image
imagewidth (px)
9
3.66k
text
stringlengths
0
256
na gå ännu längre och ſäga, att hwarken några farliga=
re ſjukdomar eller deras gifter ſkulle under ſådana lyck=
liga förhållanden ſinnas. Den Heliga Skrift lärer oß
ju, att jorden d. w. ſ. den oß omgifwande naturen, för=
bannades för menniſkans ſkull wid fallet. och att det fy=
ſiſka onda endaſt war och ännu är en följd af det mora=
iſk a. Menniſkans organism, ſedd från deß anatomiſka
och fyſiologiſka ſida, är den meſt harmoniſkt fulländade af
alla ſkapelſens produkter. Den är den Store Mäſtarens
mäſtarwerk, yttre och förgängliga formen för hans inre,
oförgängliga och ewiga ſpegelbild, den lilla werlden i det
ſtora werldsaltet. Men denna ſköna, organism likſom de
inre pſykiſka agenſer, ſom ſätta den i werkſamhet, äro i
menniſkans närwarande tillſtånd ofta från födſeln ſå för=
ſwagade och underkaſtade ſå många bräckligheter, fyſiſka
och moraliſka lontagier, att blotta dietetiſka och ſanitära
föreſkrifter icke förſlå till hälſans bewarande på alla ſtäl=
len och under alla tider och förhållanden. Menniſkan i
allmänhet ſåwäl i palatſet ſom i kojan ſaknar nog fyſik
och pſykiſk kraft för att kunna göra ſig otillgänglig för
alla ſjukdomsinflytelſer. Dageliga erfarenheten wiſar oß
ju, att flera perſoner äfwen med iakttagande af nödig för=
ſigtighet ändock icke kunna gå fram till ſjukdomarnas bärd
och återwända derifrån oſkadda, likſom Profeten Daniel
fordomdags oſtadd gick in och ut ur lejonkulan. Wi be=
höfwa ſåledes andra ſtarkare preſervativer mot hwarje
mera ſmittoſam och peſtartad ſjukdom än de, hwilka die=
tetiken och farmakopeen gifwa wid handen.
Wi hafwa ſökt efter deßa preſervativer i många lä=
kareböcker, men ingenſtädes funnit dem ſå enkelt och klart
uppgifna ſom jnſt hos Hippokrates, endaſt man tolkar
hans ord i deras fulla och widſträcktaſte betydelſe. Läkare=
"konſtens fader ſäger nemligen: ""hwad läkemedeln icke bota,"
"det botar jernet, hwad jernet icke botar, det botar elden"""
(quæ medicamina non sanant, ferrum sanat, quæ ferrum
non sanat, ignis sanat). Detta är receptet mot alla peſt=
artade ſjukdomar och anwisningen till deras förekomman=
de. Men jernet, ſom Hippokrates föreſkrifwer, får icke
inſkränkas till den kriurgiſka lancetten eller knifwen, utan
bildlikt taget afſer det här militärbewakningen och den
obeſtickliga, jernhårda cerneringen. Och elden, hwarom
han talar, betyder icke här morer och kauterier utan för=
bränningen eller åtminſtone rökningen af de ſjukas klä=
der, den kauſtika kalken öfwer liken och i likkiſtorna m. m.
Blott det förſta medlet eller ſperrningen har warit
tillräckligt att uteſtänga koleran från andra punkter i det
folkrika Skåne än Malmö och Råå, der den genom kon=
tagiet fått foſt fot, och att dämpa den i alla de byar, dit
den från Malmö blifwit genom ſmitta ſpridd.
Deßa facta kunna beſtyrkas af en mängd ojäfwiga
wittnen. De låta icke på theoretiſk wäg wederlägga ſig.
J en wetenſkap af ſå praktiſk tendens ſom medicinen, må=
ſie hwarje äfwen den meſt abſtrakta theori ſtödja ſig på
något faktiſkt, om en tänkande och upplyſt allmänhet ſkall
kunna hyſa förtroende derför. Och deßa exempel ſåwäl
på kolerans ſmittſamhet ſom på karantänernas och ſperr=
ningarnas förmåga att uteſtänga farſoten äro wißt icke
de förſta, ſom kolerans annaler hafwa att uppwiſa. Så=
tygat ſig och fökt öfwertyga andra om båda delarna.
Utan att nämna wår ſtore Berzelius, hwars tanka i des=
ſa frågor wi för några poſtdagar ſedan läſte i denna tid=
ning, wilja wi här blott åberopa den berömde Danſke lä=
karen Thune, ſom i ſin ſkrift öfwer Cholera Indica, en=
ligt hwad mottot utwiſar, gjort till ſin förſta lag att
"icke ſäga något oſant. Han yttrar ſid. 11. ""Jag"
har med ſtort intreße läſt D:r ,Strohmeyers Skitzer och
Jakttagelſer under en reſa till Danzig och trakten derom=
kring. Han har likſom jag praktiſerat på landet i Weſt=
preuſen under koleraepidemien och oaktadt han, ankommen
dit ſednare än jag, då ſtyrktes näſtan af alla i ſina anti=
kontagioniſtiſka åſigter, ſer jag dock af hans lilla wackre
ſkrift, att hans landtpraxis har gifwit honom exempel nog
på farſotens fortplantande genom ſmitta. På de blad ſom
beröra detta ämne, gör han en och annan rätt naiv anmärk=
ning t. ex. denna: de Herrars räſonement, ſom wil ja
bewiſa oß, att koleran icke blifwit inpraktiſerad, före=
kommer mig ungefär ſå, ſom om någon, då han ſer
ſitt eget hus brinna, tror, att det nedbrända grann=
huſet icke kan wara ſkuld dertill, emedan han icke
warſeblifwit den antändande gniſtan, och Autar der=
af, att elden måſte hafwa utwecklat ſig ur hans eget
"halmtak."" Derefter anför Thune den ſtore Engelſke Lä="
karen Kennedys yttrande i en ſkrift öfwer koleraepidemien=
tryckt i Calcutta 1827, der det ſid. 67 heter: jag känner
ingen karakter på en kontagiös ſjukdo, ſom icke
koleran wiſar ſig äga. Om hon icke är ſmittſam,
wet jag icke någon ſjukdom, ſom jag ſkulle wara
"hogad att ſå benämna."" Detra omdöme ſynes ſlående."
"Det will med andra ord ſäga: ""är koleran icke kontagiös,"
"då icke."""
Men till ett ſådant antagande har åtminſtone icke en
af Tyſklands utmärktare Läkare G. F. Moſt kunnat för=
mås, ſom ſjelf twenne gånger haft aſiatiſk kolera och i
Encyklopädie d. geſammt. med. Prar. Art. Cholera 1:er
B. ſ. 415 omſtändligt beſkrifwer ſattet, på hwilket han
"ſmittades: ""Hwarje gång, ſäger han, jag widrörde en"
aſiatiſkt koleraſjuk kände jag ett krälande och krypande
(formicatio s. myrmecismus) i den hand med hwilken jag
underſökte den ſjukes puls, och derpå följde en ſlags calor
mordax, ſådan den kännes i vola manus, ſatt i beröring