Datasets:
Riksarkivet
/
cleaned_Diachronic_swe

Dataset card Viewer Files Community
1
flatten_chunked_text
stringlengths
1
33.5k
4 junij sothe för rette Johan Bagge, Nils Hanßon, Erich Larßon slotzfougte samt borgmestere och rådmän. Bleff tillsagt, att ingen skulle legge någen grundwal eller bÿgge östenn till, der bränth är, för ähn gränderne bliffwe vthstakede, som de her effther ware skole, der effther sedenn hwar må bÿgge, och skall ingen tenckie, att thei annerledes bliffwe skall. Och der lägenheten så är och grunden kann thett lÿde, skall bÿgges med steen och täckes medh tegell. Der som och mur icke settias kan, må bÿgges medh korßwirke och täckes medh tegell. Wart ähnnu såsom någre reeser tillförenne menigheten, som hade någre gäldh till att fordre hoos Kong:e M:tt, förmanthe, att de skulle snart beteneke sigh om de skip, som Kong:e M:tt dem nådeligen vdi betalningh tilbuditt haffwer, och sedenn medh thei förste giffwe stadthollerne der vpå swar, på thei att de motte wethe H. K. M. beskedh. Eörmanthes, att de skulle ähnnu sielffwe rÿffwe sine trähus. Brita Andersdotter, född i Tawastelandh, tiuffwerÿ. Same dagh klagede Matz Michelßon Hirff, borger på Norre malm, i rette en qwinna, benämpndh Britha Andersdotter, född i
När David såg in i broderns ögon skälvde han till och förnam ett slags obestämbar fasa för det gamla hemmet. Johan Adolf satte sig utan ett ord, gungande med huvudet, besvärad av broderns sökande ögon. Han satt en stund senare alldeles ensam i rummet och snappade upp avbrutna satser när David därinne berättade för far och mor om det viktigaste och närmaste. »Stormnatt – månsken Nordsjön – liten hyra – dansk skeppare som var snål på grubbet – och en man över bord – från storseglet nästa gång en engelsman och fullt två pund ja, ja, i veckan Johan Adolf röck till. Han kom ihåg att han var trettio år, och han förtjänade ingenting ändå. Med en viss hetsig iver ställde han sig på knä framför lådan under bordet och började leta. Han reste sig nästan skälvande med en gammal skolgeografi i handen. Han gick helt nära lampan och höll upp boken med darrande händer och en vansinnig spänning i kroppen, pekande utefter raderna i boken med ena fingret. Han trodde att det stod här – ja, här var det Han stoppade ner boken och skyndade tillbaka till sin stol. Han hade sett det förfärliga och visste hur mycket två pund blev i veckan. När skall jag få full lön – full lön? viskade han för sig själv. Bah, inte blir den karl mer som inte är det vid trettio år! Han kom ihåg att han var bröstsjuk också, och galen, sade folk. Och nu tog han fram en liten fickspegel och såg sig själv i den, grinande och nickande. – Mager du – dödskalle – idiot – dödskalle han skrattade vasst och gällt och gömde spegeln i en springa bakom fönsterkarmen. Mor hade kommit ut och börjat slamra med ringarna på spiseln, och då började han småsjunga för sig själv. Den gamla hänglampan lyste så gult på mors tärda ansikte och på den svarta spiseln. Det vart så tyst strax, det var som om någon fridens ande hade gått genom det fattiga rummet och stannat för att se på mors vita hår och sorgsna ögon, och höra på Johan Adolf när han sjöng med sin underligt grova men bävande röst: Jesaja såg den allra heligste I helgedomen sig nedsänkande På Majestätsens tron, allt Zions hus Uppfylldes av hans klädafåll med ljus.
Och de vinkade till sina stallbröder, som voro uti den andra båten, att de skulle komma och hjelpa dem. Och de kommo, och uppfyllde båda båtarna, så att de begynte sjunka. Då Simon Petrus det såg, föll han till Jesu knä, sägandes: Herre, gack ut ifrå mig; ty jag är en syndig menniska. Ty en förskräckelse var kommen öfver honom, och öfver alla de med honom voro, för detta fiskafängets skull, som de fått hade; Sammalunda ock öfver Jacobum och Johannem, Zebedei söner, som Simons stallbröder voro. Då sade Jesus till Simon: Var icke förfärad; härefter skall du taga menniskor. Och de förde båda båtarna i land, och öfvergåfvo alltsammans, och följde honom. Så begaf det sig, då han var uti en stad, och si, der var en man full med spitelsko; när han fick se Jesum, föll han ned på sitt ansigte, och bad honom, sägandes: Herre, om du vill, kan du göra mig renan. Då räckte han ut handena, och tog på honom, sägandes: Jag vill, var ren. Och straxt gick spitelskan bort af honom. Och han böd honom, att han det för ingom säga skulle; utan gack (sade han), och visa dig Prestenom, och offra för din renselse, efter som Mose budit hafver, dem till vittnesbörd. Och ryktet gick ändå vidare ut om honom, och mycket folk församlade sig, att de skulle höra honom, och blifva botade af honom ifrå deras krankheter. Men han gick afsides bort i ödemarkena, och bad. Och det begaf sig på en dag, då han lärde, och der voro de Phariseer och Skriftlärde sittande, som komne voro utaf alla städer i Galileen, och Judeen, och af Jerusalem; och Herrans kraft var till att göra dem helbregda. Och si, någre män båro ena mennisko på en säng, hvilken borttagen var, och de sökte efter, huru de skulle komma honom in, och läggan framför honom.
"En blind gubbe med sin flicka, som brukar leda honom. Jag bjöd dem att få åka, efter jag hade godt rum." "Flicka du, dra ryan, som ligger bredvid dig i slädan, öfver dig, och sitt ej der och kuttra för kölden som en höna", ropade hertigen åt Sigrid. Knappt medveten af hvad hon gjorde åtlydde Sigrid befallningen, och hoppades nu på att åtminstone hon icke skulle fästa uppmärksamhet, sen hon blifvit mera undangömd. Att vådan för hennes far blefve densamma, om ock endast hon blefve igenkänd, fann hon lätt. Hennes far var visserligen nogare förklädd, men huru hoppas, att han skulle undgå hertigens skarpa blick. Under fällen lade hon sin hand på fadrens fot, det var henne som en tröst att få vidröra honom. "Du har välgjorda remtyg på din häst", fortfor hertigen åter till Simon. "Det är väl gjordt på egen gård, tänker jag? Se det är just konsten det för bonden, att ta allt i egen knut. Hvar penning som man spar, den har man. Hästar lär du väl ha i spiltan som syrsor i spiseln, jag ser nog hurudana lejon de här äro?" "Åh käre herre, icke har det varit tider nu för bonden att hålla hvarken hästar eller andra kräk i öfverflöd, och nog har man fått slita om man någon skeppa råg velat ha i boden, och de flesta ha fått tugga på rena barken, så långt de kunnat." "Ja se, det skall dock bli annat regemente nu. Icke behöfver bonden rädas, att herrarna ska skinna honom som den köttmånglaren Fleming och hans anhang och hans knektar och ryttare gjorde. Nog skall det snart bli pinn före. Det skall bli en annan dans för hoppatossa, och jag skall väl med Guds hjelp så räkna med dem, att jag skall räkna dem i galgen. Farväl nu Simon, tack för skjutsen, der kommer min egen släda." Hertigen hoppade af, kastade sig i sin egen släda och var långt borta innan Simon hann sansa sig af förvåning öfver den förnäme gäst han, utan att veta det, haft på sina medar. Att hos Carl icke misstankar väcktes, af den föregifne blinde och hans
BOMKARLEN. Och de öfriga? KARL. anförvandter i Esrom på Själand. Min syster Ingeborg, som vistats hos sin moders BOMKARLEN. Och den slutliga unga man? KARL. till riddaren Måns Bengtsson Natt och Dag. BOMKARLEN. Harald Månsson, Baccalaureus från Paris, son Gifves det lejdepapir och sådant något? KARL lämnar papper. Har är papper i myckenhet. FÖRSTA AKTEN 13 INGEBORG till Harald. Är det krig efter som dessa pallisader äro resta? HARALD undersöker en påle. och spikar... Det kan väl icke vara Men här är rep INGEBORG. Är där icke blod? HARALD. Kanske det är björnfällor! INGEBORG. Här är icke som förr det var! HARALD. Vi skifta sinne, jungfru Ingeborg! INGEBORG. Göra vi? Vi icke! HARALD. Tiden visar det ut! INGEBORG Måtte den aldrig! 14 ENGELBREKT . HARALD. Det står öfver oss! INGEBORG. Min tacksamhet står öfverst, det får er brud lida. HARALD. hon glömt mig, medan jag var i främmande land? INGEBORG. Min brud, min trolofvade hvem vet? Kanske Icke hon! HARALD. Jag alltså! INGEBORG. Gör det icke; då får I aldrig sällhet! BOMKARLEN återlämnar papperet, drar upp bommen sedan Karl betalat. Passiren! Alles passiren! KARL. Hvarför har I smyckat mil-märket? BOMKARLEN. unionen bli firad! I morgon är ja Margaretha-dagen, och så skall FÖRSTA AKTEN 15 KARL. Då kom vi passligt hem! Vivat unionen! HARALD. Och pålarne? BOMKARLEN. De bli nog så bra! INGEBORG. Det är flaggstänger... BOMKARLEN. Alles passiren! Alla gå åt höger utom Bomkarlen. * BOMKARLEN stänger bommen. Ridå. bondstuga. I fonden åt vänster ett stort långt fönster, som är
Saken var den, att Wickert naturligtvis genast hade kännt igen Mats Olsson, när denne tilltalade honom på skrifkontoret. Och i samma ögonblick hade minnena af nederlaget i Lübeck trädt fram med känslor af vildaste hämdbegär. I sällskap med Järker och Moberg hade han ett par dagar förut anländt till Newyork, alla tre försedda med usel reskassa och resande på legitimationspapper, som de skaffat sig i Hamburg af en specialist i förfärdigandet af dylika. Wickert reste nu som whiskyagenten Meyer, Järker hade papper på, att han var ingeniör Andersson, och medicinaren Moberg slutligen reste som sjöman, men utan att hafva bytt namn. På skrifkontoret höll Wickert just på med att förfalska ett orderbref för att tillskansa sig en provision, när han som sagdt fick se Mats. Genast rann det honom i sinnet att nu betala den besvärlige landsmannen både för det ena och det andra. Som han misstänkte, att Mats åter skaffat sig reskassa, ville han åt denna, och skyndade genast till sina båda vasaller, som väntade på en närbelägen ginkrog, där Järker naturligtvis redan fått mer än nog till bästa för sina sista slantar. Wickert utvecklade sin plan. Mats skulle tuktas för att han gått dem i vägen; man borde icke dröja med detta, sade han, ty om någon plats vore lämplig för en dylik uppgörelse, vore det Newyork, där man sedan hastigt kunde försvinna som en rök. Moberg var fullt neutral beträffande detta mellanhafvande. Han hade icke ens sett Mats och ville honom hvarken ondt eller godt. Men för kamratskapen skull lofvade han att hjälpa Wickert om det skulle behöfvas. Järker, som var mycket tyngd af spriten, sade hvarken ja eller nej, men mumlade något om ’gammal vänskap’, ’hederspojke’ och slutade med att ... mekaniskt följa de båda andra.
En pojke sprang i väg Ett farligt papper » D Vår stora utställningsbild Använd endast KOCKUMS PANSAR-EmaSjerade GJUTNA GRYTOR. Giftfria. Solida. nedåt backen och drog honom hem. Han kom, lång och skäggig, med duken på ryggen, färglådan i hand, kring anklarna fladdrade lärftsrocken, fotsid och fläckig, fårad af trötta veck. Lorden sträckte två fingrar mot skärmen på sin mössa och visade ett kort från en herre, som en gång på sommaren varit där från Göteborg och köpt en af Jeppa Lars ' pärlor. Det blef handskakning, herrarne logo mot hvarandra. Lorden släpptes in. Jeppa tecknade mot sina läppar som vore han döfstum, tog cykeln och rullade i väg efter tolk. Under tiden rumsterade lorden på egen hand i kulan, höll tafvelsyn och njöt, sjönk i tillbedjan inför dessa springande vatten, denna stillsamma sol öfver klippor och träd, beslöt att rensa hyddan och ta alltihop med i bilen, till London, till sitt galleri. Så när Jeppa Lars ändtligen kom hjulande med Luncwist, John W. Luncwist, som kunde språket, var valet redan närapå klart. Jeppa Lars gick och knäckte sina paranötter och blinkade lite förlägen vid farmarens saftiga öfversättningar af lordens många splendid, all right och very nice! — Han säger, förstårr ' u, att den där picturen är sabla styf, begriper du! Han vill ta dem allihop med till sitt köntri — förklarade tolken på sitt hemvända emigrantmål. Jeppa Lars förstod mycket väl och staplade upp nya hundratal kronor på de andra han redan summerat ihop i sitt hufvud. — How much? — mumlade lorden grötigt, som låg det en kiselsten och rullade rundt i hans mun. — Han frågar how much du tar för den? ilade John W. sin ovetande landsman till hjälp. Jeppa lade nötknäpparen från sig betänksam och gjorde sig redo att visa tre uppsträckta fingrar, men lorden såg dem streta alla fem. Och han brummade: — Well, så säger vi fem! — innan Jeppa ens hunnit blinka.
Jag, såsom läkare kantänka, trängde mig till för att se om deras ben voro brutna eller något dylikt händt dem; men till min stora förundran fann jag dem, efter några ögonblicks sanslöshet, vakna upp till medvetande, utan tecken till den allraminsta förvirring eller någon slags tillfogad skada, samt glada och muntra tala om för de kringstående, huru lätt hästens fot varit, att de knappt kännt dess steg på sin rygg, eller de ledande männernas på sin nacke. Jag tror således att de första ögonblickens sanslöshet var blott religiös, from glömska af det närvarande. Hela denna vecka hade jag tillbragt ibland folket, isynnerhet om aftnarne, aldrig tröttnande att höra på zikr. Trängseln var alltid stor, men isynnerhet vid doseh, hvarvid jag tror att flere barn och pojkar under åskådarnes fötter foro mycket värre, än dervischerna under hingstens. En annan högtidlighet hade jag kort förut äfven nöjet att öfvervara, nemligen nezlet el hagag. Jag hade aftonen förut begifvit mig till Ustad Mahmod, tillbragt natten hos honom, jemte hans slägtinge Hossein och en annan ung man. Om morgonen stego vi bittida upp, begåfvo oss ett stycke utom staden genom Bab el foteh, och mötte då dels allena gående, dels små afdelningar återvändande pilgrimer, somliga föregångna af musikanter och omringade af välkomnande slägtingar och vänner. Häribland hördes ofta det skränande tjutet af qvinnor, hvilkas antingen män eller söner icke återkommit, utan dukat under för den besvärliga vägens vedermödor. Det var i allmänhet brokigt; alla hemkommande voro på det grannaste utstyrda, isynnerhet de qvinnor som vallfärdat. Det till stort tal ifrån staden utströmmande folket hade lägrat sig i cafén vid vägen, ropande åt sina återvändande vänner Selam-helsningen, bisselameh och annat dylikt. Men det bästa var sparadt till följande dagen, då Mahmel hemtades upp till citadellet och der öfverantvardades åt pashan, åtföljd af Emir elhagg; han var en gammal Maghrabi gubbe, klädd i ett par Turkiska hvita vidbyxor, räckande till närmare
mast arbostalle; som ligger s & vackert i Depna tanke vilar o&s & pá en.nktig skogen med hela byggnaden överväxt .upps.kattning av det rykten p m f h g av vildvin, kaprifolium samt en anmin han Atn jöt. sHvä1 i hemlandet sam fin klängväxt. På Stocklycke äng, som. i dar ute. pA föreommaren skall vara härlig i sin Vid: .ingHngen, .. till, denoa berö-. blomhterprakt, höllo vi kaffeka1a.s. m&e rycktes hap bort, f ~ k n plager Oxbaset ar en egendomlig klippbildpA,. stora arbeten, ii&n .. hängivna viinning, stupande ned i Vättern. Pá vägen ner,. som aldrig förgäves hos denna dit sago vi högar av klippblock, kamuntra rese sökte ett klartänkt och stade huller om buller, vilka vor0 överjrostande: ord, ett stödjande .handdragna av. mossa, liknande grön samget. Budet om författaren Gustaf Jansons slag, nar livet: eyntes+dem för gatfu,Ut Ja, detta ar blott i korta drag vad jag bortgilng har siinkt manga i. sorg. Den och tungt. ehg .och vilka intryck jag fick under stora allmänheten, förli~rade i honom Han som. denna, o£örgätliga vecka. av de författare den glirm.laste och till & full och. * om löste. alla - frAgort; med Söodagen den 10 augusti htervikde fullo förstod. De talrika vännerna .belätta .och pra,ktiska, .grepp hm; .at&r vi till. Stockholm. P & hemfärden begrhter förlusten av. en .. isallsynt rsdbar nu för osa outgrundlig, h.öljd i dödens solite vi. Vaddena och berågo stadens och livgivande kamrat. Huvu&aden dok, och ökade för,.osa: .mangden av till? sevärdheter.
Då steg Petra långsamt upp och klädde sig. Och för varje plagg hon nu tog på sig tycktes hon bygga upp en fängelsemur mellan sig och Tord. Så var det för Tord där han med sänkt huvud satt och såg på henne. Men när hon skulle häkta till blusen över brösten, sköto de fram bakom sidenet ännu trotsigt spända därför att de inte tröttats i någon kärlekslek. Tord stirrade på de runda fasta brösten. Han tyckte sig åter känna dem mot sig. Med ett språng var han över Petra. Han kastade henne våldsamt ner på sängen, rev upp hennes kjolar och tog henne stormande, fylld av en salighet utan namn över att nu äntligen äga henne och vara inne i henne. Hon lutade huvudet tillbaka och såg in i hans ögon. De lyste blå som ett hav i blåst och solsken. Hans lidelse for som skyar över dem. Hon ropade högt. Rummet gungade, sängen gungade. Hennes kropp slungades i ett rus av njutning emot honom. Hon borrade in sina naglar mot hans bröst och slet i honom. Hon blev vit i ansiktet. Små suckar stego upp från hennes hjärta. Och när Tord slutligen drog sig ifrån henne med ett blixtrande leende, låg hon uttröttad kvar, ännu famlande med händerna i luften som kunde hon inte lida att finna sin famn tom. Med förtvivlan sade hon sig där hon låg att denna kraftkälla hade hon haft bredvid sig alla dessa åren. Hon hade skugglikt speglat sig i den utan att våga stiga ned. Och nu — nu var allt förbi. Tord skulle tagas ifrån henne och inte komma åter. Hon hörde honom resa sig och hans steg över golvet. Stod han nu vid fönstret och spejade ned på sin fångvaktare? Vad tänkte han väl? Hon rullade bort ur sängen, som var varm av henne och Tord. Hon gick lätt över golvet och fram till honom. — Jag kan gömma dig undan för de där, viskade hon. Och hon såg ut som om hon velat öppna sig och dölja honom i det hemligaste gömslet av sin kropp. Men Tord skakade bara på huvudet. — Jag måste gå nu, sade han. Jag skall aldrig glömma dig under de år som återstå. Han skakade plötsligt till som om han frös.
doch undantagande förlag til bruks drifwande, synes ingen förmån kunna tilläggas framför de creditorer, som sina fordringar intekna låtit och § 9 nämnes, och det för de underslef, som eljest kunde förelöpa, at den, som utan inteckning påstår sig försträkt medel til huus och skeps förbättring, derigenom kan præjudicera den, som des fordran likwäl medelst intekning lagligen bewakat, utan at den, som des fordran inprotocollera låtit, bör äga förmån; men om den, som försträckt penningar til huus och skeps etc. förbättring, will hafwa lika rätt med den, som har intekning, åligger honom jemwäl at låta intekna dess således giorde försträckning, och niute då förmån efter inteckningz dato. Angående de uthi denne § nämde creditorer är här ofwanföre redan påmint, at de föras fram för § 6 och 7. Och orden: Sedan komma the, som utan förskrefwen pant, fådt domb, eller genom inteckning sig bättre rätt förwärfwat; tyckes at om den, som fådt domb på sin fordran, wil niuta lika förmån med den, som sin fordran lagligen inteckna låtit, så borde förordnas, at den, som fådt domb, den samma till dess säkerhet bör låta inprotocollera, och det för de skiähl, som i § 4 här ofwanföre äro andragne, doch at den inteckning ingen förmån må hafwa, som skier, sedan debitoren är död, och allmänt kunnigt är, at egendomen hinner eij till giälds betahlning, eller sedan debitoren är witterligen fallit och sig undanhåller. Om de creditorer, hwilka uthi denne § upräknas, är här ofwanföre påmint, at de kunde föras framför dem, som § 5 äro nämde.
Kammarskrivaren von Heringslake, som nu hade ätit upp sina stekta äpplen och återtagit sin plats vid bordet närmast Martin, vände sig om på stolen och betraktade honom sorgset. För henne var han alltjämt ett litet barn. Upp med dig, du lilla sjusovare, Maria har redan gått till skolan. Så gingo dagarna, och med Trettondagen började de små familjebjudningarna med julgransplundringar och skuggspel och dockteater och laterna magica med brokiga bilder på ett spökaktigt vitt lakan. " Det var fasligt ledsamt; men jag kan ingenting göra åt den saken. " Nej, jag kan gärna säga dig det med ens. Han tog vägen genom Västerlånggatan. Det vet bara Gud. Då han var ledig från sina ämbetsgöromål, arbetade han gärna med sina händer. Och om han hörde någon tala om sjukdom och död, var det som om man hade sagt någonting oanständigt, eller det var mycket värre, ty oanständigt tal sårade icke alls hans öron, utan kryade upp hans humör. Kunde det vara en svster till kanslirådet? Men han erinrade sig de åren, då systern nyss hade vuxit upp och skulle giftas bort. I en spegel på andra väggen skymtade en gammal gentleman med vita polisonger och en röd silkesnäsduk stickande upp ur bröstfickan. Men han slog bort dessa tankar, han ämnade likväl icke fresta det omöjliga, han var ingen stark man, som kunde taga henne i sina armar och bryta väg för dem båda. Han nöjde sig icke längre med att sätta kråkor; han granskade samvetsgrant varje post och räknade igenom varje kolumn. Endast sällan kunde någon erinra sig ha varit slav eller kypare eller bodbetjänt. Klockan slog nio i Ladugårdslandskyrkan, och då den hade slutat att slå, började klockan i salen. Hennes far hade en egendom på landet, inåt Mälaren, och hon bodde nu över vintern i Stockholm hos några släktingar för att lära sig någonting; franska eller konstvävnad eller något sådant ... För att bli förlovad, kort sagt ... Här är allt sig likt, sade han. Ty det mesta både av den lycka, som han såg människorna äga, och den, som han såg att de strävade efter, tycktes honom liksom trollguldet i sagan egentligen vara vissna löv, eller de föreföllo honom som lustiga leksaker och något som man icke kunde taga allvarligt.
¶ Sidhan födde ewa en son oc kalladhe han cayn/ sidhan födde hon annan son/ oc kalladhe han abel Oc han war mykin boskaps man oppa fä oc faar Än cayn yrkte fast oppa iordhinne Nw marghom daghum ther äpter/ skullo the brödher offra sit offer gudhi/ swa som fadher hafdhe them känt Cayn offradhe mz ilwilia sin tionda aff iordhinna affwäxt Än abel offradhe mz godhwilia aff sino bätzsto fä oc fetasta Oc tha the skullo bränna thera offer som sidher war til/ tha kom elder aff himpnenom oc brände abels offer/ Oc äkke cayns Oc ther aff fik cayn awnd widh sin brodher/ oc gat ey rättom
Geografin och geograferna hade på så sätt ett stort inflytande på människors föreställningsvärldar, genom sina världskartor, kartvärldar och jordbeskrivningar. I Brenner N. Vetenskap fungerar på samma sätt. Arbetet med att följa aktörer kan vara både tids-, och arbetskrävande, men å andra sidan blir beskrivningarna täta och detaljrika. Chapters 2 and 3 are critical discussions of modern science, planning and politics, and how these bear on the case study at hand. Hannerz, U. Det är således inget fast, statiskt och förutbestämt och har ingen given form utan är något som ständigt görs och som kan ta många former och uttryck (Doel 1999, Harvey 1989, Heldt Cassel 2004, Latour 1998, Tryselius 2007, Whatmore 2002). I början på 1997 var 412 meter i mellanpåslaget klara av totalt 913 (Dag för dag 1996). En av svårigheterna med begreppet är att de tillsynes olika orden syftar till två helt skilda saker och verkar motsäga varandra (Harvey 1996:148). Ändå verkar det som om arbetarna inte använt skyddsutrustningen när de arbetat med de franska kemikalierna. Därför menade kommunledningen att det var bättre att försöka få ut så mycket som möjligt av en uppgörelse och få till dessa vägar, än inget alls om regeringen skulle köra över dem i beslutet, och de godkände därför arbetstunneln. I Lundgren L.J. Den dominerande tankestilen, regionalpolitik och planering som tidigare presenterats i avhandlingen sammanförs på olika sätt som bakomliggande förklaringar till projektets genomförande och utfall. Det har också inneburit ett visst bevakande av händelser i tunnelbygget, och hålla sig uppdaterad på vad som händer, via den hemsida där det varje vecka rapporteras om tunnelbyggets status. Statens folkhälsoinstitut, Stockholm. Environmental issues: global natures in the space of assemblage. Begreppet hybrid används här som något positivt, som inte kategoriserar och delar upp. Latour konstaterar att material som samlats in och analyserats blir ett sätt att översätta material till förståelse och kunskap på en ” karta ”, kartan blir sedan avhandlingen, medan översättningsprocessen plockas bort från själva presentationen av projektet (Latour 1987, Law 2004).
Muslimer mellan dar al-islam och dar al-harb Göran Larsson, fil. Ett öppet och demokratiskt samhälle har med andra ord bättre förutsättningar att gynna liberala och pluralistiska tolkningar av islam. Medan vissa anser att han är en förnyare, nytänkare eller till och med reformator menar andra att han försöker att smyginföra islamiska lagar och förlegade patriarkala strukturer. Oavsett om Tariq Ramadan har rätt eller fel i att Europas muslimer behöver förstärka sin identitet är det tydligt att dagens problem inte endast kan lösas av Europas muslimska befolkning. Eftersom det är möjligt att hitta en mängd olika svar på dessa frågor är min diskussion främst begränsad till den muslimske teologen Tariq Ramadan (född 1962). Samtidigt uppgav 60,3 procent att deras kunskap om den ” muslimska religionen ” var ganska eller mycket dålig. Ökad segregation och tilltagande diskriminering gynnar endast sekterism, radikalism och i värsta fall terrorism. al-Ikhwan al-Muslimun – är en rörelse som har spelat en avgörande roll för den moderna tolkningen av islam.) En ny kategori Istället för att tala om en artificiell separation mellan islams område och krigets område är det mer konstruktivt att lyfta fram nya termer. Till exempel betonar Ramadan att muslimer är skyddade av religionsfrihet och har stora möjligheter – ibland större än i den så kallade muslimska världen – att utöva sin 152 Islam i Europa, vart går du? Åt vilket håll islam skall utvecklas i Europa är med andra ord i allra högsta grad beroende av hur det icke-muslimska samhället förhåller sig till islam och muslimer. dr i religionsvetenskap Terrordåd, planer på att spränga flygplan över Atlanten, och 14 000 fängslade personer är tydliga tecken på att motsättningarna mellan muslimer och icke-muslimer har ökat under 2000-talet. För Sveriges del vittnar både 153 Islam i Europa, vart går du? Vad menas med dar al-islam och dar al-harb enligt Tariq Ramadan? Integrationsverkets undersökningar och flera rapporter om diskriminering och skillnader mellan så kallade invandrare och ” svenskar ” på arbetsoch bostadsmarknad. En förenklad sammanfattning av Ramadans grundidéer är att muslimer dels skall bära vittnesmål om sin tro, dels vara aktiva och goda samhällsmedborgare. Islam i Europa, vart går du?
Det finns ingen lagparagraf, som förbjuder en adertonårig flicka med passion för lant­ livet att gifta sig med en femtio­ årig man, som ej kan trivas annat än i staden. Det är först på fjärde da­ gen i smekmånaden, som hon bör­ jar kinka efter tennispartier och han blir fast och oryggligt besluten att aldrig i sitt liv vilja veta av någon förändring vidare annat än möjli­ gen en resa till närmaste grannstad. Männens kärlek faller på de förun­ derligaste föremål — - och kvinnor­ nas med. I kärlek är det ej stor skillnad mellan män och kvinnor. Men de män, som våra kvinnliga vänner älska, intressera oss aldrig så mycket, som de kvinnor, som fängsla männen. Vi tro alla, att vi kunna se vid första ögonkastet, vad en man går för, men vi äro alldeles förvissade om, att det finns många kvinnor, isynnerhet de blyga och tillbakadragna, som endast äro sig själva, då de äro ensamma med den man de älska. Vacker hy är skönhet. • i • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • • Använd dagligen Yvy-tvål — det är den yppersta tvål för toiletten. Den renar xitan att irritera, och de vegetabiliska oljor, som Y vy-tvålen innehåller, göra hyn frisk och fraich. Yvy-tvålen säljes i varje affär från Ystad till Haparanda. Aktiebolaget YVY-Fabriken, Ystad. Vårda håret! om det är sjukt eller friskt och använd ZIWERT ' Z Extrait Vegetal bästa hårkonserveringsmedel. Finnes till salu hos frisörer och i parfymaffärer samt hos Kungl. Hovleverantör zitcepjl? Tel. 10 98. skor som vi, och det betyder myc­ ket ". Och så stå vi där inför henne, ödmjuka och förväntansfulla, i hopp att hon ska behaga tycka om oss, efter hon " är så rar ", men med en enda blick får hon oss att ställa upp oss i försvarsställning — vi tyckte oss nästan höra henne viska; " Yt­ liga fjolla! "
I en flytande modern form, där rörligheten istället är stor, kan en familj definieras på flera olika sätt. Se till exempel Asplund (1991) och Schmalenbach (1922). Som metod betraktad innebär väsensskådandet att betydelsen eller meningen i ett sammanhang efterfrågas. Bauman fortsätter sin diskussion av förutsättningar för intimitet i det nutida samhället i relation till den alltmer utbredda tekniken. Kärleksparet skiljer sig förvisso väsentligt från spädbarn-mamma-relationen genom att de enskilda personerna i en romantisk passion som vuxna människor har en klar uppfattning av sig själva som avgränsade och upplevande personer i relation till andra. Detta vore också fullt möjligt då de betydelser av intimitet som har presenterats inom forskningsöversikten, även om de varierar något, håller sig inom ramarna för nära relationer. Das metaphysische Einssein, zu dem die beiden nur miteinander zu verschmelzen begehrten, ist ihnen nun gleichsam aus der Hand geglitten und steht ihnen als ein Drittes, Physisches, gegenüber, das zwischen ihnen vermittelt. plötslig präglas av en magisk dimension då den aktuella känslans specifika karaktär genomsyrar alla intryck.171 Liksom känslor så kan upplevelsen av att vara i en romantisk passion förstås som gränslös med en sådan fenomenologisk blick. Jamieson, Lynn. Dessutom förstås intimitet alltmedan tiden går i högre grad i relation till en ökad individualisering och ett ökat behov för människor att uppleva sig själva som bekräftade och äkta i sina relationer. Upplevelsen av sig själv, förhållningssättet till den andre, en rumslig och en mental aspekt av förhållningssättet till den andre och en tidsaspekt. Göteborg: Daidalos.
bära spår av sin höga ålder, halvt hemma med dem julafton! Primo: hem och fosterland. De små ryskor­ Kyrkan i Betlehem. vilken enligt annat tusental år. det skulle bli gran! (värdfolket voro na från Odessa t. o. m. längre bort Passagerna leda från själva kyr­ elsassare). Hon hånlog: " skaffade traditionen är uppförd just på den ooh finskorna från samma latitud. plats, där Frälsaren föddes, är ka­ kan till " födelsegrottan ". När spet­ de snö också "? Hon kunde ej finna svar på sådana tolsk och till densamma är ansluten sen arv tåget, präster i rik ornat, hun Och de finska målarinnorna måla­ frågor — hon tyckte bara att det nit fram till grottan, bilda de en de tablåer och skrevo tokiga verser en rätt stor kristen menighet. helt enkelt var upprörande och oer­ Julen högtiilligbåtles bl. a. med en krets kring en i stengolvet infälld för var och en. — " Välbekomme "! hört att gå just här, just nu. midnattsmässa i templet. Rent yt­ silverstjärna, på vilken bambino Och de hade snokat upp så lustiga Så smög hon sig sakta ner för alla ligt uppfattat erbjuder församlingen sin korg placeras. Enligt traditio julklappar, attrapper och smällkara•sex trapporna i huset Boulevard en målerisk anblick. Bortsett från nen utmärker stjärnan just den plats meller, och alla skulle vara utkläd­ d ' Enfer numro 8, — utan att stanna de främlingar, vilka, av nyfikenhet där Jesus föddes. da! — " A katsingen ". Och alla vo­ en sekund framför pensionatets dörr. Nu recitera prästerna unisont fö­ ro så ledsna om hon blev borta! — eller andra djupare motiv kommit Ut och bort till det rum, där hon tillstädes, utgöres menigheten 1 ill hu­ delsehistorien sådan den återfinnes " Nej då, så rart ". Och tänk hon var visste dörrarna stodo öppna denna vudsaklig del av betlehemitiska kvin­ i evangelierna. ju aldrig hemma om kvällarna för natt för alla hemlösa, in till nattDå de komma till orden (Luk.
Tyroxinsubstitution vid TRH/ TSH-svikt Om man i undantagsfall vill behandla en patient med anamnes på tromboembolisk sjukdom bör man ge transdermal behandling. Idag försöker vi ge individuellt anpassad komplett substitution, som inte bara är livsuppehållande utan också förbättrar livskvaliteten. Konverteringen skiljer sig åt i olika vävnader, men kunskapen om detta är ännu ofullständig. * Gestagentillägg vid östrogensubstitution skyddar mot endometriecancer. Dosen minskas successivt efter patientens allmäntillstånd. Under förutsättning att patienten är vid medvetande, att törstcentrum är intakt och att patienten har fri tillgång till vätska uppvisar dessa patienter inga elektrolytrubbningar. Vid isolerad GH-brist hos barn bör en reevaluering av GH-reserven ske i vuxen ålder för att bedöma om GH-brist fortfarande föreligger. IGF-I är inte en optimal variabel att följa, men i dagsläget saknas bättre laboratoriemässiga indikatorer på behandlingseffekten. Kvinnor i fertil ålder skall substitueras med östrogen / gestagen fram till normal menopausålder. Patienter med aktuell malignitet bör inte substitueras med GH. Lämpligen börjar patienten med en kvällsdos för att slippa nykturi. Vid prostatahyperplasi eller - cancer bör urolog konsulteras. Normaldoseringen för vuxna är 0,1-0,2 mg 1-3 gånger dagligen vid peroral behandling och 10-20 µg 1-3 gånger dagligen vid nasal tillförsel. Behandling av androgenbrist hos kvinnor Brist på CRH / ACTH I Sverige gavs peroralt kortisonacetat 25 (- 37, 5) mg dagligen peroralt uppdelat på 2 (- 3) doser eller hydrokortison, dvs kortisol 20-30 mg / d. Vid hypofyssvikt föreligger lägre nivåer än vid Mb Addison på grund av att även gonadernas androgenproduktion saknas. Peroralt verkande östrogen, etinylöstradiol, syntetiserades 1939 och började användas under 1950-talet. Hypogonadism bör behandlas hos alla män. Till skillnad från vid sviktande gonadotropin-, ACTHoch TSH-frisättning, då man ger målorganshormonet, ger man vid GH-brist det hypofysära hormonet. Brist på PRL
S. minns att hon därvid gjorde en rörelse med händerna som om hon strypte ett litet djur, en kyckling eller en kanin. De gick ut och försvann. Nej förresten, de lever inte. Därför upprepar hon omsorgsfullt: Frankfurt, Stockholm, dokumenten. Nu är det redan mars och himlen är blå, med enstaka vita moln som långsamt färdas från den ena sidan av fönstret mot den andra. Fast de behöver ju inte göra så. Äntligen håller hon dokumentet i handen. Vad skulle Maj tycka om det beslutet utifrån sitt lugna och välordnade liv i Sverige? I går kväll kom en barnmorska och matade honom ur flaska. Hon ser köket, de två kvinnorna, kopparna på bordet, allt. Kära du, fönstret är för högt för flykt och för lågt för självmord, säger H. nyktert, som om hon re Flickorna anar att något ovanligt pågår. De är tysta igen. S. förklarar. Besvärar det honom eller Hon andas djupt, hon får ingen luft. Modern föll med öppna ögon. Han slår med öppen handflata. Förutom den gemensamma viljan att inte befinna sig där de befinner sig. Barnet vänder huvudet åt andra sidan och stoppar in ett finger i munnen. Hon visste hur man övertalade föräldrarna att låta dem gå och dansa på lördagar. S. ger henne sin anteckningsbok i present, och hon ritar porträtt, snabbt och noggrant. Flickorna hade hört soldaten vråla att han skulle döda henne. Ja, kanske är det känslan av fysiskt obehag som kommer att stanna kvar längst i minnet. Det är som om alla hade drabbats av förlamning. En timme? Ur halvslummern väcktes hon av en barnmorska som höll barnet i fötterna. Återigen den röda klänningen nu bär hon den med sig av något slags vidskepelse och så det oöppnade fotoalbumet, lite underkläder, nattlinnet som hon fått av Caritas, sminkväskan och hennes ovärderliga nya lexikon. Tillsammans med mörkret sänker sig en fruktan över dem. Kritan på fingrarna. Farväl, din E. Men för henne är han bara en liten namnlös varelse som kommit ut ur henne efter nio månader. Han säger till henne att klä av sig. Hon minns att hon har läst någonstans att choklad är bra mot depression. Hennes man fanns i gruppen som precis har avrättats. På väggen hänger en koppartallrik, precis en sådan som man kan köpa i Ba-èarija. bli en liten sloven, och själv kommer hon att anstränga sig för att glömma allt som hänt.
Den enskilde läkaren kan ta den tid som behövs för att ställa så säker diagnos som möjligt. Det värsta framtidsscenariot är skrämmande. Problemen är mindre i Sverige och antibiotikaanvändningen är mycket lägre än de flesta andra länder i Europa. » Behövs en kulturrevolution « - Vi är försiktigare med läkemedel generellt och med antibiotika. Att problemet medvetandegjorts hos svenska politiker visade sig också när folkhälsominister Morgan Johansson i sitt inledningstal berättade att Strama nu kommer att få permanenta och utökade statsbidrag, 10 miljoner kronor om året. Men så är det inte. Redan idag dör många i svåra luftvägsinfektioner runt om i världen. Strama har blivit ett varumärke för sund antibiotikapolitik, säger Otto Cars. Men antibiotikaresistensen respekterar inga nationsgränser, problemet är globalt. Det globala frivilliga nätverket React som samlades i Uppsala efter symposiet har svenskt ursprung. - Det behövs en kulturrevolution, säger Otto Cars. Antibiotikaanvändningen måste kontrolleras och hygienförhållandena förbättras. Men under tiden måste mer göras globalt och samordnat för att bromsa resistensutvecklingen. Utan framtida skydd mot infektioner ökar riskerna med till exempel cytostatikabehandling och kirurgiska ingrepp som organtransplantationer. - Om en liten del av resurserna som används på medicinerna skulle läggas på att förhindra antibiotikaresistens skulle man åstadkomma mycket, sa hon. Mer pengar till Strama - Risken att dö av sådana ingrepp blir större.
Widh dhet uthi 3 §, synes detta wara till ehrhindra, att dhe 1 / 16 afgiärdzhemman, som redan uthi cronones jordbook befinnes skattlagde, icke böra i anledningh af dhenna paragrapho till cronones reveneurs förminskande uthslutas, uthan blifwa framgeent stående, så wäll som ⅛ hemman. Till ordet fullsutten synes böra läggas thet ordet högst 4, effter Kongl. Maij: ttz placat, och hwadh föreskrefne breff gifwer anledningh till. Ordet tillförende äger; dherwidh woro nödigt, att tydeligare nämbnas, om 1, 2 eller 3 fåå lössa dhen 4, om icke och här skall nämpnas högst 4 effter ofwantallde placat och breff. Till desse orden: Äga twenne härdar i een smidia etc. Detta tyckes wara att dher till lägga: wari the närmast hwar annan till uthlösa, när dhen till salu går, så frampt bördemannen dhen icke lösser; ty detta är uthi gambla lagen såssom fast jordagodz och odellwattnwerk oförgripeligst considererat. Om laga fångh, synes oförgripeligen, att dhet 6 kunde uthslutas, emedan dhet resulterar af dhet föregående, som ähr wädsättningh, förty dhet, som uthtages och uthmätes af debitoren, ähr icke annat ähn ett pignus publicum sive prætorium, för hwilken orsaak skull dhet och 3: ne gånger effter lagh plägar uppbiudas. Dhe orden dhes arfwingar uthlösa synes tydeligare blifwa, när som tillägges: sina barns twå dehlar, arg. Jordb. Dhe casus, som 19 cap. Gifftmb.
Någon disciplinär påföljd borde ej utdömas. Lungröntgen visade att det möjligen fanns en liten mängd pleuravätska men inga tecken till vänsterhjärtsvikt och EKG-undersökning visade inte heller tecken till aktuell hjärtsjukdom. Anmälare: Hustrun Anmäld: Medicinjourhavande på länslasarett Njurfunktionen var kraftigt nedsatt, och han erhöll dialysbehandling tre gånger i veckan. Hans erfarenhet av njurmedicinska patienter var dock begränsad. Vid undersökning hade läkaren inte funnit något anmärkningsvärt förutom möjligen orena andningsljud på nedre delen av lungorna. En viktuppgång på tre kilo är inte ovanlig mellan dialysbehandlingar och utgör i sig ej indikation för akut dialysbehandling. Hon ansåg att läkarens uppträdande var nonchalant och arrogant. Sedan han redogjort för sina undersökningsfynd och bedömningar verkade njurläkaren inte ha något att invända mot handläggandet. Två av nämndens ledamöter (sjukhusdirektör och medicinöverläkare) hade avvikande mening. Blodprov visade ett något högt kaliumvärde och en röntgenundersökning att det kunde finnas vätska i pleura. Han drabbades av cirkulationsstillestånd, fick en hjärnskada och avled en dryg vecka senare. På grund av andnöd kontaktade han dialaysavdelningen, där man uppmanade honom att söka på sjukhusets akutmottagning. Patienten vägde tre kilo mer än idealvikten, men kroppen visade inga tecken till ödem. En timme senare blev läkaren kontaktad av njurmedicinare, som undrade var patienten blivit av. Läkaren har uppgivit att han var specialist i allmän internmedicin och vid tillfället ifråga gick på vidareutbildning i kardiologi. Medicinläkaren insåg numera att han, innan han skickade hem patienten, borde ha diskuterat fallet med njurläkare för eventuell akut dialys. Han hade två dagar tidigare fått dialysbehandling och dragits på vätska. Han hade begränsad erfarenhet av njurpatienter och borde därför ha diskuterat handläggningen med sin bakjour eller dialysläkare, innan patienten skickades hem. På kvällen samma dag insjuknade han dock hastigt med svår andnöd och lungödem. Patientens hustru hade fått beskedet att efter undersökning på akutmottagningen skulle maken slussas vidare till dialysavdelningen, där njurläkare väntade på honom. Patienten var svårt kärlsjuk och saknade förmåga att själv reglera sin vätskeoch elektrolytbalans. Orsak: Cirkulationsstillestånd HSAN 1606 / 01
»Tror ni inte att jag har förstått», mumlade han. »Var trygg. Jag föredrar den mogna frukten framför karten. Hysch, någon kan höra oss!» Hvad i all världen menade karlen? Men det behöfde jag inte grubbla på länge. När vi skulle gå ur rummet, hviskade han i nacken på mig: »Så vacker ni är – jag älskar er!» Naturligtvis borde jag ha gifvit den valpen ett slag på mun, men jag blef alldeles som afdomnad i hela kroppen. En kärleksförklaring framsprungen så där oemotståndligt ur ett rent ynglingahjärta, var det inte storartadt! Vid min ålder till – i ett gammalt slott fullt med stämningar – alldeles oförmodadt! Jag trodde jag skulle svimma! Om det bara hade varit månsken och en plaskande vattenkonst till – och en liten smula musik! Naturligtvis älskade han mig vansinnigt, eljest hade han nog hållit mun! Hvad skulle jag göra! Hvad borde jag säga! – Hvad jag sedan såg har jag inte stort reda på. Det är minsann inte så lätt att sköta sina historiska studier med en stor passjon i hälarna på sig! Bäst det var så hviskade kandidaten: »Hysch – hör – ingen ser oss – vänd er inte om – ge bara ett litet tecken – med er förtjusande, hvita nacke. När får jag komma?» »Hvart?» frågade jag förvirrad. »Hem till er, naturligtvis. Jag menar – när är gubbstuten borta?» »Hvilken gubbstut!» nästan skrek jag. Kandidaten blinkade åt Gustaf till, och med ens ramlade mina romantiska drömmar i hop som en ihåligt laggd vedtrafve. Hvad hade en vildt främmande pojklymmel vågat säga åt mig, en aktningsvärd hustru, som älskade sin mann! Hvad hade jag tillåtit honom säga? Det var ju alldeles rysligt! – Hvad jag sa honom, skulle kanske bli litet för kraftigt att skrifva ned. Alltnog, jag läste lagen för gunstig herrn, och det så pass, att nog kommer det att dröja, innan han glömmer sin »mogna frukt», det lofvar jag! Kan man nu tänka sig något förfärligare, än att bara därför att jag försökte hålla den spolingen kvar hos mig, så trodde han – Husch!
Att konsulinnan icke reflekterade något vidare öfver eldsvådetillbudets sammanhang med stölden, har sin grund däri, att kammarjungfrun genast rusade in vid sin matmors rop, att elden var lös Det var hon, som tog på sig orsaken sägande, att hon nyss varit inne i rummet med ljus, att hon vid konsulinnans återkomst rusat ut i tamburen för att se, hvem det var som kom och att hon därvid sprungit från ljuset i det för vädring öppnade fönstret, och att draget sedan kommit ljuslågan att fladdra mot gardinen, så att denna fattat eld. Samma dag mot kvällningen gick Marika till Ida. » Nå, det var bra », fortsatte konsulinnan » Tag hit det då, så skall ni få pängarna. » Antagligen kommer jag att resa bort på ett par, tre dagar, kanske en vecka. Är du verkligen så dum? » Vill hon det? » svarade ’ puckelryggen ’ gäckande. Och nu vaknade begäret att hämnas. FEMTE KAPITLET. De många fruntimmer, som Giovanni dragit in i spelet, voro äfven de något att frukta för den händelse Giovanni själf råkade fast. Beundrarinnor, om du tycker, att detta låter bättre », svarade Marika inpassande och med ett kort skratt » Men jag vill komma till slutet, och har jag sagt A, kan jag gärna också säga B Alltnog! Är du säker på, att du ej sett fel? » utropade Giovanni med ett tonfall af ängslan. Och för detta ändamål gick han nu att göra vissa små förberedelser. » Nej, nej! » hviskade Guiseppo » Det var en karlröst. Bakom luckan fann han en låg, men djup gång, som förde, han visste icke hvart. » Är du galen? Men hur få upp detta skrin? Två af mina väninnor ha förut varit i farten för honom. » Nej, visst! En blick på uret sade honom, att klockan var nära midnatt; och en hel del vidskeplig, som han var likt flertalet af sina landsmän, ville han högst ogärna ’ arbeta ’ under själfva ’ spöktimmen ’.
Det är också angeläget att få ta del av motiven till att en medicinskt etisk verksamhet skall ledas av en domare och inte av en ledamot med dokumenterad kompetens inom medicinsk etik. Betydelsen av klinisk forskning Vid provtagning på friska försökspersoner finns inga svårigheter med att också spara insamlade prov. Förslaget om restriktioner för att kunna spara prov är illa genomtänkt. Annan personal, än de som bedriver aktuella forskningsprojekt, kan också upptäcka överträdelser mot god forskningsetik. I förbigående nämns att World Medical Association (WMA) i sin Helsingforsdeklaration från 1964, senast reviderad 2000, anger att accepterade etiska principer skall tillämpas vid all forskning som omfattar försökspersoner [1]; Tillsynsmyndighet Det skulle vara av intresse att få belyst anledningen till att vårt land, som tidigare intagit en ledande roll i Europa vad avser etisk prövning av medicinska forskningsprojekt, nu tvingas följa direktiv från Europarådets bioetikkommitté med säte i Strasbourg. Tänkbara lärdomar av dödsfallet vid Hopkins har diskuterats i en ledare i Lancet [9]. Sålunda bestämde NIH att alla ansökningar rörande projekt omfattande försökspersoner skulle vara granskade av en institutionell etisk kommitté. Riskerna svårbedömda Man ansåg att dessa försummelser kunde ha medfört att försökspersonerna utsatts för onödiga risker. I en intervju den 23 februari 2002 i radions morgoneko med statssekreteraren i Utbildningsdepartementet ställde sig denne avvisande till kritiken. Dylika studier måste dock genomföras med all tänkbar hänsyn till barnens ännu inte fullgångna autonomi och så att de inte utsätts för onödig smärta eller annat obehag. Genom att tillämpa all ny kunskap inom celloch molekylärbiologi har vi nu fått nya, i det närmaste ofattbara möjligheter att förbättra förebyggande vård samt att revolutionera diagnostik och behandling vid olika sjukdomstillstånd. Kunskap av denna typ är väsentligare än ett komplicerat byråkratiskt kontrollsystem. Ett annat problem är huruvida det kommer att ändra villkoren för den kliniska forskning som är nödvändig om den höga nivån på svensk hälsooch sjukvård skall bibehållas. av M Pappworth (1966) väckte stor uppmärksamhet [2]. Efter utredning framhölls att skyddsnätet är säkrast om projekt av denna typ bedöms av fristående, icke statliga nämnder med ledamöter som har hög kompetens. Vid vård av sjuka människor finns dock risk för missförstånd.
Nu är det konsuln som får bestå fiolerna åt både henne och löjtnanten. » I » Det var bara ett papper », svarade han utan att visa sig vidare hågad att efterkomma min begäran. Flickorna mankera inte. Allt nog! Däremot syntes det oss kinkigare att kunna lägga vantarne på konsuln, som oss veterligen icke gjort annat brott än varit delaktig i de andra skälmarnes bedrifter – ja, möjligen äfven varit den ledande själen, såvida icke ’ vackra grefvinnan ’ ensam innehade chefskapet. Envoyén kastade en blick full af oro på min person och syntes öfverlägga med sig själf en stund innan han svarade: Han försvann, och knappt var detta gjordt innan jag följde i hans spår. Men alla voro ännu så sysselsatta med sina egna ärenden – som afhandlades helt öppet på den besynnerliga munart, hvilken så att säga är stockholmsskälmarnes modersmål – att jag kunde tämligen obehindradt göra mina iakttagelser. Att vara rådlös är icke en detektivs sak. » Jo, jo men! Jag behöfde icke vänta länge. Skulle han väl kunnat yttra dessa ord, om han ej stått ’ vackra grefvinnan ’ närmare än jag trodde? Här kan du se själf. Nyckeln fick med afsikt sitta i ännu så länge. Det stämmer precis. » Sköna, sa ’ du? » fortsatte grefvinnan. Jag kom således » i grefvens tid » som man säger, och en lycka var, att jag orienterat mig i lokalen så pass som jag gjort det på morgonen, ty i annat fall skulle jag ofelbart genast blifvit upptäckt. Vidare skall snoken finna sig vara öfverlistad, och för det tredje måste han genom detta förlorat spåret. » Och Petrowitsch försvann sedan han med en pratsam petersburgares hela jargon hasplat ur sig dessa meddelanden, hvilka för mig hade mer än nyhetens hela behag. Men först få vi lof att ändra vårt yttre en smula. Med hjälp af stegen har man både kommit upp och ned. » Alldeles! Att betjänten Petrowitsch var en skurk hade han länge misstänkt, men aldrig till den grad som han nu fick erfarenhet om. Alltså fanns det icke annat medel än att helt enkelt bryta sig in för att gripa hennes högvälborenhet. Är ni galen? » Åter funderade han ett ögonblick innan han svarade:
– Bruna, lyckliga ... Men hvarför frågar du så, mor snälla? – Det är min hemlighet. Hon tryckte Karin ännu närmare intill sig och löste från sin rosenkrans det krucifix, som Birger Persson hade uthamrat framför vinterbrasan på Finsta gård. Det satte hon mellan hennes fingrar och Karin kände hur det var kallt som is. Nu ställde sig magister Petrus framför pilgrimerna med ett högt svartmåladt träkors och uppstämde en botgörarsång. Bakom honom följde Birgitta och fru Ingeborg af Dannäs och de unga kapellanerna Gudmar och Magnus, som buro fruarnas ränslar, och många tjänare, renlefnadsmän och riddare, hvilka alla samma morgon tagit stafven. Ännu en timme efteråt kunde barnen och de andra kvarvarande från klosterbacken se pilgrimerna, långsamt och steg för steg, vandra bort öfver östgötabygden, och uppe i cellgluggen stod den helige Gerechinus med det grå skägget mot gallret. Så ofta pilgrimerna närmade sig en kyrka, började klockan att klämta, men de vände sig icke om och sågo ej tillbaka, utan när de slutade att sjunga, läste de i sina böcker. På det sättet vandrade de ända till kvällen och dag efter dag genom obebodda skogar och öfver hedar och träsk. Slutligen gingo de ombord på ett handelsskepp och landade vid tyska kusten för att åter taga sina säckar och stafvar. När de i ett gästfritt kloster ibland hvilade ut under en varm höstdag, samlades utanför porten fattiga och sjuka, som redan hört berättas om den fromma och undergörande kvinnan från de okända länderna i norr. I Augsburg sutto pilgrimerna vid biskopens bord, mörka af sol och damm stego de in under Memmingens dystra murar, och allt högre reste sig bergen med snö på de öfversta topparna.
Sådan återbetalning enligt 2 § som sker med stöd av 6 a kap. 1 § 11 eller 2 a § får dock göras när den sammanlagda ersättningen uppgår till minst 500 kronor per kalenderår. 8 a § Om en oljeprodukt har försetts med märkämne som avses i 2 kap. 9 a § innan den har förts in till Sverige och oljeprodukten därefter har beskattats i Sverige enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 b, medger beskattningsmyndigheten efter ansökan återbetalning av ett belopp som motsvarar skillnaden mellan det skattebelopp som betalats för oljeprodukten enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 b och det skattebelopp som gäller enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a, om oljeprodukten har förbrukats i Sverige för uppvärmning eller för drift av stationära motorer. Ansökan om återbetalning enligt första stycket skall omfatta ett kalenderkvartal och skall lämnas in till beskattningsmyndigheten inom tre år efter kvartalets utgång. 9 § / Upphör att gälla U:2015-01-01 genom lag (2009:1497). / Utöver möjligheterna till skattebefrielse enligt 6 a kap. får skatten sättas ned för bränsle som förbrukats av ett energiintensivt företag för uppvärmning eller för drift av stationära motorer vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller i yrkesmässig jordbruks-, skogsbrukseller vattenbruksverksamhet. Beskattningsmyndigheten medger efter ansökan nedsättning av koldioxidskatten eller, beträffande råtallolja, energiskatten för den del av skatten som överstiger 1,2 procent av de framställda produkternas försäljningsvärde. Nedsättning medges med sådant belopp att den överskjutande skattebelastningen inte överstiger 24 procent av det överskjutande skattebeloppet för bränslet. Bestämmelserna i första stycket gäller även mottagare av värmeleveranser om värmen har använts vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller i yrkesmässig jordbruks-, skogsbrukseller vattenbruksverksamhet. I sådana fall avses med bränsle det bränsle som förbrukats för framställning av värmen. Om olika bränslen förbrukas samtidigt för denna värmeframställning får fördelningen mellan bränslena väljas fritt vid beräkning av nedsättningen. Motsvarande gäller för mottagare av värmeleveranser från kraftvärmeproduktion. varvid det nedsatta skattebeloppet i genomsnitt alltid minst ska motsvara minimiskattenivåerna för de förbrukade energislagen.
honom tiente, skulle föra tijonden till kyrkwärden Knuth i Möhrwijken, at lefrera i härberget, dhet han försummadt, och gått till bröllops i grangården. Andre gången säger han sändt sin dräng dijth med tijonden, och tålfman Carll i Så kan intet annat sig påminna, än dhet så war. Tredie gången säger han sigh intet warit hemma, och fierde gången war hans hustru och lefrerte penningar till kyrkwärden Knuth i Möörwijken, hwar af länsman säger sigh intet wetta, men Knuth å lychtonne löst några tunnor. Knuth tilstår henne lefwereradt sex m:k s.m:t, dem lensman inthet emothtogh, efftersom deth icke war fyllest, och Knuth dem lefwereradt tilbaka. Lensman fodrar 4 f:r 6 kannor som restera? Resp. Att han utgiordt af så många han borde efter proben 3/4 tunna, och meera intet, men på längden in alles är upfördt 1 tunna 2 f:r 6 kannor, deth han säger [fol. 84v] på honom wåra orätt påfördt. På tijonde längden fins honom wara påfördt hafft 198 skylar, där till han nekar, och at han in alles icke meera fått än 180 skylar, och där efter giordt tijondhen. Länsman säger sig ingen nytta där af kunnat hafwa, utan skrijfwit som warit för honom berättadt, och han bordt widh intechten wara tillstädes, då häradzskrif:n om något warit misskrifwit kunnat rätta, och eftersom dhet försummades och lensman måst fullgöra längden må han skylla sigh sielff. Enhälligt votum. Såsom Peder Jonson i Wijke hafwer intet sigh på tijonde intächten 1694 infunnit, och cronotijonden icke inlefwererat och ändåch han föregifwer i sin då warande tienst dragon Anders Gråbergh skall dhet försummadt, och han
För tsariiiiiaii och I~erii~es 1rv.iiiliga iippvnktniiig byggdes ett slags loge, förscclcl inocl galler ellcr riitt: ~i-c bjlilkai:, gciioii-i 11vilk: ~s spririgor dc f iigo ~slrAcla f örl.iiste1- I.iii.i: ~it: dc 111: biJ3cIii. scii. \ 11-iiiciin fös dc & s h pjcscrna VOL.« r 1 l sasiii~im lincle si tt cgct Iiof, sk ildt frAn siil gc~i~iils, I~e~tiic~idc först och friiiiist at: hennes I~nriis i~iiiii~oi, iiiereiiclclu hiig %€faclc f riinr, 1ivil.lzi~ rang c; j 1iiiigi.c bestriindes id siinst 5i.i dcirns ibili ' bi~l ' iis Rlclcr och lröii; yi~liltsets digiiitiircr: dcii kv.iiilign niuiiskiirilieii, skuttiii %st; uii-ii1tzpJ fiircstibidersk~~n för liiiiioförrbclot., kwiiiiiit~rfïuii ucli doi: iiixir.i~iiiaii, soiii bilecle stric1iglictci: ii: ~ iiiella,ii liuslhlket; ett tiotczl; i,ii.~li: i~ b ~ j;.
Våra tankars makt går vidare, än många på våra tankar och våra viljor. Men desto bland oss veta eller vilja veta. Icke blott menödvändigare är, att vi själfva ordna och bedelbart genom våra ord och handlingar utan härska vårt tankelif och målmedvetet leda de inflytelser, som utgå från våra viljecentra. Ty ock omedelbart genom sin blotta tillvaro fylla de hvarje rum, som lämnas dem fritt, och öka om de starka i vår tid ha lof att andas ut, med sitt inflytande hvarje besläktad andlig ofjättrade af strypande dogmer och trånga makt eller motarbeta efter måttet af sin styrka människobud, så ha å andra sidan de svaga och andligen outvecklade intet annat stöd än det, som hvarje strömning af fientlig art. tillfälligt bjudes dem af starkare medvandrare. En mycket god eller en mycket ond mänHuru stort blir icke vårt personliga ansvar, niskas starka inflytande ligger ofta mindre i då vi se det i ljuset af detta förhållande! Huru hennes ord och handlingar än i ett visst nå- tydlig blir ej vår plikt att strama tyglarne got, som utstrålar från henne, den atmosfär hon skapar omkring sig. Känsligast för detta hårdt till på våra tankar och känslor, lika väl omedelbara inflytande äro barn, som icke möta som på de handlingar, som födas af dem. Allt med egna odlade krafter. Huru ofta se vi växer och utvecklar nya former af sin egen icke t. ex. i en skola, a t t den ene läraren, art, icke blott växter, djur och människor, fysiskt stark, myndig och på allt sätt respektutan ock sublilare väsen, såsom idéer, känslor injagande, trots all sin myndighet icke behäroch handlingar. Hvarhelst tvenne starka, beskar sina lärjungar, under det en annan, bräckfryndade tankar mötas och famna hvarandra, lig och svag, kanske t. o. m. en smula löjlig, uppstår ett nytt lif, som i sin ordning har endast behöfver höja och sänka ögonlocken för makten att befrukta. Därför är det farligt att att styra denna svärm af yra barnaviljor och bära på en ond, förstörande tanke, likasom det samla hos sig alla dessa ystra, irrande barnaicke är utan faror a t t låta sitt sinne ligga öppet och fritt för alla tankefrön, som komma tankar. med vinden.
för vilka fredstraktaterna stadgat dess anlitande, samt med förberedelser för filantropisk verksamhet såsom t. ex. bekämpandet av tyfus-epidemien i Polen och krigsfångarnas hemtransporterande från Sibirien. Kontrasten är stor mellan dessa blygsamma livsyttringar och det stolta program, som lord Robert Cecil i underhuset den 27 april antydde med orden: » Förbundet måste utrustas med all möjlig auktoritet och prestige av världens regeringar och göras till enda organet för internationella förbindelser. Det måste vara allt eller intet. » En vecka förut hade en amerikansk tidskrift, The Freeman, vanvördigt förklarat förbundet i dess nuvarande gestalt » erinra om Artemus Wards beskrivning på den konfedererade armén efter dess kapitulation såsom bestående av Kirby Smith, åtta mulåsnor och en bastrumma ». Meningsutbytet om folkförbundsrådets ställning tog till utgångspunkt San-Remo-mötets besynnerliga tilltag att telegrafiskt föreslå rådet, att Nationernas förbund skulle åtaga sig mandatet för Armenien, vilket befunnits ej locka någon av de stater, som eljes icke tvekat att taga för sig av tillgångarna i det stora turkiska konkursboet. Folkförbundsrådet svarade med en mycket sakrik och förståndig skrivelse, i vilken det erinrade folkförbundsaktens författare om att förbundet tillkommit ej för att själv övertaga, utan för att övervaka mandatförvaltningar, att det varken ägde finansiella eller militära resurser för att fylla en dylik uppgift, men att det gärna skulle söka anskaffa en mandatärstat, om högsta rådet behagade ge tillfredsställande upplysningar om en rad grundläggande fakta, exempelvis om Armeniens gränser samt om de allierade ämnade rensa landet från turkiska trupper och åtminstone provisoriskt anslå medel för de nödvändigaste utgifterna vid upprättandet och upprätthållandet av en armenisk stat. Folkförbundsrådet oeh dess konkurrenter.298 DAGENS FRÅGOR Högsta rådet blev generat över denna välförtjänta återremiss och företog sig — en klassisk dementi på talet om den hemliga diplomatiens avskaffande — att helt enkelt förbjuda folkförbundsrådet att publicera sin egen svarsskrivelse. Folkförbundsrådet å sin sida var nog svagt att formellt foga sig i förbudet, ett slag i ansiktet på dess egna principer, men medverkade i någon form till att skrivelsen likväl i alla väsentliga delar offentliggjordes i Times.
thet, at Consistorium förwägra honom intet disputera exercitio causa, men intet pro gradu uthan han först examineras privatim, effter som brukeligit är in academiis. Neekar M. Franckenius til at han må disputera, tå skal han bewijsa thet han honom förwijter. Sist blef och Johannes Danielis O-Gothus på Consistorii godhe behag transfererat in tertiam classem stipendiatorum. Ty när han blef in Consistorio dömbd til at böta så myckit, för den afbrändh på Bagarboskogen skedde, tå lofuades honom hielp af Consistorio, på huadh sätt the hälst kunne honom befoderlige wara. Praesentes fuerunt D. Daniel Sidenius Rector, M. Joh. Staienus, D. Johannes Loccenius, M. Lau­ rentius Fornelius. Den 22 Junii höltz ordinär. Consistorium p ise n tib u s D. Daniele Sidenio p.t. Rectore, D. Jo­ hanne Lenaeo, M. Johanne Laurentii Staieno, M. Laurentio Stigzelio, D. Johanne Loccenio, M. Martino Gestrinio, M. Martino Nycopensi, M. Erico Brunnio, M. Boetio Quaestore, D. Daniele Behm. Berättar Magnif. Rector at Kurkarna hafua i gåår sagt sigh skola göra een fulmechtigh then som i dag här in Consistorio skulle uthföra een saak emot Johannem Academiae waktemästare. Tå tilfrågades Rector om the woro arresterade eller ey? Rector swarade at the intet woro arresterade, uthan the wille sielfua skicka een in Consistorium som saken uthföra skulle. Objectum Rectori: At i gåår i kyrkian war beslutit at the skulle arresteras. Rector swarade och sadhe: At thet war skrock uthi h. e. nullitas processus, derföre
' .P ' ". i 4 b 2 * z " i $ S * OB F 3 ÖP kapitalister, sarskildt friintiminer, har det länge varit ett önskuingsin %l att kunna öfverlamna vbrden af siaa värdepapper och skötseln at sina affiirer Ut n k o n person eller institution. som med absolut siikerliet fiiro~inde pnnktligliet och iiuggrmnliet i utförandet af E. det anförtrodda uppdmget Hfvensom prisbilligliet. En sådan institution är - 5 " Stockholms Enskilda Banks Notariatafdelniag Exenipd 1. 0iu en ptnoii hos Xotariatafdelningen deponerar! ': I tent 1290. i iildstu t itleï var nijölken uppskattad soiii i8tt frmiistieutle toalettmedel tillhudens fiirskiiiiandt *, och iiiitidir mejerskors finn hg twli viickra hiiiider ritgikt talnnde hevis p& iuttdlotn förtriifflighet. Barnängens wdlktvål Br efter en patenterad inctoct direkt frnnistiild friin uatiiriig mjölk, hvndati densaninin orilkorligeii giir hyn och Iiiiden 11 vit, t - c u l w och smidig, hvarom cu och Ii \ -: ar och cil k m öfrertygcz sig genom nfigon tids daglig anvandning. T följd at patentet kan iugmmer Pii vi frnmstalla deuns tval. Etiketterua {med bjbmstampeln och Rarniingeus namn) Kro inregistrerade. lir I<tdiiil Obs Obs. ererantör, Stockholm. Billigu a fgi ftrv! Aftonkurs kl. 8-10 e. m. SÖndngslektioner. hvanje dag.
Det är L o s k ä r e t, » upplyste han, » och på isen mellan detta skär och Grisslehamn var det som D ö b e 1 n tog afsked af den svenska arméen, när han fört den öfver från Åland. Och snart därpå kom K u 1- n e f f efter med sina kosacker; och Kulneffs stuga skall jag sedan visa er. » Men solen sjönk så småningom bakom de FRÅN DE PÅGÅENDE SOMMARKURSERNA I STOCKHOLM. DEN TILL GRIPSHOLM. UTFÄRFOTO FÖR IDUN AF A. HLOMBERG. GRUPP AF DELTAGARE PÅ GRIPSHOLMS BORGGÅRD. » GALI IVANGOROD skuggande parkträden, och festen led mot sitt slut. Månget lefve för husbondefolket höjdes med kraft och öfvertygelse, och en af skollärarne i orten arrangerad kvartett höjde stämningen med sina sånger. Så sköt med ett hväsande ljud en raket upp mot himlahvalfvet såsom förebud till det fyrverkeri, som bildade afslutningen på dagens fest och af åskådarne hälsades med oförställd förtjusning. Sent på kvällen förde ett extratåg de mera långväga gästerna tillbaka till Stenstorp. Festen hade förmodligen hos alla kvarlämnat det bästa intryck, och med trygghet kan man spå, att hos dagens hjältar, medaljörerna, denna deras hedersdag kommer att utgöra ett bestående minne för lifvet. Det kunde man tydligt läsa i deras trohjärtade ansikten. EN LUSTFÄRD TILL GRISSLEHAMN. RERÄTTAD AF N. P. ÖDMAN. N O. SLUT TB. FÖKEG. N:R. ATJCLÉR erbjöd sig nu att bli vår ciceron, och så, sedan vi blifvit inbjudna att vid vår återkomst dricka ett glas saft, satte vi oss i marsch, o ' ch snart voro vi inne i den Engströmska parken, som låg alldeles sida vid sida med Nauclérs trädgård. Vi passerade icke genom den förbjudna grinden, utan genom en liten grind direkt från nämnda trädgård. Parken var mycket vacker och omväxlande med sin ÅR 1581 TAGNA KANONERNA, TAGAS I BETRAKTANDE PÅ DEN YTTRE BORGGÅRDEN. LÄSER.
KUNDE DET MÖJGEN PÅ TYGET MED MER ELLER MINDRE UTAktiebolaget LIGEN KOMMA SIG DÄRAF, ATT VILLAN VAR SPÄDD AMMONIAK, CITRONSYRA ELLER KLORKLÄDD MED KLÄNGVÄXT? VATTEN, SOM MED FINGERSPETSARNA ELLER äga förmåga att rena tänderna samt MED EN LAPP ANBRINGAS PÅ FLÄCKARNA. MIO. bevara deras blanka naturliga utseJOHANNES OCH JOHANNA. FÖRLIDEN SOMMAR ANNONSEende utan att angripa emaljen. — FLÄCKARNA KUNNA MÖJLIGEN BORTTAH. M:t Konungens Hofleverantör. STOCKHOLM. FÅTÖLJ, SOM, OM DAGEN ANVÄNDES TILL GAS MEDELST ETER. STOL OCH OM NATTEN TILL SÄNG, MEN ANN:R 26. MAN FORDRAR I UTLANDET UNGENONSEN HAR SEDAN DESS EJ VARIT SYNLIG. — OM B. S. HELT BESKEDLIGT LÄTER FÄR DETSAMMA SOM HOS OSS, SAMT NATURELLER ÅTMINSTONE EN MYCKET STOR KUPA, KAN NÅGON GIFVA MIG UPPLYSNING OM, SITT NACKHÅR EN TID FÅ VARA I FRED LIGTVIS SPRÅKKÄNNEDOM. OM DENNA FORM FÖREDRAGES, OM T. ÉX. gorna af den art, att de rätteligen HVA höra R IFRÅGAVARANDE STOL SÄLJES, PRISET, FÖR NÅLAR OCH TING, SÅ VÄXER DET NOG, N:R 27. NI GÖR NOG FÖR RESTEN KLO16 LITERS RYMD, MED VATTENVÄXTER, HVILhemma i annonsafdelningen, intagas de OCH OM D EN ÄR PRYDLIG OCH PRAKTISK? KA LÄMNA DEN NÖDIGA KOLSYRAN OCH HVILdock icke. Y. Z.
Lewis och Clarke följde efter Boschs Caprice så fort den körde ut från det federala garaget. Men i den åldern tror man ju att man är oövervinnerlig och osårbar. De påstod att de inte hade nån vid namn Meadows på det jobbet, vad det nu kan vara värt. De skulle vänta tills han körde därifrån och sedan skulle en av dem hoppa ur bilen och snabbt som sjutton plocka ur bandet och sätta in ett nytt. De visste att bankerna i centrum inte har öppet på lördagarna. Bosch stelnade till. Det är därför jag aldrig tar emot hans samtal eller ringer upp honom ifall han söker mig. " " Mhm. " Vad har de här att göra? " Om nån hade tagit sig in för att gripa dem skulle tunneln ha sprängts sönder. Ens andetag liksom ekade där i mörkret och var nog för att avslöja en. Så tog han fram en färgdyna och ett fingeravtryckskort från fiskedonslådan på marken. De var så desperata. Vad ska det tjäna till när ni ändå inte vill veta sanningen? " Jag har jobbat sen sex i går kväll och det här är den sjunde brottsplatsen jag har varit på. " Innebär det att han själv väljer ut vilka som får komma till Charlie Company? " " Men det stod ju inget om nåt vittne i mordutredningen. " När han höll på med det tyckte han att det verkade som om Harriet Beechams stulna föremål åstadkommit en ovanligt stor mängd papper. Himlen hade samma färg som urblekta jeans och luften var osynlig, ren och luktade färsk grönpeppar. Den kostymklädde som eskorterat Tran in i valvet var en av tre unga, ljushåriga män som satt vid var sitt antikt skrivbord på den lyxigt tjocka mattan i receptionen. Bosch är förmodligen där inne och får sig ett ligg. Nu kom den kritstrecksrandige in igen bärande på en bandspelare, tätt följd av fyra andra civilklädda män. För en utomstående skulle fotona förmodligen te sig märkliga, kanske fascinerande. Jag ville bara säga nåt mellan fyra ögon. " Den anhållne uppgav för utredaren att han brukade sova där för jämnan eftersom hans mor inte ville ha honom hemma. Det var inte första gången man missat sådana saker och skulle inte bli den sista heller. Det var sent nu och inga förbipasserande strålkastare lyste upp bilen längre. Det kom av sig självt. Han tog ett par kort och gav tillbaka resten.
För var gång ett knä pressades mot buken, sköt en ny stråle grumlad vätska fram. Det var vattenlinjen till det största och blåaste fartyg jag sett. Kanhända bidrog Reine. Min poetik skulle ofelbart få den sprängverkan jag innerst inne eftertraktat. Vi var tretton år då. Nej tack, inte jag! de meos inodios e meas sufrencias Sedan rök han på den kutryggige domaren som föll baklänges med pipan gällt visslande och Nyman över sig. Du bluddrar redan, sjöbuse. Så effektiva! Måsarna flög skränande ur bandspelaren. Hon vankade kring i lägenheten. Jag själv fem. Det var inte utan att man blev lite fundersam då man med knorr på näsan tvang på sig de saltgula och stela träningsplaggen allt för att hålla placeringen i Tigers svettliga men samtidigt kände att fingrarna och underarmarna faktiskt spred en helt annan lukt en lukt av åldrande och snar död. Tränanns vrånga värld. Den åtföljande artikeln hade författats av den populäre Errol Påhlsson. Mitt är systemet och du, Solen, min planet. Jag var riktigt spänd inför matchen. Det var tillfälligt Ottos knåd sedan en vecka tillbaka men hon hade redan hunnit ta efter Ottos exotiska klädvanor: Bastkjol och en blommig schalett som bystskylare. Ettan har fullt av sådana kalligrafier, men dom talar inte om höjdpunkter och livsextas, dom talar om att livet redan slitit sej, att det gått frigång och härjat några år, men sedan lämnat kroppen avgnagd och utsugen mellan två sänggrindar på en kommunal avstjälpningsplats för otjänliga åldringar. Ja, de e match Svenne och du får ropa och hurra så mycket du kan. Vid den gamla handvinschen låg två flak under vatten, borrade i sank. Just där nyckelbenen löper samman finns hos alla människor en naturlig sockel, en platå i ben under skinnet. Snart skulle Nina komma. Alla gjordes snabbt uppmärksamma på det inträffade. Jag låg där med dropp och syrgas på intensiven. Mat finns kvar sen julafton, och vin ... Det inledande bergspasset kunde på goda grunder sägas vara överståndet. En man ur min forna bekantskapskrets hade emigrerat och bosatt sig i Amerika.
Det sker lugnt och med hjälp av musik, levande ljus och långsamma tysta rörelser hos läraren. Det finns dock kulturella element som jag uppfattar som specifika, och som kan betraktas som en av Stordammens framgångsfaktorer, nämligen mottagandet av barnen och morgonrutinerna. Detta är bakgrunden till det delsyftet i föreliggande studie. Cirka 8.45 går vi in i ett litet samlingsrum. Samtalet som återges sker mellan mig och två flickor och det sagda är en återkoppling till en diskussion om värdegrunden: Ni sa det att värdegrunden funkar inte alltid i eran klass (Anette). Den glädje och entusiasm som skapas och återskapas av de vuxnas ansikten kommer att konstruera liknande ansikten i barnens sociala samspel. Sen idag har jag börjat fundera på att man kan ju faktiskt sätta ihop barn två och två eller tre och tre eller fyra och fyra och kanske sådana som vanligtvis inte brukar leka, och så kan man ge dem ett ämne att samtala om när de går det här varvet så att det föder nya tankar hela tiden (Kvinna). Här kan man vara sig själv och det är ok att inte vara på topp hela tiden. Hon fortsätter med att relatera detta till trygghetsaspekten. Det är dem man får organisera utifrån. Detta märks, menar denna mamma, genom lyhördheten. Alla är trygga, till och med jag Här får alla va, och varm och go och glad Dikten ovan kan, menar jag, uppfattas som en beskrivning av ett lyckat värdegrundsarbete. Stämningen i lärarrummet är väldigt glad. Den individuella utvecklingsplanen SOU 2006:8. Om man jämför med (andra stadsdelar) så är det här rena idyllen, mot dem (Man). Läraren talar om demokrati i en barnkontext som något specifikt, och då betyder demokrati att barn ska få vara glada och ” vara barn ”. Man ser den direkt när man kommer innanför dörren. Genom att framställa alla uttalanden som muntliga blir urvalet av informanter större, vilket omöjliggör identifikation av den enskilda informanten. Även punkt nummer två (vi månar om våra barns självförtroende, därför ingriper vi mot all diskriminering) avspeglas i orden ovan: att inte säga fula ord. Här avslutar Gabriella sitt historiska anförande och börjar istället tala om Stordammens ledningsfilosofi, samt om maktfördelning och trygghet. Hon menar vidare att man som barn inte alltid kan avgöra vad som är bäst, utan hon tror att vuxna ofta vet det. Jag kan dock inte säga att etnologin generellt syftar till att skapa både insikt och förvirring.
Denna åtgärd ger både sjukgymnasten och patienten en bild av hur patienten reagerar under träning. I ett flertal studier, många från Finland, har framkommit att långdistanslöpare har astma i ökad utsträckning medan personer som ägnar sig åt mer explosiva kraftsporter inte är lika drabbade [29]. Detta medför att personer med astma kan vara mer fysiskt aktiva i sitt dagliga liv [7]. De flesta vetenskapliga studier som undersökt träningseffekter hos astmatiker har visat att astmatiker uppnår samma träningseffekter som friska personer, dvs konditionen förbättras ca 5-20 procent efter en träningsperiod [16]. - Uppvärmningen skall vara lång samt stegrad. Dessutom förbättrades de ansträngningsutlösta besvären, och behovet av inhalationssteroider och orala steroider minskade liksom antalet akutbesök och sjukskrivningsdagar. Det finns dock inga studier som visar att man kan minska risken för att få astma om man är regelbundet fysiskt aktiv. Personer med astma som har ansträngningsutlösta andningsbesvär kan bli refraktära i reaktionen vid ytterligare ansträngning, dvs de upplever mindre andningsbesvär vid förnyad fysisk ansträngning som äger rum inom 2-3 timmar [18]. Personer med lindrig astma, som har bronkobstruktion endast vid infektioner och som klarar sina ansträngningsutlösta andningsbesvär med hjälp av ß2-stimulerare före träningen skall rekommenderas att vara fysiskt aktiva eller bedriva regelbunden fysisk träning i samma utsträckning som friska personer [3, 10, 19]. Sekundärprevention vid astma innebär åtgärder för att minska astmans inverkan på individen i det dagliga livet. I epidemiologiska undersökningar från Östersund fann man en astmaprevalens hos ungdomar vid svenska skidgymnasier på 15 - 20 procent och att astmasymtom förekom hos var fjärde åkare [26]. Fysisk träning som innebär en belastning på kroppen rekommenderas dock för att förebygga osteoporosutveckling. Förekomsten av astma är ökad även hos andra elitidrottare. Detta är inte ett avgörande bevis för lufttemperaturens betydelse med tanke på det ovan nämnda faktum att även förångning av vatten kräver energi. Fakta Varje träningstillfälle bör avslutas med en nedvarvningsperiod på 5 till 15 minuter. Det är inte klarlagt om metabola och cirkulatoriska faktorer påverkar organismen hos astmatiker som regelbundet har symtom vid ansträngning.
' senare ha l908 en kvinna prudlfemme, medlem af le conseil kvinnliga plympch blomtillverkare bildat en fackdes prud ' hommes, - skiljedomstolen i tvister mellan förening, som upprättat. en undervisningskurs i arbetsgifvare och arbetare, hvilken äger vissa beröringsyrket. - Inom kooperationen börjar ock ett kvinnligt punkter med den medeltida preud ' hommes-institutioinitiativ göra sig gällande. Numer finnas afven ute nen - och detta först sedan en feministisk förening slutande kvinnliga kooperativa företag; ej blott. ' är i åratal verkat för kvinnors valbarhet härtill. kvinnan en illa aflönad arbeterska inom de manliga. Hurudan ar för öfrigt arbeterskans stallning i Det mest intresseväckande af dessa ar rLa fleur de förhållande till arbetarens? Den synes vara bast Paris)) för tillverkning af blommor, som bildats un" \ äro sockerbagare,, ' ' ' ar me ' 388 D A C N Y gefär för ett och ett halft år sedan af en kvinna, M: me Stéphanie Bouvard, tillhörande plymoch blomtillverkarnas fackförening. Företaget startades med ett begynnelsekapital af endast 1,000 francs ' och det har blott föga understödts af arbetsministeriet, men lefver dock, på grund af de deltagandes offervillighet. Direktrisen sjalf. åtnöjer sig, till dess bättre tider komma, med en obetydlig lön. Allt arbete utföres af kvinnor, såväl blombladens utklippning och färgning som deras sammansattande. Och fabriken levererar en gros såväl som till enskilda kunder. I sig sjalft ar ett dylikt företag icke så synnerligen betydande, men det gifver dock tro på möjlig utveckling, om hvilken man annars lätteligen kan komma att misströsta vid en jämförelse sådan som den vi här gjort. Ty de medeltida franska industriarbeterskorna synas på det hela taget varit mer jamstillda med männen an hvad fallet ar med K. - UD. nutidens. D tare g&- förbi med sin. lykta. Ett ljussken fall& in genom fönstret, när Jens ryket ar en morgon i mars på Genevesjön. Angbåten har nyss lagt ut från Quai des PAquis. Längst och spiror, mjuk bort på akterdäck och obestämd.
Den farligaste åsikt en människa kan lägga sig till med är att det i livet finns plats endast för efterhärmare och icke iför den nyskapande kraften. Sanningen är att det icke finns goda utsikter för någon annan än den nyskapande kraften ". Vid inköp av minst 6 askar silliniä ningar ingår lemnas 10 % rabatt. — För Tci " P rir na varor garanteras. TEL. 45 70 Ingang till butiken närmast frän Bazargatan. Hj. Landins, Saft& Froktkonserv fabrik, Mosas. MT Färsk Fisk någon ärvtlig belastning, kände jag mig tämligen säker på att han skul­ le kunna bli fullständigt kry. Och jag fick rätt lyckligtvis. Han res­ te hem igen för en månad sedan över Rivieran, pigg som en mört. — Och ni stannade kvar? — Ja, jag blev ombedd att flytta upp till sanatoriet. De ha ingen ordinarie läkare däruppe, och som patienterna äro flera än vanligt, har jag fått tillräckligt att göra tills slutet av säsongen. För min per­ sonliga del var jag mer än glad att få stanna kvar, då jag har en hel mängd vänner på platsen. — Jag visste inte, att ni kände Lindsays. — • Nej, det gjorde jag inte heller, förrän jag kom hit. Vi träffades på en maskeradbal på Grand, och de bjöd mig på middag o. s. v. Och så kom fröken Fanshawe hit ut, och vi var gamla bekanta, så det giok mycket naturligt det hela. — Fröiken Fanshawe var således en gammal vän? — Ja, hon är förlovad med en av mina bästa vänner, Owen Cheyne. Ni kommer ihåg honom kanske? Han vände sig om efter saltet, un­ der det han talade. Han var om­ bord på Magnolia, då ni korn över från Australien med oss. — Ja, jag minns honom. Hen­ nes röst var lite kylig. Jaså, han är er — bästa — vän? Jag hör, att han väntas hit längre fram. — Ja .. Lassen hade märkt för­ ändringen i tonfallet, och det gjorde honom ont, då han förstod, att isåret ännu ej var riktigt läkt. Han har varit sjuk, hör jag. Blev liggande i tyfoid för några veckor sedan och ska nu komma hit för att krya på sig, innan han ger sig av till sjöss igen. Ni kommer att råka honom naturligtvis.
i barnets sinne sjunga in den visa, den saga, På vår nationalära, vi vilja icke bli alltför m y c - som hon ej hade kraft att fullfölja. Sutte ket » snudne » i detta damernas Nordiska spel, där hon där med sitt arbete, så skulle vi hjälpa vi måste ha m e r styrka i hufvudet än i benen. henne att få tråden in i nålsögat, trampa Annars slipper gäcken, såväl i det älskade broderlandet s o m i de andra grannlanden, ohäjdadt lös maskinen. » öfver våra visserligen söta, m e n klena små krus» Nonsens och pjoller! Tror du jag tillåter hufvuden. något ' sittande vid arbetet ' i ett sådant rum. Svulstiga fraser, himlastormande utgjutelser i Mycket nog att jag medgifvit chäslongen med anfall af rabies poetica, rosenröda förtroenden m e d dess s. k. slummerkuddar utan tvättvar och mera sådant, kunna j u alltid påräkna sin gifna o c h ytterst tacksamma publik m e n — men, ty det finde dammfångande, kanske ej ens vetenskapnes verkligen ett ledsamt aber o c h det är — kriligt undersökta fotfiltarne, en eftergift åt bror! » tiken. De hälft faderliga förmaningarne i Iduns lilla Hygienen log meningsfullt, lite öfverlägset.
Hon knäppte nu ihop de små händerna, det syntes, att hon väntade att få läsa. Saknaden och sorgen försvagade henne ytterligare, och tvänne månader efter afskedet från den älskade sonen perlade den sista tåren på hennes af döden kyssta kind. » Att hon ändå har så mycket verkligt intresse för gossen! » tänkte grefven tacksam, och resan blef beslutad och skulle anträdas, så fort som den unge baronen slutat vapenöfningarna på Malmslätten, denna lifgrenadierernas exercisplats. » Om jag icke mins orätt, så var det här i huset som adressen var stäld till de stackarne, som annonserat? » sade han, sedan han funderat några ögonblick. Med blommor och en mängd kaffebröd stod namnsdagsbordet dukadt, liknande ett altare der hvar och en nedlagt sin gåfva. » Adlerros, Adlerros! » utropade hon darrande af fasa, » skulle du verkligen så kunna förnedra ditt namn – ditt anseende som ädling och familjefar? Allt är åter tyst, och han vågar ändtligen uppslå sitt öga. » Vi äro äfven gamla bekanta, herr Rosenberg », sade grefven, som nu stod hos den sjuke och fattade vänligt deltagande hans hand. » Vänd genast om! » Bakom denna grupp stod den gamle läkaren med djup rörelse och korslagda armar, och öfver allt detta spred lampans dunkla sken en mystisk belysning. Denna tanke är min enda tröst, och jag skall också visa, att jag förstått hans vink! » Du glömmer, min söta vän, att kärleken är äldre än konvenansen! » svarade denna leende. Fjorton år hade förflutit sedan grefvens senare giftermål, då döden åter inflätade ett hvasst törne i grefvens sorgkrans. Wilhelm lydde dock icke omedelbart denna tillsägelse. » Men, Theodor, har du pröfvat dig sjelf och de yttre förhållanden, som åtskilja dig och Hilda? » Häftiga snyftningar qväfde nu hennes röst, och hon gömde de brännande tårarne i sina händer. Han behöfde på nära håll se det land, der solen icke går ned! Det är kommerserådet Schimmerman och Rosenberg. » Men vanan att lida är en mäktig häfstång i lidandets ögonblick.
Så de sade och mycket, som, öfverröstadt af detta, Flydde som rök och fann ej ett villigt lyssnande öra, Tills att, af alla främst, den brunskäggyfvige Ontrus Gick till sin ränsel, snörde den opp och tog med förnöjsam Min, att de glimmande tändren emellan mustascherna syntes, Leende fram därur den med omsorg korkade flaskan, Där en smakelig rom han plägade spara på färder. Vinkande drack han och bjöd åt Mattias den härliga drycken. Men när hvar i sin vrå de spinnande pigorna sågo Silkesdukarnas glimmande sken i den öppnade ränseln, Sprungo de opp nyfikna och lämnade rockar och rullor. Likasom svalor flyga med skri kring den sväfvande höken, Så omhvärfde de nu den brunskäggyfvige Ontrus, Lystna att mätta sin blick med varornas skimmer och fägring. Längtande sågo de, frågade pris och suckade ofta, När de förnummo, hur dyrt de prunkande dukarne såldes; Men där talade då den unga, förståndiga Hedda: "Se, hvi dröja vi här och önska oss sådant, som aldrig Kan uppfyllas ändå? Hur skulle vi, fattiga pigor, Siden begära och silke, som blott en gosse med hemman Köper ibland åt sin brud, att fägna den lyckliga flickan? Ville helst någon känd eller okänd man i vårt samkväm Köpa och skänka åt mig ett synålsbref eller nålhus, Toge jag tacksamt emot och vore förnöjd i mitt sinne." Så hon sade och fäste sitt stora öga på männen. Leende framsteg då den raske Mattias och uppdrog Sedeltaskan af skinn, som han bar förvarad i barmen, Tog en sedel därur och köpte och delade vänligt Gult bröstsocker och uddiga nålar åt pigorna alla, Medan åt Hedda han valde därtill en glänsande hårkam. Flickorna gladdes därvid och nego och tackade sakta; Torparne åter, och äfven den brunskäggyfvige Ontrus, Logo och glammade högt och brydde den raske Mattias. Så utropade en och en ann' spetsfundig i hopen: "Se dock, hur hastigt det gick för den listiga Hedda att fånga
Lide vi, så skole vi med regnera; om vi försake honom, så försakar ock han oss. Tro vi honom icke, så blifver han dock trofast; han kan icke neka sig sjelf. Sådant förmana, och betyga för Herranom, att de icke träta om ord till ingen nytto, utan till att afvända dem som på höra. Vinnlägg dig att bevisa dig Gudi en bepröfvad och ostraffelig arbetare, som rätt delar sanningenes ord. Men oandelig och onyttig ord kasta bort; ty det hjelper mycket till ogudaktighet; Och deras tal fräter omkring sig, såsom kräfvetan; ibland hvilka är Hymeneus och Philetus; De der om sanningen felat hafva, sägande uppståndelsen redan skedd vara; och hafva förvändt somliga menniskors tro. Men den faste Guds grund blifver ståndandes, och hafver detta insegel: Herren känner sina; och hvar och en som åkallar Christi Namn, gånge ifrå orättfärdighetene. Men uti ett stort hus äro icke allenast gyldene och silffat, utan jemväl träfat och lerfat; och somlig till heder, och somlig till vanheder. Hvar nu någor renar sig ifrå sådant folk, han varder ett helgadt fat till heder, husherranom brukeligit, beredt till allt godt verk. Fly ungdomsens lustar; men far efter rättfärdigheten, tron, kärleken, frid med allom dem, som af rent hjerta åkalla Herran. Men förkasta dåraktig och öfverdådig spörsmål, vetandes att de föda träto af sig. Men Herrans tjenare skall icke vara trätosam, utan ljuflig vid hvar man, läraktig, den de onda lida kan; Och med saktmodighet straffa dem som emotstå; om Gud en gång vill gifva dem bättring, till att förstå sanningen; Och besinna sig ifrå djefvulens snaro, af hvilkom de fångne äro efter hans vilja. Men detta skall du veta, att uti yttersta dagarna tillstunda farliga tider. Ty der varda kommande menniskor, som älska sig sjelfva; girige, stortalige, högfärdige, försmädare, föräldromen olydige, otacksamme, ogudaktige,
Hans klädsel var högst enkel: han bar en blå rock med små uppslag och förgyllda knappar af messing, gula underkläder, svart halsduk, stora hjortlädershandskar med kragar af elghud, som gingo upp till armbågen, en stor värja, som hängde i ett gehäng af hjortläder, grofva jernsporrar och stöflar med höga kragar, som räckte ett godt stycke öfver knät. Jönsson började nu att lefva ett lustigt lif. Hon frågade till och med hvarför Knut icke sjöng nu för tiden, och bekände uppriktigt, huru ofta hon och hennes tant hade njutit af hans sång. Och denna gerning var alldeles ryslig för Börjeson. Gör du icke detta, så är det bättre att stämma i bäcken än i ån Betänk dig derför noga, mitt barn! – Åh strunt, den är snart öfver, försäkrade Winge. Nu räckte det likväl godt, ty Karin hade många extra inkomster, bestående af ägg, mjölk och gryn m. m., som de goda barnen smögo till henne i tysthet. Pastorn påstod, att skolmästare var en likaså hederlig och maktpåliggande tjenstebefattning som prestkallet. Flickorna voro ledsna öfver dessa täta förändringar; ty flickor skulle i allmänhet icke vara hälften så fåfänga och koketta, om de fingo vara i fred för de goda mammorna, men sådant är icke tänkbart vid dylika tillfällen. Det var en sorgedag för den lilla familjen, och frampressade många suckar och tårar ur fruntimren. Han var af medelmåttig längd, med en väl proportionerad vext, som utvisade styrka och behag. En vacker vårdag satt gumman Rosenstam som vanligt vid fönstret och lyssnade på målarens sång. Hon har länge vetat att det var väl mellan fröken Aurora och unga Winge, men har icke sagt det förrän i går, då hon berättade att förlofningen skulle bli i afton. – Det kunde han icke vara, söta tant, invände Aurora, något rodnande. På detta sätt gick det, undan för undan, dagen i ända. – Jag är riktigt glad öfver att mamsell Gnatelin – så hette modehandlerskan – var här i går och gjorde en ny beställning, sade mamsell Klara, som var äldst. Det är tvärtom vi som fordra upprättelse.
för sig och söker komma ned. Slutligen släpper hon sig ner på mitt papper och gör tecken med vingarna alldeles som tuppen på kyrkan Notre Dame des Champs i Paris. Därefter kryper hon utmed kanten av manuskriptet, tar fäste på min högra hand och kravlar upp på den. Hon ser på mig och flyger därefter mot fönstret. Kompassen på bordet visar nordlig riktning. Gott! tänker jag: till Norden alltså! Men i sakta mak och när jag får lust. Tills vidare stannar jag där jag är. När klockan slagit sex finnes det ingen möjlighet mer att stanna kvar i detta spökhus. Okända krafter lyfta mig från stolen, och jag måste slå igen butiken. På de dödas dag inemot klockan tre eftermiddagen är det solljust och lugnt väder. Innevånarnas procession med prästerna samt fanor och musik i spetsen skrider fram mot kyrkogården för att hälsa de hädangångna. Kyrkklockorna börja bingla och bångla. Då utbryter med ens, utan att något moln först visat sig på den blekblå himmeln, en storm. Fandukarna fladdra och smälla på sina stänger, de i processionen gående männens och kvinnornas kläder röras häftigt för vinden, virvlande dammoln höja sig, träden buga Det är ett sannskyldigt underverk. Jag är rädd för den instundande natten, och min mor är förberedd därpå. Hon har givit mig en amulett att bära omkring halsen. Det är en madonna och ett kors av heligt trä, som utgjort del av en mer än tusenårig kyrkbjälke. Jag mottager den som en kostbar skänk, given av gott hjärta; men en återstod av mina fäders religion förbjuder mig att bära den om halsen. Vid aftonmåltiden inemot klockan åtta, omkring den tända lampan, råder en olycksbådande stillhet i vår lilla krets. Ute är det kolmörkt, träden susa icke. Det är alltså moltyst. Då kommer en vindstöt, en enda, som tränger igenom fönsterspringorna och utstöter ett tjut likt ljudet av en mungiga. Och så är det slut. Min mor kastar en förfärad blick på mig och trycker barnet i sin famn. Jag fattar på sekunden vad denna blick sade mig: Vik hädan, fördömde, och drag icke ned hämndens demoner över oskyldiga! Allt störtar in omkring mig; den enda lycka som återstår, att få vara hos
4 — 360 Pelleriris F Margarin är bäst! ^ IVI svarta, hvita och kulörta sidentyger till brud-, sällskaps• E. 4: 50 pr meter, äfvcnsom alla slags ^ J. Aktiebolaget n 7 ». & promenadtoiletter, franko och tullfritt hem. Hufvudkontor: REGERINGSGAT. VÄRLDSUTSTÄLLNITIFJENIPARIS O B S. icke l:a Anthracit. franska bläck, 1900. Hushållskol. NYHETER Läkares omdöme: Bättre och hälsosammare både smör och gräddost. Enligt handelskemisten herr John Landins analys innehåller Eskilstuna mesost c:a 75 proc. lättsmält näring. Allmänhetens högsta loford för utsökt fin och aptitlig smak. Pris unge fär hälften mot vanlig ost. Då verkligt fin mesost på grund af de låga prisen icke MYNTTORGET 4 DROTTNINGGATAN 102 utan förlust kan tillverkas annat än i störHORNSGATAN 5 2. sta skala, så ligger det i allmänhetens eget intresse, att alltid använda mesost från Eskilstuna Mesostfabrik (K. J. Karlsson), som är den främsta och äfven ' f>anbrytande fabriken i branschen. Eskilstuna mesost fås i alla välsorterade specerioch matvaruaffärer samt direkt från fabriken. Cirkulär och priskurant på begäran. ränta. Cokes. Om skolan se Idun 2 i juli 1901 och N. P. Ödman i Vårt Land 14 dec. m. Eget skrädderi. fint Elektriskt läge Nytt! t r. — Hiss. Moderata Tyst priser. Allm. T e l. F * AG-ERSTRÖM Elek. ljush. Motluftsb. ffr. Sandbad. Högsta utmärkelse. fås — till bushål sbruk — äfven i 5 kg. o. fraktfritt Värml. efter orM o d. * / a 1 0 — 4) Ärlig Gnidmedalj i Gefle igoi. & C:O, stil .. Allm. för år. nord.
De dar dell niira beroringen nied europderna redan ha intet annat m&l ail sitt fzideraeslands frihet; dema ' borjat lossa p % de orientaliska sedernas striinga bunfrihet skall dB ocksa betyda alla dess unders$tars, ty denhet och d&r inan hos de forniima turkinnorna koranen foreskrifvef icke, kvinnorna nhgon afsttingdknappt laugre kunde betrakta viisterlandsk bildning het och det ar mer den gamla vanan och de g a d % sisoln ett undantagsfall, utan iifven fjiirrau frAn de stora sederna, som doma kviunorna till ' harems ensamhet, an sa.n~f c ' rdsviigarna i det oroliga hfacedonien, den ungrelionens foreskrif ter. turkiska rorelsens centrum, hafva kvinnorna nled gladt Engelsllmnnen & r ofverraskad of ver dessn kvinjubel halsat frilieten sAsom skenet af en morgonrodnors intelligeris, hvilka anuu i ' gAr ' me ' ci .slojan tatt nad, son1 skulle gifva iifven deras miirka tillvaro fridragen Srainfor ansiktet icke fingo snudda vid en heteiis klara solljus. En en.gelsman, son1 koinmande man rued en blick. Profetens dottrar konversera frhn Yskyb. i dag.a.rna besijkt Monastir, skildrar den med en otvungen, naturlig, fullkomlig sj %lfbehiirskforandrade bilden och det satt, hvarpb kvinnorua uppning med de friiminaude gasterna, son1 om de lange taga de nya forhi ' t-llandeua, i hvilkas uppkomst de ha varit vana darvid, och m Angst ' andra kviunor kunde mer andel an den fjarran st&knde europden i allmaaaf dessa. orieutalisks darner lara sig. det personliga het antager. upptriidandets koust. ~Derns gester Siro fiSrnania, fulla. p&. ' ' ' Revolutionen harem.
debiterat för kåst, och han warit dels bårt commenderat, dels andra oppwachtatt, och ingen kåstnad giordt i quarteret. Resp. att han till campering 1687 fått maath, huar till nekas och föregifwes sigh köpa hoos sin bonde i Klöstadh smöör och ett fåår och een skincka aff jungf. Jetske. Medicamentz penningar till Barbrus cur 24 d:r s.m:t haar Kiöhn fått och prætenderer 26 dahl. för sitt hafda omaak utan kåsten. Saken öfwerlades och considererades icke kunna definitive afhielpas förr än i sahl. herr Roalds handlingar opsökes Köhns förste ingifwen förtächningh på lefwererade 21 dahl. s.m:t. Köhn bör och skaffa attest aff skräddaren Anders Persson att sex dahl. och icke tree läntes h:r Roaldh. Item bewijs huarest han dee afförde 20 weckorne waritt. Imedler tijdh öfwergifwes herr Roaldz strebhuus Kööns räkningh sigh der öfwer förklara. 10. Anders Påhlson i Huussåhz kärade till ryttaren Nillss Geting och Anders Ersson i Krogzgårdh om ett wuxit älgzdiur som förledne höst haar gått för [fol. 165r] hans ledh och fått hugg och många gånger der af sigh kastatt omkull och syndtz blodh effter fiätten, som Pehr Mickelson i Mellangården sedt, och sedan haar en biörn icke långt ifrå dee andras ledh kommit i hoop med diuret, och drifwit dhet genom deras ledh och fått och så hugg och ett lijtett stycke allenast gått förr än dhet föll, och biörn fölgdt effter och något der af ätitt och dee lijkawäll heela diuret sigh tillägnat. Tolfmän Oloff Jönson i Ringsta och Oluff Andersson i Kallstadh som dijth waritt
Med hjärtat öfverfullt af salighet har jag sett kärleksängeln Asraël, som med flygande purpurkappa och saffransgul sandal kommer, när bröllopsmusiken själfberusad slutar i ett skrik, när vinet brusar öfver kannans guldkant och rosenknopparna brista i blom och blodröda domna mot kopparskålens grepe. Då kommer Asraël lättfotad, men med hufvudet sjunket mot axeln, som tungt af den lycka, han själf fördelar, med tårad blick under darrande ögonhår, och han skuggar sitt ljus med handen, så att blott ett skimmer, rödt som en bruds rodnad, lyser fram mellan hoppressade och smala fingrar. Men jag har också i namnlös, förstenad ångest sett Tanatos, dödsängeln, med ett brus som af storm i knäckt vass långsamt skrida in genom min dörr. Förgäfves, liksom ett barn sträcker händerna mot riset, sträckte jag händerna mot dig, du stumma, bleka sömngångare, som blundande fullgör ditt värf, pressande din svarta mantelsnibb hårdt emot ditt bröst, mot det hjärta, där ensamt ditt kalls gåta finnes tydd, och den första, förvånade afskedssmärtans tårar ligga än och tindra som salt dagg på dina hvita liljor. Och du obönhörlige Mikael, det stängda paradisets ängel, hur ofta har jag icke hört din hårda hand slå lyckans dörr i lås bakom mig och mött dig, obeveklig med ditt eldsvärd, framför den tröskelsten, som jag velat gifva år af mitt lif för att åter en gång få beträda. Hur jag harmades och snyftade, du värdigades icke en gång svara, men i det orörliga leende af förakt, som låg kring din slutna mun, förstod jag tydligare än af allt annat, hvarför grinden till mitt Eden stängts, och jag å nyo stod ensam, ensam på allfarvägen bland hjulspåren af alla de vagnar, som lastade med blommor och frukter farit förbi, medan jag drömde bort min ungdom i svalkan af den lustgård, som aldrig mer skulle öppnas.
* Informationssamtal: t ex vid kronisk sjukdom, cancerbesked, dödsbesked till anhörig. * Avslutade samtalet med en sammanfattning som ledde till någon form av slutsats. Carl Lindgren, specialist i pediatrik, ordförande i kurskommittén för professionell utveckling, Karolinska institutet (carl.lindgren@medks.ki.se); Sådana områden med ökande svårighetsgrad skulle kunna vara: Trots våra allt större medicinska möjligheter till utredning och diagnostik noteras en ökad efterfrågan på alternativa och / eller komplementära behandlingsformer. Vid tre medicinska högskolor (New York University, University of Massachusetts och Case Western Reserve University) introducerades 2000-2001 ett utbildningsprogram i kommunikationsträning för medicine studenter under deras tredje år. Sammanfatta det berättade för att kontrollera att det uppfattats rätt. Effekten av utbildningen mättes med utvärderingsinstrumentet » Objective Structured Clinical Examination « (OSCE) genom att studenterna fick lösa olika kliniska problem som illustrerades av standardiserade patienter [15]. Under de tre dagarna ska handledarna vara helt frånkopplade sin vanliga mottagning, och dessa dagar måste anpassas till de fyra studenter som han / hon har ansvar för. A continuous and structured training in communication skills for medical students still has a comparatively low priority in the curriculum of Swedish medical schools. Handledarutbildningen pågår under en vecka, varav tre dagar på internat. Alla handledare är rekommenderade och utbildade För att studenterna ska få se och uppleva såväl öppen som sluten vård är hälften av handledarna distriktsläkare och hälften sjukhusanslutna, kliniskt verksamma läkare. * Efterhörde patientens åsikt vad gällde behov av åtgärder och dessas fördelar respektive nackdelar. Correspondence: Carl Lindgren, Doktorsskolan, Allmänmedicinska enheten, Karolinska Universitetssjukhuset Solna, SE-171 76 Stockholm, Sweden (carl.lindgren@medks.ki.se) Intentionen från dåvarande programkommittén vid Karolinska institutet var att Doktorsskolan skulle löpa som en röd tråd genom alla elva terminerna med successivt ökande krav på studenterna vad gäller bemötande och kommunikation med patienterna. Hösten 2003 genomfördes därför ett pilotprojekt på ett av utbildningssjukhusen i Stockholm (Södersjukhuset) där ett urval av kliniska handledare (huvudsakligen ST-läkare) på olika kliniker fick en handledarutbildning som i princip liknade den som handledarna vid Doktorsskolan gått igenom.
Det är frånvaron af hvarje spår af sådan gammal kultur med dess förädlande, rensande inverkan, som ofta gör de nya sam-VÅRA GAMLA STÄDER 27 hällena till byggnadskonstens frodigaste ogräsåkrar med all den vantrefnad och arkitektoniska ofrid, som därmed följer inom dess oorganiska, schackbrädesrutade område. Den gamla stadens plan däremot är oftast organiskt framvuxen, formad af alla de olika kraf och betingelser, som gjort sig gällande just för den orten, såsom terrängförhållanden, försvarshänsyn, invånarnas speciella lefnadsvilkor m. m. Detta har ofta skapat byggnadsgrupperingar och gatuperspektiv af stor skönhet just genom sin naturliga oregelbundenhet och osökta originalitet. Därtill kommer det oändliga behag, som förlänas genom de gamla trädgårdarnes lummiga träd och frodiga blomstersängar, murarnas grönskande slingerväxter och torgets höga, smäckra poppelrader. Allt detta är ju gamla bekanta saker, som ofta behandlats på vers och prosa. Men — tyvärr — också nästan endast på vers och prosa! Sedan en mansålder tillbaka pågår nämligen i vårt land som annorstädes ett ihärdigt arbete att omvandla dessa våra gamla städer efter stationssamhällets idealbild. Under de stora omhvälfningar och omvärderingar, som ägde rum på nästan alla områden under 1800-talets senare hälft med en dittills okänd hastighet, bröts den tradition och den individuella karaktär, som dittills burit upp vår stadskultur. De nya kommunikationsmedlen kastade om handelsvägarna, hvarigenom ock städernas lifsvillkor totalt förändrades, liksom skråväsendets afskaffande betydt en stor omhvälfning i småborgarnas yrkesutöfning och handtverks-traditioner. Af dessa sistnämnda finnes numera så godt som ingenting kvar, och därför är också den lokala småstadskonsten praktiskt taget död. Det nya, som skapats af våra småstadsbyggmästare, har med ytterst få undantag inga som helst beröringspunkter med andan i de gångna tidernas byggnader. Traditionen är helt af klippt, och på den nyplöjda åkern frodas ogräset under alla former. Men ej nog därmed. Det fröar af sig in på de gamla välansade åkrarna, det vill undantränga de gamla goda borgarhusen och ersätta dem.
»Vet skäms, mr Cohen!» utbröt Manne med hetta. »Svenskarne äro tusen gånger hederligare och bättre folk än judar, amerikaner och tyskar.» »Otmärkt, otmärkt, onke man», anmärkte den gamle juden bugande. »Vackert att hålle på sin faterlant. Vara pra ong man. Hur micke setler skulle man vexle?» »Nå, det låter höra sig. Ni är ju en hederspascha, när allt kommer omkring. Jo, jag skulle vilja vexla bort 200 dollars.» »Ach, jag har så liten kold! Tet är rene sannink. Men ni är en så otmerket ong man, så jack skall ge er 100 tollars i pare kold fer tisse pappirslapper», tyckte juden ädelmodigt. »Nej, hör nu, gamle Moses eller Jeremias, hvad ni heter, flå lagom medan ni skinnar», snäste Manne. »Edra bröder i Europa ta bara 40 procent och det på lång tid och lån. Här är det bara fråga om att vexla.» »Jack kan inte, min kote onge man på antre vilkyren. De konfeterate penge inte micke verte, om jack tem realisieren musste. Möjlichst kan jack gifve 110 tollars, men inte mere!»
och kommun ensam kan skapa resurser för ett verkligt uthålligt skogsbruk, bolagsbildningen. Det lärer knappast kunna bestridas, att de krafter, som syfta blott till det tomma, negativa, förbudet, äro mäktiga nog för att den nu beslutade provisoriska lagstiftningen skall kunna sägas stå på reaktionens tröskel. För någon tid sedan förspordes från Småland, att ett större läraremöte efter att ha åhört en framställning av hr Värner Rydén uttalat sig för införandet av engelskan som studieämne i våra folkskolor. Det är blott alltför möjligt, att när detta läses pedagogiska opinionsyttringar i samma riktning föranstaltats i andra landsändar. Vilket värde man bör tillmäta dem kan möjligen bli ämne för skilda meningar; men tydligt är, att när en skolpolitiker av hr Rydéns kända energi och alltjämt avsevärda inflytande utgör den drivande kraften, uppmärksamheten förtjänar inriktas på vad som förberedes. Man måste nämligen livligt bestrida den nog på en del håll företrädda meningen, att frågor av denna art, om de också ej helt få betraktas som folkskollärarkårens enskilda angelägenheter, likväl till huvudsaklig del böra överlåtas till samma kår att efter dess omprövning och enligt dess fingervisningar vinna sin » lösning ». Det gäller här ett projekt av den räckvidd, att envar för svensk folkbildning intresserad har rätt till ett motiverat omdöme. Diskussionen behöver ej heller sväva ut i det blå, därför har hr Rydén själv sörjt genom den betraktelse Världsspråket — kunna vi bereda det plats i folkskolan? som han i höstas offentliggjorde i en pedagogisk festskrift (Till Bengt J: son Bergqvist d. F. d. ecklesiastikministern säger i denna betraktelse åtskilligt, som mycket väl låter säga sig. Hr Rydéns sens commun räddar honom i det stora hela från svårare överdrifter och ensidigheter; han är fullt medveten om att saken har flere sidor, att betänkligheter kunna resas; han anlägger också i argumenteringen för det mesta ett jämnmått, som finner en passabel formulering för visserligen ganska oemotsagda ting. Vad han har att förtälja om vår tids tillväxande mellanfolkliga förbindelser, om de bredare folklagrens ökade andel i dessa, om engelska språkets allt starkare ställning liksom om dess pedagogiska företräden riskerar inga protester.
Men alla dessa läkare, tränade och trimmade i en stor och upplyftande natur, ställda som ledare, lärare, vårdare och fostrare för en befolkning av naturbarn, hade allesammans en känsla av socialt och nationellt ansvar, som gav dem en särskild prägel och som därmed även gav undersökningen däruppe en annan prägel än längre söderut. Man fick en känsla av att bevittna utbyggandet av Sverige, av gammal svensk odling, både materiell och andlig, i trakter, där björn och varg och andra vilda djur sedan tidernas morgon regerat nästan ostört men där människan nu äntligen på allvar trädde fram i ljuset ur de skogsdjup, där hon dvalts i sekler som en främling och ett nådehjon. Nu var det hon, som tog detta väldiga naturens rike i besittning. Som en kulturens nordligaste storfästning låg Luleå, där funkiskvarteren vuxit upp på senaste åtta år som i resten av Sverige och där en spritt ny, jättehög radiomast symboliserade den dagliga och stundliga förmedlingen av Sveriges röst upp till de forna vildmarkerna. Sedan lågo de växande, allt hastigare moderniserade samhällena, förbundna av nya, ypperliga vägar, spridda som ett stjärnmoln av kulturens bastioner och redutter över hela det väldiga, fordom så gott som väglösa och samhällslösa området. Nu voro de gamla kyrkbyarna förvandlade till blomstrande samhällen med asfalterade bilvägar, funkishus i vita rader, stora skolhus och sjukhus, banker, butiker, bensinstationer — som i övriga delar av Sverige. Människorna voro till stor del inflyttade söderifrån, boklådorna skyltade med nyutkomna böcker, konditorierna gåvo inte Stockholms efter, och på trottoarerna flanerade den efter sista modet klädda ungdomen i långa strömmar som på Strandvägen. Bilar susade längs vägarna, elektriska tåg brakade fram över myrarna, stora bussar uppehöllo regelbunden trafik mellan bygderna, och samfärdseln förpestades av samma irritationsmoment som söderut: svärmar av lättviktsmotorcyklar! Kort sagt: den yttre aspekten höll på att allt mer sammanfalla med övriga Sveriges.
Jag menar att en vinstdriven sjukvård har ett inbyggt intresse av att vidga sin marknad och öka efterfrågan på sina tjänster och produkter. Om sjukvård görs till en produkt, som » kunder « förutsätts ha kunskap att kunna välja och konsumera som vilken annan produkt som helst, blir det omöjligt att skapa öppna och i demokratisk ordning beslutade prioriteringar. Capios förre VD Per Båtelson anger, i en av de två artiklar som handlar om honom (» en av Sveriges mest framgångsrika företagsledare och entreprenörer under 2000-talet «), de franska privatsjukhusen som förebild. Mer överraskande är att tidskriften för Sjukhusläkarföreningen, Sjukhusläkaren, så okritiskt publicerar intervjuer med tre privatiseringsförespråkare i sitt senaste nummer (4 / 2006), och därmed underblåser privatiseringsivern. Ett allt större och mäktigare vårdindustriellt komplex, vars utbud är oändligt, möter en i grunden omättlig efterfrågan.
– Drottningen reser sig upp och rynkar ögonbrynen. – Hvad skall det tjäna till? I general Gæhlers våning har hela den trängre hofkretsen stämt möte denna afton: ett virrvarr af guldbroderade, stjärnbehängda kavaljerer med höga krås, och af högt-coifferade, sidenfrasande, juvelgnistrande damer med blottade skuldror. – Icke heller grefve Rantzau har någon kredit. – Jag är er naturligtvis mycket förbunden – säger Struensee med ett småleende, som förefaller tvunget och som omedelbart slocknar i ett uttryck af stenhårdt allvar. Han stannar och ser ut öfver det dansande vimlet, och han känner det, som om alla dessa varelser tillhörde en annan, en lägre kast än han själf. Och hör hur han flyger uppför trapporna! Hon gör en lustig grimace, lyfter sin vida kjortel gratiöst med båda händerna, träder ett steg tillbaka och niger: – Som ni leder, he! Stamfadern har förstått konsten att roffa åt sig och hålla sig framme. Brandts koppärriga ansikte lyser af Petit Bourgogne, och det glittrar i hans ögon som om han spekulerat på en elakhet. Denna utomlandsresa skall ha uträttat ett under. (Köbenhavn 29 Jan. – Det är svårare, men jag skall försöka. Dagen efter den, då vi landat här, åkte vi i sjuglasglänsande ekipager upp till det kgl. Snart stråla alla fönster af ljus, det fräser från köket, och nyckeln gnisslar i vinkällarens lås. Konungens hälsotillstånd är icke det bästa. – Men jag försäkrar er – han är mycket förändrad Nej, detta är ett piskrapp riktadt af den forne vännens egen hand direkt mot hans ansikte. – Aldrig hör man talas om annat nu förtiden! – Och ni har hittills ingenting gjort för att öfvertyga Hennes Majestät om motsatsen. Följ oss! Hon liknar en furie. Han talar i en ton af gammal förtrolighet och sätter sig vid sidan om henne på bänken. – Jag är den förnämsta af dem alla och den ringaste är ni och min vänskap för er är ingenting annat än ett stänk af min sjudande kärlek till det onda – förstår ni?
Då äro önskningarna ej oskyldiga längre — då äro de på väg att draga oss i olycka och fördärf. En nödvändig förutsättning för att man skall känna sig lycklig på den plats i lifvet, där man är ställd, är nämligen att man nyktert ser tingen an, koncenterar hela sitt intresse på sina plikter och försöker att göra det bästa möjliga af det förhandenvarande. » Den är lycklig, som tror sig vara det, » har en författare sagt. Tillåt alltså ej fantasien att löpa bort med förnuft och handlingskraft! Jaga ej efter ett fantom, som ständigt skall gäcka dig! Den enda verkliga lycka, som finnes, står vid din egen dörr. Men ack, hvem ser och erkänner det? » Ordet lycka är i lexikonet ett substantiv, men i lifvet ett verb, som i förfluten tid konjugeras med saknad och i tillkommande tid med hopp, men ej har nå- get presens. » Men de mänskliga önskningarna kunna vara mycket sämre än de nu antydda — de kunna vara syndiga och otillåtna; detta äro de framför allt, när de gå andras rätt för nära. Den fattige önskar sig den rikes rikedom. Ej så att han med fast vilja besluter göra sig en liknande förmögenhet och med okuflig energi under hårdt arbete och pinsamma försakelser går till verket, utan afundsjukt, med bitterhet och hat i hjärtat åtrår han just hvad den andre äger. Den ärelystne önskar sig de utmärkelser, som komma kamraten till del, och missunnar denne hans framgång, och så vidare i oändlighet. Och i allmänhet är det tyvärr så, att hvad människan ej kan åtkomma, hvad hon ej kan få äga, det önskar hon lidelsefullast och intensivast — sådan är naturen. Men här gäller det att taga viljan till hjälp och kufva önskningen, innan man är slaf under den. Ingenting är farligare än att lämna fritt lopp åt dylika önskningar, ty de förhärja hela ens tillvaro; de tända en eld, som bränner och förbränner. Men hvar är gränsen mellan det tillåtna och det otillåtna? Det gifs önskningar, som jag bestämdt känner äro goda; de kunna med flit .och ihärdighet realiseras och sålunda föra mig framåt.
och gav dem till kusken. Kusken och hans vän avbröto omedelbart sin mordlystna dans, tryckte båda mina händer och försäkrade, att det var vad de väntat sig av mig. Polisen sade detsamma. Det var, vad jag väntade mig av er, monsieur Ellèr. Nu skall jag följa er hem. Han gjorde det, under det kusken körde hem, nöjd med dagen. Vi hade tillbragt tre och en halv timme med att förhandla. Solen höll just på att gå upp över uddarna mot Italien. Havet skälvde i lila och skiffergrått. De vita villorna färgades topasgula och vinröda; palmerna rasslade metalliskt i gryningssuset, och under deras stammar lågo druvblå skuggor. Den fete polisen följde mig till min dörr och avböjde det öl, jag föreslog att vi skulle använda min sista femfrancsare till. Ack ja, detta var min arrestering nådens sista år 1913 i Monte Carlo, vid det blå Medelhavet, dit röken av en algiercigarrett på ett kafé gav mig biljett i går afton. ALL ÖVERKLASS ÄR INSTIFTAD FRÅN OVAN Erotologen sade till oss: Detta tilldrog sig på den tid, då jag studerade. Det tilldrog sig i den gamla staden med de krokiga gatorna, där allting kunde tilldraga sig i den vägen. Om aftonen gick det tåg av osläckta begär längs huvudgatan; före klockan nio mer eller mindre kyska, efter klockan tio uteslutande orgiastiska. Hade vi människor varit självlysande i detta tillstånd, hade gatan sett ut som en oändlighetsserie av lysmaskar. Till klockan sju gingo familjeflickorna fram och tillbaka där, arm i arm, fnittrande och pratande. Klockan sju till åtta kom det demokratiska genombrottet; pigorna ryckte in, doftande av mandeltvål och solid köttslighet. Med dem kommo ock fabriksarbeterskorna, smalare i figuren, blekare i ansiktet och svartare under ögonen. Men mellan dem och studenterna var det satt ett svalg av misstänksamhet; några förbund stiftades under gaslyktorna, men inte många. Klockan tio kom Ingeborg, den ensliga förriderskan till nattens garde. Hon gav signalen till uppbrott för de andra. Ännu en halvtimme såg man kvarblivna medlemmar av det demokratiska genombrottet;
Till skillnad mot Spriterm 1, som är ett källbaserat termsystem, är Version 2002 ett s k verksamhetsinriktat termsystem. Vidare ingår några termsammanställningar (i första hand vårdoch patientadministrativa termer samt sökord / stödord för journalarbete) som tagits fram centralt med syfte att inordnas i ett termsystem och varom konsensus nåtts. I artikeln » Entydigt termsystem nödvändigt i vården » i Läkartidningen [37 / 96) argumenterar överläkaren vid Ystads lasarett, Hans Christian Lennér, för behovet av ett nationellt, entydigt och kontrollerat termsystem inom hälsooch sjukvården. En successiv introduktion av ett sådant system kommer därför att ske. För Spri har det varit angeläget att få en bred och djup diskussion om behovet av fortsatt termutvecklingsarbete och om den ambitionsoch kostnadsnivå som bör ligga till grund för detta arbete. Där diskuteras mer ingående syftet med ett mer utvecklat termsystem, för vilka det är avsett samt olika möjligheter, ambitionsnivåer, alternativ samt tidsoch kostnadsramar för att utveckla ett sådant. » Konceptuell modell » Lennér åberopar internationella erfarenheter (framför allt från USA och Storbritannien) med att bygga upp termdatabaser. Kopplingar till andra klassifikationer och terminologier m m upprätthålls med hjälp av korsreferenser (mapping) till dessa källor. Arbetet med att utveckla ett verksamhetsinriktat termsystem förväntas vara en mycket omfattande och komplex uppgift - framför allt terminologiskt och modelleringsmässigt. Han anger att Spri sedan något år har regeringens uppdrag att ta fram en gemensam och entydig terminologi för svensk hälsooch sjukvård. Det praktiska resultatet härav är dock än så länge magert, anser han. I rapporten föreslås hur det fortsatta arbetet med termsystemet skall utformas. Jag delar den principiella uppfattning om inriktningen av ett termdatabasarbete som Lennér torgför i sin artikel. Kommunikationen skall inte bara fungera i teknisk mening utan kravet är givetvis att sändare och mottagare förstår varandra. Ett entydigt begreppsoch termsystem är en absolut förutsättning för en framgångsrik satsning på informationsteknik (IT) inom hälsooch sjukvården med datoriserad vårddokumentation m m - detta är vi helt överens om. Spriterm är ett första steg i utvecklingen mot ett mer komplett hälsooch sjukvårdens termsystem. Dessa källor - bl a diagnosoch operationsklassifikationer - förbättras dock inte terminologiskt för att de inordnas i en s k termdatabas - detta ger jag Lennér helt rätt i.
then schade« ey hendt eller ey swa stor want som nw waar. Tesliges ok fore ath the ey styreman jnnen bordz hade etce tera. Ok then schade j syon hende aff vpsiö och aasiö om tet gotz, ta kastades, ganghe then schaden aff scip och gotz. Ther medh epter alle the gode ärlige herra och godementz rantzachan och samtyckie tha gaff forscriffne her Greger,? Matsson, riddere ok lagman j Vplandh, sin dom pa ath ioxscriffne schipper Hans Conradth schal jnnan neste vj (6) vikur köpmennen sin schade j gen giffue yiidh sine xl (40) march fore rikesens radz dom, huilken dom ioxscriffne Hans Bazener til sigh annamade pa alh's theris vegna ok ther medh rykessens radz dombreff pa haffuer pa ioxscriffne schada j scheren schedde. Her epter 263 staar scmffuit tef breff, som aff Nycöpning kom, som aff köp mennen ther besworit war: Thehe är breffuit aff Nyköpingh kom, ludende.? ordh wiidA ordh som her epterfölger. Alle dandemen, som theffe breff hender fore koma, helsom vij borgamestara och radmen j Nyköpingh kerlige medh Gud. Kungöre vij medh thette vart apit breff, at pa var radzstue hauer varit Hans Bazener, en köpstten aff Danszicke, for radh och reth medh var medAborgera, som ware pa tet skyppet som stötte j Stocholms sker j Elznabben, som ware Per Tydemantz son, Jöns Clanwsson Sweder, Jöns Torkarsson, Eric Olsson, huilke sich her beplichte sich til stande medh en swerende eedh, hure alle tingh äre til gangen, som her epter siges och senffuat star: »Jtem scholen J withe, at for än wij segldom vth aff Danszicke, tha beplichtade sigh Hans Conradht och schipper sieluer at faa oss en godh styreman, nar vij til sagom. Tha hade wij ey annan styreman än skypperen sielffuan. Then tiiden wij komom j syön, tha war skypperen then förste sigh offuer ghaff ok sath j schipet som en dwmbe, som then som aldhrigh haffde maal. Jtem tha wij j Danszicke haffdom ladit skyppet pa sith passz, tha ladde skypperen ok Hans Conradt skyppet offuer sit paassz, swa at pumpadelin gik neder vnder vatnit, ok hade ner bleffuit gotz och man forderffuet. Ffram264 deles skolen J withe, hure skypperen foor fran oss pa Gotland och schulle köbe fetalie, som han ok giorde. Tha ville köp30
Bref från En Landtbo i Stockholm till En Wän på Landet, om Riksdagens slut, samt Swar på den Frågan: Huru har Riksdagen kunnat räcka så länge? STOCKHOLM, Tryckt hos Henrik A. Nordström, 1810. Jag kom just lagom till pass hit till Stockholm. Redan förliden höst sades allmänt: Riksdagen blir slut innan Jul, derföre skynda Dig att resa upp; men jag sade: det blir hon icke; hon kommer mest att räcka till Påsk. Utgången har nu wisat att jag hade rätt, fastän då ingen wille tro mig. Ni, god vänner, der hemma, äro bara stackare i Politiken, ni kunna inte räkna ut hwad som är att göra wid en Riksdag; men jag – så fort jag fick läsa den senast antagna RegeringsFormen, så sade jag: denna Riksdagen slutas knapt på ett år. Ni mins hur hjertligt jag skrattade åt Er hela tiden, då hwarje postdag, när bref kom från Stockholm, ni så endaldigt frågade: Nå, blir det ännu intet slut på Riksdagen? Och när jag såg Er grubbla på orsakerna att den kunde räcka så länge, så tänkte jag, de förstå sig inte stort på sådana saker. I detta Bref kan jag änteligen förkunna Er att Riksdagen werkeligen blir slut, och det förmodligen före instundande Påskhelg. Men jag will också med det samma komma Er att begripa, att den icke möjligen förr kunnat blifwa slut, och få se huru jag deruti lyckas.
" Herre ", sade Kelderek, " jag ber dig att inte döma mig efter det yttre. Han väntade. Handarbete som detta skulle om det importerades till Zakalon säkert finna en god avsättning. Radu tog henne klumpigt från Kelderek och snavade därvid så att den lilla ängsligt skrek till. Han förstod att Shardik måste drivas av en allt betvingande önskan att komma bort från Bekla att han inte tänkte låta sig hejdas av något förrän han hade staden långt bakom sig och att han därför under vägen undvek alla människoboningar. Eller varför han över huvud taget putsar lampor, eftersom det är kvinnogöra och han har flickan till hjälp. " Efter en stund började en viss rastlöshet till och med otålighet förmärkas. " Tror han inte att jag likaväl som han inser att det är en nödfallsutväg ", var Keldereks kommentar till Zelda. hjälp mig dit ner! " De röda vackra bär som följer på blomningen är oätliga och onyttiga, men mot slutet av sommaren ändrar de färg till ett glimmande immigt gult och faller ner av sig själva hur stilla luften än är. Farrass tvekade. Och om de anfallande inte lyckades med det hade de inte någon chans att fortsätta marschen ner till slätten. ' Du kommer att få ångra att du tvingar mig att gå med ', sa jag. Vi blir tvungna att till att börja med visitera dig. " Han väntade hopkurad bakom klippan. Tysta tårar strömmade nerför hennes härjade dammiga ansikte när hon lutade sig fram stödd på sin stav. Den låg inte direkt i hans väg men av nyfikenhet tog han en omväg och såg ner i den. Ibland kände han sig redo att avsäga sig kronan och bege sig till Quiso för att liksom Neelith tigga henne om förlåtelse. " Försökte inte din mor hindra honom? " " Jag tror det är bäst att vi hör hela den här mannens historia innan vi börjar marschen mot Kabin ", sade han. Du glömmer vad jag har sagt om kriget. När han lyfte huvudet mötte hans ögon Keldereks med en blick av yttersta förtvivlan, som ett djur som har fastnat i en fälla. " Jag går. " Låt mig då berätta något för dig, Mollo, som du tydligen inte vet.
Det ar allmänt kant och erkänt, att radion, denna underbara uppfinning, ar en garning .av man och att kvinnan för dess tillblivelse och tillväxt ej lagt eller ens kunnat lagga två strån i kors. Nu, d % allting ar klappat och klart och bordet står dukat, nu kommer en kvinnlig sammanslutning och begiir att bli representerad i dess verksamhet. Det ha vi last i tidningen och det ' ar fullkomligt ' sant! En förbluffad. ' ' DT GERDA: KJELLBERG, f öreståndme f ö r Stockholms nyöppnade sexual-hvgieniska poliklinik: Sexualbyråns mål och medel. ' BEHOVET AV UPPLYSNING I sexuella frågor ar ständigt lika aktuellt. Krigsoch kristiden och den lågkonjunktur med nöd och arbetslöshet i spåren, som de sista årtiondena svept fram över varlden, ha alldeles särskilt aktualiserat hithörande frå- gor. Den f ortghende utvecklingen på industriens område, icke minst den s. k. rationaliseringen, har bidragit a t t öka det sociala eländet. Socialpolitici i hela varlden äro ivrigt syssel'. Insändaren förtjänar däremot ej att kommenteras. Istället skulle vi för att framhålla anledningen till a t t vi önska bestämmanderätt jämsides med mannen i allmänhet och i radioverksamheten isynnerhet vilja citera den förstående ' h r Thorild. I sin lilla artiga bok om Quinnokönets naturliga höghet (titeln förefaller oss ju en aning övermaga, f örstas!) säger han. bl. a.. Vilket ocks % kan ha sin tillämpning p % vår önskade insats inom radion. I 7 främmande länder och i mer an 700 svenska hem finnas numera våra fl6ssamattor. För .detta förhållande ha vi att tacka mattornas goda egenskaper. De äro vackra, varaktiga och billiga. Samma galler våra gardiner och, möbeltyger. P de, som äro förknippaåe med fosterf ördrivningen.
DOTTERN. Det är icke lätt att vara människa! DIKTAREN. Du inser och erkänner det DOTTERN. Ja! en gång sände sin son hit ner för att höra mänsklighetens klagomål? DIKTAREN. Hör du! Var det icke Indra som DOTTERN. Jo, det var! Hur blef han mottagen? DIKTAREN. Hur fyllde han sin mission? för att DOTTERN. För att svara med en annan... Blef svara med en fråga. icke människans ställning förbättrad efter hans besök på jorden? Svara sanningsenligt! litet Men, i stället för att fråga: Vill du säga mig gåtan? DIKTAREN. Förbättrad Jo, litet! Mycket mig ju icke! DOTTERN. Ja! Men till hvad gagn? Du tror DIKTAREN. Dig vill jag tro, ty jag vet hvem du är! ___________________________ A. Strindberg. 3. Ett drömspel. 270 DOTTERN. Nåväl, jag skall säga! den gudomliga urkraften, och lät förleda sig af I tidernas morgon innan solen lyste, gick Brama, Maja, världsmodren, till att föröka sig. Detta det gudomliga urämnets beröring med jordämnet var himlens syndafall. Världen, lifvet och människorna äro sålunda endast ett fantom, ett sken, en drömbild... DIKTAREN. Min dröm! frias ur jordämnet, söker Bramas afkomlingar försakelsen och lidandet... Där har du lidandet såråkar i strid med begäret att njuta, eller kärlesom befriaren... Men denna trängtan till lidandet ken... förstår du än hvad kärleken är, med dess i det bittraste! Förstår du nu hvad kvinnan är? trädde i lifvet? DOTTERN. En sanndröm Men, för att be högsta fröjder i de största lidanden, det ljufvaste Kvinnan, genom hvilken synden och döden inDIKTAREN. Jag förstår Och slutet njutningens smärta och lidandets njutning... botgörarens kval oeh vällustingens fröjder... DIKTAREN. Alltså strid? DOTTERN. Det du känner... Striden mellan
Genom ett frikostigt användande deraf och genom några vänners bemedling vann han dock ändtligen sitt syftemål. Det är er nedrige onkel, denne Oliveira Brant, denne såkallade marquez Barbacena som åtagit sig denna skamliga beskickning, som hitfört denna tyska prinsessa med ett namn, som ingen civiliserad tunga kan uttala. Detta är inte skämt, Dom Ignazio, det är rent allvar, och det af ett ganska melancholiskt slag. Tidningarne berättade, att vid den åldrige Patriotens inträde i palatset, hade Infantinnan Leopoldina, med sin treåriga dotter, Maria da Gloria, vid handen, mött den gamle och, i det hon upplyftat barnet på hans arm, utlåtit sig: ” Beskydda denna värnlösa: hon är landets barn, liksom ni, och behöfver eder tjenst; Brasilien och min gemål taga era insigter och er fosterlandskärlek i anspråk. ” Det står er fritt att mörda mig: det skall icke kosta er den minsta kamp. Gud välsigne henne! Dom Ignazio förlorade sig i djupa betraktelser, hvarur han omsider hastigt väcktes af sin dotters utrop: se der, se der, min fader, der komma de! Han borde blott sagt oss det förut. – Omöjligt, omöjligt, inföll Dom Ignazio; det är någon oreda, kanske något slagsmål, som utbrustit bland betjeningen, hvilken måhända plägat sig för mycket. Befaller Ers Majestät, att jag också skall flytta Infantinnans stol i samma granskap? Jag vill gå, och ställa detta oväsende till rätta. Isophia crepitans. En ny ministère tillsattes af de mest populära elementer. Den republikanska armeen åter försökte, då den förmärkte att fienden gjorde rigtigt allvar, icke långt motstånd, utan tog till flykten, sedan den förlorat ungefär 100 döde och dubbelt så många fångar. Ändteligen slogo klockorna nio i den lilla köpingen. frågade Dom Miguel med bitterhet. Efter en stund frågade han hviskande Villaflor, med ett leende, som skulle dölja bitterheten af hans inre känsla: Agostinho, kände du igen den musik,
Har ' ni karar utan vidare sons var en ordentlig fan-iilj, men diis h ?dt systemlcrog clii vill, Petterson Icu~i f & briiniivin tstt brannr-iiiet för egen del ' i dessa dystra alltid yarit brukligt med en sup ti.11 niater me.n frii Petkersoiz f; Ir siikf-. l l i Koka en vid högtidligare tillfiil-len ocli nb ' n g&ng cl#,r, stkr det, till. tar, Augtista, jag lia,; i ' brki.nt det sjzlv. Men eniellnn. satt; inte. fram iner 511 tvh koppar. Petterson in.pragliicl i sitt ininne deii lilla sce. biittrats. - Ja., se farmor, hon lirin riilciia i i 4 ' det, ilen, cl % farmors glas fylldes i och farmor n i e J a, j; ~g bi ?.ga.ngii; i.i nu inte starkt, saclc frr skrnttacle frii Pette.~:son Iziinförcl och: t.riumfekacle belatet oclz sade: i j a, elen soiri har stgti Pet,tt ?rson, sh jag frbgar iii tc eftcr - \: illiet:. T:, rancle. FAT jag elet - \: erliIig.cn.? Om ' jag f&r p & .torget och. viigt q p ktitt hela. dan i - de! friiiitimnier reclcr oss iinc ' 1A. Fast inte vet. ja:. här Herrans vKclret - det vax alltid et.t sh. på,. Pettersons. ' födelsedag . va,rencla fi:iinti.miiier c11 si.ip. Dcb Iiuiide jc Siia1:t sprid sig Ia~ff~Giofteii i n i rurntnet., diir behöver iniii själ lite viirme i lcroppe~i.
Hastl. Kristina är den bästa af de historiska, en karaktersskildring och en glansrol. August Strindberg. Bekommit 67 Kr och 100 Mk hvarför jag tackar! Om åtta dagar sänder jag Er Drottning Kristina, i stället för Engelbrekt. Vänl.
tillsäger dig, skall du stanna här och tjena mig i alla dagar.» Svennen kunde icke mycket svara härtill. Hafs-frun förde honom derefter till en stor äng, som var tätt bevuxen med grönt sjö-gräs. Hon sade: »det må blifva ditt första prof, att du skall skära allt gräset, och sätta det åter upp, hvarje strå på sin rot, så det frodas och växer som tillförene. Men allt skall vara redo i afton, när solen gläder sig.» Så ordadt, gick hon sina färde, och lemnade svennen åt sig sjelf. Prinsen begynte nu att skära och skära, allt hvad skäras kunde; men det hade icke töfvat länge, förrän han rätt väl kunde se och märka, det han aldrig skulle gå i land med sitt prof. Han satte sig derföre ned på ängen, och grät bitterligen. Vid ungersvennen nu satt som bäst och grät, kom den fagra Singorra gåendes till honom, och frågade hvi han var så bedröfvad. Konunga-sonen svarade: »jag kan icke annat än gråta. Hafs-frun har befallt mig skära hela ängen, och sätta hvarje strå på sin rot igen. Om jag inte det har gjort tills sol går i skog, mister jag dig och all annan glädje här i verlden.» Jungfrun tog till orda: ’jag vill hjelpa dig, om du eljest lofvar bli mig trogen; ty dig skall jag aldrig svika.’ Prinsen jakade härtill, och sade att han icke skulle bryta sin tro och lofven emot henne. Då fattade Singorra skäran, och rörde vid gräset; i samma stund var hela ängen skuren, och alla de små gräsen föllo på en gång till mark. Hon rörde så åter igen vid gräset, och se! då reste sig hvarje strå på sin rot, och ängen blef som tillförene. Derefter gick prinsessan sin väg; men svennen blef väl till mods, trädde glad inför sin matmoder, och sade att han lyktat sitt göromål, som hon tillsagt honom. Andra dagen lät Hafs-frun ånyo kalla ungersvennen, och sade: »jag vill nu sätta dig ett annat prof före. I mitt stall stånda hundrade hästar, och
" Thet skal allom mannom weterlikt wara, swa them ther efter komanda æra som them ther nw æra, ath jak Laurens Anundzson hawer theynkt oppa ath thenna werldenen er omatana falsk ok forgengelen, ok wi ærum alla døthlike ok førum wi eynkte af thesse werld wtan wara gerninga onda ok godha, Gudh giwi ath the godha matte dryghara wara, ther fore wil jak fore Gudz skul ok i Gudz hedher ok i jumfrv Marie hedher, heel ok osiuker, meth godhom wilia ok gudhlikom kerlek ok ja ok samthykkio aff allo hierta fore myns fadhers siel ok mynna foreldra, swa ok fore myna siel wnna ok giwa ok oplata renliwis frvm, frv abbatisse ok conuent innan Risabergh closter mith retta fædherne Bredha gardhen a Bergh i Watzbo innan Westergøtzland, meth allom tellaghum innan gardz ok wtan, i wato ok thorro, engo wndantakno, som ther hawer af hedhnom høs wnder lighath ok tel lighath, huilkith gotz Risabergh closter hawer i langa tima i wæriom hawidh, tho thet war mik eygh meth lika eller retta af gangith; nu meth myn samthykkia ok kerlek ok gothuili er tel komyn ath clostridh skal thet sama forscrefna gotz behalla, tha opiater jak thet sama gotz ok antwardhar thet meth thesso myno opna breue fra mik ok mynom arwum ok widher sigher jak mik ok mynom arwum allan then tel talu reth, som wi hafdhom eller kunnom hawa tel thet sama forscreffna gotz Bergh, ok tel eghnar jak thet forscrefna Risabergs clostre fore føddom ok oføddom tel æwerdhelika ægho.
Gumman häpnade åt denna oväntade slutledning af mannen och undrade om han hade alla » skrufvar » i behåll. – Jag känner naturligtvis icke hvad som passerat mellan fröken Bern och friherrinnan, sade Villars, lika litet som jag känner testamentets innehåll. Tro för all del icke något sådant! – Åh nej, hon kan få någon som seglar sig dit, om hon inte är rädd för sjön. – Arma, olyckliga flicka! – Ni får tro hvad ni vill. Jag tänker dessutom, att han med nöje går in på att försona sig med er. När doktorn kom tillbaka till sällskapet, såg han trött och tankspridd ut. Men mot slutet af sjuttonhundatalet kröp trädet åter ihop, och nu kunde man följa stammen och dess få grenar med större lätthet. Men detta, som häradshöfding Tulldahl meddelade, verkade nästan som ett åskslag på honom, förlamande och tillintetgörande. – Det gick då dit. Hon kände genast igen rösten. Jag förklarade också för doktor Villars, att friherrinnan velat skänka mig ringen och försökt att taga den af sig, fastän hennes krafter ej tilläto henne att göra det. Här ränna ni med det ena klagomålet efter det andra, och till slut är det väl ni och inte jag, som skola sätta verkmästare vid min fabrik, kan jag tro. – Men kanske mot arftagerskan? Dock icke alla. Men medan han nöjde sig med ett tyst deltagande för Fanny, plågades han af vissheten att Irma bar på någon sorglig hemlighet, som han ej fick hjälpa henne att bära. – Det går inte, lilla fröken, inte i dag, för vädret är inte sådant, att hon hinner en mil, innan det är mörkt, och det är inte godt att segla i natten nu på hösten. Du vet, att du beror af mig helt och hållet. – Det är ju bara en vecka till, sedan får hon så mycket större frihet och får råda sig själf. Åh, ni kan inte tro, hur de se på mig! – Det är olika. Han erfor en obetvinglig lust att förlänga samtalet, och hittade på en liten nödlögn: Där fordras rikedom utöfver det vanliga måttet, solida kunskaper och mycken diplomati för att det personliga inflytandet skall göra sig så gällande, att det besegrar alla de hinder, alla de otroliga intriger, som utmärka vägen till ledareplatsen.
Ten 4 julij. Tilleman Abraham, Christoffer Olffson. Kom vdj gode mens, Niels Hansons, Stokholms secreter, Michil Olffsons och Lasse Erichsons rådmens nebrware, vdj wordschriffuere [245] stuffuen Christoffer Olffson till Marseter, gaf tilkenne, att effter thett att han vdj nestförliden winter medh brand på sin gård stor schade bekommit hade, så att han sitt huß, belegit her i staden vdj Skolstuffue grenden icke sielff hade rådh till att vpbyggie och förbätre, såsom thett storligen för nöden hade och behöfdes, terföre solde, vplott och hemblade han medh en godh wilie och welbetencht modh samme huß Ko. Ma:tz tienere och cancellie förwant, Tilleman Abraham (then och vpå sin hustrus wegne arflich therudinnen medh honum en deel och anpardt hade) för 1200 mark ortiger vdj nu gang bart suenst mÿnt, j så måtte som her effter fölgier, att forme Christ offer Olfson åtthe först en half deel vdaf heele huset, som han vtaf framblidne Suen Nielsons effterlefuersche, hustrv Elin, till sich löst hade; vdj then andre halfparten åtte han ehest en arfdeel; så hade han och Niels Grelsons, borgeres vdj Norkepung, tesligest hustrv Madlenes, framblidne Hanß Larsons effterlefuersches, arfuelotter och deeller till sich löst och them therföre til fridz stelt och förnögdt, menn huad then vnkost belanger, som han vpå huset [245 v.] både medh retteganger och ehest anwenndt haffuer, therum bleff han medh förschrifne Tilman så förlycht, att the 75 mark, som Harell Personn för sin deel i förnempde huß äger, vdj forbemeZte 1200 icke bleffue rechnet. So haffuer och offtebemeZte Tillman Abraham sett interesse, som han vdj framblidne Matz Göckz huß åtte, mehernempde Christoffer vtaff ehen godh wilie effterlatidt, och her medh gaff samme Christoffer Olfson forbenemde gode men fulmacht saoime huß her vpå rådstugen att lagfare och Tillmätt Abraham att hemble, tervpa och Tilman tenne dagh vplade sin fridzskillingh effter lagen. Johanne[s] Berendz medh hustrv Anne Pauell v. Ytrechts. Then 24 julij. Anno 1571 thenn 24 julij kom för borgmester och rådh Ko. Ma:tz tro tienere oc secreterere Johan Berendeß,1 bewiisendes en
601, 612, 625, 63S, 651, 663, 677 Anders Zorn _ 185 Blott en dag; af Nanna WaUensteen 554 En hjältinna; al Jane Gernandt-Claine 187 » Natthärbärget » förstådt af ryssar; af René 556 Lilla rödlufvan; grupp af Ruth Millés 200 Gamla Maja; af Ann, Margret Holmgren .. 568 Fianskbondflicka; » » » 201 En läxa; af Eyvor Steen 571. 582 Ronneby brunn; af L. Ahlgren i05 Reflexioner och idéassociationer, föranledda af Prinsessan Annas grafvård i Thorn 205 Mathilda Roos ' nya roman » De osynliga Grafmonument; af Ida Matton 216 vägarna Porträttbyst (Pastor Moro) al Ida Matton 216 På Jonas Lies 70-årsdag; af Gottfrid Kalén 595 Adelsgodset Stenhammar 218 600 Epilog till » En läxa » af Eyvor Steen » Salongen »; af Johan Nordling 237 680 Tjänande systrar; af Marga » Namnsdagen »; lafla af Fanny Bråte 237 645 En småstadsidyll; af Bo Bergman Visor och bilder - 242 657 Eskils biktbarn; af Gustaf Ullman Wäsby i Södermanland, grefve Clarence von 673 I juletid; af Gerda Meyerson Rosens boställe 242 Från kyrkor och klostergårdar i Florens; af Bilder från Lovisa: af Helge Sandberg 243 674 Alice Nordin Bland konstnärer; • oljemålning af Viggo 686 Heliga natt; af Pen - Johansen •. 254 687 Forsen; af Elisabeth Kv ylenstierna Göteborgs sjukhem 257 692 I julnattens lystnad: af Signild Dahlgrenskå stiftelsen i Malmö 258 Slottet Sarvlaks i Finland 266; o SidKarlstad just nu! af / /.
Han skickade Rygell till gruvan för att spionera. Jörgen hade redan från början gjort upp en plan för brytningen. Han utförde den på papperet in i minsta detalj. Och det var nu hans räddning. Han behövde icke längre betunga sin hjärna med detta. Ibland kunde det hända, att en detalj eller term blev meningslös. Det berodde väl av en svaghet i minnet, ty kalkylen måste vara riktig. Han lät då detaljen ligga tills vidare, en dag skulle den klarna. Härigenom kunde arbetet visserligen till en tid förryckas, men i det stora hela gick det efter hans plan. Ibland skrattade de däruppe, far och Rygell. När Rygell varit i gruvan. Det kunde bero på, att de voro för gammalmodiga och okunniga, att de icke förstodo. Far gjorde också ett försök att taga papperen ur chiffonjén. Jörgen gömde dem på ett annat ställe. Han letade ständigt ut nya gömställen, det var under en lång tid hans verkliga sysselsättning. För resten bekymrade det honom föga, förhållandet till far. Det jagade honom en smula i arbetet, ingenting vidare. Där var allt på sin plats. Far först, och där far slutade, där tog han vid. Den nye Jörgen Siedel. Men hans ställning till Monica fick icke förändras. Där hotade faran, och där skulle han falla. Han visste, att han skulle falla. Monica var punkten, där tankarna skulle råka i glidning, där han skulle tappa bort sig själv. Far brukade säga, illmarigt och för att plåga honom — far kände så väl hans svaga punkter — far brukade säga: ”Hör på, lilla Monica, hör på! Håller du av Jörgen Siedel? Mycket?” Monica svarade: ”Vem har sagt det? Vem har sagt, att jag håller av honom?” Alldeles riktigt, ingen. Så här gick det till. Den dagen Jörgen kom hem och tog fars börda, talade han med kommerserådet Bourmaister. ”Onkel skall hjälpa mig,” sade han, ”onkel skall hjälpa mig, om inte för annat så därför att jag tänker bli onkels svärson.” ”Har du redan talat med Monica?” frågade kommerserådet. ”Kors bevars! Har du redan varit på Hilleborn och talat med Monica?”
skattskyldiga inkomst eller fastighet röstar förmyndaren. Vid omröstning på kyrkostämma gäller utom i Stockholm, där reglerna äro något afvikande alldeles samma röstberäkning som på kommunalstämma eller vid allmän rådstuga, d. v. s. man äger, med vissa begränsningar, röster i förhållande till hvad man betalar i allmän bevillning (enligt den s. k. graderade eller fyrk-skalan). Tre ordinarie kyrkostämmor skola årligen hållas, en på våren före maj månads utgång, en i oktober och en i december. Dessutom kan i vissa fall hållas extra kyrkostämma. I hvarje fall skall kyrkostämma kungöras från predikstolen minst en vecka före stämman. På annat sätt, t. ex. genom annons i tidningarna, behöfver den däremot ej kungöras. I hvilket fall som hälst böra inträsserade vara påpassliga, så att en kyrkostämma ej går dem förbi. Särskilt viktig är oktober-stämman, ty då skall utgifts och inkomstskatten för kyrka och skola bestämmas. Likgiltighet för kyrkostämma hämnar sig i form af ökade utskylder till kyrkobyggnader m. m., det torde erfarenheten mångenstädes ha visat. Besvär öfver kyrkostämmobeslut kunna anföras, först hos Konungens Befallningshafvande eller domkapitlet, därefter hos Kongl. Maj:t. Hos de förstnämnda myndigheterna skola besvären ingifvas 30 dagar från det beslutet upplästes i församlingens kyrka, utom i Stockholm, där besvärstiden endast är 14 dagar. Slutligen må betonas, att kyrkostämma icke blott beslutar om afgifter till kyrkan samt väljer kyrkoråd, utan äfven handlägger folkskoleoch uppfostringsärenden. Sålunda fattas där beslut om afgifter till folkskolan och till uppfostran af vanartade barn, anordnande af folkskoleundervisningen, vidare väljas där folkskolelärare och skolråd m. m. Det är alltså äfven medborgerliga rättigheter och viktiga sådana, som beröfvas de från kyrkostämma uteslutna, d. v. s. främmande trosbekännare och ur statskyrkan utträdda. I detta sammanhang kan f. ö. påpekas det olämpliga uti att, såsom med lagens tillåtelse i praxis ofta sker, kyrkorådet och skolrådet sammanslås till ett gemensamt kyrkooch skolråd. Till medlemmar af detta råd få nämligen icke väljas andra än »för gudsfruktan och nit» kände män (enligt
llelgeandshus, i Wadslcna, 34. Delgesta (Helleslad ell. Hellsta s. i Wilske här., Westerg. ), markn. derst. Hclsingaa sork. (Helsinge s. omkring Helsingfors siad, Borgå här., Nylands län. En annan socken med samma namn linnes i Baseborgs ö. här. samma län), fori, åt O. Eriksson, 179. Il £ GIS T ER. Helsliigar, hesold. af kon., 125; skola tills vidare blifva okrafde för saltet, 274; må ej segla t. jJHslngeland, S; bref un 0m saltet m. jli ' lxliuii (fClgs-), markegångspris derå, 152. U Me mora [- nam-] (nu Hedemora), 2; myntlius derst., 171; pnv. för, stadfastas,.21 > lorgdag, 213; bergsmiinn. få ej derst. ega gårdar, 213; bergsmiinn. o. ollm. i Dal. fordra alt borgarne i Hen. må drifvas derifran, 320. {Jensen (Hanseförbundet), uppsatt sig emot k. Chr., 98; förbund med Sv., / Jo. Henrec Erlandsson (Snakenborg), riksråd (1512) 157, 103; mönstcrherre i Link., 1, o, Henrek Monssoii, 195. Henrik Åkeson, 245. JJermelhi, markegångspris derå, 152., Herreniiile, i Bergen. Messe, Pet, sänd. t. Jjijo (nu Hjo), markn. derst. jj ' nrlch Ogessen, danskt riksråd, 230.. rrtiirini«; Hoir (nu Holgården, sätesgård, fordom kungsgård i Hof s. vid sjön Ta, „, Jllir-. Östergötl. _ », A (Ttiwff
»Jag vet nog, att många af mina läsare anse det beröm, jag uttalat om album graecum öfverdrifvet. Ingen läkare har hittills gjort rättvisa åt hundens kemiska skicklighet. Ja, man har i de medicinska läroböckerna icke ens ägnat en tanke åt detta album graecum, hvars medicinska bruk dock är af så utbredd nytta. Det är mig kärt, då jag nu uppstämmer min lofsång öfver detta härliga läkemedel, att jag icke står obeväpnad utan har tungt vägande och öfvertygande bevis i handom. Hvem känner icke detta hvita pulver, för hvars uppfinnande vår lyckliga tid står i tacksamhetsskuld till en af sina största läkare, detta pulver, som trots uppfinnarens medfödda blygsamhet, likväl hålles för ett universalmedel, detta pulver, som redan blifvit oumbärligt i en stor del af Tyskland och i ett par närgränsande provinser? Detta pulver är – uppfinnarens människokärlek skall icke misstyda min afsikt, då jag här offentligen afslöjar hans arcanum – detta pulver är, säger jag, ingenting annat än album graecum eller, om icke just detta, dock till sina verkningar fullkomligt liknande Af allt hvad jag nu sagt, framgår tydligen, att hunden tyckes ha oändligt stora företräden framför människan. Jag känner blott en enda man, som är så god som en hund, och det är doktor ***, och blott ett ting, som är så godt som album graecum, och det är hans pulver, ty det är album graecum. Thy, säger professor Pangloss, ingenting är mera likt en sak, än saken själf.» – Nå? säger unge grefven, när han slutat, och ser upp med en glimt af författarstolthet i sina gråa hökögon. Men gamle grefve Hans har somnat i sin stol. (Altona i jan. 1764.) Öfver Altonas låga hus rufvar ett drypande mörker, och det duggar rått och vått öfver de öde gatorna, där en vandrare, insvept i sin kappa, skrider långsamt framåt, företrädd af en mörk skepnad, som med en lykta kastar ljus öfver marken närmast framför hans fötter.
Latom oss da ' komma ' .ofverens om att hadanefter ' - arbeta enigare och kraftig&.e forv8rt stora gemensamme mil, politisk rostratt for & ensk kvinna samma villltoi som for svensk man! Det kan jU ske pa manga satt. Ett af de enklastk ' .ar. att ga in som medlem i narmaste fikening f& K. P: R. Pa det viset undektodir man arbethSrnid & tt ' riathi & h med sin Arsafgift; 1 kr. SA lagt ar den. tilltagen;. att hagon. - kvinna ' d e n val knappast Skall behofva hindra. att inga i foreriingen. ' Ett annaf satt i r att ' sjalf prenumerera p2 ' det preksorgaii, Uagny., som ar s h a l rostratts-. som hela. kvinnarorelsens sprakror, samt sprida den till andra;. darmd okar man. och underhilller sin egen och andras. kunskap om de politiska och sociala fragor, ' som direkt berora. kvinnorila och deras .. intressen. Var tidning ' ar vard ' vart fortroende och var uppmuntran. 1 egen rattvisa sak '. ' I. ' " ' .I ' I.. a S: H:. Fran varldens rostrattsfalt. - D et ar ej hvarje manad man har ' den gladjen att. i sitt lands omedelbara narhet kunna konstatera en sa afgjord framgang pa rostrattsrorelsens omrade som den i N o r g e nyss. Det ar ju ej manga dagar sedan konstitutionskommitten tillstyrkt allman " statsborgerlig " rostratt for kvinnor med en majoritet af 4 roster mot 3 (hogerminoritet). Detta har gifvetvis meddelats i var press som en officiell nyhet fran ett grannland. Men for ' icke sa lange sen forkunnades ratt hogt och icke med alltfor stor nedslagenhet att presidenten ' Taft, da han den 14 april i Washington mottog en deputation af kvinnor, uttalade sig personligen ogynsamt mot K. P. R.
Elsa hade ryggat ett steg tillbaka och fört handen till hjärtat. Det blef rödt för hennes ögon, och tankarna jagade förbi i svindlande hast. Där stod den mannen och anklagade henne att ha ödelagt hans lif. Den mannen, som hon gifvit sin ungdom — gifvit allt af sig själf som en gång var värdt att äga. Den mannen, som bedragit henne på det enda, som kanske kunde ha gett hennes lif en smula innehåll! — Sakta knäppte hon upp ett par knappar i sitt klädningslif, drog fram det gamla brefvet till hans förra hustru och räckte honom det utan ett ord. Han ryckte till, for med handen öfver pannan och vacklade tillbaka. Hans panna var kopparröd, och de blodsprängda ögongloberna trängde ut ur sin hålor. Hon såg på honom. Hennes blick strök som en elektrisk gnista in i hans och drabbade honom med hela styrkan af det obändiga hat, hon i denna stund kände. Och hon tänkte klart och distinkt: Jag vill, att du dör. I samma stund föll han till golfvet, träffad af slag. Han lefde öfver natten, men vänstra sidan var förlamad, och han kunde icke tala. Endast ögonen talade. De sade till Elsa, som vakade vid dödsbädden: Du har mördat mig. Doktorn lugnade henne med sin förklaring, att slagattacken framkallats af upphetsningen och berodde på en af för hög diet orsakad förkalkning af hjärnans blodkärl. Men Elsa kände det som om hans ögon sagt henne sanningen. Tunga blefvo dygnen, veckorna, månaderna som följde. Hvad hjälpte det allt hvad doktorn försäkrade, Elsas samvete anklagade henne för mord och dömde henne skyldig, och mot den domen fanns intet jäf. Om hon med egen hand dräpt sin man, blifvit häktad och fått försona sitt brott, skulle hon ha känt det som en lättnad. Det ohyggligaste af allt var att släpa på medvetandet om sin förbrytelse, men aldrig kunna få den vägd på rättfärdighetens våg; att nödgas framsläpa sitt lif som en döfstum, bärande inom sig en skuldkänsla, som skulle bränna all lifskraft ur hennes blod, med viljan sluten i kramp omkring en hemlighet, som skulle resa oöfverstigliga skrank mellan henne och människorna.
/ Ville världen hjärtat föra / På den väg, där hon är van / Själars frid och hopp att störa, / Skådar jag din marterban, / Törnet, som dig stinger vasst, / Korset, där du naglas fast. / Min sol, o Jesu, visa / Din nåd, som kan upplysa / Min själ uti den mörka kväll. / Oss livets krona skänkes då, / Och Jesu lov vi sjunga. / Gud är sann; / Än du kan / Nåd och tillgift vinna. / Giv att jag ej bortviker / Ifrån den rätta stig, / Att aldrig jag dig sviker, / Du som ej sviker mig. / Du är helig, dig misshagar / Allt vad synd och orätt är. / Jag fattar mod och mig till glädje giver, / Att du den son, det får, som vilse driver, / Den penning, som var borta, letar fram / Och friar mig från syndens straff och skam. / Min frälsnings Gud, mig giv att jag / Må i min vandel dag från dag / Dig lovets offer bära. / Mig han tro och hopp skall giva, / Mig till helig kärlek liva, / Då mitt hjärta öppnar sig / För den nåd han bjuder mig. / Min hydda, som här fallen är, / Skall Herren där upprätta. / Att älska Gud och göra gott / Ej stod i vår förmåga. / På dina vägar oss ledsaga / Uti en ond och farlig värld. / Jesus sig för mig utgivit, / Genom tron han nu är min. / När Guds makt / Om mig har vakt, / Synd och satan måste vika, / Kött och värld tillika. / Helst dock låt oss få / Bjuda frid och nå, / Liksom du, igenom stängda / Dörrar in till de beträngda, / Giva dem din ro / Och din kraft till tro. / Jag är helt blind och vilse går, / Din nåd låt mig ej fela. / Ej vill jag vandra fjärran / Till mörker bort från dag. / O liv, som blev tänt / I kristtrognas bröst, dig har världen ej känt. / Människans beslut och handling, / Dess besvär och tidsfördriv / Underkastas jämn förvandling, / Vanskligt är vårt hela liv.
3 Encyklopediprojektet brukar presenteras som en av den franska revolutionens förutsättningar. Grégoire angrep föreställningen om att den forna regimens monument borde raseras, och han använde för detta ändamål ordet vandal på ett då alldeles nytt sätt. Här bör jag genast tillägga att retorik inte utan vidare bör reduceras till en fråga om språkets känslosamma yta. Signorile, Vito (1989) ' Ratios and causes: The Pentad as an etiological scheme in sociological explanation ', s 74-98 i Herbert W. Simons och Trevor Melia (red.) För den revolutionära regimen var det viktigt att exponera denna nyordning. De som skriver under på en sådan strategi får dessutom svårt att se värdet av att marginaliserade grupper genom att reflektera över sambandet mellan estetik och politik försvarar sin identitet, och erbjuder homogeniseringen motstånd. I kapitel tre till sex redogör jag istället för enskilda fall av att kulturpolitik omtalas. Dessutom krävdes som bekant ett krig innan identifikationen framstod som övertygande. Utredningens dominerande språkbruk kan emellertid vara ett språkbruk som ter sig främmande och tenderar att utesluta många aktörer från debatten: " jag vet inte tillräckligt om hur saker manglas från parti 48 6 5 Andra diskussioner rörde ansvarsfördelningen mellan institutioner, där även mer principiella frågor tas upp, om förhållandet mellan staten, landstingen, kommunerna, kulturarbetarorganisationer, och centrala eller internationella organ. Thomas, Chantai (1988) ' L ' heroïne du crime: Marie-Antoinette dans les pamphlets ', s 245-260 i La Carmagnole des Muses: L ' homme de lettres et l ' artiste dans Révolution. 0 9 Även på 1990-talet utgjorde dock en större proposition kulmen på en utredande och konsensusskapande verksamhet. London. Jfr. Cambridge University Press. ): ' Så snart man en gång erkänt konsten som ett socialt faktum, något man kan disponera över, känner sig den sociologiska positionsbestämningen liksom överlägsen. Ibland är övertygandet så tätt knutet till en viss praktik, en viss ideologi eller en viss teknologi, att den förblir osynlig. Thames and Hudson. Ehrenmänner. Jahrhunderts Finnish Society of Sciences and Letters.
37 § Ikraft 2000-01-01 Rubrik Lag (1999:934) om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291) SFS-nummer 1999:934 Förarbeten Prop. 2000 / 01:132 Omfattning ändr. 2004 / 05:307 Omfattning ändr. av 2005:695 Rubrik Förordning (2007:636) om ikraftträdande av lagen (2005:695) om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291) SFS-nummer 2007:636 Förarbeten Prop. 2007 / 08:251 Omfattning ändr. 2007 / 08:251 Omfattning ändr. 14, 25 §§ i 2005:695 Rubrik Lag (2008:652) om ändring i lagen (2005:695) om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291) SFS-nummer 2008:652 Förarbeten Prop. 2008 / 09:197 Omfattning ändr. 35 § Ikraft 2010-01-01 Rubrik Lag (2009:305) om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291) SFS-nummer 2009:305 Förarbeten Prop. 2008 / 09:237 Omfattning ändr. 2008 / 09:290 Omfattning ändr. 2010 / 11:31 Omfattning ändr. närmast före 35 § Ikraft 2011-01-01 Rubrik Lag (2010:1400) om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291) SFS-nummer 2010:1400 Förarbeten Prop. Denna lag träder i kraft den 1 april 2011.
Enligt Socialstyrelsens utredning (SoS Rapport 1994:4) föreslås enkla kategorier, såsom nociceptiv, neurogen, idiopatisk och psykogen smärta. Vi Inom området neurogen smärta föreligger uppenbarligen fortfarande en relativ okunskap. Redan för tio år sedan angavs detta som oacceptabelt [2]. Påpekandet om behovet av teamarbete är därför föredömligt framhållet i den aktuella artikeln. För vuxna finns redan officiella rekommendationer för behandling av tumörrelaterad smärta, med angivande av maximalt acceptabla smärtnivåer som i sin tur skall utgöra en standard för kvalitetssäkring [3]. » Om barnen får välja mellan mamma-pappa och smärtstillande medicin så väljer de gärna det senare alternativet [4]. Både barn och föräldrar måste generellt få mer inflytande och hjälp att bli autonoma, och en av patienten själv styrd smärtlindringsmetod skapar inte bara god kvalitet i smärtlindringen i sig utan ger också god möjlighet för vila och sömn för alla dem som hårt engagerar sig i det enskilda barnet. Undersökningen inleds med ett påpekande att studier från vuxenvärlden ej är relevanta för barn. Det uttalade intresset och engagemanget hos sjukvårdspersonal för smärtfrågor inom pediatriken lovar gott för det förändringsarbete som vi ser fram emot. Det finns också anledning att differentiera mellan nociceptiv nervsmärta och neuropatismärta; den senare kopplar till en dysfunktion i nervsystemet perifert eller centralt. Det finns tydligen PM om postoperativ smärtbehandling på de svenska barnavdelningarna, och det vore sannolikt av värde att dessa PM också utnyttjas för smärtproblem som relaterar inte bara till en postoperativ situation utan också till annan akut smärta. Det är relativt klart fastställt att vi människor föds med utvecklade smärthämningssystem och att ett smärtminne relativt tidigt kan etableras till förfång för fortsatt smärtkänslighet [1]. Detta gäller sannolikt mer för lätta smärttillstånd än för de svåra smärtor som cancern och dess behandling kan generera. Utvecklingen torde behöva påskyndas, mot bakgrund av aktuella rapporter om » legitima » övergrepp på barn, som t ex omskärelse utan bedövning. I enkätundersökningen framgår att 35 procent av personal, inklusive läkare, anser att barnen mycket ofta är sängbundna till följd av smärta; Barnen behöver också smärtspecialister Utbildningsbehov Det är därför en betydelsefull poäng i den aktuella studien att man påpekar vikten av samarbete med dem som utvecklar specifik smärtvård. Man kan undra i vilken utsträckning barn får tillgång till specialister inom detta fält. Stort behov av teamarbete
Låtom oss sträfva därefter! Anny Det ligger sannerligen mera vikt på, E. huru människan bär sitt öde, än hurudant det är. W. v. Humboldt. Teater och. musik. Kungl. operan återupptog den 28 sistl. januari Goethes sorgespel » Egmont » med Beethovens härliga musik. Onskligt hade nog varit, om utförandet blifvit det genialiska skådespelet mera värdigt, än nu var fallet. Då emellertid våra skådespelarekrafter hittills så godt som alldeles saknat tillfälle att öfva sig i dylika högre uppgifter, har man ej rätt att begära någon mönsterprestation, utan får vara glad öfver, att början blifvit gjord, samt hoppas på en allt bättre fortsättning. Den ende, som nu i » Egmont » verkligen lyckades göra något af sin roll, var hr Engelbrecht, titelrollens innehafvare. Dock var det säkerligen ej den Egmont, som den store skalden tänkt sig honom. E. var en smula för borgerlig, saknade detta något, som skulle kunna förklara Egmonts välde öfver massorna och öfriga, med hvilka han kom i beröring. Framställningen förtjänar dock i flere enskildheter rätt mycket erkännande. — Att fröken Zetterberg ej lyckades förläna mera verkligt lif åt Clärchen, förvånar oss. Det var något uppstyltadt, osäkert och kantigt i hela framställningen. För utförandet af torgseenen i fjärde akten förtjänar skådespelerskan dock erkännande. Öfriga rollinnehafvare tycktes göra sin sak efter bästa förmåga. — Den utomordentligt härliga musiken väckte det lifligaste bifall och torde, ensamt den, kunna hålla stycket uppe åtskilliga gånger. Iscensättningen var ock gjord med omsorg. I morgon lördag gifves andra symfonikonserten, hvarvid programmet upptager Wagners Faust-uvertyr, en pianokonsert af Brahms, symfoni (d-moll) af Schumann samt 2:dra satsen ur Beethovens stråkkvartett (a-dur). En glädjande nyhet är, att den framstående tonsättaren och skicklige dirigenten Andreas Hallen blifvit anställd som kapellmästare vid k. operan från och med innevarande månads början. K. Dramatiska teatern, Äter ett nytt dramatiskt arbete af svensk författare!
Hon har gift sig för den lilla gårdens och få­ rahjordens skull imed denne gamle särling, vars vita huvud rister av ålder och vars tandlösa mun talar grova ord. Hennes ungdom skall snart vara förbi — När ridån går upp ser man det inre av den gamle Burkes koja, vil­ ken ligger längst bort i en lång vild klyfta. Ett bl ä gra 11 sken fyller rum­ met från torveiden på den öppna här­ den. Ät ena sidan står en säng. Under det överbredda lakanet ser man kon­ turerna av en mänsklig gestalt. No­ ra sysslar i rummet och tänder slut­ ligen, med en skygg blick bortåt sängen, vaxljusen på bordet, där eil del välfägnad står framdukad. I detta ögonblick bankar någon sakta på dörren .och en främmande landstrykare kommer in. Han an­ håller ödmjukt om husrum undan stormen och det strömmande rägnet. Hustrun ger honom ett vänligt mot­ tagande och ber honom stanna hos åmmn ViSlSFORS OCH BOTTINER den döde Burk©, medan hon själv går ut och söker efter en ung herde i närheten. Hon behöver honom för att få bud till den dödes avlägset bo­ ende släktingar. Just när den gam­ le dog nedkallade han nämligen him­ lens förbannelse över en och var som vågade röra vid hans döda kropp, innan systern hunnit komma, tillstä­ des. Knappast har hustrun avlägsnat sig. förrän den dystra scenen under­ går en plötslig förvandling — den döde sätter sig upp i sängen och ber i vresig ton att få litet med av den framdukade välfägnaden, ett glas - whisky — det kostar på att spela död! — Och varför spela död? undrar landstrykaren, när han återhämtat •sig från sin förskräckelse. — Jo, svarar Burke, hon är en dålig hustru för en gammal man, och jag håller på att bli åldrig, Gud hjälpe mig, fast min arm ännu är kraftig. Ge imig knölpåken där och vänta en stund skall du få se en stor syn här i stugan! Det höres röster utanför och " den döde " återtar skyndsamt sin roll.
Du hade ett val. " Vi försöker med någonting annat. " Tack för att du kom, Eva. " Han tog upp ryggsäcken och tvingade sitt intellekt att ta itu med värken i hjärtat. Vi har ju fortfarande Evas och Adams, vi kan fara dit när vi vill, och du har ju alltid trivts där tillsammans med Adam. Szabo var det skavande inslaget i hans ombonade tillvaro, eftersom Szabos mest favoriserade fritidssysselsättning var att påpeka för förbandet att här var Ferenc, en bildad man från en rik familj, och nu den eländigaste och underlägsnaste av dem allihop. Vad vi än har gjort så är jag ledsen över det, men vad har vi gjort? Allt som hände nu för tiden verkade fel. Hon nickade. " Jag kommer till dig. Hennes ansikte hade bleknat och förfasad hade hon viskat: " Å detta fasansfulla krig! Alla i skolan säger att vi kan vara lugna bara Horthy kan hålla tyskarna borta. " Finns det något jag kan göra? " Under fönstret hade brunt mögel blommat ut i en Frankensteinsk skapelse. Naturens lagar hade ignorerats fullständigt, och också färger och proportioner. " Inte? " Döda den jävla kommunisten. " Terez och Eva också. " Minns du att han var där när ni kom tillbaka? Vi är betydande personer här i staden, respekterade, många är beroende av oss för sin utkomst! " De bor i Hamburg. Schuschnigg kapitulerade hellre än att bli anfallen av tyska armén. Han borde ligga till sängs, i värme, och få medicin om vi nu kan få tag på någon. " Stationen var full av Gestapo, och tre flinande pilkorsmän spärrade ingången och krävde att få se allas papper. Kriget ... " Dessutom var han en underhuggare, en uppkomling med kalla ögon och kallt sätt, det kände man alltid igen dem på. Jag lovade Adam att jag skulle hjälpa till. Du vet hur det är här i stan. " Kamrat Marton, du kanske inte är medveten om att partiet har mycket höga tankar om dig. " Hej, Leo ", sa hon tonlöst. Till sist hörde han bröllopet, musik och röster, på långt långt avstånd, men han hade åtminstone inte kommit vilse. Han har bara tant Kati. " Den fruktansvärda förödmjukelsen att ha visat sig naken för honom var nästan värre än något annat.
Agnes gick i trädgården, ännu bultade dansmusikens rytm i hennes blod, och hon försökte förgäfves att väcka sitt samvete till någon känsla af att hon handlat illa. Hon hade försummat Sigvard, varit nära nog ovänlig emot honom, och hon hade känt hans mörka ögon sorgset följa sig, dessa ögon, som egentligen voro orsaken till, att det blifvit något emellan dem. Men lika litet, som hon kunde förmå sitt samvete till någon starkare talan, lika litet kunde hon fasthålla hans bild. Den förbleknade alldeles inför en annans, och denne andre hade efter den sista dansen länge hållit hennes hand och sett på K, ne med en så underlig blick, som sagt her.rie, att han fann henne vacker, en blick, som iörresten kunde säga henne allt hvad hon själf ville dikta den till. Hon såg upi mot den ljusa himlen, och när i detsamma en lång, blänkande stjärnstråle sköt nedåt, ilade en ljuf rysning igenom henne. Det klang som musik i hennes själ. — Skjön jomfru, klang det — husk, gjemmer du önsker dybt i din sjael, saa önsker du ikke forgjasves, naar stjaärnerne falde • Hade hon hunnit önska sig något? Jo,- hon hade önskat något, och nu kom inte längre ens en skugga af Sigvards minne och ställde sig emellan henne och det hon såg som uppfyllelsen. Hon gick på sandgångarna, där bladskuggorna lekte och dallrade, hon hade nyss sett ingenjören styra sina steg till trädgården, och som en ren tillfällighet skulle det se ut, om hon nu mötte honom där. Hennes hjärta klappade, hon gick åter med sänkt hufvud och inandades den berusande doften från rosorna hon bar vid sitt bröst. Månen försvann under silfverkantade skyar och lyste fram igen, och rasslet i löfven förtog ljudet af hennes lätta s ' eg. Slutligen stod hon vid ingången till en tät berså, en gren hade hon redan böjt undan, när hon möttes af en blixtlikt öfverraskande syn. Därinne stodo två människor, orörliga, tätt slutna i hvarandras armar, och deras ansikten voro i dunklet böjda mot hvarandra som i en kyss. Det var hennes mor och den blonde.
Inbilla mig inte h äller att ni glömt skrifva värs! En poet fö rblir all tid poet. Han k an inte bli någonting annat. SEGERSTEDT. ELISE. Åh jo, hvad han det kan! Men aldrig någonting helt och dugligt! SEGERSTEDT. (ändrar ton) ELISE. Hvarifrån har ni de där åsikterna om poeter, fröken Brinck? ELISE. Inte vet jag någon bes tämd sida i en bok, där det står. Jag har det nu i allmänhet bara, kanske ur luften ! SEGERSTEDT. Nej, det är just därifrån ni inte har det. Det lät s å öfvertygande, när ni sade det. ELISE. (drager sig litet ifrån honom) Jaså, ni vill säga mig artigheter. SEGERSTEDT. Det är alltid roligt att säga angenäma sak er. ELISE. Ni är alldeles för uppriktig, doktor Segerstedt. SEGERSTEDT. Jag glömmer s å l ätt att vi är så rysligt f rämmande för hvarandra. Ja, vi är mycket främmande ännu! SEGERSTEDT. ELISE. Och så glömmer jag att ni är en ung flicka, som man bör prata sk räp med. ELISE. Det märker j ag då inte als! Nej hör nu , nu ska vi författa! SEGERSTEDT. Nej, vi ska prata allvar! Allvar! Med en ung flicka! SEGERSTEDT. ELISE. Ja, fö r ro skull. Det blir inte roligt för er! SEGERSTEDT. ELISE. Bry er inte o m det! Jag har aldrig något nöje, när j ag vet att andra har tråkigt. ELISE. Ni talar s å mycket förnuftigare nu, än när vi träffades sist. ELISE. SEGERSTEDT. (ser upp) Hvar v ar det? SEGERSTEDT. På en utf ärd? ELISE. ELISE, SEGERSTEDT. (likgiltigt) Jag mins att det var vackert väder. SEGERSTEDT. Och jag mins att det regnade. ( p a u s ) Och att ni hade en blå klädning. ELISE. Men pappas julklappsvärs!
Barnen i Amerika reste vården. Skolans förstuga var stensatt med kullersten, och nyBörjare skulle först skrifva i sand med långa pinnar. Undertecknad har skrifvit i sand 1869. Föräldrarna Drefvo barnen i skolan vid 5 års ålder. I gamla skolan Hängde matsäckarna på väggen inne i skolan. Ingen Småskola. Golfvet sopades med en riskvast, och barNen gick med träskorna på inne i skolan, och satt i Bänkarna och åt. Inga ventiler, och dammtorkning Var något okänt. Om morgonen skulle alla ställa upp Sig i gångarna vid väggarna, långa bänkar, och mäster Skulle se om de tvättat händerna. Händerna skulle Räckas fram mot mäster. Tillräckligt med bänkar fanns Ej, ty måste de små sitta på golfvet med väggen som Ryggstöd. En gammeldags kakelugn fanns. På skolloftet Låg en kristusbild, Kristus på korset. Den såg anskrämlig Ut. Den hade tidigare hängt i kyrkan, men hafvande Kvinnor ansågo att den gjorde menlig inverkan, ty fick Den till slut utbyta skolloftet istället för kyrkan. Jag har ej träffat någon som sett att de gingo ett hvarf Omkring grafven med kistan först, innan den nersattes. Det är märkvärdigt att denna gamla sed höll sig längst i Högestad. Kyrkan är invändigt nu vida vackrare, men Jag tycker den gamla stilen verkade mera kyrka. Begrafningar. Fru Elin Olsson, född i Hyby 1855, berättar:
Nw faar abram aff egypto lande mz allom sinom boskap oc hionom oc kombir atir til samma stad som han haffde før altara giort / mællan bethel stadh oc hay bærgh oc kallade ther a wars hærra nampn Om thæn tima war abram iffrit rikir j gul oc silff / æn hans brodhirson loth war swa riker a alzskona fææ at the fingho ey badhe rwm at boa saman j landeno. oc vart off mykin dela mællan thera swæna ¶ Nw talar abraham til sin brodhirson / jngaledh ma dela vara mællan thin oc min ælla waara suena thy at wi ærom swa skyldhir. See huar alt rikit ligghir før thinom øghom. wilt thu wælia tik at byggia a thina winstre handh tha wil iak byggia a høghra hand wilt thu vælia tik a høghre. tha wil iak æmwæl ganga a winstre ¶ Tha huxade lot oc skudadhe at landit war bæst widh iordan. thy at thz war slikt som paradys / oc egyptu land wid segar / før æn war hærra sænkte nidhir sodoman oc valde sik loth at boa j sodoma oc swa skildos the aat frændhir ¶ Abram bodde ther / som han bodhe før / æn lot bygde vidh iordan j sodoma. æn the mæn som boa j sodoma varo fulaste mæn. oc offmykit syndoghir fyri gudhi. ¶ Nw sidan the waro skildhir aat. fadhir broderin oc brodhir sonen tha talar war hærra til abram lypt wp thin øghon
Han missunnade Buckhead varenda ek, varenda lönn, vartenda hickoryoch sykomorträd, ja vartenda ädelt träslag som gräsmattorna var välsignade med. Allas blickar hade följt honom. Men när killarna var framme vid det utbrända huset stannade dom. Karln var totalt häpen. " Titta, mamma! " Han vände sig om med en vidlyftig gest åt körledaren som hade slagit sig ner på första raden i körläktarens mitt. FÖRSVINN DÅ FÖR HELVETE! " Jag kan inte ha hatt. Två ljusstrålar trängde ut från skjulet och kom gungande över gården. Vad i all världen hade han sagt som länge behövt sägas? Så vände han sig till Roger Too White. Att flyga nånting var att skicka det mellan cellerna ur hand i hand genom öppningarna i ståltrådsburens tak. Hans smokingkrage satt uppenbarligen åt alltför hårt, vilket fick honom att verka ännu mer apoplektisk än vanligt. Ho! " Moln av imma pumpades ut ur hans mun medan han granskade arken med utskrivna order som låg framför honom. Men när Wes väl fångat in en med sin glittrande blick Coleridges " Ancient Mariner ", tänkte Roger så var man fast. Med slutna ögon försökte han se Carls och Christys ansikten för sig, med varje detalj och med den yttersta tydlighet, men han kunde inte! " Peel yo ' cap? " Han slog upp ögonen " Hallå där! Gejsrar av den! Hur ska jag ens kunna äta mig mätt? Denne hade just blivit förödmjukad av en snobbigt klädd svart person som utan vidare stövlat in i huset som om han ägde det. Han tippade över åt ena sidan och rasade ner på rygg. Trettio ord i minuten räcker. som Charlie hade läst i läroverket. Vibrationerna och massagen blev intensivare. Wismer Stroock tittade inte längre ut genom fönstret, han såg rakt på honom genom sina titanbågar. Grenslande sin favoritridhäst drog Charlie Croker axlarna bakåt för att förvissa sig om att han satt rak i ryggen i sadeln och drog ett djupt andetag ... Och han var mörk. Alltså sa han bara: " John Fogg är möjligen den tråkigaste karln i Atlanta. Charlie var häpen över att Peepgass kunde svara i så bestämd ton och med en sån övertygelse.
Handläggningen beträffande ryggpatienter är ofta svår. Tillgång till röntgenutrustning med möjlighet till direktuppkoppling till röntgenolog eller ortoped kan innebära stora effektivitetsvinster. Förutom med sjukhusdoktorer och sjukgymnaster måste vi ha ett fungerande samarbete med företagshälsovård och försäkringskassa. Vi har inte så mycket mer än kort vila och analgetika före snar mobilisering att föreslå, men denna tunna arsenal delar vi med sjukhusspecialisten. På ganska många håll i landet är allmänläkaren dock helt ensam i frontlinjen.
10 § Elsäkerhetsverket får återkalla eller inskränka ett beslut om behörighet eller tilldela elinstallatören varning om han inte fullgör de skyldigheter som åvilar honom enligt denna förordning eller med stöd av förordningen meddelade föreskrifter. Register 11 § Elsäkerhetsverket skall föra ett register över elinstallatörer. Beslut om varning eller om inskränkning eller återkallelse av behörighet skall antecknas i registret. Tillsyn 12 § Elsäkerhetsverket utövar tillsynen över att denna förordning och föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen följs. Straffbestämmelser 13 § Bestämmelser om straff för den som bryter mot 6 eller 7 § eller en föreskrift meddelad med stöd av 8 § finns i 13 kap. 1 § första stycket 3 ellagen (1997:857). Överklagande 14 § I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Verkställighetsföreskrifter 15 § Föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av Elsäkerhetsverket. Ändringar och övergångsbestämmelser Ansvarig myndighet Näringsdepartementet Ikraft 1990-10-01 SFS-nummer 1990:806 Övergångsbestämmelse Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1990, då elinstallatörsförordningen (1975:967) skall upphöra att gälla. Ett beslut om behörighet enligt den upphävda förordningen gäller fortfarande. Omfattning ändr. 14 § Ikraft 1995-04-01 Rubrik Förordning (1995:235) om ändring i elinstallatörsförordningen (1990:806) Övergångsbestämmelse Denna förordning träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser. SFS-nummer 1995:235 Omfattning ändr. 9 § Ikraft 1998-07-01 Rubrik Förordning (1998:467) om ändring i elinstallatörsförordningen (1990:806) SFS-nummer 1998:467 Omfattning ändr.
Juan för fram sin uppfattning under betäckning av en bild, som han är outtröttlig i att variera och som han onekligen på ett mycket bestickande sätt vet att utnyttja. Han hänvisar till, huru en solstråle, som faller in i ett rum, icke skulle varseblivas av oss, om ej luften vore full av orenlighet, av kringsvävande stoftkorn. Vi skulle säga att detta ådagalägger, att ljuset behöver något att uppenbaras vid, att det rena kan uttryckas bara genom det orena, det bildlösa bara genom bild, det ena och egentliga bara genom det mångfaldiga och oegentliga, det omedelbara genom det medelbara. Men Juan drar en annan slutsats, nämligen den att det inte är ljuset som sådant vårt öga ser, utan bara de synligvordna objekten, eftersom själva solstrålen försvinner ur vår syn i den mån den blir renare och mindre stoftbemängd. Bättre kunde han inte lägga upp saken för sig, ty tillämpningen på det gudomliga ljuset ger sig med detsamma. Med stor myndighet fastslår Juan: »Ingen form, ingen gestalt, ingen bild, varken av naturlig eller övernaturlig art, är Gud eller har någon likhet med honom. Följaktligen: om själen bevarar intrycket av ett enda av dessa föremål, så gör den sig därav ett hinder för nåendet av Gud.» En Gud utan form kan icke gjuta sig in i en själ, som inte likaledes är utan form. Därför måste människan avstå från alla bilder, också från de fromma sinnebilder, som i begynnelsen kunna vara henne till hjälp, ja, hon måste veta frigöra sig från den heligaste av »bilder», den förkroppsling, vari det gudomliga uppenbarat sig för människan, Jesu heliga humanitet, enligt dennes egna ord till lärjungarna, att den Heliga ande, sanningens ande, inte kan komma till dem med mindre än att han, Frälsaren, överger dem.
Ach ney min Lillia, thet skal aldrigh skee, In til min dödh wil iagh kärleek betee. Jagh wil för edher i högsta nödhen, Wågha alt mitt godz, ja gåå i dödhen. Swarer doch omsider min Jungfrw blijdh, Förlosser migh ifrån min sorg och qwijdh. Cupido. Beedh Henne ey så mycket om thetta, Min Bogha han skal wäl thet vthrätta. Hey, wilt tu ey låta tigh beweeka? Thenna pijl skal intet medh tigh leeka. Venerea. Ach Cupido tu äst een Grym tyran, Siut intet meer, iagh wil nu hafwa Man. Edher iagh begärar ey försaakar, Vthan lofwar Edher och bejaakar. Jagh blifwer een trogen Wän i all stund, Gifwer här på min hand aff hiertans grund. Cupido. Jo, Seer i thet, Nu wil hon wäl gärna, Giffta sigh: ingen kan moot migh spierna. Kommer alla som för Kärleek lijdha, Jagh skal edher hielpa aff then qwijdha. Skoder Venus. Skodar; ingen Jungfrw så kysk finnes, At hon ey aff min skott öfwerwinnes. The tänckia wäl dölia och blifwa qwitt, Men iagh öfwar doch Regementet mitt. Jagh stigher in genom Mwr och fäste, Och stor war ädleste Jungfrwns näste. Tå hon ligger säker och minst täncker, Medh mine skott iagh tå henne kräncker. Therför' komme til migh hwar Vngerswän, Som wil hafwa een lustigh hiertans Wän. Delia. Låter oss gåå bort, ty thet är bestält, Jungfrwn är i thenna Drabningen fält. Acolastus. Större säger bekom iagh nu försann, Än Alexander som Darium wann.
Strandlinjer oeh vattendjup skall vid tillämpningen av bestämmelserna i bilagan bestämmas, om inte annat särskilt anges, enligt 8 § lagen (1955:595) om gräns mot allmänt vattenområde samt i Mälaren med utgångspunkt i ett vattenstånd av 4,2 meter över västra slusströskeln vid Karl Johans torg i Stockholm. 10 § Vid fiske utan stöd av enskild fiskerätt får fast redskap användas bara efter tillstånd av den myndighet som regeringen bestämmer. 11 § Den som har fiskerätt i enskilt vatten får inte vägras tillstånd att sträcka fast redskap från det enskilda vattnet vidare ut i allmänt vatten, om det kan ske utan skada för andra fiskande eller annat beaktansvärt intresse. 12 § Tillstånd att sträcka fast redskap från enskilt vatten vidare ut i allmänt vatten behövs inte 1. vid kusten i Norrbottens län, 2. vid kusten i Kalmar län söder om Kråkelund, 3. vid östra kusten i Blekinge län (norr om Torhamnsudde) och öster om en linje dragen från Torhamnsudde över Videskärs nordspets och Ungskärs sydspets till Utlängans sydspets, och 4. vid Skånes östra och södra kuster. Det fasta redskapet får dock inte i något fall sträckas ut i allmänt vatten mer än 200 meter från den kurva för tre meters djup som följer stranden vid fastlandet eller vid en ö av minst 100 meters längd. 13 § Utländska medborgare får fiska med handredskap i enlighet med bestämmelserna i 8 och 9 §§ om svenska medborgares rätt att fiska. Utländska medborgare, som omfattas av Sveriges internationella åtaganden om etableringsfrihet, arbetskraftens fria rörlighet och utbyte av tjänster, får fiska yrkesmässigt i samma utsträckning som svenska medborgare, om de beviljas yrkesfiskelicens enligt 30 §. Utan stöd av enskild fiskerätt får annat fiske bedrivas av utländska medborgare bara om det medges i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Utländska medborgare som är stadigvarande bosatta här i landet är dock likställda med svenska medborgare. Bestämmelser om rätt till fiske i vissa fall 14 § Fiskerätt som hör till sådan allmänning som avses i lagen (1952:166) om häradsallmänningar eller lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna får nyttjas av allmänningens delägare. Delägarna får arrendera ut fiskerätten för gemensam räkning. Ett sådant beslut fattas i enlighet med föreskrifterna för allmänningens förvaltning.
För att motverka godtycke när det gäller ST-läkarnas utbildningsplaner borde Läkarförbundet verka för att det införs vissa skyddsregler. Jag har hört att farhågor för detta framhölls av Sylf när ST-systemet utreddes, men man fick inget gehör inom förbundet. Slutomdömet baseras på de olika delbetygen. Dessa, nästan bara invandrade kolleger, utför rutinsysslor till låg lön, men är fast anställda - eviga underläkare. Planen för ST-utbildning får inte ändras utan saklig grund - planen kan ändras av dokumenterat sakliga skäl som bristande kompetens, dålig patientkontakt m m. Inte ogörligt Våra unga ST-kollegor är idag totalt rättslösa med avseende på sin utbildning - kontrakt och löften är inget värda. Men chefen är suverän och har full rätt att ändra den rent godtyckligt. Om dagens godtycke får fortsätta kan man med fog dessutom befara en ökning av att nitiska chefer av ekonomiska skäl kan vilja behålla en billig arbetskraft, kanske under lång tid såsom i England. - handledarens ställning stärks formellt, t ex genom att kommittén utser handledare. Betygen är bindande för en ny chef. Inte ens handledaren kan säga något. Dagens demokratibegrepp är vidgat till att även omfatta attityderna till medmänniskor, inkluderat underordnade. ST-läkarnas nuvarande utsatthet kan inte accepteras. - varje ST-läkares utveckling följs av hans egen kommitté, vilken vid behov har rätt att ingripa aktivt för att stödja ST-läkare, handledare eller chef. Den fasta anställningen kvarstår, förstås. Av det skälet måste man tyvärr införa generella skyddsregler.