Datasets:

Riksarkivet

/

cleaned_Diachronic_swe

like 0

Follow

AI Riksarkivet / AIRA 24

Sveriges riksdag går om några dagar att behandla en fråga af ett slag, som förut aldrig legat på dess bord — frågan orn att för svenska nationens räkning inköpa och därmed för evärdeliga tider bevara och skydda ett större fast fornminnesområde — af central betydelse och belägenhet. Det är Björkö frågan gäller, Mälarbygdens märkligaste och därmed hela landets största fornminne, bärande det gamla Bir-kas svarta jord, borgvallar och graffält. Tyvärr gäller det framkomna förslaget icke hela ön — som önskligt vore — utan blott dess norra del med det väsentligaste af den gamla kulturmarken. För ett par år sedan såg det ut, som orn det skulle lyckas att få fram ett förslag angående hela ön — som ett lefvande190 GUNNAR HALLSTRÖM helt af fornminnen och skiftande natur — en typisk Mälarö; men ett par af jordägarna ändrade sig i sista stunden. I de två gårdar — Oppgårdeil och Mellangärden — på hvilkas ägor de flesta fornlämningarna ligga, framhärdade man emellertid i sitt beslut hvad beträffar den norra delen af ön, och man enades om det förslag, som nu föreligger i utredning. Detta område, som betingar ett pris af 115,000 kronor och innefattar nästan alla graffält, * måste då betraktas som det minsta möjliga. Hufvudsakligen därför, att man med ett mindre område icke når målet med inköpet, det, att på de viktigaste platserna fullständigt skydda den stämningsfulla enheten af fornminnen och natur från banalisering genom ekonomiska företag såsom villaspekulationer och småbrukarhem, som just kunna och komma att läggas på de platser — odlade eller icke — som ligga emellan och intill fornminnena. Det råder intet tvifvel om, att sådant i en snar framtid kommer att äga rum, såvida staten ej kommer emellan. Till situationen hör, att i de angränsande trakterna — på det närbelägna Adelsö, på Ekerö och Sörmlandssidan intresset för ägostyckning och villatomter hastigt vinner terräng. Det nära intill Björkö liggande Kurö inköptes för några år sedan af affärsmän, hvilka nu i sin ordning sålt det till Frälsningsarmén, som där skall bygga en vårdanstalt för alkoholister. Innan detta skedde hade Frälsningsarmén flera gånger sökt underhandla om — Björkö!

Dr. Pickler har dock med viss procent för olika år efter ställt sig till disposition, ifall förrn i förhållande till medelskördere slaget i någon form skulle återkommän — » år för år har fått en allt dra * Fornödenheder = " sultatet växlande skala Detta blir en förening av fastighetsoch inkomstskatt. Men ingen skatt på nybyggnader och förbättringar. Icke heller stadsunderstöd till den årliga driften eller tullskydd. Det är inte derhåll vid jordbruket och uppmunthjälp utan rätt jordbruket behöver. rar falska uppgifter. Låt oss istälDr. Pickler är en av de erkänt duktigaste a h mest erfarna i grundvärdering. Han har själv varit överste värderingschef för Budapest kommunala statistiska kontor. Han förfogar givetvis över ett rikhaltigt och värdefullt material angående grundvärdering och byggnadspolitik. Dr. Pickler har av de kommunala myndigheterna i olika europeiska städer varit tillkallad att assistera vid utarbetandet av lagformuleringar och vid tekniska värderingsfrågor Wien. Bremen. Hamburg Köpenhamn m. fl. städer har sålunda haft besök av Dr. Pickler. Den ungerska ä r en kommunala av de bästa, grundsom skattelagen existerar. den anses mönstergill. Åtta ungerska städer har genomfört kommunal grundskatt varför den praktiska erfarenheten i Ungern ä r tillförlitlig. Vi kan endast hoppas att frågan också här snart börjar röra sig frama t men var står Sverige? Den yttrade sig Kalergis bok, Hjälte e Isom lyckomoral i etiken och natural e r helgo-n, är icke dess kritiska lism i konsten. Nu har vetenskapen del som refererades i förra numret som Coudenhove riktigt anmärker, av Tidevarvet. Det partiet är kanstörtat den världsbild som utgavs ske rikare och fylligare i n det sesom vetenskaplig. Den moderne eunare och det är nödvändigt som unropéen ser världen som ett system derlag for den positiva delen av boav strålar och vågor, krafter och ken. M e n det är så modigt av förrytmer, energier och harmonier. Mafattaren att han icke stannar vid terien är bara en form av denna obeEuropas inte upplösning genom imkanta kraft. bolsjevism från de färgade rasernas Materialismens Mötesplatsen Smålandsförbundet av F. K. R. hade söndagen den 26 feb. sitt årsmöte sons kafé där samlades på skilda håll man i Småland hade infunnit sig och flera intresserade, som av olika skäl voro hind.

1. LURIFAX OCH SPJUVER. Sagospel i 2 handlingar av WALTER STENSTRÖM. Kr. 1:75. 2. PRINSESSAN SOM INTE VILLE ÄTA HAVRESOPPA. Sagospel i 4 handlingar av WALTER STENSTRÖM. Kr. 1:75. STENSTRÖM. Kr. 1:75. 3. POJKEN OCH TROLLEN eller ÄVENTYRET. Sagospel i 3 handlingar av WALTER 4. ÅRSEXAMEN I RUSKABY SKOLA FÖR 50 ÅR SEDAN. Fri bearbetning av WALTER STENSTRÖM. Kr. 1:50. 5. PEPPARKAKSGUBBARNA I PEPPARKAKSSKRINET. Julfantasi med föroch efterspel av WALTER STENSTRÖM. Kr. 1:50. _______ Ny översättn. av WALTER STENSTRÖM. Illustr. med originalträsnitt av JOHN DUNGE. , Första samlingen. Kr. 3:75. Kart. Kr. 4:75. Andra , 3:75. , Sagor av WALTER STENSTRÖM. Illustrerade av JOHN DUNGE. Kr. 3:50. P Å Bland årets jullitteratur har jag funnit en av de bästa sagoböcker, som under senare år kommit inom min erfarenhet. (Knut Barr i St. T.) (E. H n i Idun) Det är en frisk och munter barnbok. Här måste även ett trumpet barnaöga le. Ny översättning av fil. dr. ERIK HEDÉN. Illustrerad av ARTHUR Häft. Kr. 5: . Pergamentband Kr. 8: . Aisopos' Fabler skola i sin nya vackra tolkning och utstyrsel väcka förtjusning hos unga och gamla. (Olof Rabenius i St. D.) En bedårande vacker julklappsbok. (Bokstugan) RACKHAM.

3. Kexél, Kapten Puff, utg. af docenten E. Meyer. Pris 25 öre. 4. K. F. Dahlgren, Nahum Fredrik Bergströms krönika, i utdrag utg. af lektor B. Risberg. Pris 85 öre. 5. Kellgren, Valda smärre dikter, utg. af professor H. Schück. Pris 60 öre. 6. P. A. Säve, Samfärdseln på Gotland, utg. af professor J. A. Lundell. Pris 35 Öre. 7. Sparrman, Resa till Goda-Hopps-Udden, Hottentottoch Kafferlanden, i utdrag utg. af fil. kand. V. Söderberg. Pris 50 öre. 8. Lenngren, Skaldeförsök, i urval utg. af professor K. Warburg. Pris 40 öre. 9. Vitalis, Valda skrifter, utg. af fil. kand. R. Berg. Pris 35 öre. 10. Valda svenska studentsånger, utg. af fil. kand. G. Kallstenius. Pris 50 öre. 11. Palmær, Skrifter, i urval utg. af fil. kand. R. Berg. Pris 65 öre. 12. Læstadius, Journal under tjänstgöring i Lappmarken, i utdrag utg. af prof. A. G. Högbom. Pris 80 öre. 13. Gustaf II Adolf, Tal och skrifter, i urval utg. af doc. C. Hallendorff. Pris 70 öre. 14. Wallenberg, Min son på galejan, i utdrag utg. af doc. E. Meyer. Pris 50 öre. 15. Horatius, Valda sånger, i svensk öfversättning af lektor B. Risberg. Pris 50 öre. 16. Malmström, Valda dikter, utg. af fil. kand. E. Hedén. Pris 40 öre. 17. G. Keller, Seldwyla-bor, i urval och öfversättning af fru Teresia Eurén. Pris 55 öre. 18. A. Chr. Leffler, Tviflet, utg. af prof. J. A. Lundell. Pris 50 öre.

Den som spelar med i sinnelivets brokiga lek må fatta lekens mening. Han har i stridernas vimmel urladdat sin ungdoms eld; manligt allvar, stundom övergående till dysterhet, vilar på hans panna; han har prövat livet och människorna; nu söker han vid den husliga härden, i stillhet och glömska, sin jordiska trevnad. - Nej, svarade flickan och stack dolken i slidan, som hon bar i ett bälte, hunden är oskyldig, ty de djuren äro sådana, som deras herrar vilja, att de skola vara. Icke lång tid därefter hände en natt, att herr Erland vaknade ej i sin säng utan i skogen. Nu satt han på mossbädden och såg med drömmande blick in i aftonrodnaden, varav ett återsken föll på hans lugna anlete. Hunden såg på sin herre oroligt, ty han var ej van att se honom sådan. Öppna för Erland Bengtsson Månesköld! Han hade om natten drömt om Singoalla, att hon fattade hans hand och tryckte den, att han åter tryckte hennes, att de sågo djupt i varandras ögon och kände sig på ovanligt sätt lyckliga. Det utgjordes av flera sammanbyggda, eketimrade hus och hade ett runt torn, uppfört av stora granitblock. Du skall föra honom till mig ännu denna natt, Sorgbarn. Han sjöng om Satan, som han kallade Oden, i spetsen för svear och göter, våra olyckliga hednafäder, eggande dem till kamp, förmodligen mot kristendomens stridsmän. Elake Sorgbarn, jag skall klaga för din moder, att du talat grymma ord till din fader. Vi anlände hit i natt och lägra i skogen. Den lilles ansikte glänste. Och hör deras rop: Han hade sett och hört barnens stojande lek kring eldarne. - Förbannelse, mumlade riddaren. - Förbannade spökelse! Tvekampen - Farväl, viskade hon till riddaren. Själv trodde hon sig älskad och sökt av honom. Varje gång Erland vandrar till kullen, klingar i hans själ en sång, åt vilken hans läppar ej ge toner. Även Assim satt på sin förra plats, med korslagda armar. Efter måltiden återvände priorn till klostret. Skynda dig! Det är vårt begrepp om äganderätt. Han kunde ej skilja sin blick från gossens drag; de påminde honom om något förflutet. - Vårt öde står i Guds hand ...

15 § Tullförfarandet temporär import får, i den utsträckning förordning (EEG) nr 2454 / 93 medger, användas i Sverige för fordon som levereras här i landet som exportvagn till fysisk person som är bosatt inom gemenskapens tullområde, men avser att bosätta sig utanför detta område. Övriga bestämmelser 16 § Tullverket får meddela ytterligare föreskrifter om verkställigheten av lagen (1994:1548) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m. m. och denna förordning. Ändringar och övergångsbestämmelser Ansvarig myndighet Utrikesdepartementet Ikraft 1995-01-01 SFS-nummer 1994:1606 Övergångsbestämmelse 1. Denna förordning träder i kraft samtidigt med lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. Övergångsbestämmelser som rör varors ursprung, tullförfaranden med ekonomisk verkan samt återbetalning och eftergift av tull finns i bilaga VI till fördraget den 24 juni 1994 om Konungariket Norges, Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till Europeiska unionen, se lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen och tillkännagivandet (1994:1501) av fördrag och andra instrument med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. Att tullfrihetsförordningen (1987:1289) och vissa andra tullförfattningar fortfarande skall tillämpas i vissa fall efter ikraftträdandet framgår av övergångsbestämmelserna till förordningen (1994:1605) om tullfrihet m. m. och förordningen (1994:1607) om upphävande av vissa tullförfattningar. Omfattning ändr. 2-14, 16 §§ Ikraft 1999-07-01 Rubrik Förordning (1999:527) om ändring i förordningen (1994:1606) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. SFS-nummer 1999:527 Omfattning ändr.

Men Akter utsätta vi numera icke! Härmed! Broder Geber, August Strindberg I nästa vecka, hoppas jag få sända romanen säkert!

Möjligen sliul ' ie det jGdn niidrn yrl<tincle11; 2, iiro av motioha inneburit att taga ~ i p p hela frågan niiren knappast iiiotiveracIe. I fraga igen ifrån Början, i betraktande a i den m i cliploinattjiii~sterna 11Iinvis:lis till att formulering 28 5 i regeringsfornien .n ternationella sedviin jor all tjiinit lagfått genoni 1921 års grundlagsandring. ga Iiiiicler i ~iige11. för deras öppi~ande A v naturliga skii1 Ilar den inera prin-. torde vara tillfyllest c.ipiella. - linjen iiiinga aill-iiingare i in' dl: liiinvjsa till. h k oval1 lailii~ade retresskrade kvinnokretsar, inen icke des' erat av den Iiiii~gl. propositionen. Till lo inindre hdet visst & t en 1 ' ösning n v i i s t l-rti vi ' sa förslaget o111 chefsfragan i den on~fattning, soin Rtmgl. Detta hhj:t i 5r föreslår, skulle vara. agnad ir en upprepning vad sanln~a nloatt blanld kvinnorna fra ink all:^ stor. ioniir yrksde i f,jol, och detta iiven sa till~Fredsstiillelse .och betraktas som ett illvicla att han lika litet nu som d5 betydmcle steg frainåt. ICv,iniiorna ~nsett nödigt att klargöra vad han metorde allts & vara beredIda att ge det iar ined .tjiinster, ined vilka chefsbekungl. f örslaget sin-. an.sliitning och ' a1:tniiigar iiro förenade>, såsoin orden motse med stark spiinning frågans berilla i inotionei-i. Detta iir ett mycket handling i rilcsdagen.

Nu först stoppade Holmes revolvern i fickan och vinkade mig till sig. »Begriper ni det här, Watson? Naturligtvis icke. Så hör på! Under mina experiment med »Zum-Zum» råkade jag tappa tuben med giftet, den gick i kras mot mitt byxben och golfvet, och bådadera bemängdes med det farliga ämnet, som endast elden kan tillintetgöra. Hvad jag gjort, har jag gjort för att hindra giftets spridning och däraf orsakad olycka. Det blir mig en dyr affär: 1,000 pund för villan och 22 shillings för byxorna, men – hans ansikte fick härvid en förklarad glans – jag känner Zum-Zums alla egenskaper i grund och botten, och ingen i hela världen gör det mer än jag.» – Holmes är egoist; ni har kanske märkt det, sir? Sina byxor tog han med i räkningen, men hela min sommartoalett, som brunnit upp, ägnade han ej en tanke. Holmes är en stor egoist. Så långt hade doktorn hunnit i sina skildringar, då till min stora missräkning herrgårdens damer anlände och afbröto de intressanta meddelandena, och jag lyckades ej på hela aftonen få doktorn på tu man hand och i berättarlynne. Men jag är optimist och hoppades på morgondagen. Mitt hopp kom ej på skam. Vid frukosten inbjödos både jag och doktorn att deltaga i en stor kaninjakt ute på heden. Sedan min beväringstid har jag knappast vidrört ett gevär, men då jag såg, att doktorn skulle vara med, förklarade jag mig glad att antaga anbudet. Jag hade mitt villebråd att jaga. Snart var den brunbrända heden öfversållad med röda och gröna fläckar – jägarnas kostymer – hundarna gåfvo skall, och skotten smattrade som en hagelskur mot ett plåttak. Med tillfredsställelse märkte jag, att doktorns jaktpassion var föga större än min, och efter en timme slog han sig till ro på en sten för att tända sin pipa. Jag hade hela tiden hållit mig i hans närhet och nu tog jag plats vid hans sida. – Ni är ej mordlysten, doktor – började jag. – Nej – det – är – jag – icke – svarade han, interfolierande hvarje ord med kraftiga sugningar ur sin täppta pipa.

Han var en bild af svensk hälsa. Blåröd i ansiktet, ljusblå ögon med gula glober, utträngda mellan de feta kinderna och pannan, ljusa, uppåtvridna mustascher, isterhaka, som hängde öfver den uppochnedvikta kragen, K. S. S. S.-mössan käckt på glest hår. Magen stod spänd under den mörkblå kavajen, stjärten modellerade sig imposant och vaggade under gången, benen i hvita byxor fördes litet åtskilda och fötterna i amerikanska skor sattes säkert och målmedvetet i trottoiren, ty han var efter frukosten på Metropol på väg till Operaterrassen för att få sig en kopp kaffe med Hennessy 3 stjärnor. I munnen satt en svart cigarr. Hela hans uppsyn uttryckte fullkomlig tillfredsställelse med tillvaron. Man kunde se det till och med på den eldröda nacken, i hvilken kragen satt inklämd och lyste krithvit mellan rödt och blått. — Nå, hur har seglingen varit i sommar? — Förbannadt fin — men ansträngande, särskildt i Sandhamn — och i Vaxholm — och öfver allt för rästen, — uppåt har det varit hela tiden. Ta mej fan har inte hela sommaren varit en enda långgrogg — med litet champagne och konjak och nubben och pilo som mellanlägg. Fästmiddagar i oändlighet! Man känner sig liksom lite däst. — Nå men seglingen? — Ja seglingen, ibland har det varit storm och ibland stiltje, fina seglingar utanför Sandhamn och på Kanholmsfjärden. Jag tror, att det var 14 dar i sträck som vi höll på dygnet igenom, den ena middagen efter den andra. Om inte de där förbaskade groggarne funnes ändå! Vaxholm har vi vändt upp och ned på. En kväll drack vi läns — ja ta mej fan, fråga flickorna! Och i Furusund sen, jojomensan! — Nå, men när sof herrarne då?

Odén noterar dock en ökad politisering av stödet till äldre människor sedan 1970-talet. Hela den del av visdomsbegreppets historia som ligger utanför religiösa skrifter och traditioner har hamnat i slagskugga.10 Varken i politiken eller domstolarna åberopas visdomen. Margaret Pelling & Richard M. Smith, London & New York 1991, s. Ytterligare uppgifter finns i litteraturförteckningen. Ändå är hans långt framskridna ålder ett av de personlighetsdrag som Runeberg främst understryker. The variations in meaning of the concepts of ageing and wisdom must therefore be a particular concern for such researchers since they directly and indirectly convey old and new norms as well as moral codes. Se Wretö, s. 178. Jfr s. vi om att dikten tillskrivits Nordenflycht. Gamla män som förmår visa självbehärskning och som inte är besvärliga eller obehagliga får en mera uthärdlig ålderdom, hävdar Cato, medan den som är ovänlig och inte kan behärska sig uppfattas som tröttsam oavsett ålder. Richard Buxton, Oxford (2000) 2001 (pocketutg. Helt obemärkt har den åldrande Sokrates inte passerat förbi i moderna studier av åldrandet. Tydligast är detta i ett tal som koncipierades för skolavslutningen år 1842, men som aldrig hölls och inte trycktes under Tegnérs levnad. Trots att Goethe ofta placerar vandraren i 372 Ibid., s. (III:94, rad 132 & 142ff) De kardinaldygder som den kristna kyrkan lade till Platons inskärps och förklaras, med den omvända ordningen kärlek, hopp och tro. (Den näst sista radens ” återvänder ” betyder upphör.)

Men ingen hade nämnt ett ord om att det fanns en ung flicka i huset, och han blev så överraskad när hon öppnade dörren och kom in, blossande röd och varm, med ett par skridskor vårdslöst kastade över armen, så att de skramlade för vart steg hon gick. Själv stod hon där så full av sprittande liv, belyst av den sjunkande solen. Förlupna barn och dårhushjon låter man polisen ta. Gå? Jag går så långt att hon är riktigt ful. Det tror jag visst. Endast skam bitter, förnedrande skam, och därjämte en fräckhet, som viskade: så göra också de andra. Har jag varit en krubbebitare mot dig? Asch, jag har tänkt att tala med dig om det hela tiden, men liksom varit rädd. Kyrkoherden teg. Det kändes som en förnärmelse ... Seså, är du nu sipp igen! Ja, nu får jag gå och klä mig, sade hon och drog sin hand från hans arm, men nu är du så god och knyter din halsduk riktigt gentilt, och kommer inte och ser ut som en slarver. Hon stack sitt ena pekfinger i ett av knapphålen på sin klänning, där hon vände och vred det i förlägenhet. Jag lämnar Karna en liten sak och önskar att du bär dess innehåll i dag. Det var förunderligt, sade han slutligen och satte ned foten, det hade jag aldrig trott. Om du bara hade en skymt av självständighet. Seså, doktor, var nu förståndig, sade hon leende och lade sin hand på hans arm. Ja, jag skall tänka på det, kanhända det kan rangeras, sade farbrodern. Här måste han gå tätt förbi. Det var synbarligen just om det de kommit i dispyt. frågade hon och betraktade ryggarna av några band, som förskrevo sig från en lantlig bokauktion. Han gav akt därpå och måste kväva ett leende. Nu är det vår tur att säga farväl, började kyrkoherden i sin mest avmätta ton. I den stora salen, som låg utanför hans rum, stod Richard ensam framför ugnen, där det flammade en brasa. Skulle du vilja? Det hade varit en tröst. Och så kom det sig att hon så småningom blev lugnare till sinnes och mera förtroendefull. Selma gjorde inga fler försök.

DF: Hur blir det om du inte har en lärare då, till exempel utanför skolan? http://books.google.se/books?id=fQkWSTk7gToC&printsec=frontcover&dq=t molder+potter& cd=1#v=onepage& q& f=false Morawski, J. Genom elevernas begreppsliggöranden kan musikalisk kunskap anses vara både kontextualiserad och situerad, och utgör grunden som i sin tur möjliggör kommunikation mellan individer både när det gäller att känna och att känna till. Maria Karlssons (2002) undersökning har syftet att utifrån ett motivationsteoretiskt perspektiv ge en bild av elevernas bakgrund och deras studie gång på gymnasiet. I ” Fyra och trettiotre ”, då börjar man väl med att typ stänga locket på pianot och sen vänta. Dewey såg i fråga om detta ett problem med en dualistisk kunskapssyn – ett åtskiljande av tanke och handling, exempelvis i en strikt indelning i teori och praktik – då en sådan inte kunde vara till nytta för de sociala utmaningar den tidens samhälle ställdes inför, eller för skapandet av ett demokratiskt samhälle. Why now? ” Frågorna Bowman ställer i sin artikel från 2006 känns i allra högsta grad relevanta, och med förklaringen att ” telling stories is how people everywhere make sense of and share meanings ” (ibid., s. 7) kunde en kompletterande fråga till den musikpedagogiska delen av forskarvärlden bli ” What took us so long? ” 56 4.4.1 Narrativ undersökning Inom ramen för de pedagogiska och musikpedagogiska forskningsfälten beskrivs narrativ undersökning (narrative inquiry) som studiet av erfarenhet som berättelse, ett sätt att se på erfarenhet omfattande mer än enbart berättelser och återberättelser; ett forskningsfält för design, genomförande och (re) presentation av (ett) narrativ. Orsaken till aktualiteten är inte enbart beroende på att han rör sig på en generell nivå – han kommer inte med konkreta förslag på lösningar i konkreta situationer – utan också i hans hävdande av skolan som avgörande för samhällets och individens gemensamma utveckling. Detta trots att svenska skolans läroplaner till stor del har byggts på Deweys tankar om utbildning.

» Den som ej brukar ordning i sitt studerande kan aldrig bliva erudit, därför är methodus själen i all scientia », står det i ett av tidens många handskrivna kollegiehäften. Men det är ingalunda blott på det naturvetenskapliga och ekonomiska arbetsområdet som dessa ordningssynpunkter framträda, överförd till det topografiska facket bildar samma metod utgångspunkten för alla dessa förträffliga sockenbeskrivningar, som så ofta förekomma bland tidens akademiska lärdomsprov och som utgöra den omedelbara förutsättningen för Samuel Ödmanns berömda hembygdsskildringar. Överallt finner man samma lust att utreda och beskriva, sakligt och noggrant, klart och exakt. Stora perspektiv öppnar icke denna forskning, det må medgivas; den har intet av den heroiska flykten i Olof Rudbecks patriotiskt-historiska konstruktioner och heller intet av den kontemplativa inspirationen i Stiernhielms neoplatonska mystik. Men i gengäld bär den alltigenom ett sympatiskt drag av ärlig och uppriktig verklighetskärlek över sig. Mer än eljest känner man sig benägen att uppskatta dessa flitiga samlares lärda mödor, då man i likhet med författaren till dessa rader under en långvarig biblioteksverksamhet haft tillfälle att konstatera vilket gagn den moderna forskningen — främst inom folklorens, arkeologiens, topografiens och konsthistoriens områden — haft av det material de sammanfört och bevarat till eftervärlden. En bland riktningens främsta representanter, den lärde landshövdingen Daniel Tilas, har givit ett av sina i handskrift efterlämnade topografiska samlingsverk den anspråkslösa titeln » Sockenskrivaren ». Uttrycket är typiskt för hela genren. Man satte sig intet annat mål före än att lämna exakta beskrivningar över faktiska förhållanden, men just härigenom nådde man ofta fram till att skapa verk, vilkas betydelse ännu i denna stund är långt ifrån uttömd. Åter och åter söker sig forskningen tillbaka till dessa ovärderliga källor, ej mindre för själva materialets skull än även på grund av de värdefulla möjligheter till kontroll av senare upptecknade traditioner som deras uppgifter erbjuda. Helt visst skulle det glatt exempelvis den gamle Daniel Tilas, om han anat hur många gånger under årens lopp de olika volymerna i hans topografiska samlingar skulle komma att vandra från sin lugna plats på hyllan i Kungliga Bibliotekets handskriftsmagasin till forskarnas arbetsbord.

Om vi qvinnor ega hufvud, så äro vi endast stora mäns leksaker; till detta är det som de mest framstående af oss nå fram. Jag har haft besök nästan hela dagen. De ha plågat mig, dessa menniskor, som störa mig i mitt arbete och ingenting ha att gifva.197 När jag icke ser honom är det som om jag älskade, och då jag ser honom är jag likgiltig. Jag önskar ett slut på detta. Jag känner mig bunden af honom. Jag känner mig nedtryckt af hans öfverlägsenhet. Jag duger ingenting till. Mitt arbete är ingenting värdt. Då vill jag dö, om det verkligen så är. Qvinna utan kärlek konstnär utan konstnärlighet Nej! Då är lifvet intet, – intet! Det är qväll. Klockan är tio. Det är icke lifsleda jag känner, ty det är icke tanken på sjelfmordet, som uppfyller mig. Men jag känner en sorg så djup och mörk, så ogenomträngligt svart, som om det aldrig kunde bli dag mer. Det gör ondt i min fot; sjukdomens hand ligger tungt öfver mig. Skall det bli fängelse igen? I så fall vill jag bära det – om jag kan – och arbeta ändå. Jag skall bära det med en stel, tung resignation. Jag är ensam. Ensam som på en stor ödslig hed, omsluten av mörkret. Om jag ropade skulle ropet dö bort utan att ha nått en mensklig varelse, ty mellan mig och de andra ligger detta stora, öde rum, det tysta ogenomträngliga mörkret. Gudarne ha dömt mig, – gudarne ha dömt mig att aldrig finna en mensklig varelse, till hvilken jag kan trygga mig. Jag är qvinna. Se der den värsta olyckan, derför att den funnits der alltid och derför att den aldrig skall upphöra. Jag skall sträfva mot konstnärligheten med den outtröttligaste viljekraft, och dock skall jag veta att jag aldrig kan nå den, – derför att jag icke är en man, derför att min kraft endast har att disponera öfver en qvinnas hjerna. Förbannelse öfver det att vara qvinna, när man fått en mans hjerna!

då sticknade iagh och sade åth honom. Har du lust så kom uth på gatan. Steenen kastade iagh och åth bygningen, men iag stod då långt ifrån, bort widh torget. Sädan gick iagh til kemnären Erik Hanson och klagade honom ahnn. Men effter han i dagh skulle swara för een galt, den han har stulit som mången man här i staden weet, ty blef saken oss emillan upskutin. Då begärade Vallois at detta måtte noteras at han skyliar sig för tiuf. Rector och Professores förmante Francken skulle intet läggia sig uthi den saken. Då suarade Johannes: Det förtryter mig at han skal läggia mig itt så skamligit nampn oppå, som sielf är een tiuff och är i dag dömd at böta för galten. N är thetta så afhördt war, bleff Johannes Franck af Reccore authoritate publica förmaant, at han intet skulle angripa fransosen, hans folk eller godz medh ord eller gärningar widh straff tilgörande, til dess saken blifuer uthfördh. Vide sub actis 4 Dec. höltz ordinarium Consistorium p isen tib u s D. Daniele Sidenio p .t Rectore, D. Laurentio Stigzelio, D. Petro Schomero, D. Carolo Lithman, D. Johanne Freinshemio, M. Olao Unonio, M. Isaeo Istmenio, M. Johanne Laurbergio, M. Olao Stenio, D. Joanne Scheffero, D. Bened. Hedraeo, D. Johanne Bureo, M. Petro Liung, D. Emundo Figrelio. 1. Aflade Dn. Emundus Figrelius juramentum in Senatu. 2. Inkallades Johan Olofson widh Galret, mot Eskil Matzon. Johan wille hafua betalningen af Eskil, och intet wille han kännas widh personen, aldenstund m. Eskil lofuade för honom. Uplästes handskrifften så lydandes: Ich Untebenenter Petter

hel rad af vittnen, som uppträda emot det uppkommande påfvedömet m.m. Vi må sålunda ej låta oss så tjusas af årsdagsuppfyllelsen, att vi glömma den egentliga, så tjusas af den historiska tolkningen, att vi glömma den bokstafliga, som är den futuristiska (d.ä. den, som hör till framtiden). Detta är så mycket vigtigare att betänka, som den historiska tolkningen har en utomordentlig tjusningskraft, då man med den ej gerna kan undgå att göra beräkningar rörande tiden för Kristi tillkommelse. Vi må komma ihåg, att om alla dessa beräkningar, som uppgöras på grund af årsuppfyllelsen, slå fel, så stor dock ordet qvar, och ordet sjelf framställer den bokstafliga uppfyllelsen under så många dagar och ej år. Med dessa förutskickade anmärkningar gå vi nu att se på denna tolkning af Daniels profetior m.m. Daniels andra kapitel hafva vi redan betraktat. Vi böra komma ihåg, att såväl Dan. 2 som Dan. 7, hvilka afhandla samma sak, framställa verklig historia, och ej endast en föreskuggande historisk uppfylles. Skillnaden mellan de två kapitlen är endast den, att, medan Nebukadnesar får se verldsrikena under bilden af en stor bildstod, ser Daniel dem, som Gud ser dem, d.ä. i deras rätta gestalt som fyra vilddjur. Det första djuret, likt ett lejon, som säges hafva "örnavingar," hvarmed dess hastiga eröfringar afbildas, är det babyloniska, som varade de 89 åren. Det andra djuret, likt en björn, med "de tre refbenen i dess gap," nemligen Medien, Persien, Babylonien, syftar på det medo-persiska riket, som varade de 200 åren. Det tredje djuret, likt en leopard, framställer det grekisk-macedoniska väldet. De fyra "fågelvingarna" och de fyra "hufvudena" framställa de fyra riken, uti hvilka detta välde uppdelades efter Alexander den stores död. Detta rike varade i 305 år. Det fjerde djuret, för hvilket ingen passande liknelse fanns, med "tänder af jern" och "de tio hornen," framställer det romerska, som hade

5 BERÄTTELSE FÖR IDUN LANDSORT. AF FRIDA N D HALLEN. BRONSKVINNAN. BORGARK. EN GAMLE f. d. boktryckaren och tidningsredaktören Axel Cedergren här i hufvudstaden fyller i dag, den 28 april, 100 år, och kan han alltså i egenskap af gammal pressman vederlägga det gängse påståendet, att journalistyrket i förtid beröfvar sina jäktade utöfvare hälsa " och krafter. En blick på den gamle pressmannens raka gestalt och lifliga anletsdrag visar tvärtom en ovanlig vigör, och där han nu, omhuldad af sin åtskilligt yngre hustru, njuter sin vackra ålderdom i det lilla hemmet vid Blecktornsgränd på Söder, är han en lefvande bekräftelse på, hur ett metodiskt utöfvadt arbete i förening med hälsa och friskt humör förlänga tillvaron. Född på Gottland, där fadern efter växlande sysselsättningar blef ägare af Visby Veckoblad, kom sonen att välja typografyrket som lifskall. Ett par och tjugu år gammal, öfvertog Axel Cedergren det lilla landsortsbladet, som stannade i hans ägo till 1850, efter hvilken tid han flyttade upp till hufvudstaden och fick eget tryckeri på söder. Ända till långt in i sena ålderdomen stod han vid sin kära kast, medan han samtidigt med intresse följde med hvad som tilldrog sig ute i världen. Och fast han numera lagt sina arbets1904 BOKTRYCKARE A. CEDERGREN, SOM DEN 28 DENNES FYLLER 100 ÅR A. BLOMBERG FOTO. redskap å sido, ser han fortfarande med vaken blick ut på lifvet från sitt tryggade bo, betraktar det med oförminskadt intresse och delar helt visst icke åldringars gängse uppfattning, att endast » den gamla goda tiden » var god. HALLEN FÖR UNDERVISNINGSVÄSEN OCH SOCIALEKONOMI. » THE PIKE », DEN STORA GATAN FÖR VÄXLANDE SEVÄRDHETER OCH FÖRSTRÖELSER. Ä S T A morgon,när Nisse vaknade, vårhimlen jämnmulen, och höstvinden dref skurar af tunga regndroppar mot rutorna.

Hoii stirrade helt häpen på mig, men så fann hon sig och upplyste mig med sitt förbindligaste småleende, att hennes hus var sd välförsett med tidningar, alt hon på inga villkor ville ha mera papper! Något slokörad gick j a g in på Wall6ns kontor och bad a t t få tala vid min vän kassörskan. " Ja, k ä r a du, jag kan ju ta tidningen, eftersom du vill det, men med villkor att den läninas till portvaktsfrun. " På min frågande blick svarade hon hastigt: " Ser du, min bror skulle nog aldrig tillåta mig att h a tidningen - han blir i misshumör, bar a man antyder något, som rör kvin 4 N:R 10 RbSTBATT FOR KYIATNOB SamhillsRurser av ng tpp. Igenkänningstecknet, Det är ett känt faktum att varhelst rösträttskvinnor råkas, så ha de genast, om ock personligt obekanta, gemensamma intressen och beröriiigspunkter. Vare sig man råkar en duktig innehavarinna av en bokoch pappershandel i Haparanda eller en friherinna ifrån Ystad, en dalkulla eller en modist i Stockholm, så har man genast något gemensamt att tala om; bä- ra de bara märket, så uppenbaras gemensamheten utan vidare. Möter man på resor eller på gatan en annan kvinna med rösträttsmärket, detta säkra, pålitliga tecken på en meningsfrände - vi bära det väl alla? - så verkar det SOM ett band, ett frimurartecken; man vet genast var man har den andra, vad hon tycker och tänker om en massa saker, vet genast att vi sträva f ö r samma mål. Likadana märken bäras av kvinnor från världens alla hörn, och det käns som ett stöd och en uppmuntran utan ord att se den lilla diskreta rättfärdighetssymbolen buren av obekanta kvinnor. Det är ett säkert, billigt och lätt sätt att stödja varandra och den gemensamma saken genom att långt mera allmänt bära det internationella lilla tecknet. Finns det månne någon medlem av Vita Bandet, som försummar att bära sin vita rosett? Och ha inte t. ex. alla promoverade doktorer, alla ingenjörer m. fl. sina olika utmärkelsetecken - varför ha inte alla rösträttskvinnor sitt internationella märke synligt? Själva märket förblir j u detsamma, men infattas olika i olika länder; bl.

Träng icke ut mig från bänken, min herre. Såsom min förklarade riddare, är din plats vid fötterne. Der, min gunstige herre! Hvarje ord, som de vexla, bryter stafven öfver mitt hjerta. (B. Löfvenstråle sätter sig.) Du är ju hemma i blomsterspråket? Nej, men i ögonspråket. AUGUSTI. B. LÖFVENSTRÅLE. CONSTANS. Ögonspråket är hjertats blomsterspråk. Här är en Andromeda. Vill du begagna den? Den betyder: var ej stolt öfver din skönhet! Ah, ha! Vill du bli moralpredikant? När jag gifter mig, skall jag fläta en Andromeda i myrthen-kransen. Nu får den vara. Se här, en Belladonna. Lycklig den flicka, vid hvars sida man kan sätta den såsom ett utropstecken. Blomman betyder endast det enkla utropet: sköna flicka! Om publiken kastade Belladonner till mig på scenen, skulle jag med glädje mottaga artigheten; men af dig ... nej ... du smickrar. Huru smärtsamt sargas ej min själ af deras skämt. CONSTANS. AUGUSTI. B. LÖFVENSTRÅLE. AUGUSTI. B. LÖFVENSTRÅLE. 102 B. LÖFVENSTRÅLE. Du försmår mina blommor. Begagna denna vackra Camelia. Hvad betyder den? AUGUSTI. Skönhetens triumfer räcka blott en dag; hjertats ... genom hela lifvet. Den vill jag begagna. AUGUSTI. B. LÖFVENSTRÅLE. Jag måste fram, jag måste tala. Mitt hjerta vill ha luft, luft. Jag tror, jag qväfves. Låt mig se, huru de kläda dig? B. LÖFVENSTRÅLE. AUGUSTI (sätter prydnaden på sig). CONSTANS. Det är ett diadem af stjernor ... hvad tycker du? B. LÖFVENSTRÅLE. Du är skön, Georgette. Jag blir vemodig, då jag betraktar dig. Min Gud! CONSTANS. B. LÖFVENSTRÅLE.

” Skickade du? ” ropade frun med ångest. ” ” Åh, herre Gud, Hempel, huru kunde du bära dig åt så oförståndigt? ” och Herre Gud! Följ oss jemnt, i strålar klädd. student – prestson från ja – det är han och ingen annan, det är bestämdt. Brådskande skyndade äfven veckorna fram; men mera sansadt och lugnt framskredo månaderna, under det åren, beständigt utgörande tidsgudens svit, med ett visst gravitetiskt alfvar framvandrade, uppvaktade af årstiderna, bland hvilka den blomsterprydda våren dansade hela vägen, den grönklädda sommaren sprang, den axbekransade hösten gick mera långsamt, och den bepelsade vintern trögt framskred. Du har ju nyckel. – Vid dessa ord räckte han, med en talande blick, sin hand åt Gustaf, som fattade hans och gaf den en lång och varm tryckning, hvars djupa betydelse endast Robert förstod. Sådana tankar sysselsatte en hel natt kanslirådet E Om han hade rätt eller icke, derom må läsaren döma efter eget tycke och egen insigt; men visst är, att han mycket tänkte och grubblade häröfver samt beklagade inom sig, att ingen af samhällets högt uppsatte män, åt hvilka det ansvarsfulla förtroendet blifvit lemnadt, att vårda dess moraliska förädling och befrämja sedernas förbättring, längesedan kommit på dessa idéer, som den gode gubben sjelf ansåg för så ljusa och rigtiga, och dem han var färdig att, om det hade gällt, när som helst med lif och blod försvara. Hvad skulle han företaga? Som hon icke fann något ondt i Gustafs och Carolinas ensliga och hviskande samtal, helst då hon hade dem för ögonen, lät hon dem gerna en stund plocka dessa glädjens blommor, hvilka annars växte så sparsamt för dem begge. Solen sjönk ned bakom bergen, och Emil stod nu liksom förut på morgonen och njöt af dess anblick. Man bad för den flyktade; man bad för välgöraren. Oscar Heidelberg valde den juridiska vägen och beslöt nu att åter läsa flitigt, för att snart kunna resa till Stockholm och vinna inträde i Hofrätten.

Ställningen inom konungahuset ansåg han högst betänklig och den oroade honom djupt. Försoningen mellan konungen och drottningen hade ökat misshälligheterna mellan honom och enkedrottningen, mellan honom och hans äldste bror. De förra hade redan utbrustit i öppna anstötligheter: de sednare lupo dolskt och förstörande som en mina under thronen, dit hertigen redan då traktade, utan att fråga efter, om det endast blefve spillrorna deraf, som han kunde hoppas att tillskansa sig, och om dessa spillrors besittning af honom skulle betalas med landets skada och hela hans slägts undergång. Konungen fördjupade sig i skuld och nöjen. Hans inkomster förslogo hvarken till dessa, till de frikostiga understöd, han, med känslans värma och ädel grannlagenhet, egnade åt sitt lands snillen, till de företag, han åsyftade, för att sprida förfining, glans och trefnad öfver sin hembygd, ej heller till hans praktbegär och stundom rentaf skamliga utsväfningar. Den hjelp, han eljest kunnat och bort söka i sitt penningebetryck, skydde han mera, än sjelfva trångmålet. Han både hatade och fruktade Riksens Ständer. Ingenting låg honom så ömt om hjertat som purpurns makt och höghet, och han ville på samma sätt, som Ludvig i Frankrike, vara enrådande kung. Gustaf insåg rätt väl, att ständerna ej länge skulle låta sig nöja, att endast gälla och behandlas som siffror, och att de ej på andra vilkor skulle taga honom under armarna i penningeväg, än om han åt dem inrymde det behöriga inflytande i statens värf, som han innan regementsförändringen förespeglat, och som innefattades i det ryktbara revolutions-programmet: att konungen endast skulle bli den förste medborgaren bland ett fritt folk. Det var just detta löftes uppfyllande, han skydde som pest, och tillät sig de mest halsbrytande, förderfliga och vanhedrande medel heldre, än denna lagliga utväg att få sina behof afhjelpta.

W:s tillvaio varit dess president ooli - alltjämt fyller cle3iia post, medan dr Ogilvie Gorilon, Englailcl, en av kmgressms basta krafter, är föreningens l ?sta, vice president, och mrs IV. E. Saaford, IZan~la, sedan aner .än tjugo år tillbaka varit I. 137:s kassaförvaltare. Norge hade skickla.t en fulltalig ide-. <egaticm, a,llts & - inte mindre ä.n tjugo, ined fru Betzy Kjelsberg som ordfönanIde. FrAn Danmark hade bl. a. lrommit fröken H m n y Folrchha~nnlier, en av I. W:s vicepresidenter, och fru Clara Tyberg. Finska delegatimens ordfö- rande var fru H.ainari. W olstein, yrkesi.rispelitrisen Margit den, på inoi .. gon,eii kl .. 9-12,30 och p & Mahnsten, fröken Miii-ta Henriques, f 1 % e. in. kl. 2 till framemot 4,30. NadviinStina Bogios ' ow:sky, f. Stael v m Holcligheteii att, oftalst till två osprkali. över& itta an f örnilden och repliker verkar ju st eiil, .och ftöken Anna Kle111ia.n. D.en 4 maj på aftonen samhdes Iion9allti.d ' .tyngande på debatter. ' Tolkama. glessen för första, gangen i Auditoriskötte nend.lei-tid sitt värv utmä~ltt. Angalende I. W:s organisatio:-r beums jattesal. Under mrs Phiiip Noral Moores presicliuin liölls dei ståtliga.

— N är skomakarns snedt emot fick igen sin sons tillhörigheter, var han död, sade hon halfhögt. Alltså är Leonard död. Han har icke nänts berätta för oss att han blifvit förd till fronten ... Hon tittade sig omkring i det lilla rummet, där sonen kommit till världen, sofvit och ätit sam­ man med dem, där han lekt som barn, vuxit upp, läst sina läxor, studerat ... Och nu var han död ... Hennes lifsverk, hennes framtid, allt borta. Ännu kunde hon icke gråta, knappast sörja. — Det är omöjligt, sade hon till mannen, vi hafva icke fått någon underrättelse från maire­ riet. Men inom sig visste hon ' att det värsta händt, att hennes son var död. Hennes hjärta hade ve­ tat det, känt det hela tiden. Och medan hon satt och stirrade framför sig, liksom tvekande att taga upp den sorgens börda, som skulle följa henne till lifvets slut, kom öfversten inhaltande. Han hade ett officiellt bref i handen och läste med darrande röst följande meddelande: " Korpral Leonard Dubois, 6 kompaniet 7 divi­ sionen II infanteriregementet, förflyttades för en månad sedan från depåen i Normandie till fron­ ten i Champagne, där han afled på ambulan­ sen den nittonde dennes tillföljd af förgiftade gaser. Fröken Àxeline. En blyertsskiss af HILDUR DIXELIUSBRETTNER. [Forts.) PÅ AFTONEN SATT KANDIDAT GANS som vanligt och läste i s itt rum. Det var den ljufligaste majafton, han satt med fönstret öppet mot trädgården. Trädens ljusa grönska glittrade och blänkte i sollju­ set, som mildt och värmande flödade in i hans rum. Fruktträden stodo i b lom och luf­ ten var full af fågelkvitier. Då knackade det på dörren och fröken Axeline kom in. Hon var klädd i si n grå si­ denklänning, en gammaldags svart taftkappa, sin crémefärgade spetshait med de svar­ ta hakbanden och röda rosenknopparna och bar en liten gul resväska i handen. Hon kom hastigt fram mot kandidat Gans, där han satt.

Och om en stund kom jungfrun och anmälde, att teet var serveradt; familjen samlades, och hon måste intressera sig för hvars och ens intressen; det fordrade man af henne. En af dagarne före den, till hvilken bjudningarne voro utfärdade, blefvo båda flickorna Hasselström anmodade att vara med om en cykelutfärd, som arrangerades af ett kotteri bland stadens unga herrar. Hvad vet fröken om månens tilloch aftagande? Kotiljongen kom – Sylvia var icke uppbjuden. » Jag kände ju hela tiden, att detta skulle bli, hvad vi än måtte göra. Fanns det många sådana? Men ännu tydligare påminde han sig Axel Rantzau sista gången de träffades. Utskrattadt, föraktadt, vanäradt djupast af alla folk, stod det folk, som varit villigast att taga korset på sig och följa gudomliga fotspår. » Ja, den är så ljufligt poetisk. Jag tycker, att det gör så godt att se någonting så friskt. » Har du ett bref? Hennes man försökte förgäfves öfvertala henne att skona sig; hennes beständiga närvaro i sjukrummet var ju inte alls nödvändig. De voro visserligen gamla, men så innehöllo de i stället en hop saker, som människor hade föga reda på nu för tiden. och hvilket ideal? De hade hunnit till hotellet. Hon kämpade förtvifladt mot det intryck, hans ord gjort på henne. Han bugade sig och gick. Då hon åter släppte den, gick han och tog plats midt emot henne – just där han för tre kvällar sedan suttit och pratat med Elsa. » Men det är sällan man får hora det, » sade han vemodigt. Gabriella och jag ha bra svårt att förstå hvarandra nu. » Elsa flög upp och öppnade dörren, men blef stående orörlig på tröskeln. » Friherrinnan Barclay förstår nog att hålla personer med ditt förflutna på distans. » Det där lät ändtligen riktigt bra, just som hon kände det, och hon låg flämtande och med knutna händer och njöt af att upprepa frasen för sig själf – halft i trots mot mormor, halft mot Gud, som ville, att man inte skulle kyssa gifta män, om de voro aldrig så hänförande.

Nej, det var omöjligt ... Kunde det ha varit mrs Erskine? " Jag kan tyvärr inte hjälpa dig. " " Jo. " Dörren öppnades och Walter Fane kom in. " Tror du att det var ett gult vrålåk som det här? " Ni vet väl att er far och Helen bodde här i Dillmouth en tid? " Hon redogjorde i detalj för deras undersökningar dittills. " Jodå, jag kommer mycket väl ihåg miss Helen. Hon var full av det och om hon ville tro att hon hade varit i ett hus där det hade begåtts ett mord så kunde det ju inte skada någon. Gwenda förklarade att hon hade vuxit upp i Nya Zeeland hos sin mors släktingar och att det enda hon hade vetat om sin far var att han hade dött på ett sjukhem i England. Sitt här, mrs Reed, det är antagligen den bekvämaste stolen. En man? Ljuset släcktes och pjäsen började. Jag hörde att ni kom hit för att hälsa på oss i eftermiddags ... Jag kan inte se ditt ansikte. Den mörka rösten hade brustit. " Javisst, nu minns jag! " Miss Marple nickade. Jag har just fått ett ganska underligt brev från en kvinna som heter Lily Kimble. " Jag kommer inte ihåg någonting alls. Hon kan linda polismästarna i åtminstone tre grevskap runt sitt lillfinger. " Jag och Helen? Jag har mitt hem i Nya Zeeland och jag har inga band här. Det var riktig sensation i min egen lilla by när det upptäcktes att julklubbens kassör hade satsat varenda penny som fanns i kassan på en häst. Ingen kunde ha något som helst skäl att döda Helen om de inte var fullkomligt galna. Miss Marples milda blå ögon granskade Giles och hon blev nöjd med det hon såg. " Jag undrade om ett luftombyte kanske ... " Jag kunde inte överge Janet och barnen. " Ring upp Afflick ", sa Gwenda. Hon tog för givet att det var Kelvin Halliday Léonie hade sett gräva graven. " Hon rös till. Jag har inte varit här på få se nu nästan nitton år. " Det måste vara svårt för er båda att vara skilda åt när ni har varit gifta så kort tid. Lever Helen? " Nästa steg är alldeles klart, eller hur? " Det är klart att jag är det. Gwenda hade gått fram till honom. sufflerade miss Marple.

Detta är redan väl etablerat när det gäller unikompartmentell protes, men en del tekniska beskrivningar i boken är av värde. Recensent: Per Wretenberg, docent, överläkare, ortopediska kliniken, Karolinska universitetssjukhuset Solna. Boken avslutas med ett par avsnitt där föroch nackdelar med miniinvasiv kirurgi för protesersättning diskuteras. Det görs i boken tydligt att det finns två vägar att gå. En direkt anterior tillgång beskrivs också där både acetabulum och femurkomponent sätts in från ett kort rakt snitt i ljumsken. Dessutom beskrivs olika varianter på kortare snitt för insättande av total knäplastik. Den andra vägen är att man väljer en ny teknik för insättandet av protesen. Boken är uppdelad i två huvudavsnitt, ett för respektive led. Huvudavsnitten inleds med tydliga sammanfattningar av de vanliga och väl etablerade teknikerna. Vid insättande av unilateral knäledsplastik visar svenska knäplastikregistret att över 50 procent av operationerna görs med litet snitt. Det finns för detta ändamål en mängd kommersiella system, där man kommit olika långt i utvecklingen. Mot slutet av boken diskuteras i ett kapitel möjligheterna med datornavigerad positionering av komponenterna både i höft och i knä. Genom användande av för ändamålet speciellt tillverkade hakar och andra instrument kan man dra ned snittlängden, lossa på färre muskelfästen samt reparera dessa på ett bättre sätt efter det att protesen satts in. Självklart kan det på sikt vara så att om man opererar via mindre snitt och får sämre exposition av operationsområdet kan navigeringsstöd vara av värde, men som biomekaniker ställer jag mig tveksam till kalibreringen av dessa system i förhållande till patientens anatomi. Därefter beskrivs de olika » mini « - teknikerna. Vinsterna man sett med artroskopisk kirurgi har man velat överföra till andra grenar inom den ortopediska kirurgin. Detta kräver liksom för höften specialinstrument, vilket har drivit utvecklingen framåt i det avseendet och lett till förbättringar även av de konvetionella instrumenten. Här beskrivs flera tekniker, och det framkommer relativt tydligt att flera av dessa är förenade med ökad komplikationsrisk. Dessa avsnitt är bra, men oavsett vad man tycker i den frågan är nog detta tekniker som vi kommer att få se mer av i framtiden. Beträffande höftleden finns här ett flertal tekniker beskrivna.

Herregud. " " Nej. " Man kan inte bara klampa in, då får man en jädrans massa problem på halsen. " Och hon hade åkt sin väg fem över fyra? " Så att jag inte begår några misstag. " " Inte vet jag varför han är här! " Åtminstone om en del saker. Hans ton var nonchalant men hans kropp talade ett helt annat språk. Och kanske hittat några bankkonton som kan ha förbisetts? Det var den gamla vanliga ursäkten, lika gammal som lagen själv. " Och som heter? " Det tog ytterligare några sekunder för honom att skaka av sig de där tankarna innan han fortsatte mer i vanlig samtalston: " Jag var ute på saltängarna i dag. Det måste ha varit siffrorna som drog till sig min blick, själva storleken på summan. " Nu låter jag bitter ", sa han allvarligt. Hennes hy påminde om gråsten, hon hade fått ett nät av skarpa rynkor runt ögonen och kinderna var insjunkna. Men Dave Adamson var en mer pragmatisk natur. " ... inblandat på ett mer allvarligt sätt. " Så jag kan bara tänka mig att hon ville diskutera pengar med den där personen. " Det dröjde några sekunder och så sa han: " Ja, du har förmodligen rätt. " Hon gjorde en av sina typiskt italienska gester, ryckte lite på axlarna, slog ut med handen och spärrade upp ögonen. " Äsch, bry dig inte om mig. " Trots det rufsiga håret såg han i själva verket alldeles för bra ut, alldeles för prydlig, och kostymen verkade alldeles för dyr. Jag vet att han hellre drog sig undan. Hans sällskapliga, lättsamma sätt stred mot hans fasta beslutsamhet att ordna sitt liv exakt som han ville ha det. Hade hon sett eller hört nåt konstigt? " frågade jag, väl medveten om vilken sorts svar jag kunde vänta mig. Nu hörde han äntligen och vände sig långsamt mot mig, dock utan att verka känna igen mig. Hans röst dröp av sarkasm och jag kände ett ögonblicks förtvivlan över denne min bror som lät sin futtiga antagonism så helt ta död på varje form av medkänsla. " Jag? " " Men det här tar verkligen priset. Pressen, som alltid ansåg sig vara mer initierad och skarpsinnig än de flesta, ville gärna tro att de på långt håll kunde avgöra vad som var vad. Och för att Charlie alltid övernattar hos mamma minst en gång i veckan. "

Och om du är en qvinna och stötes af att jag ställer männen så högt, så kom blott ihåg hvad jag sjelf är: qvinna ända ut i fingerspetsarne, full af fel, svagheter och inkonsequenser, ty – jag är en qvinna. Är det en olycka? Nej, snarare tvärtom om bara vi och de starkare ville uppskatta vår verkliga ställning rätt. De ha begått skriande orättvisor emot oss, men äfven vi sjelfva draga nog en tung skuld, och generation efter generation skall komma och gå innan den blir försonad. Men jag är öfvertygad om att det skall bli bättre, att mannen och qvinnan i samarbete och gemensam sträfvan skola finna lyckan, som nu tyckes fly dem. Är icke deras sträfvan gemensam nu? Ytterst sällan. Han arbetar af pligtkänsla eller njutningslystnad, hon arbetar alls icke eller också gör hon det emedan det brukas, ”emedan någon måste göra det”, emedan hon tvingas dertill och vanligtvis hafva de alldeles icke samma mål. Hon tänker på barnen och på granna kläder, han tänker på sin ställning i samhället och sina affärer.

Ofver staden simmade ett blåsvart snö­ moln och nu yrde glittrande lätta flingor ned öfver de båda flickorna. — Sv anedotten faller, jublade Ella och dansade omkring på de flata klipphällarne, medan hon sökte fånga flingorna med sina små händer och sin mun. — Se r du, där kommer ett stort fartyg med många segel, sade Rakel efter en stund och Ella stannade. Det var en brigg, som styrde in i fjorden genom Halsersundet. — Sa ncte Jörgen är det, ropade Ella efter en stund. — Ja, svar ade Rakel. — Låt oss springa. Och nyheten flög från gård till gård. Ett af stadens egna fartyg kom i hamn och det blef trängsel på bryggorna. Sancte Jörgen klöf den tunna isskorpan och gick till a nkar midt i h amnen. Men då Rakel Siwers hörde, att Wilhelm var med ombord, flydde hon hem, som om hon velat gömma sig. Hennes moder Ursula var redan borta vid Serdamarnes gård och som hon stod på trappan och väntade, gick Magnus Bihlman, borgmästaren, förbi. — Nu är den rätte arfvingen här, sade hon — och han skall få nycklarne. Jag tackar Gud att I icke fick taga dem ifrån mig. Nu kan I komma stickandes med magistratens resolutioner. Borgmästaren ryckte på axlarne och spot­ tade, han värdigades inte svara, utan fort­ satte bara sin väg. Wilhelm Serdam och Den dröfve tur­ ken kommo just up pför gatan. Ursula låste - 590 - upp dörren till hans faders gård. Därinne låg dammet tjockt öfver bord och bänkar, spindelväfvar hängde i hörnen och grytorna ros­ tade på härden. Ofverallt var det tyst och skumt. Men på golftiljan, där Wilhelms fa­ der trampat sönder rosen, lyste blodfläcken lika klart röd som förr. Wilhelm föll på knä och kysste den. — Ta cka du Gud, att du är här, sade Ursu­ la ogillande — men låt vara sådana ogudaktiga åthäfvor. — Ja, jag tackar Gud, svarade Wilhelm och blef liggande på knä med knäppta hän­ der, men när han reste sig, frågade han efter Rakel och Ella. — De ä ro hemma hos oss, svarade Ursula.

Ett motsatt förfarande kan dock äfven användas ibland, i synnerhet när man målar moln, framför allt moln med ljusa kanter. Då börjar man nämligen med de ljusaste färgerna och låter sedan de mörkare så små- ningom öfvergå i dessa. Någon synnerligt fullständig teckning, innan man börjar med färgläggningen, tarfvas ej. Man ritar med kol upp de hufvudsakligaste konturerna och målar i dem med någon slags neutral färg, så att man sedan har något att gå efter. Vid målning af landskap börjar man med himlen och söker att få den färdig, innan man börjar med skogseller andra partier, som skjuta upp något högre i himlen. Fristående partier, som verka mera silhuettaktigt mot luften, t. ex. enstaka träd, bergstoppar och dylikt, bör man helst vänta med att måla, tills luften är fullkomligt torr eller åtminstone halitorr. I annat fall flyta nämligen färgerna mer eller mindre i hvarandra, och verkan af det målade blir ej den åsyftade. För öfrigt målar man vått i vått, den ena färgen i den andra, då blandningarna göra sig bra, och öfvergångarna mellan färgerna bli harmoniska, om nyanserna äro de rätta för resten. För att binda färgerna i någon mån, så att det blir fastare och trefligare att måla, kan man till oljan sätta litet torkmedel, s. k. siccativ eller xerotine, då dels detta resultat vinnes, dels färgerna torka fortare, hvilket ibland är en fördel. Afven vid oljemålning kan man betjäna sig af s. k. lasering, d. v. s. ett lätt öfverfarande öfver ett (torrt eller halftorrt) ställe med en tunn genomskinlig färg. Effekten blir på detta sätt förträfflig. De undre partierna lysa igenom och bilda med den laserade färgen ett helt, som ej kan framställas på annat sätt. Lasering är synnerligen användbar, när man skall måla dimma, rök, lätta moln och dylikt. Att nämna något mera beträffande själfva metoden vid oljemålning tjänar till ingenting. Några vissa generella regler kunna nämligen ej gifvas, utan det beror af anlagen, hur pass långt man med visst maner kommer som amatör eller som dilettant — längre kan ju en vanlig dödlig ej hoppas hinna, om man ej råkat få den gudaborna gnistan och på allvar tänker kämpa sig fram med penseln.

Tystnad, den kalla tystnad som Marton var så durkdriven på. " Förlåt, Leo, " viskade hon, " jag glömde mig. " Se efter Kati. " Då trodde hon väl att du redan visste om det. " Han nickade, oförmögen att tala igen. Vad han än haft för anledning att ta sig an henne förut så hade hon nu förstört det för sig. Vi har bara Janos Marton, och inte ens han skulle vara mäktig nog att rädda dig nu. " Du får inte tala om detta för någon! Kom nu, vi sätter oss framför brasan och talas vid. " Hon hade redan byltat ihop sina få tillhörigheter och ställt sig vid fotändan. Hanna var inte där. Jag kunde knappt tro att det var sant när jag först kom hit för att bo hos dig. Han hade hand om babyn och hon skrek och skrek och skrek. Tack och lov, mina kära kära vänner! George var ung och stark och sund, och han var föremål för all hennes kärlek, hennes lojalitet och alla hennes förhoppningar. " Ni har tagit min jord. Han försökte erinra sig vad som hände på andra sidan gränsen, hur ett land tvingades till politisk underkastelse av Reichswehr, men för ögonblicket lyckades han invagga sig själv i tron att detta rums fridfulla kokong var verkligheten, inte världen utanför. Det vet du. " Felix var ingen karl och han hade nästan förstört henne. " Nicky ja. Stefan var ofta där, hakade sig på när de var ute och gick och följde med som fjärde på operan. Lengyel var korpulent och hade ett runt uttryckslöst ansikte med ögon som doldes av tjocka glasögon. Jozsef skrattade och svarade på något slags berlinerslang som Leo inte förstod. Men naturligtvis ska jag göra min skyldighet bara jag visste vilket som är min skyldighet! " Barndomens knubbiga lilla pojke hade gått förlorad totalt i en gänglig yngling som såg ganska spröd ut. " Varför stod de där bara och såg på? " sa hon och skrattade gällt. De var förvirrade och skiftande till att börja med, sedan blev intrycket att någonting allvarligt hade inträffat det förhärskande. De skulle utplåna nazisterna, både de tyska och pilkorsarna, och sedan när efterdyningarna av kriget hade dött bort skulle ett nytt Ungern växa fram, ett Ungern fritt från utländskt förtryck där de fattiga äntligen kunde leva med värdighet. Alla människor gifter sig. " Två månader. "

Hennes ansikte flöt spöklikt i spegeln. Hon är nästan två ... Strängt och sammanbitet, som om hon ville veta exakt vad klockan var därför att hon måste gå ifrån honom: Hon är redan ... " Ja, ni har rätt, det kommer alltid att finnas avlönade bödlar av det slag ni menar. Jaha, det var min bror det, han som dom hittade i Toledo, ni vet, där dom hade det där berömda fallet med två mänskor som var precis lika, ni minns? Måste gå baklänges med ett leende ... Du måste, raring. " Det lossnade så jag fick händerna fulla, det var fruktansvärt ... Men jag har börjat inse att endast en direkt och rättfram vädjan, grundad på fasta juridiska principer, kan göra något intryck på Er och den värld Ni representerar. Hon hade läst den rätt igenom; sedan hoppade sidnumret från 106 till 187, och hon fortsatte att läsa, fastän med minskat intresse. Jack tyckte att allting blev sagt och upprepat, gång på gång, till och med samma ordningsföljd av ord. Hon bytte kläder och gick ner för trapporna och ut igen, bättre till mods. En överlagd förbrytelse: ju längre tid av begrundan och drömmar, desto större triumf när den sätts i verket! " Du älskar väl din pappa, Elena? " En liten pappershög hade samlats under kanan och ogräs trängde upp genom den spruckna asfalten. Elena var så berusad av aftonen, så yr och tung i huvudet att hon inte kunde höra på någon; den segerrika, kyska mrs Howe, strålande ur husets alla underbara speglar. Framför sig på det stökiga skrivbordet hade Jack några tidningsurklipp och anteckningar om händelsen, men varje gång han försökte få in samtalet på den blev rösten i andra ändan av tråden svävande eller avbröt honom. " Tack ska ni ha ", sa Howe. Vad tänker du på när du ser henne? " En prick i hennes ögon verkade bli mindre: hon höll fast mig där med sina stirrande ögon. Jag såg blixtarna. Jag frågade inte. De var mycket förvånade. Howe sa: " Och sen blev allting svart? " Jag grät. Alla var tysta ett ögonblick. " Jag vill ge dig allt ", sa Marvin. undrade Elena tonlöst. Rachel är galen i honom, och ... " Ja, jag ville. Han sa: " Jag måste faktiskt ringa ett samtal. "

Det var många gäster vid bordet, ty värdinnan tog även emot en hel del som endast åto där. Några kände fröken Holm igen och nickade åt, andra voro nya för henne. Hon satt tyst och hörde dem tala om teatrar och biografer och kronprinsessan, allt i en brokig blandning, och hon observerade skyggt ett nytt snitt på ett par klänningar och uppfattade namnet på några romaner som man visst borde ha läst och ha något slags omdöme om. Fröken Holm hade så länge levat i en annan värld, där slika ting sågos ur annan synpunkt eller helt och hållet sågos förbi, där inbillningen som både skänkte iskyla och värme var det verkliga livets luft och där de kloka voro dockor som pladdrade dumheter och föllo sönder bara man tog på dem. Hon visste väl att hennes värld varit en galen värld med feltecknade proportioner, men hon kunde ändå icke värja sig för den tanken att människorna just nu omkring henne ej hade dragit slöjorna från livets hemliga verkstad — att de flögo omkring i en periferi, dit suset och lågorna från elden där mitt inne i cirkeln icke nådde. Hon hade också ätit ensam så länge att hon nu kände sig helt tafatt vid middagsbordet, och hon hade nästan glömt bort hur man gjorde bruk av kniven, ty knivar äro farliga vapen i händerna på hospitalens patienter. I smyg såg hon ned på det vassa, stålblanka knivbladet, for över eggen med fingret, men kastade en skrämd blick omkring sig, som om hon varit orolig för upptäckt. Nej, hon visste icke vad hon skulle svara en ung herre som frågade om hon föredrog de ryska skådespelarna framför de svenska. Hon »föredrog» ingenting. Med en liten darrning på rösten sade hon att hon länge varit borta från Stockholm. Han kunde ju icke av hennes svar förstå att hon varit på hospital, men hon tyckte sig se honom dölja ett leende i servetten.

Både hon och hennes väninna äro försvunna. Mina steg äro blifna tunga, mitt sinne tryckt, solen tycks ha gått i moln. Hvarje dag tänker j a g: kanske kommer hon i morgon. Men hon kommer e j. Och förgäfves har jag sökt intala mig, att hon rest ut till landet; det är j u den tiden. Förgäfves — jag vet och känner, att hon ej gjort det. Men hvad är det då? A c k, det är något grufligt, något mörkt, sorgligt. Mitt hjärta, min aning säger det. Jag tänker därpå och jag hissnar och bäfvar. Jag ville gråta och vrida mina händer. Jag går på de gamla trampade stigarne och spanar med skärpta ögon efter en hvit hatt på ett käckt, brunlockigt hufvud, efter en gladt strålande blick, en mjukt rundad kind, ett leende, som jag lärt mig älska. Fåfängt! A c k! Hon är d ö d! Hon måste vara d ö d! Härom dagen läste jag en dödsannons i en tidning. Enung flicka hade slumrat in, en flicka i vårens och ungdomens blommande fägring. Tidningen skakade i min hand. Det svartinade för mina ögon. En röst ropade inom mig som en domsbasun: Det är hon! Hvarför föll då min blick på henne? Hvarför korsade hon min v ä g? Var det därför, att hon skulle bli mig ett ljuft minne på färden? Ja, förvisso ljuft. Och förvisso skall jag minnas henne, som ligger blek och tyst med vissnade kransar på mullen, minnas henne som en härlig drömsyn, en förbidragande morgonsky, purprad af den gryende dagens skimmer. Men är det då h o n? O, att det icke vore det! Men hvart skall jag g å? » Jag vill vandra till blods mina fötter » — men nej, det behöfver jag e j. Det kan ej vara hon, ack n e j! Hon lefver, hon skall lefva — i mitt minne — mitt hjärta — alltid. Det sköna, det ädla, det rena kan ej dö. Ett stort, vemodsmättadt lugn har kommit öfver mig. Jag böjer i ödmjuk tacksamhet mitt hufvud för den Ijufliga, ovärderliga gåfva, som blifvit mig gifven denna oförgätliga sommar.

Konkurrens Viktiga värden Hälsa, familj, vänner Förhållande till handledare Inte nöjd Inställning till forskningsmiljön Saknar diskussioÖnskar mer ner om livsfrågor samarbete och forskningsetik Ganska ofta Någon enstaka gång Funderat på att avbryta utbildning Meningen med livet B Naturalistisk Avvisande inställning till det ” övernaturliga ” Positivistisk Människan är en kropp, inget annat. Jämställdheten framstår som ett reellt problem, även om meningsmotsättningar och konkreta problem ofta förtigs. Det finns skäl att granska själva den frågeställningen. B har en önskan om att få leva i en värld i fred och i ett samhälle som är mer jämlikt. Selander, Sven-Åke. Det är här den kunskapsteoretiska (och ontologiska) frågan med alla dess komplikationer blir tydlig. Om du har – eller hade – egna barn, vad är det för livssyn som du skulle vilja förmedla till dom? Hur har dina forskningsresultat använts hittills? IP: – [Tankepaus]. I den bedömningen bör man då också väga in att D är en av de äldre doktoranderna som ger intryck av att ha nått långt i sin personliga och sociala mognad. En empirisk studie av livsåskådningar i föreställningar om genteknik och i berättelser om barnlöshet, assisterad befruktning och adoption. Men jag tror att det skiljer sig väldigt mycket mellan de olika grupperna. Södertälje: Gidlunds. x Indikerar det utbredda missnöjet med forskarhandledningen att det finns en värderingskonflikt mellan forskningsmiljön och de berörda doktoranderna? Det går alltså inte att identifiera vare sig institutionen, gruppen eller den som svarar på enkäten. Ibland kännetecknas mönstret av undvikande förhållningssätt. Vi kan kalla detta integrationsprincipen. ” 453 Jeffner menar att ” integration […] är något bra, och […] får viktiga följder när man vill pröva livstolkningar ” .454 Men några empiriskt beskrivna livstolkningar får vi inte i den systematisk-teologiska undersökningen. Från att jag, när jag var yngre varit väldigt ambitiös och satt min karriär ganska högt upp på listan, men sen jag kom hit så har jag snarare blivit tvärtom. 138 Doktoranden och forskningsmiljön – en empirisk livsåskådningsstudie värden i livet reflekterade jag över svarens natur utifrån tanken att existentiella frågeställningar ger existentiella svar, liksom att abstrakt-kognitiva frågor kan styra de svarande i en bestämd riktning.

som hjälp A / TO t fritt vivre önskar EN ung, bildad, muInackordering * ung bättre flicka i godt och vänligt hem, TT " v. Gymnast, med flerårig praktik, önskar och sällsk. i trefl. fam. Kunnig i handarb. - L " - sikalisk flicka af god familj, i saknad alt få grundlig undervisning i ett hushålls börjar vårterminen den 18 näsfa Januari plats I familj I landsorten. Svar » Goda och väfn. Svar till » Ada-, Gefle p. r. af eget hem, pläis som sällskap, lektris elskötande. Svar märkt » OscaTa », Motala Nya lärjungar mottagas då. Konfirmationsrekomm. » Iduns exp. P N flicka önskar plats i vänligt hem hälst ler hjälp. VAN vid hushållsgöromål. KAN Tidnings exp., Motala. undervisning meddelas dem som så önska tpå större gärd, mot fritt vivre som hjälp jämle undervisning i bokhållcri. Hel och undervisa i musik. Svar emotses snarast P N flicka som genomgått hushållsskola åt husmoder. Svar inom 5 dagar till » Frida > U N G A FLICKOR billig inackordring i prästgården för dem till » Tacksam », Iduns Exp och varit utomlands eft år, söker plats Ystad p. R. som hjälp eller sällskap, hälst pa en större T7n 22-årig flicka söker plats i Stockholm mottagas å egendom i Smaland för inläransom så önska. landtegendom. På lön göres EJ anspråk T Tndervisningsvan lärarinna, skicklig i till våren. Kunnig i sömnad, handardet af matlagning samt öfriga hushållsbeNärmare genom blott att få deltaga i familjelifvet. Svar ^ svenska ämnen, språk och musik önsk. beten samt villig dellaga i andra husliga styr. Afgiftcn är för undervisning, mat, KYRKOHERDE 0. SONESSON, torde benäget sändas till Iduns exp. f. V. plats. Svar till » Energisk och barnkär », göromål. Svar till » Elin », Sv. Telegramrum, tvält m. m. 50 kronor pr månad. Svar märkt Januari 1902>, p. r. WexiÖ.

An example of an analysis of this kind is presented by Clarke (2005), who uses the ecological perspective on the perception of meaning in music. Dels är det intressant för att det menas utgöra vårt kollektiva sätt att tänka. Musikexemplen är valda utifrån två utgångspunkter:. I vårt exempel med starkt gäller helt enkelt att ställa starkt i kontrast till svagt, och framställa de dynamiska nyanserna på ett och samma instrument. Ökar tempot är det inbördes förhållandet mellan tonerna samma, även om de dubbelt så långa tonerna nu har fått den första tonens längd. innan intervjuarbetet återupptogs. När lärstudie har blivit tillämpat i en förskolekontext har test uppfattats som problematiskt, både teoretiskt (hur väl kan man ta den lärandes perspektiv i ett test?) En belysning av barns lärande. Den senare texten är också intressant då den ger en bild av hur temporala musikaliska begrepp som t.ex. rytm definieras i ett musikpsykologiskt sammanhang. Om man jämför den här sammanställningen av rättoch felsvar med den om hur många kritiska aspekter barnen har urskiljt, verkar det i stora drag vara så att de barn som urskiljt få aspekter inte kan höra vad det är jag spelar för KAPITEL 7 152 taktart, och de som har urskiljt flera kan det, även i musik som spelas från en CDskiva. Graden av krav på noggrannhet i notationen kan variera stort mellan och inom (a) och (b). Meter varierar, genre är konstant. Frågor som utforskats inom sociologi är t.ex. var och när människor lyssnar, vilka de lyssnar tillsammans med, vad de lyssnar på, och varför (ibid.). Vad de skapade i sin fria lek var ett direkt återskapande av vad de lyssnat på i lektionen strax före. Hos barn under tolv månader märks inte denna skillnad lika tydligt. Kvalitetsuppfattningar i musiklärares dialoger om ensemblespel på gymnasiet ArtMonitor, diss. I svensk förskola och skola har musikämnet haft tonvikt på personlig och social utveckling. Three patterns of variation are used as analytical tools in the thesis. A., & Hargreaves, D. klappa tvåtaktsmönstret till pianostycket Marsch av Prokofjev, tvåtakt.

DD:r Odhelhw, M. Briagius. 1. Refererade Mag.cus Rector huru Bern och Daniel snickare myckett bulra öfwer sidsta doom emillan Rasken och Marcus [Kohl], och seya att be:te Marcus intett gifwer sig tillfredz med mindre han får 40 rijkzdr. Resolutio. Notarius med M. Belingio motte effter måltijden gåå till be:te Marcus och seya honom 1. Domens rätta förstånd. 2. Att han med snareste moste bequäma sig till förlijkning, ehest motte Consistorium per sententiam tillslå honom hwad skiäligt kan finnas. 2. Dn. Ola#; Rudbecchi»j begiär publicam introductionem. Resol. Emedan han hafwer Kongl. breef kan detta ey förnekas honom. NB. Denne skedde den 10 No­ vembris h. 9. Den 10 Novembris sammankommo in Consistorio D. Joh. Scheffeww p.t. Rector, D D Laur. Stigzeli« j; D D :r Ericus Odhelbw, DD. Daniel Sidenius, M. I st. Bringius, M. Joh. Franch, M. Olaus Steni«r, Dn. Joh. Bureus, M. Petr»r Liung, Dn. Laur. Bureus, Dn. Ve relius. 1. Refererade Mag:c#j Rector att Dn. Professor Hedrae»r hafwer sig beswäratt att inspectoren fodrar tapperian-accijs af någott wijn som ähr inkiöpt till husbehoof, begiär derföre att Consistorium lägger sigh ut här uti. Resolutio. Man motte seya honom, att han detta giör emoot ordningens klara ord och förstånd. Rättar han sigh icke, motte här om skrifwas till den KongL Rijkz Cammaren.

Flera studier styrker resonemanget, även om ingen invändningsfri undersökning bevisar det. Naturligtvis är målet inte bara att få patienterna att överleva intensivvården. Hos oss reduceras sedan länge leukocythalten till mindre än hälften av den ursprungliga genom att lättcellsskiktet (buffy coat) avlägsnas. Den som underlåter att transfundera en höggradigt anemisk intensivvårdspatient måste inse vikten av noggrann övervakning. Resultaten kan inte utan vidare överföras till svenska förhållanden, eftersom man i studien inte använde leukocytreducerat erytrocytkoncentrat. Vad gäller vid stabilt dålig hemodynamik som upprätthålls med höga doser inotropa och kärlkontraherande läkemedel? Frågan är i vilken utsträckning vi bör tillämpa de nya rekommendationerna. Är det inte dags att revidera den? Kroppens naturliga förstahandssvar är att hjärtminutvolym och lokalt blodflöde ökar. Eftersom intensivvård ofta kräver långvarig rehabilitering med hård träning är det märkligt att anemins roll i detta sammanhang är så dåligt utredd. Rimligen försvåras och fördröjs återgången till ett normalt liv av grav anemi. Och inte blir det lättare av att de utgår från att patienten har » stabil hemodynamik «. Det är viktigt att inse att utnyttjande av denna reservmekanism kraftigt minskar marginalerna vid plötsliga påfrestningar, vilka är vanliga hos intensivvårdspatienter, t ex hjärtsvikt, respirationssvikt (sekretstagnation, atelektaser, aspiration, hypoventilation), inre blödning eller hypovolemi av annan anledning. Möjligheten att kompensera anemin på detta sätt minskar vid hög ålder, hjärt-, kärloch lungsjukdomar samt vid akuta tillstånd med påverkad andning och cirkulation. En svensk eller nordisk multicenterstudie med likartat upplägg är enligt min mening angelägen och skulle generera värdefulla resultat oavsett utgång. Risken för selektionssnedvridning är uppenbar, eftersom man kan anta att de patienter som inte förväntades tåla allvarlig anemi togs bort i större utsträckning. Här noterades inte bara mortalitet och morbiditet utan även funktionellt status och boendeform vid utskrivning och två månader senare. I en perioperativ observationsstudie av närmare 2 000 patienter, som vägrade blodtransfusion av religiösa skäl, tilltog mortalitet och morbiditet gradvis vid Hb-värden under 100 g / l och var signifikant högre hos dem med kardiovaskulär sjukdom [2].

Då prinsen red ut för att hälsa på sitt folk, var det varken början eller slut på jublet. Och prinsen satte sig rak i sadeln med handen i sidan och smålog. »Det bästa av allting är ändå att vara prins», tänkte han. Han visste inte, vart den lille sotaren hade tagit vägen; men så hände det en morgon, att prins Johan stod på sin balkong, varifrån man hade den allra vackraste utsikt. Han stod och pratade och skrattade med sina hovlakejer och var vid ett briljant lynne, som han nu alltid var. Då hörde han plötsligt ett långt, uthållande rop, som kom högt uppifrån. Prinsen spetsade öronen och såg upp, och uppe på randen av stadens högsta skorsten satt en liten sotare. Det var något inom prinsen, som sade honom, att det måste vara den han sökte, och han började vifta med sin vita näsduk. Och den lille svarte gossen där uppe i höjden såg det och viftade tillbaka med sin kvast, ty det var verkligen den lille sotaren. »God dag, prins Johan!» sade han för sig själv där uppe. »God dag, lille snälle prins Johan! Måtte du leva väl och vara lycklig! Men mig skall du aldrig få tag i mera. Nu vet jag, huru det är att leva i ett kungligt slott; men tusen gånger bättre är det att klättra upp genom den högsta skorsten och sitta på kanten av den och se ut över himlen och jorden. Jag är så lycklig, att jag måste skrika med mina lungors hela kraft!» Och så ropade den lille sotaren: »Å–lai–å!» så att man nästan kunde höra honom till världens ände. PRINSESSAN, SOM GÖMDE SINA SKOR Det var en gång en kung, som hade en enda son. Han skulle, förstås, en gång ärva riket efter sin far och själv bli kung, men han brydde sig varken om rikets angelägenheter eller om hovets prakt. Det enda han brydde sig om, det var att spela på luta. Han hade den allra vackraste luta, inlagd med silver och pärlemor, hög över valvet och med lång svanhals, och på den lutan spelade prinsen tidigt och sent.

Då hon var gången, satt jag länge och tänkte på de stora sympatier, som jag hyst för den unga flickan. Men – här var numera ej tid att grubbla öfver gamla onyttiga hjertesaker! Nu tillstundade examen, och på den måste jag rigta alla mina tankar och omsorger. Det gick också förträffligt för mig uti alla ämnen i såväl muntlig som praktisk examen. Resultatet motsvarade, ja, öfverträffade till och med mina allra djerfvaste förväntningar. Ty jag erhöll icke allenast det högsta afgångsbetyget jemte det största stipendiet, utan ofvanpå allt hugnades jag äfven med den äran att blifva så godt som offentligen komplimenterad för mina kunskaper och min flit såväl af biskopen som af de flesta mina lärare. Biskopen höll som vanligt till de afgående eleverna ett afskedstal, uppfyldt af de varmaste förmaningar och välönskningar, och den stränge rektorn syntes djupt rörd, då han öfver oss uttalade sin välsignelse och sitt tack för de gångna årens samarbete. Efter afsjungandet af den traditionella afslutningsversen, Sv. Psb. 500, v. 7, var den officiella delen af denna för oss alla så vigtiga och högtidliga dag till ända. Då jag af rektor emottog betyget och stipendiet, bad han mig att senare på dagen infinna mig i hans bostad, emedan han hade något serskildt att säga mig. Jag undrade naturligtvis öfver, hvad det kunde vara. – Men jag rycktes snart ur min undran af kamraterna, som nu började taga afsked af hvarandra och af mig. Detta afsked var högst rörande, oaktadt det egde rum utan all ordning, i korridorer, i trappor och på gatan. Vid detta tillfälle fans ej längre rum för någon betygsafund eller några andra dylika låga känslor och tankar. I öfversvallande hänryckning öfver att ändtligen hafva hunnit fram till det efterlängtade målet, hade vi totalt bortglömt allt smått inbördes groll och alla vedervärdigheter, som kunnat förekomma under studietiden. Vi jublade nu om hvarandra och togo hvarandra i famn samt lofvade högtidligt att alltid hafva hvarandra i den käraste hågkomst.

— Hör nu skollärarn, sade likets son, som var sjöman och fått permission från skutan för att vara med om auktionen — jag har patroner och jag vet, vad bössan duger till. Kom med, så går vi ut på ängen! Och alla andra spekulanter går med — all right! Si det är det märkvärdiga med den här bössan, att den skjuter igenom vad som helst. Farsgubben orkade aldrig bära hem all fågel han sköt med en gång utan måste knoga hem den i flera vändor. Men först ska vi ta oss en dragnagel! Välkomna in i stugan, där finns krus med starkt i! Skolläraren sade icke nej, det såg man på hans nos, och ingen rospigg har väl vägrat i vändningen för en sup för resten. När fängningen var överstökad, tågade jägarna ut på ängen. — Här ha vi en sten, sade arvtagaren. Och jag säger bara det, att jag vill slå vad med skollärarn, att om han lägger hatten bakom stenen och skjuter, så ska de tre hjärthaglena sitta i hattkullen, fast stenen är emellan. Ska vi slå vad? — Slå vad gör jag inte, försäkrade skollärarn, men det Österman säger, strider mot naturläran. — Vill skollärarn riskera sin hatt? — Jaha, om jag så ägde tio hattar! — Ta hit hatten! Och skollärarn lämnade hatten till Österman, som högtidligt satte den ovanpå sin egen mössa. — Nu, folk, ska ni få si! Vet ni hur långt ett vanligt harhåll är? Jaha, tretti eller fyrti steg! Men jag känner till farsgubbens bössa och jag svär och bedyrar, att på hundrafemti steg skall skollärarn sätta hjärthaglena i hatten fast den ligger bakom stenen — om han kan sikta rätt förståss! Skollärarn skrattade överlägset. Lite dragen var han väl också. — Alltså mäter vi opp hundrafemti steg, följ med nu, folk! De hundrafemtio stegen mättes upp. — Nu går jag och lägger hatten bakom stenen och sen skjuter skollärarn! Men håll rätt på stenen! Och Österman stegade i väg med skollärarns hatt.

" Vad tänker du göra? Men vi måste ju göra det som är rätt och resonabelt. " " Jag ska laga till det ", sade Melathys som kom med en skål varmt vatten som hon gnuggade sönder örter över och satte på golvet. Hon behöver lugn och vila ytterligare en tid; och hon måste ha färskmat; men det hoppas jag vi kan skaffa. Säkert var också bakdelen nersölad och krälande av mask, tänkte Kelderek. " Mina herrar, konungen hälsar er välkomna till Bekla. " Min vakt är slut. Zilthé pekade mot åbrädden. Hon mindes den svarta gestalten som hade passerat så nära henne över gräshavet under middagstidens natt; och hur Anthred hade lett mot henne i skogen med händerna prydda av de flätade ringar som hon själv hade bränt upp på flodstranden. Han återfann björnens spår på en bit öppen mylla och blev bestört när han såg färskt blod bredvid dem, fastän själva fotspåren inte längre var blodiga. Jag försöker inte driva gäck med dig " Det förefaller underligt nu. " " Låt mig se. Jag har inte särskilt god hand med ord, men som väl är behöver jag inte ord för att tjäna herren Shardik. " Ja, herre ", svarade guvernören, " vid middagstid i går. frågade Kelderek. Stenar och kvistar sargade hans nakna fötter. Kaskaden vid hans armbåge sköljde över honom med strilande kallt vatten; det osynliga flödet under omgav honom med sina ekon; efter några steg lade han sig på knä och famlade sig med sin friska hand framåt den sviktande stammen. " Från Zeray, herre? " Är allt väl nu? " Säiyett, striden " Han slängde sitt knyte på marken, lyfte armarna och vände sig runt. frågade han nästa gång de rastade. Månen höll på att gå ner, och i det tätnande mörkret vände Tuginda blicken mot Kelderek. Ser du den käcke roddaren där borta? Hon hade vetat att Gud har tid att vänta, och därför hade hon det också. " Shardik! och efter en stund kom hon tillbaka med en skål soppa av fisk och någon grönsak som han inte kände igen. Och hämta också den andra drogen theltocarna. " " Men det är ett stenhus. "

(med kallt allvar.) Intet kan göras. Den arme gossens hjerna har blifvit rubbad, af hvad han i denna natt varit vittne till. Ni hade inte att medta honom. Fyra blodskulder hvila på våra hufvuden; – Gifve Gud att bränningarne vid pater-noster-skären slukat oss alla. Haraldson. Är du en sådan feg kruka, att du redan ångrar en gerning, hvartill vi i alla fall voro tvungna. Hvad jag en gång gjort, ångrar jag aldrig; – Käringar kunna pipa, men männer handla. Du borde blygas att tala, såsom du inte vore son till Håkan Haraldson, den djerfvaste lurendrejare i skärgården. Birger (hånande.) Och Mördaren, och Sjöröfvaren! – Haraldson (häftigt.) Tig, pojke Och kom inte med sådana ord till far din. Du känner mig skulle jag tro. Birger (med dundrande röst). Tig sjelf! – isgråa syndare, – och missbruka inte det tålamod, som jag, i egenskap af er son, hittills visat er. Tänk på den räkenskap, vi båda, en gång, ha att aflägga, för denna nattens gerningar, och kom derjemte ihåg, att ert välde öfver mig, från denna stund är slut! – Jag tänker hädanefter, inte af er låta leda mig, såsom man leder ett kreatur vid dess grimma. Haraldson (afsides.) Krutet är likväl godt, märker jag, men ovanan har gjort honom lättretlig. När han får sofva på saken, tänker han väl annorlunda; jag måste derföre lemna honom. (högt.) Du talar ur hög ton i afton, ... Men jag kan förstå, att du är trött, och behöfver ro; – låtom oss derföre bägge gå till hvila. God natt! – (Haraldson går under det han stumt betraktar Birger, hvilken dyster sitter på en stol, försjunken i djupa tankar. Sedan Gubben utgått genom fonddörren, inkommer Erika hastigt, genom sidodörren.) TRETTONDE SCEN. ERIKA, BIRGER. Erika. I himlens namn! säg, hvad som kommit åt den stackars Anton eller hvilka olyckor, J återigen i natt, ha’n föröfvat Birger

Det var denna värdige ärans man, som gjorde sig förtjänt af den tvetydiga berömmelsen att till » ärans och hjältarnes språk » öfverflytta en fransk dramatisk produkt, på svenska kallad » Messalina », en ytterst liderlig produkt, som ett par gånger under vårt århundrade blifvit tryckt i smyg och som fortfarande betingar höga pris på bokauktionerna. För öfrigt undrade han inom sig huruvida icke hans lärde vän och landsman måhända gjort sig skyldig till någon öfverdrift och gått alltför långt i sin vetenskapliga själfsäkerhet. Han fick vänta både länge och väl. – Se så, min kära vän, inte gör det någon nytta att gräma sig. Hvad frätes jag utaf för gruflig låga? Emellertid röjde han icke sitt missnöje i ord, utan lät polismästaren fortsätta sin något långrandiga redogörelse. Han hade, tack vare sin skarpa instinkt och sin djupa människokännedom, smugit sig till en blick bakom den tjusande masken. Grefve Anckarhjerta var så godt som själfskrifven i egenskap af den unge friherrens förmyndare. Det var ett flickebarn, som i dopet erhöll namnet Jeanne. Lita fullkomligt på Legrand. Af de båda herrarna var det dock endast den ene som fäste sig vid dessa omständigheter. Silfverhorn blef icke fullt så öfverraskad som fru von Kranz väntat. – Om lilla mamsell vill vara så oblisjangt och komma ner nu Supén ä ’ färdig. – Ni tyckes ha svårt att glömma detta namn, herr grefve? yttrade polismästaren allvarligt, i det han upprepade frågan. – Det samma är äfven min åsikt, instämde hans äldre kollega. Samtalet fortgick ännu en god stund om samma ämne, som behandlades från alla upptänkliga synpunkter, till och med de allra orimligaste och vildaste. frågar nu utan tvifvel den välvillige läsaren. Det bör knappast förvåna läsaren att samtalet småningom gled in på det ämne som – försåvidt grefve de Montagne visste var mest ägnadt att intressera vår unge hjälte: Grefve von Anckarhjertas plötsliga oväntade frånfälle. De bästa sorterna af denna oförlikneligt härliga drufsaft komma aldrig i handeln, af det enkla skälet att de tillhöra kungliga familjen i Portugal. På svenska: Har jag rätt?

Karl-Artur hade alls inte varit påstridig. Men han hade talat så vackert om att det var en särskild Guds skickelse, som hade fört den främmande mannen till dem för att lätta den tunga börda, som vilade över dem båda, och mest över henne förstås. Han hade föreställt henne, att när hon nu fram på sommarn skulle få ett eget litet barn, skulle hon inte kunna hålla på att arbeta för de andra såsom hittills. I detta hade hon tyckt att han hade haft rätt, och hon hade blivit tvehågsen och inte rätt vetat hur hon ville ha det. Detta talet om Gud hade förvirrat henne. Barnen voro så snälla. Gud ville kanske, att de skulle få det bättre, än de hade haft det hos henne. Och Karl-Artur hade visst haft det svårt, värre, än hon hade förstått. Men hon begrep det nu, när hon hörde hur vackert och väl han talade för att barnen skulle få resa. Barnen hade varit märkvärdigt litet ledsna över att lämna henne. De skulle få komma ut och se nytt. Farbrodern hade hästar och kor och grisar och höns, som de skulle få fodra och ställa med. Och han hade en hund, som kunde tacka för mat och härma klockarn, när han tog upp psalmen i kyrkan. Barnen hade väl aldrig trott, att de skulle bli så lyckliga, att de skulle få höra en hund sjunga psalmer. När de voro resta, hade hon satt sig på den rankiga stenen utanför stugan, och där satt hon kvar alltjämt. Hon var alldeles håglös. Så där hade hon inte suttit stilla med händerna i kors på ett par år annat än om söndagarna och knappast då. Hon sade till sig själv, att hon borde vara nöjd nu, när hon äntligen kunde få vila ut ett tag. Mannen kom ut till henne. Han satte sig tätt intill henne, tog hennes hand och talade om hur lyckliga de nu skulle bli. Han trodde, att barnen hade blivit skickade i deras väg som en prövning, och när de nu hade tagits ifrån dem, så var detta ett tecken till att Gud med välbehag hade sett vad de hade gjort för dessa små.

Känslan av att stå vid utvecklingens front är tydlig i det medicinska talet om stress under sjuttiotalet, och gav upphov till problem: åt vilket håll skulle blicken riktas, var fanns den tredje vägen som förenade lösningen på de stora samhälleliga problem man såg med de ekonomiska och mentalitetsmässiga landvinningar som redan var gjorda? Låt oss nu ännu en gång understryka att stress på arbetsplatsen inte framkallas av enstaka, dramatiska händelser. Patienter, läkare, politiker och forskare investerar sin trovärdighet i diagnosers status som ” verkliga ” eller ” psykologiskt betingade ” (ett begrepp som i sammanhanget ofta tycks betyda ” mindre verkligt ”), legitima eller illegitima.20 Karin Johannissons begrepp ” kultursjukdom ”, ett samlingsbegrepp för sjukdomstillstånd som uppfattas som sjukdomar i ett bestämt tidsrum och som uppkommer, namnges och sprids i relation till kulturen (normer, föreställningar, hotbilder), hämtar de flesta av sina symtom ur en gemensam repertoar eller symtompool, försvinner för att tillståndet inte längre betraktas som sjukdom eller för att sjukdomsbilden slukas av andra, nyare diagnoser.21 har till exempel fått stor spridning, men har också använts som slagträ i dagsdebatten. Att stanna tiden går inte eftersom man bestämt sig för att vissa förändringar – som exempelvis det förändrade förhållandet mellan könen, och den ökade toleransen inför det avvikande – var av godo.150 Bernholm påpekade att ” När man undersökte vilken bakgrund Rosetos fåtaliga hjärtinfarktoffer hade haft, fann man att de flesta var människor som av någon anledning hade utestängts från gemenskapen. ” 151 Problemet med Roseto, ur Bernholms och Landells perspektiv, var samma sak som dess styrka; den starka gruppgemenskap som grundades i småskalighet och konservativa värderingar. Vol. Curt Åmark, vars bok Individ, personlighet och medmänsklig miljö mestadels diskuterar symtom i relation till arbetet, lyfter fram arbetsgruppen som ett nytt problemområde.143 Åmark menar att arbetsgruppen i sig kan vara sjukdomsframkallande, alternativt på ett kollektivt plan drabbas av sjukdomssymtom, och att tidigare ansträngningar att åtgärda de individuella orsakerna till nervösa symtom och sjukdomar ibland visat sig felriktade: Men det händer, att en ny person presenteras som sjuk eller problembarn, när man lyckats korrigera problemen hos den som först sökte hjälp. 1128: HLR skrivs ut utan terapi eller sjukskrivning; vol. Därefter fortsätter frågeordningen utan avbrott, och avslutas sedan med en notering som berättar om patientens nuvarande situation.

Gracerna därför stå, Lyckönska dig och vänta, At du vill på dörren glänta Ur din vrå. Till minne af Högstsalig Konung Adolph Friedrichs Förste Kammar-Tjenare Herr Hans Pohnsen, som afsomnade på Årsta Sätesgård 1789. Elegie. Bort vid en mulen vik, Som sig ur Mälarn bryter Och mellan holmar flyter, Af skönsta höj der rik, Små uddar sig utsträcka Mot stranden, mörk och sval, Där musslor, grus och skal En vissnad stråt betäcka. Den skog, som fordom röjt Ett hvalf af täta grenar, Sin Herde nu förmenar Ett echo af hans flöjt. Och blomstrens prakt i våda, Med stjelken blek och stel, Och alla källors spel Naturens sömn bebåda. De blanka lijors sken Ej mer i nejden ljunga, Och inga foglar gunga På någon enda gren. Re ' n Bonden med sin spada Vändt ryggen åt sitt fält Och re ' n tillbommad smält Sin hvita dörr och lada. Hvälf ögat till det berg I lägre sänkning åter, Som ögats plan upplåter Uti en odlad färg! Och där i dälden neder Märk ett uråldrigt hus, Som i sex seklers grus Stått, Birger Jarl till heder. I samma tysta däld, At lifvets natt bevaka Och närmre graf-dörrn maka En krycka, redan fäld, Vår Vän af gamla seder I Adolphs Kunga-borg, Otröstlig i sin sorg, Med lampan trädde neder. Betraktom denna Man, Hur han till Skaparns ära I lefverne och lära Af ädelt uppsåt brann. Hur han sin lampa närde, Hur han, i hjertat from, Af verldens kännedom Lärt känna dygdens värde. Af Lyckan ombetrodd Och lönad i sin möda, Såg han sin tomt i gröda, Uppodlad och bebodd. Och at ny fägring hysa Sågs, med den drift han gaf, Bland plogars tunga traf Hans rika skördar lysa. En Arm, vid nödens quäll, Han borde sig förmoda At mättas af hans goda Och värmas i hans tjäll. Men för at rikt aflåta Den Trycktas understöd Blef tidens öfverflöd För honom ock en gåta.

Dn. Petr«/ Clementis för O.Bothniensib»/. Wij hafwom ingen fiscum hafft Den 29 Aprilis sammankommo i kyrkian Rector, D:r Stigzeli«/, D:r Sideni«/, M. Bringius, M. Forneli»/, M. Laurbergi«/, M. Ravi«/, M:r Liung, Dn. Figreli«/, Quaestor. 1. Opplästes dett KongL revisions Collegii breef till Academien att dess documenter på donaftoner och annatt motte skickas till Stocholm. ResoL Notari«/ motte skrifwa copier på altsamman hwilka med originalierne skickas till Stocholm. 2. Slötz klockarebohlett i Leenna skall här effter wara plichtigt att utläggia een tunna afradzsäd för hwar tunna utsäde. 3. Claes Eden kan ey effterlåtas att bruka den utjord som han begiärer. Skogen som han begiärer skiffteting på, motte wäl deelas om icke förnimmes att någott der med skeer Academien förnäär eller till korto eemoot laag och skiääl, hwilkett Quaestor motte i acht taga. Den 7 Maij höltz ordinarium Consistorium maius praesentibus M. Isaaco Istmenio p.t. Rectore, DD:re Laurentio Stigzelio, DD:re Joanne Tersero, M. Erico Odhelio, M. Olao Stenio, M. Martino Nycopense, M. Laurentio Fornelio, M. Olao Unonio, M. Christ. Ravio, M. Petro Liung, Dn. Emundo Figrelio, Dn. Olao Verelio Quaestore. DD:r Lithman och Dn. Johannes Bureus låta ursechta sig. 1. Slötz att Quaestor motte förreesa tili Stocholm med Academiens documenter tili att inläggia copierne der utaf uti revisions collegio.

hjältens förehafvanden hvar enda dag af året under åtskilliga års tid. Hvad den ägde af intresse bestack sig i de antydningar den gaf om stämningslifvet och tankelifvet hos tysk akademisk ungdom på 90-talet. Som litteratur var den afsevärdt skral. I sina senare romaner har Stilgebauer anslutit sig till Zola. Det har skett i annan mening än fallet var med Kretzer. Stilgebauer har inte hos Zola sökt formen för en skildring anlagd i det sociala uppsåtets tecken; han har inte heller sett sig om efter ett stöd för någon viss konstnärlig afsikt. Hvad han sökt och funnit i Rougon-Macquart-serien har varit underlaget för en sensationsroman. Stilgebauers författarskap tillhör nämligen, som Börskungen visar, sensationslitteraturen; och räknar man icke förty med hans böcker, så beror det blott på reklamens makt öfver tanken. Den egenskap, som i synnerhet frapperar i Börskungen, är den märkliga oförmågan att sammanhålla händelseförloppet och att upprätthålla sammanhanget mellan händelserna och personerna och mellan dessa inbördes. Jag trotsar hvem det vara må att ge en resumé af boken. Hvarenda figur vandrar sina egna privata vägar. Fabeln är absolut obefintlig trots en massa accidanger, själfmord och slaganfall, missfall och vansinne. Och förbluffad spörjer läsaren, hvad meningen kan ha varit med alltsammans. Börskungen är ett referat af en massa spridda episoder. Dessa episoder synas vara ägnade att utöfva en fascinerande inverkan på en tysk genomsnittspublik. Så när som på den poetiske judeynglingen David Mandelbaum består personalen af »förstklassiga människor»: prinsar, blåögda kavallerilöjtnanter och miljonärer. Dessa personer röra sig i en omgifning präglad af en förfining, till hvilken vi finna ett motstycke endast hos Henning Berger. Den store miljonären låter möblera sin villa »hemtrefligt, ja, rentaf förnämt». Hans maka består sig hvar dag lyxen af ett »varmt bad som doftar af Eau de mille fleurs». Vid den middag, som kröner familjens mondäna bana, »stod, alldeles som hos en kunglig familj, bakom hvarje stol en guldgalonerad betjänt, som hade att

Om Einar Billing betraktat folket som ett kyrkans objekt, hade Arthur Engberg propagerat för staten som kyrkans upprätthållande subjekt. Hela högern, flertalet liberaler samt en växande minoritet socialdemokrater stå på andra sidan. Hallén menade vidare att det som återstod efter exegetisk forskning ej längre var tillräckligt för att bygga en Jesusbiografi på. Hallén trodde snarare på stiftet och kyrkomötet som industrisamhällets dugliga organ. Karlstads-Tidningen stödde givetvis Hallén och valde att citera en av prästvalets deltagare med orden: ” Om inte Hallén blir vald, kommer det att gå bakut med nykterhetsföreningarna och ungdomsrörelsen ” .112 Hallén blev den sjätte februari 1910 vald med stor majoritet av de röstberättigade i pastoratets fyra socknar: Blomskog, Trankil, Vårvik och Torrskog. Varför jag blev präst. Detta skulle kulminera i demokratisering och välfärdsstat. Det hade varit uppenbart att folkets stora flertal hade velat behålla en oreformerad psalmbok i stället för kyrkomötets censurerade och söderklippta förslag. År 1933 segrade den folkpartistiska linje som Hallén tillhörde. National) Church during this general transition. Detta kan leda till en kris.36 Det är värt att notera att det var missionsförbundarnas stora tidning Svenska Morgonbladet som återgav detta påstående. Bind 96 (16. række bind V). Resolutionen hade sedan godkänts av bl.a. den anglikanska kyrkan. En modern politisk historia. Jürgen Habermas offentlighetsteori och Miroslav Hrochs teori om nationalgemenskapens framväxt blir centrala. Otryckta källor 433 21.2.

Videman och medarbetare har analyserat [Hb] - värdena på världseliten och visat att dessa beslut troligen har haft en viss effekt [14]. Vi anser det vara mycket viktigt att bestämma individuell nivå av [Hb]. Inte bevisat att träning och höghöjdshus höjer [Hb] Övriga testades inte tidigare, men numera testas i regel 20 procent av startfältet vid varje tävling och således inte enbart de bästa åkarna. [Hb] och därmed Ca02 är i stort sett oberoende av träningsgrad. Segerresultat vid OS i Sydney 2000, gällande världsrekord år 2000 samt procentuell skillnad mellan dessa värden. Vid skid-VM i Thunder Bay 1995 fanns flera värden på [Hb] mellan 190 och 200 g / l. Metoden har sedermera bearbetats av franska forskare [11]. Högsta individuella (peak) värdena steg mycket kraftigt hos både herrar och damer - se Tabell II. En annan förklaring kunde ha varit att förbättra värmeavgivningen under tungt och långvarigt muskelarbete genom ökad vätskemängd i kroppen. Försök visade att sex till sju veckors intramuskulära injektioner med 20-40 IU EPO / kg kroppsvikt tre gånger per vecka inte bara ökade [Hb] och CaO2, men också V? Man hade använt ett plasmaexpanderande medel - Hemohes (HES = hydro-etyl-starch) - som sedan något år tillbaka varit uppsatt på både Internationella olympiska kommitténs (IOC) och Internationella skidförbundets (FIS) dopningslista. Som framgår av Tabell I var segerresultaten vid OS i Sydney i genomsnitt 4,2 procent sämre än rådande världsrekord. Svårigheterna ligger i logistiken att erhålla värden » out of competition «, att idrottare kan vägra blodprovstagning samt i variationen i bestämning av [Hb] mellan olika metoder. Inget talar för att svenska (och norska) skidlöpare skulle vara hematologiskt dopade vid VM i Lahtis 2001 eller under de tio senaste säsongerna. Skulle höjningen bero på dopning kan visserligen idrottaren prova att sänka värdet med en plasmaexpander, men en del sådana kommer också att kunna spåras. För att försvåra [Hb] - dopning föreslår vi att [Hb] mäts regelbundet på aktiva såväl under träningssom tävlingssäsong för att erhålla individuellt medelvärde och variationsvidd.

* = * EDAN INDUSTRIALISMEN gjort sitt " segertåg " genom världen och sedan ett skolväsen börjat omfatta äfven landets döttrar, ha åtskilliga företeelser, som tillhörde vårt forna samhällslif, försvunnit — bland andra en kvinnotyp, som för de äldre bland oss ännu skymtar bland barndomsminnena, men som för de yngsta i släktet är fullkomligt okänd, nämligen den " gamla mamsellen ". Nu för tiden mötas vi af ettdera ännu tjänstgörande eller för detta lärarinnor, sjuksköterskor, telegrafister, postexpeditörer, kassörskor o. s. v. den gamla fröken har sin yrkesetikett liksom den gamle ungkarlen, och därtill har hon en visserligen i många fall rätt miserabel inkomst att existera på, men i åtskilliga andra en tillräckligt stor för att åtminstone känna sig som medmänniska vis-ä-vis de bofasta eller härdägande. De hus, där ännu på 1860-talet ett äldre ogift fruntimmer af herrskaplig härkomst icke oaflåtligt vankade mellan handkammarsoch andra förrådsrums dörrar eller postade i barnkamrar och väfstol, hade kanske varit lätt räknade. Blef på den tiden en husfader sjuk, så var det icke att telefonera efter " sköterska ", så snart doktorn gifvit sitt utlåtande. Frun vakade och mamsell vakade. De turade om så länge frun orkade, sedan fortsatte mamsell, äfven om hon icke orkade. En än så lång sjukdomstid ådrog icke familjen — hvad vården af den sjuke beträffade — någon särskild kostnad. Om det återigen var frun, som blef bunden vid sjukbädden, föll hela ansvaret för hus och barn på mamsells skuldror. Ingen Kindergarten räddade mamsells nerver ens fören timmes tid från stoj och oväsen. Och var barnpigan opålitlig, nog höll mamsell äfven nattetid vakt öfver det minsta barnet. Hvem steg tidigast upp att sätta bröddegen om inte mamsell. Hvem kom sist till kojs sedan allt var öfversedt och ordnadt för nästa dag? Alltid mamsell. När gäster vid bordet prisade smakliga rätter och hyllade värdinnan, stod mamsell lå- gande af spishetta i köket och reglerade allt, som ännu skulle skötas om.

och blänkte. Fot efter fot lyftes in under långa, sega tag, så det formligen brakade i Matts-Arons rygg och armar, och det var med en djup suck av pur belåtenhet, som han drog in sista fliken av sköten, lyfte sänkstenen och kastade den samt ändvakaren bredvid näthögen. »Nu bjur ja på kask, när vi kommer hem», grinade han i det han rätade på sin värkande rygg, »å vi tar nog två mä, för dä har vi gjort rätt för. Här är fem tunner så säkert som en, å ä dä nu nån, som vill ha färsk fisk, så kostar han femti öre valen. I natt får dom inte en fena, om dom lägger, för då ä stimmet långt sydöver. — Men si! Där kommer sydosten in å dä frisk ändå. Res masterna, gosse, så får vi segla hem å värma opp fötterna på min gamla kaffepanna. I dag ä dä vi, som ä herrar.» DRYPNÄBBENS TYCHOBRAHEDAG Om Fimp-Stinas förgjordade kattatroll, Miran, hade haft vett att hålla sig hemma och använda morgonen till att ligga och sova på kärringens uppbäddade pinnskrinda i stället för att smita över vägen vid källan och gå upp i den närbelägna skogsbacken för att lura på småfåglarna, talgoxar, »busklöss» och andra titor, som höllo till där bland enar, ris och bråte, så hade säkert allting gått lyckligt och väl för Drypnäbben, men det var just vad hon inte hade det och därför gick det käpprätt åt helsike för gubbkroken också. Drypnäbben hette egentligen inte Drypnäbben alls utan Gustav Andersson, men gick nästan uteslutande under det första namnet, därför att under vår som sommar, höst som vinter, i helg som till vardags så hängde alltid en stor, klar droppe och dinglade från spetsen av gubbens stora kruthorn till nos. Han bodde långt uppe i vildmarken i en liten grå, mossbelupen stuga med torvtak på backslänten vid skogssjön Vaspen, i vars bruna vatten gula och vita näckrosor samt Utricularia-arter frodades strax utanför de av tätörten översållade, något sanka stränderna och där

¶ Nu takær styriman warþ fore bryggiu sinæ. wærþær skorin .j. warþi. bote. sex. oræ. kan siþæn skaþi .j. skipi wærþæ. utæn aff sio. ællr innæn aff landi. böte warþmaþær skaþæ atær. ok mæþ þre markær æn þæn wærþær æi fangin sum skaþæ giörþi. þæn böte ok þre. markær warþ fællir. sum styriman til warþs næmpnir. ok. skaþæn atær. sum fyrr ær saght. §.1. Nu wæntir man hærr a land sitt. þa wiliæ þe warþ utt sættiæ. til {landgiomö} [landgiömo] sinnær. byæ warþ. strandæ warþ. ok bötæ warþ. fællir {oc} man bya warþ. ællr wærþær skorin .j. þæm warþi. böte þre öræ. þæt ær byæmannæ ensak. Fællir man strandæ warþ. ællr skorin wærþær. þreæ markær bot at. takær enæ kunungær. aþræ skiplaghit. ok þriþiu takær han .j. warþi skiær. warþær æi skorin. ok fællir þön warþ þa takær þæn enæ mark. sum .j. warþhaldum ær. mæþ hanum. Nu fællir man. botes warþ ællr skorin wærþær. .j. þem warþi. sæx markær bot at. þæt ær kununx ensak. Nu kan skaþi komæ. giönum þæssæ warþæ. nu æru upsaghþir. þa ær þæt wizorþ þæs sum warþin haldær witæ þæt {mæl} [mæþ] twem mannum þær han hörþo. at han laghlikæ öpti. þry hær op. orkær han æi þön witni. þa böte fiurætighi markær æn þær hæriæs ok brænnis. giörs ængin skaþi wæri saklös. ængin ma ok annæn .j. warþ fore sik sættiæ. utæn han swari sakum. fore þæn han fore sik sætær. swa sum han siælfwær swara skuldi æn han .j. warþi brytæ kunni. Böndær oc bolfasti mæn aghu .j. warþ næmpnæs. æi ma konæ .j. warþ sætiæs. ok æi löskæ man. qwæls man fore böte warþ aff kununx manni siþæn. þa taki witni aff þöm. siþæn til kom. wærr han þæn. wæri saklös. Falz han. böte sum fyrr ær saght. strandæ warþær a haldæs til sol ær up gangin. siþæn a han laghlikæ til sighiæ. þöm næst hanum skal warþ haldæ. mæþ twæggiæ mannæ witnum. ok siþæn gangi warþær sum buþ kaffli. §.2. þættæ æru forfald þeræ warþ skulu haldæ. Liggær han .j. sot. ællr sarum. ællær hawær döþæn warþnæþ fore durum. ællr ær kallaþær aff kunungi. ællr ær eldær höghri æn hawæ þorff. ællr ær a fiæti feæ sins. þessi forfall nu æru saghþ. skal han witæ mæþ twem mannum. ok siælwær han þriþi. ok wæri siþæn saklös. Falz at witnum þa böte bot æptir þy. fyrr ær saght. hwariæ bot æptir sinum brutum. Swa lyktæs kununx balkær at roþæ ræt. kunungær aff hympnum giömi os allæ slæt. Amen.

Han räckte henne armen och förde henne ner till garderoben, telefone­ rade själv efter bilen och svepte omforgsfullt den stora filten om henne samt gav Linhe flera uppdrag till fru Ringler. — Kom snart tillbaka, jag stan­ nar inte heller länge! — God natt, Elisabeth, han kyss­ te henne på handen, sköt nu bra om dig! Så sökte han hennes ögon och tillade sakta: — Vad är det? Hon lade huvudet trött tillbaka, III. den engelska pressen en smula tungt för bröstet. " Är detta den bjudande stämman hos en stormakt, som verk­ ligen vill något och som är besluten att genomföra sin vilja?, Den franska pressen va # i första Utlandskrönika i sammandrag. ögonblicket konsternerad. Man hade Samtal om tiden. Jäkt. Av Marie Louise Av IIEDDA KEY-RASMUSSEN. varit oerhört nervös inför den pro­ Ingeman. Det viktiga. » Av Hedda Key-Rasgramförklaring den fruktade engel­ T ett av Stockholms förstadssam­ Dnjeper, vars flacka stränder punk­ mussen. ske arbetarehövdingen skulle avge hällen, för några aftnar sedan, bän­ terades av pilträdsrader — där lågo Den olösta tjänarinnefrågan. Av Dixi. Av MARIE LOUISE INGEMAN. och så — detta hjärtans snälla tal! Teater. kade vi oss så trevligt vi kunde, en de små välhållna, vitrappade låga en­ De Iranska tidningarna hava genast Göteborgs Sjukhem. Av — e. skara barn och äldre i en anspråks­ våningshusen inonr trädgårdar — i läkt. Äktenskapets blindskär. Edith Macblivit karskare i tonen — nej, Frank­ lös, gammalmodig liten skollokal, rena kvadrater, " genomskurna av två Millan. rike kommer icke att ändra sin poli­ Efter, ett angenämt " five o ' clock 11 en, som de ändå inte komma med, som nästan tycktes be ett: " förlåt varandra korsande gator, kantade Silverslöjan. Roman av Ilse Leskien. tik mot Tyskland, kommer icke att tea " hos en gemensam bekant stodo lika litet som det är nödvändigt att mig, som är så liten! " Och vi träng­ med akacior. slå av på sina krav!

Hr Celsing: Lagen kan ändras af ständerne, så länge den eij är til alla delar faststäld. Igenom gatulopsexecutioner hindras folcket på landet och försumma deras arbete, dem til skada som eij hafwa myckit folck. Hr Landtmarskalken frågade, om gatulopsstraffet skall afskaffas. Hwartil swarades: intet aldeles. Hr Landtmarskalken: Eliest bör iag ock fråga, om icke, när en sak igenom pluraliteten här är faststäld, wåre ledamöter i lagpleno då eij böra tala deremot. Ridderskapet och adeln förklarade, at emot en således faststäld sak i lagpleno af ledamöterne eij bör talas. Hr Ehrenpreus: Emedan denna quæstionen mäst rörer Bondeståndet både til straffets undergående och des exequerande, och det förorsakar så wäl de öfrige af allmogen som adelens bönder et stort hinder uti deras arbete, emedan til en sådan execution med framoch återresan ofta 2 eller 3 dagar försättjas, och dessutom spöstraffet kan giöra samma effect, så hemställer iag Ridderskapet och adeln, om icke wij härutinnan kunde foga oss med allmogen, hwilcke skulle det uptaga för en wälwilja och deremot i angelägnare saker skulle biträda oss. Jag giör allenast denna påminnelsen utan at widare tala häremot. Hr Bergenstierna: Frågan är här, om gatulopp skall uphöra och spöslitandet i stället införas. Det är sant, at allmogen kan häraf hafwa beswär och hinder; men så bör wid en lags stiftande mera anses på nyttan än på beqwämligheten; gatuloppet förorsakar mera sky och fasa. Och tycker mig altså, at det bör blifwa derwid som det förr warit. Uplästes Bondeståndets Extractum protocolli dat. i dag angående gatulopsstraffets afskaffande och på hwad sätt ståndet förmenar 2 § uti 5 cap. Straffbalken bör rättas. Frih.

Och plötsligt hördes ett jämnt, brett dån: nu föddes vind ur marken, den for fram genom träden och över bergen och långt mer än köld och is fanns i den. Den gick opp och ner i skogsåsarna, strök fram längs ravinkanten, korsade den djupa markskåran på ett par ställen och drevskallet bollades mellan " väggarna ". Efter en heldagsjakt brukade Jäger vara så öm i hela kroppen att de ofrånkomliga gungningarna i bilen utlöste små smärtstönanden hos honom. Men den syns inte för det obeväpnade ögat och hörs inte heller. Och när den kommit till världen for jag två gånger till uppfödaren, långt norrut, för att försäkra mej om att jag som förste man fick det allra bästa. Klart och torrt väder och det började blåsa från söder när jag satt i det torn vi byggt nära Gölen. Då jag förstod att jakten skulle stryka tätt förbi Tomta skyndade jag vägen bort, tog ut Pan, som låg i min bil, och kunde släppa honom på Zentas drev i samma ögonblick det passerade. Det blev trött på att gå framåtlutad. Inte den minsta " kringla " kunde urskiljas drevdjuret skulle till kullen framför mej. De efterföljdes av plaskanden i bäcken, som går fram därinne, och ett häftigt kringfarande och flämtande hördes. Då gav jag bort Grim. Och på väg till de andra jägarna och en ny utställning fick jag veta att fyra, antagligen fem älgar stått tätt tillsammans i en kärrsvacka på Långåsen. Givetvis gäller det i första hand spridningsvapen. Vid full dager blev det kallt att sitta stilla och aningen från natten drev mej mot den nya fällan och Stora Eken. Stämmor blandades i det och åsarna bar dubbla ekon tillbaka. Han öste ur sin ungdoms fulla källa, försprang sej, tystnade, blev upphunnen av Zenta och kom med på nytt. Idag låg han i kojan. Nu ska han inte släppas mer i marken. En skylt på en ekpåle berättar om den siste torparen: Johannes Larsson, 1808-73. Strax därpå, det går undan när en älg ger sej av, blev det nytt stånd i branten söder om Lingonberget. Det ena lockropet kom efter det andra.

En detalj som bar fram sceneriet men även den triviala detalj som gjorde att sceneriet föll isär. Händelser som i ena stunden framställs som positivt är i nästa stund grunden för kritik. Bhabha, Homi K. Utan dessa osynliga gränser vore toleransen inte en fråga. En obetydlig detalj i en representation kan få ett helt sceneri att framstå som äkta och trovärdigt. Men trots framgångarna och den stora uppmärksamheten så är det få italienare som förknippar Zlatan med Sverige (Agenda, SVT1, 050529). I uppmaningen placeras kraven att framställa sig som en äkta Invandrare. Den Andra inkluderas genom sitt utanförskap. Var placeras attraktionen i en recension, en fotbollsdribbling, ett hemma-hos-reportage eller en bild? Där fanns inget man med säkerhet kunde berätta, där fanns inget, platsen var tom förutom på de läckande, osäkra, famlande berättelser som omtalade området i negativa ordalag eller ett område som behöver hjälp. För att tydliggöra de premisser som verkar för den massmediala uppmärksamheten, de villkor som ger den uppmärksammade möjligheten att tala i offentligheten, kan relationen mellan subjektet och media betraktas som en gåvoinstitution eller ett gåvoutbyte (jfr O ’ Dell 2002). – Jag spelade för landslaget, inte för Juventus. Even though the media leaves both him and the reader with the notion that he now has a chance to speak and be listened to, Burgos soon discovers the restrictions of his public appearance. Den massmediala personlighet som porträtteras framställer en subjektposition som inte bara är förutsägbar utan uttalandet reproducerar också den semiotiska relationen till äkthetsmytologin, eller den fantasiram som spinns kring förorten. Som fantasi betraktad så visar djungeln upp samma karaktäristik som när den var geografiskt avlägsen. Den hierarkiska ordningen är för alltid giltig. Det kan vara en känsla som kommer ur den avbildades motvilja mot att bli porträtterad men också i själva kompositionen av bilden. Resetematiken återkommer här som en viktig aspekt för att synliggöra hur den invandrargjorda manas till specifika gestaltningar. Maktförhållandet är inte symmetriskt. Graffitin bär inte med automatik med sig den autenticitet som förutsätts finnas när färgen fästes på en betongvägg. Shadwell tog mig åt sidan och sa: – Jo, din accent, Karim.

Rackaren eller nattmannen, som han också kallades, Fick inte lov att gå in i stugan på något ställe längre Än till den första bjälken. Allt vad han skulle ha, skulLe langas till honom. Drack han av något, skulle det Skållas och sköljas väl. Han hade mycket att uträtta. Den som man högg huvudet av, skulle han begrava. Dog ett "ög" (kreatur) skulle han flå det. De hade ingEn lön. Men 2 gånger om året körde rackaren och Hans kärring omkring och tiggde. Han skulle helst ha Ett par kappar havre och en bunta hö på varje ställe. Hon likaledes 1 skålpund ull eller en lock lin. Himmelsbrevet. Det skall finnas ett brev, som kommit ner från himMelen. En dräng som hette Jöns fick uppenbarelse Om brevet, att den som har det, förvarar det och Tar avskrift av det, skall aldrig något ont gå över, Varken honom eller hans hus. "Himmelens bud -" Så började det. (Tyvärr kunde sagesmannen ej erinra Sig mera. Han hade en gång gjort en avskrift av det, Men kunde ej heller finna den.) Ordstäv. "Det är ett sätt att bli salig i hast", sade gumman När hon åt upp psalmboken. "Det här lägger jag mig Inte i", sade bonden, när kamraten ramlade i dranka Karet. "Välkommen i det gröna!", sade fan när han Satte sin mor i nässelhögen. (Fotografi av Viesten vid Hilleshögs boställe.) Jöns Persson i Glumslöv (fortsättn från en föregående bok) Kardevisan. En sed från forna dagar på landet ännu är Att kardegille göra, som matmor alltid plä'r Att bjuda byens pigor och alla kärringar Att komma till att karda från kväll till ljusan dag. Om mor den dag är knarrig, man inte undra bör Sött bröd skall hon ju baka, i koppen lägga smör Och kaffebönor mala så det kan räcka till Och granna gorånskakor hon även hava vill. Vid översta bordsänden där sitter käre far Och utav finkelflaskan en sup han ofta tar Och drängarna förtjusta i flock på golvet stå Där de med andakt höra på vackra sångerna.

– Herr Taffs rördes af sina egna ord till den grad, att tårarna kommo honom i båda ögonen – vi veta att det ena var tåradt för beständigt – och betraktade sina åhörare för att se, hvad verkan det haft. Fru von Werden log. Förvandlingar. De skulle förtälja en kedja af brott, börjande med några svaga hjertans strider om det rätta, och slutande med hån, förtviflan och vanära. Men först hafva vi en sak att uträtta här, Kryss; är den der mannen qvar i Rom ännu? – Förlåt mig! Fru Åfält utfor i allmänna reflektioner öfver tidens osedlighet och fru Agatha kallade sig sjelf en olycklig menniska, emedan hon varit den första att införa Laura i deras societet. – Jag har hört honom säga det sjelf, och sett dig, efter en stunds strid med dig sjelf om det rätta, gifva vika, såsom naturligt är, för en starkare känsla, sätta dig ned att åter åhöra honom – genmälde Eneträd med mera stränghet i sin röst. För er har verlden endast pris och beundran, och i sanning glädjes jag icke deröfver, att den en enda gång gifvit prof på smak. Och likväl kan du tala om offer! Jag tryckte tyst hans hand, och han fortfor: – Mycket är icke att säga. Hon blef alltså guvernant och måste såsom sådan ännu mera lägga band på sitt nyckfulla och frihetsälskande lynne, än förut varit fallet. Hon skyndade sig sedan med sin klädsel, bäddade sjelf upp sin säng samt städade och prydde det lilla rummet. Vore du död, så skulle jag såsom enka sörja dig hela mitt lif. Ni måtte hafva föresatt er att för ert eget nöjes skull åstadkomma så mycken oreda och sorg i den krets, inom hvilken ni vistas, som det är er möjligt. Hon berättade mig helt okonstladt, att hon hade, efter allt hvad madam Malm och Fredrik berättat henne om mig, väntat, att jag skulle se ut på ett helt annat sätt, än jag gjorde. Kapten Rabbén hade här vid lag blott yttrat den önskan, att hans dotter skulle behandlas samvetsgrant samt få lära allt, hvarföre hon hade anlag och håg.

2, 3, 5, 6, 7 §§ Ikraft 2009-07-01 Rubrik Förordning (2009:558) om ändring i förordningen (2009:280) om statsbidrag för fortbildning av personal inom förskolan SFS-nummer 2009:558 Omfattning ändr. 2 § Ikraft 2011-07-01 Rubrik Förordning (2011:436) om ändring i förordningen (2009:280) om statsbidrag för fortbildning av personal inom förskolan SFS-nummer 2011:436 Omfattning ändr.

Jo, jag skulle säja till honom, att om jag var femti år yngre och ogift och fick se en sådan flicka som Charlotte, så där full av sprakande liv och med något visst över sej som ingen annan har ja då, då skulle jag själv fria till henne! Jag känner det så där lugnt och behagligt som om vi hade varit gifta i tretti år. Nu lovade hon Karl-Artur att hitta på en annan överraskning åt gästerna. sa Karl-Artur. Hon fäktade med armarna, ansiktet grimaserade, och så kastade hon sig tillbaka mot kudden och skrattade för full hals. Charlotte tvärstannade. Prostinnan somnade nästan genast. utropade Schagerström. Tänk om mamma har ställt till med kalas för att fira att jag har klarat provet! Han ville inte bo i en stor stad. Och vem träffade hon där, om inte Karl-Artur-! Charlotte reste sig upp och sa adjö. sa Schagerström. Karl-Artur borde ha vetat, att ingenting kunde såra mej djupare, än att stå där och tala om mej och min kärlek inför en sammanrafsad hop folk, som skrattar åt mej eller tycker synd om mej. Hon förstod, att Karl-Artur på detta sätt ville visa människorna vägen till den sanna lyckan. Det var något i Charlottes lugn, som oroade Karl-Artur. Ja, Charlotte hade förstått. I det brevet säjer jag, att jag inte vill begagna mej av att det har blivit så, att du har kastats i mina armar. I sin förtvivlan böjde hon sig ner och kysste hans hand. Då sa han: När du kommer hem, finner du ett brev från mej i din sängkammare. Vad de än har gjort dej i Karlstad, så har det varit för ditt bästa. Hon, den andra, var den enda, som kunde göra något. sa Karl-Artur. Hon kunde inte försvara sej. Jo, så var det. Efter ditt och efter världens sätt att se, har hon varit en utmärkt mor, sa Karl-Artur. Men den sköna sommaren har varit till hjälp för Charlotte. Det är hon visst inte! Nej, det blir att tiga och bereda sej på det värsta. Be mej inte mer, Charlotte. Jag ger fröken Löwensköld min uttryckliga tillåtelse, sa han, att inställa lysningen nästa söndag. Varför har hon ingenting sagt till oss? Och när han hade avlagt sin examen, lät hon honom förstå, att hon älskade honom.

Men han sa att han skulle vara där också, för det hade Apan sagt och eftersom de skulle åka med det tåget bara ner till färjan spelade det ju ingen roll. Guttaperkan reste sig och vände sig mot klassen. Lamporna brann oroligt i den iskalla luften som stjärnor i fjärran, men ändå syntes varje ljuspunkt tydligt och för sig. Han virade scarfen fyra gånger runt halsen och upp över munnen, så knäade han och lade in högre växel igen, gav Mimse en lätt knuff framåt och fortsatte in i det virvlande grå med samma förtvivlade elegans som Jan Långben. Han hade förstört stämningen. Men hon kunde förstås heller inte bada tillsammans med de andra. Kunde meningen inte lika gärna ha ersatts med: " Rättning framåt, framåt marsch! " Hälften hade glömt boken hemma, resten hade glömt att det var till idag. skulle det bli på ett annat sätt, elegant, poetiskt och sofistikerat. Vi vill gärna att du ska följa med på den där resan, både pappa och jag, men vi måste också vara realistiska. Du är bara full av sågspån. Glasögonen var immiga av all fukt och det såg ut som om han inte hade några pupiller. Vattnet plaskade ner mot emaljen. De andras stod runtomkring i skollokalen. Om man ska ... Ska han aldrig uträtta något? Bonke sköt ändan bakåt över sitsen och kom upp i ett slags halvt stående ställning. Både därför att han på något sätt höll med och därför att han var glad att Jappe talade till honom. Mimse drog sig lite tillbaka. Det är min plats. Vindjackan var så kort och hölls ihop så stramt i livet (av ett bälte med äkta resår i) att den ibland gled upp och avslöjade skidbyxornas pressveck, som försvann ända upp under en mjuk olle med rendjursmönster, renar som sprang efter varandra, bruna på vit botten. Lektor Flak, sa Apan. Timmer förde ofrivilligt handen upp till ögonen och såg sig förstulet omkring mellan fingrarna. I förhållande till de norska pengarna var det så att säga fråga om en överfarbror. Timmer ryckte på axlarna. Gick den då inte bara upp i rök? Det spolades inne på toaletten när han gick förbi. Nu böjde han sig över boxen som om han också tänkte lukta sig fram. Ja, det är klart! Ja, ja. Ja, lektor Flak. Det var fint. Men ändå.

Enligt regeringen innebär miljökvalitetsmålet bland annat att ” skogar med hög grad av olikåldrighet och stor variation av trädslagssammansättning värnas ” .1352 De stegrade målsättningarna om ett mer intensivt skogsbruk med bland annat ökat uttag av biomassa, som till exempel stubbar och död ved, kan emellertid komma att leda till en mer homogen skog i landskapet.1353 Av Naturvårdsverkets utvärdering 2012 följer också att vare sig målet om Levande skogar eller Ett rikt växtoch djurliv kommer att kunna nås till målåret 2020 med nuvarande eller planerade styrmedel.1354 Som nämnts inledningsvis har eller ska delmålen ersättas av etappmål.1355 Flera av etappmålen under miljökvalitetsmålet Ett rikt växtoch djurliv har beröringar för möjligheten att nå strukturell heterogenitet i landskapet. Jfr 31 kap. 4 § MB där ersättningsrätten regleras. Det andra hotet är klimatförändringen, se a.a. s. 4. Att domstolen hänvisar till IBA 89 ger dokumentet de facto bindande effekt mot bakgrund av att MS måste lägga fram motbevis för att frångå kriterierna däri, se Jans och Vedder, European Environmental Law s. 454 f. 1145 Se mål C-44 / 95 Royal Society for the Protection of Birds ” Lappel Bank ”, särskilt p. Skyddsobjektens värdestatus kan exempelvis variera beroende på var i landskapet de är lokaliserade. 1327 Se Åström, Strukturell heterogenitet i skog och ovan under avsnitt 2.4.3. 315 Se Saunders m.fl., Biological Consequenses of Ecosystem Fragmentation: A Review s. 23 f., som dock lyfter fram att korridorer även kan leda till mer negativa effekter, såsom att skadeangrepp kan sprida sig mellan olika bestånd. Täkt och jordbruk skiljer sig dock åt i ersättningshänseende. EKMR gäller, enligt lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som lag i landet men har genom 2 kap. 19 § RF getts grundlagsstatus – lag eller annan föreskrift får nämligen inte meddelas i strid med EKMR. 890 Se prop.

marnas uppdelning fortfarande äro bosatta på sina gamla hemorter skola skola förvisas till andra guvernement Vilka tragedier döljer in te denna korta notis Tiotusentals familjer ryckas upp från sin hembygd där de sedan generationer varit rotfästa och drivas bort till något som för många många väl ter sig som ett främmande fientligt land. Ett nytt likande t i l l minga andra Ryssland har att genomgå Vill höja tjänstgöringen i domsaga till 2 år fiskalsgöromålen hjälten Ludendorff lyckades inte upptill I år samt att den kvinnliga domaraspirantens bringa mer än ett par hundra tusen, maraspirantens ålder bör vara trettio röster Sir transit gloria mundi ordning.

Därefter tillsättas sockret, äggulorna en i sänder, de fint skurna apelsinskalen och succaten, de rensade och förvällda russinen, det nätt rifna citronskalet, den skållade och malda sötmandeln samt den skållade och fint hackade pistaciemandeln. Det siktade hvetemjölet, väl blandadt med bakpulvret, nedröres och sist tillsättas de till hårdt skum slagna ägghvitorna. Massan hälles i smord och brödbeströdd kransform och kakan gräddas i ordinär ugnsvär:iie omkring 2 tim. Den uppstjälpes efter 10 min. och serveras när den kallnat, till kaffe eller te. Specialegenskaper: Genom den gnlaktiga, mineralrika proteinhinnan: närande, dryga, fin smak. — Tillverkas under läkarekontroll. — KÖKSALMANACK tet i sänder, under flitig rörning och afredningen får koka under 10 min. De frästa champinjonerna iläggas och stufningen afsmakas med peppar, salt. Ägggulan tillsättes och stufningen får sjuda, hvaTefter den fylles i croustaderna, som genast serveras. " l / li *. nypon, 3 lit. vatten, 1V kkp. krosssocker, 2 msk. potatismjöl, 2 hg katrinplommon, 20 gr. sötmandel. Beredning: Nyponen sköljas väl. De påsättas i kallt vatten och få koka mjuka omkr. 2 tim. under det soppan då och då får en kraftig vispning, för att nyponen skola gå sönder. De passeras, sockret tillsättes och soppan får koka upp samt afredes med potatismjölet, utrördt med litet kallt vatten. Soppan får därefter ett godt uppkok, skummas och afsmakas. Den serveras med de kokta katrinplommonen, den skåLade och i långa strimlor skurna mandeln samt vispad grädde. benfritt oxkött, 1 hg. gräddmjölk, / kkp. stötta ELISABETH ÖSTMAN. Crou stader med champinskorpor, 1 msk. salt, Vj tsk. hvitpepp ar, 1V lit. jordärtskockor, / 4 lit. jonstufning (f. 6 pers.). k jol. K P.

– Ja det här, det är jag just lika klok på ändå, – sade fru Berg misslynt för sig sjelf, – om de bara inte rest sin väg som galningar, så kunde man väl utfunderat något, men nu är det plakat slut Ja ja, det är väl bäst att jag går ut och lagar maten i ordning, – fortfor den goda frun i sin monolog, – för det faller mig just in att jag, rätt som det är, har Larson här med bud att hofmarskalken genast vill äta middag som han brukar, när man aldra minst har räknat på att snart ha den i ordning liksom fyra rätter vore lagade i rappet, – slöt fru Berg muttrande, under det hon knöt en schalett på hufvudet, letade i en korg på bordet full af nycklar i alla dimensioner, utvalde slutligen tvenne deraf, – slitna och blanka som stål af det dagliga begagnandet – trädde dem på lillfingret, och följde Lisa som redan gått ut. En nygift man. En regnig och kall afton åtta dagar derefter, passerade tvenne nedsmutsade resvagnar Horns tull i Stockholm, och stannade utanför det lilla vakthuset. En sömnig besökare kom ut med en lykta i handen, tummade de resandes kappsäckar, och stannade vid den främsta vagnen, der blott en person väl insvept i en kappa, med mössan neddragen djupt i pannan, snarare låg än satt, med fötterna hvilande på framsätet. Besökarn rörde vid hatten och yttrade lakoniskt med sömnig och dåsig röst: ”namnet?” – Grefve P. ifrån Småland, – svarade Didrik, som lutade sig ned ifrån kusksätet der han satt; besökarn nickade och vagnarne rullade nedåt den långa smutsiga Hornsgatan öfver slussen, veko af inåt staden och stannade vid ett stort gammaldags hus med uthuggna stensirater, figurer och vapen öfver porten samt hela framsidan prydd med girlander af blommor och frukter i bildhuggeri. – För upp henne, Didrik se till att ingenting fattas, och sök att utforska om hon önskar något, – sade Edvard och lade sin hand på Didriks axel, då han steg ur vagnen. Didrik såg på sin husbonde uppmärksamt innan han svarade, ty i dennes ton låg en vekhet, som han icke hört allt sedan det olyckliga brölloppet.

Liksom de gamla sagomotiv som vandra från kultur till kultur, genom den ena tidsåldern till den andra, så dyka plötsligt upp bland de allra modernaste samhällsfrågorna företeelser och föreställningar, som under århundraden varit föremål för grubbel och bekymmer men alltjämt äro lika nya och brännande, och ge en stark förnimmelse af den mänskliga kulturens, trots alla skiftande former, väsentliga oföränderlighet och sammanhang. Medeltidens kanonister skulle sålunda från sina lärda verk de justa mercede utan svårighet finna anknytningspunkter till våra dagars vetenskapliga diskussioner om lefnadsstandardy parasitism och minimilöner; och de gamla skråmästarna och gesällerna skulle säkert funnit yrkandena på samhällets ingripande i syfte att lämna näringsutöfvare ståndsmässig utkomst fullkomligt naturliga och i sin ordning. Något nytt i princip innebär det moderna krafvet på lagstadgad minimilön alltså icke, men väl har problemet vuxit i omfång och svårighet med de väldiga förändringar i näringslifvet, som maskinism och kapitalism i förening åstadkommit, liksom förutsättningarna för ett ändamålsenligt och samhällsgagneligt ingripande — på detta liksom andra områden — icke äro alltför stora under den absoluta demokratien och partimaskinernas herravälde. » Eviga och oföränderliga ekonomiska lagar » stå säkerligen icke i vägen för dylika åtgärder, lika litet som tyngdlagen stått i vägen för aeroplanen eller luftskeppen; men väl lär den historiska erfarenheten, att lagstiftningsexperiment, som ägt rum icke i samverkan med utan i okunnighet om dessa lagar, varit lika dömda att misslyckas som Ikaros ' om oförsvarlig brist på tekniska insikter vittnande himlafärd. De senaste åren ha bevittnat en mängd framgångar för den lagstadgade minimilönen. Det är icke blott i Australien, de sociala experimentens och de säregna ekonomiska, demografiska och politiska förhållandenas land, där den kommit till användning. I Amerika har den införts (för kvinnor och barn), och där ej endast i en af den Den lagstadgade minimilönen i praktiken.DAGENS FRÅGOR 67 vilda västerns stater — Oregon — utan äfven i det, både hvad kultur och ekonomi beträffar, Europa snarlika Massachusetts (om också icke i sin strängt obligatoriska form), hvarjämte åtminstone nio andra, hvarandra vidt skilda, af Unionens stater förbereda liknande lagstiftning.

U NDER D E T A T T den moderna kvinnan för sig eröfrar det ena arbetsområdet efter det andra och alltjämt häfdar sin arbetsduglighet bredvid mannen, har hon knappast ännu vaknat till medvetande om sin ställning utanför arbetsområdet, lika litet som hon tyckes hafva klargjort för sig det egentliga målet; för hvilket hon arbetar. Följden af dessa ändamålslösa sträfvanden blir naturligtvis den, att det kvinnliga arbetet kommer i misskredit, och att de ekonomiska resultaten äfven blifva de för henne lägsta möjliga. Tusende kvinnor innehafva platser i banker, försäkringsbolag och andra industriella institutioner, där de utföra ett lika ansvarsfullt och maktpå- liggande arbete som sina manliga kamrater, men i de allra flesta fall mot en lön, som uppgår till hälften eller en tredjedel af den manlige kamratens på motsvarande post och utan utsikter till befordran, som utgör den drifvande kraften vid mannens arbete. Om man nu något närmare skulle försöka ingå på orsakerna till dessa mycket ojämna löneförhållanden, så skulle man naturligtvis först och främst bemötas med den allmänt gängse satsen, att mannen såsom familjeförsörjare i första rummet måste tillgodoses, och att kvinnan inför detta faktum måste sänka sina pretentioner. Det är således försörjningsskyldigheten, som blir i första handen åtgörande för lönernas reglering — ej arbetsdugligheten. Men hur ställer sig i sådant fall frågan för de män, som aldrig gifta sig, och för de kvinnor, som kommit i den ställningen att de måste försörja ej blott sig själfva, utan kanske äfven någon nära anhörig, bidraga till yngre syskons — ofta bröders — uppfostran o. s. v. Det kan äfven finnas kvinnor m e d försörjningsskyldighet gent emot andra, och det finns kvinnor med försörjningsskyldighet gent emot sig själfva. Denna skyldighet tillhör nämligen kvinnan såväl som mannen. The honest earnest man mwt ': / work. The woman also — otherwise she dröps at once below the dignity of man. (Elisabeth Barrett Browning.) Men hurudana äro den arbetande kvinnans själfförsörjningsmöjligheter?

Hart otroliga äro historietterna om denne bonvivantikers minst sagt nonchalereska uppträdande, och detta t. o. m. inom hovets hank och vägg, där han å något egendomligt sätt lyckats finna en öppen dörr, och vet jag mig faktiskt ej hava sett ett enda konterfejporträtt av honom, där han ej sitter i blotta skjortärmarna, sålunda rentav inför fotografen, ja, tycks det oftast ha varit både si och som så även med västen, en nonchalans, som icke blott torde varit skälet vadan han, hur tolerant och frihetsvänlig konung Gustav III än var, ej lyckades förvärva någon representablare beställning, och allra minst något kyrkoherdesäte, utan vart dömd till kvarstad i tullen, men även kastar en betänklig reflexionsspegel å hela hans poetiska gärning: ett par, skryt åsido, rätt tunna volymer sånger, tydligtvis hopkomna helt improvisoriskt eller i ren vårdslöshet och väl knappast avsedda annat än att jämväl så föredragas, som ett slags lösknäppta varieteteller gluntsånger till luta eller harmonika. Tråda här minsann ej några romantiskt idealiserade herdar och herdinnor, sådana man helst velat tänka sig dem, Terpsikore med fromulliga lamm å gröna esplanader, utan tumla sig rena vardagsprofiler av de mest borgerliga namn, en Fredman och Mollblad, en Ulla Winberg och Fredrika Bremer, i gröngräset, så gott som alltid klädda som man säger å hafs samt ej sällan med både buteljer och matrester kringkastade huller om buller å campingplatsen; och lyckas vår poet näppeligen giva en värdigare bild av normalt restaurantliv när han esomoftast förflytter sina modeller till något hotell, – rinna å det mesta koalitionerna ut i allsköns oordningar och krakel.

Ljungkebjerskungens dotter och Stötekullsfolkets Herre (Stötekull = en hög i Brösarps församling). Men När du kommer dit, så får du ej tala och ej nämna Gud, Ty då kommer du aldrig ifrån mitt folk. Men gör du Som jag har sagt, så kan du nästa natt gå till Rörums Kyrka, så ska du nedanför densamma finna den guldSko som min häst nyss tappade, det ska vara din Belöning." Bävande hörde spelmannen vad den andre sade, men Kunde ju ej göra någon invändning, ty han var under Den andres trollmakt bunden. Och genom luften i Susande fart bar det bort över Vitaby mot Ljungkebjer, Och dit komna sänkte sig hästen ner till marken mitt Framför bergporten, som ledde in till LjungkebjerspyssLingarnas boningar. Ryttaren bultade på porten, och Denna vart då öppnad av rödoch grönklädda pyssLingar som med stoj och larm förde ryttaren och spelMannen in i berget, där hela den övriga pysslingaskaran Befann sig. Lite misstroget tittade bergfolket på den ljusHårige främlingen med fejlan, men mannen som fört Honom dit lugnade dem och sade att denne spelman Var den som han hade ridit för att hämta hos högfolket i Villfarahögen i Järrestad. När pysslingarna hörde detta, Begynte de åter med sitt stoj som förut. Och på bord Av gnistrande granit sattes nu mat och dryck fram på Fat och i skålar av silver och guld, och i de gyllene kärlen Återspeglades de många facklor som hängde i de skum

Kvinnorna ha gagn. bilda våra åsikter efter andras. Det 1921 av riksdagen stadfästade grund­ " efter de grunder konungen och riks­ skett ifråga om den politiska röst­ tagit spådomarna med lugn, väl ve­ är förenat med mindre ansträngning, lagsändringen angående rätt även för dagen godkänna ". P. S. rätten och äktenskapslagstiftningen. tande att strid mot väderkvarnar, ooch det förefaller oss även försvar­ kvinnor att av konungen utnämnas Kommer just nu från rikssalen, Dessa grunder äro ännu icke fast­ Erkännes och tillämpas denna prin­ undviklig i det politiska livet, är värst ligt, endast den källa vi hämta vårt. och befordras till samma ämbeten ställda men komma att upptagas cip av staten, kommer den, där­ där jag stått i kö på läktaren för att för de stridande själva. vetande ur synes oss förtroendeingi­ och tjänster som män. Härifrån har till prövning och lagfästande in­ om rader ej tvivel, att godtagas även höra kungen hälsa " Svenska män och Jag tror vi kunna vara övertygade vande. Men den tid vi leva i, är icke dock undantagits prästerlig tjänst så­ om den närmaste framtiden. kvinnor välkomna till riksdagsarbe­ av de kommunala och enskilda ar­ om att det välkommen som uttalades för det blinda förtroendet eller för vida ej annorlunda bestämmes av ko­ tet och uttala sin tillfredsställelse över Vad komma dessa grunder att betsgivarne. var uppriktigt menat. Och det före­ den lättja, som hällre anammar an­ nung, riksdag och kyrkomöte. (Till gälla? Jo: Den föreslagna reformens lösning i föll helt naturligt att Kerstin Hesselatt medborgarrätten tillhör " alla full­ dras tankar, än själv bildar sig en andra statens tjänster än de s. k. full­ myndiga män och kvinnor ". Vilka områden av statstjänsten denna riktning innebär icke något gren skulle sitta i F. Koch se hem­ egen åsikt. Det mesta av den sam­ maktstjänsterna hava kvinnorna re­ som skola stängas för kvinnorna.

äfven vår herde, som kallades Häggren, fick detta erfara. Hans ansigte särdeles väl bildadt och uttrycksfullt hade denna prägel af skarpsinnighet och intelligens, hvilka förråda snillet och tänkaren. Från föreningens filial i Linköping afgick till mötet följande telegram: Så blir lättingens, brottslingens lott, han må blanda och spela sina kort huru väl som helst: hans slutliga välförtjenta straff blir dock – fängelse och vanära. Det står i Herrans hand, om vi någonsin mer här i verlden träffas; ty vi stå båda två vid grafvens rand och våra bräckliga kroppar bära vittne om att skördetiden är för handen. Vi äro nog djerfva att påstå, det alla menniskor äro optimister, fast i mer och mindre grad, men att det optimistiska elementet hos dem blifvit tillbakasatt och fördunkladt af hvarjehanda lätt förklarliga skäl. Jeppe blef skild från sin kondition. Derigenom att hans far råkade på obestånd, måste han ut och konditionera som informator och det gjorde att han tog studenten i Upsala ett år senare än hans kamrater. – Ludvig Anton Peter Nils Skilling. – Var lugn, min rosenknopp, min ädla skatt – tröstar Sven Bullander henne. Och efter smulor leta ni förstår mig väl. Här står att läsa en artikel, undertecknad » Lagom », i det han räckte den åt Jeppe, och denna artikel, fortsatte han sorgligt – sprutar så mycket gift, så mycken försmädelse mot » Törebodaglunten » – om jag så får uttrycka mig – att jag, sedan jag genomläst den, finner mig på det smärtsammaste sårad deraf. Knackningen ökades, bombardementet med stenarne likaså och det gälla skriket tilltog i styrka. Allting har dock ett slut; knappt skymningen börjat att kasta skuggorna öfver den ödsliga mo, det blodiga slagfält, förr än krigsguden Mars fick lemna sin plats åt Mor pheus, sömnens vänlige Gud, som nu tillträdde sitt välde, öfver de trötte kämparne, som ock tyngde af » nektarn », sökte sig skydd bak en stock eller sten eller moss lupen gärdsgård, och hvarhelst en buske der fanns, låg en slumrande titan.

edh sig brukat det ordet skijtspigger, som i actis nämnes, ey heller hördt det ordet någonsin för än han hörde det af Wolchers mun. Neekte och inständigt med edh sig icke kallat h:r Schefferi dotter skietflicka. Uplästes så Tolfstadii witne, och frågade om dhe meer af honom desiderera, dhe sade ia der till, och effter Tolfstadius hade reserverade sig in actis, att påminna sig något effteråth, tillätz han det nu giöra. Tolfstadius inkom, och frågades om han wille nu något tilläggia, item om han det wille giöra på förre edh. Han sade sig på sin förra eed det willia giöra. Wolcher fr:de nu, om icke Tolfstadius minnes, det Rinwmus kallade honom skietspigger. Tolfstadius sw. sig fuller wetta att någon gloosa war det, men minnes intet, om det war det eller det ordet. Frågades sedan Tolfstadi»j, om Rimmius sade om Professorens dotter skietflicka? Han swarade, så sade han wij äre narrar, som dricka sådanes skåhl. Hade nu intet meer säya. Parterne affträdde, gick altså till doms. Resol. M:r Wolcher böter 1. för en blånad på stadzfiscalen Rimmium 12 mk sölfmt. 2:do. Ett kiöttsåår 12 mk smt. 9 cap. Sm. med wilia. 3:0. En pust 6 mk smt. 12 cap. ejusdem tit. Barberarelöhnen skall M:r Wolcher betahla, det Wolcher sade sig reda giort, Böterne lofwade Wolcher och oförsummeligen betahla. Fiskalen gaf sin deel till dhe fattiga. Inkom M:r Gabriel Duure emot Ol. Utter för något tahl som skall wara spridt om hans hustru, till hwilket denne Utter hålles för baneman, och är derföre dteradt. Och sade Duren honom sagdt sin hustru, hust. Marina Erssdotter, i Stockholm sittia

beprisade i och i alla tonarHon reducerar oradd den & ter besjungna " ljufva kvinnligheten " till dess tvifvelaktga varde af ett mannens erotiska krab tillfredsstallande sexuellt ideal samt papekar hurusom kvinnans vasensart, genom de af mannen fastslagna forestallningarna om hvad hon " bor " vara, pressats in i en frammande och gjord form. " Forst dai skall man lara kanna hvad kvinnorna aro, nar det icke mer foreskrifves dem hvad de bora vara ", sager Rosa Mayreder i detta sammanhang. Och hqn smular lugnt och stilla sonder den mannens idealbild af kvinnan, - som under manskdaldrar genom sitt suggererande inflytande format kvinnan till sin liknelse, hindrat hennes uiveckling af sitt sjalf. " Ingenting bor vara kvinnorna SA angelaget som att kampa mot det abstrakta begrepp, hvartill de bestandigt forvandlas genom det manliga tankandet. Mot kvinnan. som idol maste de kampa, oin de vilja erofra sin ratt i varlden som reala personer ", fortsatta hon. Manlighetens begrepp atervisar hon sasom prisvardt p& ett tidigare sainhallsstadium, dar dess kannetecknande egenskaper - styrkan, erofringsoch kamplusten - kunde f& gora sig gallande och vor0 af verklig betydelse. Daremot papekai hon hurusom i det moderna samhallet de speciellt " manliga " egenskaperna icke langre vinna At mannen. pris och foretrade. Konstnaren, vetenskapsmannen, kontoristen, fabriksarbetaren ha icke bruk for manlighe ten i dess egentliga betgrdelse, och dock prisas den allt jamt som det ideal som mannen bor fasthalla och b i i i - nan se upp till och dyrka. Till och med inom krigaryrket ar vardet af den primitiva manligheten betydligt redxeradi. De allt mer fullandade forstorekeverktygen, som f& vandlat kriget till ett massmordande pa komniar,do ock under afstandsforhallanden som gora det hela +i! ett] maskinmassigt manovrerande, inskranka eller s2 goat SUX.

– Låtom oss ej bekymra oss om hvarandras namn. – Lika mycket, men som min bror är säker på att hans förvaringsrum är i trygghet för alla obehörigas blickar, är det troligt att han ej, förrän det blir för sent att förskaffa sig nya bevis, varsnar att han förlorat dem; under tiden skola vi dock, tagande det säkra för det osäkra, ej försumma ett och annat försigtighetsmått. Sättande sig bredvid honom, återtog hon: Makar kunna vi, som sagdt är, ej blifva, men vi kunna blifva vänner syskon. – Det faller mig in, att det är den der gumman i grandungen, som velat skrämma mig, men hon kan det ej, ty Gud och min kärlek uppehålla mig. – Hans hustru eller hans fästmö, blott jag är hans, är mig lika, men han önskar det; han har föreställt mig, att jag i samma stund, som den presterliga välsignelsen är läst öfver oss, får bära hans namn och detta, förstår du, har för mig stort värde, icke derför att få kallas grefvinna, ty det är ett lumpet ting, men att få utbyta ett namn, som icke är mitt, emot det, som är mig kärast af alla namn här på jorden. – Jag skall underrätta min man om herr grefvens besök. Hon följde honom till dörren, der hon ännu en gång sträckte sina armar emot honom. – Icke tänker fröken på sitt lif åtminstone, det är allt, hvad jag vet. – Ack, min mor, ersättningen är, i jemförelse till hvad han borde ega, ungefär som skuggan af menniskan i förhållande till henne sjelf. Ja, min mor, de hafva nu spridt sig ända ned till Östergöthland. – När Gud är med oss, hvad kunna då menniskor göra oss? Vet då, att jag var en bland de första, som såg den fallne konungens lik. – Jag tycker budet kunde nu vara här igen. – Sätt den först på hennes hufvud. Ehuru af själ och hjerta erkännande hans värde, kunde dock ej Sigrid fullt underskrifva detta den älskande flickans intyg. – Det är omöjligt, att icke älska henne, yttrade Sigrid. Den förstnämnde hade uppväxt allt för hastigt; figuren var så lång och smärt, att han tycktes hafva möda att uppbära densamma. När hon ändtligen

Den ar af allt att döma endast stämda för den käcka unga flickan, inen de hade e r i kvarlefva af en senare tids bemödande att göra kunglig order att endast med försiktighet begagna sig henne till ett pil all egen förjänst utblottadt redskap af hennes rhd, och under hela fält.t&get underläto de i gudomens hand. Sannolikt har hon, som med halfva därför att inviga henne i sina planer. Och dock visitt väsen lefde i andevärlden, i det ' dagliga lifvet sa.de det sig gång på gång, att de rAd hon gaf, hvilka förefallit tyst och själsfrAnvarande, sh i grund olik mestadels gingo. ut p& snabb handling och oförfäradt andra jainnhiga unga kvinnor som inöjligt, den norm, angrepp, alltid följdes af lyckan. Utanför Orléaiis murar skulle Jeanne d ' Arc iiu efter hvilken man troligen dömde henne. Däraf talet om hennes bristande begiifning. Hos lienne lag denna för första g h g e n visa, livad hon dugde till i stridens ht ett he1.t annat omrhde. Hade man hittills befarat, att; hon endast vgrit det mhtt af själskraft liou, en svag kvinna, förbrukade stor i orden, SA kunde alla konungens troinan nu för att fylla en uppgift, som kunde öfverst-igit en bevittna, att hon var större i gärningen. En s& eldig mans f örmf~ga. Man m& l~etrakta hennes m.ission haiiförelse, ett sa oförskräckt mod fanis det icke maken som. gudomlig eller icke, en oerhörd inre samling af till i hela armén. Nar alla ropade fly, fly, ljöd hennes alla personlighetens krafter erfordrades dock i främsta medryckande rop: fram, fram, de äro i vara händer, rummet, antingen det gällde att - s&om hon själf hugg in! När alla andra fälttecken veko, pekade hentrodde - helt ställa sig under en Iiögre makts inflynes hvi ta ban& framht.

antal af dylika .katastrofer medelbart eller oiiiedelbart låta Iiiiilföra sig till förluster genoin borgen. Kaiidt ar einelle~~tid, att dels nihga fall gifvas, dar borgen. ingas lattsinnigt och ntnn tanke p % framtiden och att dels i andra fall dcss oi-sak iir att söka i alltför stor iinilfallenliet gent emot pockande aflärsviiiiiler och bekanta. Klart ar att vid inhga dylika tillfällen ett v#lbeliötligt r %di.iiiii till besinning sknlle gifvas en inöjligen alltför obetäriltsain och iindfallaiide husfader, om det enligt lag ål5g.e 1~onon-1 att sa ni tycke.^ före borgens ingående iiiliäinta l~~istriins 8ii motiverar motionären sitt förslag, hvilket lian för öfrigt bctecknar soin en reform, hvilkeii viil borcle svara i ~ o t clen utveckling det alliniiima riittsmedvetandet nu Iiiiiinit. Från skilda håll. Sverige. Cczrin Molin j. Detta n&nn bars af on kvinna, Iivars blygsaiiiina. eliiiru gagnerika verksamhet fick en lika hastig som soiglig afslutning, i det döden skördade henne rid sjalfva början af de11 bann, ht Iivilken Iion beslutat ägna sitt lif, ' sjiiksliötersk~s. E ' rökeii Molin. var iiainligen ett at ' offi-en vid olycksliäiidelsen p % Angeimanelfveii cleii 2H okt. förlidet ar, livillzeii sorgljga katastrof och det deltagaiide densamma väckte öfver liela landet, äiiiiii torde vara i friskt ininlie. 8oi !i fröken Molin mr.

långt på flychten begifwit, uthan ett stycke wägh från gården sigh undanhållit, och emedan dhe maat fingo uthi tolfmannens, Pehr Ingebrechtssons gårdh, näst hos Skarpens gårdh, kom han sielfwilliandes i gården till dhem, det Per Olofsson j Kousta, den dödes hustrus måhlsägare och tillika witnade, sandt wara. Dråparen Joen Skarp blef her hoos af rätten till sprordh, om han ofwanbemälte dråp på ryttaren Olof Swahla begångit? R:s, det han medh ångerfullt modh bekänner sig hafwa dråpet begångit; men sådant genom nödhwärn och hemgångh säger sig till sådant wara twungin; medh ödmjuk böön hos Gudh, och nådige höga öfwerheten anhåller om nådh och lindring på straffet. Denne rätten togh denne handelen utj noga betänckiande, och efter ytersta förståndh ransakadt och pröfwadt, att ryttaren sal. Olof Swahla hafwer efter det 1 och 6 cap. edzöris balken i landzlagen sigh förbrutit; men dråparen Joen Larsson Skarp efter det andra cap. dråpmåhla balken med willia till döden. Dock såsom han ryttaren Skarpens, som förbemält ähr, twungen, hafwer han detta giordt, och elliest måhlsägaren, som synnerligen den dödas hustrus anförvanter, och måhlsmän, som elliest allmogen uthi tingelaget underdånödmiukeligast bidia och anhålla om nåder, uthj underdånigst förmodande, den högt beprijssliga [fol. 14] höglofl. Kongl. hoffrätten nådhgunstigast detta ansee, och her oppå en nådigh resolution meddela tächtes; och her om wijdare allt detta den höghprijsligaste Kongl. hoffrättens judicerande uthj allsom största underdåhn. ödmiukheet hemställt och remitteradt.

Det är således tänkbart att en inflammatorisk reaktion utlöst av kolesterolemboliseringen triggar en inflammation i kärlväggen, som sedan utvecklas till en manifest vaskulitsjukdom. En fluktuerande svårbehandlad hypertoni är vanlig. Profylax mest effektiva behandlingen Urinproduktionen var hela tiden god men kreatinin successivt i stigande. En 68-årig f d rökare med behandlingskrävande hypertoni, gikt och mångårig angina pectoris hade under det senaste halvåret erfarit tilltagande anginösa besvär och remitterades därför för angiografisk utredning med sikte på koronarintervention. Han var storrökare sedan 40 år tillbaka. Njurbiopsi visade kolesterolembolier Patientens allmäntillstånd fluktuerade en del under de kommande veckorna. Akut intervention bedömdes inte som meningsfull, och det hela löste sig oväntat spontant. Kolesterolembolism vid obduktion 1 augusti 1997 insjuknade han med feber, en hudförändring på vänster fot och andningsbesvär. Lungpåverkan är associerad med multiorgansvikt. Fick akut hjärtinfarkt Han upplevde dock tilltagande trötthet och andfåddhet efter hjärtinfarkten. Stor försiktighet och optimal teknik vid kärlinvasiva ingrepp är viktigt. Upprepade lungröntgenbilder sedan oktober 1997 visade en uttalad interstitiell teckning. Troligtvis är det frisättning av cytokiner som initierar de inflammatoriska förändringarna i lungorna. Kompletterande DT-torax visade utbredda lungförändringar som vid fibros och allergisk reaktion. Patientens tillstånd försämrades långsamt. Ögonbottenundersökning kan ge diagnos om man finner kolesterolembolier i retinas kärl. Ögonundersökning gav inte stöd för diagnosen. Samtliga fyra av våra patienter hade kroniskt obstruktiv lungsjukdom som grundsjukdom, men utvecklade efter hand allt svårare lunginsufficiens med tilltagande andfåddhet, svårigheter att syresätta sig och oklara lungröntgenbilder. Vid ett tillfälle drabbades han av mycket svåra buksmärtor, takypné och marmorering av hela underkroppen. Han avled stilla två månader efter att han blivit föremål för koronarangiografi. Dessutom exponerades patienten för kontrastmedel som i sig kan ha påverkat njurfunktionen. Datortomografi av lungorna genomfördes i september Kolesterolembolier i njuren ger svår njurskada

Och om fastelaghen ther epter, Anno domini Mcccvi, bleeff her Tyrgils affhuggen på södhra malm, och ther wardt han begraffuen, ty at konungen war så wreedh vppå honom, at han icke wille vnna honom wijgda jordh, förra än hart widh piensdagana ther nest epter thå bleeff han för mong godh mandz böön skuld, begraffuen i gråbrödhra closter i Stocholm, Hwad retta hoffuut saken haffuer warit til Marskens dödh, annor än som nw foregiffwin är, kan man icke weta, Så bekenner han doch i sitt testementz breff, som än nw tilstedes är, at han i noghor stycke haffuer forseet sich emoot konungen, Men thet är stoort vnder at alla hans welgerningar skola så snart forgetna warda, han hade doch i så long tijdh warit alla brödhrennes formyndere, och så skickat sich emoot them som han hade warit theres fadher, hade och teslikes mykit gott forskyllat aff heela rijkit thet han så wel förestådt och regerat hade, Doch thet pläghar så gå til i werldenne, at alla godha gerningar warda snart forgätna, En ringa misgerning, kan letteliga förqweffia twsende welgerningar, Tesse tre brödher reknade ena fögho gerning som them war emoot, så högt, at the förgåto all then fadherlig kerleck som Marsken them bewijst hade, Men thet pläghar gänt så wara med herratiensten, at then som betzst fortient haffuer, han warder wärst lönter, Så skedde ock med thenna her Tyrgels, Doch konung Birger och hans brodher betalade thenna otaksameligheet dyyrt noogh, Samma åår, nemlige, trettanhundrad och sex åår epter Christi byrdh, noghot för Michels messo tijdh, giorde hertogana* bröllop ått noghro sina tienare i Bielbo med stoort prål så at rykte skulle gå ther aff at the hade alla theres tienare ther när sich, Men the sende doch hemeliga folkit i frå sich til Hundhamar, kommo och så sielffue hemeliga epter, sökte hasteliga vp i Mäler så monga bååtar som the behöffde, och gåffuo sich strax til Håtuna til konungsgården ther konungen sielffuer war med hustru och barn, och kommo ther på Sancte Michels dagh, thå konungen til middags måltijdh satt öffuer bordh, The wordo wel vndtfångade, och antwardades them hws ther the med theres folk skulle wara vthi, Men emoot afftonen bewepnadhe the sich hemeliga och föllo med hast til och gripo konung Birger med hans drottning och barn, bleeff och thå biscop Niels i Westeråårs fongen, och meer än tiwgu riddare och frelses mänd, Men en aff konungens tienare som heet Arwidh Smålenninge, thå han sågh hwad vppå ferde war, toogh han junkar Magnus, konungens äldzsta son, och rymde med honom bort vndan och baar honom på sinne axlar til Danmark och med gråtande tåårar satte han honom i konungens skööt, Thå nw konung Birger fongen war, läät han hertog Eric rikit vpp, och förra än året war om gonget thå hade han all slott och feste inne, Stocholms stadh fick han strax, Men slottet wardt honom nooghon tijdh förhallet, och belagde thet Mattes Ketilmundzson, til tess han fick ock thet in, Så fördes thå konungen til Nyköpung, ther wardt han hallen i fengelse på slottet, doch bleeff han och hans drotning redeliga hallen, Thå konung Eric i Danmark thetta hörde, giorde han reedho alt thet folk som han åstadh komma kunde och wille göra konung Birger vndtsetning, Men hertogana woro och reedho och mötte honom widh Bowasund, doch kom thet icke til nooghon slachting i then gongen, Och foor så hertog Waldemar offuer til Tydzland, och gaff så före at han wille fara sina pelegrims reso, än thå at han i samma gudheligheet forsamblade och solderade ottahundrade Tydzska hoffmen, Och när thet tydzska hofffolkit war kommet in i Skåne och giorde ther med brand och mordh storan skadha, och i samma reeso, kommo the hasteliga til Ödhnaliwng, ther konung Erics brodher lågh med hundrade hestar, honom fongade the med thet folk som han när sich hade, och förödde landet allestedes, så, at konung Eric ingen berning skulle få, när han komme med sin häär, Och wardt i samma reeso bådhe Halland och Westergötzland så förderffuat at ther fögho war i gen, ty at thet Tydzska hofffolket som hertogana hade skoonade hwarken wener eller owener, och sedhan the Tydzske wordo lagde kring om städherne giorde the altijdh stoor skadha på bönderne som ther om kring bodde, besynnerliga widh Suderköpung, slogho the monga bönder i hääl, för thet at the hade dräpit noghro Tydzskar som them wille skinna och röffua, Och stodh thå ganska illa til i landet, epter thet at thet främmande folkit giorde thet the wille, och intit straff gick ther epter, På thet sijdzsta kom konung Eric aff Danmark draghandes med mykit folk och honom mötte hertoganar* med theras häär widh Liwngeby, doch bleeff ther ingen slachting aff, vtan ther wardt taghit i dagh, och bleeff så handlat at konung Birger skulle bliffua löösz, och få en deel aff rikit, och finnes breff som lydha ther vppå, at konung Eric hade giort ena forlijkning emellen konung Birger och hans brödher, hwilkit som skedde epter Christi byrdh trettan hundrad och siw åår, Och epter thet at offuertalat war om konung Birger at han skulle lösz warda, Så droogh konung Eric med sitt folk tilbaka i gen, doch bleeff jw Westergötzland platt vthtärdt och forderffuat, Noghot ther epter forsamblade hertogana altt rikesens rådh i Örabroo, och thet war epter Christi byrdh trettan hundrad och otta åår, noghot för påscha, ther bleeff forhandlat med hwad wilkor konung Birger skulle giffuas löösz, och hwad forplichtilse han göra skulle, och all the wilkor och förplichtilse som aff honom begierades ther gick han vnder och giorde ther så swåra eedher vppå, at han swoor vppå sacramentit at alt skulle wara en afftalat sack, och han skulle aldrigh noghot stempla lönliga eller openbarliga emoot rikit eller hertogarna, och med then part som honom war tilsagder aff rikit, war han til fridz, och alla the Articlar som i forlijkningene vpteeknade woro, stadhfeste han med sacramentit och sådana eedher at gruffueligit war, Men thet bleeff intit hallet, Ja thet pläghar gemeenliga så skee i werldenne at jw swårare eedher och forplichtelse med breff och insigel, jw mindre warder thet hållit, Ty at om han som forplichtelsen gör är en redelig och skälig Man, thå haller han wel thet han loffuar, än thå at han inghen eedh eller breff giorde ther vppå, Hwar han och är oredhelig, så hielpa breff och insigel och swåra eedher ganska fögho, Fför ty man finner jw noghon orsack ää hurudana hon wara kan, ther man tagher tilfelle vthåff och segher sich icke wara plichtig til at halla thet som loffuat är, Eens mandz eeghen infödda ära och redeligheet gör meera ther til at ordh och lyffte hållen warda, än monga eedher, breff och insigel, och iw meera eedher och forplichtelse then eene begierar aff then andra, jw mindre troor han honom, Ty at om han troodde honom wel, thå begierade han icke monga eedher aff honom, Epter thet nw at then ene ingen troo setter til then andra, är fögho vndrande, at honom en ringa troo hallen warder, Ffoordom dags war troo och ära i werldenne, och fögho breeff eller eedher, Men med tijdhen forminskades troo och ära, och förökades eedher, breff och insigel, Så skal man thet och besinna at jw swårare eedher och forplichtelse som giorda warda, jw meera legger dieffuulen sich ther emellen at thet skal brutit warda, och med stoora eedher giffues honom stoor tilfelle til at blanda ther ondt emellen,

^ = Jedem Sehweissblatt ist ein Garantieschein beigefügt. Missprydande C. Holmgren, CANFIELDL KUNGL. HOFLEVBRANTÖR. BAR ICKE BRÅCKBAND! Egnéw. TAUBAHRSOqEFAORlK i * tot« 25-Sres påsar n.

Jag måste ha manuskriptet tillbaka jemte Korrekturet; detta har jag satt som vilkor förut; men åtskilliga nmanuskript som fattas ber jag återfå; inga ms komma bort på Sätteriet. Förf.

lefvande (t. ex. Helge Hundingsbane), eller ock (såsom Helge Hjorvardsson), återfödas. Sjelfva orten bortom grafven kallades också Häl, äfvensom Hälheim. Deraf hafva vi slå ihjäl (gotl. sla i hál) och helvete (fn. helviti, eg. Häls straff). Jfr Garm (fn. Garmr, hund) med grek. Kerberos. Lokes straff. Mycket ondt hade Loke ostraffad begått. Framför allt hade han förorsakat Balders död, samt såsom Töck hindrat hans återkomst från Häl, och gudarne hade icke vågat hämnas detta, ty Balder hade blifvit dödad på ett heligt och fridlyst ställe. Så blef Loke städse mera öfvermodig. Med triumferande hån uppträder han vid Öges gästabud mot gudarne och öfveröser dem alla med skymford. Derefter gick han bort och gömde sig i forsen Frånanger (fn. Fránangr) under skepnaden af en lax. Der fångade åsarne honom med ett nät, hvartill han sjelf gjort modellen. Nu var Loke fången och fredlös. Hans son Vale förvandlade gudarne i en ulf, som sönderslet sin broder Narfve, och med dennes tarmar fastbundo de Loke vid trenne stenar. Derpå tog Skade en etterorm och fäste den samma öfver hans ansigte, så att ettret skulle drypa honom i ansigtet. Hans hustru Sigyn står hos honom och håller en skål under etterdropparne, och när skålen är full, går hon bort och slår ut ettret. Under tiden dryper ettret från ormen ned på hans ansigte, och då vrider han sig så våldsamt, att hela jorden skälfver. Det kallas jordskalf. Der ligger Loke i länkar till gudarnes skymning. I Völuspá och Snorra Edda följer Lokes straff omedelbart på Balders död, men i Oegisdrekka förlägges det efter gästabudet hos Öge. Berättelsen om Sigyn, som står hos sin man och håller en skål under etterdropparne, framställer en rörande bild af den äktenskapliga troheten. Undergång och återfödelse. § 25. Undergång.

XXIX augustj såthe för rätte Jacob Bagge . .. Matz Perßon, Hans Hille. Samme dagh stodh vp för rätten Matz Perßon och tiltalede Hans Julie vm the 50 schippundh stångeiärn, som han i Danmarfc är skÿl1 Jfr renoverade tänkeboken, nedan s. 183. a I ms.-marginalen står: 11 lod 2 orther.

Väl skymtar den tänkande historikern ofta bevis på verkan av Guds försyn, men ej ens detta får leda honom bort från hans forsknings huvudmål: » som är, icke att utreda försynens allmänna regering, utan till händelser, åstadkomne genom människoåtgärd, endast söka närmaste orsaken i människoregering och därav flytande följder. » Polemiken riktar sig mot den beundrade mästaren, mot Robertson; till yttermera visso har Hallenberg några år senare, i sitt inträdestal i Vitterhetsakademien, oförbehållsamt vitsordat sin avvikande åskådning i denna punkt. Men den omständigheten, att den unge svenske vetenskapsmannen oförskräckt genomförde sin pragmatiska metod även på detta område, har åt det arbete vi här dröja vid förlänat ett för sin tid ovanligt värde. Med eftertryck framhävas de förberedelser till en reformation, som kunna skönjas före Luther; i dennes uppträdande ser Hallenberg slutledet i ett förlopp, där många krafter samverkat. Han inskärper även, hur dröjande och stegvis reformatorn drevs till brytning med kyrkan. Måhända har Hallenberg aldrig så klart som här intygat sin förmåga av självständigt omdöme och oförvillad tankestyrka inför de historiska problemen. Vad som i lika hög grad skänker hans allmänna historia intresse är den plats, som behandlingen av svenska och nordiska händelser fått däri. Framställningens gång bestämmes av tidsföljden och grupperas så, att tilldragelserna på skilda skåde-HISTORIESKRIVAREN JONAS HALLENBERG 111 platser, sammanförda i olika kapitel, skola framstå i sitt inbördes orsakssammanhang, en strävan hos författaren, som ofta med framgång förverkligats men stundom vållat svårigheter, dem han ej övervunnit. Ganska omfattande äro de partier, som kommit den skandinaviska historien till del, här inställd mot bakgrunden av det europeiska händelseförloppet. Arbetet vittnar överhuvud om en högst betydande beläsenhet; det är härvidlag utan fråga överlägset Robertsons historiska produktion. Men i särskild grad äro de åt Nordens förhållanden ägnade kapitlen förtjänta av uppmärksamhet ur källforskningens synpunkt. De grundas nämligen i oväntad utsträckning på studier i dittills otryckt material, såsom Riksarkivets medeltida kopieböcker, Gustav Vasas registratur och Olaus Petri krönika, vid denna tid mer eller mindre förgäten.

Därom vittnar såväl partiernas tidigare uttalanden som en färsk undersökning bland väljarna. Oavsett valutgången borde det finnas en majoritet för ett rejält tillskott till sjukvården inom en överskådlig framtid. En samsyn tycks finnas om att problemen på dessa områden i hög grad handlar om resurser. Många frågor ventilerades vid hearingen - vårdgaranti, sjukvårdens organisation, personalrekrytering, forskning, osv. I veckans nummer refereras en hearing som Läkartidningen nyligen arrangerade med riksdagspartiernas sjukvårdspolitiska företrädare, huvudsakligen ledamöter i socialutskottet. Under alla omständigheter blir det därför en viktig uppgift för alla aktörer inom vårdsektorn att hålla ett granskande öga på hur dessa vallöften infrias! Flertalet utfrågade nämnde som ett rimligt mål att vården bör få 10 procent av BNP inom en tioårsperiod. Det framgår att det finns mycket som förenar i partiernas syn på vården, men också klara motsättningar, t ex i synen på privat vård.

8 § Bestämmelserna om ägarprövning i kreditinstitut i 14 kap. lagen (2004:297) om bankoch finansieringsrörelse ska tillämpas även för betalningsinstitut. Prövning av ansökan 9 § Finansinspektionen ska meddela beslut i fråga om tillstånd att tillhandahålla betaltjänster eller om undantag från tillståndsplikt inom tre månader från den dag då en fullständig ansökan inkom och ansökningsavgiften betalats. Om beslut inte meddelats i rätt tid, ska tillstånd anses ha meddelats eller undantag anses ha beviljats av Finansinspektionen. Bemyndiganden 10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som utgör tillräckliga styroch kontrollformer för verksamheten med betaltjänster enligt 6 § första stycket 2. Särskilda bestämmelser om betalningsinstituts och registrerade betaltjänstleverantörers rörelse Startkapital 1 § Ett betalningsinstitut ska när det påbörjar sin verksamhet ha ett startkapital som vid tidpunkten för beslut i fråga om tillstånd motsvarar 1. minst 20 000 euro, om tillståndet omfattar betaltjänster enligt 1 kap. 2 § 5, 2. minst 50 000 euro, om tillståndet omfattar betaltjänster enligt 1 kap. 2 § 6, 3. minst 125 000 euro, om tillståndet omfattar någon av betaltjänsterna enligt 1 kap. 2 § 1-4. Kapitalkrav 2 § Ett betalningsinstitut ska vid varje tidpunkt ha en kapitalbas som motsvarar minst startkapitalet enligt 1 § eller ett kapitalkrav beräknat enligt 3 eller 4 §. Betalningsinstitutets kapitalbas får inte underskrida det högsta av dessa två belopp. Vid beräkningen av kapitalbasen och dess sammansättning gäller 3 kap. lagen (2006:1371) om kapitaltäckning och stora exponeringar och föreskrifter meddelade med stöd av 13 kap. 1 § 6 samma lag. Ett betalningsinstitut som tillhör samma grupp som ett annat betalningsinstitut, eller ett kreditinstitut, värdepappersföretag, fondbolag, försäkringsföretag eller institut för elektroniska pengar får inte vid beräkning av kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i beräkningen av något av dessa företags kapitalbas. Ett betalningsinstitut som driver annan verksamhet i enlighet med 5 § får inte vid beräkningen av kapitalbasen ta med sådana poster som ingår i beräkningen av kapitalbasen i sådan annan verksamhet. För ett betalningsinstitut som har bytt redovisningsvaluta gäller att kapitalbasen inte får understiga det högsta av de belopp som följer av 6 och 7 §§ lagen (2000:35) om byte av redovisningsvaluta i finansiella företag.

Begir omg5ende prospekt och prof, som sandes imgiende mot Hattnalsaffa~en Mode de la Suede, IORSSGATAN 26. liks. Allm. STOCKHOLP. Telegramadr. Autoswede. ' bildad flicka, Fredrika-Bremer-Forbundet: Drottninggatan 54. Rikstel. Forbundets byra oppen 11-4. Allm. Fredrika-Bremer-Forbundets Sjukskiiterskebyra: Tuunelg. Rikstel. Allm. Dagens nummer Innehallero Var riistrattsfriga i riksdagen. Reformkraf i aktenskapslagstiftningen. Nfiaot ax ' hvnd man vill i Norge. Fran varldens rostrattsf8lt. Af EIIca Wesfei-. Foreningen Handarbetets Vanner. Riksdagen. Spetsknypplerskor i Briigge. Af D. K-z. Hilma Angered-Strandberg: Hemma. Rec. af Muria (2irc.kMiUer. - Paul Wagner: Tradg~rcisvBxternas narhg. Rec. af Ellen Nordenstreng. Om sprogfig Forstaaelss. Af Alma Fo~slrerpBrrilrn f$ Insand litteratur.

Må vi alla noga märka, att en oförvållad fattigdom icke förnedrar någon menniska, och när detta är en ovederlägglig sanning, kan det icke heller utgöra någon skymf för den man, som Gud satt i denna belägenhet, att mottaga understöd af en broder. Stirrande i taket, sjönk han mekaniskt ned i soffan. – Att vara sluten och frånhållande. Efter att hafva tagit ett stelt afsked af grefvinnan Palmsköld och hennes son, reste major Stjernpalm från den egendom, till hvilken han ansåg sig hafva obestridliga anspråk. utbrast han med otvetydigt missnöje. Min mor har hört åtskilligt, som väckt hennes misstankar. Man tyckte sig märka att skeppen ej vågade sig fram. Liljehök (tillunga Stjernlo): Baron anlade troligen icke sorgdrägt efter den gamla. – Det föder sin man och kläder honom också kläder och föda kunna vi icke undvara, så länge vi dväljas i dessa Kedars hyddor att du och jag nu sitta här, vågar jag säga icke är oförtjent Då Brigitta ankom till den henne anvisade platsen, fann hon fadren badande i blod. – Det der lilla svarta skåpet är särdeles prydligt. Förunna mig ett samtal förutan vittnen; för att befordra detta ändamål, föreslår jag en promenad ned till sjöstranden. Med fasa sköt han den bort, så att den föll till marken. Från sina båtar sågo de på sjön varande husegarne den brinnande staden. – Victoria, grefve Palmsköld, jag har lyckats öfver förväntan, ehuru segren är på mer än ett sätt dyrköpt. ” Att grefve Harald Palmsköld ofvanstående egenhändigt och med sundt förnuft skrifvit, intyga vi, som vittnen, på vår ed. ” Sigrid. ” Den kan besås och bära hundradefalldt frukt. – Ja, jag återtager icke detta ord. Hon, ehuru ett tiotal yngre än han, är afven åldrad. – Jag trodde, att pappa längesedan afstått från denna verkligen ursinniga ide. – Och denna följeslagerska tror jag att du finner, hvilken stund du vill. Men den dag torde allt komma, då du håller af både pappa och Christer. Vid det lätta buller läkaren genom sitt inträde förorsakade spratt den sjuke till.

I rapporten står: » Vården ska skall ske ’enligt vetenskap och beprövad erfarenhet’. LT: Blev du förvånad över något? Läs rapporten på www.personskadeprevention.nu. - Där man har en överenskommelse på sin enhet rapporterar inte läkarna så mycket problem. Det är en sak man kan verka för.

temewtarij efftir framlidna Nie. Person, Gudh honom nade, swa athe hado befaleth hewne ath sälia eptir framlidna Nie. Person twa silffskedher till haws sielarycht, och epthrr thei ath hewne bödz ecke meer än x (10) mavek for lödoga marckene, tha kiöpte her Jeppe Nielssow the sama twa silffskedher til sins brodhers behoff. Andres [o: Hanis] Pulle. Eodewi die swor Hanis Pwlle, swa ath haw hade vppa An dres Hwitte skip iiij (4) mesa koppar: tlier woro wty xviij-(17|) skippund, ij (11) lispuwd ock vij (7) marck pund koppar ok iiij (4) lester järn. Yxor Katerina Bornemaws. Eodewi die stodh for rettin Erland smeltare och wrsakade hustrw Katerine, Martin Bornemaws epteliffua, swa the< hon aldre loth awnath gotz handtera ellir smelta j sändher än rett garpparedniwg och ecke meer til lika än ena handa gotz. Olaff Elaffssow. Eodewi die fordrogx Olaff Elaffssow laghin fore the olaga kiöpslaghaw, som howom war tillagt, swa metli skiäl ath ha» ecke noga« tidh her eptir lather sik befywna meth olaga köpslaghaw. Hanis Skywiblepeniwg. [27 april]. Fena qwarta proxima ante festum beatoram aposfolorwwt Phillippi et Jacobi tha kom for rettin Cornelias mywtamestare ok kendes, thei haw hade opburet pa Andres Friis wegna aff Hanis Skywiblepeniwg Iiij (53) marek ok vj (6) öre, huilka peniwga som woro fforseripna Andres Friis tilfalne j arff epthir framlidna Göteka fan Bomelin. Ty loth îorscripne Cornelias vppa haws wegna forscripna Hanis Skymblepeniwg frij, quitt, ledog och lös fore alth hendermere tiltal ellir aamaniwg om forscripna arff. Frederik fan Mörssins dreng. Eodewi die kendes for rettin Frederik fan Mörssins dreng, thet haw förde till Silffbergit') iiijc (400) mavek till ath köpslaga mäder for wtaw krämerie ok ath haw köpte ther xx (20) lödoga marek silffuer.

Sedan gästerna blifvit befriade från ytterplaggen inne i kistkammaren, där de digra, järnbeslagna kistorna, en för hvarje af husets barn, stodo längs väggarna med blomstermålade fält och hvälfda lock och som för dagen inrättats till garderobrum, gingo de bägge könen åtskils: damerna visades ut i ett af hedersrummen uppåt salen, där deras kaffebord stod dukadt. Herrarna däremot gingo tillbaka genom förstugan och öfver på andra sidan in i folkstugan, hvarest värden satt på sin stol och tog emot dem och där den halte skräddaren serverade konjak till kaffet. Sålunda fylldes småningom den ena afdelningen af huset med männen, den andra med kvinnorna; de båda grupperna höllo sig strängt afsöndrade, hvardera för sig; blott några af de oförvägnaste och galantaste ibland jeunesse dorée vågade sig genast med samma öfver till damernas allraheligaste; men å bägge hållen rörde man sig möjligast tyst och talade möjligast litet och lågmält. Så skar plötsligt det första skarpa stråkdraget genom rummen. Det var snickaren, som stämde sin fiol; det hördes ända in i stugan, ända ut i köket. I nästa ögonblick trillade en munter löpning i höjden längs klarinetten. Fiolen kved i en lång tonöfvergång, krämtade till kort och hårdt, en två tre drag, knäppte, och kved igen; och klarinetten slog trillar och löpningar. Så kom en liten paus; samtalets monotona surr genom alla rummen. Därpå satte musiken med ens i med en vals. Det kom rörelse i den tättpackade människoskaran inne i stugan, som om man stuckit en käpp ned i en myrstack. Det var som om en malström sugit de innevarande ut genom dörren mot salen till; efter ett par ögonblick voro bara några äldre män kvar, hvilka lämnat dansens rörliga dårskap bakom sig och föredrogo en stadgad passiar vid pipan.

En forskargrupp vid Stanforduniversitetet i USA talar om » förgiftade arbetssituationer » eller » förgiftade arbetsplatser », inte om den individuella diagnosen » utbrändhet ». De senaste tre åren har försäkringskassorna minskat sin personal i stor omfattning, i genomsnitt 19,6 procent. Många läkare saknar relevant utbildning om arbetsplatsernas krav / belastning på patienterna. Sjukskrivningen representerar av patient upplevd och av behandlande läkare styrkt arbetsoförmåga. I perioder av god tillväxt synes samhället acceptera dessa faktorers påverkan på ökning av sjuktalet, medan det är mera avvisande i lågkonjunkturer. Förändringen av pågående sjukfall under tidsperioden januari till december 1998 är +32, 9 procent för kvinnor, och +26, 5 procent för män i Sverige. Men bakgrunden är komplex, och några enkla lösningar bjuds inte. Gruppen består av chefer inom försäkringskassan samt läkare / forskare, och utgör en idégrupp för vetenskapliga projekt inom det försäkringsmedicinska området. Handläggarna har dock allt mindre tid för dessa arbetsuppgifter, därför att de nydebuterade sjukfallen, » 28-dagarsärendena » tar allt mer av deras tid. Sedan första kvartalet 1998 ökar sjukfrånvaron dramatiskt i Sverige. Sjuktalet skulle antagligen ligga på en klart lägre nivå än idag. Försäkringskassan sysslar traditionellt med att ta hand om sjukfallen genom att prioritera rehabiliteringsinsatser för de sjukskrivna. Sjukintyget är ett förslag till försäkringskassan om kompensation för inkomstbortfall på grund av sjukdom och därav betingad arbetsoförmåga. Krisrapporter från olika verksamheter av vårdsamhället, anmälningar till Yrkesinspektionen om bristfällig bemanning etc har varit många. Sjukskrivning är inte synonymt med sjukdom. Förenklat kan sägas, att om alla människor har ett arbete som ger dem bra levnadsbetingelser, god utkomst, stort mått av självkänsla och självtillfredsställelse i arbetet, goda relationer på arbetsplatsen, inte har livsfaktorer utanför arbetet som konkurrerar med dragningskraften till arbetsplatsen, tillsammans med ett regelsystem i sjukförsäkringen som klart betonar » arbetslinjen » [5], då skulle sjuktalet i ett samhälle återspegla den reella sjukligheten. Förändringen i sjuktal är komplext avhängig av förändringar i samhällets » välbefinnande » i stort vad avser arbetsmarknadens möjligheter, övriga transfereringssystems struktur och ersättningsnivåer, sjukförsäkringens egna villkor och ersättningsnivåer, arbetsplatsernas psykosociala välbefinnande och i mindre utsträckning deras fysiska arbetsvillkor.

Ett battre och lyckligare samhälle miste vaxa upp, där alla krafter f3 komma till sin användning, dar allas förmögenheter, allas insats tages i bruk för ' det gemensamma basta. Detta - ett battre och lyckligare samhälle ' - ar det stora slutmilet för kvinnornas frihetsstrafvanden. Under det fortskridande, dagliga arbetet för våra egna, närmast liggande mal får detta aldrig glömmas eller skjutas undan. Det ar detta, som ger m. den stora,. af idealitet burna prägeln åt vår kamp ' billiga priset af 3 francs per år rakna sig som medlem, hvilket afven den dam, som åtföljer en studerande: ing flicka, kan göra, men i det senare fallet ar årsafgiften upphissad till 20 fr. Föreningen vänder sig, som man ser, till de studerande damerna, och alla slags studier äro härvid inbegripna, såväl akademiska studier som musikoch språkstudier, målning, elsning, skulptur, ni. m. Fördelarna att tillhöra Student Hostel äro afsevarda; föreningen raknar afven ett tusental medlemmar. Dessa få fritt besöka forelasningar och konserter inom studenthemmet, fi fri läkarevård samt kunna intaga sina mållider dar till låga priser - dejeuner 1 fr., diner 1: 25. Vidare serveras hvarje eftermiddog te fritt till medlemmarna i en särskild liten paviljong vid femtiden - den klassiska tetimman, liksom klockan sex ar absinthens. Klubbmedlemmarna komma d&amp; störtande i stora skaror från Soybonnes packade salar och de öiverhettade ateljéerna i kvarteret för att f&amp; den nödvändiga uppryckning, det käpprapp pli trötta nerver, som en kopp godt te ar. och som samtidigt för med sig det tungt ansvarskrafvandes allvar och förpliktelse. Medlemmarna Få. dessutom anlita det rikhaltiga biblioteket, de finna alltid en sjuksköterska till hands för sina storre eller mindre skavanker, och bad, varma och kalla, serveras i 50 .centimes. Billiga kurser i franska. spraket pAgå året om, och undervisning i ritning och målning meddelas p2 hemiiiets egen ateljé af skickliga lärare.

Till min skam måste jag erkänna, att fantasien flög bort med mig, så att jag skildrade den stackars Anna-Lisa Carlsdotter i de svartaste färger. De enda, som icke visade någon skonsamhet eller glömska, voro exekutionsbetjänterna. Herrn skulle väl aldrig heta Carlander? Carlander! Det var emellertid allt för vidlyftigt att berättas på gatan, varför jag följde henne in i ett tarvligt hus och ett ännu tarvligare rum. Så blandade sig med deras röster en tredje, som fastän helt saktmodig och lågmäld fick övertaget. Carlander såg kanske själv, att där var romerska ljus, kungakronor, solar och stjärneregn alldeles som jag beskrivit och förutsagt. Mamsellen steg leende och nigande in och envar skyndade att förse sig, innan kvarten lupit till ända, då broder dörrvaktare tog henne vid armen för att leda ut henne. Jag undrade just, varför han icke delat min bädd, men tänkte inte vidare på saken utan steg in i kammaren. Herr doktorn frågade mig då, om jag verkligen trodde, och jag svarade ja. Icke som skulle jag missunna henne andra nöjen! För den skull lät hon oteringen hämta prästen i Ömo och inför den herrn och i ceremonimästarens och brunnsgummans närvaro ingingo vi trolovning. Fru kaptenskan sade: Än måste han bjuda dem mat och dryck, än krävde de kontanter, som i form av lån snart stego till betydande summor. Den kan utföras, och varför skulle den då icke utföras? Detta anför jag för att visa, att en svag och nedrig karaktär som Tomsons även kan ha sina ädla sidor. Därpå lämnade han tyst och med lätta, hastiga steg rummet och huset. Den tid jag gjorde tjänst, satt jag mestadels på högvakten. Vore det möjligt att klart förutse stridens utgång, skulle politiken vila på en moralisk grundval, som den nu tyvärr saknar. Ty rätt vad jag stod där och läste, öppnades en av dörrarna och den främmande herrn steg ut i förstugan. Och då jag vid anträdandet av denna resan satte ett par splitter nya strumpor på fötterna, sade jag för mig själv: Min kära mor tar bestämt inte illa upp, om jag behåller dem tre veckor eller fyra. Själv hade jag endast allt för gärna gått med på balen, ty jag kan än i dag tävla med vilken dansmästare som helst fast ej i det nymodiga flänget.

Shinza log sakta med slutna läppar och drog pekfingret över dem i en parodiskt ursäktande gest. " Vi bor bara en liten bit längre ner på gatan. Departementet är i full gång med det. Skulle det inte på sätt och vis vara bra skönt att bli äldre och ha gjort de där trevliga små upptäckterna en gång för alla? " Han började leta efter en tygtrasa att torka av sig med. Han vädjade till Bray: " Det dom säger att jag är tvungen att göra, eller hur? Det är lustigt, för han har varit med mig hela tiden. Han somnade inne i henne, men tanken fanns där som löftet om en undfägnad att de skulle ligga med varandra i en bred säng för första gången nästa kväll, i huvudstaden. Han säger till mig, Doña, vad ska jag ta mig till ...? Det är hela saken. " Det gick ganska hyggligt. Kaféet bredvid postkontoret sålde som vanligt fisk och potatischips över disken för konsumtion ute på gatan en relikt från den tiden då svarta inte fick sitta vid borden och serverade fortfarande pionjärernas standardkost: biff med ägg och potatischips. Sen skulle han fara hem till Foggia, och bolaget fick gärna stämma honom om det ville. Den skulle komma tillbaka, den banala lustan. " Hela tiden. " Så ni driver det hela vidare ensam? " Hans gala var så pass flytande på nytt, nu när han talade språket varje dag, att han kunde delta i samtalet och rent av urskilja de suahilismer som smög sig in i det. " Naturligtvis visste han det! " " En utmärkt lärare. De bjöd på den afrikanske kockens speciallunch, som han så väl mindes: lätt vidbränd köttsoppa med massor av majs, torr, hård biff med stekt lök, en pudding som var fradgig upptill och gelédallrig undertill och smakade ägg och granadillsaft. Är hon söt? " " Och vad tänker ni ta er till nu? " Men jag tror inte att jag behöver befara några tråkigheter. Mweta svarade, med sitt lilla skygga leende som alltid tycktes växa som ett ljus som blir allt kraftigare medan han såg rätt in i ögonen på en: " Menar du lilla Venetia? Men det är ju en fråga om tid, inte bara om plats. Stephens förebråelse, som kom bortifrån dörren, hade ett vänligt tonfall.

Detta över gröna ängder och gula sädes­ nad. Ett ljust moln stänker några det mänskliga själslivet har detta ider tiden utbyter man på franskt studium utan vidare och liksom psvkolooien undersöker detta sist­ förklaringen till att de upphörde. fält. och engelskt håll sina tankar i ären­ lätta sommardroppar. Hundarna självfallet begränsats till det manli­ nämnda påstående finner man det Saken är emellertid lätt avhjälpt. Allt är stilla, kvävande hett. Icke det. En viss oöverensstämmelse ger krypa fram ur sina kojor och män­ ga själslivet. Det kvinnliga själs­ på ett intressant sätt belyst och, så Ring 18070 och verkställ prenume­ vitt saken kan bedömas, även ett blad röres. Hela naturen tycks sig tillkänna. Frankrike kan eller niskorna lämna sina hus. Fönster livet blev ett problem av mera all­ styrkt. rationen så kominer tidningen regel­ mänt intresse först vid kvinnoeman­ andlöst vänta på någonting. vill icke komma bort från sin fruk­ FRÅN KVINNÖVÄRLDEN. och dörrar öppnas ånyo på vid ga­ Att lämna en uttömmande redo­ bundet varje söndag. Priset är en­ cipationens framträdande. Så börjar det liksom vissla ur tan för ett hämndgirigt Tyskland, vel. A, vilken luft! Vilken njut­ Enligt meddelande har k. m:t med­ Vad man ansåg angelägnast att görelse härför skulle taga ett otal dast 6 kronor pr helår. sin misstro till dess fredliga försäk­ givit, att den omständigheten att molnväggen. Den står so.m en blå­ ning att bara andas i denna äntligen få klarlagt var om kvinnans intel­ tidningsspalter i anspråk. En sam­ ligens kunde mäta sag med mannens. manfattning, återgivande de viktiMånga manuskriptinsändare. Den ringar, och det önskar därför att Elsa Maria Holmer från Norra Rö- svart ondska, bristfärdig av den vre­ av ett rägn uppfriskade natur. dens orkan den gömmer. Svaret som gavs utan minsta tve­ gasta synpunkterna, må vara nog. svåra värmen har hindrat gransk­ säkerhetsavtalet " skall innehålla alla rumis församling är kvinna icke må Men vart tog vädret vägen? Är Den fråga, det gäller rör människo­ kan eller dröjsmål var nekande. Och plötsligt tycks innehållet ha.