Datasets:

Riksarkivet

/

cleaned_Diachronic_swe

like 0

Follow

AI Riksarkivet / AIRA 24

Anno 1558 bleff konungen påmijntt wtaff rijcksens råd, att effther han hade satt sin yngre son hertig Jahan wthj sitt heele förstendöme wthj Findlandt, så wore nu gått och rådeligitt at han nu betenckte then andre och eldre sonen, som nermast war cronan, medh land och lhän, på thett at ther wtöffuer med thiden icke skulle wpuäxa någen ouillia bröderna emillan. Så kunde han och nu, mädan han wäl måtte, fåå see huru han wille hålla huss för sig sielff: funne konungen fheel ther wthj wara på färde, så kunde han nu wthj hans wälmacht wnderuissa honom annorlunda och bättre. Thett lät sig konungen behaga. Förlänte så sin son hertig Erich den 4 dagh Maij Calmarna slott, stadh och län sampt Cronebärgz slott, län och hele Øland thill ett fursteligitt wnderhåldt. Then 9 Julij kom greffue Edzartt thill Ostfrissland förste gången thill Stocholm och handlade på sitt gifftermåll. Den 23 Augustj drog greffue Edzartt jfrå Stocholm thill sitt greffueskap och landt, sidan han af konung Göstaff gode och behagelige swar på sitt giftermål bekomit hade. Then samma dag kom then högborne furstinna och frue fru Catharina, hertig Magnus thil Saxens, Jngeren och Westphalens efterleffuerska, til högbe:te hennes dåttersson hertig Erich, och bleff ther med besynderlig stoor stått wndfångin och trachteradt.

Hvar och en för väfnad enligt goda och urgamla metoder verkligt nitälskande, icke endast ytligt in­ tresserad af en icke gedigen grannlåts­ vara, den s. k. " konstväfnaden ", ser i linodlingsfrågan begynnelsen till all god väfnad. Och i innnevarande stund blir lin­ odlingen en fråga af vidare be­ tydelse är någonsin förut; har den tidigare dikterats af omtanke för det egna hemmet, måste den n springa fram ur omtanke ej blott om e gen utan på samma gång hela landets välfärd. * En af landets största och vackraste folkskolor, Nordhemsskolan i Göteborg, som i dagarna hög­ tidligen invigts. Skolan har plats för 2,000 e lever i 66 läsesalar. Medaljongbilden återger själfva invigningsakten Anna Backlund foto. te sig mörk, för att ej säga tröstlös, så jag ger Eder alldeles rätt uti a tt det är rent af uppröran­ de att våra officerare äro så illa tillgodosedda. Någon förbättring synes ju dock nu vara att vänta, om den ock ej blir så synnerligen lysande. SMÅLANDSFRUN. Linets och spånadens renässans. Af ELISABETH THORMAN. SEDAN VÄFNADSKONSTEN I NÅGRA TIOTAL af år rönt ett utomordentligt stort intresse, har man slutligen börjat inse, att med en fullgod väf­ nad på det allra närmaste sammanhänger ett fullgodt — han dspunnet material. Hvarje god husmor af allmogeklassen, där lin­ odling, linberedning och spånad, eller, om lin år li­ gen inköpts, linspånaden aldrig helt öfvergifviis, har klart insett detta, och äfven låtit sin klara och riktiga värdesättning gälla üllen och ullgarnet. Större landthem, där bristen på arbetskraft gjort sig ännu kännbarare än hos allmogen, hafva tvin­ gats att öfvergifva spånaden, under det att de största landthemmen, herrgårdarna, äro lätt räk­ nade, där ens väfstolens dunkande låter höra sig från den stora gammaldags väfkammaren. Emellertid, en linets renässans kan redan iakt­ tagas.

Hon beskriver olika sätt att närma sig patienter med olika psykotiska tillstånd, vilka bedömningar man bör göra och vilka försiktighetsmått man bör vidta. Författaren skriver om sådant som är svårt att formulera i ord - exempelvis när och hur man kan skämta och vilka signaler vi sänder ut genom vår klädsel. vardagsetik och bemötande i arbete med människor. - en ovillkorlig livsfråga. Han arbetar med personalvård inom Svenska Kyrkan, och har skrivit om att » Acceptera otrygghetens närvaro «. Relationen människor emellan kan vara laddad av otydlighet, maktkamp, gränssättning och otrygghet. Personal som varit van att arbeta på en vårdavdelning skall nu arbeta i patientens hem och tillsammans med hela familjen. Detta ställer nya krav på professionen, bland annat just när det gäller att sätta en gräns mellan det privata och det professionella. Även juridiska aspekter tas upp. Det ges också en redogörelse för individens moralutveckling enligt psykodynamisk respektive kognitiv modell. Författaren skriver också om arbetsgruppens betydelse för den professionella kontakten och om hur olika grupper, speciellt arbetsgrupper, kan utvecklas. I » Trygga och otrygga möten « har författarna presenterat kunskap som tidigare i stor utsträckning mest funnits som erfarenhetskunskap, något man endast kunnat tillägna sig genom egen erfarenhet, framför allt egna misstag, och genom handledning. Det är den svalkande likgiltigheten som gör att vi inte dras med och blir lika kaotiska som den vi vill hjälpa. Trots att författarna skrivit med egna helt olika infallsvinklar, finns det några saker som tas upp av flera författare. Etiska principer och värderingar

Denna breddning och fördjupning av känslan och dess konstnärliga omvandling utgör också den psykologiska grunden för musiken som konstart (Vygotskij 1995, s. 25). 1978, s. 56-77), framstår exempelvis som en ren konstruktion i förhållande till de texter som redaktörerna refererar till i deras förord (ib. De visste det var deras uppriktiga synpunkter som var betydelsefulla i intervjun och att jag i min roll som forskare kunde bidra till att rikta uppmärksamheten mot denna målgrupp. I fråga om medieringens kontext handlar musikpedagogisk definitionsmakt bland annat om pedagogisk och konstnärlig definitionsmakt. (eds.) I den avgränsning som ägt rum genom den problemorienterade processen har språkligt tänkande, musikpedagogisk teori och definitionsmakt utkristalliserats som studiens huvudbegrepp. These interviews were designed to acquire knowledge about the informants ’ perspectives on music based on their reflections, that is, the perspective on music manifested in the conversation about music. From a pragmatic point of view, the hypothesis should serve as a methodological tool in a science that Summary in English is constantly evolving through the dialectical process between belief and acceptance. Fordi det ger den ekstra dimension * * * * 7. Own / in general? The Neurobiology of Music Cognition and Learning. Dessa variationer i terminologi, språkbruk, fokus, uppfattningar och tolkningar kan beskrivas som uttryck för tre olika metareflekterande typer eller karaktärer.52 Dessa karaktärer har jag valt att benämna Musikern, Forskaren och Psykologen. Först när denna är etablerad är det möjligt att utmana den musikaliska reflektionen eller att skapa incitament för den musikaliska tajmningen. Dessa porträtt växte fram under observationsperioden och formulerades genom att data från den systematiska interaktionsanalysen kombinerades med anteckningar från de musikaliska interaktionsobservationerna. De intellektuella och adaptiva funktionsnedsättningar som kännetecknar målgruppen är också socialt definierade. Utifrån studiens resultat går det att dra tre konklusioner kring musikterapeuters begreppsanvändning med tanke på musikpedagogiska definitionsmakt. Marie är omkring 36 år och hade vid intervjutillfället blivit anställd som långtidsvikarie.

O ' Henny halade åter försiktigt fram sin anteckningsbok och började skriva i det han från sidan iakttog Tracbac. Jag vet inte vad ni talar om men Jac är trött. Aha, avbröt han sig plötsligt men i ännu vänligare ton: Vem kommer här? Men på mig verkade i alla fall deras sorg som det rena clowneriet. Där hon stod mitt upp i flyttningen; de stora, blöta flingor dråsade ner över hennes flyttlass och plötsligt dyker jag upp, på en gång frände och främling. I samma riktning fast ännu mera solitt moraliskt. Berätta något. Är jag road av applåder eller visslingar? En dag bad de Grazy i en sirlig biljett om äran att få deltaga i hans kvällsvard. Tracbac sprang fram till vagnen. Hiawatha, pass på! Ty si det haver kommit en ungtupp till gården. Armen dinglade slappt som en döds eller sovandes. Känn bara, känn! avbröt Adam milt förebrående, det är fult att förtala sina kolleger. Dom har ännu icke fallit men syndikatet lär redan vara upplöst. Han såg på sitt ur. Plötsligt gjorde han en liten bedjande åtbörd, sa: Jag vet att din morbror ska ge dig rekommendationsbrev till några affärsvänner han har i New York och Chicago. Men han lät det vara-skam till sägandes iddes han inte. Vi befann oss i ett litet rum högst upp under taket. Då väser och fräser apan åt honom alldeles som en människa. Ack, hur många tusen gånger har jag inte sett mordlustan glittra i tapeter av ögon när jag irrat över arenan från barriär till barriär i skrämsel, som för resten inte varit låtsad. Otrevligt är ofta ditt utseende, publik. Vad ska pressen säga, när ni kommer med nästa uppskov? Doktor O ' Henny tog ett skutt från kistan, slungade spjutet. Skrattet hade upphört men den sjuke högg med tänderna i luften som en rabiespatient. Inser ni, sir, att det innebär vissa förpliktelser? I alla fall växte den glada upphetsningen med varje timme, som närmade sig kulmen-Benbes högtidliga mottagande. Av dessa båda parhästar var Mac den skickligaste akrobaten. Hans stege var för kort, se. Och eftersom ni inte älskar ensamheten så kommer här Longfellow er till mötes.

Det gör Jarek ont att hans anförvanter, vilka försökt att leva anständigt och moraliskt under olika tider och regimer, har så lite att hämta i stereotypierna om äkta polskhet eller hedervärt leverne. Så kan Adam mena att arbetsprivilegier för marxister var naturliga i en socialistisk stat, och de andra hade ingen anledning att visa sitt missnöje och hålla ihop sinsemellan. I Tsarryssland fanns visst olika kategorier, och han tillhörde den kategorin där titeln var ärvd, och inte bara tilldelad. Trots att det var ” sjuttiotalet med hippieinfluenser ” ålades eleverna att bära uniform med skolans emblem och klassbeteckningen på ärmen (för att lätt kunna identifieras utanför skolan). Hans reträtt var hemmet, där han slukade böckerna i pappans bibliotek och spelade fiol – fast också det hånades av skolbarnen. Studier i levnadshistoriska intervjuer, Lund: Studentlitteratur, Arvidsson, Alf 2001: Etnologi. De blir överväldigade och fattar ingenting ... Och det är dessutom väldigt bekvämt för mig, att ingen vet var, när och hur när det gäller mig. Berättarna poängterar sin orubbliga önskan om avskildhet, i relief mot magra alternativ, ekonomiska svårigheter, långa väntetider och irriterande små bostäder – välkända sätt att skildra bostadssituationen85. Det får vi aldrig reda på ”, säger Bernard fundersamt. In sum, in the remembered family models, the parents ’ negative attitude towards socialism enforces traditional gender roles, while the positive attitude to the state ’ s politics (including the notion of gender equality) alters the traditional model only to a certain degree. När staten slutade att vara ” deras ” och blev ” vår ” försvann den fiende som hade en integrerande inverkan på rörelsen. Han blev projektbyrådirektör med bra lön och tillgång till fina tjänstelägenheter.

Jag menar, Carlander, det portugisiska kors, som vicomtesse d ' Aiguille bär vid sin barm. En svart klunga rörde sig brottande av och an i mörkret. Och hade vi väl fått honom upp i vagnen, skulle vi nog kvarhålla honom och för brinnande livet kuska bort från den fördömda brunnen. Hörde jag skratt, alltid var det åt mig. Nora besvor mig att fly med Tomson, men dels ville icke Tomson resa utan Nora, dels var mig numera allting likgiltigt. Är det icke du, din lede snöping, som med dina konster frestat en ärlig karl till att bedraga det nötet Tomson? Där visas väl inte mycket av den sorten, allra minst för en flicka, som har karlskräck. Och min framtid då? Jag kröp allra längst in på vinden och ingen kom för att söka mig. Fyrverkeriet! Sista flämten tänder huset, heter det. Herr greve, ni har livet igenom burit världens tyngsta grevekrona. Vi travade snällt framåt och inga olyckor förekommo. Gå nu med Gud, kära länsman, jag skall nog viska ett gott ord i herr landshövdingens öra. Vi von Hanckar kände oss släta. Jag vill liva bönderna. Kaptenen gick hastigt bort till skrivbordet, ryckte till sig en papperslapp och raspade ihop några rader. Hur skall det nu bli? Med stel hand införde han ännu en post i huvudboken: en förtidig död. Finns en barmhärtig människa, som för sin egen salighets skull vill hjälpa mig och mina barn? Händerna höllos hårt knäppta och de långa, magra fingrarna grepo så kraftigt om varandra, att knogarna knakade med ett obehagligt, knäppande ljud. Vill hjärtans bror taga ett råd, så vänd näsan i vädret; det är ändå det hederligaste sättet. Han ägde trettiotvå anor, eljest ingenting, utan levde som parasit på Battwyhlens små tillgångar. Jag önskar jag vore i Falun! Hans betjänt bragte oss icke mindre än fem (alltså även ett åt mig!). Antagligen har det lossnat från kedjan, glidit ned mellan tröjan och kroppen och slutligen fastnat i strumpskaftet. Hans huvud sjönk ned mot bröstet. Plötsligt rusade han bort till min bädd och sparkade upprepade gånger kraftigt i bolstern. Då fick von Hancken tillfälle att rasa ut för dagen.

»Äfven jag hade något mer att säga. Hören mig alltså noga. Här bör icke förtigas, huru berömligt själsämbetet förhållit sig vid denna rannsakning. Beredvilligt och noggrant hafva alla upplysningar ställts mig till handa. Och någon oenighet om denna dom råder säkerligen icke mellan mig och högvördiga ämbetet, därom är jag alldeles förvissad. Skulle det nu samlade prästerskapet gå att döma i samma mål, så blefve det alldeles bestämdt enahanda dom. Äfvenså må en hvar fritt och okvaldt sköta sin jord på sätt, som bjudet är i det naturliga förnuftets bud. Här har visserligen försäkrats på fullaste allvar, att mången bonde börjat dika och rensa sin åker allenast af trotsighet för att komma sig i ofrid, omak och förargelse med prästen, som var nödd att utrannsaka af hvad hjärtegrund det skedde. Nu vete en och hvar, hög och låg, lärd och olärd, att den som härefter ger sig att trakassera efter hjärtegrunder för dikning och sådant, han skall få gånga sig till häradets påle eller stadens kåk för att där undfå så många spön på sin nakna rygg, som han orkar för sitt lif. Likadan traktering har också den, som nu förevitar sin präst för den framfarna ofriden. Denna anstötlighet, som mer än allt annat här i landet väckt konungens misshag, hafver prästerskapet nu frångått och ångrat, bedjande för Kristi skull om en ursakelse, den jag nu å dess vägnar för tidens vinnande frambär, eftersom detta liks måste ske. Den ledsamma sak, som nu afbedes, är dock att de bättre vetande försummat gifva menige man väckelse till nyttig förkofran och yttermera satt sig emot den väckelsen, när hon så kom upp af landet dem förutan. Då må nu de lärde, det jag allvarligen bjuder dem, icke med sura miner anse, att menige man, som börjat verket, utbreder den nyttiga väckelsen vidare på sitt vis. Jag sade nyss till denne Östen: gå, predika, döp allt hvad du hinner och orkar, men smäda icke hädanefter! Jag finner ingenting ondt och anstötligt däri, att timlig förkofran sökes och utbredes i Guds namn, och hvad denna vattenbegjutning beträffar, så ha vi ju Herrens rika gåfvor af vatten, om sådant kan någon verkan åstadkomma. Jag vore väl en dåre, en ovärdig människofruktare, om jag endast för prästerskapets misshag bjöde till att störa en sådan väckelse, och den som gör det, han skall ock som en dåre behandlas. Ty skulle en och annan i själ och hjärta ej kunna lika hvad nu sagts, så får han likväl stoppa pipan i säcken, böja sig för det allmänna bästa och vara glad öfver, att konungens troman förstår hvad han ej begriper själf. Och skulle någon, det Gud förbjude, förfela sig i detta stycke med ovislighet, hat eller genstörtig nitälskan, oafsedt hvem han vara må, präst eller icke, då kommer ock öfver honom ett mäkta surt efterkast med ångest och vedermöda. Bjudande eder alle frid i landet och den endräkt, som vi främst behöfva för att ej förgås, är det alltså icke blott min bön, min önskan och mitt råd, utan äfven min osvikliga befallning i konungens namn, att detta sår skall vara helt och läkt från denna stund och icke vidare förspörjas. Där hafven I första strofen; jag har flere.»

En god stund efter midnatten släcktes eldarne, den ena efter den andra; och man lade sig mangrant att sova. " Nånå; men lyssna nu väl på vad jag säger, om du igenkänner något för att vara grevens hemvist. så skall du sedan slippa höra utav mig. Men detta låg över en mil ifrån Aronfors, och prästgården var belägen halvväges åt samma håll. " Nå? " Men mest har jag att tacka Ellin för detta. " Ju längre en lever, dess mer får en höra, säger far. Dessa oborstade ord, utropade eller snarare utvrålade av en till hälften hes och högst ohygglig stämma, hördes ifrån öppningen av en liten dörr, genom vilken, då den alltmera vreds upp, åtskilliga huvuden, armar och fötter stucko in. Ty jag jag tillhör också denna sekt. Han fick ja. Sedan skulle jag ånyo begynna min undervisning, och säga honom, att allt det onda han bedrivit, det hade han gjort helt och hallet utan något behov, blott av okynne och elakhet; att alla människor varit goda och rättskaffens emot honom, att han ingenting lidit, att arbete, bröd och utkomst stått honom till buds, bara han velat taga det, men att han varit så trälsk, genomelak och dum, att därpå ingen matt fanns. Ja, såvida det, varom vi talat, är en plikt. Det var en olycka, att vi skulle börja våra undersökningar vid Åkerhjelmska huset. " Det är svårt att avgöra, om icke de tre fruarnes tillärnade, ehuru åtminstone ännu aldrig i verket satta förbund, och varom hovmarskalkinnan Ebba meddelat honom både papper och tankar, hade största delen uti de vidsträckta och höga imaginationer, som så ofta och ljuvt upptogo hans ensliga stunder, eller till vad grad de tillhörde hans akademiska bildning och kanske snarast hans eget självstudium; ty mannen var för det mesta blott en " autodidakt ", såsom varje grundlig redan längesedan funnit. Låtom oss ej förlora ett ögonblick. " bättre slyngel finns icke emellan sol och jord: han skulle dricka min välgångsskål. Tankspridd såg von Mekeroth ner på sitt valnötsbord, varefter han ånyo öppnade samtalet.

Men Sylvis hand darrade så att hon var nära att bryta ett stycke ur dörrposten. Hon måste uppgiva försöket och Erik tog vid. Under andlös spänning fick han slutligen fram en liten silverbägare. Tom? Nej, till randen fylld av blanka silvermynt, och överst på dessa låg, skimrande som en stjärna, en guldpenning. »Till Sylvi Malmådra på hennes bröllopsdag från arbetskamrater», läste Erik på bägaren. Sedan blev det fullkomligt tyst. Tårar, Sylvi! Varför? Emedan hjärtat är bräddat av tacksamhet, och därför att det är ljuft och lyftande att finna sig omfattad med kamratkänslor av dem man själv håller av och som dela ens dagars möda – så skulle Sylvi svarat, om hon icke fått tunghäfta. Nu fingo dropparna, som dallrade i hennes ögonfransar, tolka hjärtats känslor. – »Träd fram till dansen, du väna brud! » Rätt så spelman, sätt fart i fötterna på unga och gamla! Det spelades icke många takter, innan hela huset deltog i dansen. Det dansades i alla våningar, på vinden, i källaren; i den svagt upplysta portgången dansade läskamraterna Frans och Frida, på gården hoppade flickor i korta kjolar och flygande hårflätor taktfast till den sprittande musiken, i tvättstugan svingade gamla Stava sitt klappträ rytmiskt och dansade i inbillningen, och i mangelboden valsade Lisa Jonsson med en mangelstock till kavaljer. I festsalen gick värdinnan och ställde väl för sina gäster. Sylvis mor, som tronade mitt i soffan, ville ha henne för sig själv en stund, men det var omöjligt, hon hade för mycket att beställa, for åt alla håll, trasslade in sig bland paren, snurrade runt, visste varken ut eller in Då slog en ståtlig Demons-gosse armen om hennes liv, och i väg valsade hon som om bara tjugu år tyngt hennes nacke. Erik, som höll ögonen på sin älskade mor, kände sig utomordentligt hedrad av hennes konstskicklghet och bjöd enträget upp henne till nästa vals, men kunde inte få bestämt löfte – hon hade så brått, slog i alla fall knut på förklädessnibben för bättre minnes skull.

till ljusets stora riddareslag och andarnas friska tornér. Du Sion, gläds; men bäva, Rom, du hedniska Babylon, ty nu är släggan rest till dom i handen på bergsmannens son. Och är han själv ett stoft, en dvärg, så är hans hammar gjord av den metall som krossar berg, Guds rena, klara ord. Den väcker gnistan av granit, som tänder en vissnad värld och glödgar ässjan hväsande hvit där Gideon härdar sitt svärd; den klappar med dånande glädjeslag på själva himmelens port och slungar sin trotsiga blixt av dag mot fursten i mörkrets ort. Det röda korset. Nu är det fastlag. I högtidlig gång gå veckorna, åt smärtans minnen vigda, från Galiléen till Jerusalem, och längs med vägen susa trädens kronor vemodigt djupt i vårens brytningstid. Nu längtar jordens son att lägga av sin hvardagslast av futtiga bekymmer och vandra, under hjärtats suckan böjd, på helig vallfärd under nattens stjärnor och söka sig en oljelund att gråta, tills påskens rena, fulla måne lyser försoning in i sorgens örtagård. Nej, ingen fåfäng gråt i denna tid, då havet är för salt av alla tårar, då jordens hälsning till den nya våren är som en storm av suckande oliver från folkens väldiga Getsemane! Ej för en drömmande och trånsjuk pilgrim de äro gjorda, dessa världens vägar, där foten trampar, ej på blomstertörnen, men på den splittrade granatens skärvor och alla rester av hvad mänskligt var. Men väl är jorden rik på vigda lunder, fast deras grenar hänga mångenstädes som stympade och lytta krigarlemmar; och se, därunder svartnar kors vid kors som segerstod åt tidens konung, döden. De svarta korsen, se de svarta korsen på vissna kullar långt som blicken når! Allt mera torftig våren återvänder, allt glesare är kransen i hans händer den han vill utströ i de fallnas spår; och folk på folk i glesnad skara skrider allt längre in i hårda fastetider, allt tyngre späkelsernas gissel slår. I denna svarta korstid låt oss höja det ljusa tecknet för vår vallfartslängtan. Det röda korset, se det röda korset!

Senare hade nog då och då en tanke insmugit sig, som ville gifva en annan dager åt mycket, som fordom förefallit henne svart och falskt. Den enda, som härifrån gjorde ett undantag, var Anna-Greta, den gamla trotjenarinnan, som. mera expressivt än elegant, plägade försäkra, att hennes fröken » bet inte så hårdt, som hon skällde till. » Och nu voro de alla borta — fader, styfmoder, halfsyster — alla borta och gömda i det tysta! Fröken Gustafva var ensam qvar, och ofta undrade hon, hvarför hon, som var en så onyttig varelse, skulle sparas, då de andra, som så saknades, som sörjdes så bittert, togos bort. Sigrids lycka hade icke varit långvarig. Hennes man dog inom några år och lemnade sin unga hustru och sina barn i knappa vilkor. Gustafva visste ej, hvad det blifvit af barnen — de voro visst döda, de också. Ingen — ingen af hennes slägt fans nu qvar; det kändes så ödsligt och tomt, och en ofta återhållen känsla af ånger, öfver att hon så alldeles dragit sig bort från halfsystern, öfver att hon så oförsonligt hatat henne för något, som hon ej rådde för, en bitter ånger öfver allt detta kom upp i hennes själ och sved i hennes hjerta. Hon hade icke det ringaste förändrat sinnelag, då hon en dag fick veta, att hon hade en halfsyster. Ännu en som inkräktade på det område, der hon förut ensam herrskat, änuu en att hata och harmas öfver! Den lilla döptes till Sigrid, och fadren kallade henne redan » Sigrid den fagra. » Det var klang i det namnet, och motsatsen mellan detta och det tarfliga » Gustafva » föreföll rent af motbjudande. Och sedan — hur man höll tal om hennes många fullkomligheter, långt innan hon ännu var årsgammal, huru bortskämd och bortfjäskad hon blef a f alla, innan hon ens kunde tala! Icke af Gustafva. Hon hade föresatt sig att » hata » den lilla, men det var något, som hon icke gick i land med.

Men den patient som i framtiden ställs inför en mångfald alternativ måste också vara en extremt upplyst medborgare. Men det är, paradoxalt nog, samtidigt problemet. Skolmedicinens företrädare tycks alltså i praktiken ha en ganska pragmatisk inställning till alternativ - fungerar de så är de bra - trots att det officiellt råder en sträng avgränsning mellan de båda sfärerna.

levnadskostnader som vårt. ' Solidar-Symaskinen, ' Kvinnan motarbetar sitt eget basta 8,80 Samhällets kamp m o t fattig domen av Steffen. Den lagjtadgad ' minimilönen ar utkommet & Tiden förlag och kostar netto 1 kr. Adress till Sot.-dem. kvinnokongr. Sekr.: fru Anna Sterky, Wallingr tan 6, n. b., Sthlm. Sv. Livranteförsakringsbolaget Framtiden ömsesidigt - e. m. Styreuen. Hailsingborgs soc.=dem. kwisinoklubb avhaller möte 1:eta och 3:dje mandagen i manaden i Folkets Hus F-sal kl. 8 e. m. Sjukkassan har uppbörd andra mötet i manaden .. Styrelsen. Folkpensionering. Gellivare. sot.-dem. kwinnoklubb avhaller ordinarie möte 1:eta.och 3:dje manFol kf örsakrirmg. dagen varje ' rnhnad kl. 4 e. m. Lokal: ~ ~. - folket,^ Hm. S~:vvelnen. ~örrnhli~aste försäkringsvill kor.

I anledning häraf, förklarade närwarande Församblingen, uppå Kyrkio-herdens tienstliga föreställande, wara rådeligast, at af Kyrkians medel prae-nummerera till så många Exemplar, som matlag och huushåld uti sochnen sig befinna; kunnandes man altid göra sig förslag therpå med wisshet, at nuär Psalmböckren [äro] färdiga och inbundna, the ock skola kunna med nytta afsättias; emedan uti många huushåld flera Exemplar åstundas och be-tarfwas kunna. Så wara afhandlat och beslutat, betyga på Församblingens wägnar J. Dalenius Past. p.t. Malm41) Per Persson i Stenta PPS Jon Persson i Wrå Per Persson i Prästorp IS Anno 1743 d(e)n 4 September eller Dominica 14 post Tri-nitatis45) inkallades församblingen i Sochnestufwan efter sluten Gudstienst tå Pl: Ven: Consistorii42) Circulaire Bref under d(e)n 10 aug. sistlidne publicerades, af fölliande innehåld. § 1. Igenom bref av d(en) 1 aug. sistl(idn)e begärer H(ögädle) H(er)r Grefwen och landshöfdingen i Nyköping Nils Bonde, at Consistorium wille antyda101) samtel(iga) Kyrkioherdarna i lähnet, at the till underdå-nigste efterlefnad af Hans Kongl. Maijts förnyade Stadga och Förordning angående Tienstefolk och legohion, af d(en) 21 augusti 1739, art: l.§ 5 skola icke alenast anteckna alla lösa och misstänkta Personer, som mellan Mantahlsskrifningarna46) i Sochnarna sig nidsättia, eller huus och hem-wist taga, hwilka listor böra liggia wid Kyrkians förwar, utan ock

Men så med ens fann han en förklaring. Det var Klara Gulla, som låg bakom det hela. Mor i Falla visste, att han snart skulle bli så upphöjd, att ingenting var för gott för honom. Ja, om käppen hade varit av silver och mössan av guld, så hade de kanske varit ändå mera passande för Klara Gullas fader. KLÄDD I SIDEN. Det kom inte något brev från Klara Gulla varken till far eller mor, och det gjorde ju inte så mycket, då man visste, att hon var så tyst nu, bara för att de skulle bli så mycket mer överraskade och glada, när det blev tid för henne att kungöra den stora nyheten. Men i alla fall var det gott för Jan, att han hade kommit åt att titta litet i hennes kort, för annars hade han lätt kunnat bli gjord till narr av andra människor, som trodde, att de visste mera än han om Klara Gullas vägar. Så, för att ge ett exempel, kan man tänka på Kattrinnas kyrkfärd. Kattrinna hade gått till kyrkan på första adventsöndagen, och då hon kom tillbaka, var hon både skrämd och ledsen. Hon hade sett ett par unga karlar, som hade varit i Stockholm under hösten på byggnadsarbete, stå och tala med några andra ungdomar, både jäntor och pojkar. Och då Kattrinna såg dem, hade hon tänkt, att här kunde hon kanske få några upplysningar om Klara Gulla, och hade gått fram till dem för att fråga. De höll visst på att tala om några roliga mandater. Karlarna åtminstone skrattade så högt, att Kattrinna tyckte, att det var rent opassande, när de stod så tätt utanför kyrkan. Det kom de väl också själva till besinning om, för då Kattrinna närmade sig dem, stötte de till varandra och tystnade. Hon hörde bara ett par ord av en karl, som stod med ryggen vänd åt hennes håll, så att han inte hade sett henne. »Å tänk, att hon gick klädd i siden!» sa han. I detsamma fick han sig en så hård knuff av en ung flicka, att han tvärtystnade. Han såg sig om och blev spjutröd i ansiktet, då han märkte, att Kattrinna stod alldeles bakom honom. Men strax efteråt gjorde han ett kast med huvudet och sade med höjd röst: »Vad är det åt dej? Varför ska jag inte få säja, att drottningen gick klädd i siden?»

Man måste inför patienter, läkarkår och övrig personal kunna förklara prioriteringens konsekvenser. Iréne Ohlsson Mest missnöjd är hon nog med primärvården: Efter avslutat fackligt arbete har hon varit verksamhetschef för onkologiska kliniken på Ryhovs sjukhus i Jönköping. Dessutom fick vi gehör i Europa för vårt sätt att se på utbildningsfrågor. Gunilla Gunnarsson, chef för Kirurgicentrum på Vrinnevisjukhuset i Norrköping, sträcker stolt på sig när hon minns de breda utbildningsinsatserna under sin tioårsperiod som fackligt aktiv. Ersättningssystemet lyckades man visserligen inte ändra, men arbetsmiljöregler skrevs in i jouravtalet. - Utbildningskvaliteten, arbetsmiljön och begynnande fokusering på ledarskap var några stora frågor under min fackliga tid, säger Gunilla Gunnarsson. - Det blir ganska raskt tydligt att vi behöver prioritera och förbundet har en viktig uppgift i den diskussionen. Vi borde ha omfördelat insatserna. På den tiden var det inte allmänt accepterat att läkare skulle ha anställningstrygghet, eftersom man trodde att tryggheten skulle minska rotationen mellan sjukhusen. Vi arbetade för det livslånga lärandet, bättre utbildning under AT, ST och fortbildning för specialister. I dag vet vi att andra förutsättningar behövs för att åstadkomma rotation, t ex att även familjen är flyttbar. Inte är hon heller särskilt nöjd med att förbundet på hennes tid inte lyckades visa hur viktigt det är med läkare i äldrevården. Fast anställning för underläkare finns också på den fackliga meritlistan från den här tiden, liksom en lång kamp för bättre jouravtal. Vi åstadkom ändå inte någon större löneförändring, det är marknaden som styr. Hon var förbundets förste vice ordförande 1995-1997 och satt i centralstyrelsen i två omgångar, först som representant för yngreläkarna (1989-1992), sedan för överläkarna (1993-97). Hon tycker att Läkarförbundet syns och hörs bra i aktuella debatter som den om sjukskrivningarna och läkemedlen. - Tänk så många diskussioner förbundet har ägnat åt primärvården under årens lopp utan att nå hållbara resultat. Kanske har primärvårdsanställda, slutenvårdspersonal, patienter och politiker helt olika förväntningar som ingen syr ihop. - Tillsvidareanställning av underläkare fick vi igenom och sedermera även en attitydförändring till fast anställning. Mindre nöjd blir hon vid minnet av ändlösa primärvårdsdiskussioner som inte ledde till hållbara resultat, för sent igångsatta diskussioner om ledarskap och svårigheten att framhålla vikten av läkare i äldrevården. De måste ta ansvar för vården också.

Sentens : Han dömes ( inter privat . par ) till stegell och hiul . Anno 1626 dän 16 Augusti . Närwarande Lars Skytte , sampt borgmest . och rådh . Absentes : Hans Nilsonn b. , Hans Hendrichson b. , ægrot . Påwel Hendrichson , se.ven.93 Clas Jacobsonn , ægrot . Framlades en supplication , af een student som hafuer skutit en rytare ihiäl uti trångmåll , wid Tawasthuus . Blef sakfällt för 400 daler och fördänschuld begerer hielp af församblingenn . Swarades honom at han må sökia hielp i lagsagun där gerningen är giord . Päder Erichson fordom secreterare begerer rättens betänkiande om thet afbrände huus som hann af Hendrich Danittz hafuer i underpant , efter thet är inskrifuit i stadsens bok och upbudit . Settes up till lögerdagenn , efter Johan Christoffersson bespråkar huset , och elliest schall ransakas om thet är upbudet . Christof Putlest begärer ändschap med Johann Matsonn , om hanns arbetslöhnn . Förordnades gode män som räkna dem emellan , Cnut säger god för Johan , och wil ställa honom in om lögerdagh . Nembdes Hendrich Karkman , Clas Alert , och referera retten deres betänkiande . Päder Ulfsonn i Westeråhs beswärer sigh , öfuer Hendrich Diener , at han förhåller hans hustro hännes möderne , och elliest är oklart om hennes fäderne , det han och förhåller henne . Päder Ulson begerer see sielfue originalet , aldenstund Hendrich haf . sagt , att om han wille gifua 1000 daler så schall han inthet få se orig . Hend . nekar , och seger , att samma breef är inthet i hans wåld , utan så frambt copian icke är rätt , då will han hafua förwilkorat 1000 daler . Hendrich Diener , bekenner , at han haf .

Jag tror det icke, jag tror det är utslag af en klåfingrighet hos människor, som bort beifras på lämpligt sätt i deras tidigare år, men där så ej skett, uppenbarar sig i i små, men visserligen ej behagliga drag, sådana som t. ex. ofvanberörda, sådana också som att i andras böcker göra anteckningar och strecka för, hvad man gillar och ogillar, många andra att förtiga men alla betecknande för, att man icke äger den bildade människans aktning för hvad som ej är ens eget; ty en sådan låter sig det lika angeläget vara att hägna andras egendom, ehvad det är stort eller smått, som sin egen, och talar man till sig själf, tror jag ingen skulle vara belåten med att få det, som i vänlighet öfverlåtes till vänners eller allmänhetens vård och begagnande endast af okynneslust fördärfvadt. 1 EINAR MELLING. respekt, som hvarje verklig konstnär har rätt att begära. Början af hans lif tedde sig så tröstlös som väl möjligt: ett stackars litet barn, hvars moder tre veckor efter gossens födelse for till Amerika, utan att sedermera ha låtit sig afhöra. Faderns namn är obekant. Barnet blef emellertid utackorderadt till ett fattigt fiskarfolk på en plats, Mellingen, ute bland skären i Bergens amt — en fattig och undangömd trakt, hvarifrån ingen stig syntes leda upp mot konstnärsbanan. Framtiden tedde sig så mycket hopplösare, som barnet visade sig totalt sakna synförmågan. Och dock har det oförmodade skett. Den öfvergifne, föräldralöse och blindfödde gossen, som till sitt nionde år stultade omkring vid det lilla fiskläget ute bland skären eller hjälpte till med något lättare arbete i båten — han står nu vid 22 års ålder som en lofvande konstnär, erkänd både som komponist och utöfvande musiker. Så underligt kan det gå. Nio år gammal, intogs Einar Melling för Bergens skolstyrelses räkning vid det nordenfjeldske blindinstitutet — det var alltså hans blindhet, med andra ord hans olyckliga lyte, som ledde honom på vägen. Han säger nu själf efteråt att om han haft valet mellan synförmågan och musiken (konstnärsbegåfningen), skulle han valt den senare.

Visserligen började de amerikanska soldaternas insatser på västfronten först i juli 1918 bli märkbara, då ännu föga överväldigande. De stego emellertid därefter för varje vecka och månad i betydelse, och för vän och fiende stod det klart, att denna stegring kunde beräknas utan avbrott fortgå både 1919 och 1920, om så skulle erfordras, samtidigt med att ersättningsmöjligheterna obevekligt voro stadda i nedgående i de snart bottenskrapade centralmaktsstaterna. Året 1917 var det sannolikheten av en sådan utveckling som utgjorde det för bundsförvanterna värdefullaste i den amerikanska insatsen. Denna psykologiska inverkan av Förenta staternas inträde i kriget bestod förnämligast däri, att den stålsatte de allierades regeringar och högkvarter till ny uthållighet samt bidrog att ute bland folket försvaga intrycket av hela den ryska frontens förvittring i samband med de båda ryska revolutionerna. I England och Frankrike sökte man som bekant de första veckorna efter marsrevolutionen intala sig själv och andra, att tsarregimens störtande närmast skulle frigöra de medTIOARSMINNEN 507 västerlandet sympatiserande frisinnade elementen i Ryssland till ökade ansträngningar för » den tyska militarismens » krossande. Mycket snart insåg man emellertid såväl detta misstag som även fruktlösheten i de spasmodiska försöken att genom pålitliga västerländska ententesocialister påverka dessas ryska partivänner till att åtminstone söka dämpa fredspropagandan och begränsa upplösningen inom Rysslands arméer. Man nödgades räkna med att Tyskland och Österrike ej längre behövde befara några offensiver österifrån, och denna djupgående förändring i det militära läget sökte man då uttrycka i den över hövan förenklade satsen: » Ryssland har deserterat och Amerika i stället ryckt upp i ledet ». För uthållighetspropagandan hade denna sentens måhända ett begränsat och övergående värde, men den var i grund och botten djupt vilseledande. Amerikas inträde i kriget förmådde nämligen ej hindra, att tyskarna vid planerandet av 1918 års stora offensiv på västfronten för första och enda gången under hela kriget kunde kalkylera med numerär överlägsenhet, och å andra sidan betydde de ryska revolutionerna oändligt mycket mer än att östfronten miste sin militära betydelse.

finna oftare hos kvinnorna an hos mannen; detta til! följd af att kvinnorna under århundraden utöf vat uppfostrande verksamhet .. Men i nittio fall af hundra förkrympasfdessa, medfödda anlag genom den ensidigt kvinliga utvecklingen, de bli till blott in: stinkt i stallet för att utveckla sig .l1 en medveten t,z ' a.ng, utöfvird med ' klar forstgelse. Eller berättigar kanske befintligheteri af den andr.hkr ofvan omr: nan1,ndfn förutsättningen: den bättre tekniska utbildningen, att mcn till: ' delar kvinnan uppfostrarens roll., titan. att vjlja höra talas on? invändningar däremot 3 Uppfostxans n-iål ar att bilda barnen till människor i ordets fulla betydelse. Men .den moderna människan ar el! pycket invecklad skapelse, so. ut: vecklar. sig i enlikhet med de be: stämda lagar, hvilka ligga utom henne och som befordra ' l-iv.artzndrasverknin: Ear eller bekämpa, ' iipphafva. hvafandra. .. .-C,ppfostrans må1. kan, icke. uppnib utan kännedom om de fysiska [kroppsliga) och psykisk t (andliga) lagar, som beharrska barnets utveckling, eller utan att man försthr den naturliga. och sam hiilliga orngifning, i hvilken denna utveckling försigghr. Det kan heller inte fullständigt uppnås utan att man känner och iakttager de iippfostringsmetoder, som grunds ~ i g på dessa lagar. Hvarje handtverkare och konstnär måste kanna till det. material han bearbetar. han .. mfiste vara maqtare i vissa tekniska, yrkes-. massiga handgrepp, som ' ' äro nödvändiga för att. forma inater.ialet. Det samma måste ock galla om pers.o.ner som skola,. forma. mähniskor:. De måste kanna till den lera de h a att knåda,. med. metod som synes v ' ara mest agnad att anviinda, de måste vara förberedda för sin uppfostrande verksamhet. För att. ' fil de enklaste saker sh fulländade som möjligt öf verlamnar .man deras framstiillning till specialister, yrkesmässigt skolade personer.

Förminliga afbetalningsvilkor. i 1 kande till röstrattskvinnorna, att icke stö- ra Washington med sina Önskningar, dA Kongressen har sh m&nga verkligt viktiga saker att handlägga såsom skatterna och försvaret. " DA inga andra argument hjälpa, och kvinnorna synas nära målet, kan man ännu ha utsikt att vinna över dem, om man vädjar till deras osjälviskhet ", säger Alice Duer Miller i the New York Tribnne. Transporter Budsändningar Flyttningar Gods-magasinering Specialitet: Pianotransporter o. förpackningar. Uthyr elektr. dammsugaren SVAMPAP - .-.-C .-.-.-.-C-C.-. Rösträtt för Kviiinors femte nummer for 1916 innehkller bl. a.: En amerikansk tidning vänder sig bweKvinnorna och Undstingsmannavalen. \ I 1 Rygghållare i Varför det ioke sitter nägon kvinna i EtOrtbfpt AT Fredrik & Morck. Där kvinnor böra vara med. Erlgets inflytande pä lösningen av kvinnornas rösträttsfrAga. V. Den nya äktenskapslagen. Av Georg Stjcrnstedt. Rec. av Amma Wicksell. Lacy Stone. (Forts. och slut) AT EUeTi Tester. Eltrida Andrke 75 är. Själarnas neutralitet. Borgmästare Lindhagen talar rasträtt 1 Wien. Bergppn-Oster~~rgska sanrpällalrurserna. X v Ebba paZm&m. Prenumerera Pä MORGONBRIS Socialdemokratiska Kvinnorörelsens tidning. Pris för helt år kr. PRENUMERERA P. & POSTEN.

En porträttbyst af Fredrika Limnell, modellerad af professor Böljeson, var utställd på första höstsamkvämet å damernas » Idun », som ägde rum förliden lördag. V i d samma tillfälle uppläste fru Amanda Kerfstedt en af henne författad skiss; musik utfördes af fruarna Sellholm och Lind samt fröken E. Posse. Två silfverbröllop. Att en person får fira två silfverbröllop torde allt vara ganska ovanligt. Detta har dock i dagarne inträffat, då provinsiallä- karen i norra Dalslands distrikt d:r L. K. Blume firade sitt andra silfverbröllop — naturligtvis inom ett andra gifte. Doktor Blume är närmare 83 år gammal. * Inga telefonfröknar mer! Telefonfröknarna skola snart tillhöra det som varit, om man får tro de amerikanska tidningarna. Det skall nämligen ha lyckats en amerikansk elektriker att konstruera en automatisk apparat, som snabbt och säkert uträttar hela deras arbete. Ett kvinnligt spelets offer. I början af augusti hyrde en fröken Jane Armstrong från Newyork en liten villa i Nizzas omgifningar. Vid sitt första besök i Monaco kunde hon ej motstå frestelsen att försöka spellyckan, som äfven första dagen var henne så gynsam, att hon vann 100,000 francs. Hon gjorde nu det löftet att aldrig mer återvända till Monaco, men bröt för några dagar sedan detta löfte och spelade på samma n:r, på hvilket hon förra gången vunnit, tills hon förlorat hela sin till ungefär 1,000,000 francs uppgående förmögenhet. Hemkommen tog den 26-åriga kvinnan en revolver, jagade sig en kula genom hjärtat och dog på stället. Litteratur. Vårt århundrades folkhjälte, Guiseppe Garibaldi, af Cecilia Bååth-Holmberg. På Fahlcrantz & C.os förlag har den talangfulla, för Iduns publik välbekanta författarinnan under denna titel börjat utgifvandet af ett arbete, som lofvar att bli af synnerligt intresse. T i o år äro nu gångna, sedan den ryktbare folkhjälten gick hädan, och författarinnan har ansett tiden vara inne att fylla en brist i vår literatur, som hittills saknat någon utförligare skildring af den märklige mannens skiftande, nästan sagolika lefnadsöden.

tel. 24241. ning. RTJOLET Annonspris: Textsida 25 öre pr mm. » sista sidan 20 öre pr mm. Längre annonsering rabatt. Clara Johansson. v 7U000 FLINGOR sä att pysen kan bli ren igen. FiDrttater: t-B. WEROTH & Co, Sütrtorg. ikvtn IIII T. av Gummins Tvtiipulver _ ocU Guftimana KrafUkuipulvcr) 9 1 Juni 1924. Hotell & Pensionat a Slet är väl att mamma har ^CDBSpNS Direkt från lager: flickornas yrkesutbild­ Till tjänst för alla föräldrar och även för de unga flickorna själva har Fredrika Bremerförbundet utgi­ vit en förträfflig broschyr " Flick­ ornas yrkesutbildning, arbetsfält och utkomstmöjligheter ". Man finner här korta men klara och uttömman­ de uppgifter angående olika kvinno­ yrken, fordringarna i fråga om utöpp r dep °ir? VIKING till sittvagn, hopfällbar, i brunt, blått och beige. v ardehandling til ^ arUthyr brandoch dyrkfria förvaredovisas omedelb * 4 Stn S art d nenten. ringsfackepo. Emottager förva Förmedlar köp och försäljning av s - k ' sluten de k 8Sa * alv P0sitin ® aktier och obligationer. lade là «or, konvolut ^9 ' 0 UI o. — dy I Bråsths Konditori " TT * nligt ovanstående modell, med mihjul, kan omställas från ligg­ TOCKHOLM S Som alltid då det gäller denna förträffligt redigerade tidskrift — redaktör och utgivare är som bekant den uppburne naturskildraren Thor • l o F A s k l u n d s Högdahl — erbjuder den för varje äl­ skare av Sveriges land och natur en serie underhållande, orienterande och instruktiva artiklar, recensioner, fö­ redrag, minnesteckningar m. m. Ur innehållet nämna vi bl.

Ingen öppnade den första dörren jag knackade på. Han log. Han kan inte bara rekrytera mitt folk. " Vilka? " Strax efter det att Idabell ringt och sagt att hon hade Farao. " " Hur mycke e ' re? " Nu ägde han en kombinerad restaurang och bar. De spruckna läpparna var blodiga efter Stowes slag. " Hej, Easy. Berätta. " " Ortiz. " Ja spara dom, pappa. " " Du menar sen ett år exakt, eller sen januari? " Men berätta bara va Sallie och Bill Bartlett vill göra. Så gjorde man affärer i L.A. Ja ville fråga va de hela handlade om så ja väntade här. " Om jag rapporterade mordet så skulle snuten ha anklagelseakten klar när första bästa åklagare vaknade. På andra sidan gallret satt ytterligare en polis, en äldre man. Om man ville skicka ett brev till Mofass fick man sända det till hans box. " På vilket sätt var han inblandad? " " Varför inte. " Jag stirrade på henne och ville att hon skulle säga något mer men visste inte vad. Det var en historia som vi hade hittat på under åren. Det kunde ha varit mig han talade till så jag tittade upp. Vem som helst skvallrar på mej för pengar. " Jag gick långsamt nedför trapporna. Han driver Chantilly. " Fan. " sa Stetz. Jag var van vid min godnattpuss och han var van vid att ge mig den. Jag daskade honom på axeln. " Brad Koogan. " frågade jag. Man var tvungen att passera uppfarten för att komma dit. " Ja berätta för honom att ja inte trodde att du hade nånting ens i närheten att göra me att nån blev mördad. Det var inte så att jag var särskilt modig. " Två niggrer? " Jag var tömd på allt jag gjort tidigare. Jag vände mig om för att gå. Det är det slags känsla som jag är säker på att fåglar får när det är dags för dem att flyga söderut. När han kom inom synhåll såg jag att han var en manlig version av henne, med rutig morgonrock och allt. Inte ens vaktmästarna som jag basade över dök upp förrän kvart över sju. Min högra hands fingrar träddes igenom hennes vänstras. Allting tillverkat av papper i närheten av golvet måste slängas. Dörrklockan var urkopplad eller så var den trasig. De hänger en uppsättning huvudnycklar i mitt förrådsrum på huvudkontoret.

Vi behöver blåsa dammet av de gamla stötarna som var med på den tiden! I ett landsting kan man få en senareläggning av MPR-vaccinationen ” gratis ”, medan man på andra håll får betala det ur egen ficka. I en undersökning som gjorts inom barnhälsovården i södra Stockholm framkom det att sköterskorna som ger vaccinationerna ibland själva känner tveksamhet och oro (se Smittskydd nr 4 / 2002). Dessutom finns det föräldrar som vill dela upp MPR i flera sprutor. Vid en etablerad mässlingsepidemi kan det också bli aktuellt att sänka vaccinationsåldern och att ge gammaglobulin till småbarn, gravida och andra extra känsliga grupper som utsatts för smitta. Det saknas helt enkelt medicinska skäl för det. För varje fall bedömer Folkhälsoinstitutets experter hur troligt det är att hälsoproblemet verkligen orsakats av vaccinationen, går igenom aktuell litteratur och ger rekommendationer inför kommande vaccinationer. Det ansåg Harald Heijbel, som leder Smittskyddsinstitutets projekt för att ta fram ett nationellt informationssystem för vaccinationer. – Vi måste rätta oss efter det kommunala självstyret. Den debatten måste vi kunna ta och bemöta oron med fakta. Även om en landsomfattande mässlingepidemi kan dröja ett antal år, så kan man lokalt få mindre epidemier som omfattar 100-500 personer. När frågan uppmärksammas kommer det in fler rapporter. Man ska också kunna följa vilken effekt vaccinationerna har haft och vilka biverkningar som rapporterats. Inte bara biverkningsrapporteringen, utan all vaccinationsuppföljning behöver förbättras under de närmaste åren. – Men det är mycket möjligt att det kommer att vända. Jessica Elgenstierna Dela upp vaccinationen Och hur bemöter man bäst de oroliga föräldrarna? Vill någon förälder dela upp vaccinationen, till exempel genom att göra den utomlands, får han eller hon även i fortsättningen stå för kostnaden. Peet Tüll, chef för smittskyddsenheten vid Socialstyrelsen, konstaterade att Vidarkliniken idag har en kö av föräldrar som vill senarelägga MPR-vaccinationen. Något som talar för detta är siffror från Örebro län. Beräkningarna bygger bland annat på att man i snitt har sju årliga fall av mässling, där patienterna smittats utomlands. Mot bakgrund av detta håller Smittskyddsläkarföreningen på att ta fram en checklista över vad vårdpersonalen ska tänka på om mässling skulle dyka upp. Det var bara 1,3 procent som tänkte avstå helt och hållet.

This secondor foreign-language view of the language is clear in the video recordings, but is not emphasised in the interviews. Diskussionen utgår från att det i kurserna finns både gemensamma, kursövergripande förväntningar och lokala, kursspecifika förväntningar på valet av språk. I förhållande till den här undersökningen är det särskilt intressant att läraren talar svenska och att studenterna följer lärarens språkval genom att själva ställa frågor på detta språk. Särskilt utanför helklassundervisningen hörs mycket svenska. När M-L hört frågan översätter hon svaret till engelska och inkluderar därmed åter utbytesstudenterna. I ett andra led översätts ordet av en eller flera andra deltagare, vilket i exemplet är läraren (rad 7). Utgångspunkten är studenterna och deras talade svenska. Normbrott uppmärksammas däremot av deltagarna och synliggör en socio-kulturell kontext också för en utomstående. (How is the Infinitive Marked? I: Engelskan i Sverige. Som framgår av kapitel 7 reagerar både svenskspråkiga studenter och utbytesstudenter öppet mot att svenska används då samtalet rör studieämnet. Studenten som under lektionen frågade vad begreppet dramatisering betyder dröjer sig kvar tillsammans med två andra studenter och frågar åter läraren vad begreppet betyder. Samtliga godkände undersökningen. Med utgångspunkt i jämförelsen ovan söker jag i det här delkapitlet visa mer generella mönster för språkanvändningen och för studenternas talade svenska. Paris. Lokala lånord hämtas i alla kurser från de svenska studiemiljöerna, såsom grupparbete, studierektor och uppsats och i diskussionerna är inte sällan Sverige den gemensamma referenspunkten. English in academic and research settings. are you three or four? Den ansvariga för ekonomprogrammet berättar att programmet har 400 årsstudieplatser och att man under läsåret 2006 / 2007 tog emot omkring 200 inresande utbytesstudenter från främst Frankrike och Tyskland. Grupperna med bara svenskspråkiga studenter talar svenska och i klassrummet hör man både svenska och engelska beroende på gruppernas sammansättning. Ytterligare sex timmar klassrumsinteraktion har spelats in med digital ljudbandspelare (DAT-bandspelare). I: Talk, work and institutional order. Ekonomistudenterna är på så sätt inte lika bundna till den slutliga engelska texten som teknikstudenterna, utan kan ha ett friare förhållande till ord och termer när de arbetar. Kristina Hagren: Hur märks infinitiven? ((tittar ner i sina papper)) I sekvensen synliggör samtalsdeltagarna en institutionell kontext.

Gustav Adolfs och Axel Oxenstiernas stora uppskattning av flottans betydelse både för » fäderneslandets konservation » och utrikeshandelns upparbetande ha ofta framhållits, och Munthe erinrar ytterligare om det för avvärjandet av de farliga planerna på ett habsburgskt-katolskt Östersjövälde betydelsefulla, att Wallenstein ej lyckades erövra Stralsund och där skapa en kejserlig flottstation samt att Erik Rynning hade tillräckliga sjöstridskrafter för att 1629 — 31 bevaka Wismar och den lilla kejserliga flotta Wallenstein där utrustat för att hindra Sveriges sjötransportförbindelser med tyska Östersjökusten. De här anförda exemplen ur Munthes arbete på vad flottan vid skilda kritiska tillfällen betytt för Sverige skulle kunna mångfaldigas, och säkerligen kan från tiden efter 1640 flottans värde än åskådligare uppvisas av denne outtröttligt flitige sjökrigshistoriker. Därmed suppleras på ett tacknämligt sätt vår kännedom om gångna tiders svenska öden. På nutida förhållanden innehåller hans bok inga direkta hänsyftningar, men vid dess studium borde varje eftertänksam läsare säga sig själv, att vad som gällt om förhållandena vid Östersjön i svunnen tid alltjämt i det väsentliga bevarar sin giltighet. Sverige är i den dag som är utsatt för många av de faror, från vilka flottan fordom så verksamt bidragit att rädda det, och det nyss slutade världskriget talar sitt tydliga språk om riktigheten av amiral Mahans sats om sjömaktens i regel avgörande inflytande vid mellanfolkliga konflikter. Under det världskriget pågick, tycktes det ett ögonblick gå upp även för en större allmänhet, vilket oskattbart värde våra kustfarvattens bevakning genom flottan hade för neutralitetens och fredens bevarande. När den mest överhängande faran lättade, så synes tyvärr detta intryck åter ha bleknat hos de parlamentariskt makthavande. Kontrasten är stor mellan vår i fråga om sjöförsvarets vidmakthållande så sällsport sorglösa samtid och männen på 1630-talet, då rådet till svar på Axel Oxenstiernas erinran om nödvändigheten att » med all makt förfärdiga flottan, som är Sveriges styrka », gav uttryck åt sitt instämmande genom de ofta Svensk Tidskrift 1921.260 DAGENS FRÅGOR citerade orden, att » uti flottan består näst Gud fäderneslandets konservation och befrämjelse ».

Den som ger för intet, bör hava för intet, säffa fransmännen. 2) Särskilt i England men även på många andra håll har mycket stor vikt lagts på den undervisande och uppfostrande delen av Mjölkdroppens verksamhet, varom det namn, de där fått, " schools for mothers ", bär vittne, Varje mottagning hålles för mödrar­ na en föreläsning, följd av samtal, där den föredragande är läkaren, skö­ terskan eller annan kompetent per­ son. Gäller undervisningen tillskär­ ning av spädbarnskläder eller tilla­ gandet av födan, förekomma också praktiska demonstrationer. 3) Redan är nämnt, att mottag­ ningar för väntande mödrar på mån­ ga håll äro anslutna till Mjölkdrop­ parna. Ser man, såsom vi gjorde i Solna 1921, att 17 % av alla späda vid födseln väga mindre än 2 1 / 2 kg., kan man inte undgå att göra vad som göras kan för att förbättra barnens KUNGSGAT. J BAZAR Aä / ANCE 132-133 NILS M / CSOMAT. 24 J för henne. Och så tror bon väl på vanligt flickvis, att Eric, som hon dock håller av som en bror, skall gå under, om hon stöter honom ifrån sig. — • Giftermålet Skulle för länge sen varit ett faktum, om inte pojken förstört det hela genom gitt oerhörda lättsinne. Modern drog in på under­ hållet till honom för att tvinga ho­ nom till ett mera stadgat liv, men Eric, som var van att ha stora be­ lopp att röra sig med, skaffade sig pängar på andra håll. Övertygad om att modern skulle träda räddande emellan förfalskade han vid ett till­ fälle sir George Paradines namn på en växel. — - Ja, blandade sig sir George åter i samtalet, den slarvern kunde verk­ ligen när ha ville vara en oemot­ ståndlig charmör. Jag tyckte bra om honom, jag erkänner det, och lå­ nade honom åtskilliga gånger rätt betydande summor. Men slutligen Uppfattade han min vänlighet som flathet och förlitande sig på imitt goda hjärta skrev han en växel med mitt namn.

erkännai ' att jag ej anser, att den .basts nytta man lian erhålla af en begiifvad och utvecklad krinna ' .är att göra henne till sjuksköterska. Om - det vore sh, di % ve oss A h alla dem, soiii äro konstnärer! * * * Detta %r sardeles betecknande för hennes egen sthdpiinkt i förhhllande till lif och diktning ozh stämmer väl öfverens med hennes blinda dyrkan af snille och individualitet, hennes >. onloraliska sympati för kraften, som hon ejälf en ghng skamteamt kallar det för, kraften hos pilen, som utan att afvika frHn sin bana susar genom luften och träffar sitt mal, den lefvande kraften i örnens vingar och i manniskans ande, ej den döda kraften i klippblocket, som faller till marken, krossande allt under sin tyngd. Denna hennes beundran för hvar-je stor och genombrytande personlighet kom henne att se vidare och djupare an sin samtid i allmänhet och gaf henne mod att öppet uttala sin sympati för snillen, hvilkas verk det på den tiden fiir en dam af värld knappast ansågs för god ton att ens känna till. En & dan personlighet .. var George Sand, om hvilken mrs Browning miingenstädea i siii brefväxling uttalar sig i entusiastiska ordalag, och detfa ehuru dessa bPda sa olika andar dock i grund och botten miiste 1ia känt sig ganska främmande för h~arandra. Detta frarngar $£ven af hennes yttrande: » Jag tyckte oin henne. Jag älskade henne ej, men jag förnam den glödande sjiilen tvärs igenom den yttre stelheten,. Mrs Browning var en alltför storslagen nitlir för att låta sig hindras af sin egen indi~iclualitet frAn att uppskatta andras, och hennes beundran for George Sand som författare ' var uppriktig, om än mycket hos människan stötte henne tillbaka. VA, George Sand! D säger hon hiirom. Hur präktig iir ej deii adertonde volymen, jag menar den som afslutas med p p i u i k - terna om könen. Efter allt och trots allt har dock den krinnan behAllit sin själ ren, om än händerna blifvit aldrig s9 neclsölade,.

Under det sto­ ra Ibordet mitt på golvet leikite tre små barn med ertt par lappar, och på bordskivan lågo skolböcker; en liten skolflicka läste läxor, en lärpojlke övade sig med en lövsåg, och en medelålders man satt med för­ argad min och Stödide sig på arm­ bågarna mot bordet. Vid ljudet av mor Lippents raska steg, kom hela hopen i rörelse lik en störd myrstack. " Mor, mor, är det du? Har du någonting åt mig? — ooh mig? — och mig också? " Mor Lippert lyfte skrattande den stora korgen på bordet odh tog fram därur ett väldigt förkläde ocih ett par tofflor. Det var antagligen för deras skull hon alltid bar korgen C. N. ANDERSSON Tel. 2780, 6972, 10849, Göteborg att göra vår läsekrets bekant med fru Edith Rode, en av Danmarks mest bemärkta författarinnor, som på " jul­ sidorna " har en novell " Imperfek­ tum ". Arla Mjölk meid. De voro dan neutrala flagga, som framgångsrikt skyddade kontrabandet, vilket ofta fanns i kor­ gen. " Biort med kllåifiingrar! — • Först de små. " Hon drog fram ett par bastanta smörgåsar med korv, delade dem och sköt styckena till barnen. " Det är ju en gång för alla över­ enskommet med damerna, att jag tar min kväll ' svard med hem. " Under denna rubrik " kvällsvärd " råkade då oftast en del icke " över­ enskomna " strutar odh påsar att komima med. Där fanns risgryn och kaffe ooh socker, och en liten kl-imp smör och ett Sitydke korv. " De drunkna ju rentav i sina sto­ ra föivåd ", sade mor Lippert. " En så ' n där liten smula märker ingen själ. Odh här är en liten klänning, som doktorinnan skänkte mig; Ma­ ria hade vuxit ur den. Den kan du få, Berta, åt din Hildegard. Och här är en fin linneduk; den får du Dora åt lille Fritz. " Med ett glädjerop störtade sig båda över gåvorna. Allra sist dirog mor Lippert ur korgen en nå­ got illa medfaren ' svart plym.

Bländad av solskenet steg han ut i borgarestugan. Först småningom vande han sig att se. Han ställde sig vid det öppna vindögat, och de svartgrå flikarna fladdrade i draget. Det tog aldrig något slut på den oupphörligt växande skaran. Det var landets hela ridderskap, hans edsvurna vakt, som han hade frammanat ur de vilda hoparna och fyllt med ädel vilja. Där lyftes handsken, som aldrig fick höjas till en kvinnas kränkande. Där blänkte ringen och bältet, trofasthetens sinnetecken. Den svarta randen på sulan under järnstrumpan minde var stund den övermodige om gravmullen. Och märket på skölden tillät icke längre någon försåtlig strid i det fördolda. Alla ryttarna voro barhuvade och sågo tryggt och tillitsfullt framåt. De hade släppt tyglarna och höllo svärdet upprätt mellan händerna som vaxljus, och överst i spetsarna lyste stålets lågor till krigets och våldets utrotande. Ju fler ryttare, som samlades, dess fastare ljöd i den klara höstdagen segersången från Hova. Kristus, hör dina riddares böner, hör oss alla, som ropa ur tiden, människors döttrar, människors söner. Giv oss friden, friden, friden!

Allmänna Enkeoch Pupillkassan i Sverige meddelar försäkring för pensioner till efterlefvande änkor och barn. Inträde är öppet för hvarje svensk undersåte, som med afseende å hälso­ tillstånd pröfvas antaglig och icke uppnått 60 års ålder. Pension kan betingas (rån 100 till 1,500 k ronor. Insats en gång för alla kontant eller delvis genom revers eller ock årliga premier. All vinst tillfaller de försäkrade i form af årlig tillväxt af pensionen un­ ter den persons lifstid som betingat pensionen. Pensionstillväxten utgår f. n. - ned 4.5 procent för år å det betingade pensionsbeloppet. Prospekt portofritt. Adress: Storkyrkobrinken 11, Stockholm. Sydsvenska K redit Aktiebolagets ställning den 31 maj 1913. Skulder: Tillgångar: Kassabehållning Obligationer Fastigheter o. Inventarier Reverser mot säkerhet ... 24,502,718:23 Sparkasseräkning Upp& Afskrifningso. Löpande räkningar ... 8,836,604:91 1,293,992:31 Pos tremiss växelräkn. Till inhemska banker ... 1,125,960:41 888,833:25 » utländska banker ... 3,869,119:67 A andra räkningar Kronor 115,405,925:83 ProtonHafremjöl Angefälles mel fördel åtfpsåväl sjuka som friska, barn som äldre. Flere läkare h af v a tillskrifvit oss, att de konstaterat ett påtagligt gynnsamt resultat af ett regel­ bundet användande af Proton-Hafremjölet för såväl barn som äldre med dålig mat­ smältning, vid allmän svaghet, samt spe­ ciellt vid konvalescens efter långvariga sjukdomar. Vårgårda har ensamrätt för fabriksmässig tillsättning af Proton i Hafremjöl. Bekommenderas af framstående svenska läkare. Säljes i i / rkg P aieter à 55 öre i välsorterade speceributiker.

Den som önskar en sammanfattning av den franska uppfattningen rörande dessa händelser kan erhålla en lättöverskåd-lig sådan i ett arbete av Fernand Roches med titeln Manuel des Origines de la Guerre (Paris, Editions Bossard, 1919). Det framträder med anspråk på att vara ej en propagandaskrift, utan ett strängt vetenskapligt och absolut opartiskt verk, sammanfattande premisser och slutsatser i den definitiva dom i ansvarsfrågan, för vilken enligt författaren nödiga historiska publicerade källor rikligen finnas för handen. » Visshetselementen äro redan nästan fullständiga », skriver författaren, och i ett företal försäkrar den berömde Parisjuristen professor A. de La-pradelle, en bland författarne till kommissionsbetänkandet i ansvarsfrågan på Pariskonferensen, bl. a. följande: » På det stora problem, som efter att ha dominerat kriget ännu dominerar freden — frågan: vem är ansvarig för kriget? — ger M. de Roches ' bok med säkerheten av en historisk kritik, som är försiktig men fast, omfattande i sina forskningar och vaksam vid materialets kontrollerande, det avgörande svaret. » Han hälsar den därför som » det nyttiga vittnesbördet av en samvetsgrann och välunderrättad historiker » avgivet i det ögonblick, då Pariskonferensen bereder sig att rörande krigets ursprung uttala » en avgörande dom ». Det arbete, som framträder med så högt ställda och på officiellt ententehåll på förhand gillade anspråk, visar sig vid närmare granskning vara en lugnt och sakligt hållen, men fruktansvärt ytlig sammanfattning av det i Frankrike populära anklagelsematerialet för tesen om Tysklands hunger efter världsvälde och dess ensamskuld till världskrigets utbrott. Författaren utlovar, att hans arbete » ej skall innehålla något, som ej är känt och bevisat », men icke desto mindre sväljer han exempelvis legenden om kronrådet i Potsdam den 5 juli 1914, förklarar dristigt (sid. 67), att Ryssland ej hyst några erövringsavsikter på Konstantinopel, utan » taktiskt endast begärde garantier för ständig fri genomfart » samt (sid. 70) att efter 1908 » pansla-vismen ej mera existerade annat än i Wilhelm II: s inbillning ».

PORTRATTBESTXLLNINGAR. Konservator A. Liedbeck, Herkulesg. HERTHA. Alin, som med stor hangivenhet ooh ospard .möda forskat - i Riksförsakringsanstaltens omkr. ett par tusen avskrifter av kontrakt - eller vad som skulle motsvara ett sådant - och hopsamlat en del, skulle kunna. berätta åtskilligt om barnmorskornas otillf red~stallan~de anstallningsförhållanden. Barnmorskeförbundets styrelse har aven på detta område försökt genom skrivelse med förslag till f ormular i anstallningsf rågor eller förordnanden. f å någon enhetlighet betraf f ande anstallningsf örh Allandena ' bland distriktsbarnmorskorna inom landets barnmorskestyrelser, men hittills utan resultat. ar det. de s: k. natur&- förmånerna, som våll & barnmorskorna bekymmer och rörahde vilka man livligt hoppas kunna f å förbättringar till stånd. S & t. ex. fastställer lagen, att distriktsbarnmorskan skall ha fri telefon, dar så ske kan, Detta olyckliga " dar så ' ske kan " har alltsedan lagens tillkomst varit och a r alltjämt anledning till b %de obehag. och kostnader för åtskilliga distriktsbarnmorskor, och slutet blir stundom, a t t .de f å bekosta telefonen själva. Trots att distriktets barnaföderskor ju onekligen ha den största. fördelen. av telefonen. En annan dylik okgenhet inom naturaförmånernas grupp ger bosta * den anledning till. Lagen tillerkanner distriktsbarnmors~orna " tjänlig bostad, bestående av in st ett rum och kök ". Hur olagligt. det kan. vara för en barnmorska att ' taga emot besök, göra undersökningar, ordna plats för skjutsbonden .en kall vinternatt, m d a n hon själv klar sig. och gör sig i ordning f ö r {avfärden, förstar kanske bara den. som själv ' a r barnmorska och vet vilken roll ' en otillfredsstallande bostad i en sådan situation kan spela. En tredje. olägenhet kan man spä-. 950 kr., varav. staten bidrar med 250, landstinget. ' .. med 250 och kommunen med minst. ': 450, kr. - och i det drakoniskt efter-:,.

Alla thøm thætta breff høra ælla see helsar jak Kærlinga Byorn æwærdeleka meth Gudhi. Kænnis jak oppenbarleka meth thæsso mino nærwaranda opno brefue mik hawa salt skælekom manne Jæppa Niclisson, kallandis Draka, halfua tæktena ligiandis widh Dals hytto, som kallas Yliansarff, i Dals fiærdunge i Tuna sokn ligiande, meth aker ok æng, skogh ok fisskewatn, qwærn ok qwærnestadh, i wato ok thorro, nær ok fiærra, ængo vndan taghno, ok allan mæstermans gardhin aa sama hytto, meth husum ok tompt, ok allan min rættigheet i for: da fiærdung ligiande, hwar han hælst finnas kan, fore twa læste jarn, hwilkit jarn jak kænnis mik til fulla nøghio hawa i godhe beredhning opburit, æpter minom æghnom wilia. Thy affhender jak mik ok minom arfwm alla thænna for: da ægholuter ok til eghnar thøm for: da Jæppa Draka ok hans arfwm til æwærdelika ægho ok tilbinder jak mik ok mina arfua thenna for: da Jæppa Draka ok hans arfua thænna for: da ægholuter at friia oc hemla fore alla manna tiltalan, æpter thænna dagh. Ok thesse godhe men, som hær æpter nempnas, waro aa ok ower tha thætta køp giordhis, som førra ær sakt: Niclis a Berghe, Gereka Thætmarson, Ingebyørn a Gyllo, Ywar Bagge, Laurens Gæstrike ok Joan Clæmitsson.

– Kalops, svarade misstänksamt herr Backlund, som förstod att vännen öppnat krig med sin oskyldiga fråga. – Jag fick kokletter, jag, upplyste herr Stoltz. De smakar måms och kunfekt de, må du tro. Men kalops duger också, om de lagar den rätt. Jag ger mej fasen på att du får kalops mä – vad mä? – Potatis förstås, mumlade herr Backlund, orolig och förvirrad. – Se där! Du får den me potatis. Men, ser du, de ska vara morötter i den också. Jag gav mej också fan på, att din kalops var fel. Till all lycka hade emellertid herr Backlund ett trumfkort, som han från början icke ämnat använda. Då han icke väntat dispyten just på matplanet, kom han först nu att tänka på detta. Den långe herr Backlund drog i de bruna mustaschsvansarna, och med en lömsk blick på den korte och fete kamraten, som häftigt pustande skyndade vid hans sida, mumlade han: – Vill du känna här? Herr Backlund stannade på gatan, lyfte upp rocken och pekade på baksidan av byxorna, där en ficka satt. Herr Stoltz kände efter och fann ett hårt föremål dolt bakom tyget. – Vad tror du det är, mumlade herr Backlund. – Hur ska en annan kunna veta det, hojtade herr Stoltz generad, ty han kände, att ett dråpslag mattades mot honom. – Det är hummer, det, svarade herr Backlund, som på morgonen i all hemlighet inköpt en halv burk hummer för att ensam förtära dess innehåll, medan hustrun på aftonen gick bort på kaffebjudning. Jo jo men, det är hummer, min gubbe. Det smakar också killibabba! – Jag tål inte håmren för arsenickbacillerna, som är i burken, sade herr Stoltz med vredens rodnad på sina eljest gråa kinder. Härefter blev det en långvarig och mulen tystnad.

år sedan skrefs i detta land ett konsistorieutlåtande, i hvilket motståndare och anhängare till de framböljande liberal-demokratiska tänkesätten fingo läsa: — » Betraktar man däremot nu den från Stockholm återvändande riksdagsmannen af bondeståndet, så finner man vanligtvis en halfherre med alla de högre klassernas lyten, förstörda seder och ofta likaså förstörda affärer, med en klandersjuka af alla regeringsåtgärder, utan hof och sans, en anspråksfullhet lika löjlig som öfverdrifven. Hans bibel är Aftonbladet och hans käraste sysselsättning kannstöpe-rier. » — I sin etsande och kraftmättade affattning utgör detta uttalande af Växjö domkapitel en sammanpressning af de stämningsutslag, som skede efter skede sorlat i luften gent emot dylika klassers och gruppers framträngande. Det bär en fulländad tidsfärg. Men den färgens grundton sträcker sig genom decennier. Och ur denna framträder, klarare och friskare än ur skämttidningarnas spalter från nittonhundratalets andra årtionde, den stämning, hvilken på sina håll i våra dagar stiger upp emot lärarne i den svenska folkskolan, mot hvars utveckling Esaias Tegnér ställde sitt ännu lysande snilles makt med det citerade utlåtandet. Men äro det klassiska Chronschoughsporträttet och Bengtzéns-brefven, jämte allt hvad som vuxit upp bredvid och emellan dessa sins emellan skarpt åtskilda litterära alster, endast att betrakta som en lång serie af mer eller mindre orättvisa angrepp från den politiska och sociala konservatismens sida gent emot frisinnade personligheter och grupper? Detta må det vara förbehållet endast åt fåkunnigheten att göra gällande. Kring August Bondeson stod ännu en fläkt af åttiotalets radikalism, och hans John Chronschough var en välsinnad, ' samhällsbevarande man. Karl Hjalmar Lundgren är väl numera närmast konservativ, åtminstone under de timmar, han ägnar åt detta författarskap. Och hans Johannes Bengtzén har blifvit en jämnstruken nutidsliberal med lutning åt socialismen. Låt oss emellertid anställa det tankeexperimentet, att folkskollärarne f. n. vore högermän i samma utsträckning, som de äro liberaler och socialdemokrater!

I och med publicerandet av dessa tre volymer är Strindbergs dramatiska produktion i ett på det hela taget mycket tillfredsställande urval tillgänglig för den engelska allmänheten. Att härvidlag minister Palmstierna utfört en betydelsefull gärning är obestridligt. Strindberg i England. (220 DAGENS FRÅGOR Om det mottagande som kan förväntas komma Strindberg till del inom det engelska språkområdet är det givetvis ännu för tidigt att yttra sig. Att han skulle bliva annat än en sporadisk gäst på de engelska scenerna torde emellertid knappast vara att förvänta, då teatern i England som bekant är övervägande rent kommersiellt inriktad och följaktligen icke har möjlighet att offra något arbete på framförande av verk av litterärt snitt med oviss resonans hos den stora publiken. Däremot förefaller det väl tänkbart, att de talrika amatörsällskap, som sedan länge florera både i .London och i de övriga större engelska städerna, med tiden kunna komma att få blickarna riktade på den Strindbergska dramatikens möjligheter. Att författaren därigenom skulle utlämnas åt den sceniska dilettantismen är icke alls säkert, ty flera av dessa sammanslutningar av icke-yrkesmässiga skådespelare stå i själva verket på en ganska hög ståndpunkt och företräda en aktningsvärd både litterär och scenisk kapacitet. Det var sålunda ur ett dylikt amatörsällskap, The Pilgrim Players, som den sedermera under Barry Jacksons och John Drinkwaters ledning så berömda Birmingham Repertorj7 Theatre utvecklade sig. Långt ifrån otänkbart är följaktligen att Strindberg, om han upptages av den engelska amatörteatern, kan komma att spelas i fullt acceptabel form, om också av naturliga skäl publikens antal under dylika omständigheter alltid torde hålla sig inom relativt snäva gränser. Ett belägg för det oförtydbara intresse, varmed man inom litterära kretsar emottagit försöket att introducera Strindberg i England, utgör en stor ariikel i detta ämne, som för någon tid sedan stod att läsa i Times Literary Supplement, denna utomordentliga publikation, som väl numera får anses intaga det obestridda hedersrummet bland världens alla recensionsorgan. Författaren — anonym, som seden i tidskriften bjuder — analyserar med påfallande skärpa och klarhet den engelska kritikens hållning gent emot Strindberg och betonar, att man härvidlag har att räkna med en hel rad av faktorer, vilkas bestämmande makt icke minskas därav att de i regel måste betecknas som särdeles irrationella.

Det kan ioke bli fred p % jorden förr an de vita raserna teoretiskt .o c lh praktiskt erkänna andra rasers ansprbk p & sjiilvbestiimmanderätt loch frihet. Och, rent estetiskt sett - vilken kortk jolad västerländsk skönhet kan väl .mata sig med La,dy Tata! E n egeniiomlig kontrast till indiflkan biEdar, den rumsiiiiska prinsessan Cantacuzene, en av I. W:: s vice presidenter. Men f ö r mig. ä r det indiskan, som talar. Förutom arbetet p & de lolika kommittéerna ha mötesdeltagarna, d & detta skrives, varit med om ett valkomstmöte i universitetets # aula, en mottagning i Palais: E; pnard och ett par, offentliga möten, varav sarskilt gardagens med tal av N. Albert 9homas, Internationella ar~betsbyr %ns direktör, var en intressant upplevelse. Som en orkan - val till märkandes icke siiöstorm utan ett sydlandskt oväder med, 801 mellan blixt och dunder - svepte ' hans valtdighet över den tacksamma publiken. liven de & andi.nitviska kvirqorna mAste applbdera M. i %ornas för h a i s tal om siir&ild skyddslagstiftning för kvinnor! Det v a r emellertid icke bara fran Betzy, - Kjelsberg, repesentant för oss >>feministisk,? >- skandinaver, utan fran hans egen landsmaninna, advokat Marie Vérone, som invgndningar sedan framställdes. För mötets arbetsresultat lämnas reiiogörelse i ett kommande nummer av Hertha. ' Geneve den 10 juni 1927. ANNA KLENAN. Fru Signe Hagliind spelade en Beethovenmenuett vilken, enligt föredragshallaren, varit en av Lindblads första djupare musikaliska intryck. Vid majmötet höll d r Hanna Rydh föredrag om konsten i Duropa för 15,000 & r sedan.

Mellertid utesluter dock denna skuggsida icke tillvaron af en ljussida, hvars morgonstrimmor jemväl han skulle helsa med förhoppning. En sådan strimma är t. ex. den hänryckning, hvarmed det herrliga skaldeverket ”Fänrik Ståls Sägner” blifvit mottaget; och öfverhufvud den känsla för Runebergs lika enkla som höga värde, hvilken, såsom det synes, mer och mer allmänt rotfäster sig. En annan är den uppmuntran, som har mött Hagbergs ypperliga tolkning af Shakspeare; en tredje det ånyo mäktigt framstigande fosterlands-historiska nitet. O. s. v. Äfven i dagens lifliga politiska skriftställeri skulle han urskilja, så från det ena som det andra af de stridande tänkesätten, åtskilligt af vigt och talang. Sannolikt skulle han dervid instämma i dessa sin minnestecknares ord: Det gifs en Frihet, som ej kring sin panna Har ormar, ej ett mordbloss i sin hand; Född att välsigna, icke att förbanna, Hon varnar med en röst från Faderns land. ”Framåt”! den lösen äfvenväl är hennes; Men hennes ”fram”, det leder uppåt blott; Och hennes väg, som på sin klarhet kännes, Evärdligt går, från Sannt, till Skönt och Godt. Ehvar hon nalkas, skönja Höga, Låga, Med brödrakärleks nit, hvarandras brist: Hvad rätt jag gör? blir hvarjes första fråga; Hvad rätt jag har? derpå han tänker sist.

» Stockholms stads magistrat och borgerskap, som jag » har den hedern att anföra, våga i djupaste under » dånighet kalla Eders Maj:t att fullkomna dagens hög » tid, att helsa Gustaf III:s ärestod. Jag anser för en dess nåd, » att jag fått så mycken styrka, att kunna motstå » denna hårda stöt. Riksens Ständer hade väl, medelst inseglet af sitt godkännande, tryckt laglighetens stämpel på den timade statshvälfningen; men ännu befanns sjelfva regeringsmakten på en tillsvidare-fot, som icke anstod 1809 års män och ännu mindre det synliga statshufvudet, hvars trånad efter spiran ingalunda tillfredsställdes af Riksföreståndare-namnet. Hans segrar äro räknade förut, äfvensom, med Guds och mina vänners hjelp, dagarna af hans herres välde Det går bra! » Ynglingarne hafva ännu ej hunnit blifva riktigt vande vid krigstukten, och troligen nu fått för mycket till bästa. Sergel reste sig från stolen, fattade glaset och drack. Om han finnes! – » Deruti har syster rätt. Olycklige konung! De föra samtalet begge stående. Farväl general affälling! » röt kronprinsen, med lågande ögon och fradgan kring munnen, medan han med foten gjorde en uttrycksfull åtbörd. (Afresan.) Hammarskjöld ställde sig då der sjelf och fästade fogligt de påträngandes uppmärksamhet på sin egen fara, i händelse något ondt hände den, som han hade befallning att skdyda. Han begriper nog meningen, äfvensom att jag ej kunnat nyttja någon bemärkt person till detta meddelande. » underdånigste, tropligtigste tjenare, Detta i förbigående, äfvensom att Blom i alla afseenden rättfärdigade Adlersparres nitälskan för hans befordran. denne prins och ingen annan blir thronföljaren; ty han har genom sin betingade overksamhet gjort Sverige den största tjenst, det ännu någonsin af en utländsk man emottagit. Mörner: » Godt, Ers Excellence! »

Under senhösten och vintern behandlade han samtidigt kvinnan som var gift med patientens pappa för en depression som bedömdes sekundär till hennes oro för patientens (makens dotter) hälsotillstånd. Sedan början av augusti hade hon även haft upprepade grand mal-anfall. Psykiatern hade i början av januari 2003 ett samtal med patientens far och dennes hustru utan att dessförinnan ha begärt tillstånd av patienten. Hon hade från och med juli 2002 utvecklat neurologiska och psykiatriska symtom, i en svårtolkad och oklar symtombild. I januari 2003 beställde hon sin journal. Objektiv anamnes bedömdes väsentlig för att bedöma patientens personlighetsförändring och tidigare psykiska hälsa, menade psykiatern. Hans primära syfte var att erhålla en bättre objektiv anamnes. Patientens sjukdomstillstånd bedömdes som allvarligt och diagnostiskt oklart. En psykiater fälls för att han hade ett samtal med den kvinnliga patientens far och dennes hustru utan att ha begärt tillstånd av kvinnan. Den 26-åriga kvinnan anmälde överläkaren och berättade att hon regelbundet träffade överläkaren på en psykiatrisk mottagning från hösten 2002 till och med mars 2003. Det handlade alltså inte om att till men för patienten lämna ut uppgifter till någon annan patient, sa psykiatern. Patienten uppfattade tydligen felaktigt detta som att han ändrade beteende mot henne, anförde psykiatern. Bedömning och beslut Vid något tillfälle frågade hon om maken fick följa med till nästa återbesök då han var okunnig om och orolig över dotterns hälsa. Han har inte ens informerat henne om att samtalet ägt rum, kritiserar Ansvarsnämnden. Ansvarsnämnden tog in kvinnans journal och yttrande av psykiatern, som bestred att han gjort fel. Där behandlades hon med Haldol och sedan hon förbättrats skrevs hon ut den 3 september 2002. Psykiatern har inte på ett tillfredställande sätt kunnat förklara varför detta inte har skett, anser Ansvarsnämnden och ger honom en erinran. Hon överfördes senare till psykiatriska kliniken under frågeställningen psykos. Som behandlande läkare bedömde han det vara enbart till patientens gagn att införskaffa objektiv anamnes för att ställa rätt diagnos och ge rätt behandling. Efterhand bedömde han att patientens sjukdom väsentligen var av neurologisk art och inte psykiatrisk varför behandlingsansvaret överfördes till en kollega på neurologkliniken. » Övervägde aldrig att fråga patienten « Detta skulle inte ha kunnat uppnås om patienten varit närvarande, hävdade psykiatern.

Baron Grothusen var utomordentligt ful, men han hade en mycket vacker figur. Tomas slog i brännvinet; det var Eksjö. Han slog endast i halfva glas. Mortimer talade om prins Eugens taflor på senaste utställningen; han var särskildt förtjust i »Det gamla slottet». Samtidigt följde han med ögonen Tomas’ rörelser; så fort denne ställt ifrån sig brännvinsflaskan, fattade han den med en elegant handrörelse, och utan att göra något afbrott i den mening han nyss påbörjat slog han sitt glas så demonstrativt fullt, att det rann öfver. En kypare snafvade och föll framstupa med en stor bricka, full af glas och buteljer. Det var en helt ung gosse, han kämpade med gråten. Hofmästaren skyndade till. Han hade den stramt korrekta hållning, som betyder, att all bestraffning uppskjutes till ett lämpligare tillfälle. Veterinärerna hurrade å nyo, denna gång i takt. Det hade hållits ett tal. Man hade kommit till kaffet. Mortimer och Hall drucko whisky, Tomas och damerna munk. Tomas hade fallit i drömmar. Han hade med ens blifvit intagen af en häftig lust att skaffa sig ett par alldeles likadana byxor som Gabels. Hall stötte till honom: »Det är ett par herrar därborta som vill skåla med dig!» Tomas vaknade upp och fattade sitt glas. Det var två af hans förra lärare, lektor Petersén och dr Mentzer. Man utbytte den lilla hälsning med glaset, som antyder, att man tills vidare gillar hvarandras borgerliga vandel. Veterinärernas lifsglädje hade nått sin höjdpunkt. Det hurrades oafbrutet, och man kunde till och med uppfatta ett och annat försök att sjunga »Ur svenska hjärtans djup». Fru Mortimer började att gäspa. Tomas kände hastigt ett styng i sitt samvete: han hade glömt att säga adjö åt modern innan han gick! Det var Gretas fel, som hade stått och pratat om sin kria. Det blef folksamling midt i salen, och sorlet tystnade för några sekunder. En äldre herre hade fått ett anfall af illamående och måste föras ut. Mortimer med fru och tant sade godnatt och bröto upp. Hall och Weber flyttade sig öfver i soffan. »Det var en säker tant,» anmärkte Hall. »Hon svepte tre likörer på en kvart.»

Har du nåt att föreslå? " Fast det är på samma sätt med dom: dom vet aldrig óm det. Hon måste anstränga sig för att inte föra mig på tal. " Under tiden sätter de igång med nya byggen, pampiga byggen enligt senaste arkitekter. Lorden smäckte med fingrarna: Har inte du studerat sånt här: naturvetenskap? " Det hade varit nån sorts bikt, sa han, så därför måste han hålla tätt. Vendla öppnade sin handväska. Och en platta var obruten grå, en knottrig i konsistensen och ändå lika slät, en refflad vad avlägsen den tiden var när man slösade med Guds gåvor och högg till graniten direkt; men till straff inte fick nåt slätt underlag att gå på, förstås. Hon snörflade, ylade; hennes gråt svämmade över och fyllde upp rummet; gråten mycket större än hon själv. Däremot: den latenta jäsningen. Vid nästa korsning tog han till vänster, sen till vänster igen nån böjd backig väg, sen åter till vänster och var tillbaka vid soffan. Brevlådan i det lämpliga landet syns inte i ansiktet på den som har den, så den myndiga munnen är brevlådeklaff: man lyfter upp överläppen. Jo där! Men någon andra signal kom inte. Hon skakar på huvut men säger: " På sätt och vis kan jag hålla med om det. " Men han ändrades med åren. Egentligen kunde han när som helst räta upp sig, att jävlar anammat om jag tänker vara förvisad en enda dag till! Men ibland har jag haft intrycket att du får dina jäkla infall bara för att trassla till det för honom. " " Jag ville alltså tala med dig om rättegången. " Och docenten predikade noggrannhet och tålamod. Därifrån kom dammet och skräpet som dalade. Jag tror man kan säja att till sist blev han som drogad av misstankarna. Men jag är på jakt efter det som händer andra. Och försedd med alla sina pengar blev han djärvare och kunde gärna gå ner på underjordstorget. Ska man överleva sådan komik måste man få möta Bris; ha en paus tillsammans med honom innan händelserna rullade vidare. Jag känner flera stycken som skulle åka fast om di kontrollerades. " Nä, om inte annat så stör di samtalet. Som i dom gamla sagorna, att det kom änglar från himlen och hjälpte till när det behövdes. " Jag råkade se dig från bussen idag ", sa han henne på kvällen.

Samarbete / konsultation med en statistiker är således ofta på sin plats. Som regel bjuds medicinare till statistiska » middagsbord » och får i sig enbart kockarnas käbbel om recepten. Sjukvården behöver beslutsstöd och det finns stort behov av kunnande och praktiskt arbete med statistiska och andra modeller för objektivt beslutsstöd. Om alla var överens om receptet hade anrättningarna en chans att bli njutbara, men oftast är så inte fallet. I den andan handlar Simonssons och medarbetares studie om att pröva neutrala nätverk i den komplicerade praktiska verklighet som sjukvården är. Det är få kunskapsområden som befolkas av lika många tvärsäkra mästerkockar som det statistiska. Jag har också svårt att se att den anrättning Anders Holtsberg bjuder på mättar någon. I praktiken har dessa inte fungerat, ofta på grund av för mycket » informationsbrus ». Å andra sidan: medicinares statistiska soppa kokas som regel på en spik, men avsikten med den är i alla fall att mätta. Jag gläds därför när nya och i vissa stycken mer lovande tekniker som neurala nätverk introduceras inom medicinen och vidhåller att dessa tekniker i vissa delar är mer toleranta avseende krav på fördelningar än de tidigare använda. Elvar Theodorsson professor i neurokemi, institutionen för klinisk kemi, Universitetssjukhuset, Linköping De statistiker som kan och vill engagera sig i sjukvårdens frågeställningar har intressanta och kreativa arbetsuppgifter framför sig. Mättar i alla fall Inom sjukvården har man under längre tid försökt att som beslutsstöd använda de multivariata och linjära statistiska modeller som Anders Holtsberg gör sig till förespråkare för.

DISKUSSION Hon skrevs ut medicinfri efter två veckors postoperativ vård. Detta upptag tolkades som en metastas från den tidigare primärtumören mer perifert i lungvävnaden. År 1990 återkom ansiktssvullnaden, denna gång i kombination med elektrolytförändringar och en uttalad trötthet. Hon insjuknade hösten 1988 med diabetes och hypertoni samt trötthet. På större avstånd än 5 cm från tumören var diskrimineringsförmågan låg. I det första fallet gjordes den initiala resektionen, som bedömdes vara radikal, utan att hormonproduktion hade diagnostiserats. Möjligheter finns att skärpa lokaldiagnostiken Dessa tumörer är oftast belägna i thorax (bronker och tymus), men enstaka primära tumörer har återfunnits i pankreas. Känsligheten i lokaldiagnostiken kan ytterligare ökas med högupplösningstomografi och analys medelst magnetisk resonans [5]. Med nuvarande peroperativa detekteringsteknik bör därför en preoperativ lokalisering genomföras med datortomografi kompletterad med oktreotidscintigrafi, dels för att finna tumören, dels för att påvisa somatostatinreceptorer. PAD visade lymfkörtelmetastas av karcinoid. Efter ytterligare nio månader hade patienten utvecklat misstänkt cushingoida drag och nedsatt glukostolerans. Efter kurativ kirurgi finns ett behov av att adekvat följa biokemiska markörer för att tidigt kunna upptäcka ett recidiv. (som tumören producerade), dels poch U-kortisol (som stegras vid ACTH-hypersekretion), samt slutligen kromogranin A+B, som är en ospecifik markör för karcinoider och anda endokrint aktiva tumörer. Detta utgör ytterligare ett stöd för att korrekt tumör har påvisats, och innebär att man demonstrerar möjligheten av senare peroperativ detektering med denna teknik. Obduktion avslöjade en 2 cm stor, rundad tumör basalt i vänster lunga. Patienten » tillfrisknade » även denna gång spontant. Preoperativt kunde en lymfkörtelmetastas identifieras med oktreotidscintigrafi och avlägsnas efter peroperativ detektering av metastasen invid en bronk i lungvävnaden. Detektorn gav ingen riktningsorientering på längre avstånd än 5 cm från tumören.

Vi fastnade för ett clearance på 15-20 ml / min. * Övriga medverkande i gruppen är överläkare Ulla Widstam-Attorps, överläkare Astrid Ottosson-Seeberger, specialistläkare John Sandberg, sjuksköterskan Ann-Charlotte Östman och sjuksköterskan Ingrid Danielsson. Det passar dock inte alltid för stora resurskrävande frågor utanför ens » eget » område, t ex fler tider på röntgen. Processägare har fått träffa andra processägare för tjugotalet pågående processer inom sjukhuset. Ledningens stöd behövs Både ljumskpunktionsoch CDK-dialys innebär merkostnader i form av ökad tidsåtgång, ökade materialkostnader, ökad läkarnärvaro. Där beror det på att patienterna inte skickats till njurmedicinsk specialist för bedömning i tid [13]. Först kartlades förfarandet med en kroniskt njursjuk patient (Figur 1). Processarbete lämpar sig för problem som känns angelägna att lösa och där man själv kan påverka situationen. Ledtider mätta som mediantid samt spridning i dagar före start av dialys hos kroniskt njursjuka patienter, kända på njurmedicinska kliniken 1 / 1-31 / 5 1998. Målet var < 25 procent. Vi kartlade ledtider för alla patienter som startat dialys, både påsdialys och hemodialys, under första halvåret 1998. Ledtiderna framgår av Tabell I. Efter beslut från ledningen inför man framgångsrika åtgärder på bredden och följer sitt mätetal för att se effekten. Man ritar en karta över själva problemet. Det är viktigt att ha stöd uppifrån. Beträffande vår process har mätningarna fortsatt efter testperiodens slut, och vi har nått målet med god marginal. Teamet arbetade två heldagar och två halvdagar under åtta månader. Denne ger metodstöd men anlägger inte synpunkter på vad som borde göras för att lösa det kliniska problemet. Vi kunde uppvisa goda resultat och ge positiv återkoppling till inblandade läkare istället för pekpinnar - något som är viktigt inom vården idag. Vid den tidigare refererade genomgången av våra patienter var medelclearance 4 ml / min vid dialysstart. * Slutsats Genom tillämpning av metoder för systematiskt förbättringsarbete ändrades ett flertal rutiner, vilket ledde till en påtaglig resultatförbättring. Beträffande val av tidpunkt för dialysstart finns delade meningar. Även teamet kände en tillfredsställelse i att arbetet givit resultat.

I Lantz, Göran & Gaunt, David (red.) Detta var värdefulla möten då jag kunde stämma av hur läget för tillfället var inom verksamheten. Sjuksköterskan blev således delaktig i hur patienten med familj hanterade sjukdomssituationen i hemmet, till vilket det inte finns några standardlösningar utan varje situation, hem och familj är unik där varje situation måste lösas utifrån rådande villkor. En sjuksköterska berättade att hon genom åren ändrat uppfattning om detta. Inga samtalsinspelningar gjordes då närstående inte var hemma. Som biträdande handledare har du, professor Ulla Riis fungerat som akademisk lärare beträffande vad som är möjligt att uttrycka i text. Men det framstod som om sjuksköterskorna var bärare av kollektiva förhållningssätt, eller strategier som jag väljer att kalla det, i det att de arbetade så lika och hanterade situationer så likartat. Eftersom denna studie handlar om ett traditionellt kvinnligt yrke, nämligen sjuksköterskeyrket och datainsamlingen endast består av kvinnliga respondenter vill jag därför knyta an till hur Bourdieu resonerar utifrån sina studier av sociala strukturer hos de kabylska bönderna i Algeriet på 1950-talet. Att de inte kunde äta eller dricka kunde bero på sjukdomens utbredning i mag-tarmkanalen, som det därför blivit nödvändigt att operera bort vissa delar av. Situationen skapar undringar och frågor som patienten och den närstående kanske inte ens funderat kring tidigare. Därför är det också svårt att medvetet försöka förändra en habitus, det vill säga det som kroppen en gång lärt och erfarit. Balancing: a basic process in end-of-life cancer care. Det bör vara en plats som är så fördelaktig som möjligt för sjuksköterskan, de närstående och patienten. Lund: Studentlitteratur Emerson, Robert., Rachel, Fretz,. Tanke och tro: historiska nedslag i hälsa, sjukdom, liv och död. Pat: Ja. Då en människa avlidit placeras denne i den nedre delen av det kabylska huset där också djuren finns. Thus, the clinical eye was born, along with a specific medical language, as the physician now began to express what he saw. Här kunde ett enkelt blodprov ge svar om att patienten behövde blodöverföring, vilket uppfattades som positivt i det att det var ett symptom som gick att åtgärda, åtminstone för tillfället. Både patienten och de närstående ville i stort sett alltid hjälpa till, vilket sjuksköterskorna uppmuntrade.

Revolutionen gav emellertid framtiden en motsatt innebörd: den var inte längre en hemlighet, en revolutionär kunde den utantill, han kände den från broschyrer, böcker, föredrag, agitationstal; den skrämde inte, tvärtom erbjöd den trygghet i det ovissa nuet, så att revolutionären flydde till den som ett barn till sin mor. Hon hade en tjock vinterkappa på sig och skämdes inför de förbipasserandes blickar. Sen dess har ett par år gått, men han rodnar fortfarande, och i affären, dit mamma skickar honom, är han rädd för att se flickan i den vita rocken i ögonen. Han har smyckat den med underbara surrealistiska girlanger. Sen träffade han henne. Hon skulle sörja ett par minuter på dagen, ett par minuter på kvällen. Det var en angenäm känsla. Jaromil tyckte att den underbara stund då de satt tillsammans i hennes rum och inte kunde slita blickarna från varandra hade kommit tillbaka. Vill du ha fri kärlek i motsats till det borgerliga äktenskapet eller monogami i motsats till den borgerliga promiskuiteten? " Han svarade: " Nej då, jag är på väg ut i köket! " Hon tog den lilla droppen på pekfingret och smakade på den. Mamma var visserligen på bio, men hon var egentligen med dem hela tiden. Det är svårt att skildra hur fint han mådde, hur nöjd och lycklig han var. Nu ser hon sig själv i spegeln och konstaterar förvånat att hennes ansikte fortfarande är ungt, hon tycker till och med onödigt ungt, som om tiden av misstag och med orätt hade glömt henne. Om nu ingenjören som sitt hem fick en redan färdig interiör kom det honom i viss mån väl till pass, eftersom han, utom innehållet i de två nämnda kofferterna, inte ägde något. Det var ju inte fråga om bara läkarundersökningar, det var fråga om att hon gled undan honom och att han inte hade hela henne. frågade skolvaktmästarens son, och Jaromil sade ingenting, men han var lycklig. Jaromil svarade inte, och hon upprepade: " Du är min lille missbelåtne pojke, erkänn det! " Det var vackert som freden. kanske ni röker tobak av hennes hjärta Om hon står ofta framför dem, är det för att de erinrar henne om hennes avlidne fader, hans färgoch kemikalieaffär (den tillhör sen länge den icke-älskade svågern) och ett mångårigt bekymmerfritt liv i villan.

Det är snart tjugu år sedan blifvit berömda män och opponenterna förklarade krig m o t akademien andra ha blifvit ingenoch allt sedan dess har Nordström stått främst ting, några ha dragit sig bland de stridbara, först som verksam ledaARL tillbaka och andra ha hållit sig framme, flere äro döda ocli andra äro så godt som glömda. Några kunna inte vara i samma rum som andra. Partisöndringen har skilt dem åt, och det är inte uteslutande godt, det den uträttat. Men det hör inte hit. Det tycks mindre ha varit talang än korrekta skolstudier, som fordrades af de inträdessökande — bufvudsaken var antagligen, att man skulle ha — som gamle Palm uttryckte s i g — » genomgått sin exercis » i att teckna efter plansch, klotsar och gipsornament. Detta var emellertid Nordströms första törn m e d konstakademien. Enligt hvad Richard Bergh berättar i en uppsats om Nordström i Ord och Bild 1897, bodde denne då i ett vindsrum i de Hammerska rucklen v i d Berzelii park — där det på nedre botten fanns skjutbanor, loppcirkus, menageri, klädstånd och lite af hvarje. Till detta vindsrum gingo hans kamrater efter sina lektioner om kvällarna. Där drömdes och filosoferades och byggdes luftslott. O c h medan d e andra tecknade antiker på akademien, satt Nordström ensam och komponerade scener ur Shakspeare eller efter nordiska folkvisemotiv. » I dessa svarta blad fanns förborgad en egendomlig poesi, ofta mörk o c h hotfull, stundom vek o c h drömmande. Nordström var lyrikern bland kamraterna. » O C H CHRIKARL NORDSTROM. A. BLOMBERG FOTO. IDUN 1904 — 156 — lagdt fyra år i Frankrike, fick en och annan tafla refuserad vid salongen, tog intyck af impressionisterna, utan att likväl upptaga deras målningssätt — gjorde energiska studier ute i Gréz, den i vårt svenska måleris historia ryktbar blifna artistbyn i Fontainebleautrakten, och slog igenom på salongen 1886 med en barrskogsinteriör.

Ett meddelande! Han småler. Under de två dagar, som förflutit sedan konungen på ett så uppseendeväckande sätt visat honom sin gunst inför hela hofvet, har han varit föremål för en smickrande uppmärksamhet. Man börjar misstänka, att han är en man af inflytande, och man bemödar sig att vinna hans vänskap. Det skulle icke förvåna honom, om det nu också fallit en ung dam in att i god tid försäkra sig om den nye gunstlingens hjärta! Hofvets skönheter äro icke blyga, när det gäller intriger, och ingen gnista tänder lättare deras sinnen, än föreställningen om makt Han kunde ha önskat ett något mindre skarpt ljus öfver detta första möte, något mera af hemlighetsfull skymning och försiktighet men det finns skugga under parkens kronor och trädgården har boskéer, som hägna förtroligheten! Utanför grindarna stiger han af hästen, lämnar tyglarna åt ridknekten och går till fots genom slottsträdgårdens snirklade gångar, längsmed klippta buxbomshäckar, förbi snäckformade rabatter med gula vårblommor, kommer in i skuggan af ett träd, hvars nylöfvade krona höjer sig som en ljusgrön pyramid mot den blåa himmeln, stannar ett ögonblick, lyfter hatten af sitt hufvud och torkar pannan med en fin silkesduk; vandrar sedan vidare ut i solskenet. Han ser icke fullt så ståtlig ut till fots som till häst. Han är alltför tungt byggd, benen äro visserligen väl formade, men fetman gör hans gång besvärad. Den lätta pariservärjan, som hoppar vid hans steg, passar icke hans massiva personlighet. På terrassen utanför slottet promenerar en dam, klädd i schäferhatt och veckadt tyll, med en kjol af voluminösa proportioner. I handen håller hon en parasoll, som döljer hennes ansikte, medan hon med vaggande höfter rör sig af och an. – Då hon ser sig iakttagen, viker hon af nedåt trädgården, trippar sakta längsmed gången, som slingrar sirligt framåt mot parken, och försvinner plötsligt i en ljusgrön berså.

Redovisning och revision m.m. Räkenskapsår 1 § AP-fondernas räkenskapsår är kalenderår. Löpande bokföring, verifikationer och arkivering 2 § En AP-fond skall, i överensstämmelse med god redovisningssed, 1. löpande bokföra alla affärshändelser, 2. se till att det finns verifikationer för alla bokföringsposter samt systemdokumentation och behandlingshistorik, 3. bevara all räkenskapsinformation och sådan utrustning och sådana system som behövs för att presentera räkenskapsinformationen, samt 4. för varje räkenskapsår avsluta den löpande bokföringen med en årsredovisning enligt bestämmelserna i 3 §. Årsredovisning 3 § En årsredovisning skall bestå av 1. en balansräkning, 2. en resultaträkning, 3. noter, och 4. en förvaltningsberättelse. Balansräkningen, resultaträkningen och noterna skall upprättas som en helhet och ge en rättvisande bild av AP-fondens ställning och resultat. Förvaltningsberättelsen skall innehålla en rättvisande översikt över utvecklingen av fondens verksamhet, ställning och resultat. De tillgångar i vilka fondmedel placerats skall i årsredovisningen upptas till marknadsvärdet. 4 § Fondens samtliga styrelseledamöter skall skriva under årsredovisningen. Har en avvikande mening om årsredovisningen antecknats till styrelsens protokoll, skall yttrandet fogas till redovisningen. Årsredovisningen skall senast den 15 februari året efter räkenskapsåret överlämnas till revisorerna. Sedan revisionsberättelse enligt 8 § kommit fonden till handa, skall den och årsredovisningen genast överlämnas till regeringen. Revisorer 5 § Regeringen utser för varje AP-fond två revisorer som granskar förvaltningen av fondmedlen. En revisor skall vara gemensam för fonderna. Revisorerna skall vara auktoriserade. Den revisor som är gemensam för fonderna skall samordna revisionen av fondernas förvaltning. Revisorerna får anlita biträde när de fullgör sitt uppdrag. 6 § En revisor skall utses längst för tiden till dess resultaträkning och balansräkning fastställts under tredje kalenderåret efter det år då revisorn fick förordnandet. Regeringen får entlediga en revisor i förtid. En revisor skall entledigas i förtid om revisorn begär det. Om en revisors uppdrag upphör i förtid, skall en ny revisor utses för den återstående tiden. 7 § Regeringen bestämmer arvoden och andra ersättningar till revisorerna. Revisionsberättelse 8 § För varje räkenskapsår skall revisorerna lämna en revisionsberättelse. Revisionsberättelsen skall innehålla en redogörelse för omfattningen och resultatet av revisorernas granskning och inventering av de tillgångar som AP-fonderna förvaltar samt uppgift om huruvida det finns någon anmärkning mot årsredovisningen, bokföringen eller i övrigt mot förvaltningen.

Ich hatte nicht dieselben Empfindungen wie Du in unserem letzten Augenblick in Grein, und ich bin ruhig und voll Hoffnung bezüglich unseres baldigen Wiedersehens. Sämtliche Landkarten darin! Lass Deinen Handelsmann in Grein reklamieren. Der Schafskopf kostet mich einen Gulden bis Wallsee. Im Schlafsalon. Dann: mein Baedecker " Deutschland " blieb auf dem Schiffe. Liebste Frida, Kenne den Namen des Schiffes nicht, Leb wohl, samt Kind. Um drei Uhr geht mein Zug, direkt nach Paris.

Dessa robusta begrepp ser p.g.a. sina olika utvidgningar olika ut i olika begreppsliga scheman men är fortfarande samma begrepp, samma minimala begrepp.282 Begrepp är också, enligt Lynch, mer grundläggande283 eller mer specifi284 285 ka. Detta är något mycket intuitivt. Sanning under rubriken Sanningsbegreppet. Den spontana reaktionen är att vi då tittar på hur det faktiskt är. De är inte oense om frågan men de är oense om svaret. Om vi i stället ser på dessa kriterier i relation till faktiska sammanhang där det är klart vad det är man refererar till, och inte till satser, har det inte visats att dessa kriterier inte räcker. 157 ” Statement view ”. Det finns inget som vi kan vara säkra på att det inte kommer fram att vi faktiskt har haft fel om. Det handlar om att göra rättvisa åt hur man ska förstå religiösa påståenden, utifrån den egna kontexten.110 Här menar jag att det är viktigt att se frågan om kunskap i relation till en viss kontext, som också Herrmann och Kurtén påpekar. Han tar upp ett exempel med guld: Vissa objekt är paradigmatiska exempel på guld men det avgör inte hela begreppet gulds extension. Denna typ av användning av begreppet sanning blir dock problematisk därför att det skär sig med föreställningen om sanning som objektiv. 255 Det blir då en oberoende verklighet även i de fall en oberoende verklighet inte existerar. As I ’ ve noted previously, true propositions can be seen as having a certain job – or function – to perform in our mental life. I detta avseende ändras inte verkligheten av våra begrepp. 209 90 Putnam säger att det han vill göra är att visa att sanning inte transcenderar användning. Detta beroende på att vi visserligen alltid utgår från sådant som bevisning, rationalitet, rättfärdigande, accepterbarhet o.s.v., men just för att uppnå sanning. På så sätt kan vi uttala oss realistiskt om hur verkligheten är även vad gäller Gud. Det är ofta så vi kan undersöka om vi har rätt om något eller inte. Reason, Truth and History. Cirkeldefinitioner är problematiska, men det är inte någon definition jag är ute efter att göra.

JTJVELER i modern infattning fördelaktigast hos XfcJbvdezsxm Hovjuvelerare. Ö. Hamng. För någon månad sedan fanns i sultat, även om de till synes haft kunna berätta om otaliga sådana om­ denna tidning införd en serie artik­ mycket små personliga förutsättnin­ vändelser från mörker till ljus. Då " krafter " icke kunna givas och lar under den gemensamma överru­ gar att lyckas. Samtidigt ha vi sett mottagas som en gåva lika litet som begåvningar, även " lysande ", vilka briken " Hemligheten. gripas ur luften, måste vi här tydli­ Den fråga, vars utredning försök­ åstadkommit just ingenting därför tes, gällde hur människan skall kun­ att de, saknande förmåga att " samla gen räkna med ett frigörande av na vinna hälsa, lycka och ett till and­ sig ", splittrat sin kraft på en mängd krafter, som redan förut funnits hos lig mognad ledande långt liv med, olika uppgifter eller ödslat bort den de ifrågavarande personerna ehuru då dolda, bundna och oåtkomliga. intill det sista, bevarade själskrafter. på värdelösa ting. När de nu framträda, är det icke De medel som anvisades, olika Vi ha själva känt hur lätt och nöj­ som resultat av en långvarig fostran slags övningar bl. a. i rytmisk and­ samt för kropp och själ även ett i och träning, de bryta i omvändelsens ning, beledsagad av tankeoch vilje­ sig självt nog så mödosamt arbete koncentration samt betraktelser över kan vara, om det verkligen fängslar stund fram spontant med fullfärdig upphöjda ämnen, skola förefalla vårt intresse d. v. s. lägger helt be­ mäktig styrka och bländande skön­ mindre mystiska och mera förtroen­ slag på oss. Vi ha säkert också — het.

DEN HAR OCK VUNNIT ODELADT ERKÄNNANDE AF ALLA SOM PRÖFVAT DEN. ^ A TILL SALU HOS SPECERIHANDLANDE I STOCKHOLM OCH LANDSORTEN. A AKTIEBOLAGET TEKNISKA FABRIKEN RÖDA KORSET. A A ERHÅLLES Å APOTEKEN SAMT 1:STA KLASSENS PARFYMERIO. FRISER-AFFÄRER. telef. X A ED ANLEDNING AF » CLEMATIS » VÄRDEFULLA UPPSATS I IDUN FÖR D. M A » OM FARORNA VID BARNS UPPFÖDANDE MED KOMJÖLK », FÅ VI HÄRMED SOM FULLT A JÄMFÖRLIG MED ALLA FÖREKOMMANDE UTLÄNDSKA APPARATER FRAMHÅLLA: A A - A SVENSK DIFLASKAPPARAT REKOMMENDERAD AF PROFESSOR MEDIN. A APPARATEN KOSTAR KOMPLETT MED 8 FLASKOR OCH KOKKÄRL KR. 6: — A DITO UTAN KOKKÄRL > 3: 50 MED HVARJE APPARAT FÖLJER » KORTFATA TADE REGLER FÖR SPÄDA BARNS UPPFÖDANDE MED KOMJÖLK » AF PROFESSOR O. MEDIN. APPARATEN, SOM REDAN VUNNIT SÄRDELES STOR SPRIDNING ÄFVEN I GRANNLÄNDERNA, ÄR, UTA OM AF PROFESSOR MEDIN OCH D:R CARL FLENSBURG I IDUN FÖR DEN 2 MARS 1892, FÖRORDAD AF E O PROFESSOR W. PIPPING I HELSINGFORS OCH D:R CHR. D0DERLEIN I KRISTIANIA M. FL. A SÄLJES I PARTI HOS HRR Q. ABRAMSON & C:O, STOCKHOLM OCH I MINUT HOS HRR ALB. STILLE, CH. O. WERNER, J.

Maij: tz interesse med charta sigillata förminskas; 2: o notariens arbete såsom förgäfwes brukas; 3: o den, som slipper betala stembningar och dommar, achtar intet, huru många gånger, eller i huru ringa måhl, han löper till rådstugus; och 4: o när han får höra slutet af dommen, som i städerne mäst består uti skuldfordringar, så sökes sådant på hwarjehanda sätt uth genom decourterande och annat, på det att domlösningen må eviteras, ja mången 5: o lembnar saken uti wårdzlöshet och glömsko och effter 1 à 2 åhrs förlåpp begynner henne å nyo drifwa för rätta. Synes altså oförgripeligen nödigt, att denna frijheten blifwer parterna på ett skiähligt sätt betagit. Med appellationen ifrån häradzrätten och till lagmansrätten synes ibland gå mycket sällsampt till, aldenstund den wräkes ned, hwar som åthkommes, nu hos länsman, nu hos någon nämbdeman, nu ibland uthom jurisdictionen långt bort uti städerne, på hwilket sätt man är lijka klok, om wadet är deponerat i rättan tijd eller eij, och contraparten sålunda på åhr och dag snart owiss om sin wälfångne dom; hwilket wadkastande sedermera approberas, allenast häradshöfdingen dertill samtycker och pro lubitu erkienner wadet wara rätt, den der och på sådant sätt skulle gärna see, att emot alla dommar appellerades. Hwilket oförgripeligen synes böra rättas, och att wadpenningarna måtte deponeras hos dommaren sielf, men icke uti annan lagsagu, på owissa rum och osäkra personer.

Vi träffa dem åter församlade vid Lenas marketenteri, där de nyss fått sig en sup i den starka kylan, hvilken uppgick till närmare fyrtio grader. På ett nytt tecken af Henrik jämte det lakoniska ordet: dva! Jegoroff hade gjort vinterfälttåget under Schuvaloff och erhållit ett äget regemente. Om ett par minuter återvände den ryske officeren ur stugan, åtföljd af en general. » God morgon, Henrik Karlovits! » Huset är det rätta, men det kan hända att ingen är hemma för tillfället » I våra glesnade leder glöder dock en lika stark fosterlandskärlek, som manar oss att än upptaga striden, då vår ovän hotar oss. » Kamenski står redan i Umeå med hela sin styrka! Armén vill strida och om Kamenski blir slagen, kunna vi återgå till offensiven. Har du varit inne hos löjtnanten? » » Men hafva då alla misstankar gentemot oss redan hunnit skingras i Stockholm, eftersom Lovinski vågar åter emottaga oss? » fortfor Novikoff. Med darrande knän drog sig drängen intill masten i det han mumlade för sig själf: Brigadens hufvudstyrka måste alltså ligga mera åt sydväst. Vi kunna åter fira en treflig skymningstund på samma sätt som i forna fridfulla dagar, från hvilka äfven detta rum har så många minnen för mig alltsedan Torstens moder lefde. » » Det är därför jag kommit hit, för att få tala med dig, gamle hedersvän! Jag inväntar blott de herrar, som general Rajevski velat sända till detta möte. » Den tomma vagnen följde efter. » Jag skall afsegla i morgon och se till att flottan kommer fram så fort som möjligt. » » Det finnas nog gårdar närmare stranden! » afbröt Lejonklo med en missnöjd min. » Det kommer väl allt att dröja, innan ryssen lämnar vår socken, » sade Dufva och skålade med sina gäster. » Mången af dem har besökt mig, jag kände igen mina gamla gossar och gjorde mitt bästa att underlätta deras resa. Döbelns ställning var ganska god, bakom Siikajokis gamla flodbädd, enär floden sedermera sökt sig ett annat utlopp till Bottniska viken. Döbeln var denna afton vid det bästa lynne.

Sedan flyttade vi ihop tre av dom obäddade sängarna och stjälpte dom på tvären, så att det blev en sorts vägg mot resten av sovsalen. Det skulle också kunna vara en ung kvinna en Artemiskvinna, en ynglinga-kvinna. Han kunde inte veta vad vi hade sett och om vi hade bevis. Eller kanske bara ögonen lever. Men det egendomligaste är fötterna, som nätt och jämnt sticker fram under den långt nerdragna kjolen eller särken. Jag vet att jag vistas i ett hav av fullhet, som bara låter enstaka glittrande blänk eller virvlar av sin mångfald komma till synes. Den lärda vägen till framgång och lycka är stenbeströdd med goda föresatser, talade jag om för honom. Kanske är det så, därför att jag är så gammal. En rund frökaka hänger på en krok vid väggen i buren. Allting återvänder, men det återvänder förklarat eller som om det vore förklarat, förhärligat. Och per telefon därjämte! När Doktor och Docent h.c. Stolarna passar ihop med soffan. När jag kom in i arbetsrummet blängde papegojan på mej och skrålade: Vår soliditet är en chimär, den vilar blott på ett förbiseende. Jag har varit ganska flitig, fast jag har mödat mig om att behöva göra så litet som möjligt, bara så att jag har kunnat försörja mig någorlunda tryggt. Så blåste hon på nytt i visselpipan och drog iväg med alla kamraterna upp i övre våningen. Rullgardinen upp, en blick igenom fönstret! Hon lyfte väl bort skynket från buren då, och städade hos den, gav den vatten och frö. Att leva är i bästa fall som ett gott rus. Han räknade dom noga och sköt över högen till mej: Ja, just det det är rätta ordet: litet av varje! Då hade man också något att titta på, när man satt där inne. Jag vände mej emot henne och gjorde en stel bugning som jag hade läst mej till i romanen En Vildhjernas memoirer. Han har det dåligt med tänderna, det syns när han snarkar, hur läpparna dras in. Jag förstår det inte, det är ju också obegripligt.

Han hade längtat efter barn att slösa sitt hjärtas ömhet på, men Adele hade nekat att föda. Vi gå på teatern i kväll, sade Hans. Den hade skrivits av en officer som kämpat i fransk tjänst och som hette John Lilliehöök. Där betade Jesu vita lamm, där gingo Herrens änglar på lätta fötter. sade Petra milt. Den har blivit till en orm som går tjock och slemmig ut och in mellan läpparna. Morgondagen låg framför henne som en blank silverslant som någon, kanske Adele med särskild beräkning, stuckit i handen på henne. Penseögonens fästman, tänkte Hans då. Petra hackar tänderna. Skynda dig nu, sade Hans. Hon såg plötsligt upp. Då reste sig Josef. Det måste vara Josef, kolportören. Angela och Petra kastade på sig litet kläder och sprungo nedför trappan. Ja hela glaskupan fylles av klingande sång! Man riktigt känner att man gör nytta. Hon reste huvudet lyssnande. Vet du vad jag tänker på, när jag sitter och talar så här poetiskt? Det gjorde hans stora kropp genomskinlig och forskade i dess lönnligaste vrår. Människorna därinnanför skönjde bara en liten station, påminnande om andra i de småländska bygderna, och en fin dam och en lantligt utseende man och en stationsinspektor på perrongen framför stationshuset. Han såg tankfullt framför sig. Träden runtomkring voro tysta. Det borde de alltid tänka på. Men min mor var inte som andra, hon var nog litet konstig. Vad skall jag göra med denna Dora? Men på himlen funnos i kväll inga stjärnor. Petra hade svårt att följa honom. Ni får inte tala så om den Högste. När de närmade sig den lilla staden, reste de sig och betraktade strålande varandra. Arrendatorn öppnade porten för Petra. Det var bestämt han, viskade Adele upprörd. Gud, helga min sal ... började Adele, men så stockade sig rösten i hennes hals. Han hade då ryckts med, fastän han medlidsamt försökt le åt henne. Och medan hon faller, hör hon dess last åter rulla ut i havet. Nu skulle hon ägna sig åt Gotthard. Detta lidande skulle kanske skrämma henne. Alla vilja höra honom naturligtvis. Här i stugan hatade de honom. Hon blev generad och ond också. Betty trodde att de skulle erövra världen. Ni är så ung ännu.

redaktör. Sen får di regera som di vill. Var nu så snäll och sätt detta i tidningen eller smit in en strof. Vill redaktören ha litet granna skärbönor, då jag kommer till staden så generar det intet. Vänligen Anders Andersson, på Veingetorp n:r 7, adressen på Stationen. Till Folkets Tidnings redaktion. Då i min gata ryktet utkommit att undertecknad skulle hava dödat eller eljest på ett grymt och mot etiketten stridande bruk hava avlivat en därstädes tillhörig katt, får jag härmed offentligen tillkännagiva att detta gemena rykte är fullkomligt oriktigt. Jag haver aldrig någonsin dödat någon katt, så mycket mindre som jag dagen efter detta ryktes utsläppande på aftonen mötte den ifrågavarande katten, vilken nu för ovanlighetens skull gick mitt på gatan. Huruvida en studentska eller möjligen någon annan mindre väl klädd person utsläppt detta rykte vet jag icke, men jag håller det dock ej för otroligt. Det vore bra om redaktionen ville namngiva dessa, för exemplets skull och varnagel. Lund den 6 april 1898. J. Johansson, f. lantbrukare. Snälle hr Johansson! Var vänlig kom hit, medförande ryktet, katten och studentskan eller den andra personen, så skola vi se om vi kunna göra något av'et. Red. Kungörelse. Härmed måste det tillkännagivas att det rykte och osanning som blivit spritt ut att undertecknat är gift som fyller 30 år den 17 nästlidna Nov:br är icke med sanningsenligheten korrekt! att min syster har en svåger som kallas för lärd och doktor det är sin sak, men att han skall hava rättikhet att ogenera hederligt folk och taga heder och äran utav dem det tror jag intet. För ville de lärde sköta sin sak så fanns här inte så mycket elände till som jag intet vill taga uti med en lång tång om di så slänger han efter mig på en lansväg. heller att jag vill säga ett andans ord om en sådan person därtill håller undertecknad sig för god. ps om att namnet icke bliver utsatt högaktningsfullt Er. Is. Johansson, Färlöv. Under de snart 63 år, under vilka undertecknad varit stationerad härstädes, har det mångfaldiga gånger inträffat att jag nattetid blivit på olika sätt hyllad av allmänheten. Så ha vid upprepade tillfällen studentmössor placerats på mitt huvud. Däremot har jag över huvud taget

Man förstod, att om det fanns en anfritt punkt i den modarna samhallsorganismen så var det har och att det var p i denna fläck ' diktaren med obeveklig stranghet satt sitt fin ger. Björnsons stycke var amnadt till stridshnndske och som en sådan .blef det iipptnget. Otaliga voro de tidningsartiklar, skrifter och diskussioner för och emot den s. k. handskeinoralen, som framkallats först då dramat ntgafs i tryck och sedan då det ' uppfördes på scenen, Hetast stod natnrligtvis striden vid själfva den härd hvarifrån brandfaclzlan utslungats, nimligen Kriatiania. Bland alla de många i tal och skrift förekommande inläggen var det emellertid ett, s o m mer an alla andra gjorde viisen af sig. Det var det öppna bref i frågan, som stod att läsa i)) luthersk Ugeakrift~, och hvars författare var den kände, högt aktade teologen, professor Monrad. Med användande a£ hela sin teologiska Iiirdorn och stödjande sig pil sin pïibterliga auktoritet; söker förf. bevisa, att den i, En handske)) hiifdade teorin om ett moraliskt likhetstecken inellan man och kvinna vore ägnad att >undergrafva det sedliga samfundet,. Kvinnans fordran p& renhet hos mannei vore, oril man såg saken i, sömmarna, i sjiilfvn verket ett iitslag i f moralisk perversitet: " 1 hennes sida och skiille medverka till familjebandens upplösning. Obesvaradt blef, som man kan förstå, herr professorns bre£ icke. JrIAnga och slående voro de protester, dom höjdes mot denna förvända tolkning af moralens bud, och ej minst kraftig var den som koin från Björnson sjijalf. Men i hela denna kör af protesterande förnams eu stfirnma med en mer gripande och öfvei: tygande timbre nu de öfi-igas. Och ej iinderligt, den kom näiidigeii frin det Båll, diii * inan .vain djixpaot intixmerad i strideils u t g h g, f. r h kvianoruas eget.

TRETTONDE BREFVET. Herr Haller var bortfaren, jag önskade att få tala med honom före min afresa, och blef snart öfvertald att dröja; detta var likväl förgäfves: klockan slog ett, vi började att spisa, eller rättare, vi satte oss till bordet utan att någon af oss kunde äta. huru många tysta välsignelser skall ni icke nedkalla genom frälsta uslingars suckar! Mamsell Haller gret icke mer; en ljuf Melancholi tycktes ha tillbakahållit hennes tårar. – och du skall sjelf billiga min smak. Emedlertid är det Ni som upmuntrat mig att författa det, och man skulle tycka att jag sjelf tiltrott mig äga nog skicklighet därtil, då jag nu vågar tilägna det åt Er. Tvänne vickor ha förflutit, under ombyte af yrsla och de grufligaste qval; jag har varit okunnig om kroppens plågor, jag har icke känt häftigheten af en feber som Läkaren trodde att jag ej kunde uthärda; åtankan af Lotta, förlusten af henne, har varit det enda begrepp som upfylt mig, det enda ord jag kunnat nämna, det enda föremål jag kunnat se. Stundom tyckte jag att „dina uttryck voro otydeliga, att de röjde „någon önskan som du gerna ville uptäcka; „jag ville fråga dig, men en okänd frug„ tan höll mig tillbaka; jag misstrodde in„ gen ting, och likväl rodnade jag altid då „du fattade min hand, då dina läppar hvi„ lade derpå. Du torde fordra en mera omständelig underrättelse om Lottas död: en stark förkylning har varit ordsaken dertill; syslosatt att sköta en sjuk vän har hon icke varit nog agtsam om sin egen hälsa, och hennes ömhet har fördt henne i grafven. På detta sätt bortglömdes timmarne, och vid brädden af en insjö märkte jag först min förseelse; men det var för sent att knota öfver ett fel som ej mer kunde förekommas, jag anförtrodde mig därföre åt lyckan och tillät min häst att föra mig hvart han behagade, säker att den väg han tagit skulle leda till något hus.

Den ofverblick, som mrs Dutt kommer att gifva nf kvinnnns sta1lning i England, kommer att blifva af stortj allmant intresse. Det blir sakerligen - ett alldeles enastilende tillfiille att f A en klar muntlig redogorelse af saker och fiirhAllanden, sorn vi ofta finna Atergifna p& ett ganska vilseledande siitt ur engelska tidningar. Det ar att hoppas, att Stockholmspubliken kommer att ?stor utstriickning begagna sig a£ mrs Dutts intresserika frnmstiillning. Skissboksblad fran Dalmatien. iuskjutande hamnviken ilr full af alla slags; utnled kajen ligga skutor f d l a med irukt frhn Italien och de vinlla af brokiga kroater och herzegovinare, son1 lasta af dem. Dil.r kolnnla stora vattenmeloner, grona utvandigt och roda inviindigt, men de smaka bara saln ljulnt vatteu och reta ej aptiten. Men sh " f i r jag se en skuta, fylld # nda upp till kanten nled de skouaste gula meloner, hela luften mattas af deras doft, och den rficker tvart till lif ett lninne f r h min tidigaste barndom. ~ a g r a r set liten att jag, st.Sende, lagom kunde lrigga hakau pB ett bord (det stod ute pPr. en triidghrclsterrass), kring hvilket stora n ~ ~ a n i s k fingo o ~ saft och sodavatteu och melon. Men jag fick ingenjiog. Deb harcle t-ill uppfostran CIA fiir tiden, att om aA.gonting var motbjudande, skulle man .i timtal sitta kvar r i d bordet, tills man pinat det i sig, men om nhgonting var godt, SR fick man ingenting. Det skulle visst stark& karaktaren. Huruvida det rerkligen gjorde det, vet jag inte, men visst och siikert iir, att det stiirkte begiiret. Det ha vi n u alla mer eller mindre iirft a£ v %imoder Eva.

Han vaknade av att människor sutto och språkade bredvid honom. De voro landsvägsresande, som inte kunde färjas över älven, därför att stora isstycken kommo flytande utför den och hindrade färjan. Medan de väntade, hade de gått upp på vallen och sutto där och talade om hur svårt de hade det med älven. »Jag undrar om det ska bli sådan översvämning i år som i fjol,» sade en bonde. »Då gick älven lika högt som telefonstolparna hemma hos oss, och hela vår flottbro rev den med sig.» »I fjol gjorde den inte så värst mycken skada i vår socken,» sade en annan, »men året förut tog den ifrån mig en full hölada.» »Jag ska aldrig glömma den natten, då den gick till storms mot den stora bron vid Domnarvet,» inföll en järnvägsarbetare. »Ingen på hela bruket kunde få en blund i ögonen.» »Ja, nog är älven en svår förstörare,» sade en stor, ståtlig karl, »men när jag hör, att ni sitter så här och talar illa om den, kan jag inte låta bli att tänka på prosten därhemma. Det var gille i prostgården, och folk satt och klagade på älven, just som ni gör nu, men då blev prosten liksom upprörd och sade, att han ville berätta en historia för oss. Och när han hade slutat, var det ingen, som kunde säga ett ont ord om Dalälven, och jag undrar om det inte skulle ha gått så med er också, om ni hade varit med.» När de väntande hörde detta, ville alla veta vad prosten hade sagt om älven, och bonden talade då om historien, så gott som han kom ihåg den. »Det var en fjällsjö oppe vid norska gränsen. Därifrån flöt ut en å, som var strid och ivrig allt ifrån första början. Så liten den var, blev den kallad Storån, därför att det såg ut att kunna bli något duktigt av den. När den nyss var utkommen ur sjön och kastade en blick omkring sig för att se åt vilket håll den borde styra kosan, var det just ingen uppmuntrande syn, som mötte den. Åt höger, åt vänster och rätt fram fanns det ingenting annat än skogsåsar, som så småningom övergick till nakna fjäll, och nakna fjäll, som så småningom reste opp sig till höga bergstoppar.

ett lefvande behof af kristendomens lif och anda förstodo de sig icke på. Nej, Karl Gustaf ä ’ allt-allt kakarl fö-ör sin hatt, han, och bry-yr sej räfven om kvinnfolken och rö-önnbären. Först ett hjärtligt tack för all din godhet och all din osjälfviska vänlighet. Om pappa hade lefvat och sålunda ärft farmor – hade icke dessa penningar då rättsligen tillhört hans kreditorer? “ Eftersom han skötte sig väl i tjänsten, fäste regementschefen sin uppmärksamhet på honom och tog honom till en af sina adjutanter. “ Blif inte så häftig, Olof; det är nakna sanningen; jag kan med tydliga siffror visa dig det. All den ömhet jag slösade på honom afvisade han med ett illa doldt hån. Hvad tänker du göra, min älskling, hvad tänker du svara på detta för din lilla hustru så gränslöst förolämpande bref? “ Fredrik kom i skola, studerade flitigt och tog omsider prästexamen. Åter är under en vacker sommarafton en skara ungdom samlad i den vackra parken, där den ena muntra leken aflöser den andra. Mr Aggs lade hufvudet på sned, och till följd af den långa, smala halsen sjönk hufvudet så djupt ned mot skuldran, att jag fruktade det skulle helt och hållet “ gå ur led. “ Det försvann dock icke; tvärt om utvecklade det sig fast mer. “ Det är dock ingenting ondt som icke har något godt med sig “, och så var förhållandet äfven med mig. Hon var vänlig mot kunderna och hjälpte till så godt hon kunde och man kan tryggt säga, att Johan Ström och Anna voro ett verkligt lyckligt äkta par. Det flyter i mina ådror en smula adligt blod, men min ätt har aldrig blifvit introducerad på det svenska riddarhuset. “ Är det din mening att säga, det du har genom ditt drickande förstört tretton tusen kronor? “ Alltsammans härleder sig från ett ledsamt misstag, och jag vill gärna lämna gossen den upprättelse jag kan. Två eller tre gånger vände hon om för att sätta sitt beslut i verket, men innan hon nådde målet, tog hennes fruktan öfverhand, och hon drog sig hastigt tillbaka.

Argumentationen förekommer naturligtvis också i Atkins gamla bästsäljande böcker och Montignacs bantarmetoder, som ju båda har utsatts för massiv vetenskaplig kritik. Delar av Wilssons genomgång är förstås välkända, här väl sammanställda och läsvärda, men ibland funderar man: Om vår kroppslängd minskade 20 cm när vi övergick från köttdiet till att odla spannmål, varför är pygméfolket med sin höga köttdiet fortfarande bara 144 cm långa? Hur i all världen är det möjligt att eskimåer som levt i polarklimat har förstått att kompensera bristen på växternas C-vitamininnehåll genom att äta fettet runt binjuren på älg som skörbjuggsprofylax? I pläderingen för stenåldersföda som framtidsmat saknar jag i argumentationen det faktum, att många vegetarianer ju uppenbarligen klarar sig väl, både de som tvingas leva vegetariskt på grund av ekonomiska betingelser eller de som själva valt denna livsstil på grund av övertygelse av olika slag. Välfärdens ohälsa. Den som ägnar sig åt arkeologi har ju en synnerligen spännande uppgift, där man egentligen aldrig får något facit. Att bestämma hur hela urtidsdjuret såg ut på basis av fragment från en kindtand är naturligtvis ett sätt att hacka på toppen av isberget och därmed bilda sig en uppfattning om hur det ser ut under ytan. Med ett högt proteinintag, mycket fett och försiktighet med kolhydrater med högt glykemiskt index skulle vi må mycket bättre hävdar Wilson. Lars Wilsson. Vill man få vatten på sin kvarn är boken om stenåldersmatens förtjänster en trevlig läsning medan skeptiker, kritiker och övertygade vegetarianer säkert kommer att hitta en uppsättning vetenskapliga invändningar att göra. När man läser beskrivningar som antyder att detta var en offerplats, där man slaktat hästar till gudars ära i skenet av flammande brasor, offrat jungfrur och festat på fienders blod kanske de här stenbumlingarna i själva verket ramlade i en egenartad formation efter ett misslyckat hyttbygge eller ett jordskred från älven? Boken är trevlig, lättläst, fantasieggande, men alla forskare skulle nog inte köpa alla argumenten. Kan forntidens föda bli framtidens mat? De senast publicerade bevisen tycks ju inte tala i den riktningen, möjligen talar de för att CLA skulle kunna påverka omdistributionen av fettväven snarare än minska dess omfång.

Runen­ tein­ s ritzungen sind mit anderen Worten multimodal und stellen Bedeu­ ung t mit so­ ohl vi­ uel­en als auch sprachlichen Mitteln her; das Bedeu­ ungs­ o­ w s l t p tential der Ru­ en reicht somit über das rein Sprachliche hinaus. På fi Sö 130 be­ nner sig partierna i av­ ikande skrift på stenens smalsida, på fi v Sö 137 i en av de fyra skriftraderna. Därmed är också sagt att det är föga som tyder på att avvikande skrift i Södermanland har använts som lönn­ krift. Av dessa formler står 23 i den åter­ an­ ända delen av slingan. Inskrifter som utgår Bland de 1 547 sörmländska och uppländska vikingatida run­ tenarna i s jämförelsematerialet finns ett antal som har nämnts i samband med ickelexi­ ala inskrifter men som jag här väljer att behandla som (delvis) otol­ k kade lexikala inskrifter. Ed. (Ergänzungsbände zum Real­ lexikon der Germanischen Altertumskunde 37.) Brink, Stefan, 2004: New Perspectives on the Christianization of Scandinavia and the Organization of the Early Church. Ristningar med en kombination av olika slingtyper har jag valt att sär­ e­ r do­ isa. Der besondere Fokus bei der Unter­ uchung l m a s des an­ e­ euteten Quellen­ orpus lag in jenem Aspekt der Schrift­ ultur, g d k k der die Rollen der Runen­ itzer und Leser als Text­ roduzenten resp. Text­ r p an­ ender in speziellen Kom­ u­ i­ ations­ ituationen betrifft. Ledaren i p dags­ id­ ingen talar däremot i tidningens namn med hela dess pondus. t Det är uppenbart att en fokusering enbart på runristarnas kompetens är för snäv för att göra de icke-lexikala inskrifterna som kommunikativt fenomen rättvisa. Hos Åsmund är spridningen gällande detta feno­ en m jäm­ ör­ ar med landskapet som helhet.

# 228 j dygdha sämio ok j thy at the sik atir halda ok atir bezla af ondom astundilsom ok frestilsom ok thz är swa som aldra dygdha märghir The göra ämuäl minom son wärma ey then som wardhir af wl älla klädha bonadh älla eld vtan af brännande kärlek Ok ey atenast gifwa the minom son sin thingh vtan sik siälfwa ok redha honom färskare kost än nakot köt älla villebradh thz är fulkompnit got hiärta j thy at the änkte astunda ok änkte älska vtan sin gudh ok hymerikis herra är j thera hiärta ok gudh som al thingh vpnyia ok vidhir queker ok vppe hallir ok födher Han födhis sötlika af thera kärlek Thesse hafwa altidh öghonin til dörrinna at ey skuli owinine ingaa öronin til sin herra. händrena til redho at stridha mot owinomen O dottir fölgh them swa mykit som thu format Thy at thera grundwal är owir fasta ok stadhugha häl. Än annor husin hafwa grundualin j träkkenom ok thy skulu the vm kulslaas nar wädrit kombir iiij MAria gudz modhir talade See min son thin brudh gratir thy at thine vine äru faa ok thine owine mange Sonin swaradhe scriwat är at rikesins syni skulu bort kastas älla vt köras af rikeno Ok the som ey waro rikesins syni skulu tala rikit ok arfwit Swa är ok ämuäl scriwat at en drotningh kom af ytärsta landomen at see salomons rikedoma ok höra hans snille ok viisdom Ok nar hon saa them hafdhe hon ey anda for vndir skuld Än the som waro j rikeno aktado ey hans snille ok vndrado ey vppa hans rikedoma Jak är then

Hvad hade hon gjort! Tanken gjorde henne förlamad, maktlös. Hvad hade hon gjort? Hvad skulle han tro? Icke en enda gång under aftonen vågade hon se på honom, icke ens då hon räckte honom handen till god natt. Nästa dag visade sig Pål som om ingenting förefallit mellan dem. Han var sig alldeles lik, satt vid brasan hos Marianne, talade som han brukade, hvarken varmare eller kallare än eljes. Men Marianne var förändrad: – tyst, förlägen, och hon vågade icke se upp. Äfven hennes röst hade blifvit så underligt skygg och färglös. Under schackspelet satt hon hos Börje som vanligt, men såg icke upp, och sydde ihärdigt. Det var som om hon icke funnits. Hon gaf intrycket af en tom plats. Pål märkte att hennes ögonlock hade en rödaktig kant, som af hotande tårar. Ännu en dag gick, och det blef icke annorlunda. Hon visade en nedslagen tillbakadragenhet: för Börje fick den gälla som hufvudvärk. Pål försökte att muntra henne, men hon ville icke låta sig ryckas med. Hvad skulle han tänka? Det var hennes enda känsla, – qvinlighetens marterande skam öfver att ha blottat sig. Hon måste på ett eller annat sätt visa honom att han misstagit sig, att hennes blick alldeles inte sagt ... »Marianne!» Hon hade trott att han icke skulle komma, det var så sent redan, och brasan var nästan nedbrunnen. »Marianne, hvarför undviker ni mig?» Han hade kommit alldeles oväntadt, utan att hon hört honom. Rösten lät brådskande, andfådd, som om han gått fort. Hon blef så skrämd både af den öppna frågan och hans häftiga inträde, att det var som om andedrägten ville förgå henne. Hjertat bultade så hårdt, att det dröjde några sekunder innan hon kunde svara. »Jag undviker er inte.» »Låt oss inte tvista om ordet. Jag menar inte att ni går ur vägen för mig. Men ni vet, att ni undviker mig.» Han kastade sig i stolen och såg på henne med en min som om han väntade hennes ursäkter. Men hon svarade icke, satt blott och såg ned.

Hör han ej din varnande röst, när du beder för det, som synes ringa, för markens strå, har du nogsamt skäl att frukta, det han ej heller skall komma att skona ditt hjärtas rosengård. Det är ej en fullständig vårglädje att älska så att säga i stora drag det sköna i naturen. Hvad 181 är stort och hvad är smått? Vi hafva ingen tillförlitlig måttstock därför. Men det se vi, att Skaparens verk är underbart i minsta detalj, och vi skola vid närmare eftertanke finna, att just det är stort, att kunna se storheten i det minsta och älska det. Finnes kärleken till det sköna i våra hjärtan, så omfattar den såväl ett lilet blad som hela blomstergården. Det är ju af de små detaljerna, som det stora hela uppkommer. Den, som lyckats väcka den slumrande kärleken till naturen i ett människohjärta, har ock vunnit denna människa för det godas sak, och endast detta är en lifsgärning så god som någon. » Naturens skönhet är förgänglig, » tänker man måhända och bryr sig ej om, hvilka orsaker som bidraga till dess förstöring. Det anses kanske till och med för känslopjunk att ej utan vemod kunna se, hur lien går fram öfver det doftande klöfverfältet. Låt det vara känslopjunk inför den, som ej kan fatta, att äfven i vemodet blandas ljufhet och en tröstande tanke på uppståndelsen. Satiren skall ej återhålla den värnande handen, som skyddar mot tanklöshetens opåkallade förstöringsarbete, just för att själfva den råa förstöringslustan må kunna utrotas hos någon eller några. Max. Sfr Hos moderna vestaler. Ett besök hos Salesinernunnorna på Palatinen i Rom i sällskap med vår kronprinsessa. alatinen, den kulle, där de romerska kejsarnes palatser voro belägna, liknar enligt Viktor Rydbergs träffande omdöme » en tystnadens ö, som höjer sig ur ett haf af stormande lefnadslust. » Här hafva under de tvänne sista årtiondenas arkeologiska gräfningar det ena efter det andra af de gamla kejsarpalatsen och de antika templen åter framträdt i dagens ljus.

Odlade fibroblaster från CDGS-1-patienter underglykosylerar glykoproteiner och har en större andel av trunkerade sockerkedjor jämfört med normala [15, 16]. Även andra, neutrala kolhydrater saknas delvis [4]. Hälften av barnen har uppvisat en subnormal skalltillväxt. Fosfomannomutas finns emellertid i flera olika former. Oftast noterar föräldrarna både barnens karakteristiska » roving eye movements » (irrande blick), skelning och bristande ögonkontakt [23]. Diagnos erhålls med hjälp av serumprov där ökad koncentration av CDT påvisas. Patologiska isoformer är markerade med punkter till vänster om varje patientprov. Vid isoelektrisk fokusering av transferrin syns en kraftig laddningsförändring i cirka hälften av transferrinet beroende på att antalet negativt laddade sialinsyremolekyler på kolhydratkedjorna är 2 eller saknas (0) i stället för normalt minst 4 (Figur 2). Tillväxtrubbning (Failure to thrive). Teoretiskt skulle detta kunna vara en möjlighet att kompensera för effekterna av den misstänkta primära defekten. Medan de två senare faserna av sjukdomen präglas av relativ stabilitet och en tämligen karakteristisk form av permanent motorisk och förståndsmässig funktionsnedsättning, kan i synnerhet den infantila fasen vara mycket varierande, dramatisk och ofta missförstådd. Kvalitativa och kvantitativa förändringar av glykoproteiner i serum eller plasma hos barn med CDG-syndrom typ I, efter [8]. Fynden får därför fortfarande anses vara osäkra. Det abnorma isoformmönstret i transferrin är en mycket specifik markör för CDGS-1 [8, 24]. Under spädbarnsåret har de flesta barn med CDGS-1 besvärliga uppfödningsrubbningar, kräkningar, diarréer och en tydlig » failure to thrive », alltså en otillfredsställande viktökning [20]. 16, och är sannolikt det enzym som är nedsatt vid CDGS-1 [13, 14]. Vad skall man göra vid misstanke om CDGS-1? Detta enzym svarar för att fosfatmolekylen på sockret mannos flyttas från 6:e till 1:a positionen, varför följden av enzymbrist blir att mannos-1-fosfat inte bildas.

Nu gick de där kring den nedlagda verkstadsladan och det röda boningshuset med vita knutar, med kaffe och dopp ute i finrummet intill altanen, kryddträdgården och aplarna, och du kunde sätta dig ned på den isiga hammocken som liten pojke igen och gunga dig bort från deras frågor och miner, deras kommentarer och bedömningar av dig i din egen närvaro. Hon erkänner ju inte sin död, sin egen personliga förintelse, alltså. Det är nog henne du måste börja att prata med, inte så mycket med mig. Uppskärrad omtalar hon morgonens händelser, sin morgons: maken har hastigt insjuknat, vridit sig i fruktansvärda magplågor, medan Jan sov kom ambulansen. Själv sväljer han den sista tuggan av smörgåsen, som inte smakar någonting. Yrsel först, som vanligt. Hon nickar ledset och menar att hon inte känt igen rösten. Några luckor uppstod emellertid här och var, vilka först tycktes väcka irritation, men som de inte ansågs vara av alltför besvärande längd och Jan omöjligt kunde påminna sig beslöts att åtminstone tills vidare förbigå dem. Alltid var hon så våt, så förberedd. Tål för fan inte ens lite vattenkanoner och batonger och annat puder! Vilken visdom! Bara som tomma ord kan de återuppstå vid vissa bemärkelsedagar och lördagsfyllor ... Det står faktiskt här att arbetarna inte har makten. Och absolut inte vill möta den nya dagens hårda krav och stekande ljus. Maritta häpnar. Han glömmer förstås genast sin trötthet och det främmande besöket och störtrusar mot telefonen: Slappo avbryter sig själv för att lägga in en välformad kula snus. Jan genast: Är det så noga, hördu, jag hade bara tänkt kolla ... ja, du vet ... Det var då fan det värsta jag hört ...! Det var där hans förvirring tog sin utgångspunkt. Jan börjar med att berätta om vad han upplevt den senaste tiden: fackmötet, slagsmålet, en del annat smått och gott i depressionsväg ... Inom sig förbannade han hela situationen men kunde inte hitta någon egentlig syndabock. Men jag tror att man kan utsträcka dess betydelse in i en social-psykologisk, ja samhällelig dimension. Men " vikingen " fungerar som metafor ... För dig som alltid fumligt letat efter mer svåröverkomliga sanningar. Hoppas nu att Helle kommer att trivas. Vad är du för dig själv? Jan anser sig föranlåten att förklara:

Ska vi slå vad om att er bror funnit handlingen nu? — han tänker göra nånting! Engelstrand Det är fler än han som tänker det Schmidt spefullt, i det han vänder på huvudet Väl inte du, Engelstrand? Engelstrand Du ska få se! — du ska få se! Han tar ett par nervösa steg till bokhyllan, sticker handen bakom böckerna, liksom förut Emil, men blir stående förvirrad, häpen. Samtidigt med detta för Emil ihågkommande handen till fickan. Han reser sig sedan och glider ut ur rummet, går fort genom köket, stänger dörren mellan rum och kök och fortsätter ut. Schmidt börjar genast småskratta. Engelstrand Satan! Satan! Han trevar rasande mellan böckerna, rusar därefter runt rummet och söker i planlös förvirring. Schmidt Vad söker du? Din handling? Kanske den flugit sin kos? He! Engelstrand stannar tvärt Skratta du, din djävul! Om jag också ska gå åt helvete själv på kuppen så ska jag göra upp med dig först! Schmidt Åt helvete kommer du att gå i alla fall! Och om jag följer med också så spelar det ingen roll! får en ton av hatfull emfas i rösten Har du inte begripit det ännu? — vad betyder du, vad betyder jag? — din hustru, dina barn, ditt hem? Alltsammans är bara skum i världen! Och du är det minsta! Du räknas inte, du är ingenting! Vad fan du än byggt upp omkring dig och klamrat dig fast vid! — allt måste bort! — undan! — åt helvete! — för att friheten ska komma att slå ut i blom! Ser du inte det omkring dig? — ser du inte hur allt börjat täras och slitas? Snart sjunker det! Snart är hela den vackra idyllen borta, utplånad! Och då du — då Engelstrand Då kommer du att vara utplånad! Han rusar till kakelugnen och griper eldgaffeln Schmidt går bakåt ut genom dörren till köket. Engelstrand följer honom till dörren, men stannar där då han ser fru E. stå vid bordet. Han står stilla tills Schmidt försvunnit, så ställer han tyst eldgaffeln innanför dörren och går mot utgången. Fru E. hejdar honom Vad tänkte du göra, Karl? Engelstrand Ingenting! Ingenting! drar djupt efter luft Seså — släpp mig nu! Jag tänker gå ner till mötet i kväll! Ridån faller.

«Och du förutsätter således, att jag skall betjena mig af min frihet till knytande af nya band, och det i samma ögonblick, som du binder dig genom nya löften till en evig trohet. «Och en fransysk incroyable, « svarade Lilia, skrattande, «skulle ej sagt en plattare kompliment .« Jag gjorde så, och klockan åtta kom han och sade mig att jag skulle vara utan oro, ty Arnold var utan all fara.« Lilia hade icke haft mod att omtala för henne sin lycka. Ibland fruktar jag det, ehuru jag tycker, att mitt samvete frisäger mig från att åtminstone med uppsåt hafva gjort det. har jag handlat rätt eller orätt? Jag har en vän, som troget följer mig, och som är stark nog, för att upprätthålla mig då jag svigtar. Fjorton dagar efter Carls afresa, då Lilia nyss emottagit underrättelser af honom, att öfverfarten gått lyckligt och utan äfventyr, och just då hon med mycket besvär gjort detta begripligt för den gamla, öfverfölls denna af häftiga ryckningar, hvilka efterföljdes af en långvarig och fullkomlig känslolöshet. Jag tyckte mig inse, hvarföre jag ej kunde hafva det annorlunda, än det är; men nu kan jag ej mera återfinna de skäl, som då förekommo mig så klara, ty mitt hjertas själ, att jag så må uttrycka mig, har upphört att tänka, och det djupare inseendet i framtiden har försvunnit. » Grefve Dorsets måg i Frankrike skulle mottaga honom och skaffa honom en plats vid den expedition Frankrike utrustade. Lily con Vallis – ja, det är hon; det kan ej vara någon annan; kuru kunde jag glömma det – och likväl huru förändrad !« Skulle jag vara så grym, och beröfva honom ända intill det sista, det enda ödet lemnade honom, min kärlek och min tro. » Hvarföre gråter du så, Lilia? Grefve Silon stadfästade imedlertid ett nära vänskapsband med hennes bror, en yngling i månget afseende likstämmig med honom. «Om jag skall upprifva himmel och jord, så skall jag finna den, då den står att finna. – Han är ej förlorad ännu; det gifves räddning.

Thz vj capitulum lydher oppa hwat dagh sancta anna war födher Naar nw then thimen kom, ther emerencia äpther ängilsens bodilse ena dotter födha, Oc thz händhe oppa en tisdagh, Oc ängilen trykte iiij bokstaffwa i thzta nyfödda barnssens bryst, jnnehallande thzta nampnet, swa sighiandis anna är thäs nampn, huilket nampn som bleff qwart sittiandhe i barnssens bryst skinande ower ful ällar silff ällar dyra stena Thzta är eth miraculum som skedhe om hennas hälga nampn Om thzta äptherskreffna wndherlika miraculum, aff thzta hälga nampnet bespordhes om landet, aff the godha qwinnor som när stadde waro i thäs barnsens födzlo, wart ther aff stor tilsöknigh aff allom swa höghom som laghom, fatikom oc rikom, alle wiliandhes see thzta wndherlika oc stora ärandet, Thzta spordhe en blindher riddare aff iherusalem som heth Sarael, han redh tith, än tha at han thz hälnampnet ey mz sinom öghom see kwnne, war han mz största kärlek oc ödhmyukt begärandes, at taka mz sina händher oppa förskriffna nampn, Tha emerencia thzta saa, thz han war en aff the ypersta aff iherusalem, tordhes hon honom thz ekke neka, wtan loffuadhe honom thz äpther hans stora astwndan oc kärleka begäran, Som han mz sinom handhom thzta wälsignadha nampnet känt haffde, oc thz

Jnnan de åren och den förfarenheten kommer, kan så mycket ondt redan wara giordt, at det intet mera står at rättas. Men Herr Baron, lät oß intet längre raisonera härom, jag har ännu ett skiäl som är oöfwerwinneligit. BARON STADIG. Tör jag fråga hwad det är? FRU LOTTA. Jo at jag will så, at jag blir derwid, och at den, som mera talar härom, giör mig aldeles intet til willjes. BARON STADIG. Min nådigste Fru. FRU LOTTA. Jag hade aldrig kunnat tro at Baron Stadig skulle willja förtreta mig. BARON STADIG. Jag ber, hör mig. FRU LOTTA. Stig up först Baron Stadig, och tala sedan så mycket Er behagar, släpp man min hand lös, jag will stå qwar, det kan wara lik mycket hwar jag är, som det är lika mycket hwad J will säija. BARON STADIG. Min skiönaste Fru, jag tager himmelen til wittnes, at det första ögnablecket jag hade den lyckan at se Er, Era fullkombligheter så intogo mitt hierta, at J sedermera enwåldigt ägt alla mina tanckar, och at J warit all min längtans ädlaste och endaste måhl, iag wiste ei då at min Cousin Grefwe Hurtig war i lika tilstånd med mig, han har sagt mig sådant först i dag, men ach han förtälde mig tillika den lyckan han hade, at J, min skiöna Fru ei war honom ogunstig. När jag för några timar sedan, hade den ähran at tillika med honom giöra hos Er min upwachtning, bekräftade Er wackra mun, min Cousins lycka, och betog tillika mig alt hopp om min.

gen för Josua, tyvärr tror jag han blott blir Mose, Det är fler som säger det! Man kallar kun GUSTAF ADOLF 252 . som skall släpa oss omkring i öknen; men aldrig få besitta det förlofvade landet. Nej, Josua, som skall tåga in och äga det blir nog Brandenburg. Därmed kurfurstens son och sin dotter. Synas dock ha äran är vår Ser Du där! Där kommer förre vet, som han ock kallas! för, ser du, unge Brahe, har vår konung sina planer strandat på den välsignade religionen! Sak samma: vinterkonungen, Fredrik af Pfalz, roten och upphof FREDRIK AF PFALZ går från höger till vänster i kolonnaden, stannar ett ögonblick och ser ut öfver landskapet. BRAHE. Det var han som stack ut kejsaren och blef vald till konung i Böhmen! BANÉR. det vill säga: det började, när protestanterna i Prag fönstret... Alldeles, ja, och därmed började det här kriget, kastade ut katolikerna Martinitz och Slawata genom BRAHE. De, som föll på dynghögén? BANÉR. likerna skrifver, att de kom på hufvu't i en fläder Ja, dynghögen, säger protestanterna, men kato FJÄRDE AKTEN 253 . buske... det skulle vara lite finare, gubevars! Men de ljuger nog båda två jag är synkretist, som du kanske vet! Ja, det var Pfalzaren det! Och Du vet ju att Oxenstjerna är där inne! BRAHE. han kommer nog från kungen och Axel Oxenstjerna Ja, han kom i en välsignad stund! BANÉR. glesna... Totten skickades norrut; Rålamb sändes Åh ja, bevars! Vi, gamla falangen, börjar som ett bref, ut i det vida; Torstensson ligger med sorg igen hustrun dog i Stettin Där kommer de Franska ambassadörerna! De ä' tre stycken! gå sakta till vänster. en sten i hufvu't i Creuznach; Gustaf Horn har fått De Franska ambassadörerna komma från höger i kolonnaden och

Denne tjänar förnämligast til gödsel å Lera, men ej så särdeles på de andra, hwartil hans sandblandade natur honom tecknar, han uplöses och långsamare af de i 1. Afhandl. omtalt a Wätskor uti § 2. Denne wil på åker hösttida utköras, och uti lasstal läggas, så Winterkölden honom får uplösa. NB. Flera Förändringar af Märgel efter de i 1. Afh. Anmärkn. b. anstäldta försök och kännemärken på honom, wet jag icke ännu. Lera. ( alfa ) Blå Specklera är den fetaste jord jag wet. Där hon ligger i läge något långt neder uti Jorden, kännes hon imellan fingren så fet, som SMör, och då hon torr i munnen tages, täflar hon i fetma med den Armeniska röda Bolus. Denne remnar ej gärna i torrka, och låter sig ej långsamt upsmälta i watten. Ar en förträffelig god gödsel, på åker af allahanda slag, synnerliga på all lös och torr, såsom Skogsmylla, Sandmylla och Lätjord, m. f. Denne Lera NB. är äfwen en art af Utländsk Märgel, och är ej ibland deras bästa Märglar. Denne utköres på åker i högar, och sedan den torrkadt, slås hon sönder, och utströs sedan på åkren. ( beta ) Grå sandfull Bolus är wäl något fet, hwilket ej så stort kan kännas för sanden skuld, och tjänar endast och enkannerligen på Lerarterna, Grå-Lera, Rölera til gödning, däräst han ej kan wara så länge, som någon af de redan afkörda slagen. Denne kan köras ut på åker, och strax utskåtas. Han ligger somligstädes op emot dagen, såsom til grund uti åker ( 1. Afh. 16 ), och somligstädes längre neder uti jorden, hwaräst hon af mångom tages för läter Sand, som dock är falskt, eller ock för Mo, som är likadant, jag menar, osant. ( gamma ). Hwitlera ( 1. Afh. 10 ), är äfwen en lätt, och lindrig gödsel för Grå Lera, och Rölera.

Men med de nya reglerna ska tv-kanaler som sänder från ett annat land inte behöva bry sig om reglerna i Sverige. Att Lotta Schelin fick priset Diamantbollen är helt rätt. Många svenskar lyssnar på varningarna. Inte i något annat land i EU har människorna ändrat sina matvanor så mycket. Han var en av Europas bästa målvakter och vaktade målet i det skotska topplaget Celtic. Ljungberg och Schelin blev galans stora vinnare Fredrik Ljungberg och Lotta Schelin fick de finaste priserna på Fotbollsgalan. Reaktorn i kärnkraftverket stoppades genast. Brand stoppade kärnkraftverk Kärnkraftverket Ringhals 3 började brinna natten till tisdagen. Chelsea är en av de bästa klubbarna i världen. Fredrik Ljungberg fick Guldbollen, priset till årets bäste manlige fotbollsspelare. Förslaget betyder att det kan bli reklam i barnprogram och alkoholreklam i kanaler som sänds i Sverige. Troligen får han mest var reserv. Han var inte tillräckligt bra för landslaget och slutade i Celtic. Men de flesta länderna i EU har sagt ja. Men de senaste åren har det inte gått så bra för Magnus Hedman. Inga farliga ämnen från reaktorn kom ut i luften. Läs mer om Nyheter från Sverige Magnus Hedman spelar i Chelsea I många år var Magnus Hedman målvakt i fotbollslandslaget. Han har gjort en bra säsong både i klubblaget och i landslaget. Chelseas målvakt blev skadad och klubben behövde snabbt en ny reservmålvakt. Det visar en undersökning som Europeiska Unionen, EU, har gjort. Svenskar försöker äta nyttigare Ofta kommer det varningar från experter om att vi äter fel saker. Nu får Magnus Hedman plötsligt ny chans. Undersökningen visar att fler än tre miljoner svenskar har ändrat sina matvanor det senaste året. Priset hade lika gärna kunnat gå till Marcus Allbäck, Henrik Larsson eller Tobias Linderoth. När det gäller årets anfallare är det annorlunda. Chelseas ledare gillade Hedman och gav honom jobbet. - Det är pinsamt att Marta inte fick priset.

– Den måste vara mera negation af personlighet; ty annars skulle den vara antingen mindre eller lika. Mindre kan den icke vara, ty då återfunnes deri icke all den negativitet, som i synden finnes, och den dugde då icke såsom syndens tillräckliga grund. Lika kan den icke heller vara, ty då vore den detsamma som synden och icke ett annat. – Det är alldeles riktigt. Och om en sådan större negation af personlighet funnes, än den som kallas synd, vore den icke i och med detsamma syndens tillräckliga grund? – Jo visst. – Och fölle den icke utom den ändliga personligheten? – Jag vet ej. – Jo det är nödvändigt. Ty antaget, att den icke fölle utom. Då kunde ej heller utom den ändliga personligheten falla en tillräcklig grund till den antagna negationen. Ty den grunden skulle vara en ännu större negativitet, och vore den gifven utom personligheten, så vore den mindre i och med detsamma der gifven. Men den negationen, som vore större än synden, fölle nu, enligt antagandet, inom den ändliga personligheten. Alltså hade vi en negation af personlighet hos den ändliga personligheten, hvilken icke ägde någon utom den ändliga personligheten fallande tillräcklig grund, d. v. s. vi hade en synd. Denna skulle nu, enligt förutsättningen, vara en större negation af personligheten än synden; men det är omöjligt. Den negation af personlighet, som vore större än synden, måste alltså falla utom den ändliga personligheten. Finnes den, så finnes den utom den ändliga personligheten och vore syndens tillräckliga grund. Då nu, enligt syndens definition, synden icke får äga en utom personligheten liggande grund – hvad följer? – Att ingen större negation af personligheten finnes än synden. – Riktigt. Men är icke personligheten af oss erkänd såsom det högsta varat, den fullständiga realiteten? – Jo. – Och är icke hvarje negation negationen af det högsta? – Jo. – Således är hvarje negation negation af personlighet; i hvarje negation är det personlighet, som är negerad. Då nu hvarje negation är negation af personlighet, men ingen negation af personlighet är större än synden – hvad följer deraf? – Att synden är den största af alla negationer.

se sik sit daghlika klädhe som han var van at hafua oc ginstan foor barlam aff ytraklädomin tha sa josaphat ena rädhelika oc ömkelika syyn vppa hanom, hans hul oc köt var alt twänat oc bort twingat, hwdhin var all skrunkin oc swartnat aff solina hita tilludhande benomin, swa at tälias matiin all hans been oc var omkring gifwin mz hwassasto harklädhe badhe om härdha oc länder nidher til knään ¶ Josaphat vndradhe ouer alla mato hans stadhugha tholomodh j swa hardho ärfwodhe oc pinligho lifwerne oc sukkande oc gratande sagdhe han til hans Mädhan thu kompt at frälsa mik aff grymma diäwulsins hardha thiänist, fulföör thit radh oc gör ther aa en qwämelighan oc godhan ända oc wtledh mina siäl aff thänna werdhlena villo oc mörkre Oc lat mik fara mz thic j ödhknena oc framledha mz thic thz som atirstar aff minom aldir at jak ey skuli fore thässa framfarlika werdzlika thinga wällust fortappa äwärdhelika blifuande got ¶ barlam swaradhe, een riker man vpfödde en rabuk j sinom gardhe thäntidh diwrit var wäxit bradhe thz a sina natwr oc lop en dagh til skogx huar thz fan een rageta hoop oc bleff när thom j skoghenom thän daghin oc kom tho ater hem om qwäldin, om morghonin arla for thiänarana vangömo gik thz atir til skogx oc tilfögdhis skogxdiurom oc födde sik mz thom, oc fölgdhe thom lankt j skoghin Thäntidh thiänarene wurdho thæs warse at diurit var borto sättos the a thera hästa oc rändo j skoghin äpte oc gripu ater thera tama diwr oc fördho thz hem

& Broadbent, M., 1998, Successfully completing case study research – Combining rigour, relevance and pragmatism, Information Systems Journal, 8 (4), 273 – 289. Den frågan är naturligtvis omöjlig att svara på men det finns en hel del som talar för att det inte skulle vara några större skillnader. Uppdelningen görs främst av pedagogiska skäl. En tillräckligt hög kvalitetsnivå tillsammans med en iterativ ansats har gjort att de snabbt kun 221 - nat få ut systemen på marknaden, i vissa fall till och med för snabbt. Vidare har den koncernövergripande strategiprocessen bidragit till att det finns en koppling mellan koncernstrategierna och Aerosystems affärsstrategier. Ur ett livscykelperspektiv kan marknaden beskrivas som mogen. Chenhall, R.H., 2003, Management control systems design within its organizational context – Findings from contingency-based research and directions for the future, Accounting, Organizations and Society, 28 (2 – 3), 127 – 168. En koordinering mellan divisionerna är nödvändig104. För att reda ut situationen inriktades verksamheten framför allt mot system för sjömål samt flygburna luftmålsmissiler, främst på grund av att Bofors, den dåvarande huvudkonkurrenten, hade en svagare position inom dessa två områden. Inriktningen mot ett insatsförsvar har dessutom inneburit att det inte längre är försvarbart med kostsam utveckling av skräddarsydda system enbart för svenskt bruk. Dechow, N., & Mouritsen, J., 2005, Enterprise resource planning systems, management control and the quest for integration, Accounting, Organizations and Society, 30 (7 – 8), 691 – 733. Respektive koncerns utdelning hämtades från årsredovisningar eller koncernens webbplats, medan börskurserna hämtades från Euro48 Stockholmsbörsens generalindex valdes för att visa Saabs utveckling i förhållande till den svenska börsen som helhet. Variationen i produktionsvolym har dock jämnats ut genom att hålla en konstant produktionstakt över tiden.

A. Eriis har Sedan följde » Ungdomsdrömmar », » Kärskrifvit flera utmärkta böcker om laplekens törnen » och » Klosterflickorna;). parne. » Lajla » är en förtjusande bok, Den sista var » Grefvinnan Saga » under pseudonymen » Vess-Arne ». Om Karla Rönsom kan njutas af alla. ne personligen kände fru H. och önskar Abel. vidare upplysningar lämnas sådana gärna N:r 152. af Tatta. Var tyst, du trast som klagar I skogens dunkla gömma, N: r 170. Beethovens 8: de sonat är Och tänk ej på de dagar rathetique-sonaten. Dem hösten böd dig glömma! Ebe. De dagar och de nätter N:r 172. Privat undervisning i tillDu sjöng för berg och slätter, verkning af cigarrer lämnas Brunnsgränd 2, 3 tr. t. h. De äro svunna redan Och svunnen är sångens vår. — Telefonera till 8 66. G. Wennerberg. O. H. R N:r 153. Fortsätt åtminstone ett år till i skolan, innan ni far utrikes. Asta. En liter mjölk sättes på elden med 125 gram smör, hvitpeppar eller muskot samt socker. Då detta kokar, Ofvanstående figurer skola hopfogas, 1) Ur nordens mytologi. Land i ivispas 150 gram. godt hveternjöl, och CHARAD. massan får koka, tills den släpper panSvd-Amcrika 3) Plockas om våren. sä alt de bilda en kvadrat. - Till handelsboden sändes Frans 4). Stad i Skotland. Så är ett gamFör att vårt hela köpa — malt halmtak. Vårdar små br.rn. Ty hemma ej en droppe fanns — 7). Har blifvit mångens död. Känd Ett stort parti färdigsydda Lakan Och flinkt han skulle löpa. för att vara exemplarisk. Så lyser 4711 och Örngått af extra prima väf säljes Men kommen i det fria, han ibland glöden.

Herr doktor Henrik Berg har emellertid i Svenska Morgonbladet för den 28 januari detta år i en artikel, som i öfrigt hufvudsakligen utmärker sig därigenom, att alla väsentliga uppgifter äro oriktiga, meddelat, att det var han, som rådt Rådaborna att söka konungens personliga ingripande i frågan. Enda praktiska följden för kyrkan af detta råd har hittills varit nyssnämnda vådliga städning. Nog har doktor Berg anledning att ropa » Hurra », såsom han belåtet skrifver! Ovederhäftiga och missledande inlägg hafva, som synes, icke saknats vid behandlingen af denna något segslitna fråga, som väl dock nu närmar sig afgörandet. Ehuru det kraftigt måste framhållas, att man i regel bör söka bevara våra gamla historiska minnen orubbade på ursprungliga platser, förefaller det dock, som om skäl förelåge att i detta enstaka fall möjligen göra ett undantag. Den unika byggnaden synes på nuvarande plats vara underkastad alltför stora faror af allehanda slag, för att man utan alldeles särskilda försiktighetsmått skall våga lämna den på sin aflägsna plats, utsatt för klimatets hårda påkänningar och församlingens, som det synes, icke mindre hårdhändta ömhet. Råda församling, som från början tycktes hafva de största sympatier på sin sida, har genom sina senaste beslut och handlingar gjort allt för att förverka desamma.VÅR UTRIKESPOLITIK OCH DESS UPPGIFTER Att vården om vårt försvar, om värnet för vårt nationella oberoende och för det inre reformarbetets ostörda bedrifvande, borde stå öfver partierna, det är en grundsats, som indirekt erkännes bl. a. genom den senare tidens ofruktbara tvister om hvem som gjort försvarsfrågan till en partifråga. Direktare och mera oförbehållsamt, nästan alltid i ord, men vanligen äfven i handling plägar man här i Sverige erkänna, att en dylik ställning öfver partierna bör tillkomma vår utrikespolitik, en försvarsangelägenhet äfven den. I utlandet är denna princip en alltmer allmänt erkänd grundsats.

Sedan hördes ett ljud och något föll ned i närheten av den skälvande ljuscirkeln. Han gled in sidlänges och kröp ihop mellan toaletten och planket. När du rensar bort skräpet låter det som när man suger på en trasig tand, och kanske strömmar det havsvatten ur min mun. Du håller för näsan. Hon höll händerna sammantryckta på bröstet som om hon skjutit upp klänningskragen och började flytta balanspunkten framåt varvid den vita rocken (hade hon tagit på sig den under tiden utan att jag sett det?) Kartongens baksida gneds mot väggen och åstadkom ett pråligt ljud som är typiskt för torr wellpapp. Om jag drar ett streck över det hela, kommer du bara att göra om det igen ... " Den timmes färg när affärerna i de underjordiska gångarna stänger ... examensklockans färg när den förverkas till pantlånaren ... svartsjukans färg sprutad över den rostfria vasken i köket ... den första arbetslösa morgonens färg ... bläckets färg på ett ogiltigt ID-kort ... den sista biobiljettens färg som köps av en självmordskandidat ... hålets färg, det hål som frätts upp under timmar av så starka alkaloider som anonymitet, dvala och dödshjälp. Hon stod vänd mot mig spritt naken mitt i rummet, och hon talade med någon om någonting. Det är en så stor förändring att inga nyheter, de må vara hur stora som helst, kan slå det. Men det var inte marken som hävde sig upp och ned. Bedrägeri för ingenting gott med sig. " Hm ... jag undrar just. " Jag hade två teveapparater och tre radioapparater i mitt rum, när jag gick ut släppte jag inte transistorradion ur handen ett ögonblick och jag somnade med hörlurarna på. (Jag kan inte vässa pennan med den här rostiga kniven. Jag har själv haft en intressant upplevelse av detta. Såja, såja ... jag har fått nog. Kort sagt, jag var totalt hemfallen åt nyheter. Tack vare det har jag lyckats få kläm på hur man bär sig åt för att kasta tunga saker från kartongen. Jag har inte den ringaste aning. Men ändå kunde han inte låta bli att vara förväntansfull. Sådana gånger gungar jordaxeln, och man lider av ett svårt illamående, som påminner om sjösjuka.

Därifrån utdelas alla order, dit inlöpa, där granskas alla räkningar, där göras alla utbetalningar för hushållet, där sammanföras alla dess räkenskaper — allt af hofkamreraren. Räkenskaperna revideras sedan i konungens hofförvaltning. Utom den räkenskapsförande och penningeutbetalande hofkamreraren har förste hofmarskalken till sitt biträde hof kvartermästaren och hoffuriren. Dessa äro mellanhänder mellan förste hofmarskalken och de under denne lydande, som delgifva hofmarskalkens befallNedskrifvaren häraf har naturligen vid beskrifningen af detta som af mycket annat, som tillhör hushållets område, intet annat att göra än bereda Iduns älskvärda läsarinnor på, att de bli besvikna — och bedja om tillgift härför. Men under förhoppning om sådan, och då köksmästaren förklarat, att han nog kan laga maträtter, tillreda såser och soppor, men ej tillreda någon beskrifning angående det kungliga köket, så kryddad, att den kunde behaga eder, fån I nu taga emot en beskrifning om och på detsamma, så god vi kunna åstadkomma den. Det kungliga köket förestås af köksmästaren. Där äro anställda bland andra en fransk kock och öfrig nödig kökspersonal. Vid stora fester, såsom vid konungens födelsedag, större middagar och andra tillfällen, då deras majestäters gäster utgöra ett större antal än vanligt, är personalen naturligen förstärkt. Utom chefskapet i köket och få i - hvad vi redan nämnt är köksmästarens uppgift att uppgöra bordhållningen för hvarje dag. På konungens resor är han för det mesta honom följaktig. Och nu, om I det önsken, skola vi göra ett kort besök i köket. Från södra hvalfvet gå vi in i den mot väster löpande korridoren och träda från denna in i ett stort rum med trenne 4 IDUN 1895 I silfverixiageisinet. fönster, vettande utåt Slottsbacken. Till höger vid inträdet ha vi tre diskrum. Väggarna i kö- ket äro » dekorerade » med glänsande kökskärl af koppar: kastruller, formar m. in. m. m. i smakfulla mönster. Midt på golfvet står en stor järnspisel med sex kokhål förutom en cistern för varmt vatten.

Den afiidne sörjes närmast af 3 söner och 4 döttrar samt barnbarn, öfriga anförvanter och en stor vänkrets. EN KONSTNÄRSSAGA. SKISS AF NEAGA. FORTS. O. SLUT FR. FÖREG. N:R. H ON HADE sett och beundrat så många af hans skapelser, att hon, var helt ifrig att lära känna honom. Goda, upphöjda tankar hade han lagt i dagen, ett rikt, varmt hjärta hade han blottat, hela sitt själslif hade han afbildat och format i marmorns glatta yta. Och kärlek skulle han nog icke få svårt att finna! S å hade hon tänkt och foten hade spänstig och lätt glidit fram steg för steg, ögonen hade fått eld och kinderna hade börjat glöda. Glädje och tacksamhet mot Gud hade stigit som en lofsång upp ur hennes hjärta, och det brusade som musik genom hela hennes varelse. * Ändtligen var hon då framme och stod stilla. Genast blef hon honom varse, där han gick omkring och bar på hennes porträtt. Full af glädje och förtroende sprang hon fram till honom. Men då hon ville räcka honom bägge sina händer, hejdades hon plötsligt af hans skarpa, misstrogna blick. » Känner du inte igen mig, » sporde hon sorgsen och besviken. Han skakade blott på hufvudet. » Men det är ju mitt porträtt du bär på. » » Ditt porträtt? — Nej, nej! » sade konstnären ifrigt. » Ser du ej här dessa milda vemodiga ögon, denna blick, som säger: jag vill hvad du vill; denna fria panna, ren och hvit som ett oskyldigt barns. — Men du! » sade han sedan och betraktade henne länge forskande. » Dina ögon äro dunkla och djupa med vrede och eld, dina läppar förråda trots och bitterhet, din panna talar om falskhet och flärd. » Då han slutat sjönk flickans hufvud ned och hon sänkte sina ögon mot jorden för att dölja sina tårar. Dock endast en minut. I den nästa rätade hon åter upp sig med en stolt kastning på hufvudet. Ingen är fullkomlig, det vet du väl. Jag erkänner gärna mina fel, ty jag ser dem alla. Känn dig själf — det är att vara sann! Och hvad jag är, det är jag ärligt.

Hvad beträffar ert andra förslag, så ämnar jag verkligen realisera det så fort som möjligt. Men förr än till våren låter det sig nog icke göra. Man måste först och främst skaffa sig en ordinarie tidning att skrifva till. Ty att ”murfla” på måfå – det lönar sig inte alls. Till våren ämnar jag emellertid skicka ut mitt förstlingsarbete (i bokform.) Innehållet skall bli bättre valdt än i den jag hade färdig i våras (inom parentes sagdt är jag rätt nöjd, att jag ej fick förläggare då. Der fans åtskilligt grönfoder i ”Brodd” – Boktiteln tror jag aldrig ni kan ha sett förut. Jag var i Stockholm en af de ”stille Eksistencer”129 och ingen mer än jag sjelf visste att ”brodden” ville i dagen.) De pengar jag kan få för boken räcka väl till respengar; och för öfrigt skall jag murfla mig fram. Ty på den väg jag nu går, kan jag ej påräkna ringaste hjelp af min far; och jag skulle ej vilja det. Literatörlifvet i Stockholm ja. Ni må tro att det är ett ”hundgöra”. Men det är friskt i alla fall. Den der dagliga striden med nöden innebär något spännande, något som tilltalar fantasien. Och så höjer det ens sjelfkänsla. Och så kommer man i förhållanden, som en lugn existens på landet ej erbjuder, men som jag tror vara ovärderliga för ett författareämne. Och så är man med i lifvet, i centralpunkten för de literära strömningarne, de friska idéerna, de nya strömningarne. Å andra sidan ligger naturligtvis faran nära till hands, att ens produktion blir feberaktig, att man ej får tid att använda så stor sjelfkritik, som man borde, att man ofta får skrifva bara för brödet. Jag håller just på med ett proverb nu, som jag ämnar lemna in till Dramatiska teatern. Skulle ni kunna upplysa mig om, till hvem man bör adressera sig? Och nu skall jag skvallra (Ni lär mig bestämdt att bli nystafvare i längden; mina sympatier ha länge legat åt det hållet, men jag har skytt besväret och den mellanliggande förbistringstiden) – litet om Ernst Ahlgren.

134 Elmblad 1848 s. 7 135 FB 1847 no 2 s. 12 ” Kan wår tids ’ filantropi ’ hjelpa folket? ” 136 T.ex. FB 1847 no 2 s. 10 ” Kan wår tids ’ filantropi ’ hjelpa folket? ” 137 Elmblad 1848 s. 6 138 Se t.ex. FB 1850 no 4 s. 32 ” Inbjudning. ” och FB 1849 no 18 s. 139 ” Om Wigten af den inre Missionen. Svenska Diakoniss-Sällskapet var Diakonissanstaltens huvudman. Om missbrukarrehabilitering på Basta Arbetskooperativ. Men vi hvilja icke tala mycket derom, väl vetande att om man ovarsamt vidrör hjertbladet på blomman, vissnar hon snart, då deremot om hon obemerkt och stilla utveckla sig i morgongryningen, hon snart kan glänsa skön i middagssolen och fröjda oss med sin vällukt.277 Idealet var att gudsrelationen skulle utvecklas naturligt. Fridsbudbäraren hade utifrån ett inre missionsperspektiv förespråkat hjälparbete inom sjukvård, undervisning och räddningsarbete. Hansson Jan-Håkan (1996). Att biträda vid sjuksängen ansågs vara en uppgift för ” sant christliga ” kvinnor.247 Diakonissanstalter Instiftandet av en diakonissanstalt sågs som en utlöpare av arbetet för inre mission.248 Diakonissanstalten ansågs kunna befrämja ett dubbelt syfte, dels att rädda själar genom sjukvård, undervisning, räddningsarbete etc. och dels att utbilda kvinnor till denna uppgift. Uppgift och utformning. Svensk frivillighet i internationell belysning – en inledning.

När det gäller arbetstidsfrågan vill man ha » ytterligare möjligheter att förlägga arbetstiden utifrån verksamhetens krav och arbetstagarnas önskemål «. Dessa är likalydande till alla fackliga organisationer, och det finns inga frågor som speciellt riktas till Läkarförbundet. Samtidigt som Läkarförbundet överlämnade sina yrkanden till motparterna redovisade arbetsgivarna sina förslag. Förhandlingarna har inletts med en första träff mellan parterna den 13 januari. Motparterna vill ha ett långt avtal, där inriktningen skall vara att lönesättningen alltmer hanteras i dialog mellan arbetsgivare och arbetstagare, och några centralt fastställda utrymmen finns inte. Målet är ett avtal senast 31 mars. I huvudsak handlar arbetsgivarnas yrkanden om att de ekonomiska förutsättningarna måste beaktas i samtliga förhandlingsfrågor. De vill vidare ha ökade möjligheter till lokala avvikelser genom enskilda överenskommelser och kollektivavtal om särskilda ersättningar, främst avseende arbetstidens förläggning. De centrala avtalen ska utformas så att det lokala hanterandet av avtalen kan utvecklas och underlättas.

ära allt hvad en småbrukarhustru bör kunna. Några bilder frän en studiefärd af Elin Wägner. Snöåns Landthus hållningsskola. Hallen. Trädgårdsarbete. Vattenfallen på Snöån. Floren, Vansbro, foto. KRAFTSTATIONEN VID BULLERFORSEN. A. HÄGGMARK FOTO. J a g antar, att de bådo hushållseleverna göra bröllopstårtan. 6n aftiden konstnärs * veteran. TI. Tfjofander. Rubriken lyder: Till Skön är väl rosen uti konstens lunder, af gyllne frukter tyngas träden där.1 Och konstnärn, lycklig, glömmer dagens strider då snillets vinge öfver jorden b ä r. Det där är sant och sagdt väl tusen gånger med bättre eller mindre valda ord. Det står helt säkert uti hundra sånger, från Tassos hemland och från frusen nord. Men — Rafael hade för Laura svärmade Hur ryktets stjärnor ban aldrig dock sin Från Landstormsbefälskursen i Gefle. dock sin Fornarina, Petrarca ömt. Tassos väg beskina, Leonora glömt. Så dröm ock du — ej ensam konstnärn brinne, det blir dock tråkigt uti längden, b r o r. Men flyg med längtan, flyg med hopp och minne till Dusseldorf, där Fornarina bor. Under Skjutning med kulspruta. B. NILSON. foto. Den nya landstormsuniformen för första gången i användning. Giselsons ateljé foto. lörgrunden. m. Prydnadsvas i fajans af Alf Wallander. Vintersömn, oljemålning af Gerda Wallander. E. Sängkammarmöbel i björk af Alf Wallander. H — N. A. Bolmberg foto. Allt väl. J a, trädgården! E n enda tanke — en enda känsla — hvilade Några äldre årgångar realiseras till betydligt nedsatta priser och erbjuda för d e m, s o m förut ej äga desamma, en billig, omväxlande och lärorik lektyr. — Krister Kristerson — kusinen. Men ingenting annat. Den vanskötte han dock. Naturligtvis! Il LÄS! I Hemlösa barn och barnlösa hem. fäders g å r d. faderns tillhjälp — men tänkte hon triumferande. betala för honom. S Alla Inför rösträttskongressen. Allm.

Erik-Erspojkarna ville fara till fisknot för att få lax och tjäna pängar i de dåliga tider som voro. Ty strömmingen skydde stränderna; krok och sköt gingo tomma natt efter natt, Storgrundet var slätt som »Saras tiss», Söretlandet var bart, rodderna tomma. Så kom det sig, att i bodarna stodo karen tomma och stjälpta på sida från förra hösten, och i perspektivet hägrade redan befallningsman med utmätningsinstrumentet i sin makts och myndighets hand. Men Erik-Erspojkarna, som inga pojkar voro utan 40 års karlar, ägde ingen not. Medan regnet började dugga och vinden slet bladen från stora rönnen norr i hamnen och sanden rök längs hamnvägen och skötarna vajade i gistena, gingo de från Ville sör i hamn till gubben Åbygge och därifrån till Daniel och sist till Ville Dahlbom. Hans not ensam var ledig just nu. Ville Dahlbom gaf sitt bifall, men han ägde bara halfva noten, andra hälften var Joels. Men Joel var Gustas svåger, och Gusta och Skräddar-Anders voro Erik-Ers-pojkarna, som voro gamla karlar men ingen not ägde. Sist var det nära kommet till slagsmål mellan Gusta och Joel, när Gusta och Skräddar-Anders, som dessutom var stämningsman och hade kungl. papper på polismans ämbete i hamn, utan Joels lof och ord börjat stena, men den gången var sprit i hufvut på Erik-Erspojkarna, ungdomsårens korta humör svallade upp i dem, och de togo noten helt enkelt. Skulle också Joel vara densamme, som ej unnade sin köttsliga syster och hennes man, med hvilken han dessutom vuxit upp, att låna noten för att tjäna en slant? Men denna gång vågade i alla fall inte ErikErspojkarna gå och stena bara på Villes ord. Då de hade gått fram och tillbaka i hamn och det började bli regnskumt och de ändtligen hade fått löfte af Ville Dahlbom, stodo de i hans led och lutade sig mot en troa.

Det var Brink som tyckte att det var åt helvete att han, Brink, hade lägre lön än kyrkoherden. Vad tror du Bohlin? Jag har mina skäl att inte hälsa på Jakob och Katrin så ofta längre. Naturligtvis. Det var konstigt, jag blev besviken, det minns jag fortfarande. Men så har han alltid varit, Jakob. Ett tag får jag för mig att jag ska ropa: " Hittar du, Lindgren? " Petter har aldrig haft nån hund, visar det sig, men i hans " föräldrahem " fanns en labrador. Istället för att sitta ensam och titta på TV brukar jag gå till Anna och titta med dom. Redan innan dom fått ser Kurt och Göran glada och nöjda ut. Lindgren sätter sig till rätta och bubbar upp ryggsäck och rock för att ha stöd mot stenen. Säg ifrån! " Dom tar verkligen hand om honom. De tittar på mig, båda två. Han såg alltid blek och hålögd ut. Ja, herregud. Ska han aldrig mer komma i sin stora vita bil med färgade glas och nackstöd till och med där bak? Det sa gubbarna på brandbilen, säger han. När hon var på smällen, första året dom bodde här, satt hon i en vilstol på altanen och dirigerade honom fram och tillbaka över tomten. Risken att bli sedd skulle också vara stor. Vad han gör, mera exakt, vet jag inte. Visst är det enkelt. " Bråttom? " Det är för många rum och för dyrt att värma upp, berättar Lindgren och påstår vidare att den nya regimen och hans fjälla snart får slå vantarna i bordet. Rena dårhuset hade gubben tyckt. Dom har tydligen kontakt ibland, genom jobbet. Och att han hette Ulf, inte Hillevi men Nilsson. Knappast, svarar jag. Petters händer hänger ner mellan knäna, slappt, han ser in i lågorna och putar då och då med läpparna. Så gick det som det gick. Om vi skulle upptäcka dom, så kan dom alltid säga att dom spanar, undersöker. Då satte Englund in pengarna på postmästarens konto och då kom dom inte tillbaka. Hon skulle låna pengarna till måndag då hon hunnit prata med sin pappa om saken. Hennes lockige, blåögde Seved gift med en tobakshandlarunge, utan klass, pengar eller inflytande. Jag tänker på pensionären. Jakob kom alltid långsamt, makligt, som om han färdats med häst och vagn. Det finns många exempel.

Robins åsikt räknades inte i sammanhanget utan diskussionen handlade mest om vad som hänt och hur det hela skulle stoppas: Dom går förbi en som om man inte sitter i rummet ens en gång och pratar och det slutade ju bara med att jag blev förbannad, för då känns det som att … här sitter dom och ska besluta hur mitt liv ska se ut och jag har ingenting att säga till om. Kvale (1997) påpekar att en översättning av intervjuerna från talspråk till skriftspråk ska ses som en konstruktion, där forskaren väljer vilken litterär form texten ska presenteras i. Mishler (1986) beskriver vilka tolkningsmöjligheter som finns till buds i hanterandet av intervjuer som berättelser. Dessutom förekommer systematisk terapi som kan utformas som manualbaserade metoder, exempelvis FFT (Funktionell familjeterapi) och MST (Multisystematisk terapi). SOU 1974:31 Unga lagöverträdare V. Personlighet och relationer i belysning av projektiva metoder. En studie av 15 kriminella ungdomar. Rydén-Lodi, B. Experter och myndigheter har formulerat kunskap och föreställningar om vad som är ” den goda barndomen ” och vilka barn som ska betecknas som problembarn (Börjesson & Palmblad, 2003). Dessutom såg jag möjligheter att utifrån berättelserna kunna göra en fördjupad tolkning. Ett gott skolethos bidrar till framgång även för elever med bristande sociala förutsättningar. • Vad lär sig de unga om samhället i mötet med samhällets representanter? 179 Mead, G.H. Alltså, det är många grejer som måste, man måste täcka upp. Samtidigt frågade jag om intervjun fick bandas, men att alternativet var att jag antecknade. & Miller, P. Siv och Lennart håller med om att konsekvenser är viktiga men att just en polisanmälan skulle kunna få motsatt effekt och Lennart pekar på att det viktiga är att den unge får möjlighet att skapa goda relationer. Detta kommer till uttryck i hur man ser på unga i problem, vilka förväntningar man kan ha på dem, vad man tror om kunskapsutveckling hos den unge, vad som är viktigt att lära samt vilka möjligheter att lära som den enskilde har, och om hur detta lärande ska gå till. Hur … tillbaka till det där jag pratade om motivation. Problemet med de falska negativa handlar å andra sidan om att man genom tidig prediktion riskerar att missa dessa. Småstadsläraren säger om Jonny att han mycket väl kan ses som ett offer i den här händelsen.

»Eller också den s. k. Armand du Cortès afslöjad som en bedragare,» sade Brown. »Försök med det,» återtog M:me Andersson. »Han har ju testamentetet och alla lagliga papper på denna egendom.» »Icke testamentet, min nådiga,» svarade Brown hånande. »Jag har själf sett det.» »Och jag har bref från honom, att samma papper, åtminstone testementet, förvaras af en viss dam, som han ger ut för att vara hans hustru.» »Lögn, min herre!» nästan skrek M:me Andersson, i det hon hördes slå handen i ett bord. »Armand skulle aldrig vara så oförsiktig, att han lämnade ifrån sig ett dylikt oersättligt papper.» »Men nu är det så i alla fall!» svarade Brown tydligt och sade vidare något mera, som Duprès dessvärre icke kunde uppfatta annat än som ett oredigt mummel, hvars innebörd möjligen var betydelsefullt nog. »Visa mig detta bref, och jag vill tro er», sade M:me Andersson efter en stund och nu tämligen lågmäldt äfven hon. Och till detta svarade Brown: »Faller sig verkligen litet svårt, ty sådana bref bränner jag af princip alltid upp.» »Tomma undanflykter, min herre. Ni har brefvet.» »Om så skulle vara,» svarade Brown skrattande, »är det minst för er, som jag vill visa detta.» »I så fall får ni ursäkta mig, att jag anser hela denna historia vara en infam lögn.» »Var så god. Jag sätter mig verkligen öfver, hvad ni tror eller icke tror. Jag bara talar om så mycket, som jag anser nödigt för att skydda mig själf. Resten kan ni få veta genom att undersöka en viss röd läderportfölj, som finns i Biancas Devins förvar. »Bianca Devin, variétésångerskan!» utropade M:me Andersson med alla uttryck af lifligaste förvåning, samtidigt med att Duprès hörde henne stänga fönstret, hvarpå fortsättningen af de intressanta upplysningarna alldeles förstummades. Duprès hade fått veta så mycket, som han nu kunde få veta, och ehuru han var djupt förargad öfver, att ej få höra slutet på och resultatet af detta ordbyte, ansåg han sig dock hafva gjort en värdefull upptäckt. Samma dag telegraferade han till Leroy:

Detta förekoinnier SH ofta ocli mingen giiig s$ cljiirft, att det kan stöta, t .. ex. sadeiia rini som ciilzirer och lilz iir (sid 65) eller 7zi1zder och clila & r (sid. 187). Vidare förekomma rimnien - itt med - ett viil ofta, de fordra ovilkorligeii ett sydsvenskt uttal för att icke störa eller för att .blifva verkliga rim. Men intet af allt detta star dar genoni brist p % föriiiiga eller omsorg Iios föl-f., döro~n .vittnar den i öfrigt utmärkta versbeliandlingen. Och jnst darföre ville jag ej iiiiderl~ta att namna det. Afreii detta framli8ller det originella. det sjiilfstaudigri, Iios Olof Stig, soiii alltid gjorde hvad han ville och alltid ville, lirad lian ansiig vara det rätta. E. G.:: 61-ibsh Bcrliilgs sugil. Berattelse friiii det ganila Variiilaiid af S e Z w Lcigedoj '. Belöilad med högsta priset vid I (11.1iis pristafling 1890. Preseiitiipplaga. Stockholin, F. Hellberg. Gösta Berlings saga har iiied ett iindaiitag iiar, Iiqsats af pressen med odeladt bifall. I detta bifall instiiimria vi p& det varniaste, mer1 tvingas af det knappa utrymmet att till en aiiiian ghng iippskjnta. ett niimare omii21iinande. A t t. försvara sagan mot cless allgripare finna vi onödigt. Deii som fördömer ett diktverk, af Iivilket nian icke lziiiincr annat iiii n %giia fragment, dömer sig sjalf. Har m& blott tillliggas, att fröken Selma Lagerlöf genom ett af ii@a föi.biindsi~ieclle~~iiiiar liimiiaclt stipendium beredts tillfiille att iiglia.

Ja far ända til blåkulla ditt troll, antingen är jag mycket bedragen eller blifwer du ärbarmeligen dragen wid näsan och begabbader på kiöpet, tänck om denne Snushanen warit så het på gröten som du! Ach jämmerligen at be en ungkarl, och en Fransos på kiöpet, gå ensammen med sig i en kammare, och likwäl ska Ni weta at mot mig war hon så kräsmaga, at hon aldrig en gång wille blifwa ensam med mig uti en hölada, fast den war så stor wid och bred, som Kongz-Stallet här, jag säger intet mycket, men det säger jag, gif du man mig min ring igen, och löp sedan efter alla Frantzoser, som finnes Öster och Wäster, Norr och Söder, och Hans skall skiuta efter med bägge händern, ja men skall han så. _________________________________________________ Första Inträdet. Fru LOTTA, och Fröken SOPHIA GLADLYNT. Behöfs det så mycket krus min Fiken til at begiära lof för Baron Stadig at besöka mig, är det intet FRU LOTTA. nog,

De hade gått ronden kring Hamngatorna, fast det var så lite herrar ute i kväll, de vet Frasse, för honom mötte vi, å sen när vi hade gått nåra varv där å de va så lite herrar ute å dom va inte alls livade i kväll, så mötte vi Adas Gustav, å han va så lessen så han gick å grina. Han ville inte leva längre, sa han, å han ville inte vara fri när inte Ada var fri, sa han, så han skulle göra allt va han kunde för att få lika långt straff som hon, sa han, så kunde han få knacka me henne på fängelse, sa han, för hon va så rädd å vara ensam, sa han, å så kunde han bli fri på samma gång som hon, sa han, för hur skulle han bära sej åt nu, sa han, när han inte hade Ada, sa han, å bara han ble fast i polisen, så skulle han ta på sej så många affärer så han fick ett åt hallt bast, sa han. Å rätt som de va, så sprang han rakt på en fin å tjock herre, som kom på Östra Hamngatan å röck av honom klocka å kedja, de va la käckt, va? Å herrn skrek på polis å vifta me käppen, å Gustav stog alldeles stilla tills polisen kom å tog’en, å då nicka han åt oss, å de va de sorgliaste man kan tänka sej – varrförr så blek om kinn-denn – blomstrande varr den nyss – kall blåser aff-tonvinn-den –å kall varr din av-skeds-kyss! Det blev en dyster kväll på glädjenästet, därute segregnade vintervätan i ett gulbrunt, tjockt dis genom luften, och därinne kröpo sega, mörka funderingar omkring genom de unkna rummen, inpyrda med skökoparfym, könslukt, gammal tobak och bortrunnen sprit, denna livets egen vämjeliga odör, det högsta goda för massan av människor, koncentrerat i en brännpunkt i tillvarons hemlighus, en av samhällets grundpelare, byggd av ödelagda kvinnokroppar.