespersonen på allvar? Ska vi inte ta Sverigedemokraternas partiledare på allvar? Ska vi inte ta ordföranden för näringsutskottet på allvar? Är det vad statsrådet säger? Det gör mig orolig när ministern framstår som likgiltig inför de hot mot industrin som kommer från Sverigedemokraterna.I Sverige har vi en tradition av att samarbeta kring svåra och komplexa frågor för att klara de utmaningar vi står inför tillsammans. Det är svårt för ett litet land som Sverige att annars konkurrera på en global marknad. Både vi och industrin behöver långsiktighet, och därför behöver vi samarbeta. Det har vi i det här landet gjort i decennier, så det är inte främmande, Ebba Busch. Regeringen kan inte sitta på sina händer medan hela världen ställer om. EU klassar svenska innovationer som något som är av gemensamt europeiskt intresse. Ändå kan vi inte ens lämna besked om vi ska lista fler projekt enligt IPCEI-regelverket eller om det kommer mer pengar till industrin. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet behöver göras för det skapar jobb, stärker konkurrenskraften och gör Sverige till ett bättre land. Men det gör också att vi får pengar till vår välfärd och infrastruktur och att fler människor kommer i arbete. Det gör också Sverige till en nation med hög sysselsättning och starka välfärdssystem.Kommuner och regioner får inte ökade statliga medel från regeringen. Man har valt att svälta välfärden. Nu är det oklart vad regeringen vill med industrin, som kan skapa det välstånd vi alla söker för Sverige. Det blir en dubbelsmäll för hela Sveriges befolkning.Nu är det dags för regeringen att visa handlingskraft. Ebba Busch vet att vi socialdemokrater gärna har en dialog. Det blir en onödig konflikt att måla upp att vi inte vill föra en dialog med statsrådet. Det är hög tid att Ebba Busch bjuder in till samtal i sådana fall, för välfärden, jobben, infrastrukturen, ja hela det svenska samhället är i behov av att Sverige genomför och leder den gröna omställningen. Det är hög tid att Ebba Busch tar ansvar och bjuder in till sådana samtal om hon menar allvar med att vi ska vara ledande i den gröna industriella revolutionen.(Applåder)

Planerar regeringen att möjliggöra stöd för fler projekt enligt IPCEI-regelverket som klassas som gemensamt europiskt intresse?

Apropå svaret om enskilda företrädare för Sverigedemokraterna: Ska vi alltså inte ta den ekonomisk-politiska talespersonen på allvar? Ska vi inte ta Sverigedemokraternas partiledare på allvar? Ska vi inte ta ordföranden för näringsutskottet på allvar? Är det vad statsrådet säger? Det gör mig orolig när ministern framstår som likgiltig inför de hot mot industrin som kommer från Sverigedemokraterna.I Sverige har vi en tradition av att samarbeta kring svåra och komplexa frågor för att klara de utmaningar vi står inför tillsammans. Det är svårt för ett litet land som Sverige att annars konkurrera på en global marknad. Både vi och industrin behöver långsiktighet, och därför behöver vi samarbeta. Det har vi i det här landet gjort i decennier, så det är inte främmande, Ebba Busch. Regeringen kan inte sitta på sina händer medan hela världen ställer om. EU klassar svenska innovationer som något som är av gemensamt europeiskt intresse. Ändå kan vi inte ens lämna besked om vi ska lista fler projekt enligt IPCEI-regelverket eller om det kommer mer pengar till industrin. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet behöver göras för det skapar jobb, stärker konkurrenskraften och gör Sverige till ett bättre land. Men det gör också att vi får pengar till vår välfärd och infrastruktur och att fler människor kommer i arbete. Det gör också Sverige till en nation med hög sysselsättning och starka välfärdssystem.Kommuner och regioner får inte ökade statliga medel från regeringen. Man har valt att svälta välfärden. Nu är det oklart vad regeringen vill med industrin, som kan skapa det välstånd vi alla söker för Sverige. Det blir en dubbelsmäll för hela Sveriges befolkning.Nu är det dags för regeringen att visa handlingskraft. Ebba Busch vet att vi socialdemokrater gärna har en dialog. Det blir en onödig konflikt att måla upp att vi inte vill föra en dialog med statsrådet. Det är hög tid att Ebba Busch bjuder in till samtal i sådana fall, för välfärden, jobben, infrastrukturen, ja hela det svenska samhället är i behov av att Sverige genomför och leder den gröna omställningen. Det är hög tid att Ebba Busch tar ansvar och bjuder in till sådana samtal om hon menar allvar med att vi ska vara ledande i den gröna industriella revolutionen.(Applåder)

Vad är regeringens plan för att säkra de långsiktiga investeringar som gjorts i svensk industri både av näringslivet och med offentliga medel?

Jag ska börja med att svara på den sista konkreta frågan. Först och främst lever vi i väldigt oroliga tider. Därför är jag glad över att Sverige nu har fått en regering som har en majoritet för sitt underlag i denna kammare. Den tidigare socialdemokratiska regeringen tvingades avgå två gånger. Under tre av åtta budgetår styrde man med en budget som trycktes fram från kammaren därför att man var helt oförmögen att söka det breda stöd som behövdes för att få igenom sin budget i kammaren. När det gäller avgörande infrastrukturfrågor, som bostäder ändå får anses vara, hade man under åtta år sex bostadsministrar. Så här kan jag fortsätta kring hur bräckligt och osäkert det var. Och för två år sedan vid denna tid stod vi utan regering. Därför är jag glad över att Sverige i detta oroliga och otrygga läge har fått en stabil regering med majoritet för sitt underlag i denna kammare. Det gör att vi kan fatta sådana nödvändiga beslut som att byta ut målet om 100 procent förnybart till 100 procent fossilfritt. Det var ett beslut som togs här i kammaren i går. Det är viktigt om man även i handling ska visa att alla goda krafter är välkomna. Jag skulle önska fler tydliga omröstningar i kammaren även från Socialdemokraternas sida i denna fråga framöver. Jag blev anklagad för att återigen bara fokusera på kärnkraft. Men för den som faktiskt lyssnade på mitt inlägg markerade jag väldigt tydligt den handling, inte bara ord, som vi visade under det svenska ordförandeskapet. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag kan stilla den oro som finns kring enskilda sverigedemokraters uttalanden i klimatfrågan med att det inte alls märks på EU-nivå. Den oro som Socialdemokraterna försöker piska upp och ge mediautrymme till och ge utrymme här - att det skulle finnas frågetecken kring var vi finns i kampen mot klimathotet eller i den gröna omställningen - finns inte på EU-nivå. Det är också därför som vi har kunnat hålla ett så högt tempo. Men framför allt i Sverige får vi nu fler med oss när det gäller behovet av den gröna omställningen därför att vi skiftar från ett perspektiv där det primärt är individen som ska stå för den gröna omställningen. Vi som enskilda personer har absolut ett ansvar. Men vi gör nu ett stort systemskifte i fråga om omställningen av transporter och vår tunga industri där elektrifieringen är A och O och grunden för detta. Vi överbryggar nu också mycket av de tuffa och interna motsättningar som fanns i den tidigare regeringen mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet och som gjorde att man var totalt lamslagen i flera avgörande frågor. Jag kan ta till exempel frågan om gruvnäringen. Tuffa låsningar mellan S och MP gjorde att det inte banades väg för nya gruvor på det sätt som behövdes. Dessa mineraler och metaller som finns i svenska gruvor och som finns i den svenska jorden är avgörande för att Sverige och EU ska klara den gröna omställningen. De behövs för våra vindkraftverk, för våra elbilar, för våra batterier och för vår digitala omställning och för våra telefoner. Därför behöver vi bana väg för fler gruvor. Jag har talat med ett otal tidigare aktiva socialdemokrater som nu snarare hyllar att vi banar väg här. Här ser jag att vi skulle kunna lämna retoriken och det höga tonläget - det kan vara motiverat ibland - och snarare samarbeta kring tillståndsprocesser för elnät, mer kraftproduktion och fler gruvor. För att avsluta med ett tydligt svar på den sista frågan som ledamoten ställde samarbetar jag gärna med Socialdemokraterna om detta.

Kommer regeringen att vidta ytterligare åtgärder för att stötta industrin och bidra till en snabbare omställning?

Jag ska börja med att svara på den sista konkreta frågan. Först och främst lever vi i väldigt oroliga tider. Därför är jag glad över att Sverige nu har fått en regering som har en majoritet för sitt underlag i denna kammare. Den tidigare socialdemokratiska regeringen tvingades avgå två gånger. Under tre av åtta budgetår styrde man med en budget som trycktes fram från kammaren därför att man var helt oförmögen att söka det breda stöd som behövdes för att få igenom sin budget i kammaren. När det gäller avgörande infrastrukturfrågor, som bostäder ändå får anses vara, hade man under åtta år sex bostadsministrar. Så här kan jag fortsätta kring hur bräckligt och osäkert det var. Och för två år sedan vid denna tid stod vi utan regering. Därför är jag glad över att Sverige i detta oroliga och otrygga läge har fått en stabil regering med majoritet för sitt underlag i denna kammare. Det gör att vi kan fatta sådana nödvändiga beslut som att byta ut målet om 100 procent förnybart till 100 procent fossilfritt. Det var ett beslut som togs här i kammaren i går. Det är viktigt om man även i handling ska visa att alla goda krafter är välkomna. Jag skulle önska fler tydliga omröstningar i kammaren även från Socialdemokraternas sida i denna fråga framöver. Jag blev anklagad för att återigen bara fokusera på kärnkraft. Men för den som faktiskt lyssnade på mitt inlägg markerade jag väldigt tydligt den handling, inte bara ord, som vi visade under det svenska ordförandeskapet. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag kan stilla den oro som finns kring enskilda sverigedemokraters uttalanden i klimatfrågan med att det inte alls märks på EU-nivå. Den oro som Socialdemokraterna försöker piska upp och ge mediautrymme till och ge utrymme här - att det skulle finnas frågetecken kring var vi finns i kampen mot klimathotet eller i den gröna omställningen - finns inte på EU-nivå. Det är också därför som vi har kunnat hålla ett så högt tempo. Men framför allt i Sverige får vi nu fler med oss när det gäller behovet av den gröna omställningen därför att vi skiftar från ett perspektiv där det primärt är individen som ska stå för den gröna omställningen. Vi som enskilda personer har absolut ett ansvar. Men vi gör nu ett stort systemskifte i fråga om omställningen av transporter och vår tunga industri där elektrifieringen är A och O och grunden för detta. Vi överbryggar nu också mycket av de tuffa och interna motsättningar som fanns i den tidigare regeringen mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet och som gjorde att man var totalt lamslagen i flera avgörande frågor. Jag kan ta till exempel frågan om gruvnäringen. Tuffa låsningar mellan S och MP gjorde att det inte banades väg för nya gruvor på det sätt som behövdes. Dessa mineraler och metaller som finns i svenska gruvor och som finns i den svenska jorden är avgörande för att Sverige och EU ska klara den gröna omställningen. De behövs för våra vindkraftverk, för våra elbilar, för våra batterier och för vår digitala omställning och för våra telefoner. Därför behöver vi bana väg för fler gruvor. Jag har talat med ett otal tidigare aktiva socialdemokrater som nu snarare hyllar att vi banar väg här. Här ser jag att vi skulle kunna lämna retoriken och det höga tonläget - det kan vara motiverat ibland - och snarare samarbeta kring tillståndsprocesser för elnät, mer kraftproduktion och fler gruvor. För att avsluta med ett tydligt svar på den sista frågan som ledamoten ställde samarbetar jag gärna med Socialdemokraterna om detta.

Planerar regeringen att möjliggöra stöd för fler projekt enligt IPCEI-regelverket som klassas som gemensamt europiskt intresse?

Jag ska börja med att svara på den sista konkreta frågan. Först och främst lever vi i väldigt oroliga tider. Därför är jag glad över att Sverige nu har fått en regering som har en majoritet för sitt underlag i denna kammare. Den tidigare socialdemokratiska regeringen tvingades avgå två gånger. Under tre av åtta budgetår styrde man med en budget som trycktes fram från kammaren därför att man var helt oförmögen att söka det breda stöd som behövdes för att få igenom sin budget i kammaren. När det gäller avgörande infrastrukturfrågor, som bostäder ändå får anses vara, hade man under åtta år sex bostadsministrar. Så här kan jag fortsätta kring hur bräckligt och osäkert det var. Och för två år sedan vid denna tid stod vi utan regering. Därför är jag glad över att Sverige i detta oroliga och otrygga läge har fått en stabil regering med majoritet för sitt underlag i denna kammare. Det gör att vi kan fatta sådana nödvändiga beslut som att byta ut målet om 100 procent förnybart till 100 procent fossilfritt. Det var ett beslut som togs här i kammaren i går. Det är viktigt om man även i handling ska visa att alla goda krafter är välkomna. Jag skulle önska fler tydliga omröstningar i kammaren även från Socialdemokraternas sida i denna fråga framöver. Jag blev anklagad för att återigen bara fokusera på kärnkraft. Men för den som faktiskt lyssnade på mitt inlägg markerade jag väldigt tydligt den handling, inte bara ord, som vi visade under det svenska ordförandeskapet. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag kan stilla den oro som finns kring enskilda sverigedemokraters uttalanden i klimatfrågan med att det inte alls märks på EU-nivå. Den oro som Socialdemokraterna försöker piska upp och ge mediautrymme till och ge utrymme här - att det skulle finnas frågetecken kring var vi finns i kampen mot klimathotet eller i den gröna omställningen - finns inte på EU-nivå. Det är också därför som vi har kunnat hålla ett så högt tempo. Men framför allt i Sverige får vi nu fler med oss när det gäller behovet av den gröna omställningen därför att vi skiftar från ett perspektiv där det primärt är individen som ska stå för den gröna omställningen. Vi som enskilda personer har absolut ett ansvar. Men vi gör nu ett stort systemskifte i fråga om omställningen av transporter och vår tunga industri där elektrifieringen är A och O och grunden för detta. Vi överbryggar nu också mycket av de tuffa och interna motsättningar som fanns i den tidigare regeringen mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet och som gjorde att man var totalt lamslagen i flera avgörande frågor. Jag kan ta till exempel frågan om gruvnäringen. Tuffa låsningar mellan S och MP gjorde att det inte banades väg för nya gruvor på det sätt som behövdes. Dessa mineraler och metaller som finns i svenska gruvor och som finns i den svenska jorden är avgörande för att Sverige och EU ska klara den gröna omställningen. De behövs för våra vindkraftverk, för våra elbilar, för våra batterier och för vår digitala omställning och för våra telefoner. Därför behöver vi bana väg för fler gruvor. Jag har talat med ett otal tidigare aktiva socialdemokrater som nu snarare hyllar att vi banar väg här. Här ser jag att vi skulle kunna lämna retoriken och det höga tonläget - det kan vara motiverat ibland - och snarare samarbeta kring tillståndsprocesser för elnät, mer kraftproduktion och fler gruvor. För att avsluta med ett tydligt svar på den sista frågan som ledamoten ställde samarbetar jag gärna med Socialdemokraterna om detta.

Vad är regeringens plan för att säkra de långsiktiga investeringar som gjorts i svensk industri både av näringslivet och med offentliga medel?

Jag kan förstå att medlemsländerna i Europeiska unionen ser Sverige som ett föregångsland eftersom det är vi som har sett till att de kan göra det. Men frågan är om de ser denna regering som en föregångare eller inte. Vi har ett regeringsunderlag som vill framstå som att man är överens. Men varenda gång som man ska annonsera stöd till industrin uttalar sig Sverigedemokraterna kritiskt mot detta. Det är som att det faktum att vi befinner oss i en klimatkris har gått dem förbi helt. Nu tvingas regeringen att göra som de vill. Sverigedemokraterna har bestämt sig för att göra klimatpolitiken till nästa kulturkrig. Och regeringen väljer att sanktionera detta kulturkrig. De som inte vill se en grön industriell revolution i Sverige befinner sig numera innanför Regeringskansliets väggar. Det är allvarligt, och det skapar osäkerhet för industrin. Det kan i sin tur leda till att investeringar hamnar någon annanstans. Det innebär att svenska jobb försvinner utomlands och att Sverigedemokraterna får som de vill. Sverige förpassas till avbytarbänken, men de får behålla makten. I Europaparlamentet har regeringspartierna inte heller varit vänner av den gröna industrin. Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har röstat för utsläppsregler som underlättar för att tyskt fossilt stål fortsätter att säljas, vilket direkt hämmar svensk konkurrenskraft och det gröna stålet. Detta stoltserade bland andra Busch partikollega Skyttedal med, alltså att försämra för svensk konkurrenskraft och det gröna stålet. Allt detta skapar oro, och för varenda dag som regeringen är senfärdig och otydlig med vad som gäller för industrin och vad statens roll kommer att vara tappar Sverige konkurrenskraft. Att vara en ledande nation som andra följer gör att det skapas svenska jobb och att svensk ekonomi kommer stärkt ur de många kriser som vi befinner oss i. Ministern har i sitt svar till mig önskat att det inte fanns statsstöd och på sätt och vis ändå yttrat någon form av kritik mot IPCEI-regelverket i ett läge där industrin behöver veta om politiken kommer att vara en aktiv part i klimatomställningen eller inte. Det är oerhört viktigt att vi är med och formar listan på prioriterade projekt och använder den till olika satsningar som bidrar till att nå nettonollutsläpp. Men detta svarar ministern inte på. I stället är det kärnkraft som är svaret i interpellationssvaret. Det har vi hört förut - inte mig emot. Alla goda kraftslag behövs, och det har otaliga socialdemokrater sagt i denna kammare flera gånger. Men när vi ska diskutera hur regeringen kan stötta industrin genom olika stöd och lättnader väljer ministern att falla tillbaka till sin safe zone och skapa denna falska motsättning om kärnkraft. Det är dags att släppa kulturkriget, Ebba Busch, och svara på vad industrin kan förvänta sig för andra stöd från regeringen. Men om vi ska prata om energi kan vi titta på vad regeringen gör för det fossilfria samhället. I Europaparlamentet röstar samtliga partier från regeringsunderlaget för att inkludera fossilgas i EU:s taxonomi. Det är någonting som direkt slår undan benen för till exempel kärnkraften. Det är därför oklart om det är för klimatets skull regeringen vill ha kärnkraft, eller om man har lärt sig av sina nya vänner hur ett effektivt kulturkrig förs. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerUtöver detta har regeringen öppnat upp för mer subventioner av kolkraft i bland annat Grekland och Polen. Det fossilfria samhället känns väldigt långt borta när vi har en regering som lägger större vikt vid vad som står på ett papper än vad som faktiskt görs i handling. Det är inte ansvarsfull klimatpolitik, och det gör att vi kommer längre från det fossilfria samhället. För att återgå till industrin undrar jag fortfarande vad regeringen tänker göra för att se till att gröna investeringar inte hamnar utomlands. Det kan inte vara så att vi utvinner järnmalm från våra gruvor och sedan struntar i att förädla den och i stället skickar den utomlands. Med sådana oerhört stora satsningar som görs i hela världen kan vi i Sverige inte bara se på och bli omsprungna. Sverigedemokraterna är ett hot mot den gröna omställningen. Oavsett om Ebba Busch vill se det eller inte ser alla andra det. Sluta sanktionera kulturkriget, släpp prestigen och släpp Sverigedemokraterna, för det går inte att bygga ett klimatvänligt samhälle med ett klimatförnekande parti! Därför undrar jag om regeringen är beredd att skapa riktiga och långsiktiga förutsättningar för industrin och föra samtal med oss för att inte låta bräckliga majoriteter vara det som industrin har att förhålla sig till.

Kommer regeringen att vidta ytterligare åtgärder för att stötta industrin och bidra till en snabbare omställning?

Jag kan förstå att medlemsländerna i Europeiska unionen ser Sverige som ett föregångsland eftersom det är vi som har sett till att de kan göra det. Men frågan är om de ser denna regering som en föregångare eller inte. Vi har ett regeringsunderlag som vill framstå som att man är överens. Men varenda gång som man ska annonsera stöd till industrin uttalar sig Sverigedemokraterna kritiskt mot detta. Det är som att det faktum att vi befinner oss i en klimatkris har gått dem förbi helt. Nu tvingas regeringen att göra som de vill. Sverigedemokraterna har bestämt sig för att göra klimatpolitiken till nästa kulturkrig. Och regeringen väljer att sanktionera detta kulturkrig. De som inte vill se en grön industriell revolution i Sverige befinner sig numera innanför Regeringskansliets väggar. Det är allvarligt, och det skapar osäkerhet för industrin. Det kan i sin tur leda till att investeringar hamnar någon annanstans. Det innebär att svenska jobb försvinner utomlands och att Sverigedemokraterna får som de vill. Sverige förpassas till avbytarbänken, men de får behålla makten. I Europaparlamentet har regeringspartierna inte heller varit vänner av den gröna industrin. Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har röstat för utsläppsregler som underlättar för att tyskt fossilt stål fortsätter att säljas, vilket direkt hämmar svensk konkurrenskraft och det gröna stålet. Detta stoltserade bland andra Busch partikollega Skyttedal med, alltså att försämra för svensk konkurrenskraft och det gröna stålet. Allt detta skapar oro, och för varenda dag som regeringen är senfärdig och otydlig med vad som gäller för industrin och vad statens roll kommer att vara tappar Sverige konkurrenskraft. Att vara en ledande nation som andra följer gör att det skapas svenska jobb och att svensk ekonomi kommer stärkt ur de många kriser som vi befinner oss i. Ministern har i sitt svar till mig önskat att det inte fanns statsstöd och på sätt och vis ändå yttrat någon form av kritik mot IPCEI-regelverket i ett läge där industrin behöver veta om politiken kommer att vara en aktiv part i klimatomställningen eller inte. Det är oerhört viktigt att vi är med och formar listan på prioriterade projekt och använder den till olika satsningar som bidrar till att nå nettonollutsläpp. Men detta svarar ministern inte på. I stället är det kärnkraft som är svaret i interpellationssvaret. Det har vi hört förut - inte mig emot. Alla goda kraftslag behövs, och det har otaliga socialdemokrater sagt i denna kammare flera gånger. Men när vi ska diskutera hur regeringen kan stötta industrin genom olika stöd och lättnader väljer ministern att falla tillbaka till sin safe zone och skapa denna falska motsättning om kärnkraft. Det är dags att släppa kulturkriget, Ebba Busch, och svara på vad industrin kan förvänta sig för andra stöd från regeringen. Men om vi ska prata om energi kan vi titta på vad regeringen gör för det fossilfria samhället. I Europaparlamentet röstar samtliga partier från regeringsunderlaget för att inkludera fossilgas i EU:s taxonomi. Det är någonting som direkt slår undan benen för till exempel kärnkraften. Det är därför oklart om det är för klimatets skull regeringen vill ha kärnkraft, eller om man har lärt sig av sina nya vänner hur ett effektivt kulturkrig förs. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerUtöver detta har regeringen öppnat upp för mer subventioner av kolkraft i bland annat Grekland och Polen. Det fossilfria samhället känns väldigt långt borta när vi har en regering som lägger större vikt vid vad som står på ett papper än vad som faktiskt görs i handling. Det är inte ansvarsfull klimatpolitik, och det gör att vi kommer längre från det fossilfria samhället. För att återgå till industrin undrar jag fortfarande vad regeringen tänker göra för att se till att gröna investeringar inte hamnar utomlands. Det kan inte vara så att vi utvinner järnmalm från våra gruvor och sedan struntar i att förädla den och i stället skickar den utomlands. Med sådana oerhört stora satsningar som görs i hela världen kan vi i Sverige inte bara se på och bli omsprungna. Sverigedemokraterna är ett hot mot den gröna omställningen. Oavsett om Ebba Busch vill se det eller inte ser alla andra det. Sluta sanktionera kulturkriget, släpp prestigen och släpp Sverigedemokraterna, för det går inte att bygga ett klimatvänligt samhälle med ett klimatförnekande parti! Därför undrar jag om regeringen är beredd att skapa riktiga och långsiktiga förutsättningar för industrin och föra samtal med oss för att inte låta bräckliga majoriteter vara det som industrin har att förhålla sig till.

Planerar regeringen att möjliggöra stöd för fler projekt enligt IPCEI-regelverket som klassas som gemensamt europiskt intresse?

Jag kan förstå att medlemsländerna i Europeiska unionen ser Sverige som ett föregångsland eftersom det är vi som har sett till att de kan göra det. Men frågan är om de ser denna regering som en föregångare eller inte. Vi har ett regeringsunderlag som vill framstå som att man är överens. Men varenda gång som man ska annonsera stöd till industrin uttalar sig Sverigedemokraterna kritiskt mot detta. Det är som att det faktum att vi befinner oss i en klimatkris har gått dem förbi helt. Nu tvingas regeringen att göra som de vill. Sverigedemokraterna har bestämt sig för att göra klimatpolitiken till nästa kulturkrig. Och regeringen väljer att sanktionera detta kulturkrig. De som inte vill se en grön industriell revolution i Sverige befinner sig numera innanför Regeringskansliets väggar. Det är allvarligt, och det skapar osäkerhet för industrin. Det kan i sin tur leda till att investeringar hamnar någon annanstans. Det innebär att svenska jobb försvinner utomlands och att Sverigedemokraterna får som de vill. Sverige förpassas till avbytarbänken, men de får behålla makten. I Europaparlamentet har regeringspartierna inte heller varit vänner av den gröna industrin. Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har röstat för utsläppsregler som underlättar för att tyskt fossilt stål fortsätter att säljas, vilket direkt hämmar svensk konkurrenskraft och det gröna stålet. Detta stoltserade bland andra Busch partikollega Skyttedal med, alltså att försämra för svensk konkurrenskraft och det gröna stålet. Allt detta skapar oro, och för varenda dag som regeringen är senfärdig och otydlig med vad som gäller för industrin och vad statens roll kommer att vara tappar Sverige konkurrenskraft. Att vara en ledande nation som andra följer gör att det skapas svenska jobb och att svensk ekonomi kommer stärkt ur de många kriser som vi befinner oss i. Ministern har i sitt svar till mig önskat att det inte fanns statsstöd och på sätt och vis ändå yttrat någon form av kritik mot IPCEI-regelverket i ett läge där industrin behöver veta om politiken kommer att vara en aktiv part i klimatomställningen eller inte. Det är oerhört viktigt att vi är med och formar listan på prioriterade projekt och använder den till olika satsningar som bidrar till att nå nettonollutsläpp. Men detta svarar ministern inte på. I stället är det kärnkraft som är svaret i interpellationssvaret. Det har vi hört förut - inte mig emot. Alla goda kraftslag behövs, och det har otaliga socialdemokrater sagt i denna kammare flera gånger. Men när vi ska diskutera hur regeringen kan stötta industrin genom olika stöd och lättnader väljer ministern att falla tillbaka till sin safe zone och skapa denna falska motsättning om kärnkraft. Det är dags att släppa kulturkriget, Ebba Busch, och svara på vad industrin kan förvänta sig för andra stöd från regeringen. Men om vi ska prata om energi kan vi titta på vad regeringen gör för det fossilfria samhället. I Europaparlamentet röstar samtliga partier från regeringsunderlaget för att inkludera fossilgas i EU:s taxonomi. Det är någonting som direkt slår undan benen för till exempel kärnkraften. Det är därför oklart om det är för klimatets skull regeringen vill ha kärnkraft, eller om man har lärt sig av sina nya vänner hur ett effektivt kulturkrig förs. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerUtöver detta har regeringen öppnat upp för mer subventioner av kolkraft i bland annat Grekland och Polen. Det fossilfria samhället känns väldigt långt borta när vi har en regering som lägger större vikt vid vad som står på ett papper än vad som faktiskt görs i handling. Det är inte ansvarsfull klimatpolitik, och det gör att vi kommer längre från det fossilfria samhället. För att återgå till industrin undrar jag fortfarande vad regeringen tänker göra för att se till att gröna investeringar inte hamnar utomlands. Det kan inte vara så att vi utvinner järnmalm från våra gruvor och sedan struntar i att förädla den och i stället skickar den utomlands. Med sådana oerhört stora satsningar som görs i hela världen kan vi i Sverige inte bara se på och bli omsprungna. Sverigedemokraterna är ett hot mot den gröna omställningen. Oavsett om Ebba Busch vill se det eller inte ser alla andra det. Sluta sanktionera kulturkriget, släpp prestigen och släpp Sverigedemokraterna, för det går inte att bygga ett klimatvänligt samhälle med ett klimatförnekande parti! Därför undrar jag om regeringen är beredd att skapa riktiga och långsiktiga förutsättningar för industrin och föra samtal med oss för att inte låta bräckliga majoriteter vara det som industrin har att förhålla sig till.

Vad är regeringens plan för att säkra de långsiktiga investeringar som gjorts i svensk industri både av näringslivet och med offentliga medel?

Nu när vi båda, interpellanten och jag, är här på plats önskar jag tacka för interpellationen. Detta är ändå mitt favoritämne, får jag lov att säga.Återkommande har jag i denna talarstol fått peka på att Sverige verkligen har ett svar på det som jag flera gånger har kallat the million dollar question, den stora frågan: Går det att kombinera högt uppsatta klimatmål med att bana väg för fler arbetstillfällen för svenska medborgare - svenska mammor och pappor - så att de kan klara försörjningen för sig själva och sina barn och samtidigt ha en stark välfärd? Det svenska svaret är ja.Jag har inte samma bild som Daniel Vencu Velasquez Castro, att Sverige på något sätt skulle bromsa i denna fråga. Tvärtom kan jag ge kredd till den tidigare regeringen, som pekade på behovet av industrins värde i den gröna omställningen. När vi ser hur andra, till och med på den borgerliga kanten, pratar om att industrin var dåtid kan vi kristdemokrater och socialdemokrater kroka arm och säga att industrin är framtid när den är grön. Nu ser vi att näringslivet sitter i förarsätet i flera delar av den så avgörande gröna omställningen.Jag håller inte med om att vi bromsar in, utan vi har tvärtom tagit stafettpinnen och snarare ökat tempot. Jag har haft förmånen att leda två ministerrådskretsar under det svenska EU-ordförandeskapet. Den ena ansvarar för konkurrenskraftsfrågor, och den andra hanterar energifrågor. Det har varit en jättefördel att kunna driva de svenska prioriteringarna i båda dessa två kretsar. Vi har nämligen föresatt oss att bidra under det svenska ordförandeskapet till att göra EU grönare, säkrare, friare och tryggare. För att kunna göra det behöver vi lyfta fram de långsiktiga frågorna och konkurrenskraften för EU och knyta dem till den gröna omställningen. Det skulle jag säga att vi med råge har lyckats med.Det finns inte ett enda land inom EU som jag har haft kontakt med under denna vår, oavsett färg på regeringen, som inte ser Sverige som ett föregångsland, som inte känner sig utmanat på ett positivt sätt av Sverige i klimatomställningen eller som på något sätt sätter frågetecken kring att vi är dedikerade att möta klimathotet. Tittar man på vad vi har levererat under denna vår är det inte så konstigt att jag inte möter denna bild. Under det svenska ordförandeskapet har vi nämligen gått i mål med det som kallas Fit for 55. Det är alltså EU:s stora klimatpaket. Aldrig någonsin förut i Europeiska unionens hela historia har man haft ett så stort lagstiftningspaket på bordet. Av elva akter har Sverige fört i mål fem av dem. Det visar på överlåtelse till klimatomställningen. Men det visar också på att vi lyckats knyta detta till konkurrenskraftsfrågorna och därmed fått med oss betydligt fler länder som inte brukar vara lika aktiva i frågan om att möta klimatomställningen och den gröna omställningen som Sverige är. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag tycker därför att vi har visat på hemmaplan, men inte minst i EU-sammanhang, att vi håller dessa frågor högt. Vi levererar på dem, inte bara i ord utan även i handling. Och vi ämnar fortsätta att hålla ett högt tempo även framåt.

Kommer regeringen att vidta ytterligare åtgärder för att stötta industrin och bidra till en snabbare omställning?

Nu när vi båda, interpellanten och jag, är här på plats önskar jag tacka för interpellationen. Detta är ändå mitt favoritämne, får jag lov att säga.Återkommande har jag i denna talarstol fått peka på att Sverige verkligen har ett svar på det som jag flera gånger har kallat the million dollar question, den stora frågan: Går det att kombinera högt uppsatta klimatmål med att bana väg för fler arbetstillfällen för svenska medborgare - svenska mammor och pappor - så att de kan klara försörjningen för sig själva och sina barn och samtidigt ha en stark välfärd? Det svenska svaret är ja.Jag har inte samma bild som Daniel Vencu Velasquez Castro, att Sverige på något sätt skulle bromsa i denna fråga. Tvärtom kan jag ge kredd till den tidigare regeringen, som pekade på behovet av industrins värde i den gröna omställningen. När vi ser hur andra, till och med på den borgerliga kanten, pratar om att industrin var dåtid kan vi kristdemokrater och socialdemokrater kroka arm och säga att industrin är framtid när den är grön. Nu ser vi att näringslivet sitter i förarsätet i flera delar av den så avgörande gröna omställningen.Jag håller inte med om att vi bromsar in, utan vi har tvärtom tagit stafettpinnen och snarare ökat tempot. Jag har haft förmånen att leda två ministerrådskretsar under det svenska EU-ordförandeskapet. Den ena ansvarar för konkurrenskraftsfrågor, och den andra hanterar energifrågor. Det har varit en jättefördel att kunna driva de svenska prioriteringarna i båda dessa två kretsar. Vi har nämligen föresatt oss att bidra under det svenska ordförandeskapet till att göra EU grönare, säkrare, friare och tryggare. För att kunna göra det behöver vi lyfta fram de långsiktiga frågorna och konkurrenskraften för EU och knyta dem till den gröna omställningen. Det skulle jag säga att vi med råge har lyckats med.Det finns inte ett enda land inom EU som jag har haft kontakt med under denna vår, oavsett färg på regeringen, som inte ser Sverige som ett föregångsland, som inte känner sig utmanat på ett positivt sätt av Sverige i klimatomställningen eller som på något sätt sätter frågetecken kring att vi är dedikerade att möta klimathotet. Tittar man på vad vi har levererat under denna vår är det inte så konstigt att jag inte möter denna bild. Under det svenska ordförandeskapet har vi nämligen gått i mål med det som kallas Fit for 55. Det är alltså EU:s stora klimatpaket. Aldrig någonsin förut i Europeiska unionens hela historia har man haft ett så stort lagstiftningspaket på bordet. Av elva akter har Sverige fört i mål fem av dem. Det visar på överlåtelse till klimatomställningen. Men det visar också på att vi lyckats knyta detta till konkurrenskraftsfrågorna och därmed fått med oss betydligt fler länder som inte brukar vara lika aktiva i frågan om att möta klimatomställningen och den gröna omställningen som Sverige är. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag tycker därför att vi har visat på hemmaplan, men inte minst i EU-sammanhang, att vi håller dessa frågor högt. Vi levererar på dem, inte bara i ord utan även i handling. Och vi ämnar fortsätta att hålla ett högt tempo även framåt.

Planerar regeringen att möjliggöra stöd för fler projekt enligt IPCEI-regelverket som klassas som gemensamt europiskt intresse?

Nu när vi båda, interpellanten och jag, är här på plats önskar jag tacka för interpellationen. Detta är ändå mitt favoritämne, får jag lov att säga.Återkommande har jag i denna talarstol fått peka på att Sverige verkligen har ett svar på det som jag flera gånger har kallat the million dollar question, den stora frågan: Går det att kombinera högt uppsatta klimatmål med att bana väg för fler arbetstillfällen för svenska medborgare - svenska mammor och pappor - så att de kan klara försörjningen för sig själva och sina barn och samtidigt ha en stark välfärd? Det svenska svaret är ja.Jag har inte samma bild som Daniel Vencu Velasquez Castro, att Sverige på något sätt skulle bromsa i denna fråga. Tvärtom kan jag ge kredd till den tidigare regeringen, som pekade på behovet av industrins värde i den gröna omställningen. När vi ser hur andra, till och med på den borgerliga kanten, pratar om att industrin var dåtid kan vi kristdemokrater och socialdemokrater kroka arm och säga att industrin är framtid när den är grön. Nu ser vi att näringslivet sitter i förarsätet i flera delar av den så avgörande gröna omställningen.Jag håller inte med om att vi bromsar in, utan vi har tvärtom tagit stafettpinnen och snarare ökat tempot. Jag har haft förmånen att leda två ministerrådskretsar under det svenska EU-ordförandeskapet. Den ena ansvarar för konkurrenskraftsfrågor, och den andra hanterar energifrågor. Det har varit en jättefördel att kunna driva de svenska prioriteringarna i båda dessa två kretsar. Vi har nämligen föresatt oss att bidra under det svenska ordförandeskapet till att göra EU grönare, säkrare, friare och tryggare. För att kunna göra det behöver vi lyfta fram de långsiktiga frågorna och konkurrenskraften för EU och knyta dem till den gröna omställningen. Det skulle jag säga att vi med råge har lyckats med.Det finns inte ett enda land inom EU som jag har haft kontakt med under denna vår, oavsett färg på regeringen, som inte ser Sverige som ett föregångsland, som inte känner sig utmanat på ett positivt sätt av Sverige i klimatomställningen eller som på något sätt sätter frågetecken kring att vi är dedikerade att möta klimathotet. Tittar man på vad vi har levererat under denna vår är det inte så konstigt att jag inte möter denna bild. Under det svenska ordförandeskapet har vi nämligen gått i mål med det som kallas Fit for 55. Det är alltså EU:s stora klimatpaket. Aldrig någonsin förut i Europeiska unionens hela historia har man haft ett så stort lagstiftningspaket på bordet. Av elva akter har Sverige fört i mål fem av dem. Det visar på överlåtelse till klimatomställningen. Men det visar också på att vi lyckats knyta detta till konkurrenskraftsfrågorna och därmed fått med oss betydligt fler länder som inte brukar vara lika aktiva i frågan om att möta klimatomställningen och den gröna omställningen som Sverige är. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag tycker därför att vi har visat på hemmaplan, men inte minst i EU-sammanhang, att vi håller dessa frågor högt. Vi levererar på dem, inte bara i ord utan även i handling. Och vi ämnar fortsätta att hålla ett högt tempo även framåt.

Vad är regeringens plan för att säkra de långsiktiga investeringar som gjorts i svensk industri både av näringslivet och med offentliga medel?

Tack, statsrådet, för svaret!Svensk industri är av världsklass; det har den alltid varit. Det är genom kvaliteten på våra produkter som vi som ganska liten nation har kunnat konkurrera ute i världen. Och det råder inget tvivel om att en stark industri har varit förutsättningen för vår starka välfärdsstat, ihop med en klok fördelningspolitik.I ett läge där välfärden behöver mer resurser, vår infrastruktur behöver stärkas och fler behöver komma i arbete är industrin återigen en förutsättning för att bygga det starka samhället. Till skillnad från hur det lät under den förra mandatperioden har regeringspartierna blivit något mer positiva till stöden för den gröna industrin. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet är bra att staten är en aktiv part i klimatomställningen och skapar förutsättningar för industrin att utvecklas. Det är självklart att alla industrier i längden behöver vara självgående, men det är allvarligt att regeringen inte förstår varför dessa statsstöd behövs nu och en tid framöver, när vi är mitt uppe i en kapplöpning om ledarpositionen i den gröna omställningen.Fossilfritt stål, batterifabriker och en fordonsindustri som ställer om är några av de saker som nu ger hopp om en hållbar framtid, då dessa industrier tillsammans står för en tredjedel av Sveriges totala utsläpp. Omställningen behöver genomföras för klimatet och för att ge framtida generationer en chans att ha en planet som det går att leva på.Något som blivit uppenbart är betydelsen av att lyckas med klimatomställningen i syfte att stärka svensk konkurrenskraft. I hela världen ser vi hur länder tar stora kliv för att locka gröna investeringar och stater som gör sitt yttersta för att stötta företag som bidrar till att uppnå ett samhälle med nettonollutsläpp. För att vara tydlig: Dessa stöd kan vara av finansiell karaktär eller bestå i lättnader i tillstånd och regler. Jag är stolt över vad den förra regeringen lyckades genomföra tillsammans med näringslivet. När den socialdemokratiska regeringen tillträdde var det nästan som att vi i Sverige stod helt handfallna inför det faktum som klimatomställningen var. Men med ett politiskt ledarskap och en politisk färdriktning kommer man långt, och det gjorde vi. Det var under de åtta åren som industriboomen skedde, och helt plötsligt var Sverige en del av lösningen på klimatkrisen.Men tyvärr är det inte lika självklart i dag. Jag är säker på att regeringen tycker sig ha gjort sitt bästa med ordförandeskapet i EU, och jag har själv deltagit i ett par överläggningar som har varit väl genomförda. Men i handling har inte mycket skett. Sverige ses inte längre som en stark klimatnation som leder kampen i klimatomställnigen och bidrar till att göra EU ledande i kapplöpningen. Det har varit inbromsning efter inbromsning i stället för att vi leder unionen och accelererar mot en grön och hållbar framtid.Detta är inte vad svensk industri behöver. Industrin hade behövt att Sverige sätter ramarna för de nya EU-lagar som kommer med Fit for 55-paketet och EU:s gröna giv. Svensk industri borde vara utgångspunkten i EU:s arbete med att utforma regelverk som underlättar för gröna industrietableringar.Inte heller här hemma, fru talman, tar regeringen ansvar eller ledarskap i frågan om industrins omställning och framtid. Nu väntar stora industrier på besked om de ska få stöd eller inte, och då väljer regeringen att skjuta över ansvaret till Energimyndigheten. Men ministern vet att det är regeringen och inte myndigheten som har mandatet att fatta beslut om projekt som faller inom ramen för det så kallade IPCEI-regelverket.Varför kan ministern inte ge besked om stöd för en industri som kan skapa tusentals jobb och bidra till att sänka Sveriges utsläpp drastiskt? Kan det bero på att regeringen känner sig lite bakbunden av Sverigedemokraterna - det parti som i praktiken styr regeringen? STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSverigedemokraterna har varit väldigt tydliga med att de inte tycker att det ska vara några stora stöd till industrin, helst inga stöd alls. Hur skapar detta långsiktighet och förutsättningar för industrin att utvecklas, Ebba Busch?Mina frågor kvarstår: Vad är regeringens plan för att säkra de investeringar som har gjorts, och kommer regeringen att vidta ytterligare åtgärder för att stötta industrin?

Kommer regeringen att vidta ytterligare åtgärder för att stötta industrin och bidra till en snabbare omställning?

Tack, statsrådet, för svaret!Svensk industri är av världsklass; det har den alltid varit. Det är genom kvaliteten på våra produkter som vi som ganska liten nation har kunnat konkurrera ute i världen. Och det råder inget tvivel om att en stark industri har varit förutsättningen för vår starka välfärdsstat, ihop med en klok fördelningspolitik.I ett läge där välfärden behöver mer resurser, vår infrastruktur behöver stärkas och fler behöver komma i arbete är industrin återigen en förutsättning för att bygga det starka samhället. Till skillnad från hur det lät under den förra mandatperioden har regeringspartierna blivit något mer positiva till stöden för den gröna industrin. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet är bra att staten är en aktiv part i klimatomställningen och skapar förutsättningar för industrin att utvecklas. Det är självklart att alla industrier i längden behöver vara självgående, men det är allvarligt att regeringen inte förstår varför dessa statsstöd behövs nu och en tid framöver, när vi är mitt uppe i en kapplöpning om ledarpositionen i den gröna omställningen.Fossilfritt stål, batterifabriker och en fordonsindustri som ställer om är några av de saker som nu ger hopp om en hållbar framtid, då dessa industrier tillsammans står för en tredjedel av Sveriges totala utsläpp. Omställningen behöver genomföras för klimatet och för att ge framtida generationer en chans att ha en planet som det går att leva på.Något som blivit uppenbart är betydelsen av att lyckas med klimatomställningen i syfte att stärka svensk konkurrenskraft. I hela världen ser vi hur länder tar stora kliv för att locka gröna investeringar och stater som gör sitt yttersta för att stötta företag som bidrar till att uppnå ett samhälle med nettonollutsläpp. För att vara tydlig: Dessa stöd kan vara av finansiell karaktär eller bestå i lättnader i tillstånd och regler. Jag är stolt över vad den förra regeringen lyckades genomföra tillsammans med näringslivet. När den socialdemokratiska regeringen tillträdde var det nästan som att vi i Sverige stod helt handfallna inför det faktum som klimatomställningen var. Men med ett politiskt ledarskap och en politisk färdriktning kommer man långt, och det gjorde vi. Det var under de åtta åren som industriboomen skedde, och helt plötsligt var Sverige en del av lösningen på klimatkrisen.Men tyvärr är det inte lika självklart i dag. Jag är säker på att regeringen tycker sig ha gjort sitt bästa med ordförandeskapet i EU, och jag har själv deltagit i ett par överläggningar som har varit väl genomförda. Men i handling har inte mycket skett. Sverige ses inte längre som en stark klimatnation som leder kampen i klimatomställnigen och bidrar till att göra EU ledande i kapplöpningen. Det har varit inbromsning efter inbromsning i stället för att vi leder unionen och accelererar mot en grön och hållbar framtid.Detta är inte vad svensk industri behöver. Industrin hade behövt att Sverige sätter ramarna för de nya EU-lagar som kommer med Fit for 55-paketet och EU:s gröna giv. Svensk industri borde vara utgångspunkten i EU:s arbete med att utforma regelverk som underlättar för gröna industrietableringar.Inte heller här hemma, fru talman, tar regeringen ansvar eller ledarskap i frågan om industrins omställning och framtid. Nu väntar stora industrier på besked om de ska få stöd eller inte, och då väljer regeringen att skjuta över ansvaret till Energimyndigheten. Men ministern vet att det är regeringen och inte myndigheten som har mandatet att fatta beslut om projekt som faller inom ramen för det så kallade IPCEI-regelverket.Varför kan ministern inte ge besked om stöd för en industri som kan skapa tusentals jobb och bidra till att sänka Sveriges utsläpp drastiskt? Kan det bero på att regeringen känner sig lite bakbunden av Sverigedemokraterna - det parti som i praktiken styr regeringen? STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSverigedemokraterna har varit väldigt tydliga med att de inte tycker att det ska vara några stora stöd till industrin, helst inga stöd alls. Hur skapar detta långsiktighet och förutsättningar för industrin att utvecklas, Ebba Busch?Mina frågor kvarstår: Vad är regeringens plan för att säkra de investeringar som har gjorts, och kommer regeringen att vidta ytterligare åtgärder för att stötta industrin?

Planerar regeringen att möjliggöra stöd för fler projekt enligt IPCEI-regelverket som klassas som gemensamt europiskt intresse?

Tack, statsrådet, för svaret!Svensk industri är av världsklass; det har den alltid varit. Det är genom kvaliteten på våra produkter som vi som ganska liten nation har kunnat konkurrera ute i världen. Och det råder inget tvivel om att en stark industri har varit förutsättningen för vår starka välfärdsstat, ihop med en klok fördelningspolitik.I ett läge där välfärden behöver mer resurser, vår infrastruktur behöver stärkas och fler behöver komma i arbete är industrin återigen en förutsättning för att bygga det starka samhället. Till skillnad från hur det lät under den förra mandatperioden har regeringspartierna blivit något mer positiva till stöden för den gröna industrin. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet är bra att staten är en aktiv part i klimatomställningen och skapar förutsättningar för industrin att utvecklas. Det är självklart att alla industrier i längden behöver vara självgående, men det är allvarligt att regeringen inte förstår varför dessa statsstöd behövs nu och en tid framöver, när vi är mitt uppe i en kapplöpning om ledarpositionen i den gröna omställningen.Fossilfritt stål, batterifabriker och en fordonsindustri som ställer om är några av de saker som nu ger hopp om en hållbar framtid, då dessa industrier tillsammans står för en tredjedel av Sveriges totala utsläpp. Omställningen behöver genomföras för klimatet och för att ge framtida generationer en chans att ha en planet som det går att leva på.Något som blivit uppenbart är betydelsen av att lyckas med klimatomställningen i syfte att stärka svensk konkurrenskraft. I hela världen ser vi hur länder tar stora kliv för att locka gröna investeringar och stater som gör sitt yttersta för att stötta företag som bidrar till att uppnå ett samhälle med nettonollutsläpp. För att vara tydlig: Dessa stöd kan vara av finansiell karaktär eller bestå i lättnader i tillstånd och regler. Jag är stolt över vad den förra regeringen lyckades genomföra tillsammans med näringslivet. När den socialdemokratiska regeringen tillträdde var det nästan som att vi i Sverige stod helt handfallna inför det faktum som klimatomställningen var. Men med ett politiskt ledarskap och en politisk färdriktning kommer man långt, och det gjorde vi. Det var under de åtta åren som industriboomen skedde, och helt plötsligt var Sverige en del av lösningen på klimatkrisen.Men tyvärr är det inte lika självklart i dag. Jag är säker på att regeringen tycker sig ha gjort sitt bästa med ordförandeskapet i EU, och jag har själv deltagit i ett par överläggningar som har varit väl genomförda. Men i handling har inte mycket skett. Sverige ses inte längre som en stark klimatnation som leder kampen i klimatomställnigen och bidrar till att göra EU ledande i kapplöpningen. Det har varit inbromsning efter inbromsning i stället för att vi leder unionen och accelererar mot en grön och hållbar framtid.Detta är inte vad svensk industri behöver. Industrin hade behövt att Sverige sätter ramarna för de nya EU-lagar som kommer med Fit for 55-paketet och EU:s gröna giv. Svensk industri borde vara utgångspunkten i EU:s arbete med att utforma regelverk som underlättar för gröna industrietableringar.Inte heller här hemma, fru talman, tar regeringen ansvar eller ledarskap i frågan om industrins omställning och framtid. Nu väntar stora industrier på besked om de ska få stöd eller inte, och då väljer regeringen att skjuta över ansvaret till Energimyndigheten. Men ministern vet att det är regeringen och inte myndigheten som har mandatet att fatta beslut om projekt som faller inom ramen för det så kallade IPCEI-regelverket.Varför kan ministern inte ge besked om stöd för en industri som kan skapa tusentals jobb och bidra till att sänka Sveriges utsläpp drastiskt? Kan det bero på att regeringen känner sig lite bakbunden av Sverigedemokraterna - det parti som i praktiken styr regeringen? STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSverigedemokraterna har varit väldigt tydliga med att de inte tycker att det ska vara några stora stöd till industrin, helst inga stöd alls. Hur skapar detta långsiktighet och förutsättningar för industrin att utvecklas, Ebba Busch?Mina frågor kvarstår: Vad är regeringens plan för att säkra de investeringar som har gjorts, och kommer regeringen att vidta ytterligare åtgärder för att stötta industrin?

Vad är regeringens plan för att säkra de långsiktiga investeringar som gjorts i svensk industri både av näringslivet och med offentliga medel?

Daniel Vencu Velasquez Castro har frågat mig vad som är regeringens plan för att säkra de långsiktiga investeringar som gjorts i svensk industri både av näringslivet och med offentliga medel. Han har även frågat om regeringen kommer att vidta ytterligare åtgärder för att stötta industrin och bidra till snabbare omställning. Slutligen har han frågat om regeringen planerar att möjliggöra stöd för fler projekt enligt IPCEIregelverket som klassas som gemensamt europeiskt intresse. Även här kommer ett inledningsvis ganska fylligt svar.Svensk konkurrenskraft går hand i hand med målet om nettonollutsläpp till 2045, vilket kräver en aktiv industripolitik. Det handlar bland annat om en utbyggd elproduktion, kompetensförsörjning samt snabba, förutsägbara och effektiva tillståndsprocesser.En av regeringens främsta prioriteringar är att arbeta för att säkra ny planerbar elproduktion i Sverige. Energipolitiken behöver utvecklas och ta höjd för att kunna möta en ökad elanvändning. Regeringen arbetar för att förbättra förutsättningarna för ny kärnkraft och har föreslagit ändringar i miljöbalken för att ta bort begränsningen av antalet kärnkraftsreaktorer samt tillåta nya reaktorer på fler platser än nuvarande tre.Klimaträttsutredningen har i sitt slutbetänkande Rätt för klimatet föreslagit ett antal nya bestämmelser samt ändringar i ellagen och miljöbalken som ska underlätta utbyggnaden av elproduktion och elnät. Regeringen har redan tagit Klimaträttsutredningens förslag om förbättrad vägledning vidare genom uppdrag i regleringsbreven till både Boverket och Naturvårdsverket. Regeringen fäster stor vikt vid en god kompetensförsörjning för såväl näringsliv som välfärden för att säkra vår konkurrenskraft. Att svenska företag har tillgång till den kompetens som behövs för att kunna utvecklas och växa i Sverige är viktigt för Sveriges förmåga att driva på klimatomställningen och skapa nya jobb i hela landet.Arbetsförmedlingen har en viktig roll i detta sammanhang, vilket också avspeglas i myndighetens nya instruktion som trädde i kraft i december förra året Regeringen har även gett Energimyndigheten i uppdrag att samordna en nationell kraftsamling kring kompetensförsörjning för elektrifieringen.Regeringen arbetar målmedvetet och aktivt med åtgärder på ett nationellt plan för att förenkla och snabba på tillståndsprocesserna och öka takten i energiomställningen. Exempelvis har Miljöprövningsutredningens betänkande (SOU 2022:33) remitterats, och ärendet bereds nu i Regeringskansliet. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerRegeringen har också nyligen tillsatt den utredning om förkortade och förenklade tillståndsprocesser enligt miljöbalken som aviserades i Tidöavtalet. Syftet är att säkra näringslivets konkurrenskraft och svensk industriproduktion och främja en grön omställning med export av klimatvänliga produkter och teknik.Energimarknadsinspektionen har fått mer resurser i budgeten för innevarande år, bland annat för att förkorta ledtiderna i tillståndsprocesserna för elnät, och Naturvårdsverket har fått i uppdrag att ta fram en mer utförlig vägledning om miljöprövning.Regeringen arbetar dessutom genom den generella närings- och förenklingspolitiken för alla företags konkurrenskraft och för att minska företagens regelbörda och administration. Regeringen har bland annat stärkt företagsportalen Verksamt.se och Regelrådets arbete med att granska konsekvensutredningar av förslag som kan få effekter av betydelse för företag.Därutöver aviserade regeringen i budgetpropositionen för 2023 att ett implementeringsråd ska inrättas med målet att minska regelbördan för företag. Regeringen utökade även satsningen på Industriklivet i budgetpropositionen för 2023.Klimatomställningen är en av vår tids mest avgörande frågor. Behovet av ny teknik och nya lösningar för att klara omställningen uppmärksammas nu mer än någonsin världen över. Många länder utformar olika program och åtgärder för att stimulera klimatomställningen. Det har länge funnits möjlighet att ge statliga stöd för omställningen, och Sverige har på olika sätt nyttjat de möjligheter som EU:s statsstödsregelverk ger, med de förutsättningar vi har som en liten, öppen ekonomi.Det är upp till varje medlemsstat att utifrån respektive lands möjligheter göra de prioriteringar som de bedömer är nödvändiga för att möjliggöra omställningen. Statliga stöd bör endast användas för att komma till rätta med marknadsmisslyckanden.Under 2022 avsatte regeringen 100 miljoner kronor för en satsning på svenskt deltagande i viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse, som ibland i debatterna förkortas IPCEI. Ytterligare 70 miljoner kronor avsattes för 2023 och 2024. Dessa medel är utöver de 200 miljoner kronor för år 2022 och de beräknade 70 miljoner kronor för 2023-2027 som avsattes i budgetpropositionen för 2021.Sverige kan inte långsiktigt konkurrera med statsstöd. Sverige har däremot, relativt sett, billig fossilfri el. Därför ser vi också att stora etableringar har gjorts och kommer att göras i Sverige. Dessa ska vi värna.

Kommer regeringen att vidta ytterligare åtgärder för att stötta industrin och bidra till en snabbare omställning?

Daniel Vencu Velasquez Castro har frågat mig vad som är regeringens plan för att säkra de långsiktiga investeringar som gjorts i svensk industri både av näringslivet och med offentliga medel. Han har även frågat om regeringen kommer att vidta ytterligare åtgärder för att stötta industrin och bidra till snabbare omställning. Slutligen har han frågat om regeringen planerar att möjliggöra stöd för fler projekt enligt IPCEIregelverket som klassas som gemensamt europeiskt intresse. Även här kommer ett inledningsvis ganska fylligt svar.Svensk konkurrenskraft går hand i hand med målet om nettonollutsläpp till 2045, vilket kräver en aktiv industripolitik. Det handlar bland annat om en utbyggd elproduktion, kompetensförsörjning samt snabba, förutsägbara och effektiva tillståndsprocesser.En av regeringens främsta prioriteringar är att arbeta för att säkra ny planerbar elproduktion i Sverige. Energipolitiken behöver utvecklas och ta höjd för att kunna möta en ökad elanvändning. Regeringen arbetar för att förbättra förutsättningarna för ny kärnkraft och har föreslagit ändringar i miljöbalken för att ta bort begränsningen av antalet kärnkraftsreaktorer samt tillåta nya reaktorer på fler platser än nuvarande tre.Klimaträttsutredningen har i sitt slutbetänkande Rätt för klimatet föreslagit ett antal nya bestämmelser samt ändringar i ellagen och miljöbalken som ska underlätta utbyggnaden av elproduktion och elnät. Regeringen har redan tagit Klimaträttsutredningens förslag om förbättrad vägledning vidare genom uppdrag i regleringsbreven till både Boverket och Naturvårdsverket. Regeringen fäster stor vikt vid en god kompetensförsörjning för såväl näringsliv som välfärden för att säkra vår konkurrenskraft. Att svenska företag har tillgång till den kompetens som behövs för att kunna utvecklas och växa i Sverige är viktigt för Sveriges förmåga att driva på klimatomställningen och skapa nya jobb i hela landet.Arbetsförmedlingen har en viktig roll i detta sammanhang, vilket också avspeglas i myndighetens nya instruktion som trädde i kraft i december förra året Regeringen har även gett Energimyndigheten i uppdrag att samordna en nationell kraftsamling kring kompetensförsörjning för elektrifieringen.Regeringen arbetar målmedvetet och aktivt med åtgärder på ett nationellt plan för att förenkla och snabba på tillståndsprocesserna och öka takten i energiomställningen. Exempelvis har Miljöprövningsutredningens betänkande (SOU 2022:33) remitterats, och ärendet bereds nu i Regeringskansliet. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerRegeringen har också nyligen tillsatt den utredning om förkortade och förenklade tillståndsprocesser enligt miljöbalken som aviserades i Tidöavtalet. Syftet är att säkra näringslivets konkurrenskraft och svensk industriproduktion och främja en grön omställning med export av klimatvänliga produkter och teknik.Energimarknadsinspektionen har fått mer resurser i budgeten för innevarande år, bland annat för att förkorta ledtiderna i tillståndsprocesserna för elnät, och Naturvårdsverket har fått i uppdrag att ta fram en mer utförlig vägledning om miljöprövning.Regeringen arbetar dessutom genom den generella närings- och förenklingspolitiken för alla företags konkurrenskraft och för att minska företagens regelbörda och administration. Regeringen har bland annat stärkt företagsportalen Verksamt.se och Regelrådets arbete med att granska konsekvensutredningar av förslag som kan få effekter av betydelse för företag.Därutöver aviserade regeringen i budgetpropositionen för 2023 att ett implementeringsråd ska inrättas med målet att minska regelbördan för företag. Regeringen utökade även satsningen på Industriklivet i budgetpropositionen för 2023.Klimatomställningen är en av vår tids mest avgörande frågor. Behovet av ny teknik och nya lösningar för att klara omställningen uppmärksammas nu mer än någonsin världen över. Många länder utformar olika program och åtgärder för att stimulera klimatomställningen. Det har länge funnits möjlighet att ge statliga stöd för omställningen, och Sverige har på olika sätt nyttjat de möjligheter som EU:s statsstödsregelverk ger, med de förutsättningar vi har som en liten, öppen ekonomi.Det är upp till varje medlemsstat att utifrån respektive lands möjligheter göra de prioriteringar som de bedömer är nödvändiga för att möjliggöra omställningen. Statliga stöd bör endast användas för att komma till rätta med marknadsmisslyckanden.Under 2022 avsatte regeringen 100 miljoner kronor för en satsning på svenskt deltagande i viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse, som ibland i debatterna förkortas IPCEI. Ytterligare 70 miljoner kronor avsattes för 2023 och 2024. Dessa medel är utöver de 200 miljoner kronor för år 2022 och de beräknade 70 miljoner kronor för 2023-2027 som avsattes i budgetpropositionen för 2021.Sverige kan inte långsiktigt konkurrera med statsstöd. Sverige har däremot, relativt sett, billig fossilfri el. Därför ser vi också att stora etableringar har gjorts och kommer att göras i Sverige. Dessa ska vi värna.

Planerar regeringen att möjliggöra stöd för fler projekt enligt IPCEI-regelverket som klassas som gemensamt europiskt intresse?

Daniel Vencu Velasquez Castro har frågat mig vad som är regeringens plan för att säkra de långsiktiga investeringar som gjorts i svensk industri både av näringslivet och med offentliga medel. Han har även frågat om regeringen kommer att vidta ytterligare åtgärder för att stötta industrin och bidra till snabbare omställning. Slutligen har han frågat om regeringen planerar att möjliggöra stöd för fler projekt enligt IPCEIregelverket som klassas som gemensamt europeiskt intresse. Även här kommer ett inledningsvis ganska fylligt svar.Svensk konkurrenskraft går hand i hand med målet om nettonollutsläpp till 2045, vilket kräver en aktiv industripolitik. Det handlar bland annat om en utbyggd elproduktion, kompetensförsörjning samt snabba, förutsägbara och effektiva tillståndsprocesser.En av regeringens främsta prioriteringar är att arbeta för att säkra ny planerbar elproduktion i Sverige. Energipolitiken behöver utvecklas och ta höjd för att kunna möta en ökad elanvändning. Regeringen arbetar för att förbättra förutsättningarna för ny kärnkraft och har föreslagit ändringar i miljöbalken för att ta bort begränsningen av antalet kärnkraftsreaktorer samt tillåta nya reaktorer på fler platser än nuvarande tre.Klimaträttsutredningen har i sitt slutbetänkande Rätt för klimatet föreslagit ett antal nya bestämmelser samt ändringar i ellagen och miljöbalken som ska underlätta utbyggnaden av elproduktion och elnät. Regeringen har redan tagit Klimaträttsutredningens förslag om förbättrad vägledning vidare genom uppdrag i regleringsbreven till både Boverket och Naturvårdsverket. Regeringen fäster stor vikt vid en god kompetensförsörjning för såväl näringsliv som välfärden för att säkra vår konkurrenskraft. Att svenska företag har tillgång till den kompetens som behövs för att kunna utvecklas och växa i Sverige är viktigt för Sveriges förmåga att driva på klimatomställningen och skapa nya jobb i hela landet.Arbetsförmedlingen har en viktig roll i detta sammanhang, vilket också avspeglas i myndighetens nya instruktion som trädde i kraft i december förra året Regeringen har även gett Energimyndigheten i uppdrag att samordna en nationell kraftsamling kring kompetensförsörjning för elektrifieringen.Regeringen arbetar målmedvetet och aktivt med åtgärder på ett nationellt plan för att förenkla och snabba på tillståndsprocesserna och öka takten i energiomställningen. Exempelvis har Miljöprövningsutredningens betänkande (SOU 2022:33) remitterats, och ärendet bereds nu i Regeringskansliet. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerRegeringen har också nyligen tillsatt den utredning om förkortade och förenklade tillståndsprocesser enligt miljöbalken som aviserades i Tidöavtalet. Syftet är att säkra näringslivets konkurrenskraft och svensk industriproduktion och främja en grön omställning med export av klimatvänliga produkter och teknik.Energimarknadsinspektionen har fått mer resurser i budgeten för innevarande år, bland annat för att förkorta ledtiderna i tillståndsprocesserna för elnät, och Naturvårdsverket har fått i uppdrag att ta fram en mer utförlig vägledning om miljöprövning.Regeringen arbetar dessutom genom den generella närings- och förenklingspolitiken för alla företags konkurrenskraft och för att minska företagens regelbörda och administration. Regeringen har bland annat stärkt företagsportalen Verksamt.se och Regelrådets arbete med att granska konsekvensutredningar av förslag som kan få effekter av betydelse för företag.Därutöver aviserade regeringen i budgetpropositionen för 2023 att ett implementeringsråd ska inrättas med målet att minska regelbördan för företag. Regeringen utökade även satsningen på Industriklivet i budgetpropositionen för 2023.Klimatomställningen är en av vår tids mest avgörande frågor. Behovet av ny teknik och nya lösningar för att klara omställningen uppmärksammas nu mer än någonsin världen över. Många länder utformar olika program och åtgärder för att stimulera klimatomställningen. Det har länge funnits möjlighet att ge statliga stöd för omställningen, och Sverige har på olika sätt nyttjat de möjligheter som EU:s statsstödsregelverk ger, med de förutsättningar vi har som en liten, öppen ekonomi.Det är upp till varje medlemsstat att utifrån respektive lands möjligheter göra de prioriteringar som de bedömer är nödvändiga för att möjliggöra omställningen. Statliga stöd bör endast användas för att komma till rätta med marknadsmisslyckanden.Under 2022 avsatte regeringen 100 miljoner kronor för en satsning på svenskt deltagande i viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse, som ibland i debatterna förkortas IPCEI. Ytterligare 70 miljoner kronor avsattes för 2023 och 2024. Dessa medel är utöver de 200 miljoner kronor för år 2022 och de beräknade 70 miljoner kronor för 2023-2027 som avsattes i budgetpropositionen för 2021.Sverige kan inte långsiktigt konkurrera med statsstöd. Sverige har däremot, relativt sett, billig fossilfri el. Därför ser vi också att stora etableringar har gjorts och kommer att göras i Sverige. Dessa ska vi värna.

Varför begränsas regeringens strategi för att främja den gröna nyindustrialiseringen till Norrbottens och Västerbottens län?

Jag skulle vilja börja med att säga att den största vinsten för dem som bor i elområde 1 och 2 faktiskt är den här regeringen som jag har förmånen att vara en del av, som sätter stopp för en energipolitik som lade väldigt mycket tyngdkraft på att södra Sveriges elproblem skulle lösas genom att man tog norra Sveriges förhållandevis billiga och utsläppsfria el och transporterade den söderut. Nu ser vi till att i stället bana väg för utökad kraftproduktion i södra Sverige som står i paritet med behovet så att norra Sverige kan ha sin kraftproduktion kvar. Det behövs om man ska kunna fortsätta att välkomna alla tunga investeringar och kunna fortsätta att vara ledande i den gröna omställningen och samtidigt skapa fler arbetstillfällen.Det andra jag vill säga är att jag hade ganska höga förväntningar på den här interpellationen, fru talman. Men jag är lite besviken faktiskt, för jag känner att interpellanten har lyssnat med ena örat. Lyssnar man bara på hälften av det jag säger hör man bara att övriga regioner erbjuds att "ta del" av frukten av det här arbetet. Men lyssnar man även med andra örat hör man också att jag återkommande har sagt att man också är varmt välkommen att bidra och att lyfta sina perspektiv. Jag tar gärna emot dem här från de ledamöter som kan sin hembygd på ett sätt som är ovärderligt att kunna ta del av, men också direkt på plats.Nu när vi kommer ut ur det svenska EU-ordförandeskapet ser jag fram emot att kunna resa mer i landet. Jag besöker gärna Jämtland tillsammans med Kalle Olsson. Jag hoppas att jämtlänningarna har lyssnat med båda öronen i den här debatten och att de har hört att vi ser, att vi kommer igen och att vi kommer att komma med konkreta förslag som hela landet kan ta del av som en viktig del av strategi norr och för hela Sverige. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerInterpellationsdebatten var härmed avslutad.

Varför begränsas regeringens strategi för att främja den gröna nyindustrialiseringen till Norrbottens och Västerbottens län?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Jag tror att jag vågar påstå att kommunalråd i Ludvika, Timrå eller Östersund vill mer än att bara få ta del av perspektiv. Jag tror att de precis som de politiska ledningar i Norrbotten och Västerbotten som Ebba Busch pratar om också vill känna att regeringen kommer att ta aktiv del i de stora samhällsomvandlingar som nu också kommer att ske i de här kommunerna och länen och att regeringen faktiskt konkret är med i det arbetet. Jag har i den här interpellationen inte valt att fördjupa mig så mycket i de invändningar och den kritik man kan ha mot regeringens politik i sak, sådant som neddragningarna hos länsstyrelsernas tillståndsenheter och avskaffade investeringsstöd för bostadsbyggande - saker som faktiskt slår direkt mot det som regeringen med sin strategi för norra Sverige vill främja.Jag har i stället valt att fokusera på konsekvenserna av ett för snävt perspektiv. Vi är helt överens om Norrbottens och Västerbottens län. De var tidigt ute med att bereda möjligheter för att den gröna industriella omställningen skulle ta fart på riktigt i Sverige, och de har på många sätt visat vägen. Men nu följer som sagt fler län och kommuner efter, framför allt i norra och mellersta Sverige. Då vore det olyckligt om regeringen i ett av sina viktigaste och styrande dokument väljer att anlägga ett för snävt perspektiv som exkluderar dessa delar av landet som står inför likartade utmaningar. För att travestera statsrådet från förra veckans partiledardebatt: Kom igen, Ebba Busch! Höj blicken, och ta chansen att formulera en framåtlutad strategi för norra Sverige som bär in i framtiden!(Applåder)

Varför begränsas regeringens strategi för att främja den gröna nyindustrialiseringen till Norrbottens och Västerbottens län?

Jag uppfattar att det söks en fajt som inte finns att ta. Jag kommer inte att slåss i andra änden här. Jag är inte intresserad av att delta i något slags polarisering där vi i stället behöver kroka arm.Det är mycket tydligt att vi behöver ta fram en särskild strategi för norra Sverige där vi pekar på att Västerbottens och Norrbottens län har ett helt exceptionellt läge som faktiskt är svårt att slå ens om vi tittar globalt. Det är ett historiskt investeringstryck samtidigt som man saknar folk för att kunna vara en del av den gröna omställningen. Viljan finns. Det finns ett enormt tryck lokalt både från näringslivet och de politiska ledningarna, men det går för långsamt i beslutprocesserna. Stat, region, kommun och länsstyrelse hänger inte ihop - olika delar av Myndighetssverige går i olika takt.Det behöver tas fram en särskild strategi för att kunna möta upp detta. Men perspektivet som krävs för att kunna lösa dessa problem är en frukt som jag tror att alla som gör den här typen av viktiga gröna omställningsprojekt kan njuta av, såsom Dalarna och Jämtland, och vi ser det som en möjlighet även för Västra Götaland. För att ta ett konkret exempel kan det när en mindre ort får en väldigt tung industrietablering och tung inflyttning plötsligt dyka upp ett behov av sju nya förskolor. Hur säkerställer vi då att välfärden kan hänga med, när skatteintäkterna kanske kommer först långt senare? Hur ska staten gå in? Vad är statens ansvar i det läget att stödja det kommunala? Vi ser ett akut behov av att kunna svara på de frågorna i Västerbotten och Norrbotten. Men jag ser att lärdomar från detta kommer att kunna användas på fler platser.En annan sådan konkret fråga är tilldelningen i elnätet. Vi har sett stora problem med så kallade luftbokningar, där företag går in och tar höjd så att de nästan spricker och säger att de kommer att behöva väldigt mycket el och då blockar ut andra företags möjligheter att veta att det finns tillräckligt mycket el för deras investering det år den kickar in. Det försöker vi nu komma åt med en aktivare myndighetsstyrning. Det är särskilt användbart här, men det kan också användas för fler delar.Jag tycker att det finns en särskild logik i att Norrbotten och Västerbotten får ett särskilt fokus. Men det är inte så att vi slutar att arbeta med andra delar av landet, och det är inte så att andra delar av landet med liknande problematik - om än inte i samma omfattning som är så exceptionell här - inte kan dra lärdomar av detta eller inte också aktivt kan bidra till arbetet och även skörda frukten av arbetet. Med det hoppas jag att det har blivit lite tydligare.

Varför begränsas regeringens strategi för att främja den gröna nyindustrialiseringen till Norrbottens och Västerbottens län?

Före dagens debatt tänkte jag precis som jag gav uttryck för i mitt första inlägg: att det är vällovligt och bra att regeringen för en gångs skull ser norra Sverige och att man vill ta fram en strategi för just norra Sverige. Men näringsministerns svar här är att man får se lite grann vem eller vilka denna strategi ska omfatta. De som räcker upp handen kan få vara med. Men i svaren på de skriftliga frågor vi ställt till fler statsråd än näringsministern under våren har det varit tydligt att fokus ska vara på just Västerbotten och Norrbotten. Vi har mycket att lära av Västerbotten och Norrbotten, för de har gått före. Men menar man allvar med att detta är en strategi för norra Sverige bör man även inkludera de län som faktiskt är en del av Norrland och norra Sverige. Då kan man inte säga som näringsministern att de som vill får vara med och att det händer saker i Västra Götaland också. I så fall är det väl en strategi för den gröna industriella omställningen i hela Sverige, men då pratar vi om något helt annat. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVitsen med en strategi måste ju vara att den ska vara styrande för hur man fattar beslut, gör prioriteringar och i slutändan fördelar resurser. Men det jag nu hör från näringsministern är att vi får se vilka som får vara med i strategin. Det kanske bara blir två län, men det kan finnas fler län. Det kanske blir Västra Götaland också. Hur ska då medlen prioriteras och fördelas? Detta svar duger inte. Detta verkar inte vara en strategi för norra Sverige. Detta verkar vara en strategi som regeringen lägger på bordet men inte vet vad man ska använda till.

Varför begränsas regeringens strategi för att främja den gröna nyindustrialiseringen till Norrbottens och Västerbottens län?

När jag lyssnar på statsrådet tolkar jag det som att man har en strategi som är geografiskt avgränsad men att det ändå inte är så viktigt. Man vill både ha kakan och äta upp den. Det bidrar inte till att öka klarheten någonstans. Detta kommer att koka ned till konkreta frågeställningar, exempelvis: Vilket stöd kan berörda kommuner räkna med från regeringen och Ebba Busch framöver utifrån denna strategi? Kommer det att göra skillnad om man är innanför det geografiskt avgränsade området i strategin jämfört med om man är utanför det? STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer När man tar fram en strategi brukar syftet ofta vara att ta sikte på framtiden. Ingen är betjänt av en strategi som är inaktuell innan bläcket ens har hunnit torka på papperet. Men just det ödet riskerar att drabba denna strategi eftersom man missar vilka möjligheter den gröna industriella omställningen kan innebära för ännu fler län och kommuner i framför allt norra och mellersta Sverige med god tillgång på ren, fossilfri el om man på detta sätt begränsar sikten till bara de två nordligaste länen.Det vi ser är en kraftfull och på många sätt fantastisk utveckling som går bortom Norrbotten och Västerbotten. I mitt tidigare inlägg nämnde jag några exempel på större etableringar, och i sammanhanget är det värt att notera att alla de jag nämnde har tillkommit i en tid präglad av kraftigt stigande räntor och rätt stor oro på de finansiella marknaderna. Men att investerarna känner sig säkra på att norra och mellersta Sverige är rätt plats säger något om vad vi har att vänta oss framöver. Vi har nog bara sett början. Nu måste målet vara att möjliggöra för fler sådana här etableringar. Därför är det viktigt att regeringen tar fram en strategi som klart och tydligt signalerar att man inte bara från läktaren ser det som nu sker i Dalarna, Västernorrland och Jämtland utan att man också har för avsikt att understödja denna utveckling. Vad som behövs är en signal om en aktiv stat som har för avsikt att stötta kommuner som står inför stor omvandling. Här kan verkligen regering och stat vara en möjliggörare, men det kräver förstås att man inte mentalt begränsar sig.Min fråga kvarstår: Vad ser statsrådet för risker med att ta fram en strategi som också är relevant för hur den gröna industriella omställningen utvecklar sig bortom Västerbotten och Norrbotten? Vad är det värsta som kan hända om man påpekar att de resurser som är viktiga i Norrbotten och Västerbotten också är viktiga i exempelvis Jämtland och Västernorrland?

Varför begränsas regeringens strategi för att främja den gröna nyindustrialiseringen till Norrbottens och Västerbottens län?

Jag tycker att svaret ska vara: Ni är med. Precis som jag sa i mitt inledande svar är situationen för de två nordligaste länen i vårt fantastiska land exceptionell, inte minst på grund av befolkningsutmaningen, men det stannar inte vid något dike, som någon påstår att vi gräver. Jag håller inte med om det, och vi behöver inte gräva det diket i debatten eller i vårt land. Vi kan dock erkänna att det finns en uppenbar och exceptionell utmaning för de två län som anges, Västerbotten och Norrbotten. Men som vi mycket tydligt påpekar stannar det inte där, för det handlar om att anlägga ett perspektiv som jag tror att hela landet kan ha stor användning av. Om Västra Götaland tänker nog en del att där bor det betydligt fler personer, så de borde inte ha samma utmaningar. Nej, men även de sliter med växtvärk när investeringsprojekt knackar på dörren och pockar på, men det är svårt att gå i takt med infrastruktur i form av järnväg och väg, bostäder som behöver byggas, tryck på välfärden och behov av besked om kapacitet i elnätet. Det är ju samma utmaningar som vi ser i exempelvis Norrbotten, och här har vi att lära av varandra. Norrbotten och Västerbotten sticker ut, men det stannar inte där.Den som önskar kan ta del av frukterna av detta oavsett var i landet man befinner sig, och regeringen finns till för hela Sverige. Finns det intresse från det lokala näringslivet att göra inspel och lyfta upp sin situation lyssnar jag som ansvarig minister gärna för att hålla ihop strategi norr, som handlar om ett perspektiv och inte bara geografi. Jag lyssnar gärna här i kammaren till de ledamöter som tar särskilt ansvar för att lyfta upp sina hemdistrikts frågor, men jag tar även gärna del av det vid besök på plats eller digitalt.I måndags hade statssekreterare Modig, den statssekreterare hos regeringen som har särskilt ansvar för strategi norr, möte med de båda regioner vi särskilt lyfter fram och samtliga kommuner och län berörda av detta. Det hålls gärna fler möten av denna typ, för vi behöver bli väldigt konkreta med vilka flaskhalsarna är om vi ska ha en chans att lösa dem. Jag samarbetar gärna både med lokalpolitiken oavsett partifärg och med riksdagens ledamöter, för vilken politiker som får klippa band eller knyta band om några år är strunt samma. Nu behöver vi hjälpas åt att få upp tempot. Sådant som vanligtvis tar 15 år i Sverige behöver nu ta fem år, och det som vanligtvis tar fem år behöver nu ta 15 månader. Då behöver inte minst det lokala höras tydligt i den nationella näringspolitiken.

Varför begränsas regeringens strategi för att främja den gröna nyindustrialiseringen till Norrbottens och Västerbottens län?

I det län som jag representerar här i riksdagen pågår det både planering och genomförande av stora investeringar i mångmiljardklassen med kopplingar till den gröna industrin. Det handlar om flygbränslen, anläggningar för produktion av vätgas, anläggningar för produktion av elektrobränslen och inte minst en jättestor anläggning för tillverkning av komponenter till batterier.Detta är ett län som i årtionden har brottats med en minskande befolkning och som bara de senaste åren har tappat flera stora industrier och därmed också tappat flera viktiga arbetstillfällen.I det län som jag representerar här i riksdagen möts de stora investeringarna i den nya gröna industrin och de jobb som är på väg fram med hejarop. Dessutom skapar detta en väldigt stor framtidstro.Precis som med den gröna omställningen i resten av norra Sverige ska detta ske på väldigt kort tid. Det är en väldigt stor samhällsomvandling som kommer att ske. Om man ska lyckas med den stora gröna industriella omställningen gäller det att staten, kommunerna, regionerna, företagen och många fler aktörer krokar arm.Därför är det välkommet att regeringen nu har föreslagit en strategi för norra Sverige. Men döm om min förvåning, fru talman, när jag såg att det län som jag representerar - Västernorrland - inte finns med i denna strategi. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerMin fråga till näringsministern är helt enkelt: Vad tycker näringsministern att jag ska säga till kommunerna, regionerna och framför allt alla de företag som nu är beredda att investera i Västernorrland? Vad ska jag säga till dem när de frågar varför Västernorrland inte är med i en strategi för norra Sverige?

Varför begränsas regeringens strategi för att främja den gröna nyindustrialiseringen till Norrbottens och Västerbottens län?

Som statsrådet sa håller regeringen nu på att ta fram en strategi för norra Sverige. Från början var det lite oklart vad regeringen avsåg med begreppet norra Sverige. I en stort uppslagen debattartikel från tidigare i år nämndes just Norrbotten och Västerbotten lite i förbifarten. I samma debattartikel talades det också om norrländska kommuner. För oss norrlänningar är det inte första - och säkert inte heller sista - gången som de geografiska begreppen när det gäller vår landsända används lite oprecist.Efter en skriftlig fråga som följdes av denna interpellation har vi alltså fått besked om att regeringen håller på att ta fram en strategi för den gröna industriella omställningen i norra Sverige, i vilken man väljer att gräva ett krondike söder om Dorotea.Att Norrbotten och Västerbotten har en självklar plats i en sådan här strategi behöver knappast ens sägas - den utveckling vi ser och har sett där under ett antal år är exceptionell. Vad som däremot är problematiskt, fru talman, är att regeringen bortser från, eller blundar för, hur den industriella omställningen utvecklar sig. Den gör nämligen inte halt söder om Västerbotten, utan tvärtom ser vi en våg av investeringar som sveper över framför allt norra och mellersta Sverige.Bara under de två tre senaste månaderna har vi fått besked om att det i Östersund ska byggas ett datacenter kombinerat med storskalig livsmedelsproduktion. Det handlar om 1 000 anställda i den direkta produktionen och kanske dubbelt så många indirekta arbetstillfällen. Detta är en investering på 19 miljarder. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerI Timrå ska det bli en ny fabrik för tillverkning av viktiga komponenter i batteritillverkning. Här handlar det om 1 900 arbetstillfällen och en investering på 14 miljarder.I Ludvika blir det 1 000 nya jobb efter att Hitachi tagit hem en stororder på 147 miljarder.Utifrån regeringens strategi hamnar dessa, andra och - kanske framför allt - kommande etableringar dock i ett slags ingenmansland. Det är ju det som händer när man avgränsar sig till de två nordligaste länen - man exkluderar mycket av det som nu händer i Jämtlands, Västernorrlands och Dalarnas län.Den utveckling som vi ser i de län som jag nyss nämnde har tydliga beröringspunkter med det som har skett och fortfarande sker i Norrbotten och Västerbotten. Det handlar om stora och elintensiva etableringar som inte minst i det korta perspektivet sätter rätt stor press på de berörda kommunerna, inte minst i form av offentlig service, bostäder och kompetensförsörjning, och som även inskärper behovet av god samordning och snabba och rättssäkra tillståndsprocesser - alltså i stort sett allt det som regeringen har för avsikt att rymma in i strategin för Norrbotten och Västerbotten.I sitt svar på interpellationen återkom statsrådet till de åtgärder som den tidigare regeringen vidtog för att möta industriboomen i Norrbotten och Västerbotten. Först tillsattes Peter Larsson och sedan Eva Nordström i olika samordnande funktioner. Detta var naturliga och viktiga startpunkter där och då. Nu har det dock gått ett antal år, och vi ser ju hur etableringarna bara fortsätter.Min fråga blir därför: Varför står regeringen kvar i 2020 års mindset? Varför uppdaterar man inte sina perspektiv?

Varför begränsas regeringens strategi för att främja den gröna nyindustrialiseringen till Norrbottens och Västerbottens län?

Kalle Olsson har frågat mig varför regeringens strategi för att främja den gröna nyindustrialiseringen begränsas till Norrbottens och Västerbottens län.Som jag tidigare har svarat Kalle Olsson avser regeringen att utforma den kommande strategin med särskilt fokus på Norrbottens och Västerbottens län, där omställningen verkligen är av historiskt stor omfattning med flera stora och parallella företagsetableringar och företagsexpansioner som planeras i mycket snabb takt. Fokus ligger därmed i linje med de uppdrag som såväl den förra som den sittande regeringen har gett till samordnaren för näringslivets hållbara omställning och samhällsomvandlingen i Norrbottens och Västerbottens län (N2020/03132 respektive N2022/02328).Sverige har en stark industri som i hela landet bidrar till lösningar för grön omställning och till att Sverige når sina klimatmål. Detta skapar jobb i alla regioner och stärker förutsättningarna för det svenska näringslivet att lyckas på globala marknader. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet svenska näringslivet är ett drivhus för välstånd och innovation. Det är numera också en viktig del av vår klimat- och miljörörelse och världsledande i hållbarhet och grön omställning. Därför avser regeringen att skapa bättre förutsättningar för att industrin ska kunna ställa om. Det svenska energisystemet måste återuppbyggas, samtidigt som de höga elpriserna behöver mildras för svenska hushåll och företag.Regeringen arbetar för att förenkla och förkorta miljötillståndsprövningen enligt miljöbalken genom att göra den mer flexibel, effektiv och konkurrenskraftig och framför allt mer förutsebar. Syftet är att stärka näringslivets konkurrenskraft, stärka svensk industriproduktion och främja en grön omställning med export av klimatvänliga produkter och teknik. I det här arbetet är också kompetensförsörjningen en viktig fråga.Regeringens generella närings- och förenklingspolitik fokuserar på alla svenska företags konkurrenskraft och insatser för att minska företagens regelbörda. Regeringen har stärkt företagsportalen Verksamt.se och Regelrådets arbete med att granska konsekvensutredningar av förslag som kan få effekter av betydelse för företag.Den kommande strategin kommer särskilt att inriktas på ett geografiskt område, men detta utesluter inte på något sätt andra län med liknande goda möjligheter och därmed liknande utmaningar från att ta del av arbetet. Regeringen anser dessutom att det lärande och de innovativa samarbeten som utvecklas mellan det statliga, regionala och lokala och i dialog med både civilsamhälle och näringsliv i Norrbotten och Västerbotten kommer att kunna understödja liknande omställningsprocesser i hela landet.Till detta bidrar även Tillväxtverkets uppdrag att bistå regioner och kommuner i hela landet med insatser vid varsel och omställning, där arbete med större företagsetableringar och företagsexpansioner ingår (N2022/00781).

Avser ministern att agera för att regeringen ska gå vidare med hela eller delar av innehållet i ovan nämnda ärenden?

Jag vill ta tillfället i akt så här i slutanförandet att tacka för interpellationsdebatten och för de viktiga perspektiv som lyfts i interpellationen. Det som i stort har märkts inte minst i detta meningsutbyte är behovet av konkretion. Det finns möjlighet till ett ganska brett samförstånd gällande behovet av att minska regelbördan, men när det ska omsättas i faktisk handling blir det desto tuffare. Vi har gjort en tydlig prioritering i budgeten genom förstärkningen av Verksamt.se. Det tål att påminna om igen, för det är en myndighetsportal som är väldigt uppskattad av många företag. Den gör det lättare att hitta in i många av våra myndigheters svåra system för den som ska starta ett eget företag och gå från idé till verklighet - och vara den jobbskapare som bara företagen kan vara. Det finns nämligen inte en enda politiker som har skapat ett enda arbetstillfälle. Om vi alltid tackar företagarna med fler regler och en tyngre administrativ börda blir det också färre arbetstillfällen.Med det sagt väljer jag att inte upprepa mig ytterligare, utan så här lite grann i sommaravslutningstider skickar jag via talmannen en önskan om en fika med ledamoten - inte för fikans skull utan för möjligheten att diskutera vidare gällande Regelrådet och dess funktion. Meningen är nämligen att rådet ska ha rejält med tänder och kunna ha effekt i vårt arbete. Med det tackar jag för interpellationsdebatten.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Vilka övriga insatser för regelförenkling och regelförbättring planerar ministern att genomföra i närtid?

Jag vill ta tillfället i akt så här i slutanförandet att tacka för interpellationsdebatten och för de viktiga perspektiv som lyfts i interpellationen. Det som i stort har märkts inte minst i detta meningsutbyte är behovet av konkretion. Det finns möjlighet till ett ganska brett samförstånd gällande behovet av att minska regelbördan, men när det ska omsättas i faktisk handling blir det desto tuffare. Vi har gjort en tydlig prioritering i budgeten genom förstärkningen av Verksamt.se. Det tål att påminna om igen, för det är en myndighetsportal som är väldigt uppskattad av många företag. Den gör det lättare att hitta in i många av våra myndigheters svåra system för den som ska starta ett eget företag och gå från idé till verklighet - och vara den jobbskapare som bara företagen kan vara. Det finns nämligen inte en enda politiker som har skapat ett enda arbetstillfälle. Om vi alltid tackar företagarna med fler regler och en tyngre administrativ börda blir det också färre arbetstillfällen.Med det sagt väljer jag att inte upprepa mig ytterligare, utan så här lite grann i sommaravslutningstider skickar jag via talmannen en önskan om en fika med ledamoten - inte för fikans skull utan för möjligheten att diskutera vidare gällande Regelrådet och dess funktion. Meningen är nämligen att rådet ska ha rejält med tänder och kunna ha effekt i vårt arbete. Med det tackar jag för interpellationsdebatten.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Avser ministern att agera för att regeringen ska gå vidare med hela eller delar av innehållet i ovan nämnda ärenden?

Jag tackar för svaret. Det var väldigt glädjande att höra att det pågår ett aktivt arbete med regleringsbreven. Det kommer att ha effekt. Jag håller också med statsrådet om att sjysta regler för företagen är otroligt viktigt för att vi ska ha ett bra näringsklimat. De myndigheter som ska vara skarpa i tillsyn och utdöma viten måste göra det, för annars kommer företag som har sjysta spelregler och inte försöker utnyttja systemen att trängas ut. Det tror jag alltså att vi kan skilja på.Jag tycker att det är oklart om jag fick något svar på frågan om Regelrådet ska få komma in tidigare. Det är ju ändå så att Regelrådet kommer in alldeles för sent om man behandlar det som en remissinstans som alla andra. Rådet skulle behöva komma in i ett läge där en utredning kan få en synpunkt från Regelrådet och sedan arbeta om sin konsekvensbeskrivning, vilket oftast är helt nödvändigt. Vi har i detta åsiktsutbyte kunnat konstatera att Regelrådet har en viktig roll att spela och att regeringen har lagt till mer medel. Men Regelrådet är i dag en enhet på en myndighet. Det har en väl sammansatt styrelse med externa parter med goda erfarenheter från olika delar av myndigheter och företag, men det är inte en egen myndighet. Jag är inte förtjust i tanken på att öka antalet myndigheter, men jag ser att ingen lyssnar på ett råd som är gömt i en annan myndighet. Det behöver bli en vassare konstruktion. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVi har beräknat att det skulle kosta kanske 40 miljoner. Det är inga stora pengar jämfört med de 370 miljarder det kostar företagen att följa reglerna. Jag undrar därför om statsrådet kan verka för att Regelrådet ska bli en självständig myndighet?

Vilka övriga insatser för regelförenkling och regelförbättring planerar ministern att genomföra i närtid?

Jag tackar för svaret. Det var väldigt glädjande att höra att det pågår ett aktivt arbete med regleringsbreven. Det kommer att ha effekt. Jag håller också med statsrådet om att sjysta regler för företagen är otroligt viktigt för att vi ska ha ett bra näringsklimat. De myndigheter som ska vara skarpa i tillsyn och utdöma viten måste göra det, för annars kommer företag som har sjysta spelregler och inte försöker utnyttja systemen att trängas ut. Det tror jag alltså att vi kan skilja på.Jag tycker att det är oklart om jag fick något svar på frågan om Regelrådet ska få komma in tidigare. Det är ju ändå så att Regelrådet kommer in alldeles för sent om man behandlar det som en remissinstans som alla andra. Rådet skulle behöva komma in i ett läge där en utredning kan få en synpunkt från Regelrådet och sedan arbeta om sin konsekvensbeskrivning, vilket oftast är helt nödvändigt. Vi har i detta åsiktsutbyte kunnat konstatera att Regelrådet har en viktig roll att spela och att regeringen har lagt till mer medel. Men Regelrådet är i dag en enhet på en myndighet. Det har en väl sammansatt styrelse med externa parter med goda erfarenheter från olika delar av myndigheter och företag, men det är inte en egen myndighet. Jag är inte förtjust i tanken på att öka antalet myndigheter, men jag ser att ingen lyssnar på ett råd som är gömt i en annan myndighet. Det behöver bli en vassare konstruktion. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVi har beräknat att det skulle kosta kanske 40 miljoner. Det är inga stora pengar jämfört med de 370 miljarder det kostar företagen att följa reglerna. Jag undrar därför om statsrådet kan verka för att Regelrådet ska bli en självständig myndighet?

Avser ministern att agera för att regeringen ska gå vidare med hela eller delar av innehållet i ovan nämnda ärenden?

Jag börjar med ett rakt svar: Vi har det som kallas IDA-grupper, alltså interdepartementala arbetsgrupper, och statssekreterargrupper som arbetar aktivt med dessa frågor. Det kommer att göras en särskild översyn av alla regleringsbrev inför hösten. Det kan ske när som helst, men nu gör vi det samlat inför hösten - och då delvis sammanhängande med arbetet med BP24, det vill säga budgeten för nästa år, där vi kommer att anlägga just perspektivet regelförenklingar och att lätta bördan för Sveriges jobbskapare. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag lyfte i en tidigare interpellationsdebatt fram att vi har en utmaning, och jag vill i denna kammare vara rak och öppen gällande målkonflikten. Inom vissa sektorer har vi behov av mer regler och tuffare åtgärder för att komma åt fusk, till exempel inom välfärdssektorn. Där har vi många fantastiskt duktiga företagare och utförare som möter patienter och brukare - en del inom hemtjänsten önskar bli kallade kunder - samt äldre och boende på ett fantastiskt sätt, men vi har andra som verkligen missbrukar systemet. Det finns ett behov av att komma åt detta ordentligt; det finns beräkningar som visar att miljarder av våra skattepengar försvinner på grund av missbruk och hål i regelverket. När en del av staten - regeringen - försöker komma åt detta hamnar vi ibland i en situation där det arbetet går stick i stäv med arbetet från andra hållet, det vill säga med att riva hinder, ta bort regler och minska bördan. Jag vill vara öppen med att detta är en tuff målkonflikt, vilket delvis avspeglas i att det händer och arbetas mycket men att det tar lite tid att klara av att göra både och samtidigt. Svaret är dock att det pågår ett aktivt interdepartementalt arbete. Det är nämligen mycket i dessa frågor där ansvaret för näringslivsklimatet ligger på Klimat- och näringslivsdepartementet men där många av reglerna initieras på andra departement. Min statssekreterare med ansvar för näringsfrågor, Sara Modig, har bland annat träffat Näringslivets Regelnämnd så sent som för två veckor sedan för att lyfta en hel del av dessa frågor. Jag skulle säga att det finns ett ganska stort mått av arbetsglädje på departementen inför att göra ett ryck med dessa frågor, särskilt under hösten. Vi kommer också att se över alla regleringsbrev och instruktioner med detta perspektiv. Det är dessutom så att Tillväxtverket enligt årets regleringsbrev ska redovisa de insatser man gjort under året för att förenkla företagens uppgiftslämnande. De har också ett bredare ansvar att komma med åsikter även på andra områden, vilket kommer att bli viktigt i översynen av regleringsbreven och instruktionerna framåt.

Vilka övriga insatser för regelförenkling och regelförbättring planerar ministern att genomföra i närtid?

Jag börjar med ett rakt svar: Vi har det som kallas IDA-grupper, alltså interdepartementala arbetsgrupper, och statssekreterargrupper som arbetar aktivt med dessa frågor. Det kommer att göras en särskild översyn av alla regleringsbrev inför hösten. Det kan ske när som helst, men nu gör vi det samlat inför hösten - och då delvis sammanhängande med arbetet med BP24, det vill säga budgeten för nästa år, där vi kommer att anlägga just perspektivet regelförenklingar och att lätta bördan för Sveriges jobbskapare. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag lyfte i en tidigare interpellationsdebatt fram att vi har en utmaning, och jag vill i denna kammare vara rak och öppen gällande målkonflikten. Inom vissa sektorer har vi behov av mer regler och tuffare åtgärder för att komma åt fusk, till exempel inom välfärdssektorn. Där har vi många fantastiskt duktiga företagare och utförare som möter patienter och brukare - en del inom hemtjänsten önskar bli kallade kunder - samt äldre och boende på ett fantastiskt sätt, men vi har andra som verkligen missbrukar systemet. Det finns ett behov av att komma åt detta ordentligt; det finns beräkningar som visar att miljarder av våra skattepengar försvinner på grund av missbruk och hål i regelverket. När en del av staten - regeringen - försöker komma åt detta hamnar vi ibland i en situation där det arbetet går stick i stäv med arbetet från andra hållet, det vill säga med att riva hinder, ta bort regler och minska bördan. Jag vill vara öppen med att detta är en tuff målkonflikt, vilket delvis avspeglas i att det händer och arbetas mycket men att det tar lite tid att klara av att göra både och samtidigt. Svaret är dock att det pågår ett aktivt interdepartementalt arbete. Det är nämligen mycket i dessa frågor där ansvaret för näringslivsklimatet ligger på Klimat- och näringslivsdepartementet men där många av reglerna initieras på andra departement. Min statssekreterare med ansvar för näringsfrågor, Sara Modig, har bland annat träffat Näringslivets Regelnämnd så sent som för två veckor sedan för att lyfta en hel del av dessa frågor. Jag skulle säga att det finns ett ganska stort mått av arbetsglädje på departementen inför att göra ett ryck med dessa frågor, särskilt under hösten. Vi kommer också att se över alla regleringsbrev och instruktioner med detta perspektiv. Det är dessutom så att Tillväxtverket enligt årets regleringsbrev ska redovisa de insatser man gjort under året för att förenkla företagens uppgiftslämnande. De har också ett bredare ansvar att komma med åsikter även på andra områden, vilket kommer att bli viktigt i översynen av regleringsbreven och instruktionerna framåt.

Avser ministern att agera för att regeringen ska gå vidare med hela eller delar av innehållet i ovan nämnda ärenden?

Jag tackar för svaret. Jag är också glad att barer och restauranger inte längre behöver söka tillstånd och att det kommer att dansas. Det har varit en frihetsfråga för många av oss. Men att regeringens hela, konkreta arbete på regelförenklingsområdet hängs upp på och manifesteras av att ett tillstånd har blivit till en anmälan gör kanske inte alla Sveriges företagare väldigt glada. Näringslivets Regelnämnd har i dag publicerat en debattartikel. Jag tänkte inte här och nu citera hyllningar till Maud Olofsson, utan jag tänkte gå rakt på sak och ta upp regleringsbreven. Näringslivets Regelnämnd skriver att man granskar regleringsbreven för ett antal utvalda myndigheter med särskilt stor påverkan på företagens villkor. Även där är utvecklingen negativ, och antalet uppdrag som berör regelförenklingarna har blivit färre och färre under flera regeringar trots uttalat höga ambitioner i regelförenklingsfrågor. I årets regleringsbrev ser det ur regelförbättringssynpunkt fortfarande ut precis som det gjorde förra året. Det är väldigt få konkreta uppdrag. Om vi tidigare pratade om hur viktigt det var att stoppa dåliga regleringar till företagen skulle jag nu vilja vända blicken till hur vi tar bort fler regler. Det finns egentligen bara ett enda verktyg för detta, och det är ett tufft arbete internt på departementen för att se till att alla myndigheter får skarpa mål om hur många regler eller hur många miljarder i regler de behöver banta bort. Jag undrar därför om statsrådet kan beskriva hur hon jobbar med att kollegorna ska kavla upp ärmarna och ta bort regler. Finns det några interdepartementala arbetsgrupper på statssekreterarnivå? Finns det sådana på tjänstemannanivå? Jag undrar också varför inga myndigheter i årets regleringsbrev fick i uppdrag att inventera, det vill säga syna, alla sina föreskrifter för att se vad som går att ändra, ta bort eller göra enklare.

Vilka övriga insatser för regelförenkling och regelförbättring planerar ministern att genomföra i närtid?

Jag tackar för svaret. Jag är också glad att barer och restauranger inte längre behöver söka tillstånd och att det kommer att dansas. Det har varit en frihetsfråga för många av oss. Men att regeringens hela, konkreta arbete på regelförenklingsområdet hängs upp på och manifesteras av att ett tillstånd har blivit till en anmälan gör kanske inte alla Sveriges företagare väldigt glada. Näringslivets Regelnämnd har i dag publicerat en debattartikel. Jag tänkte inte här och nu citera hyllningar till Maud Olofsson, utan jag tänkte gå rakt på sak och ta upp regleringsbreven. Näringslivets Regelnämnd skriver att man granskar regleringsbreven för ett antal utvalda myndigheter med särskilt stor påverkan på företagens villkor. Även där är utvecklingen negativ, och antalet uppdrag som berör regelförenklingarna har blivit färre och färre under flera regeringar trots uttalat höga ambitioner i regelförenklingsfrågor. I årets regleringsbrev ser det ur regelförbättringssynpunkt fortfarande ut precis som det gjorde förra året. Det är väldigt få konkreta uppdrag. Om vi tidigare pratade om hur viktigt det var att stoppa dåliga regleringar till företagen skulle jag nu vilja vända blicken till hur vi tar bort fler regler. Det finns egentligen bara ett enda verktyg för detta, och det är ett tufft arbete internt på departementen för att se till att alla myndigheter får skarpa mål om hur många regler eller hur många miljarder i regler de behöver banta bort. Jag undrar därför om statsrådet kan beskriva hur hon jobbar med att kollegorna ska kavla upp ärmarna och ta bort regler. Finns det några interdepartementala arbetsgrupper på statssekreterarnivå? Finns det sådana på tjänstemannanivå? Jag undrar också varför inga myndigheter i årets regleringsbrev fick i uppdrag att inventera, det vill säga syna, alla sina föreskrifter för att se vad som går att ändra, ta bort eller göra enklare.

Avser ministern att agera för att regeringen ska gå vidare med hela eller delar av innehållet i ovan nämnda ärenden?

Jag skulle vilja säga att regeringen delar mycket av det som ledamoten lyfter här. Det här är ett område där det hade behövt göras betydligt mer de senaste åren. När det inte har funnits någon återhållsamhet utan flera års regelförändringar samlats hos företagen blir ju regelbördan plötsligt väldigt tung. Jag håller därför verkligen med om problemet med kostnaderna. Det är något som vi behöver komma åt och klara av att lösa på något sätt under det kommande året.Att regeringen stärker Regelrådet är en tydlig markering av vår vilja, vår önskan och vår åsikt att rådet ska väga tyngre när det gäller bedömningar av vilka lagar som införs och på vilket sätt samt hur implementeringen ska se ut. Vi ska som sagt införa ett implementeringsråd, och vi kan bara konstatera att ett implementeringsråd lyckades man inte med under den förra mandatperioden och inte heller under mandatperioden dessförinnan. Det var inte tillräckligt prioriterat i januariavtalet, och det var heller inte tillräckligt prioriterat när S styrde själva.Nu gör vi en tydlig prioritering både i budget och i politisk vilja kring behovet av en instans som inte bara kommer med åsikter i efterhand utan även hela tiden ser över och aktivt driver gentemot staten och andra myndigheter och instanser hur implementeringen av EU-direktiv och lagar ska se ut. Ganska många av våra problem, om än inte alla, hänför sig faktiskt till EU, och vi behöver ha ett mycket mer aktivt arbete i detta.Jag vill också understryka någonting som är känt hos många av dem som liksom ledamoten själv har jobbat med näringsfrågor under lång tid, och det är att Sverige har en tendens att komma in ganska sent i EU-processerna. Det rapporteras inte riktigt lika mycket om det i medierna; det är svårt att få medialt tryck i viktiga EU-processer innan det är dags att införa dem i Sverige, och då har tåget redan gått för möjligheten att kunna påverka EU-direktiven som sätter mycket av de grundläggande spelreglerna även nationellt. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerÄr det någonting som vi, oavsett politisk färg, behöver kroka arm kring i kammaren är det att Sverige aktivt behöver bevaka sina intressen i EU-processer betydligt tidigare. Detta kan tillsammans med ett tydligt stärkt implementeringsråd i Sverige bli en väldigt stark kombination de kommande åren för att både hålla undan ytterligare bördor på våra företag och lyfta av bördor som vi har lagt på våra företag.I övrigt kommer jag nog att fortsätta att hålla mig till mitt lite tråkiga svar att vi jobbar väldigt aktivt med det som inkom i januari. Vi försöker att hålla ett så högt tempo som möjligt i det, med möjlighet att återkomma till kammaren när vi har satt ned foten i det som har föreslagits.

Vilka övriga insatser för regelförenkling och regelförbättring planerar ministern att genomföra i närtid?

Jag skulle vilja säga att regeringen delar mycket av det som ledamoten lyfter här. Det här är ett område där det hade behövt göras betydligt mer de senaste åren. När det inte har funnits någon återhållsamhet utan flera års regelförändringar samlats hos företagen blir ju regelbördan plötsligt väldigt tung. Jag håller därför verkligen med om problemet med kostnaderna. Det är något som vi behöver komma åt och klara av att lösa på något sätt under det kommande året.Att regeringen stärker Regelrådet är en tydlig markering av vår vilja, vår önskan och vår åsikt att rådet ska väga tyngre när det gäller bedömningar av vilka lagar som införs och på vilket sätt samt hur implementeringen ska se ut. Vi ska som sagt införa ett implementeringsråd, och vi kan bara konstatera att ett implementeringsråd lyckades man inte med under den förra mandatperioden och inte heller under mandatperioden dessförinnan. Det var inte tillräckligt prioriterat i januariavtalet, och det var heller inte tillräckligt prioriterat när S styrde själva.Nu gör vi en tydlig prioritering både i budget och i politisk vilja kring behovet av en instans som inte bara kommer med åsikter i efterhand utan även hela tiden ser över och aktivt driver gentemot staten och andra myndigheter och instanser hur implementeringen av EU-direktiv och lagar ska se ut. Ganska många av våra problem, om än inte alla, hänför sig faktiskt till EU, och vi behöver ha ett mycket mer aktivt arbete i detta.Jag vill också understryka någonting som är känt hos många av dem som liksom ledamoten själv har jobbat med näringsfrågor under lång tid, och det är att Sverige har en tendens att komma in ganska sent i EU-processerna. Det rapporteras inte riktigt lika mycket om det i medierna; det är svårt att få medialt tryck i viktiga EU-processer innan det är dags att införa dem i Sverige, och då har tåget redan gått för möjligheten att kunna påverka EU-direktiven som sätter mycket av de grundläggande spelreglerna även nationellt. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerÄr det någonting som vi, oavsett politisk färg, behöver kroka arm kring i kammaren är det att Sverige aktivt behöver bevaka sina intressen i EU-processer betydligt tidigare. Detta kan tillsammans med ett tydligt stärkt implementeringsråd i Sverige bli en väldigt stark kombination de kommande åren för att både hålla undan ytterligare bördor på våra företag och lyfta av bördor som vi har lagt på våra företag.I övrigt kommer jag nog att fortsätta att hålla mig till mitt lite tråkiga svar att vi jobbar väldigt aktivt med det som inkom i januari. Vi försöker att hålla ett så högt tempo som möjligt i det, med möjlighet att återkomma till kammaren när vi har satt ned foten i det som har föreslagits.

Avser ministern att agera för att regeringen ska gå vidare med hela eller delar av innehållet i ovan nämnda ärenden?

Tack till energi- och näringsministern för svaret på en omfattande men för Sveriges företag viktig fråga!Svenskt Näringsliv har tidigare beräknat att det kostar företagen ungefär 220 miljarder varje år att efterleva regelkraven. För några veckor sedan kom Tillväxtverket, en av statsrådets egna myndigheter, fram till att den totala summan nog ligger närmare 370 miljarder. Bara för att sätta det i perspektiv är det alltså dubbelt så mycket som företagen betalar in i bolagsskatt.Alla dessa regler är givetvis inte dåliga. Många är helt nödvändiga för att spelreglerna mellan företagen ska vara sjysta och för att man ska veta att man gör affärer med företag som också har en okej bokföring och rent mjöl i påsen.Jag vet dock att jag och statsrådet är ense om att mängden och kostnaden måste bantas. Det finns egentligen två sätt att minska regelbördan för företagen: antingen genom att säkerställa att nya regler inte gör det sämre för företagen eller genom att ta bort regler som inte behövs.När det gäller att säkerställa att ny lagstiftning inte i onödan tynger företagen utan kanske till och med tvärtom gör det enklare för företagen måste vi som sitter här inne och fattar beslut veta att det har gjorts en konsekvensbeskrivning av förslaget. En konsekvensbeskrivning är, för er som lyssnar, en analys av effekten för företagen av ett specifikt förslag. Den analysen måste göras av alla utredningar. Den analysen måste göras på departementen innan förslagen kommer hit. Analysen måste också göras av alla myndigheter när de ska skriva sina förordningar. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSom tidigare ordförande i Regelrådet kunde jag konstatera att många konsekvensbeskrivningar inte höll måttet, och det har inte blivit bättre. 50 procent underkänns, och många verkar till och med bara strunta blankt i att genomföra dem.Om ett lagförslag, som på skrivbordet kan se toppen ut, kan bli en katastrof för företagen är det viktigt att förslagen stoppas och att det finns en skarp granskning av förslagen. Den granskningen görs i dag av Regelrådet. Men Regelrådets konstruktion har 15 år på nacken, och det är uppenbart att Regelrådet måste komma in mycket tidigare i lagstiftningsprocessen. Det går inte att behandla Regelrådet som en remissinstans som andra. Det är ett verktyg för att börja jobba bort de 370 miljarderna. Remissvaren på departementsskrivelsen Bättre konsekvensutredningar kom in i början av februari. Statsrådet hänvisar till att förslagen nu bereds i Regeringskansliet, vilket såklart är ett korrekt svar. Men, fru talman, statsrådets svar väcker också två nya frågor. Vad tycker statsrådet om förslagen att man ska bredda uppdraget för konsekvensbeskrivningar så att de blir sämre för just företagen? Och vad tycker statsrådet om att Regelrådet ska komma in tidigare i granskningsprocessen?

Vilka övriga insatser för regelförenkling och regelförbättring planerar ministern att genomföra i närtid?

Tack till energi- och näringsministern för svaret på en omfattande men för Sveriges företag viktig fråga!Svenskt Näringsliv har tidigare beräknat att det kostar företagen ungefär 220 miljarder varje år att efterleva regelkraven. För några veckor sedan kom Tillväxtverket, en av statsrådets egna myndigheter, fram till att den totala summan nog ligger närmare 370 miljarder. Bara för att sätta det i perspektiv är det alltså dubbelt så mycket som företagen betalar in i bolagsskatt.Alla dessa regler är givetvis inte dåliga. Många är helt nödvändiga för att spelreglerna mellan företagen ska vara sjysta och för att man ska veta att man gör affärer med företag som också har en okej bokföring och rent mjöl i påsen.Jag vet dock att jag och statsrådet är ense om att mängden och kostnaden måste bantas. Det finns egentligen två sätt att minska regelbördan för företagen: antingen genom att säkerställa att nya regler inte gör det sämre för företagen eller genom att ta bort regler som inte behövs.När det gäller att säkerställa att ny lagstiftning inte i onödan tynger företagen utan kanske till och med tvärtom gör det enklare för företagen måste vi som sitter här inne och fattar beslut veta att det har gjorts en konsekvensbeskrivning av förslaget. En konsekvensbeskrivning är, för er som lyssnar, en analys av effekten för företagen av ett specifikt förslag. Den analysen måste göras av alla utredningar. Den analysen måste göras på departementen innan förslagen kommer hit. Analysen måste också göras av alla myndigheter när de ska skriva sina förordningar. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSom tidigare ordförande i Regelrådet kunde jag konstatera att många konsekvensbeskrivningar inte höll måttet, och det har inte blivit bättre. 50 procent underkänns, och många verkar till och med bara strunta blankt i att genomföra dem.Om ett lagförslag, som på skrivbordet kan se toppen ut, kan bli en katastrof för företagen är det viktigt att förslagen stoppas och att det finns en skarp granskning av förslagen. Den granskningen görs i dag av Regelrådet. Men Regelrådets konstruktion har 15 år på nacken, och det är uppenbart att Regelrådet måste komma in mycket tidigare i lagstiftningsprocessen. Det går inte att behandla Regelrådet som en remissinstans som andra. Det är ett verktyg för att börja jobba bort de 370 miljarderna. Remissvaren på departementsskrivelsen Bättre konsekvensutredningar kom in i början av februari. Statsrådet hänvisar till att förslagen nu bereds i Regeringskansliet, vilket såklart är ett korrekt svar. Men, fru talman, statsrådets svar väcker också två nya frågor. Vad tycker statsrådet om förslagen att man ska bredda uppdraget för konsekvensbeskrivningar så att de blir sämre för just företagen? Och vad tycker statsrådet om att Regelrådet ska komma in tidigare i granskningsprocessen?

Avser ministern att agera för att regeringen ska gå vidare med hela eller delar av innehållet i ovan nämnda ärenden?

Elisabeth Thand Ringqvist har frågat mig om jag avser att agera för att regeringen ska gå vidare med hela eller delar av innehållet i betänkandet Förenklingar för mikroföretag och modernisering av bokföringslagen (SOU 2021:60) samt i departementsskrivelsen Bättre konsekvensutredningar (Ds 2022:22). Vidare har hon frågat mig vilka övriga insatser för regelförenkling och regelförbättring som jag planerar att genomföra i närtid.Här kommer ett förhållandevis långt inledande svar på detta.Regeringen ser insatser för regelförenkling och regelförbättring som mycket angelägna och ser även att det är angeläget med åtgärder som minskar de administrativa kostnaderna för företagen. Regeringen arbetar aktivt med att ta fram fler åtgärder som kan bidra till att minska företagens regelbörda och begränsa deras administrativa kostnader.Under våren har regeringen överlämnat en proposition till riksdagen med förslag om att slopa kravet på tillstånd för anordnande av danstillställningar på annan plats än offentlig från och med den 1 juli 2023. Detta är kanske ett av de mer omtalade förslagen i betänkandet. Men de övriga förslagen i betänkandet som inte har getts lika mycket medial uppmärksamhet och som finns i departementspromemorian Bättre konsekvensutredningar bereds för närvarande i Regeringskansliet, och det arbetas aktivt med dem. Det gör att jag inte kan föregripa det arbetet. Vi ser fram emot att återkomma i den frågan.Regeringen har bland annat även stärkt företagsportalen Verksamt.se, som nämndes tidigare i kammaren under denna interpellationsomgång, och Regelrådets arbete med att granska konsekvensutredningar av förslag som kan få effekter av betydelse för företag. Därutöver aviserade regeringen i budgetpropositionen för 2023 att ett implementeringsråd ska inrättas med målet att minska regelbördan för företag.EU:s regleringar behöver implementeras så att svenska företags konkurrenskraft bibehålls och så att regelbördan och administrationen för företagen minskar, eller åtminstone inte ökar. Överimplementering i svensk rätt av EU-reglering ska undvikas, eller tydligt motiveras då det bedöms nödvändigt för att uppfylla nationella svenska mål.För att företagen ska ha konkurrenskraftiga förutsättningar behövs insatser för förenkling samt regelverk som skapar handlingsutrymme för företagens förnyelse i takt med omvärldsförändringar. Sverige behöver förbättra sin konkurrenskraft och minska regelbördan. I Regeringskansliet bereds för närvarande frågor rörande utformning och mandat för implementeringsrådet, och även här gör det att jag inte kan föregripa vad regeringen så småningom kommer att komma fram till och återkomma med hit. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerRegelförenkling har varit en prioriterad fråga inom det svenska EU-ordförandeskapet. Regeringens samarbete med EU-kommissionen har lett till att kommissionen lagt fram ett meddelande om långsiktig konkurrenskraft, som innehåller omfattande inslag om tillväxtfrämjande regelverk på EU-nivå.Meddelandet framhåller bland annat användande av principen en in, en ut, som innebär att regleringskostnader som direkt drabbar företagen ska kompenseras genom en motsvarande minskning av kostnaderna i andra sammanhang. Meddelandet innehåller också en förstärkt analys av den sammanlagda regelbördan, en ny konkurrenskraftskontroll då nya lagar stiftas och målsättningar om att administrativa kostnader i termer av rapporteringskrav ska sänkas med 25 procent på EU-nivå.Ordförandeskapets arbete har också resulterat i att Europeiska rådet den 23 mars beslutade om rådsslutsatser som bekräftade de målsättningar som framgår av konkurrenskraftsmeddelandet.Avslutningsvis behöver miljötillståndsprocesserna förenklas och förkortas genom att man gör prövningen mer flexibel, effektiv och förutsebar. Regeringen har därför beslutat att tillsätta en utredning om förkortade och förenklade tillståndsprocesser enligt miljöbalken. Utredningen ska ta ett helhetsgrepp om den svenska miljöprövningen enligt miljöbalken. Här ingår bland annat att utreda hur det svenska regelverket kan förändras i syfte att Sverige inte ska ställa omotiverat högre krav än vad EU-rätten kräver.

Vilka övriga insatser för regelförenkling och regelförbättring planerar ministern att genomföra i närtid?

Elisabeth Thand Ringqvist har frågat mig om jag avser att agera för att regeringen ska gå vidare med hela eller delar av innehållet i betänkandet Förenklingar för mikroföretag och modernisering av bokföringslagen (SOU 2021:60) samt i departementsskrivelsen Bättre konsekvensutredningar (Ds 2022:22). Vidare har hon frågat mig vilka övriga insatser för regelförenkling och regelförbättring som jag planerar att genomföra i närtid.Här kommer ett förhållandevis långt inledande svar på detta.Regeringen ser insatser för regelförenkling och regelförbättring som mycket angelägna och ser även att det är angeläget med åtgärder som minskar de administrativa kostnaderna för företagen. Regeringen arbetar aktivt med att ta fram fler åtgärder som kan bidra till att minska företagens regelbörda och begränsa deras administrativa kostnader.Under våren har regeringen överlämnat en proposition till riksdagen med förslag om att slopa kravet på tillstånd för anordnande av danstillställningar på annan plats än offentlig från och med den 1 juli 2023. Detta är kanske ett av de mer omtalade förslagen i betänkandet. Men de övriga förslagen i betänkandet som inte har getts lika mycket medial uppmärksamhet och som finns i departementspromemorian Bättre konsekvensutredningar bereds för närvarande i Regeringskansliet, och det arbetas aktivt med dem. Det gör att jag inte kan föregripa det arbetet. Vi ser fram emot att återkomma i den frågan.Regeringen har bland annat även stärkt företagsportalen Verksamt.se, som nämndes tidigare i kammaren under denna interpellationsomgång, och Regelrådets arbete med att granska konsekvensutredningar av förslag som kan få effekter av betydelse för företag. Därutöver aviserade regeringen i budgetpropositionen för 2023 att ett implementeringsråd ska inrättas med målet att minska regelbördan för företag.EU:s regleringar behöver implementeras så att svenska företags konkurrenskraft bibehålls och så att regelbördan och administrationen för företagen minskar, eller åtminstone inte ökar. Överimplementering i svensk rätt av EU-reglering ska undvikas, eller tydligt motiveras då det bedöms nödvändigt för att uppfylla nationella svenska mål.För att företagen ska ha konkurrenskraftiga förutsättningar behövs insatser för förenkling samt regelverk som skapar handlingsutrymme för företagens förnyelse i takt med omvärldsförändringar. Sverige behöver förbättra sin konkurrenskraft och minska regelbördan. I Regeringskansliet bereds för närvarande frågor rörande utformning och mandat för implementeringsrådet, och även här gör det att jag inte kan föregripa vad regeringen så småningom kommer att komma fram till och återkomma med hit. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerRegelförenkling har varit en prioriterad fråga inom det svenska EU-ordförandeskapet. Regeringens samarbete med EU-kommissionen har lett till att kommissionen lagt fram ett meddelande om långsiktig konkurrenskraft, som innehåller omfattande inslag om tillväxtfrämjande regelverk på EU-nivå.Meddelandet framhåller bland annat användande av principen en in, en ut, som innebär att regleringskostnader som direkt drabbar företagen ska kompenseras genom en motsvarande minskning av kostnaderna i andra sammanhang. Meddelandet innehåller också en förstärkt analys av den sammanlagda regelbördan, en ny konkurrenskraftskontroll då nya lagar stiftas och målsättningar om att administrativa kostnader i termer av rapporteringskrav ska sänkas med 25 procent på EU-nivå.Ordförandeskapets arbete har också resulterat i att Europeiska rådet den 23 mars beslutade om rådsslutsatser som bekräftade de målsättningar som framgår av konkurrenskraftsmeddelandet.Avslutningsvis behöver miljötillståndsprocesserna förenklas och förkortas genom att man gör prövningen mer flexibel, effektiv och förutsebar. Regeringen har därför beslutat att tillsätta en utredning om förkortade och förenklade tillståndsprocesser enligt miljöbalken. Utredningen ska ta ett helhetsgrepp om den svenska miljöprövningen enligt miljöbalken. Här ingår bland annat att utreda hur det svenska regelverket kan förändras i syfte att Sverige inte ska ställa omotiverat högre krav än vad EU-rätten kräver.

Vilka insatser planerar ministern och regeringen för att stötta de små företagen under den pågående krisen?

Jag skulle kunna orda om mycket, men jag tänker att jag tar en del av de direkta återrapporteringar från möten under våren som ledamoten Delgado Varas tar upp här.Jag skulle vilja ta tillfället i akt och avsluta där jag började genom att tacka för interpellationen. Det är som sagt en hederssak att finnas tillgänglig här och prata till exempel elstöd. Men vi har ju en situation nu där jag möter stor frustration hos näringslivet, där man känner att i mediernas rapportering har energifrågorna helt överskuggat näringsfrågorna i stort.Jag misstänker att ledamoten själv, som jobbat med näringsfrågor på olika sätt under en längre tid, minns den tid då vi faktiskt hade väldigt mycket på agendan som var renodlad näringspolitik och inte energifrågor. Jag tror att vi här i kammaren har ett ansvar, och jag vet att det finns fler ledamöter som har intresse av det, att se att vi behöver lösa energifrågorna men att det finns väldigt mycket som rör näringslivet som inte är bara energi. Det får vi inte tappa bort mitt i den energikris vi är i. Då löper vi risk att hamna i det läge som Delgado Varas har återkommit till vid flera tillfällen under den här interpellationsdebatten, där kortsiktiga nödåtgärder tar allt fokus från det som behöver ske långsiktigt.Avslutningsvis vill jag säga något om kompetensförsörjning. Vi gör i budgeten en kraftig förstärkning av den yrkesinriktade utbildningen på gymnasial nivå inom komvux. Vi ger även ytterligare medel till yrkeshögskolan och omställningsstöd mitt i livet. Det är många som vill kunna byta jobb, plugga och skola om sig till annat. Det är sådana prioriteringar vi behöver fortsätta göra. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag tar gärna ett direkt samtal vidare specifikt om branschskolorna, för det är någonting som ligger i hela landets intresse.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Vilka insatser planerar ministern och regeringen för att stötta de små företagen under den pågående krisen?

Jag är helt för att förenkla så mycket som möjligt. Om man har ett småföretag eller är ensamföretagare blir det otroligt många saker man måste svara på, ibland till olika myndigheter för att de inte delar information med varandra. Man måste bekosta de olika kontroller som görs av företaget och så vidare.Jag tror verkligen att man behöver göra mycket mer, men tyvärr har det här arbetet varit ganska stagnerat. Jag mötte till exempel Småföretagarna i går. De undrar om de ens ska jobba vidare med den här frågan tillsammans med Regelrådet eftersom de ser att det inte händer någonting. Jag tror definitivt att man behöver ge lite hopp inför framtiden genom att förbättra de här sakerna.Ministern nämnde också portalen Verksamt.se. Den är jätteviktig. Jag träffade ett trettiotal småföretagare med latinamerikanskt påbrå som har organiserat sig. De lyfte fram behovet av att kunna ta del av information på andra språk. Det är ju så att många småföretagare är nyanlända eller kanske inte har bott här i Sverige så länge, men de vill gärna göra rätt för sig och vill därför få den informationen.Det behövs också fler utbildningar eller nätverk där småföretag kan stötta varandra i fråga om den administrativa börda som de ändå måste möta.

Vilka insatser planerar ministern och regeringen för att stötta de små företagen under den pågående krisen?

Jag ska utveckla några av de saker vi gör på detta område.Regeringen har tydligt sagt att företag behöver ha bättre incitament för att öka investeringar i forskning och utveckling.Regeringen har arbeten som så sakteliga dragit igång med att förbättra villkor och regler för personer som arbetar med forskning och utveckling. Det är en utredning om FoU-avdraget samt expertskatten för utländska experter, forskare och andra nyckelpersoner. En del av krånglet skulle kunna avhjälpas med till exempel expertskatteregler. Men jag håller med om att mer behöver göras här. Man skulle kanske kunna samarbeta över partigränser och mellan riksdag och regering i denna fråga.Givet det svåra ekonomiska läge som vi är i nu finns det stor risk att det goda läge som Sverige egentligen har långsiktigt, alltså bortom den här ekonomiska vintern, går oss förbi därför att vi av rädsla för att göra fel och elda på inflationen inte kan göra de investeringar som vi annars hade tryckt på med i en vanlig lågkonjunktur utan hög inflation. Här är jag öppen för att diskutera hur vi kan klara av att göra både och.Jag tror att vi någonstans behöver signalera till svenska folket, till alla dem som tagit studenten nu och till alla oroliga föräldrar som undrar om deras barn som nu kliver ut i arbetslivet kommer att kliva ut i arbetslöshet för evigt: Nej, det finns väldigt goda möjligheter till arbete, inte minst i den gröna omställningen på andra sidan den här ekonomiska vintern. Men hur kan vi då se till att de långa linjer som forskning och innovation innebär, där det kan ta år innan man kan skörda frukterna och få till nog med kommersialisering för att skapa arbetstillfällen i någon större mängd, inte uteblir? Jag samarbetar gärna i de frågorna.Så över till regelförenklingar. Vi aviserade ett implementeringsråd i budgetpropositionen i höstas. Det ska bland annat förhindra gold-plating. Vi har haft en tendens att överimplementera EU:s regler i Sverige, vilket drabbar inte minst mindre företag.I budgetpropositionen förstärktes också företagsportalen Verksamt.se. För den som inte är företagare och som aldrig varit inne på Verksamt.se kan det tyckas lite märkligt, men det här är en myndighetsportal som är jätteuppskattad av många företagare. Vi stärker den och försöker ta vidare det goda arbete som gjorts tidigare också på det här området.Genom budgetpropositionen i höstas stärktes också Regelrådets arbete med att granska konsekvensutredningar av förslag som kan få effekter av betydelse för företag. Det är en utmaning när vi till exempel, för att bli konkret, på justitieområdet vill komma åt fusk inom välfärdssektorn. Vi har sett att det är en helt annan typ av företag som har etablerat sig där, som skor sig på människor i behov av välfärdens hjälp och stöd. När man vill komma åt det inför man fler regler som ökar bördan på alla andra, även på dem som sköter sig. Det finns också risk att det spiller över på andra områden. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDärför tycker jag att det är ett viktigt förslag att ta fram en förstärkning av Regelrådets arbete för att hålla koll på vilken börda regelförslagen kan bli, goda intentioner till trots, så att vi kan hålla nere det.

Vilka insatser planerar ministern och regeringen för att stötta de små företagen under den pågående krisen?

Jag tackar för svaret, ministern! Vi håller med varandra i mycket, men lösningarna skiljer sig åt.Regeringen har pratat mycket om regelförenklingar. Myndigheter måste tala med varandra och dela information. Det tror jag alla skriver under på. Men problemet i dag är att de myndigheter och institutioner vi pratar om inte har en budget som ger utrymme att arbeta med förbättringar. Tvärtom har flera av dem flaggat för att de har en minskad budget. Vid förändringar behöver man först skapa utrymme för att kunna införa dem, så att inte myndigheter och organisationer ska behöva springa efter för att rädda verksamhet. Om inte de resurserna finns blir lite gjort.En annan sak som påverkar småföretag och som man oftast inte pratar om är budgeten hos kommuner och regioner. Det offentliga bidrar till många företags överlevnad genom uppköp av material och livsmedel, byggandet av bostäder och infrastruktur. När jag har mött representanter för företagen menar de att det offentliga under dessa kriser ändå har gett den stabilitet som de annars inte får. Oftast har det offentliga långsiktiga planer, vilket gör att småföretagen kan förlita sig på att det åtminstone kommer någon form av intäkt via det offentliga.När vi pratar om småföretag glömmer vi bort att en del av dem är innovationsföretag. Återigen ser vi att högskolor och universitet får dra ned på budgetarna. Många har flaggat för att de måste dra ned på labblokaler och lärarledda timmar. Det kommer också att ha sin effekt. Innovationsföretagen som kanske skulle bildas om ett eller två år kommer inte att bildas eftersom det inte har funnits någon som har lett forskningen framåt eller haft möjligheten att göra det.Några av företagen har också flaggat för att de saknar incitament för att bygga vidare på till exempel de gröna technäringarna, som Sverige är känt för.Jag tänkte fortsätta med den lista där jag känner att regeringen gör tvärtom mot vad man borde göra. En sak som många företag nämner är till exempel kompetensförsörjningen. Här har man bestämt sig för att branschskolorna ska läggas på kommunerna. Det är många företag som säger att skolorna är viktiga. Genom att lägga dem på kommunerna beror det på kommunens budget om det finns en branschskola eller inte. Med den budget som finns i dag kommer de antagligen inte att klara detta. Då förlorar vi den viktiga kompetensförsörjningen. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag hade verkligen hoppats på en proaktiv regering i frågorna, som vågar investera och visa vägen för alla småföretagen. Vi från Vänsterpartiet har varit aktiva i att ge förslag för att möta krisen, men tyvärr har vi inte fått gehör.

Vilka insatser planerar ministern och regeringen för att stötta de små företagen under den pågående krisen?

Det var många viktiga påpekanden från Lorena Delgado Varas i hennes inlägg om småföretagens betydelse. Jag tycker att det är något för fler att ta fasta på: Om det går bra för småföretagen går det också bra för Sverige. De är på många sätt en temperaturmätare av vad som rör sig. Våra stora bolag har någon gång börjat som små bolag, även om det inte alltid finns ett egenvärde i det. Men de måste någonstans börja, och det är ett viktigt perspektiv som ibland tappas bort i näringslivsdebatten.Det är värt att notera att generellt sett har företagsstorleken inte en avgörande betydelse för hur företag påverkas av konjunktursvängningar. Det finns inte jättemycket som tyder på det. Desto mer sant blir det att de är en viktig indikator på vad som händer med hela branschen. Exempelvis medför en minskad efterfrågan i ekonomin en svagare utveckling av antalet anställda och omsättning och förädlingsvärde för företag av samtliga storlekar. Däremot är det vanligt att det uppstår skillnader mellan olika branscher och att det alltid finns skillnader mellan enskilda företag.Låt oss titta på tillväxttakten i näringslivets produktion. Den är svagare än normalt - svagare än den historiskt genomsnittliga tillväxttakten. Men det finns än så länge inga entydiga uppgifter om att produktionen samlat minskar. Men här finns anledning att vara varsam.Sysselsättningen i näringslivet fortsätter att växa. Det finns tendenser att sysselsättningen i näringslivet inte ökar lika snabbt som för en tid sedan, men det är tydligt att sysselsättningen växer.Låt oss titta på konkurserna. De var betydligt fler i höstas och i januari; ungefär 100 fler än normalt per månad. Efter hösten och januari har de legat nära de historiskt genomsnittliga nivåerna. Årsvisa jämförelser pekar på en uppgång i antalet konkurser, men då ska man vara medveten om att de mestadels beror på att det var färre konkurser än normalt för ett år sedan. Mycket beror på att staten bestämde sig för att hålla en del företag under armarna genom pandemin. Det var företag som kanske annars ändå hade gått i konkurs men som tog sig genom pandemin tack vare stöden, eller det var företag som trots stöden ändå inte långsiktigt sett var livskraftiga. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Jag vill understryka det ledamoten tog upp, nämligen att möjligheten till anstånd inte är ett långsiktigt hållbart upplägg. Det riskerar att skapa en situation för företagen där det blir ett ackumulerat belopp i företaget som ska skjutas upp. Därför måste vi titta på vad som gör att det långsiktigt sett blir attraktivt att vara enmans- eller fåmansföretagare i Sverige.Jag ämnar återkomma till dessa delar, men jag vill peka på att det bland annat handlar om skatter och regelförenklingar och även kompetensförsörjning. Den här regeringen har lagt särskilt tungt fokus i dessa ekonomiska tider på regelförenklingar. Jag återkommer gärna i nästa inlägg.

Vilka insatser planerar ministern och regeringen för att stötta de små företagen under den pågående krisen?

Jag tackar ministern för svaret.Jag tror att alla partier är med på att när det går bra för småföretagen går det bra för Sverige. Om de ökar i antal eller stärker sin lönsamhet skapas fler jobb. Detta innebär att om konkurserna ökar bland småföretagen och antalet nya företag som skapas minskar riskerar man väldigt många jobb, framtida utveckling av näringslivet och intäkter exempelvis till kommuner.För mig känns det som att svaret visar på regeringens passivitet när det gäller att agera i en situation som kräver både kort- och långsiktiga lösningar. Ministern nämnde till exempel hushållens marginaler, och de är i dag mycket små. Det ger effekten att man inte har råd att konsumera som tidigare, och det påverkar såklart småföretagen. Men inget har egentligen gjorts för att hushållen ska kunna få en värdig ekonomi. Ministern nämnde elstödet, men elstödet har ju slagit väldigt olika och inte varit helt rättvist. Den som bor i en hyresrätt kanske fick 400 kronor i elstöd. Min tolvårige systerson ryckte på axlarna åt det och sa: "Som om det skulle räcka till något."Elprisstödet har varit enormt kritiserat för att det inte är någon riktig lösning och inte är rättvist. Det visar på regeringens svårigheter med att ge konkreta eller mer långsiktiga lösningar. Plåsterlösningarna är dåliga för både privatpersoner och företag och är dessutom ganska dyra.Vänsterpartiet har lagt fram förslag om Sverigepriser som skulle kunna ge rättvisare priser för konsumenter i Sverige - både folk och företag. Vi har uppbackning av bland annat Villaägarna och Småföretagarnas Riksförbund. Frågan är positiv för hela samhället och skulle kunna ge en permanent lösning på prisfrågan utan att göra avkall på möjligheterna att exportera. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerLåt oss fortsätta på spåret om hushållens marginaler och påverkan på småföretagen. Det finns ytterligare förslag till förbättringar. Det är en hög belåningsgrad i Sverige. Svenska folket har tvingats till att ta bolån eftersom bostadsfrågan har varit negligerad under många år. Det påverkar folks ekonomi, och det hotar också möjligheten att skapa ett hem. Folk måste prioritera; behålla hemmet eller konsumera mer. Jag tror att svaret är självklart.Samma sak gäller matpriserna. Regeringen har inte heller där agerat, och priset är att småföretag och livsmedelsproducenter måste betala under det att matjättarna går vidare med enorma övervinster under rådande kris. Ministern lyfte fram att tiden för anstånd för inbetalning av skatt har utökats. Men vet inte ministern att det i dag finns många bolag som går i konkurs just på grund av anstånden? Det kommer ju en tid när man måste betala tillbaka, och vi har gått från pandemi till ekonomisk kris. I dag är det många företag som befinner sig i det läget.

Vilka insatser planerar ministern och regeringen för att stötta de små företagen under den pågående krisen?

Lorena Delgado Varas har frågat mig vilka insatser regeringen och jag planerar för att stötta de små företagen under den pågående krisen. Jag vill börja med att understryka att jag uppskattar den här frågan och det här perspektivet.Vi är i regeringen väl medvetna om de utmaningar som både hushåll och företag, inte minst små företag, står inför i dag på grund av ett osäkert ekonomiskt läge. Det är ingen tvekan om att coronapandemin, energikrisen och inflationsläget påverkat och påverkar många svenska företag genom bland annat leveransutmaningar, ökade kostnader och vikande efterfrågan. En viktig och prioriterad uppgift för regeringen i det här läget är att lätta på trycket för hushåll och företag utan att elda på inflationen ytterligare.De höga elpriserna är en viktig orsak till höjt kostnadsläge och pressande omständigheter för såväl hushåll som företag. Regeringen har sedan elkrisens start sjösatt en rad åtgärder för att mildra konsekvenserna för både jobb och företag. Det handlar både om långsiktiga insatser för att stärka energitillgången och om stöd till elintensiva företag för att stötta och underlätta för företagen med anledning av de höga elpriserna under vintern.Ansökningsperioden för elstödet till elintensiva företag öppnade den 6 mars 2023, och för att göra det möjligt för fler företag att ansöka om stödet har ansökningsperioden nyligen förlängts till den 18 juni 2023. Stödet riktas till företag som har haft en betydande ökning av kostnader för el under perioden oktober-december 2022 jämfört med 2021. Många av dessa företag har fram till elprisuppgången varit livskraftiga samtidigt som de verkar på en global marknad och har små möjligheter att höja priset till sina kunder.Därtill har regeringen den 8 maj 2023 fattat beslut om reglerna för elstöd till företag och organisationer i elområde 3 och 4. Stödet föreslås uppgå till 50 respektive 79 öre per kilowattimme och beräknas utifrån den el som förbrukades under perioden oktober 2021 till september 2022.För att minska risken för likviditetsproblem för företag som i grunden är sunda och livskraftiga har möjligheterna för företag att tillfälligt få anstånd med inbetalning av skatt också utökats. Utökningen innebär bland annat att den bortre tidsgränsen för anstånd har flyttats från den 12 februari till den 12 september 2023 och att anstånd får beviljas för redovisningsperioder som infallit under april-juni 2022. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerAnstånd med inbetalning av avdragen preliminärskatt på lön och arbetsgivaravgifter kan beviljas för högst tolv månader i stället för de nio månader som gällt tidigare. Detsamma gäller moms för företag som redovisar moms månads- eller kvartalsvis. Företag som redovisar moms årsvis får även i fortsättningen skjuta upp två års moms. Vidare har regeringen beslutat om ett extra servicebidrag till dagligvarubutiker i serviceglesa områden på 25 miljoner kronor 2023.När hushållens marginaler minskar påverkas många små företag genom vikande efterfrågan. De insatser regeringen genomför för att stötta hushållen, såsom elstöd, förväntas också bidra till att hålla efterfrågan uppe i viss mån och därmed gagna även företagen, inte minst i handeln och tjänstesektorn.Med ny, innovativ och hållbar teknik skapas konkurrensfördelar för svenskt näringsliv och företagande. Regeringen arbetar målmedvetet och aktivt med åtgärder på ett nationellt plan för att förenkla och snabba på tillståndsprocesser och öka takten i energiomställningen. Vi fokuserar på frågor som gör skillnad för företagen och lokalsamhället. Det gäller inte minst det viktiga förenklingsarbetet, där förenklade regelverk och minskade administrativa kostnader kan understödja näringslivets återhämtning.Sammanfattningsvis instämmer jag helt i att små företag är en viktig motor för Sveriges näringsliv, och regeringen arbetar aktivt för att mildra konsekvenser och långsiktigt stärka svenska företags konkurrenskraft. En av regeringens viktigaste uppgifter den här mandatperioden är att genomföra reformer som ökar produktiviteten och får fler människor i arbete. Det gagnar svenskt näringsliv och svensk ekonomi.

Inom vilka elprisområden kommer företag att vara berättigade till stöd, och vilka principer ligger till grund för regeringens urval av vilka elprisområden som ska omfattas?

Jag följer Niklas Karlssons önskan, höjer blicken mot vintern och vill börja med att säga i denna kammare att under våren och vid det senaste ministerrådsmötet med energiministrarna i måndags i Luxemburg - det sista under det svenska ordförandeskapet - var en viktig del av diskussionen återigen hur beredskapen ser ut för nästa vinter.Det tål att påpekas att vi utgår från att vintern är tuffast för många, av uppenbara skäl, men vi vet att sommaren också innebär mycket påfrestningar. Förra sommaren hade flera delar av vårt land exceptionellt höga elpriser som plötsligt märktes i en tid då man är van att ha väldigt låga elräkningar.Det krassa budskapet är att de förväntade kapacitetsavgifterna kommer att vara avsevärt mycket lägre för innevarande år, vilket innebär att även om man skulle göra om exakt samma elstödsmodell kommer det inte att kunna bli lika mycket i stöd. Dessutom har vi just fått besked från EU om att man inte kommer att kunna använda kapacitetsavgifterna på samma sätt, men det utesluts inte att man skulle kunna ändra sig i den frågan.En elstödsmodell som innebär att den som har betalat in mycket också får tillbaka mycket innebär ju även att det är svårt att göra justeringar utifrån hur tufft man har det, alltså utifrån inkomst, och göra mer av en behovsprövning. Det är någonting som jag tycker vore bra för riksdagen att titta på och som regeringen absolut tittar på. Hur kan man möta upp mer i den frågan så att de allra mest utsatta får mest? Som borgerlig tycker jag såklart att det är en mycket mer attraktiv modell att titta på en generell sänkning av energiskatten, som också slår igenom och driver mycket annat, men det blir en fråga för budgetprocessen i höst. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerInterpellationsdebatten var härmed avslutad.

När kommer elstödet till företagen att betalas ut, och kommer företagen att kunna känna sig trygga med att de belopp som utbetalats faktiskt är deras att använda?

Jag följer Niklas Karlssons önskan, höjer blicken mot vintern och vill börja med att säga i denna kammare att under våren och vid det senaste ministerrådsmötet med energiministrarna i måndags i Luxemburg - det sista under det svenska ordförandeskapet - var en viktig del av diskussionen återigen hur beredskapen ser ut för nästa vinter.Det tål att påpekas att vi utgår från att vintern är tuffast för många, av uppenbara skäl, men vi vet att sommaren också innebär mycket påfrestningar. Förra sommaren hade flera delar av vårt land exceptionellt höga elpriser som plötsligt märktes i en tid då man är van att ha väldigt låga elräkningar.Det krassa budskapet är att de förväntade kapacitetsavgifterna kommer att vara avsevärt mycket lägre för innevarande år, vilket innebär att även om man skulle göra om exakt samma elstödsmodell kommer det inte att kunna bli lika mycket i stöd. Dessutom har vi just fått besked från EU om att man inte kommer att kunna använda kapacitetsavgifterna på samma sätt, men det utesluts inte att man skulle kunna ändra sig i den frågan.En elstödsmodell som innebär att den som har betalat in mycket också får tillbaka mycket innebär ju även att det är svårt att göra justeringar utifrån hur tufft man har det, alltså utifrån inkomst, och göra mer av en behovsprövning. Det är någonting som jag tycker vore bra för riksdagen att titta på och som regeringen absolut tittar på. Hur kan man möta upp mer i den frågan så att de allra mest utsatta får mest? Som borgerlig tycker jag såklart att det är en mycket mer attraktiv modell att titta på en generell sänkning av energiskatten, som också slår igenom och driver mycket annat, men det blir en fråga för budgetprocessen i höst. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerInterpellationsdebatten var härmed avslutad.

Inom vilka elprisområden kommer företag att vara berättigade till stöd, och vilka principer ligger till grund för regeringens urval av vilka elprisområden som ska omfattas?

Jag vill påstå att ministern har fel. Skatteutskottet får nog ändå anses vara beredande utskott i frågan, tillsammans med näringsutskottet. Skälet är att man delar upp frågan i en förfarandefråga och en förordning. Det innebär att riksdagens möjlighet till motionerande försvinner. Ärendet ligger helt och hållet hos regeringen, när det gäller frågor som riksdagen annars rimligen borde behöva ta ställning till. Det gäller till exempel misstagsbetalning eller synen på sekretess och offentlighet. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerEftersom man nu gör det i denna ordning och därmed bryter mot svensk rätt tycker jag att det borde finnas ett visst mått av ödmjukhet hos regeringen. Man borde säga: Det är klart att vi ska komma och svara på frågorna, eftersom vi nu tillämpar en princip inverterat, det vill säga upp och ned. Vi bryter mot den ordning som finns sedan tidigare. Det borde också vara en hedersfråga. Jag ber inte ministern att trolla på något sätt. Jag förstår att kalendern är full. Men respekten mot riksdagen är viktig. Jag fick först en tid den 29 maj för den här debatten. Jag ville föra ett resonemang om vi kunde hålla den samma vecka men på ett annat datum. När den diskussionen var avklarad var slottiderna fulla den 29 maj. Det var alltså inte jag som tackade nej. Jag ville bara resonera, och efter det var kalendern full. Det är noterat att det är en hedersfråga. Det har sagts vid ett par tillfällen. Jag tar detta med mig och ser fram emot fortsatta samtal. När frågorna kommer från skatteutskottet hoppas jag verkligen att ministern kommer att tacka ja.Avslutningsvis - frågorna har diskuterats. Det som nu ligger framför oss är också framtiden. Hur kommer elstödet att se ut framöver? Nu är det sommar. Vi ska fira midsommar. Det blir sol och bad under ett par veckor. Men snart kommer den skånska och svenska vintern tillbaka. Då blir det kallt och mörkt. Då behöver vi energi.Hur ser framtiden ut för svenska hushåll och svenska företag när mörkret kommer igen? Den frågan måste regeringen snart leverera svar på.(Applåder)

När kommer elstödet till företagen att betalas ut, och kommer företagen att kunna känna sig trygga med att de belopp som utbetalats faktiskt är deras att använda?

Jag vill påstå att ministern har fel. Skatteutskottet får nog ändå anses vara beredande utskott i frågan, tillsammans med näringsutskottet. Skälet är att man delar upp frågan i en förfarandefråga och en förordning. Det innebär att riksdagens möjlighet till motionerande försvinner. Ärendet ligger helt och hållet hos regeringen, när det gäller frågor som riksdagen annars rimligen borde behöva ta ställning till. Det gäller till exempel misstagsbetalning eller synen på sekretess och offentlighet. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerEftersom man nu gör det i denna ordning och därmed bryter mot svensk rätt tycker jag att det borde finnas ett visst mått av ödmjukhet hos regeringen. Man borde säga: Det är klart att vi ska komma och svara på frågorna, eftersom vi nu tillämpar en princip inverterat, det vill säga upp och ned. Vi bryter mot den ordning som finns sedan tidigare. Det borde också vara en hedersfråga. Jag ber inte ministern att trolla på något sätt. Jag förstår att kalendern är full. Men respekten mot riksdagen är viktig. Jag fick först en tid den 29 maj för den här debatten. Jag ville föra ett resonemang om vi kunde hålla den samma vecka men på ett annat datum. När den diskussionen var avklarad var slottiderna fulla den 29 maj. Det var alltså inte jag som tackade nej. Jag ville bara resonera, och efter det var kalendern full. Det är noterat att det är en hedersfråga. Det har sagts vid ett par tillfällen. Jag tar detta med mig och ser fram emot fortsatta samtal. När frågorna kommer från skatteutskottet hoppas jag verkligen att ministern kommer att tacka ja.Avslutningsvis - frågorna har diskuterats. Det som nu ligger framför oss är också framtiden. Hur kommer elstödet att se ut framöver? Nu är det sommar. Vi ska fira midsommar. Det blir sol och bad under ett par veckor. Men snart kommer den skånska och svenska vintern tillbaka. Då blir det kallt och mörkt. Då behöver vi energi.Hur ser framtiden ut för svenska hushåll och svenska företag när mörkret kommer igen? Den frågan måste regeringen snart leverera svar på.(Applåder)

Inom vilka elprisområden kommer företag att vara berättigade till stöd, och vilka principer ligger till grund för regeringens urval av vilka elprisområden som ska omfattas?

När det gäller process och tillgänglighet vill jag understryka att jag menar det jag säger. Det är en hedersfråga att finnas tillgänglig i så stor utsträckning som möjligt. Jag uppskattar Niklas Karlssons ord om att det hörsammas. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag vill också understryka att det även beror lite på den fysiska tillgängligheten. På samma sätt har vissa interpellanter inte haft möjlighet att debattera här. Vissa av de frågor som står på dagordningen i dag hade jag möjlighet att avsätta tid för vid såväl ett som två och tre tidigare tillfällen. Men då fanns det inte möjlighet för interpellanten att vara närvarande. Det får man ha respekt för. Jag kommer inte med anklagelser om att det är slöseri med tid och annat. Jag utgår från att man respekterar det instrument som finns.Jag har inte på något sätt förvägrat skatteutskottet att också vara närvarande på näringsutskottet. Jag tycker att man kan vara pragmatisk där. Men skatteutskottet var inte beredande utskott i frågan. Det var i alla fall vad som nådde mig; till slut landade man i att det inte behövdes, utan den relevanta informationen kunde överföras mellan partigrupperna.Inför de energisamtal vi ska ha i höst har jag till exempel så sent som i dag träffat näringsutskottets Fredrik Olovsson från Socialdemokraterna för att diskutera formerna. Var finns intresse i riksdagen för att kunna ta del av relevant information men också påverka? Hur ska energipropositionen se ut för att vi ska kunna samarbeta i processer mellan riksdag och regering?Vad gäller felaktiga utbetalningar har det kommenterats i flera led att en del av dem som fick osedvanligt högt elstöd i den omgång som skulle gå till hushållen tycktes vara mottagare som ändå skulle få ta del av företagsstödet.Om det finns frågetecken om det som nu betalas ut till företagen kommer regeringen självklart att behöva återkomma till det. Skatteverket är som sagt ansvarig myndighet. Om vi behöver följa upp det ytterligare, ifall det finns osäkerhet och risk för normbrytande återbetalningsskyldighet, återkommer vi gärna i frågan. Vi tar tacksamt emot påpekanden om eventuella osäkerheter som Skatteverket, som ansvarig myndighet, inte redan kunnat reda ut.Det finns mycket man skulle kunna säga kopplat till energifrågorna. Jag försöker svara primärt på det som är föremål för interpellationen. Det är anledningen till att jag kanske inte ger Daniel Vencu Velasquez Castro lika mycket svar på hans frågor. Men jag vill ändå nämna några saker.Jag håller inte med om att vi bara pratar om kärnkraft. I går var det en diskussion här i kammaren om 100 procent fossilfritt. Det är ett mål som Socialdemokraterna valde att inte ställa sig bakom.Jag ser gärna 60 terawattimmar till 2030. Men ett mål om mer kraftproduktion utan ett tydligt hur blir ett slag i luften. Jag sätter mig gärna ned och diskuterar. Det önskar jag göra med riksdagen i höst. De samtalen ska påverka energipropositionen, som sedan kommer till riksdagen. Vi ska diskutera hur vi får fram 60 terawattimmar. Delar av industrin har pekat på att det måste vara 70 terawattimmar till 2030.Vi behöver ha en realistisk plan om hur. Jag tycker att handling är viktigare än ord. Vi levererade två beslut om havsbaserad vindkraft på åtta månader. Det är mer än ett beslut på åtta år.

När kommer elstödet till företagen att betalas ut, och kommer företagen att kunna känna sig trygga med att de belopp som utbetalats faktiskt är deras att använda?

När det gäller process och tillgänglighet vill jag understryka att jag menar det jag säger. Det är en hedersfråga att finnas tillgänglig i så stor utsträckning som möjligt. Jag uppskattar Niklas Karlssons ord om att det hörsammas. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag vill också understryka att det även beror lite på den fysiska tillgängligheten. På samma sätt har vissa interpellanter inte haft möjlighet att debattera här. Vissa av de frågor som står på dagordningen i dag hade jag möjlighet att avsätta tid för vid såväl ett som två och tre tidigare tillfällen. Men då fanns det inte möjlighet för interpellanten att vara närvarande. Det får man ha respekt för. Jag kommer inte med anklagelser om att det är slöseri med tid och annat. Jag utgår från att man respekterar det instrument som finns.Jag har inte på något sätt förvägrat skatteutskottet att också vara närvarande på näringsutskottet. Jag tycker att man kan vara pragmatisk där. Men skatteutskottet var inte beredande utskott i frågan. Det var i alla fall vad som nådde mig; till slut landade man i att det inte behövdes, utan den relevanta informationen kunde överföras mellan partigrupperna.Inför de energisamtal vi ska ha i höst har jag till exempel så sent som i dag träffat näringsutskottets Fredrik Olovsson från Socialdemokraterna för att diskutera formerna. Var finns intresse i riksdagen för att kunna ta del av relevant information men också påverka? Hur ska energipropositionen se ut för att vi ska kunna samarbeta i processer mellan riksdag och regering?Vad gäller felaktiga utbetalningar har det kommenterats i flera led att en del av dem som fick osedvanligt högt elstöd i den omgång som skulle gå till hushållen tycktes vara mottagare som ändå skulle få ta del av företagsstödet.Om det finns frågetecken om det som nu betalas ut till företagen kommer regeringen självklart att behöva återkomma till det. Skatteverket är som sagt ansvarig myndighet. Om vi behöver följa upp det ytterligare, ifall det finns osäkerhet och risk för normbrytande återbetalningsskyldighet, återkommer vi gärna i frågan. Vi tar tacksamt emot påpekanden om eventuella osäkerheter som Skatteverket, som ansvarig myndighet, inte redan kunnat reda ut.Det finns mycket man skulle kunna säga kopplat till energifrågorna. Jag försöker svara primärt på det som är föremål för interpellationen. Det är anledningen till att jag kanske inte ger Daniel Vencu Velasquez Castro lika mycket svar på hans frågor. Men jag vill ändå nämna några saker.Jag håller inte med om att vi bara pratar om kärnkraft. I går var det en diskussion här i kammaren om 100 procent fossilfritt. Det är ett mål som Socialdemokraterna valde att inte ställa sig bakom.Jag ser gärna 60 terawattimmar till 2030. Men ett mål om mer kraftproduktion utan ett tydligt hur blir ett slag i luften. Jag sätter mig gärna ned och diskuterar. Det önskar jag göra med riksdagen i höst. De samtalen ska påverka energipropositionen, som sedan kommer till riksdagen. Vi ska diskutera hur vi får fram 60 terawattimmar. Delar av industrin har pekat på att det måste vara 70 terawattimmar till 2030.Vi behöver ha en realistisk plan om hur. Jag tycker att handling är viktigare än ord. Vi levererade två beslut om havsbaserad vindkraft på åtta månader. Det är mer än ett beslut på åtta år.